POPULÄRA LAG

POPULÄRA SPELARE

ANNONS

Juve satte kniven i Roma

Zemans Roma spelar högrisk-fotboll och då kan det kan bli som det blev igår. Men framför allt blir det som igår när Zemans Roma inte spelar som ett lag. Det finns en anledning till att tjecken  kör stenhård sommarträning. Det är för att de ska orka. Orka pressa, orka vara två mot en hela tiden. Det såg vi inte mycket av igår. Men troligen är det mer en mental fråga än en fysisk.

Roma pressade högt och störde Juventus i fem minuter, sedan började raset. I upprinnelsen till första baklängesmålet så tjuvade De Rossi lite hemåt-jobbet eller så missade Taddei i överlämningen av markeringen. Förmodligen lite av båda delarna. Resultatet blev att Taddei hamnade på efterkälken och drog ner Marchisio. En frispark som Pirlo slog i mål.

Sedan följde chans på chans där Juve-spelarna hittade emellan mittbackarna eller emellan ytterback och mittback. Gång på gång. Burdisso och Tadddei var de största kålsuparna. Naturligtvis blev Roma straffade. På ca tjugo minuter var det redan 3-0 till Juventus.

Men förklaringen är för enkel att säga att det bara var försvararnas fel. Tachtsidis var ständigt på fel ställe, och vann sällan boll, pressen fungerade bara sporadiskt och aldrig med hela laget. Saker som måste fungera under Zeman.

Känslan är dock att försvarare som Piris, Taddei och Burdisso inte riktigt håller måttet. Det blev bättre i andra halvlek för Roma och de kunde faktiskt ha tagit sig tillbaka in i matchen med lite flyt. Florenzi var bästa Roma-spelare och både Destro och Perrotta gjorde bra inhopp. Nu ska det sägas att Juventus var riktigt bra igår. De visste hur de skulle såra Roma och de var aggressiva. Egentligen måste Roma börja med att ta poäng på hemmaplan mot betydligt lättare lag innan de ska kunna åka till Turin för att ta poäng mot mästarna.

Frågan för Roma är nu hur bräckligt självförtroendet är? Kan försvararna lita på att Zeman-fotbollen sätter sig med tiden eller är de skrämda nu? Jag tycker både Florenzi och Zeman själv var väldigt tydliga och pricksäkra i sina analyser. Florenzi: – Vi lyckades aldrig översätta det Zeman begärde i praktiken. Zeman: – Juventus var bättre än oss i hela matchen.

Jag tror fortfarande att de kan bli riktigt bra om man har tålamod och om man rättar till vissa saker. Att de däremot kan hota Juventus känns riktigt långsökt.

I alla fall av det vi såg igår.

***
De Sciglio och El Shaarawy är Milans yngsta spelare och ändå är det de som lyfter laget just nu. Vilket ger starkt hopp för framtiden. Däremot känns det lite oroväckande att de mer rutinerade spelarna inte levererar. Bojan såg rätt okej ut medan Boateng och Robinho (och sur dessutom) gjorde det inte.

För övrigt var oavgjort ett rättvist resultat.

***
Kan Napoli hänga på Juve? Kan Fiorentina spela lika bra mot Inter som mot Juventus men addera lite spets? Kan Inter visa upp bättre anfallsspel än mot Chievo?

Söndags-berättelserna ska tas i land.

Lorenzo Medici

Milan och chokladfabriken

Zlatan Ibrahimovic såldes. Thiago Silva såldes. Pengar trillade in i kassan. Lönekostnader sparades. Men inga pengar återanvändes. Detta hade varit otänkbart för tio år sedan. Silvio Berlusconi hade för det första aldrig sålt sina stjärnor och hade han gjort det hade han skaffat nya. Men det är nya tider nu. Det är möjligt att det är rätt väg att gå, att tänka om, att sänka lönekarusellen, att inte spendera för mycket. Men det känns mest som alibi för hans egen agenda.

Det finns inget tydligt projekt hur Milan ska ta sig fram, hur man ska bli ett storlag igen och inga planer på någon ny arena. Affärerna kanske inte går som förr men det är inte så att Berlusconi inte har pengar. Kanske är Berlusconi mer inställd på sin politiska bana än att satsa på Milan. Vilket kan betyda att det är dags för Silvio att slänga in handduken. Något som faktiskt kan bli verklighet.

Michele Ferrero är chokladkungen. Nutella, Kinder Cioccolato och Pocket Coffe är några av de produkter som ingår i hans företag, Ferrero. Men vi snackar inte godispengar här. Ferrero är Italiens rikaste man, han passerade just Berlusconi 2008, och det sägs att han skulle vara intresserad av att köpa Milan, att diskussioner redan inletts. Vägen dit är fortfarande lång men visst skulle det kännas fräscht med en ny Milan-era. En era utan Berlusconi.

***
Det är inte bara i Milan som det snackas ägare. Palermos ägare Maurizio Zamparini har sålt 10% (och det kan stiga) av andelarna till Pietro Lo Monaco. Lo Monaco var ju framgångsrik sportdirektör i rival-klubben Catania länge och väl och hans skicklighet är erkänd. Personligen känns det som rätt steg att Zamparini tar ett kliv bakåt och släpper fram en mer metodisk ledare som Lo Monaco. Hur Zamparini tänker i det längre perspektivet återstår att se och om de två inte hamnar i bråk stup i ett utan har tydliga roller så tror jag på det nya projektet.

Men de flesta italienska fotbollsprojekt står och faller på nya arenor. Det finns ingen tid att förlora. Den förloras redan för varje dag som går. Det är precis som fotbollsförbundets vice-president, Demetrio Albertini säger: – Vi har glömt bort supportrarna och fortsätter att berätta sagor om “legge sugli stadi” (arenalagen). – Den dagen som den träder i kraft tar det ytterligare tre år innan man har nya arenor klara och vi förlorar ytterligare terräng.

Tiden är dyrbar.

 

Lorenzo Medici

Rädslan och effektivitetens två ansikten

Roma och Inter har tittat rädslan i ansiktet men agerat olika. Inter förlorade mot Siena i helgen, Stramaccioni blev rädd och ställde upp med en defensiv uppställning mot Chievo. Det gick hem.

Roma startade som vanligt bra för att sedan som vanligt tappa. När baklängesmålet och Sampdorias kvittering kom, blev man rädda. Började tänka. Inte igen. Man lyckades inte vinna fast man var en man mer i en hel halvlek.

Roma försökte spela fotboll men var naiva och extremt ineffektiva. Inter försökte inte spela fotboll men var cyniska och extremt effektiva. Två olika ansikten, två olika sätt att bemöta rädsla – med eller utan effektivitet.

Men det viktigaste är vad som händer i längden. Hur tar Inter och Roma sig vidare med sina lite olika problem? Om Inter använder sig av matchen mot Chievo som läkeprocess, ett sätt att ta tre poäng för att stärka självförtroendet och sedan förbättra sitt spel, då är gårdagens seger en viktig pusselbit på vägen. Men om matchen igår bara var en bekräftelse på att ett kreativt spel saknas så visar det på oroväckande brister.

Om Roma fortsätter att spela som man gjorde under första halvlek igår och lär sig att spela så i en hel match samt sätta sina chanser, då blir matchen mot Sampdoria bara en parentes. Om man fortsätter att bara spela bra i delar av matcherna, vara naiva och missa sina chanser är matchen mot Sampdoria en illavarslande tendens.

Det blir intressant att följa. Redan till helgen då Inter möter Fiorentina och Roma åker till Turin för att möta Juventus. Kanske får vi nya ledtrådar då.

***

En tränare som byter laguppställning stup i ett kan vara en kreativ tränare. Eller en osäker tränare. Vad Stramaccioni är vet jag inte riktigt ännu men jag är orolig för att han är det senare.

***

Desto lättare Roma har det, desto svårare blir det för dem och desto svårare Roma har det, desto lättare blir för dem.

***

Antonio Cassano har levererat i varje match han spelat. Han ska spela från start. Kan Sneijders skada bli en frälsning? Milito-Cassano-Palacio kanske är lösningen?

***

Milan spelade inte speciellt bra igår heller. Men det spelade mindre roll när man tog tre poäng. Det har synts tydligt den här säsongen att det är El Shaarawy som är spelaren som ska göra det för Milan. Det är han som har farten och genombrottskraften. Han är ljuset i krisen för Milan.

***

Cavani x 3. Napoli trissade ner Lazio. De ser ut att vara Juventus största hot.

***

Spännande att se hur Lazio tar dessa två förluster. Mot Genoa var man bra. Mot Napoli var man inte speciellt bra. Nu sätts Petkovic på prov.

***

Jag börjar tro att Palermo kan åka ur. Vet inte om Gasperini känns rätt. Återigen, vad har man för trupp kontra vad väljer man för tränare?. Zamparini-kaoset kan göra en rätt bra trupp sämre än vad den är. Dags att ringa Delio Rossi?

Kan någon åtminstone rädda dem från Steve Von Bergen.

***

Jag börjar tror att Cagliari kan åka ur. Cellino-kaoset kan också göra en rätt bra trupp sämre än vad den är.

***

Rolando Maran är en bra tränare och kommer greja nytt kontrakt åt Catania. Jag trodde de skulle bli av med 1-2 namn innan transferfönstret stängde. Det blev de inte. Truppen är bra. Bästa ö-lag i år igen?

***

Ikväll är det Siena-Bologna. Glöm inte det.

Lorenzo Medici

Fiorentina är tillbaka på fotbollskartan

Jag har saknat dem de senaste åren. Ingen entusiasm, misslyckade tränare, våldsamma tränare, ingen stämning på arenan och konstiga lagsammansättningar.

Igår var Fiorentina tillbaka där de hör hemma. Mitt på Calcio-kartan. Ett fullsatt Artemio Franchi och ett bedårande tifo. Förhoppningsvis kan detta leda till blodad tand. Att publiken återvänder i massor. Naturligtvis kräver det viss framgång. Men detta Fiorentina har kapaciteten att nå framgång. Det är ett välspelande piano tränare Vincenzo Montella har satt ihop. De spelar med bollinnehav som utgångspunkt, skickligt passningsspel som prioritet och de spelar med delikatess som bonus. Hade de haft en riktigt vass striker hade Fiorentina ta mig tusan nästan varit scudetto-material.

De dominerade Juventus i nästan nittio minuter och ändå blev det bara 0-0. Fiorentina måste försöka omsätta sitt stora bollinnehav i lite fler målchanser. Annars är risken att de ofta spelar bra fotboll men sällan vinner. Juve kändes trötta, lite slitna. Pirlo är inte riktigt i form och Giovinco får inte till det. Att göra en sådan blek match som man gjorde igår och ändå ta en poäng känns dock typiskt för ett etablerat topplag.

Men Fiorentina kan ändå gå med huvudet högt efter matchen och med kanske Serie A:s mest välspelande trebackslinje, en  underbar mittfältsdiktator i David Pizarro, med Juan Cuadrados fart och finess och med Stevan Jovetics klass kan man komma riktig långt. För övrigt är Facundo Roncaglia bland det mest häpnadsväckande jag sett i backväg på bra länge. Prandelli bör boka in honom på livstid i Azzurri på en gång.

Fiorentina är tillbaka på fotbollskartan igen. Det kändes skönt att få skriva det.

***
Niclas Ericson vill ha upprättelse. Han påstår sig ha myntat liknelsen Chiellini-Bläckvard som jag själv använde i söndags. Eftersom jag har en sjuåring har man fått sin dos Svamp-Bob Fyrkant (galet och sjukt bra förresten) så det har ju liksom inte gått att missa hur lika de är. Men om Ericson var först så ska han väl ha cred för det. Sedan visade det sig att Ericson hade sympatier både hos Juventus och Fiorentina så det passar bra att han får sin upprättelse i dagens blogg.

Lorenzo Medici

Svenskt ljus i Milano-mörkret

Jag är ju inte direkt förvånad över Milano-lagens kräftgång. Mina farhågor innan säsongen stämmer ganska bra med den verklighet vi nu ser. Men jag är lite förvånad att motgångarna kom så fort och så starkt.

Milan sitter mest i skiten både tabellmässigt och kvalitetsmässigt. I matchen mot Udinese fanns det dock vissa bra inslag. Milan började bra och hade en stark period kring sin kvittering. Boateng befann sig plötsligt på en yta där hans styrka behövs, han bröt fram och skapade chansen som sedan ledde fram till El Shaarawys snygga mål. ”Il Faraone” känns fortfarande som Milans finaste framtidshopp. Men Milan har inte längre några tunga pjäser att luta sig emot, inga som kan hålla undan bakåt och inga som kan vara tungan på vågen framåt. Allegri har provat alla möjliga mittbackar men ingen har fungerat speciellt bra. Mexes och Zapata var inga undantag. Då är det svårt att vinna matcher.

Allegri sitter naturligtvis löst men det finns troligen inga vettiga lösningar att sätta in just nu. Det är bara att köra på, försöka vinna nästa match och hitta lite självförtroende. En seger mot Cagliari skulle vara mer än nödvändigt.

Inters förlust mot Siena var lite mer oväntad. Men säsongen hittills har varit upp och ner. Bra tendenser varvat med mer förvirrade insatser. Men som jag sagt tidigare, tränare Stramaccioni har en del att lära och truppen är bra men spretig. Man vill generationsväxla laget och samtidigt hota om scudetton. Där någonstans i komplexitetens rum står man.

Matchen mot Siena borde man naturligtvis ha vunnit sett ur bollinnehav och chanser, men Sneijder var lite för omständig, försvaret är under förändring, Milito var för blek och det saknas en playmaker på mittfältet. Noll segrar på fem hemmaförsök är inte bra och börjar kanske snart sätta sig i huvudet. Nu väntar Chievo på bortaplan och det känns som att det kan sluta lite hur som helst. Och det är väl det som är Inters problem just nu.

Om Milano-lagen gör fiasko gör Mathias Ranegie den totala motsatsen. I sin första match från start i ligan lyckades han göra ett mål och fixa den avgörande straffen. Det kan inte bli mycket bättre. Han är inte är något underbarn rent tekniskt och är långt ifrån Udineses skickligaste spelare men grejen med Ranegie är att han har förmågor som inte många i Serie A har. Han är fysiskt mycket stark och bra i luftrummet. Dessa kvaliteter kommer Guidolin att använda sig av många gånger under säsongen.

***
President Cellino styr Cagliari med järnhand och ibland också med galenskap. Han uppmanade abbonemangs-innehavarna att komma till matchen Cagliari-Roma trots att matchen skulle spelas inför stängda dörrar. De lokala myndigheterna insåg att det skulle kunna bli kaos med supportrar som skulle vilja ta sig in på arenan. Matchen ställdes in. Inte nog med det. Roma kan komma att tilldelas tre poäng. Som om inte Cagliari har det tillräckligt tufft att plocka poäng. Jag misstänker att Albin Ekdal ibland undrar vart han hamnat.

***
Gasperini-effekten uteblev. Miccoli bänkad. Förlust mot Atalanta. Det kan bli ett tungt år för Palermo.

***
Lazio spelade bra mot Genoa. De har en identitet, det är större bollinnehav och det går lite fortare med Petkovic än under Reja. Igår borde Lazio ha satt någon av sina chanser, annars kan det bli som det blev igår. Man blir straffade. Genoa försvarade sig bra, och gjorde mål på en av sina få chanser. Borriello kommer bli mycket bra i Genoa.

***
Trots att man var en man mer i nästan hela matchen mot Catania lyckades inte Napoli vinna. Oroväckande likt vissa inslag från förra säsongen. Så fort man ska föra spelet blir det knepigare.

***
Känns skönt att Serie A trampar vidare i veckan. Redan imorgon. Utsålt på Artemio Franchi. Hetsigt möte mellan Fiorentina och Juventus kickstartar omgång fem. Det kan inte bli mycket bättre än så.

Lorenzo Medici

Jovetic leker yin o yang

Stevan Jovetic och Luca Toni har varit en sagolik historia för Fiorentina den här hösten. Jovetic blev kvar och har briljerat i säsongsupptakten. Luca Toni återvände till Florens på transfermarknadens sista dag och gjorde mål i sin debut förra veckan. Allt har gått som på räls, så kanske Jovetic och Toni tyckte att de skulle ge ett stänk av yin till deras yang.

Stevan Jovetic kunde ha stängt matchen med sin straff. Han kunde ha spelat in lagets tredje seger och nio pinnar innan man tar emot Juventus. Nix. Straffen går för mycket mitt på och Mirante räddar. Luca Toni ser på många sätt ”hemma” ut i Fiorentina men han verkar inte direkt matchtränad än. Igår så flåsande han som attan redan efter en kvart och sedan flaxade han med armarna likt en berusad flamingo vilket ledde till Parmas straff. Gonatt. Även en bra historia har två sidor som myntet.

Klumpar man ihop Gobbi, Galloppa, Parolo och Lucarelli så får man massor av relativt meningslös kvantitet och väldigt lite kvalitet. Lite av Parmas problem nu när Giovinco lämnat.

Tycker Belfodil har mer talang än vad jag först såg. Men misstänker att han ändå kommer förbli en fattigmans-Benzema.

Gillar Violas trebackslinje. Försvarare som har bett och kan sköta uppspel är alltid vackert.

Finns det möjligen ett osynligt klister mellan Pizarros fötter och bollen? Varenda gång det ser ut som att han är på väg att bli av med bollen, trippar han lite extra och hinner få iväg en pass.

***
Om en bra historia kan bli dålig så kan en dålig historia också bli bra. Fabio Quagliarella har haft det tufft. När han för ungefär ett och ett halvt år sedan skadade sig svårt blev resan tillbaka lång. När han väl kom tillbaka fanns varken rytmen i spelet eller given speltid kvar.

I onsdags vände Quagliarellas historia. Inhoppet mot Chelsea gav ett mål och ett skott i ribban men framför allt gav det något annat. Självförtroendet tillbaka. Igår mot Chievo var han ”The Incredible Quag” igen. Hans största riktmärke som spelare är ju hans förmåga att göra overkligt snygga mål så gårdagens första fullträff mot Chievo var på många sätt symbolisk för att han är tillbaka på allvar. Quagliarellas lite oväntade comeback-fyrverkeri kanske är det bästa svaret på topp-nyförvärvet som aldrig kom.

Lucio kan spela i en trebackslinje. Med bravur dessutom. I vilket fall mot Chievo.

Paul Pogba spelar långt över sin ålder. Visst han kan bättre än vad han visade igår, men han hade alltid god koll på var hans medspelare och hans motståndare höll hus, använde sin fysik väl och spelade enkelt. Pogba kommer användas mer den här säsongen, var så säkra på det.

Giorgio “Bläckvard” Chiellini var lysande lite i det tysta igår. Tycker han har varit det ett tag nu. Ville bara säga det.

 

 

Lorenzo Medici

Allegris sista vals?

Jag kan tänka mig att det är svårt att sova om nätterna. Jag kan tänka mig att det inte är lika roligt att kliva upp på morgonen. Jag kan tänka mig att entusiasmen inför att leda en träning några timmar senare inte är lika stor som tidigare. Jag kan tänka mig att tanken på nästa presskonferens känns jobbig.

Kanske undrar Massimiliano Allegri hur det blev så här? Varför han är på väg till Udine med tunga steg och med ett nervöst hjärta. Allegri slog igenom somtränare i Modena-klubben Sassuolo och plockades sedan av Cellino till Sardinien och Cagliari. En klubb han själv spelat för.

Man kan lätt glömma det. Allegri var en fin spelare, en spelbegåvad nummer tio-typ. Han blev aldrig någon stjärna men hade ett par fina år i Serie A. I Cagliari byggde han sig ett namn, hans lag fick Italien att höja på ögonbrynen. Så fort han blev dubbad till ett av Italiens stora framtida tränarhopp kastade sig Galliani och Milan på honom.

Massor av titlar. Holländarna. Rivera. Grenoli. San Siro. Milanello. Den stora porten öppnades för Allegris fötter. Allegri fick Zlatan och vann. Sedan fick han inte så mycket mer och kom tvåa. Sedan rensade man bordet på all dyr mat och ersatte det med vatten och bröd. Galliani låtsades att det var samma fantastiska smakupplevelse och tyckte att Allegri minsann skulle förvandla vatten till vin och bröd till kaviar.

Som att ge ett barn nycklarna till en fantastisk djurpark för att sedan öppna upp tigerburen. Nu har Allegri till och med hamnat i bråk med Inzaghi. Sedan tvingas de båda att sluta fred framför kamerorna. Vi hade bara….lite olika uppfattningar. Jag kan mycket väl se Inzaghi ilskna ögon framför mig. Piska på den som redan är piskad. Som att det var Allegris fel att Inzaghis inte dög för en plats i startelvan. Han drev inte The Big Pippo show. Han var ansvarig för A.C. Milans bästa.

Jag tror att när man blir pressad och lite rädd att förlora sin heder och sitt jobb så tenderar man att bli lite feg och tappa auktoriteten. Jag tror att Allegri är där nu. Jag tror att Galliani & Berlusconi bara väntar på rätt läge. Jag tror att Milan mycket väl kan förlora mot Udinese imorgon. Jag tror att Allegri då kanske har dansat sin sista rödsvarta vals.

Men kanske kommer han då i vilket fall sova lite bättre.

Lorenzo Medici

Några E.L-rader

Jag gissar att Walter Mazzarri hade rätt när han ville behålla Eduardo Vargas. Igår visade han sin snabbhet och även sin målkänsla när han gjorde triss i mål mot AIK.

Marek Hamsiks utvisning var mycket korkad och Nisse Johanssons spark innan var riktig grisig.

Att förlora med 4-0 mot Napolis B-lag känns kanske något förnedrande men AIK stod upp bra i första halvlek. Och det är inte mot Napoli på bortaplan man ska ta sina poäng. Men visst är det skillnad på Serie A och Allsvenskan. Det såg vi igår.

Lazio fick med sig en värdefull poäng igår mot Tottenham. En poäng som man var ute efter redan på förhand.

Inter var nog inte ute efter något oavgjort resultat på förhand men fick bara 2-2 mot Rubin Kazan. Återigen ingen seger hemma på San Siro och återigen lite förvirrat spel. Cassano var dock bra och kul för unge Marko Livaja att göra mål. Däremot kan vi konstatera att Jonathan inte riktigt håller måttet i Inter och att det köpet var meningslöst.

Tråkigt nog var även Phillipe Coutinho riktigt blek. Jag hävdar att det kan bli så här när man först tjatar om hur mycket man tror på honom innan säsongen men sedan köper Cassano och därmed stryper speltid för honom. Det är inte så man bygger upp en talang. Det gör man genom förtroende och speltid.

Lorenzo Medici

Juve var BIG i London

Juventus var tillbaka på den stora scenen och gjorde det mycket bra. En poäng mot regerande mästarna Chelsea och stundtals övertygande spel är en bra start. Trots att de svenska Viasat-kommentatorerna då och då påpekade att Chelsea var det lite vassare laget, att om de var något lag som förtjänade att vinna så var det Chelsea, så tyckte jag att resultatet var fullt rättvist.

Nu lugnade sig visserligen Glenn Strömbergs kommentarer efter matchen, inte minst efter att Quagliarella skjutit i ribbans överkant. Men jag kunde ändå höra något som att: Juventus verkligen inte hade rånat något men….

Enligt Uefas officiella hemsida hade Juventus 54-46 i bollinnehav till sin favör och hade en mer målchans (12-11). Så Strömbergs match speglade i så fall inte statistikens. Jag gillar Glenn Strömberg. Som de flesta andra gissar jag. Men jag undrar om han och Viasat inte skyddar ”sina” lag lite extra? Kanske är det inte ens medvetet. Bara en tanke.

Juventus visade i vilket fall att man har ett lag som är redo att göra bra ifrån sig ute i Europa. Barzagli och Chiellini var starka där bak, Vidal och Marchisio tog över ansvaret när Pirlo försvann och Vucinic gjorde ett starkt jobb för laget längst fram när han mötte boll och skarvade vidare om och om igen. Hans arbetsbelastning blev också större för att Giovinco vek ner sig lite.

Det gjorde däremot inte Fabio Quagliarella. På en kvart lyckades han både kvittera och nästan avgöra matchen. Styrkebesked från hans sida. Och styrkebesked från Juventus till övriga Europa.

Lorenzo Medici

Kejsaren är naken

Milan lyckades inte göra mål på hemmaplan igen. Milan kunde återigen inte vinna. Ännu en gång var spelet blekt. Men jag vet inte om det var något av det som kändes mest sorgligt. Jag tror att det mest dystra var ett halvtomt San Siro. Ingen kraft, ingen atmosfär. Det finns en uppgivenhet kring Milan den här säsongen. San Siro brukar kunna vara som en svettig tjur som jagar dig. Nu ekade den bara tomhet och ihålighet. De som hade tagit sig dit visslade ut sitt lag efter matchen.

Frågan är vem som ska buas ut? Troligen blir det nu Allegri som kommer korsfästas. Visst har han sin lilla del i misslyckandet. Till exempel tycker jag det är extremt dålig fingertoppskänsla att sätta El Shaarawy på bänken när det var så tydligt i lördags att det var han som kunde skapa saker trots att han missade sina chanser. Var det någon som var på gång så var det han, är det någon som kan avgöra på egen hand är det han. Men, nej bänken. Kom igen Allegri, vi snackar inte ”rocket science” här. Men det är nog så det blir när man som tränare börjar skaka. Agera med rädsla. Och vad hände när El Shaarawy kom in? Jo, det blev mer fart och fler chanser.

Men det är egentligen inte Allegris fel. Alla vet vems fel det är. Adriano Galliani kör med fegt spel när han värvar Bojan, De Jong, Zapata och Pazzini och säger att nu har vi ett scudetto-lag, nu är det bara upp till Allegri. Han vet att Milan inte har ett scudetto-lag. Han vet att värvningarna inte kommer i närheten av de spelare som lämnat. Han vet att han gett Allegri en spik som han ska koka soppa på.

Men han lägger över ansvaret på Allegri för att han ska bli syndabock. Allt säkerligen på order av Silvio Berlusconi. Mannen som gör vad som helst för att få berömmelse och uppmärksamhet. Mannen som älskar att vara älskad. Det värsta som kan hända Berlusconi är att han får ta skit.

Men det är han och ingen annan som borde stå under anklagad. Inte marionetten Allegri. Det är Silvio som borde stå upp och ta smällen. Men det kommer han inte göra.

Kejsaren är naken.

Lorenzo Medici

Gasperinis dagar är redan räknade

”Vissa tränare, som t ex Gasperini, borde vara mer ödmjuka.” ” Han är självgod och tror sig ha uppfunnit fotbollen.” ”Jag kunde ha kontrakterat honom men jag lät bli, vi hade inte kunnat haft någon dialog.”

Detta var Palermos president Maurizio Zamparinis egna ord efter att Gianpiero Gasperini fått sparken från Inter. Samme tränare som nu ersatt Giuseppe Sannino som Palermos nye coach. Om Zamparini verkligen tyckte det han sa, så är ju inte grunderna för ett långt äktenskap särskilt goda. Men å andra sidan finns det aldrig några sådana förutsättningar med Zamparini.

Så nu har alltså Zamparini sparkat en tränare för fyrtioförsta gången (lite kul att han snart får uttrycket femtioelva att verka lite). Rätt eller fel att sparka Sannino? Tja, svårt att säga, både och kanske.  Grejen är den, att ofta när Zamparini sparkar en tränare så brukar det få positiv effekt. Detta är nog en av anledningarna till att han fortsätter att göra det. Han tror att det funkar. Och det gör det. Men bara kortsiktigt.

Det största felet som Zamparini gör är kanske inte att han sparkar tränare utan att han väljer fel tränare från början. Både Stefano Pioli och Giuseppe Sannino valdes efter att de gjort fina säsonger med andra klubbar. Det är som att det dykt upp en ny leksak i affären som verkar spännande. Som att Zamparini tittar mer på nymodigheter än på vad som är kompatibelt med den trupp han har. Kanske har han inte riktigt kunskapen att kunna se vad som är bäst för laget.

Sannino ville helst spela 4-4-2. Palermo har Josip Ilicic och hade Franco Vazquez när man valde sin nya tränare. Två typiska centrala offensiva mittfältare (så kallade trequartisti) som inte fungerar som kantspelare. När man sedan fattar att man behövde kantspelare så desperado-värvar man en högst medioker ytter som Luigi Giorgi.

Gasperini då? Hur kommer det att fungera? Det absolut bästa scenariot som kan hända är att Gasperini gör så bra ifrån sig att Zamparini äntligen fattar att han måste ge en tränare fyra, fem år i rad för att bygga upp något. Med Delio Rossi tror jag att han hade kunnat bygga något stort med. Men det skar sig dem emellan. Även om Rossi hade sin del i det hela så brukar det ju skära sig när Zamparini är inblandad.

Jag tror fortfarande att Gasperini är en bra tränare. Han kastades in i Inter i fel läge. Inter trodde aldrig riktigt på honom, han fick inte de spelare han ville ha (bland annat Palacio som man ironiskt nog köpte året efter, vilket säger en del om Inters förvirring förra året) och det blev pannkaka. Men Gasperini byggde upp ett vackert och framgångsrikt Genoa. Han fick tid. Även om Palermos trupp inte är skräddarsydd för hans typ av fotboll kan det nog fungera.

Gasperini spelar helst med en trebackslinje. Backlinjen är lite av ett problem vilket spelsystem man än väljer eftersom det inte finns mycket av kvalitet på mittbacksfronten. I mitt tycke borde man satsa på Milan Milanovic trots hans unga ålder, då han är en av få i laget med fysik och skicklighet. Visst, han behöver tid för att utvecklas och kommer begå misstag men får han speltid kommer han bli riktigt bra. Han är inte ett sämre alternativ än övriga backar. Jag tror inte Gasperini är tillräckligt modig eller intuitiv att välja Milanovic utan han kommer gå på erfarenhet vilket troligen innebär Cetto-Von Bergen-Mantovani.

Yttrarna är alltid viktiga i Gasperinis spelsystem. T ex Domenico Criscito fick sitt genombrott under Gasperini i Genoa. I Palermo finns t ex Pisano, Morganella, Bertolo, Garcia och Giorgi. Inte direkt något julbord. Jag gissar att Pisano och Bertolo ligger bäst till.

Gasperini brukar inte nödvändigtvis begära en typisk playmaker, typ Pirlo, på innermittfältet utan nöjer sig gott med gnuggare som kan leverera bollen fort framåt och orka springa mycket. I Genoa fungerade Milanetto och Juric bra trots att ingen av dem var någon fantastisk spelare. I Palermo finns det gott om sådana spelare. Rios, Barreto, Donati och Kurtic faller alla ungefär inom Gasperinis ramar.

Framåt finns nog inte riktigt de spelare som Gasperini skulle önska sig. Få offensiva yttrar som orkar springa i båda riktningarna och ingen stark centertyp . Här behöver han kanske tänka om lite. Får man igång Hernandez och Ilicic är de underbara men fungerar de inte är de meningslösa. Det gäller att utnyttja deras styrkor på bästa sätt. Och hur fungerar Miccoli som center i Gasperinis offensiva trio? Anfallet är en liten rebus. Vi kan nog inte räkna bort t ex Igor Budan som mitt i den offensiva trion eller Brienza som ytter.

Jag tror att Gasperini kan funka som ny tränare för Palermo. Det är inte det som är problemet. Problemet är att hans dagar är räknade innan de ens har börjat. Precis som för alla innan honom.

Lorenzo Medici

Napoli & Lazio är på riktigt

Att Juventus skulle vara bra visste vi. Men två andra lag har imponerat minst lika mycket under säsongsupptakten. Igår tog de båda sina tredje raka segrar. Napoli och Lazio är båda är på riktigt.

Firma Hernanes-Klose producerar mål och klass varje vecka. Det är de två som får Lazio att höja sig över mängden. Men de behöver ett fungerande kollektiv bakom sig och det har Lazio. Det är som om tränare Petkovic tagit över Rejas struktur och skruvat åt den lite grann. Spelet går lite fortare, laget är mer elastiskt, försvarsspelet är minst lika effektivt och Hernanes & Klose är lite vassare.

Dessutom har Petkovic vågat slussa in lite yngre spelare som t ex Onazi och Cavanda vilket jag saknat tidigare. Kanske är det lite för tidigt att säga om Lazio kommer hänga med i toppen ända in i maj men som tendensen ser ut nu och om man kan fiska upp något extra tillskott i januari tror jag Petkovics Lazio har alla chanser att vara med och strida om tredjeplatsen till sista svettdroppen.

Om Lazio känns på riktigt men inte är en full garanti känns Napoli både på riktigt och som en garanti. År efter år har man gjort framsteg och utvecklat sig. Först etablerade man sig i den högsta serien, sen tog man sig till Champions League och nu känns det som att man faktiskt kan vinna en scudetto. Napolis tre första matcher har gett indikationer på att man mognat, att man kan vinna matcher som man bör vinna. Allt utan att tappa sin flärd och fart som varit deras varumärke under Mazzarri.

Förlusten av Lavezzi var på ett sätt tuff och lite sorglig men kanske också en dold välsignelse. För utan Lavezzi har Marek Hamsik trätt fram och tagit större ansvar, hållit en jämnare högre nivå och blivit lite av lagets fanbärare. Edinson Cavani är bara sig själv med eller utan Lavezzi, så bra är han. Däremot har tomrummet efter Lavezzi fyllts på med Pandev, Vargas och Insigne. Detta innebär att Mazzarri har olika alternativ att välja på, att han har större överraskningsmoment i sin kortlek och att bredden är bättre.

Motståndarna visste ungefär vad som väntade dem med Lavezzi & Cavani medan nu är de mer oförberedda. Mittfältsdynamiken är bättre än förra säsongen med Behrami och El Kaddouri som alternativ till starka trion Inler, Dzemaili och Hamsik och försvaret känns starkare än förra säsongen. Napoli har alla bitar för att verkligen få Neapel att drömma om en ny scudetto.

***
En halvlek som Barcelona och en som ett superettan-lag. Romas schizofrena match mot Bologna förvandlade vad som såg ut som en säker seger till en förlust. Zeman-fotboll på gott och ont hittills.

Efter den andra omgången kändes Roma som ett riktigt topplag och Inter som ett lag med problem. Nu känns det precis tvärtom. Det svänger fort.

***
Diego Milito gjorde ett klassmål, Antonio Cassano hoppade in och gjorde likadant, Andrea Ranocchia var bäst på plan och Juan Jesus tog chansen med en stark insats. Många positiva besked för Inter.

***
Andrea Bertolacci grämer sig säkert något enormt efter sin miss vid ledning 1-0. Där hade Genoas öde mot Juventus  kunnat gått en helt annan väg. För övrigt var det en helt fantastisk match.

***
Sampdoria går som tåget och Maxi Lopez verkar bli så där värdefull som jag trodde han skulle bli.

***
Stevan Jovetic!!  Luca Toni!! Fiorentina ångrar nog inte att man inte värvade Gomez & Lodi med tanke på hur matchen såg ut igår. Montellas bygge ser spännande ut.

***
Giuseppe Sannino fick tre matcher på sig, sedan blev det sparken. Gianpiero Gasperini tar nu över som tränare för Palermo.Mer om det imorgon.

***
Som vanligt mycket mer om omgången i morgondagens omgångskrönika.

Lorenzo Medici

Zlatan hade varit tungan på vågen

Det här var en typisk sådan match man hade vunnit om Zlatan hade varit kvar i Milan. En match där han hade varit tungan på vågen. Nu finns ingen Zlatan vilket betydde förlust mot Atalanta. Milan hade innan matchen förlorat mot Sampdoria med svagt spel och vunnit mot Bologna med lite mindre svagt spel. Matchen mot Atalanta var egentligen Milans bästa match rent spelmässigt men man saknade skärpan och viss klass. Klass som man sålt i Zlatan och Thiago Silva.

Jag gillade inte Allegris byte av El Shaarawy. ”Il Faraone” sköt visserligen hela tiden på målvakten istället för bredvid men var den som skapade farligheter med sin kvickhet och genombrottskraft. Bojan bidrog inte med någonting. Tyckte även Ambrosini, De Jong och Emanuelson var helt okej. Antonini fortsätter att vara en bra offensiv ytterback men en klart medioker defensiv sådan. Acerbi är stark och bra i luftrummet men spelar i slow-motion. Truppen innehåller potential men kommer få det tufft att ta en Champions League-plats. Det är nog den bittra verkligheten.

Nu kommer säkert röster höjas för att Allegri ska få sparken. Det hade redan börjat osa lite katt innan Atalanta-matchen och lär väl inte bli bättre nu. Frågan är om det är det som är lösningen. Truppen han har fått till förfogande är inte optimal direkt. Självklart handlar det om vem som i så fall skulle ta över. Har man t ex Guardiola som lurar bakom hörnet så visst, men annars vet jag inte om det är rätt väg att gå.

Atalanta spelade smart och ställde om från försvar till anfall på ett skickligt sätt. De behövde verkligen inte be om förlåtelse för resultatet.  Försvaret gjorde en lysande insats och inte minst Thomas Manfredini, han var kanske bäst på plan. En mycket underskattad spelare. Förresten verkar Milan och Inter lida av någon sorts San Siro-sjuka. På fem matcher tillsammans har man noll segrar och en målskillnad på 3-9.

Lorenzo Medici

Olyckskorpen

Luigi Meroni föddes under andra världskriget 1943. Vid två års ålder blev han faderlös och hans mor hade det tufft ekonomiskt. Meroni fick tidigt klara sig själv och började spela fotboll i Comos ungdomslag. Vid 19 års ålder såldes han till Genoa. Utan att imponera alltför mycket blev ändå Meroni snabbt en profil med sin speciella levnadsstil och när han 1964 såldes till Torino var Genoa-supportrarna missnöjda.

Väl i Torino gick Meroni från att mest vara en profil till att även leverera ordentligt på planen. Han flög fram som en fjäril på gräset, gillade att dribbla och underhålla publiken. En stjärna på alla sätt och vis. Meroni var en dribblernas beatnik, italienska fotbollens svar på George Best. På sidan av planen levde han också som en popstjärna. Han blev Torinos stjärna och mest omtyckte spelare.

I början av säsongen 67-68 går det bra för Torino och efter att ha vunnit mot Sampdoria i fjärde omgången bestämmer sig Gigi Meroni och lagkamraten Fabrizio Poletti på kvällen för att sticka tidigare från lagets sedvanliga samling efter matchen, för att ta sig till deras stammisbar. På vägen dit slår ödet till. Mitt i full trafik springer de båda över gatan, stannar upp mitt i för att undvika bilarnas framfart och tar ett steg tillbaka. Pang! Båda träffas i full kraft av en Fiat 124 Coupe. Meroni avled bara några timmar efter på sjukhuset.

Attilio Romero föddes 1948 i Torino och var son till en förmögen läkare. Han var också en stor Torino-supporter. Romero gav sig sedan in i politiken och jobbade även hos FIAT under flera år. År 2000 vill Torinos ägare Francesco Cimminelli att Romero ska ta hand om presidentposten för klubben. Romero tackar ja med stor kritik från Torino-supportrarna. På fem år lyckas Cimminelli och Romero ta Torino till konkurs. Konkursen utreds och 2008 döms Romero till två år och sex månaders fängesle för bedrägeri.

Den 15 oktober 1967 korsades Attilio Romeros och Gigi Meronis vägar. Meroni var på väg till en bar med en lagkamrat medans Romero satt i en Fiat 124 Coupe.

 

Lorenzo Medici

Allegri tänker nytt?

Det ryktas om att Milans tränare Massimiliano Allegri funderar på att byta spelsystem. Att försöka utnyttja de offensiva krafter han har på ett annat sätt. Mer eller mindre är det 4-2-3-1 som det handlar om. Har man Pato, Bojan, El Shaarawy, Robinho och Boateng kanske det är svårt att hålla tre borta från startelvan. Personligen tycker jag inte iden är så dum. Jag har ingenting emot att flytta ner Boateng till mittfältet då jag många gånger tycker att hans kraftfulla spelstil passar bättre där än som trequartista.

Kanske är det vettigt att använda De Jong, Boateng eller Nocerino som ”bodyguards” åt regissör Montolivo. Framåt kan man sedan välja mellan Pato, El Shaarawy eller Robinho strax bakom Pazzini. Om Pato är skadefri och hittar tillbaka till någon sorts form och om ”Il Faraone” utvecklas fort har Milan en vass trio till hands. Allegri kommer nog inte prova detta på en gång men jag hoppas han inte väntar för länge. För det är värt att provas.

***
Sampdorias sportdirektör Sensibile avslöjade att de hade chansen att värva Juan Roman Riquelme i somras. Han berättade att han och Ciro Ferrara inte kunde sova på två dagar innan de avböjde. Kanske gjorde de rätt men tänk, Riquelme i Sampdoria!. Vilken dröm. Nu kommer jag inte kunna sova på två nätter.

***
Jag älskar Napolis tankar om att värva Adrian Centurion och brassen Wallace. Två framtidmän med enorm potential. Centurion är en snabb ytterforward inte helt oilk Angel Di Maria. Han kan bli en riktig stjärna. Wallace är en typisk brasiliansk ytterback redo att gå i Roberto Carlos och Maicons fotspår.

 

Lorenzo Medici

Ta sig till toppen genom att nå botten

Återvända till toppen genom att nå botten? Det är en återkommande slogan som jag själv tror att det ligger mycket i. Lite så är det med hela Serie A just nu. Att använda sig av tuffa tider med att t ex sänka löner, utveckla marknadsföringen, förbättra scoutingen och bygga nya arenor. Det är några vägar att gå.

Tittar man på ren fakta kan man också se ett mönster, att de klubbar som nått en viss nyans av botten ofta inneburit att man återvänt starkare. Vad är det då för mekanismer som sker? Fiorentina och Napoli är bra exempel. Två klubbar som gick i konkurs och som fick börja om i lägre serier.

För det första blir man av med gamla ägare som kört ekonomin i botten och man kan börja om på ny kula. I Napolis och Fiorentinas fall innebar det att De Laurentiis och Della Valle tog över och kunde förvalta de starka varumärkena och den stora supporterbasen som både klubbar hade. Idag är Napoli ett topplag i Serie A igen och Fiorentina har bland annat tagit sig till Champions League under Della Valle.

En annan sak som ofta sker är att supportrarna knyter näven och strålar samman. Medgångssupportrarna försvinner men entusiasmen blir ändå stor då man känner att laget behöver all stöd de kan få när det blåser hårt. Jag misstänker också att det kan vara bra att för folk att inte ta saker för givet och att få vara underdog ett tag. Segerns sötma kan liksom bli ännu godare då. Tar man framgång för givet för länge kan själva supporterskapet bli lite slentrianmässig. Att återvända till fotbollens bakgårdar kan vara väldigt nyttigt då man påminns om fotbollens mer grundliga essens.

Juventus tvångsnedflyttades efter Calciopoli och kunde då sänka lönerna, något som man haft stor nytta av idag. På sex år hann man både bygga en ny arena och vinna en scudetto. 2008 gick Spezia i konkurs, idag har man bra ekonomi och satsar på att ta sig till den högsta serien. Sampdoria åkte ur Serie A för två år sedan men är nu tillbaka med ungt och hungrigt lag. Verona har varit nere i Division tre men har nu ett enormt starkt stöd från supportrarna och vill tillbaka till Serie A.

Kanske kan klubbar som t ex Perugia, Foggia, Salernitana och Lecce använda sig av samma recept. Att återvända starkare genom att befinna sig på botten ett tag.

Lorenzo Medici

Vilket lag väljer du?

Om du fick välja ett av nedanstående lag, vilket skulle du då välja?

Lag 1: Storari, Zauri, Mexes, Chivu, Dossena, Taddei, Cambiasso, Cana, Stankovic, Iaquinta, Robinho
Lag 2: Consigli, Peluso, Ogbonna, Danilo, Lulic, Lodi, Florenzi, Obiang, Diamanti, Di Natale, Jovetic.

Väljer du lag 1 har du förmodligen inte sett speciellt mycket fotboll på senaste tiden eller så är du en överdriven nostalgiker. Lag två är alltså klart vassare. Så vad är poängen? Jo, lag 1 har en lönekostnad på 26,6 miljoner euro jämfört med lag 2 som går i god för endast 8,5 miljoner euro. Lag 1 har alltså mer än tre gånger så hög kostnad som lag 2. Galet.

De överbetaldas lag

Marco Storari Juventus  1,5 miljoner euro
Storari är en bra målvakt, men att han tjänar mer än t ex Consigli, Viviano är märkligt. Det är trots allt en andramålvakt som vi pratar om. Inter betalar bara t ex 0,5 milj för sin andramålvakt, Castellazzi.

Luciano Zauri Lazio  0,8
Lönen är en gammal kvarleva men det spelar ingen roll. Man borde nästan kräva att få betalt för att ha Zauri i sitt lag.

Phillipe Mexes Milan  4
Till och med när Mexes var som bäst så är det tveksamt om han skulle vara värd en så hög lön. Nu när han är allmänt rätt dålig är han verkligen inte det. Räkna med att Milan kommer försöka bli av med fransmannens lön så fort som möjligt.

Christian Chivu Inter  2,1
Inter rensade ut många höga löner men förlängde med kontraktet med Chivu. Rumänen har en lön som inte är kompatibel med hans prestationer.

Andrea Dossena Napoli  1,2
Ofta inte ens ordinarie i Napoli och att han tjänar lika mycket som Maggio känns som en skymf mot landslagsmannen.

Rodrigo Taddei Roma  1,6
Duger bra som reserv men det är just det, att betala 1,6 milj euro för en halvbra reserv känns onödigt. Det fanns en tid då man kunde undvikit att förlänga med brassen.

Esteban Cambiasso Inter  4
Det kan vara bra att ha kvar en och annan eldsjäl men Cambiassos lön väger tungt. För tungt.

Lorik Cana Lazio  1,7
Tjänar absurt mycket med tanke på hur lite han gett Lazio. Den här säsongen ser inte ut att bli mycket bättre.

Dejan Stankovic Inter  2,7
Antingen är han skadad eller så hänger han inte riktigt med längre. Inter ville göra sig av med feta löner som t ex Maicon, Julio Cesar och Lucio. Borde inte Inter ha försökt bli av med serbens kontrakt också?

Robinho Milan  4
Det fanns en anledning till att Milan ville bli av med Zlatan. Hans enorma lön. Men Zlatan producerade åtminstone. Robinho har också en rätt hög lön men producerar klart mindre. Ingen logik.

Vincenzo Iaquinta Juventus  3
Kanske den mest absurda lön i hela Serie A i relation till vad man får tillbaka. Att betala ca 26-27 miljoner kronor per år för ingenting är ingen vidare affär. Juve försökte bli av med honom under sommaren men vem är beredd att ta emot honom? Som man bäddar får man ligga.

De underbetaldas lag:

Andrea Consigli Atalanta  0,4 miljoner euro
Ligger på gränsen till landslaget och har med billig lön producerat under en längre tid.

Federico Peluso Atalanta 0,4
Landslagsman med ca 3,5 miljoner kronor i lön? Ja tack.

Angelo Ogbonna Torino  0,9
Tjänar hälften så mycket som t ex Daniele Bonera. Galen värld.

Danilo Udinese  0,4
Var en av Udineses klart bästa spelare och tjänar en bråkdel av vad många klart sämre försvarare gör. Fynd.

Senad Lulic Lazio  0,75
Är en av Lazios bästa spelare men tjänar inte därefter. Det går nästan två Lulics på en Brocchi.

Alessandro Florenzi Roma  0.03
Tjänar sko-putsar pengar ur fotbollssynpunkt och ändå var han en av de bästa på plan mot Inter. Lär få löneökning rätt snart.

Francesco Lodi Catania  0,4
Levererar på hög nivå och är viktig poängsspelare för sitt lag. Är inte mycket sämre än t ex Montolivo men tjänar mer än åtta gånger så lite. Rättvist?

Pedro Obiang Sampdoria  0,4
En av ligans mest spännande spelare och lär bli het på transfermarkanden snart. Då lär även lönen mer än dubblas.

Alessandro Diamanti Bologna  1
Tjänar helt okej, men sett till prestation är det fortfarande för lite. Landslagsman och Bolognas viktigaste spelare men tjänar ändå lika mycket som Milans andremålvakt.

Stevan Jovetic Fiorentina  2,5
Har ingen dålig lön men jämfört med de andra stora stjärnorna i Serie A är det väldigt lite. Den dagen han lämnar Fiorentina kommer lönen öka med raketfart.

Antonio Di Natale Udinese  1,3
Udinese har nog inte råd att betala så mycket mer, men sett till vad Di Natale presterat de senaste säsongerna är hans lön både ett bevis på hans kärlek till klubben och på att kvalite inte alltid betyder hög lön. Snarare handlar det om att hamna i ett stort lag.

Lorenzo Medici

Serie A-klubbarnas lönekostnader

Trenden är bruten. Efter flera år av stigande lönekostnader sjunker nu äntligen den sammanlagda löneutgifterna för Serie A.

Enligt Gazzetta Dello Sports rapport har lönekostnaderna sjunkit med ca 60 miljoner euro. Det är inte jättemycket i den enorma swimming-pool av pengar men tendensen går ändå åt rätt håll. Detta trots att de lag som gått upp i år (Sampdoria, Torino och Pescara) har nästan 20 miljoner euro större lönekostander tillsammans jämfört med de lag som åkte ur den högsta serien (Novara, Lecce och Cesena).

Framför allt är det Milan och Inter som bantat ner sina lönekostander men även Genoa har sänkt sina utgifter. Däremot har klubbar som Juventus, Roma och Lazio ökat sina lönekostnader. När det gäller Juventus beror ökningen säkert till stor del att man rustar för spel i Champions League där man kommer få in en hel del pengar på sitt deltagande. När det gäller Lazio handlar det mycket om att man inte lyckats banta truppen på ett vettigt sätt.

Napoli och Fiorentina får väl ses som de stora förebilderna. Fiorentina har förstärkt sitt lag utan att egentligen öka sina kostander nämnvärt och Napoli lyckas med kontstycket att bygga ett lag som kan hota om scudetton men samtidigt ha lönekostander hälften så stora som t ex Juventus, Inter och Milan. Detta trots att man gett Cavani löneökning.

Här är lönesummor för alla lag:(siffror i miljoner euro, och inom parentes skillnad mot förra säsongen):

Atalanta 23,7 (-1,9), Bologna 28,4 ( -4,7), Cagliari 15,9 (+4), Catania 18 (+0,6), Chievo 15,9 (-1,7), Fiorentina 38,8 (-1,8), Genoa 28,9 (+7,1), Inter 100 (ca +40), Juventus 115 (-15), Lazio 66,2 (-16), Milan 120 (ca+40), Napoli 53,2 (-12), Palermo 23,4 (+2,6), Parma 21,2 (+1,8), Pescara 10,8, Roma 95 (-18,5), Sampdoria 29,8, Siena 18,9 (+4,1), Torino 22, Udinese 21,2 (+0,5).

Vissa slutsatser som man kan dra är att både Milan och Inter är på rätt väg i en mer sansad lönebudget men att det för t ex Milan är ett svårt läge där man har en betydligt försvagad trupp men ändå har högst lönekostander i Serie A. Men det finns inga genvägar. Att Milan drar ner på lönerna  kommer gynna dem i framtiden då man kan öka dem igen i balans med eventuella större inkomster. Detsamma gäller Inter.

Napoli lyckas alltså ställa ett lag som kan hota om scudetton fastän Inter, Milan, Juventus, Roma har betydligt större lönekostander. Så det går att bygga starka lag utan att ha mest pengar.

Lorenzo Medici

En rögad ål från norra Italien

Snacka om debut! Den rögade ålen från Bellevuegården som nu tagit färden från Italiens sydligaste delar till en klart nordligare del tog chansen direkt. Tre mål på en halvlek för sitt Novara mot Cesena i sin första match för klubben (och 8,5 i betyg i Gazzeta Dello Sport!). Ett snyggt skott och två ”inne-i-boxen-mål” och Agon Mehmeti var hjälte efter 45 minuter. Detta lovar gott för framtiden. Självförtroendet har säkert redan satt sig och bara det att han fick spela från start på en gång, tyder på förtroende från tränare Tesser.

Det är detta som är själva poängen med att låna ut sina spelare. Att ge dem speltid, få dem att växa. Det är det Palermo hoppas ska ske med svensken och det är det som Mehmeti hoppas ska ske med honom själv. Jag tycker att det blivit mycket bättre. Unga spelare som lånas ut till Serie B får i högre utsträckning mycket mera speltid nu än för ett par år sedan. Det är ingen slump att t ex Juventus lånade ut sin talang Richmond Boakye till Sassuolo istället för Atalanta. Allt handlar om att maximera chanserna att få sin unga spelare att spela så mycket som möjligt. Få dem att växa.

Igår växte den rögade ålen ett par decimeter.

Här kan ni se Mehmetis tre mål mot Cesena

***
För mig är det rätt självklart att det ska finnas en symbios mellan klubbledning och tränare när det gäller nyförvärv och hur man värvar spelare. Inte lika självklart för alla tydligen. Genoas tränare Luigi De Canio säger att han har svårt att se Ciro Immobile och Marco Borriello spela tillsammans, att de är för lika i sin spelstil. Hur kommer det sig att man då värvar Borriello fast man borde vetat om detta? Varför ska en av Genoas bästa anfallare behöva sitta på bänken? Hur meningsfull är värvningen av Borriello om han inte spelar? Hur bra är det för Immobiles utveckling om Borriello går före?

Om det är meningen att den ene ska vara back-up åt den andra förstår jag inte värvningen alls då Immobile och Borriello är Genoas två bästa anfallare. Sedan kan man också ifrågasätta De Canios flexibilitet. Måste han köra fast i en 4-3-3 uppställning? Han har faktiskt material för att spela 3-5-2 eller 4-4-2 och därmed använda båda samtidigt. Jag blir inte förvånad om president Preziosi lackar ur till slut, sparkar De Canio och ersätter honom med en tränare som anpassar sig efter materialet. Men allt hade varit så mycket lättare med större kommunikation och större insikt. Kanske är det för mycket att begära från Preziosi.

***
Som om Udineses säsong inte startat tillräckligt illa så har nu Luis Muriel skadat sig och blir borta i över två månader. Ur svensk synpunkt kan detta dock öppna upp för Mathias Ranegie. Vi ska heller inte räkna bort Paulo Barreto som nu är tillbaka och såg vass ut i helgen träningsmatch.

***
Tungt även för Roma som måste avvara Daniele De Rossi i en dryg månad. Börjar undra om det var jag som jinxade honom med min hyllnings-krönika?

***
Inter ska tydligen ligga bra till för att värva brassen Paulinho i januari. Men nu kommer det rykten om rysk inblandning (Cska) och vi vet ju att pengar inte direkt saknas där. Ska Inter bli omåkta av ett mer penningstarkt lag igen? Eller har Inter en större attraktionskraft hos spelaren själv?

Apropå Inter, så är det mäktigt att Javier Zanetti blivit erbjuden att bli vice-president efter karriären.

***
Till helgen ska det bli mycket intressant att se om Nicklas Bendtner och Luca Toni får speltid. Två spelare jag är väldigt nyfiken på att se vad de kan göra. Eller kanske snarare, inte göra.

Lorenzo Medici

Guide till Serie B

1. Verona
Har bytt ägare och byggt ett kanonlag under sommaren. Värvat friskt och mycket bra (bla Bojinov, Bacinovic, Cacia och Rivas) och tittar man bara på materialet ska Verona ta klivet upp. Det tror jag man gör också.

Tränare: Andrea Mandorlini
Tänkbar startelva: Rafael, Crespo, Moras, Maietta, Fatic, Laner, Bacinovic, Martinho, Rivas, Cacia, Bojinov.

2. Spezia
Nykomling som bakom Verona är det lag som rustat starkast med bland annat Sansovini, Antenucci och Okaka. Att nykomlingar tar steget direkt upp till Serie A har hänt förr i Italien (senast Cesena) och jag tror att man har en bra chans att göra det. Spezia har en penningstark ägare och spelar på kontsgräs.

Tränare: Michele Serena
Tänkbar startelva: Russo, Madonna, Benedetti, Goian, Garofalo, Bovo, Sammarco, Crisetig, Di Gennaro, Antenucci, Okaka (Sansovini).

3. Livorno
I och med att man lyckades behålla brassen Paulinho har Livorno Serie B:s kanske vassaste anfallstrio i Paulinho, Siligardi och Dionisi. Just Siligardi har inlett strålande och kan bli en riktig sensation den här säsongen. Tränare Nicola spelar offensiv fotboll vilket speglat det två inledande resultaten.

Tränare: Davide Nicola
Tänkbar startelva: Mazzoni, Salviato, Bernardini, Lambrughi, Gemiti, Luci, Emerson, Schiatarella, Siligardi, Paulinho, Dionisi.

4. Sassuolo
Tappat bland annat giftige Sansone men fick tillbaka Boakye åter på lån. Dessutom har man en bra stomme kvar från förra säsongen och kryddar det med t ex duktige Missiroli, intressante Catellani och unge Gerardi. Kan hota om en direktplats.

Tränare: Eusebio Di Francesco
Tänkbar startelva: Pomini, Gazzola, Bianco, Terranova, Longhi, Valeri, Magnanelli, Troianello, Missiroli, Boayke, Catellani.

5. Varese
Missade Serie A med en hårsmån förra säsongen då man förlorade mot Sampdoria i kvalfinalen. Duktige anfallaren De Luca har lämnat för Serie A men Varese har en bra grund att stå på med bland annat Zecchin och Neto Pereira. Är en av Italiens mest välskötta klubbar och lyckas göra det mesta av med små medel. Är det dags att ta steget upp nu?

Tränare: Fabrizio Castori
Tänkbar startelva: Bressan, Fiamozzi, Carozzieri, Troest, Grillo, Zecchin, Kone, Corti, Nadarevic, Ebagua, Neto Pereira.

6. Modena
Modena har börjat så smått med en liten nysatsning. Nye tränaren Dario Marcolin är ett spännande namn och även truppen innehåller en del intressanta spelare. Kan bli bra redan i år men troligen är man ett år ifrån att hota på allvar.

Tränare: Dario Marcolin
Tänkbar startelva: Colombi, Zoboli, Andelkovic, Perna, Pagano, Dalla Bona, Signori, Osuji, Surraco, Ardemagni, Lazarevic.

7. Padova
Plockat in duktige tränaren Fulvio Pea från Sassuolo och har nästan en helt ny startelva. Laget består av många inlånade unga spelare vilket kan betyda att det kommer ta lite tid innan maskineriet fungerar. Laget ser dock spännande ut och bör kunna vara med i striden om en playoff-plats.

Tränare: Fulvio Pea
Tänkbar startelva: Anania, Cionek, Feltscher, Trevisan, Rispoli; De Vitis, Viviani, Nwankwo, Renzetti, Babacar, Granoche.

8. Vicenza
Plockades tillbaka till Serie B när Lecce tvångsdegraderades och det finns saker som talar för att man kommer klara sig bättre den här säsongen. Man har ett ung och ganska spännande lag och nyförvärvet Malonga kan bli en hit. Dessutom har man fått in Sampdoria-trion Padalino, Semioli, Laczko. Vicenza kan nå en play-off plats om allt vill väl.

Tränare: Roberto Breda.
Tänkbar startelva: Pinsoglio, Martinelli, Pisano, Brighenti, Di Matteo; Padalino, Giandonato, Misuraca, Semioli, Pinardi, Malonga.

9. Pro Vercelli
Ytterligare en vass nykomling. Den anrika klubben har förstärkt med bland annat evigt unge anfallaren Tiribocchi (Atalanta), brassen De Paula från Chievo och fått tillbaka mittbacks-talangen Masi på lån från Juventus. Kommer överraska positivt. Pro Vercelli tog hela sju titlar mellan 1908-22.

Tränare: Maurizio Braghin
Tänkbar startelva:Valentini, Bencivenga, Masi, Cosenza, Scaglia, Marconi, Appelt Pires, Espinal, Caridi, Iemello, Tiribocchi.

10.Novara
Att ta sig direkt tillbaka till Serie A är aldrig lätt. Novara fick dessutom börja säsongen på fyra minuspoäng  (nu -2). Men laget har ett bra anfallspar i Gonzalez, Piovaccari  och har tryggheten kvar i tränare Tesser. Jag tror inte att man kommer återvända till högsta serien men göra en okej säsong.

Tränare. Attilio Tesser
Tänkbar startelva:  Kosicky, Del Prete, Lisuzzo, Bastrini, Alhassan; Marianini, Buzzegoli, Parravicini, Pesce, Gonzalez, Piovaccari.

11.Juve Stabia
Laget från Castellammare di Stabia vid Vesuvios fötter gjorde en mycket fin säsong förra året. Kanske kan det bli svårt att upprepa den bedriften men truppen känns ändå för bra för att man ska hamna i bottenstriden.

Tränare: Pietro Braglia
Tänkbar startelva: Seculin, Baldanzeddu, Murolo, Scognamiglio, Genevier, Mezavilla, Caserta, Agyei, Acosty, Bruno, Mbakogu.

12. Empoli
Klarade sig kvar med nöd och näppe ifjol. Den här säsongen tror jag det kommer gå mycket bättre. Som vanligt har man en del intressanta ungdomar och spetsar laget med Saponara, Tavano och Maccarone.

Tränare: Maurizio Sarri
Tänkbar startelva: Dossena, Laurini, Romeo, Tonelli, Regini, Spinazzola, Pucciarelli, Valdifiori,Saponara, Maccarone, Tavano.

13. Brescia
Innan säsongen talade president Corioni om satsning och nyförvärv. Det visade sig vara mest luftslott. Man behöll dock Andrea Caracciolo och om han är motiverad (vilket är ett stort frågetecken) bör han kunna göra 15-20 mål. Håll ögonen på svenske Mitrovic och lånet Bouy från Juventus.

Tränare: Alessandro Calori
Tänkbar startelva: Arcari, Ant. Caracciolo, Salamon, De Maio, Zambelli, Rossi, Budel, Bouy, Daprela, And. Caracciolo, Mitrovic.

14. Bari
Börjat bra och har redan plockat in sina fem minuspoäng. Dock har jag svårt att se att truppen håller för en topplacering. Men tränaren Vincenzo Torrente är duktig och kan nog få ut en hel del av ett inte alltför starkt lag.

Tränare: Vincenzo Torrente
Tänkbar startelva: Lamanna, Ceppitelli, Do Santos, Polenta, Sabelli, Filkor, Bellomo, Defendi, Iunco, Caputo, Albadoro

15. Cesena
Börjat säsongen illa och troligen blir det väldigt svårt att ens ta en playoff-plats. Laget innehåller många nya spelare och nye tränaren Campedelli (bror till presidenten) känns som en chansning. Anfallet känns lite uddlöst.

Tränare: Nicola Campedelli
Tänkbar startelva: Ravaglia, Ceccarelli, Caldirola, Morero, Rossi, Parfait, Iori, D´Alessandro, Lapadula, Graffiedi.

16. Reggina
Klubben försöker börja om med tränaren Davide Dionigi och ett relativt ungt lag. Milan-lånet Gianmario Comi är intressant och Fabio Ceravolo är spelare tillräckligt bra för att spela i Serie A. Kan ändå få det hyfsat tufft i år.

Tränare: Davide Dionigi
Tänkbar strartelva: Baiocco, Adejo, Ely, Di Bari, Melara, Rizzo, Barilla, Rizzato, Ceravolo, Comi, Fischnaller.

17. Ternana
Nykomling vars målsättning är att hänga kvar. Jag gillar dock nyförvärven Dumitru och Ragusa som jag tror kommer ta Umbria-klubben till en hyfsat lugn salvezza.

Tränare: Mimmo Toscano
Tänkbar startelva: Brignoli, Pisacane, Brosco, Ferraro, Fazio, Vitale, Miglietta, Botta, Ragusa, Litteri, Dumitru.

18. Cittadella
Cittadella brukar alltid klara sig kvar trots extremt små medel. Bottenstrid är att vänta men visst kan man komma att klara sig kvar igen.

Tränare: Claudio Foscarini
Tänkbar startelva: Cordaz, Gasparetto, Coly, Pelizzer, Ciancio, Baselli, Schiavon, Biraghi, Maah, Giannetti, Belazzini.

19. Crotone
Brukar hänga kvar med hjälp av smarta lån och förmåga att vinna rätt matcher. Tror på bottenstrid men med spelare som Gabionetta och Ciano bör man greja nytt kontrakt igen.

Tränare: Massimo Drago
Tänkbar startelva: Concetti, Correia, Checcucci, Abruzzese, Migliore, Eramo, Galardo, Ciano, Maiello, Gabionetta, Caetano.

20. Ascoli
Klarade sig något mirakulöst kvar förra säsongen trots jobbiga minuspoäng. Den här säsongen kan det dock bli respass då laget både saknar ledargestalter och stabila försvarare.

Tränare: Massimo Silva
Tänkbar startelva: Guarna, Prestia, Peccarisi, Faisca, Scalise, Loviso, Di Donato, Hanine, Fossati, Feczesin, Zaza.

21. Lanciano
Nykomling som kommer få det tufft. Man har inte förstärkt laget nämnvärt och troligen blir det svårt att hålla sig kvar. Se dock upp för Lazio-talangen Ceccarelli.

Tränare: Carmine Gautieri
Tänkbar startelva: Leali, Aquilanti, Rosania, Amenta, Mammarella, Di Cecco, Volpe, Paghera, Ceccarelli, Testardi, Falcinelli.

22. Grosseto
Inledde säsongen med sex minuspoäng (nu nere på -5) och det är ett problem i sig men det största problemet är att truppen inte är tillräckligt bra trots vasse anfallaren Sforzini.

Tränare: Francesco Moriero
Tänkbar startelva: Bremec, Padella, Olivi, Iorio, Antonazzo, Delvecchio, Obodo, Bonanni, Jadid, Sforzini, Lupoli.

Lorenzo Medici

Är det ett genombrott vi ser?

Det är inte helt lätt att urskilja när det börjar eller när man kan säga att det är ett sådant. Ett genombrott. När är ett genombrott ett genombrott? Eller är det bara en spelare i flyt? Hur långt tid av topp-prestationer ska det gå innan man talar om ett genombrott?

Pablo Osvaldo lever just nu i något sorts mellanland mellan hysterisk form eller riktigt genombrott. Från bra till riktig toppspelare. Helt ärligt kunde jag inte riktigt se detta komma. Jag visste vad han kunde från tiden i Fiorentina och på senare tid i Espanyol men jag tyckte ändå Roma betalade för mycket för honom. Nu börjar han bevisa mig fel. Ordentligt dessutom. Super-mål i premiären, ett mål (otroligt snuggt) och en assist (otroligt snyggt det med) och nu igår två mål i landslaget mot Bulgarien.

Jag trodde Zeman skulle förvandla Lamela och Pjanic till världsspelare. Kanske är det istället Osvaldo han håller på att trasformera. Osvaldo har en rätt unik blanding mellan styrka och teknik. Han kan tappa kontrollen på en enkel passning och han kan inte dribbla något vidare men han när det kommer till avgörande situationer kan han blixtra till med nummer ur den högre skolan. Han är liksom på något lite märkligt sätt bättre bevandrad med överkursteknik än vanliga simpla tekniska nummer.

Osvaldo sprider energi. Åt alla håll. Han har fortfarande en tendens att skälla på domare lite för mycket vilket även Zeman påpekat. Men han har också positiv energi. Vid varje mål är han en av dem som jublar mest. Hans glädje är äkta. Han har en hunger och stort hjärta. Sådant spelar roll. Osvaldo befinner sig alltså någonstans mellan extrem toppform eller verkligt genombrott.

Jag undrar om inte det är det senare.

[youtubeplay id=”iQLu9MPNBX4″ size=”medium”]

Lorenzo Medici

Lost in translation

Spelare som inte riktigt blev så bra som man trodde. Spelare som försvann i sin egen förvandling. Det finns gott om dem. Här är några jag minns.

Raffaele Palladino
När Palladino var som bäst dansade han som en elegant ballerina. Skador och brist på kontinuitet har bromsat hans karriär. Är nu i Parma och förhoppningsvis finns det chans att han kan blomstra igen.

Andrea Gasbarroni
Jag minns så väl andra omgången 2008 när Genoa vann över Milan med 2-0. Det var på den tiden när Gasperinis fotboll blixtrade på Marassi. Juventus-fostrade Gasbarroni var då en ytter, kapabel att göra sin gubbe med sin fräcka teknik. Men sedan blev det aldrig så mycket mer. I Torino fick han aldrig ut det han kunde och idag återfinns han i division fyra och Monza.

Fabio Zamblera
En något sorglig historia. Gick i tidig ålder från Atalantas akademi till England och Newcastle. I England fick han aldrig chansen och återvände till Italien på lån först till Sampdoria och sedan till Roma. Där blev det heller aldrig någon lycka. Sedan missade han nästan två år på grund av skador. Idag spelar han långt ner i seriesystemet i Vallecalepio.

Rey Volpato
Fostrad i Padova och köptes av Juventus 2004. Spåddes en fin karriär men den långe anfallaren lyckades aldrig. Harvade runt i olika klubbar på lån utan att göra väsen av sig eller speciellt mycket mål . Spelade förra säsongen i Pergocrema men är nu klubblös eftersom klubben gick i konkurs.

Jose Montiel
Debuterade i VM vid ung ålder och Udinese köpte honom. Han skulle bli Paraguays Messi. Det blev han aldrig. Efter ett par säsonger i Reggina, där han mest lånades ut, skrev han den här sommaren på ett treårskontrakt med Benevento i division tre. Är fortfarande bara 24 år, så kanske kommer det ett eftersänt genombrott.

Andrea Russotto
Kallades för den nya Roberto Baggio och fanns 2007 med ibland de 50 mest talangfulla spelarna i världen i tidningen World Soccer. Fostrades i Lazio men emigrerade tidigt till Schweiz och Bellinzona. Återvände sedan till Italien och gjorde ett par försök i bland annat Treviso och Napoli. Spelade förra säsongen för Carrarese.

Ighli Vannucchi
Egentligen är det fel att kalla Vannucchis karriär för ett misslyckande då han ofta varit mycket betydelsefull i en del lag där han spelat och även hade ett par fina år i Serie A. Men det kunde ha varit så mycket mer. Vannucchi var inte som de flesta andra spelare. Han föredrog sin fiske framför rampljuset. Kanske var det just brist på vinnarskalle som gjorde att han inte riktigt tog sista steget i karriären. Han blev en stark förgrundsfigur i Empoli mellan 2004-2010 men hade talangen att spela för ett storlag.

Lorenzo Medici

Sommarens bästa nyförvärv

Här är sommarens 20 bästa nyförvärv i Serie A enligt mig:

20. David Pizarro (Fiorentina)
Börjar bli till åren men jag tror det var smart av Fiorentina att plocka in en som kan hålla i taktpinnen och styra tempot. Handplockad av Montella.

19. Giuseppe De Luca (Atalanta)
En värvning som kanske inte kommer betala av sig på en gång med med tiden är detta en riktigt smart värvning. De Luca är kvick och målfarlig.

18. Alessio Cerci (Torino)
Ger Torino snabbhet och förhoppningsvis även 10-12 mål. Ventura kan sin Cerci vilket talar för succe´

17. Alvaro Pereira (Inter)
Vild och fartfylld uruguayare som lär ge Inter massor av energi och fart. Kan användas på flera positioner men är helt klart bäst som ytter.

16. Alberto Gilardino (Bologna)
Börjar bli till åren men jag tvivlar inte på att han både kommer bli nyttig och göra många mål för Bologna.

15. Amauri (Parma)
Så fort han kommer tillbaka från skada kommer Parmas anfall att växa. Blir viktig med sitt target-spel och målskytte.

14. Marco Borriello (Genoa)
Aldrig tillräckligt bra i ett topplag men i ett lag som Genoa tror jag han kan göra susen. Precis som förra gången.

13. Antonio Cassano (Inter)
Hamnade äntligen i sin egen favorit-klubb. Jag gillar värvningen för att den var billig och för att Cassano passar in i Inter. Jag gillar den mindre för att Palacios och Coutinhos speltid minskar.

12. Giampaolo Pazzini (Milan)
Fyllde ett behov hos Milan och fick en rivstart i sin nya klubb. Lär nog fortsätta att göra många mål.

11. Ciro Immobile (Genoa)
Hamnat lite i skuggan av Insigne,Verratti , El Shaarawy och Destro. Vi ska akta oss för att glömma Immobile. Genoa var smarta när de köpte halva delägarskapet av Juventus.

10. Maxi Lopez (Sampdoria)
Kommer bli mycket viktig för Samp med sitt målskytte. Jag säger minst 14 mål.

9. Mauricio Isla (Juventus)
Fortfarande skadad men när han kommer tillbaka får Juve ett starkt tillskott med Islas multi-funktionella spelstil. Få kan användas på så många positioner som chilenaren.

8. Pablo Dybala (Palermo)
Inte en värvning för dagen men för morgondagen. Väger fortfarande lite lätt men han har massor av talang. Dybalas pris kan vara det dubbla om ett par år.

7. Nigel De Jong (Milan)
Ger Milan behövlig tuffhet på mitten. Har också bättre fötter än vad många tror. Med holländaren som livvakt blir det nog enklare för Montolivo att agera regissör .

6. Rodrigo Palacio (Inter)
Läcker och relativt komplett anfallare. Börjat bra i Inter. Men kan Stramaccioni spela med både honom, Cassano, Sneijder och Milito?

5. Federico Balzaretti (Roma)
Offensivt begåvad ytterback som spelar med mycket passion och vilja. Passar bra in under Zeman. Värvad under hård konkurrens.

4. Paul Pogba (Juventus)
Fysiskt fenomen men också bra passningspelare. Med tiden kan han bli en mittfältshärskare för Juve.

3. Sebastian Giovinco (Juventus)
Nu när Juve aldrig fick loss någon så kallad ”top-player” blir värvningen av Giovinco ännu viktigare. Och kanske är det trots allt han som är deras ”top-player”.

2. Mattia Destro (Roma)
Med tiden tror jag han kommer bli en sensation i Roma och snart även referenspunkt i anfallet. Jag sa tidigare att Roma var mycket smarta som sålde Borini och köpte Destro. Det står jag fast vid.

1. Kwadmo Asamoah (Juventus)
Redan börjat visa hur nyttig han är. På kanten eller i mitten spelar ingen roll, Asamoah är alltid en garanti för dynamik. Blandar kvalite´ och kvantitet på ett lysande sätt.

***

Vilka är dina favoriter?

Lorenzo Medici

Vem sa att Serie A var död?

Det blev ett spektakel på San Siro. Ett spektakel som inte innehöll någon perfektion men som var fullt av attackvilja och balsamerat av den finaste av briljans.

Zemans Roma startade bäst, de hade en plan som de redan nu lärt sig bättre än i premiären. Tachtsidis tog tag i taktpinnen, Florenzi sprutade av energi och trion där framme rörde sig ständigt och ville framåt. Efter Romas ledningsmål tog Inter över, mobbade Piris och hans kant gång på gång. Roma-försvaret levde farligt flera gånger utan att Inter egentligen skapade så många klara chanser. Cassano behövde ingen riktig chans utan utnyttjade bara sin fina balans och underskattade styrka, höll undan två backar och sköt. Styrning och över Stekelenburg. 1-1.

Andra halvlek blev ungefär som första men med två stora skillnader. Totti började briljera, Roma blev mer konkreta och Inter tappade sin press någonstans i mitten av andra halvlek. Det fanns många stunder av magi att plocka ut. Tottis passning till 1-2-målet var en sekund av total genialitet och Osvaldos avslut var gjordes med en enorm kyla och finess (kan han bara göra snygga mål?).

Matchen visade upp två olika lag. Zemans Roma dansade mellan gasolin och tändstickor och gick helskinnande och ståtliga ut ur sin egen roulette. Inter har massor av vackra bitar men har svårt att sätta ihop pusslet. Matchen igår bekräftade ungefär det jag skrivit innan säsongen. Potentialen finns, spelarmaterialet finns. Men finns den rätta balansen och den rätta taktiken?

Jag var orolig för Silvestre innan säsongen om det skulle börja gå undan och det räcker inte att Ranocchia gör en bra match bara för att sedan falla tillbaka i gamla synder. Vad gjorde Walter Samuel på bänken förresten? Fredy Guarin måste lära sig att göra två fantastiska saker i rad (jäklar vad bra han blir då) och Wesley Sneijder ska kliva fram mer istället för att försvinna långa stunder.

Någonting är fel när mittfältet som ska bestå av många bollvinnare förlorade mittfälts-bataljen och alltför ofta lämnade försvaret ensamma. Stramaccioni har en del att fundera på. Som jag sagt tidigare, han har massor av potential, karisma och energi men också en del kvar att lära. Att leda Inter är ingen promenad i parken.

Roma däremot hade en tydligare plan. Zemans plan. Och även om den fortfarande inte är riktigt så som Zeman vill att den ska vara, var matchen igår en bra bit på vägen. Lite rakare och lite snabbare spel. Men det fanns lägen i matchen som Inter kunde utnyttjat bättre och då hade matchen kunnat svängt åt ett annat håll.

Men det är ändå fantastiskt att se Osvaldos omvandling och Tottis återfödelse till superstar igen. Zeman tittar aldrig på ålder eller lön. Den som förstått hans sätt att spela bäst och som han anser sig mest lämpad att utföra det, den spelar. Därför spelade t ex Tachtsidis och Florenzi igår. Just Florenzi kan vara nästa spelare att gagnas av tjeckens tillträde och snart ta raka vägen till landslaget.

Om lärare Zeman skapade tvivlare med sitt tveksamma upprop så gav han sin första ordentliga lektion i konsten att spela fotboll igår.

Jag hoppas det var många som tittade, lyssnade och förstod.

***
Giovinco har inte börjat säsongen på bästa sätt. Ända tills igår. Troligen har han börjat hitta de nya mekanismerna. Vem sa att Juve var tvungna att hitta en ”top-player” på transfermarknanden när deredan har en?

Apropå straffen och utvisningen på Udineses målvakt Brkic. För mig är straffen inget att snacka om. Giovinco är först på bollen och om han sedan får en knuff av Danilo eller blir rammad av Brkic spelar mindre roll. Giovinco är bollförande spelare. Däremot tycker jag inte att det ska vara utvisning. Giovinco hade två Udinese-spelare bredvid sig och en målvakt framför sig och man vet inte om han hade hunnit upp sin egen boll.

Men det här med klar målchans-utvisning är godtyckligt och säkerligen har domarna gjort som deras direktiv säger. Regeln är nog största boven och det är en regel som t ex Pierluigi Collina utryckt stor tveksamhet till.

***
Jag hävdade att tränare Petkovic var rätt man för Lazio men att han inte fått speciellt mycket hjälp av president Lotito och sportdirektör Tare. Det verkar inte spela så stor roll. Petkovic har fått ordning på laget ändå. Spelet blir bättre och bättre, Klose är anfalls-perfektion och man har bara släppt in ett mål på fyra tävlingsmatcher.

***
Palermo däremot har släppt in sex mål på två matcher. Jag som trodde på detta Palermo och tränare Sannino. Jag hade en del tvivel om backlinjen och den ser inte ut att hålla. Värvningen av Von Bergen känns mer som inköpt bekymmer än en lösning.

***
Napoli vann utan att imponera nämnvärt. Vilket är imponerande i sig. Gräsmattan däremot var allt annat en imponerande.

***
Albin Ekdal blev halv hjälte för Cagliari! Hans viktiga kvitteringsmål fick Cagliari att skämmas betydligt mindre. Två missade straffar och spel med en man mer i ca 60 minuter borde man utnyttjat på annat sätt.

***
Jag undrar om inte Francesco Lodi är världens bästa frisparkskytt. Snacka om poängspelare.

***
Förövrigt var den andra omgången i Serie A så full av spektakel, dramatik, snygga mål, heta diskussionsämnen och spelare som ryckt upp sig att man verkligen kan undra om ryktet om Serie A:s död är sant.

Det känns som att den lever i allra högsta grad.

Lorenzo Medici

Pazza Milan

Alla ni som skrattat åt Milans värvning av Giampaolo Pazzini kan sluta skratta nu. Personligen tyckte jag att Pazzini-Cassano-bytet hade en logik och nytta för båda lagen. Men visst, de där ca 7 miljonerna emellan kändes överdrivet. Nu har han redan börjat betala av sig.

Grejen med matchen igår mot Bologna var att den var rätt jämn, ja nästan så att Bologna kändes lite hetare. Den stora skillnaden mellan lagen hette Pazzini. Han sänkte Bologna med tre mål. En fixad straff (dock tveksamt om det var straff då även han drog i Cherubinis tröja) som han sedan satte själv och sedan var det dags för två typiska Pazzini-mål. Ett där han högg som en kobra när Agliardi schabblade och ett där han styrde in ett skott som på bästa hockey-maner.

Det är ju så Pazzini är när han är som bäst. Nyttig på att hålla i boll, få upp resten av laget och sedan vara klinisk i straffområdet. Att vara anfallare handlar mycket om att göra mål och att ha rätt självförtroende. Det fick han nu tillbaka igår mot Bologna.

Annars har Milan fortfarande en del att jobba på. Boateng glimtade stundtals till och det märktes att De Jong kommer bli nyttig med sina kompakta muskler. Men framför allt lovar en nyuppfunnen Pazzini väldigt gott för det nya Milan.

Pazza Milan.

Lorenzo Medici

En gong-gong utan bang

Transferfönstrets gong-gong har gått och det slutade utan bang. Mycket snack,ganska mycket verkstad men väldigt lite vettigt uträttat. Detta blev mercatons sista dag då det mer handlade om vad som inte skedde än vad som skedde.

Juventus började på Van Persie men slutade på Bendtner.De fick inte ens loss Peluso. Milan kunde förstås inte få Kaka men en vänsterback hade väl inte varit omöjligt? Inter ville ha en vice-Milito men hittade ingen. Det pratades om massor av spännande striker-alternativ till Fiorentina men det slutade till slut med….Luca Toni.

Roma gav bort Bojan, värvade en till målvakt men glömde Beppe Rossi och en mittback. Inga nya anfallare anlände till Lazio men man behöll Alfaro. Napoli valde Mesto framför Schelotto och Palermo lyckades otroligt nog inte hitta en ersättare till Balzaretti. Torino ville ha Almiron och Palombo men fick Birsa och Antonini.

Parma hade flera månader på sig att knyta till sig talangen Mastriani men föll på målsnöret pga byråkrati. Detta är typiskt för många italienska klubbar på mercaton. Man väntar in i det sista för att få ner priserna vilket ofta slutar med att man hamnar med brallorna nere. Men okej, allt var inte dåligt.

Alla klubbars sista mercato-dagar:

Atalanta
Gjorde det mycket bra. Värvade De Luca och behöll Peluso och Schelotto. Grande Marino!

Bologna
Gilardino var ett snyggt köp och Pazienza blir nyttig. Klart godkänt.

Cagliari
Ville få in en mittfältare och fick mediokre Casarini.

Catania
Mycket bra. In med Rolin och man behöll Almiron, Gomez och Lodi.

Chievo
Samassa var ett smart köp och man behöll Andreolli. Sartori är alltid skicklig.

Fiorentina
Det pratades mycket om en vass striker men det slutade till slut med Luca Toni. Inte godkänt. Men försäljningen av Nastasic var logisk och Llama kan bli bra. Dessutom har Viola en mycket bra tidigare mercato att vila på. Och det viktigaste var ju att Jovetic stannade. Med en grym striker hade det varit perfekt.

Genoa
Jag gillar anfallsparet Borriello-Immobile. Konsekvenserna av mercaton tillåter nu att De Canio också kan spela 4-4-2 eller ännu hellre 3-5-2. Vargas kan bli bra på kanten. Däremot mer tveksamt med försvaret. Ut med Tomovic och in med Ferronetti? Vad hände med Velazquez?

Inter
Hade gjort klart med sin mercato förra veckan. En vice-Milito hade varit bra men var inget måste.

Juventus
Det som började så bra med Giovinco, Isla och Asamoah slutade mindre bra med Bendtner och en utebliven värvning av Peluso.

Lazio
Man fick aldrig Alfaro såld, behöll Floccari som lyx-reserv och värvade inga anfallare eller någon vänsterback. Halvmärkligt agerat. Ciani dock okej.

Milan
Jag gillade värvningen av De Jong och att Kaka inte kom kan man förstå men ingen vänsterback? Lägg av.

Napoli
Mazzarri föredrog Mesto framför Schelotto vilket var konstigt tänkt. Dock var det viktigaste att förlänga och behålla Cavani vilket man gjorde. Toppklass på det. El Kaddouri var också ett spännande köp. Uvini återstår att se.

Parma
Det blev ingen Ziegler och man lyckade falla på målsnöret när det gällde talangen Mastriani fast man haft så mycket tid på sig. Lyckas de inte värva honom under januari kommer den missen spöka för Leonardi resten av hans liv.

Roma
Prioriterade konstigt nog en målvakt framför en mittback. Och jag begriper inte varför man inte plockade Giuseppe Rossi när man hade chansen.

Palermo
Lyckades otroligt nog aldrig hitta en ersättare till Balzaretti. Lyckligtvis hann Dybala-övergången bli klar i tid. Det hade annars varit en miss utan dess like.

Pescara
Lyckades aldrig få loss Foggia eller Palladino men lyckades låna in ett träben som Modesto.

Sampdoria
Gjorde ett försök på Floccari men hade inte råd. Var egentligen rätt klara med mercaton.

Siena
Ze Eduardo kan bli spännande men Siena hade nog behövt fler förstärkningar än så. Men värvningen av försvararen Martinez tidigare var bra.

Torino
Ingen Almiron, ingen Palombo, ingen Barreto och ingen Pasquale. Men Agostini och Birsa. Lite som att först vilja gå på finrestaurang och sedan ändra sig och gå på McDonalds.

Udinese
Lazzari var en rätt smart värvning och Ranegie rolig ur ett svensk-perspektiv, men kanske bara mest rolig.

***

Nicklas Bendtner Anfallare Arsenal-Juventus 6
Har en känsla av att Bendtner kan bli bättre än vad folk tror. Kommer slita och bidra med starkt huvudspel. Men han är ju ingen Van Persie direkt.

Giandomenico Mesto Försvarare Genoa-Napoli 6
En Mazzarri-favorit som duger som back-up. Jag hade föredragit Schelotto dock.

Alberto Gilardino Anfallare Genoa-Bologna 7
Bologna behövde en målskytt och fick en. Tror Gila kommer göra en hel del mål.

Marco Borriello Anfallare Roma-Genoa 7
Borriello är för dålig för ett topplag men i ett lag som Genoa är han perfekt.

Cristian Llama Mittfältare Catania-Fiorentina 6,5
Ger Fiorentina mer offensiv kraft på kanten. Smålistig värvning.

Luca Toni Anfallare Klubblös-Fiorentina 5,5
Kärt återseende men det var längesedan Toni var på topp. Inte den klass-anfallare som man hoppades på.

Damiano Ferronetti Försvarare Klubblös-Genoa 5,5
Inte den stabila mittback som Genoa hade behövt.

Alessandro Agostini Försvarare Klubblös-Torino 6
Ingen stjärna men pålitlig.

Ze Eduardo Anfallare Genoa-Siena 6,5
Ger Siena välbehövlig fantasi och oförutsägbarhet.

Mathias Ranegié Anfallare Malmö-Udinese 5,5
Roligt ur svensk synpunkt. Men lär väl få svårt att ta en plats i startelvan. Ranegie har visat folk fel tidigare dock.

Leonardo Melazzi Anfallare Danubio-Genoa 6,5
Spännande spelare som kan bli bra på sikt.

Francesco Modesto Försvarare Parma-Pescara 5
Löpstark men hans krokiga fötter är inget att hänga i julgranen.

Valter Birsa Anfallare Genoa-Torino 6
Inget vidare i Genoa men kan bli bättre i Torino. Ändå ingen större värvning.

Panagiotis Kone Mittfältare Brescia-Bologna 6
Hade svårt att ta en plats i Bologna ifjol och det blir väl inte lättare nu. Diamantis back-up?

Federico Casarini Mittfältare Bologna-Cagliari 5,5
Gnuggare med halvtaskig förstatouch.

Ante Vukusic Anfallare  Hajduk Split-Pescara 6,5
Imponerande mot Inter i Europa League. Men kan han leverera vecka in och vecka ut? Tveksamt. Dock en spännande spelare över längre tid.

Mamadou Samassa Anfallare Valenciennes-Chievo 6
Gjorde inte speciellt många mål ifjol men kan bli användbar för Chievo med sin styrka.

 

 

 

 

 

Lorenzo Medici
ANNONS
ANNONS

Hej, du har en äldre version av webbläsare

För en bättre upplevelse på fotbollskanalen, vänligen byt till senare version

chrome
safari
ie
firefox
Fortsätt ändå