POPULÄRA LAG

POPULÄRA SPELARE

ANNONS

Copa Medici Cup: "Kostas den store och Pipitas superform"

10 p Gonzalo Higuain (Napoli)

Det finns inget stopp på Pipita nu. Han ska bara plocka hem den där scudetton till Neapel. Gjorde ett snyggt mål mot Palermo och kunde ha gjort minst två till. Sprutar ut sin klass just nu.

9 p Kostas Manolas (Roma)
Få spelare är så majestätiska som Kostas den store. Höll ordning på försvaret med sin elegans, snabbhet och skicklighet och klev imponerande fram i planen och spelade fram till Gervinhos 3-0-mål. Serie A bästa försvarare just nu.

8p Alejandro Gomez ( Atalanta)
Drog till med ett segermålet i krysset mot Lazio och surrade runt Lazio-försvaret som en bålgeting. Viva Papu!

7p Diego Laxalt (Genoa)
Dubbel målskytt på nick (!) och det sedvanliga outtröttliga löpandet. Inte konstigt om Gasperini gillar den här killen. Skulle platsat i inters trupp i år.

6p Maicon (Roma)
Kolla vem som är tillbaka! Den gamle gode Maicon! En assist och ett mål mot Udinese. Hur länge håller det här?

5p Davide Zappacosta (Torino)
Ett snyggt volley-mål på kontot och klev av med massvis med kilometer i benen. Bravo!

4p Samir Handanovic (Inter)
Räddningen i slutet mot Bologna var värda två poäng som annars hade gått förlorade.

3p Matias Vecino (Fiorentina) Miralem Pjanic (Roma) Nikola Kalinic (Fiorentina)

2p  Federico Dionisi (Frosinone) Radja Nainggolan (Roma) Nicola Sansone (Sassuolo) Jorginho (Napoli)

1p Giacomo Bonaventura (Milan) Adem Ljajic (Inter) Eder (Sampdoria)  Dries Mertens (Napoli) Marek Hamsik (Napoli) Gervinho (Roma)

Minuspoäng:

-5 Giorgio Chiellini (Juventus)
Det var inte speciellt smart av Chiellini att kliva upp så pass bryskt i ryggen på Berardi när han redan hade ett gult kort. Han borde ha vetat bättre och satte sitt lag i skiten mot Sassuolo.

-4p Felipe Melo (Inter)
Slog felpassningar till höger och vänster och drog på sig två gula kort. Detta är den oundvikliga dåliga sidan av Melo. Frågan kommer i slutändan vara om de bra sakerna han medför är större än de dåliga?

-3 Rafa Marquez (Verona)
Borde leda backlinjen med pondus och rutin, men är istället en bidragande orsak till att de havererar. Var men och strulade till det på första baklängesmålet mot Fiorentina.

-2 p Manuel Iturra (Udinese)
Trög och meningslös på mitten mot Roma. Man kan verkligen ställa sig frågan varför en klart medioker 31-årig utländsk spelare ska ta en plats i truppen istället för t ex Valerio Verre?

-1p Mario Mandzukic (Juventus) Pierluigi Gollini (Verona) Panagiotis Tachtsidis (Genoa) Mattia Perin (Genoa) Matteo Destro (Bologna) Aljaz Struna (Palermo)

Poängligan:
38p: Higuain (Napoli)
29p: Insigne (Napoli)
25p: Eder (Sampdoria)
23p Pjanic (Roma)
20p Felipe Anderson (Lazio)
17p: Muriel (Sampdoria) Manolas (Roma)
15p: Gomez (Atalanta)
14p Borja Valero (Fiorentina) Kalinic (Fiorentina) Allan (Napoli)
13p: Balotelli (Milan) Gervinho (Roma)

Lorenzo Medici

En kväll tillsammans med Serie A

Så var det dags för att dra ihop nio tiondelar av omgång tio i Serie A.

Jag gillar inte Udineses uppställning, det här kommer Roma vinna trots att man har De Rossi och Salah borta.

Hmm, ingen Allan, ingen Mertens och Chiriches istället för Koulibaly? Sarri älskar sin Callejon. Free Dries!! Risk för poängtapp? Äsch, med tanke på Higuain och Insignes super-form så….eller…

Ingen Quaison igen. Kom igen nu Iachini….

Var är Morata! Är det inte Dybala så är det Morata. Kom igen nu Allegri….

Matri vs Pinilla i Bergamo.

Beppe Rossi från minut ett! Yees!

Vad kommer Berardi göra mot “sin klubb”? Chilla eller skadeskjuta?

Frosinone vs Carpi. Do or die.

Eey ingen Quagliarella?

Tyst, nu börjar det. 

Jag sa ju det. 1-0 till Roma redan. Pjanics femte. Biljard-mål. Tusan också, Maicon assist på den. Gubben har vaknat.

Fedele. Varför han är frisparkskytt? Vad är det för trupp de har i Carpi?

Hahhahah Maicon!! Nu gör han mål också! Jag sa ju det Udinese…Colantuono har kastat in handduken med Perica, Iturra och allt vad det är istället för Lodi, Di Natale och Bruno Fernandes. Vissa lag har inte råd med turnover. Vad tror han att han har för trupp egentligen?

Oohh Napoli nära två gånger nu. Först Higuain och nu Hamsik, Napoli har greppat tag i Palermos nacke redan.

Fiorentina ser ut att gå för hundra procents bollinnehav i kväll mot Hellas.

Så trött på dessa backar som går in bryskt in i situationerna och sedan pekar på bollen som rullat iväg fem meter. Spela på bollen, Masiello.

Jaha där fick Masiello i baken också. Biglia smekte in den där frisparken som en argentinsk gud. Top-player.

Abate ut skadad. De Sciglio in. Milan ser så där dåliga ut som vi vant oss vid där här laget.

Wow! 1-0 Sansone. Frispark-kväll i kväll. Buffon tittade bara på. Super-Nicola.

Spel mot ett mål på San Paolo nu. Palermo försöker med cynism.

Belotti gör små fina smarta anfalls-grejer nu. Toro ser bättre ut än Genoa.

Vad häder där? Marquez och Gollini ligger ner och trycker in boll i eget mål. Rafa klackar ta mig tusan in den…Det där Hellas-försvaret alltså..bye bye, Mandorlini. Fight med Bologna om Donadoni?

Oooh super-Pogba! Eller den gamla vanliga Pogba..grymt skott och bra räddning. Minns ju hans supermål mot Sassuolo för något år sedan.

Nu jinxade jag Fedele också…skadad.

Laxalt på nick! Genoa 0-1. Inte så rättvist, men sånt är livet.

Frustration på San Siro. Publiken lackar på att det går långsamt och att det inte finns idéer.

Pareggio! Kvittering!  Mmmm, snyggt Maxi. Spretfot på Izzo innan där. Rättvist dock. Torino-Genoa 1-1.

Nu gnäller Masiello igen. För en hörnas skull.

Zappacosta snyggt volley-mål! Mini-screening av Belotti där. Toro-tåget tuffar på nu.. hmm förresten Belotti såg ut att vara offside där och påverkade ju….

Napoli får inte in bollen. Är det en sådan kväll tro?

Matuzalem varnad för tusende gången i karriären. Bra Ilicic-läge nu. Nä, mitt på muren.

Nu händer det grejer i Reggio Emilia. Chiellini utvisad. Varför gå in så när du har ett gult, Giorgio? Ser mörkt ut nu för Juve. Inte minst då de andra topplagen vinner. Sturaro och Lemina samtidigt. Ingen Morata? Den här elvan har du strulat till, Allegri.  Tänk om den gode Massimiliano bara dansade en sommar? Eller en säsong då… okej han fick Hernanes på sista transferdagen…en spelare Marotta redan kallat för “inget fenomen”…..och han kan ju inte hjälpa att Giorgio klantade sig…men ändå..

Free Morata!

Higuaiiiin! Smack i hörnet. Super-Pipita. Finns ingen stopp-knapp på honom. Han skaaa bara plocka hem den där scudetton till Neapel. Napoli bara kör nu. Insigne i stolpen. Sarri är gud. Vem behöver en rund rosenkindad spanjor när det finns en italiensk farbror som faktiskt kan kommunicera med spelarna och injicera fantastisk fotboll?

Pellissier ganska bra nickförsök. Milan lider. Sinisa lider. Galliani lider. Fansen lider. Silvio lider.

Napoli trillar boll. Super-Sarri. Grande Napoli. Nej, herregud vad gör du Callejon? Hur kan han  inte slå en passning på fem meter, där hade Insigne blivit fri.

Free Mertens!

Fischi a San Siro. Busvisslingar. Även om Milan hittar ett sätt att vinna spelar de usel fotboll. Truppen är medioker. Sinisa är medioker. Publiksnittet är mediokert. Galliani är slut, och Silvio skulle sålt klubben för 10 år sedan.

Free AC Milan!

Halvtid. Vilken jäkla tabell. Roma 23 poäng,  Inter, Napoli, Fiorentina, Lazio 21 poäng!! Forza Serie A! Forza de fem systrarna!  Vart de andra två syrrorna då? Jaha där nere.

Tänk om Lazio vinner ligan och Mauricio spelar i över hälften av matcherna. Det vore århundradets bedrift.

Sassuolo mot Europa!

Andra halvlek nu.

Lemina kan inte slå en tiometers pass. Varför byter inte Allegri? Vart är Khedira? Vart är Morata?

Free Morata!

Mmmm nära där. Dybala drog upp anfallet och Mandzukic halvstrulade, men fick ut den till Pogba. Kan Juve vända med tio man?

Gilardino. Typ Palermos första chans.

Frosinone Carpi 0-0 zzzzzzzz.

Bosko Jankovic blir mer och mer lik Bobo Vieri.

Dzeko har bara gjort ett mål hittills….och media som snackar om Icardis måltorka….

Serie B-liraren Daniele Ciofani gör 1-0 tillFrosinone. Dionisi fin assist…Carpi mot B.

Bra gjort av Bertolacci. Nu kanske det börja hända något i Milan….vänta nu snyggt….Bacca till Antonelli….mål! Biljard-skruv längs marken!  San Siros lidande minskade precis en aning.

Kompis Masiello räddar nästan ett baklängesmål där…vem fan trodde att Masiello skulle vara den här bloggens mest omtalade…..

Viola 0-2 ! Contropiede, kontring, mycket fin sådan också.. Bernardeschi till Beppe Rossi in till Kalinic. Super-viola. Viva Sousas bollinnehavs-fotboll……och kontringsfotboll.

Juve pressar nu. Jaha, nu kommer Morata in. Så dags.

3-0 i Rom! Gervinho….va tusan Manolas assist-man! Fortfarande inget Dzeko-mål.

Higuain i stolpen. De borde göra sin tvåa nu….

Inte helt klart varför Frosinones mål blev bortdömt för där….ruff? offside?

Juve fortsätter att ösa på i ösregnet i Reggio Emilia. Blöt keps på De Francesco.

Atalanta jagar kvittering nu….

Pavoletti kvitterar till 2-2! Oj fin assist av Gakpe. Pavoletti slänger sig och skjuter i samma rörelse….han är jäkligt mycket bättre än vad jag trodde…grym match i Turin.

Och där kom Carpi-kvitteringen. Juve-Marrone gjorde mål och Juve-Leali såg inte helt oskyldig ut. Carpi lever ännu..

Och där kom kvitteringen i Bergamo också. Självmål av Basta…rättvist dock, Atalanta har pressat på. Och där föll Lazio bort från 21-poängligan….

Och nu börjar Chievo skapa chanser.

Thereau reducerar för Udinese….försent väl? Udinese är inte Leverkusen.

Mertens i stolpen….tredje för Napoli i kväll…..fattas väl att Palermo kvitterar nu… Quaison är inne nu.

Blixtrande nära mål för Cerci efter Bonaventura-pass..

Dubbelutvisning mellan Frosinone-Carpi…..Soddimo och Borriello.

Juve är galna på Gervasoni nu…klar frispark på Dybala där.

Mertens 2-0. En målgest a la rabbia. Mot Gud? Mot Sarri? Ja möjligen. Inte konstigt, då han får spela så lite….och Callejon som missar så mycket. Sarri är kanske inte gud…Svårt att säga något när det går så bra dock, men visst åker José lite snålskjuts på övriga spelares prestationer.

Äh José är ok. Mertens är lite mer än ok dock.

Bacca lika nära som Cerci nyss..

Bergamo exploderar….Papuuuu!! Vilket mål, rakt upp i krysset. Atalanta fortsätter att överraska.

Inget guld för Lazio då.

Från hjälte häromveckan till syndabock i kväll …Perin stöter ut bollen på Tachtsidis knä och in i eget mål, ingen vidare reaktionsförmåga på greken där. 3-2, Toro.

Gervasoni har tappat matchen helt åt alla håll nu…..

Och nu Kucka…..nära för Milan igen. Milan skapar väldigt mycket mer i andra….

Slut i Rom. Behaglig seger för Roma. Nu väntar Inter på lördag. Vilken match!

Esplode Il Matusa! Frosinone gör 2-1! Sammarco av alla människor. Dionisi är arkitekt igen…..så viktigt mål för dem och så blytungt baklängesmål för Carpi…

Slut i Verona. Bye bye Mandorlini. Ciao Ciao Sousa.

Slut i Neapel. Napoli överlägsna spelmässigt. Italiens bästa lag just nu.

3-3 i Turin på övertid!!! Vad är det för match! Laxalt på nick igen ! Galenskap. Och där blåser domaren av. Toro kliver tillfälligt av euro-tåget….

Slut i Bergamo, Atalanta kliver på euro-tåget….

Slut i Reggio Emilia, men regnet fortsätter ösa ner. Juve säkert förbannade på Gervasoni. De pressade rejält i andra, borde haft en poäng med sig.

Slut i Milano. Milan vinner igen utan att övertyga….men sex poäng på två matcher är ju sex poäng på två matcher….

Slut i Frosinone. Carpi mot B.

Va! Är alla matcher slut? Redan?

Jaja, imorgon är det ju Sampdoria-Empoli….


















Lorenzo Medici

Det är svårt att bli klok på detta Inter

Det är så svårt att bli klok på detta Inter. Det känns som att för varje bra sak finns en dålig. Att ha 21 poäng och vara med i toppen är starkt. Men samtidigt har de tagit sig dit på ett mindre imponerande sätt.

Frågan är hur mycket det spelar roll.

Medan Bologna försökte spela tight och med energi var de också  i stort sett helt inkapabla till att bygga egna anfall som ledde till några farligheter. Impotensen var sorglig att se.

Inter var inte så mycket bättre. Felipe Melo och Kondogbia spred pinsamma felpassningar, Perisic strutsade runt och slog inlägg som hamnade närmare Bologna-klacken än Bologna-målet och Icardi rörde bollen noll gånger. Det fanns små minimala ljusglimtar i skepnad av Ljaljics bollbehandling, Diawaras talang och Mirandas försvarskompetens. Men ljusglimtarna var sannerligen inte så stora att man behövde solglasögon direkt.

Den andra halvleken skulle bli lite bättre. Kanske hade det med utvisningen att göra. Ja, det tog hela tio omgångar innan de oundvikliga hände. Felipe Melos första röda.

Även om jag tycker att brassens andra gula kort var en aning hård och jag sett honom elakare i andra matcher var det ändå typiskt för honom. Att dra på sig tidigt gult kort och sedan inte lyckas hålla sig undan i alla situationer är ju lite av hans signum.

Men det märktes aldrig att Inter spelade med tio man. Det var nästan tvärtom. Kanske fick det Bologna att tro att de borde lämna bunkern en aning och kanske fick de dem att tappa skärpan lite grann.

Nicola Ferrari tappade i vilket fall koncentrationen totalt när han missade att rensa en genomskärare från Brozovic vilket friställde Ljajic. Serbern gjorde det osjälviska och enda rätta och passade in till en fri Icardi med öppet mål.

Inget misstag. Argentinaren behövde typ bara röra bollen enda gång för att det skulle leda till mål.

Bologna kunde eller orkade sedan inte skapa något förrän klockan tickade upp mot 90 minuter. Då var det som om de kom på att de var tvungna att skynda sig och sätta in ett tryck och med tanke på hur lätt det såg ut att skapa det var det märkligt att de inte hasard-spelade mer tidigare.

Inter höll undan. Men det var till slut med nöd och näppe. Hade domaren genomskådat Ranocchias vansinne när han knuffade en Bologna-spelare i eget straffområde hade det varit straff. Hade inte Handanovic tokräddat Destros avslut från typ fyra meter hade det blivit 1-1. Men Destro har varken fötterna eller gudarna med sig just nu.

Inter bröt den trista trenden av poängskörd och är tillbaka i segerns tecken. Men det finns problem som lurar bakom hörnet. Några av “Mancinis” värvningar imponerar inte.  

Man ser att Geoffrey Kondogbia är en bra spelare. Att han har genombrottskraften, energin, och styrkan att dominera på mitten. Igår fick vi bara se det vid ett fåtal gånger. Desto mer fick se när han slog passningar till höger och vänster och sprang som huvudlös kyckling och fällde folk.

Den där prislappen kommer bli tunga att bära snart.

Felipe Melo började säsongen strålande och lurade i vilket fall mig att tror att detta är den nya Melo, mittfältsgiganten som bytt dumheter till strålande färdigheter. Att hans ballar av stål skulle var en av de sista pusselbitarna till framgång.

Sakta i backarna Medici. Spelare förändras inte så lätt. Felipe Melo är trots allt Felipe Melo.

De senaste matcherna har han varit riktigt dålig. Han har svårt att sätta ihop två bra passningar i rad och spelar alltid med för hög riskmarginal i sina tacklingar, stämplingar och andra fuffens. Till slut åker man ut. Som igår.

När man saknar Fredy Guarin på mittfältet då förstår man att det är illa. När Mauro Icardi aldrig rör bollen berättar det lite om vad som saknas på mitten för Inter.

Sedan har vi Ivan Perisic. Visst, han är en taktiskt skicklig spelare, gör sitt jobb, är inte jättebra på någonting men bra på mycket. Men vi snackar 20-miljoners euro spelare här. Då vill jag gärna se lite mer briljans, lite mindre usla inlägg och att man kan ta sig förbi motståndarna lite oftare. Annars kastar jag in honom i samma kategori som Bertolacci.

Förresten gör jag nog det.

Men allt är inte dåligt i under Inters tak. Jag är imponerad av Miranda och tycker att han har betytt mycket för Inters försvar. Juan Jesus håller sitt fort helt okej till vänster. Jag tyckte att Brozovic och Ljajic var de två bästa spelarna igår och vill se mer av dem. Gary Medels energi och mångsidighet har varit viktig. Stevan Jovetics begåvade fötter har skänkt hopp till de blåsvarta under hösten.

Men då var vi där igen. Är de bra sakerna är fler och större än de dåliga sakerna?

Den frågan kanske vi får bättre svar på när Roma kommer på besök på lördag.

Lorenzo Medici

Copa Medici Cup: "Juves prins lät fötterna tala"

10p Paulo Dybala (Juventus)
Efter ett mycket snack om Dybalas vara eller icke vara i Juventus startelva lär han fötterna tala mot Atalanta. Gjorde ett mål, en assist och fixade en straff och var allmänt briljant.

Visade alla att han inte bara ska in i elvan utan att han borde vara given i den. 

9p Felipe Anderson (Lazio)
Stod för två mål och bidrog starkt till att Lazio vann över Torino. Hans fart och explosivitet är en lyx att ta väl vara på för de ljusblå. Med Felipe Anderson är Lazio aldrig slagna på förhand.

Den perfekta kontringsspelaren.

8p Roberto Soriano (Sampdoria)
Var med och tog kål på Hellas när han först spelade fram till Zukanovics mål och sedan själv gjorde 3-0 efter fin pass av Eder. Soriano har så många strängar på sin lyra. Sampdoria är nog väldigt nöjda över att det inte blev någon affär med Napoli i somras.

7p Luis Muriel (Sampdoria)
Gjorde mål, förnedrade en svensk och spelade snyggt fram till Eders mål. Colombiansk formel 1-bil i Ferreros stall.

6p Piotr Zielinski (Empoli)
Låg bakom 1-0-målet med fart och fantasi och gjorde sedan själv 2-0 efter att ha nickat in en retur. Elektrisk till tusen och teknik i överflöd. Udinese gnuggar händerna.

5p Kostas Manolas (Roma)
Fick slita för två mot Fiorentina då mittbackskollegan Rudiger ofta var felplacerad. Manolas stod i vägen för det mesta och Roma kan verkligen inte undvara sin försvarsklippa.

4p Francesco Lodi (Udinese)
Frisparksmålet som kanske inte var ämnat att gå direkt, men hans regista-spel på mitten var hela tiden fullt medvetet och av hög klass. Verkar kunna bli den spelfördelare Udinese behöver.

3p  Rade Krunic (Empoli) Gervinho (Roma) Gonzalo Higuain (Napoli)
2p Senad Lulic (Lazio) Miranda (Inter) Eder (Sampdoria)
1p Alessio Cerci (Milan) Mohamed Salah (Roma) Luiz Adriano (Milan), Miroslav Klose (Lazio) Domenico Berardi (Sassuolo) Patrice Evra (Juventus)

Minuspoäng:

-5 Lorenzo Lollo (Carpi)
Carpi tog ledningen med 1-0 mot Bologna. efter 24 minuter. Fyra minuter efter ledningsmålet drar han på sig sitt andra gula kort och åker ut. Bologna vänder till 1-2.

-4p Filip Helander (Verona)
Drällde först med bollen och vek sedan ner sig i duellen med Carbonero vilket ledde fram till första baklängesmålet. Var sedan med och bidrog till förvirringen i Hellas försvar. Utbytt i halvtid. En svart söndag för svensken.

-3p Juraj Kucka (Milan)
Seg, ovän med bollen och allmänt meningslös. Kämpar ofta hårt och kostade visserligen inte mycket men är i grunden en medioker spelare. Det fick vi se mot Sassuolo.

-2p Emil Hallfredson (Verona)

Tappade bollar, vann inga och var med och strulade till det på första baklängesmålet mot Sampdoria. Islänningen stod inte att känna igen.

-1p Giovanni Marchese (Genoa), Mauro Icardi (Inter), Gregoire Defrel (Sassuolo) Cesare Bovo (Torino) Leandro Greco (Verona) Rafa Marquez (Verona)

Poängligan:
29p Insigne (Napoli)
28p Higuain (Napoli)
24p Eder (Sampdoria)
20p Pjanic (Roma) Felipe Anderson (Lazio)
17p Muriel (Sampdoria)
14 Allan (Napoli) Borja Valero (Fiorentina) Felipe Melo (Inter)

Lorenzo Medici

Roma och Napoli klev ut ur söndagen som små favoriter

12.30 – Genua

Det blev en svart söndag för Filip Helander. Det håller inte att drälla med bollen och sedan mesa i dueller framför mål. Tyvärr fick han ta på sig det första baklängesmålet.

Efter Muriels ledningsmål öste sedan Sampdoria bara på mot ett sorgligt Hellas. Roberto Soriano är en lysande spelare eftersom han är så bra på så mycket. Först dunkade han dit ett perfekt inlägg till en språngnickandes Zukanovic och sedan smackade han dit Eders finfina lobb-pass.

Var det inte avgjort där så var det definitivt det sedan Muriel chippade upp bollen för Eder som nickade in fyran.

Packat och klart. Hellas tröstmål spelade ingen roll. Andrea Mandorlini känns som en förlorad tränare, han har inte fått ordning på laget och det finns inte mycket som tyder på att det kan vända.

Det behövs en ny röst i Verona.

15.00 – Milano

Sassuolo började bra, men när Alessio Cerci frispelade Carlos Bacca kastades korten om. Consigli kom ut, träffade inte riktigt Bacca, men hade inte colombianen kastat sig hade han blivit rammad. Straff, utvisning och 1-0 via Baccas kyla från vid elva meter.  

Där borde ju saken varit klar för Milan. Men för dagens Milan är saker som borde vara klara inte klara. Kucka var sorglig att se på mitten, det gick för långsamt och man spelar inte som ett ihopsvetsat lag. De som försökte bäst var som vanligt Bonaventura och en ovanligt pigg Cerci.

Diego Lopez var petad. Jag har ju tidigare hävdat att Lopez inte skulle flytta nålen speciellt mycket för Milan och även om han var mycket bra i fjol har han med tiden gett mig rätt. Men att peta honom efter missen mot Torino tyckte jag kände överdrivet.

In med 16-årige Gianluigi Donnarumma. En större tonåring får man leta efter. En supertalang. Men kanske inte riktigt redo för hetluften och visst var han felplacerad när Berardi skickade in 1-1 på frispark.

Milan jagade en seger med stor möda. In med Bertolacci och Luiz Adriano. Lite mer fart, lite mer press. Och brassen lyckades till slut hitta rätt med sitt nickmål och köpte därmed mer tid åt Sinisa.

2-1 med ett nödrop.

15.00 – Turin

Det har snackats mycket om Dybala den senaste veckan. Zamparini har snackat. Media har skrivit och Allegri har gått ut till sitt försvar. Dybala däremot har inte snackat. Han låter istället fötterna tala.

1-0, Dybala efter ett fint skott. 2-0, Madzukic, via härlig assist av Dybala. Lägg till en fixad straff och ett par fina försök till fler mål.

Super-Dybala.

Allegri gillar att skynda nya spelare långsamt. Men säkert spelar Dybalas unga ålder en viss roll och visst spelar Allegris taktiska angelägenheter in.

Det är inte speciellt svårt, Massimilano. Killen är den bästa anfallaren ni har och han måste spela.

15.00 – Udine

Francesco Lodi spelade en avgörande roll för Udinese när de vann över Frosinone. Han avgjorde matchen och såg riktigt bra ut. Kanske har Udinese fått den regista de behöver.

I övrigt tyckte jag Udinese stundtals såg rätt bra ut.

18.00 – Florens

Salah återvände till ett Artemio Franchi redo att attackera honom med visselorkaner varje gång han rörde bollen. Ganska snabbt visade han varför han sårat dem så mycket. För att han är så himla bra. Väggspel med Pjanic och perfekt avslut i bortre.

Fiorentina hade sedan massor av boll, Kalinic missade sitt lobbförsök, men inte hade inte så många fler vassa chanser. Istället kontrade Roma och Gervinho rann igenom ett Viola-försvann som försvann och avslutade säkert.

0-2, Roma. Uppförsbacke Fiorentina.

Ännu större purpurfärgat bollinnehav i andra halvlek, men också lite fler farliga chanser. Manolas stoppade dock det mesta och missarna var för många från Kalinic och kompani. Babacars mål i sista sekunden räckte inte. Det var försent.

Det här var nog en seger som Roma går mycket stärkta av.

18.00 – Rom

Lazio rusar vidare mot toppen med en galopperande Felipe Anderson i spetsen. När brassen är i den här formen har man ett vapen få har. Lägg till en förbättrad Lulic, en Klose som är tillbaka och en Mauricio som tro det eller ej höll sig på planen och Torino brottades ner med 3-0.

20.45 – Verona

Det ekade ganska ihåligt på Bentegodi och efter en halvseg första halvlek blev den andra lite lite bättre. Napoli hade bra koll på händelserna och kändes alltid lite giftigare. Ghoulams tidiga låga inlägg och Higuains direkta avslut gav matchens enda mål. Att kunna avsluta på det sätt som Pipita gjorde är stor klass. Så gör en av världens bästa avslutare.

***

Märkligt nog ligger Milan bara fem poäng bakom efter en plats till Champions League trots att man sett så usla ut och Juventus är nu bara åtta poäng efter serieledande Roma fastän man startat så dåligt.

Poäng har tappats hit och dit och inget lag har ryckt. Det är härligt jämt i toppen. Det kan på många sätt bli en sällsynt spännande säsong.

Men någonstans kändes det som om Roma och Napoli klev ut ur söndagen som små favoriter till en scudetto.

Lorenzo Medici

Sway away

Det är sällan lätt att vinna mot Palermo på Renzo Barbera och det finns något stark i att bara ha förlorat en enda gång på nio matcher. Sju insläppta mål är också helt godkänt.

Men det finns också något oroande över att man inte har vunnit på de fyra sista matcherna, att Icardi bara har gjort två mål och att spelet inte riktigt flyter för Inter.

Sway. Sway Inter.

Sway away.

Det är som om Inter gungar iväg utan att vi vet vart de hamnar. Utan tydlig riktning. Medan Jovetic har hittat rätt, har Kondogbia inte riktigt gjort det. Medan försvarsspelet är avsevärt förbättrat sedan i fjol (Miranda var t ex mycket bra igår) saknas det något i det offensiva spelet.

Och medan man inte vinner kan konkurrenterna komma ikapp.

Både Ljajic och Biabiany gjorde bra inhopp igår och kanske måste Mancini börja använda de mer. Inters tränare har också provat en del olika spelsystem utan att riktigt hitta rätt, vilket inte känns helt bekvämt nio omgångar på säsongen. Det tyder på att man fortfarande letar efter rätt recept.

Nu har man en god chans att hitta tillbaka till vinnarspåret då man möter Bologna på tisdag. Men tills dess är Inter fortfarande en ganska svårläst rebus som gungar i det okända.

Sway away.

***
Adam Masina räddade förmodligen Delio Rossis jobb igår.

***

Piotr Zielinski och Rade Krunic är två fina lirare. Empoli har faktiskt rätt gott om fina lirare.

***

Emil Krafths debut var inte direkt någon höjdare. Det blir nog bättre.

**

Ödesvecka för Mihajlovic? Det svaras med att slänga in en 16-åring målvakt mellan stolparna. Kaxigt.

***

Mohamed Salah återvänder till Artemio Franchi för första gången sedan han nobbade dem i somras. Vi kan nog räkna med vissel-orkaner ur den högre skalan.

Lorenzo Medici

Super-Manolo: Mer än bara en Vice-Pipita

Vice-Pipita? Det blir nog svårt att låta Manolo Gabbiadini bara ha den undangömda rollen när han är för bra för att sitta på en bänk en hel säsong och titta på när Higuain gör mål. Igår hade han show mot Midtjylland. Dubbla mål, varav det ena på en riktig drömträff spetsad med raffinerad känsla. Manolo känns som en värdig efterträdare till Quagliarella när det gäller exceptionella mål.

Nu måste Sarri hitta sätt att använda honom oftare. Jag har inga problem att se honom i en tridente med Higuain och Insigne.

José Callejon hade såklart två sumpade målchanser på kontot, men igår spelade det mindre roll. Han la fram mer på borde än vad han tog bort. Ett fint akrobatiskt mål och ett finkänsligt skott i ribban mer än kompenserade upp missarna.

I övrigt var Kalidou Koulibaly återigen en gigant. Han lekte till och med assist-kung när han hittade Callejon med en fin cross. Han är numera uppe på topp-5 nivå på sin position i Serie A hos mig (ni får roa er med att gissa vilka de andra fyra är).

Vi ska inte räkna bort vad Omar El Kaddouri faktiskt kan bidra med till Napoli den här säsongen. Han har fina fötter och var bra i Torino ifjol. Den här säsongen har han gjort några inhopp och sett ganska vass ut.

Hans passning till Higuains mål igår var fint fotbollsgodis.

***

Kan inte Stefano Pioli bara sluta att slänga in Mauricio från start? Maken till försvarsparodi får man leta efter. Brassen lyckas ju i stort sett alltid bli utvisad eller ställa till det i backlinjen.

ALLTID.

Det är som om man krämat ut det sämsta av Andre Dias, Novaretti, Ciani, Stankevicius och Cana och stoppat in det i en enda kropp och döpt honom till Mauricio fastän de borde kallat honom för Frankensteinicio.

Tänk att Lazio aldrig lyckas sätta den där sista mittbacks-värvningen som de skulle behöva sätta.  Och när Stefan de Vrij dras med skador så….finns det ju inte mycket kvar att kasta in. Flytta in in Radu, plocka ner Biglia eller hämta någon Primavera-spelare, vad som helst förutom Mauricio.

Tur att Lazio hade tre offensiva musketörer att lita till mot Rosenborg. Candreva var tillbaka i härlig form, Felipe Anderson vass och snabb och Matri gjorde både mål och assist. Allt detta med en man mindre i stort sett hela matchen. Stark insats och viktiga E.L-poäng.

Tacka fan för det, Mauricio.

****

Fiorentina stod inte riktigt att känna igen mot Lech Poznan och förmodligen var det deras sämsta insats för säsongen. Sousa hade visserligen roterat en hel del i startelvan, men det har ju fungerat rätt bra tidigare.

Kan Fiorentinas form vara på väg ner? Jag tror matchen mot Roma på söndag kommer ha stor betydelse för närmsta framtiden. Förlorar man den har man tre raka förluster i bagaget och självförtroendet kan börja peka nedåt. Skulle man däremot lyckas vinna är det ju tvärtom.

Viktig match.

Min tes om Mario Suarez verkar stämma. Spanjoren är en medioker spelare som är otroligt överskattad. Av någon anledning har han haft ett fantastisk rykte i Italien och storklubbar har varit ute efter honom. De kan nu andas ut över att de inte gick i fällan och värvade honom.

Giuseppe Rossi fick göra mål igen. Åtminstone någonting att glädjas åt.

***
Snart kliver vi in i den nionde omgången.

Milan måste vinna mot Sassuolo för att rädda Sinisas skinn och Inter åker till Sicilien för att försöka hitta vinnarspåret igen.

Napoli har en lurig match på Bentegodi mot Chievo och Juventus möter överraskningslaget Atalanta, men framför allt så ska Fiorentina ta emot Roma på Artemio Franchi.

Det blir något att se fram emot.


 

 

Lorenzo Medici

Dags att analysera vad som inte fungerar i Juventus

Endast en poäng hemma mot Mönchengladbach är ingen större katastrof, även om det försvårar det fortsatta Champions League-spelet en aning för Juventus.

Försvarsspelet är inget problem. Det gamla gardet med Buffon, Barzagli, Bonucci och Chiellini har varit bra och är inte sämre än ifjol. Det som ororar en aning är anfallspelet. Inget mål mot Inter och inget mål igår och känslan är att det saknas viss rapphet och kvalité den sista tredjedelen.

I ligaspelet har man skapat chanser, men haft svårt att sätta dit bollarna. Igår fanns det lägen där man borde agerat annorlunda. Morata hade ett jätteläge att passa Pogba i den första halvleken och i den andra halvleken var det tvärtom.

Det är symptomatiskt för ett lag och för spelare som kanske inte är toppform och som söker den egna framgången framför lagets. Man vill liksom få fart på sig själv genom att göra mål.

Saknaden av Tevez

Juventus saknar inte Pirlo så mycket som en del vill göra gällande. Visst, hans frisparks-genialitet hade varit bra att ha, men faktum är att han i fjol inte alls var så dominant och att Juventus faktiskt ibland var bättre utan honom. Arturo Vidal är alltid en spelare som är bra att ha, men Juventus har spelare som kan täcka upp för chilenaren.

Däremot saknas Carlos Tevez.

Det finns ingen i dagens Juventus som har hans rapphet, explosivitet och förmåga att avgöra själv. Han gjorde anfallet så mycket bättre. Mandzukic, Morata och Zaza är trögare spelare som bygger sitt spel mer på fysik och att få de rätta bollarna.

The curious case of Dybala

Men Juventus har en spelare som skulle kunna ge anfallet mer speed, teknik och fantasi.

Paulo Dybala.

Nu ser jag ju inga träningar med Juventus, men jag har svårt att förstå att Allegri använder sig så lite av den talangfulle argentinaren. Det känns som om Juve-tränaren överdriver vikten av att “vänta på sin tur”, att lära sig det taktiska och att komma in i laget. Det tog även ganska lång tid ifjol innan Morata hade passerat Llorente i hierarkin trots att det var tydligt att han var så mycket bättre.

Jag tycker Allegri gör fel som inte spelar med Dybala mer och på så sätt stärker hans självförtroende och börjar bygga laget kring honom. Det är ju knappast så att han varit speciellt mycket sämre än sina anfallskollegor, tvärtom har han under hösten varit en av de friskare fläktarna och är även Juves bäste målskytt i ligaspelet. Att Juve-tränaren valde Mandzukic före Dybala igår mot Mönchengladbach var en gåta för mig.

Free Dybala
Den evige jokern

En annan spelare jag skulle vilja se mer av är Roberto Pereyra. Han är inte alltid den jämnaste spelaren, men han har en hög högstanivå och jag saknar hans fart och förmåga att skapa oreda hos motståndarna. Det känns som om han är en enkel spelare att offra, att han inte gnäller över bristande speltid och att han på något sätt funnit sig i att vara en joker som är bäst att slänga in under matchens gång.

Jag tycker att han är för bra för det och att han bör utnyttjas mer.

För mycket av Cuadrado?

Ska någon in måste ju någon annan bort. Kanske är det Juan Cuadrados speltid som ska dras ner. Det kan ju låta konstigt då han faktiskt varit en av Juventus bästa spelare under hösten, men min tes är att en del av lagets ineffektivitet har med colombianen att göra.

Dels blir spelet ganska förutsägbart när Juventus överbelastar offensiven på högerkanten med Cuadrado och dels så är han inte speciellt konkret. Han gör sällan mål och missar alltför ofta de avgörande insticken i viktiga lägen. Det är inte helt lätt då Cuadrado bidrar med hårt jobb och är bra på att hota försvaren med sin snabbhet, men kanske måste Allegri se över andra lösningar där Cuadrado inte är med i en startelva.

Det är också lite symptomatiskt för Allegris bekymmer. Han har många bra spelare till sitt förfogande och det är svårt att ge plats till alla och hitta det rätta spelsystem som passar alla spelarnas karaktärer.

I väntan på Pogba

Att Juventus startat knackigt har en hel del att göra med att Paul Pogba inte har varit lika bra som tidigare. De hade behövt en spelare som höjer sig över det vanliga, någon som kan plocka ner stjärnorna. Pogba är den spelaren. Under hösten är det som om han letar efter formen, tappat lite självförtroende och tagit på sig ett för stort ansvar.

Jag tycker även inte att Allegri inte alltid utnyttjat fransmannen på bästa sätt. Mot Inter hamnade han ofta för långt ner i plan eller för långt ut mot vänsterkanten. Pogba ska ha massor av boll, mer centralt och längre fram.

Jag är egentligen inte orolig för att Pogba inte ska hitta tillbaka till gammalt gott slag. Det bör vara en tidsfråga. Man ser och vet att han har en kombination av styrka och teknik ingen annan i världen har. Men Pogba har stött på sin första motgång i karriären och för Juventus del är det väldigt viktigt att han tar sig ur den så fort som möjligt. 

Juventus och Allegri har kanske inga gigantiska bekymmer, men små saker man måste hitta lösningar på annars är risken att säsongen rinner dem ur händerna.

Lorenzo Medici

En flirt med galenskapen

En hands på Torosidis. En Digne som förlorar boll när man inte ska förlora boll. En Rudiger som upphäver en offside.

Det är inte bra. Det är 20 minuter av katastrof. Roma hade återigen skaffat sig en uppförsbacke i Champions League stor nog att börja packa upp bergsklättrings-utrustningen.

Men Roma trummar på, klättrar upp, hittar en väg in och det är kapten De Rossi som guidar Roma upp för backen och ner igen. Inte bara en gång. Utan två. Först via ett skott som knappt letar sig in i mål och sedan stöter han in Pjanics frispark. 

Men det skulle komma mer. Roma går från självmord till briljans, från harakiri till fulgore.

Roma får frispark. Pjanic kliver fram. För de flesta verkar det som om det är frispark. Inte för Miralem. Det är som en straff för honom, Som om murar inte fanns, som om han bara vet att han ska göra mål i dessa lägen. Frisparksmål nummer fyra för säsongen är ett faktum.

Miralem Pjanic har äntligen hittat zenit i sin karriär, han har äntligen blivit den där världspelaren han alltid kunnat bli, självförtroendet lyser, Barcelonas intresse knuffar honom framåt och han levererar match efter match.

Det är också han som drar upp anfallet som skulle ge Roma ett fjärde mål, ett mål som borde ha inneburit spiken i Leverkusens kista. En precis och genial passning till Gervinho som sedan dansar igenom och friställer Iago Falque. som avslutar med kyla.

Roma blev nog för självsäkra på att de avgjort matchen och i Serie A hade det nog räckt till seger. Men Leverkusen bor i ett annat universum och vet hur man trycker ner gaspedalen i botten.

En Kevin Kampl som prickar väldigt rätt. En Szczesny som inte riktigt sträcker ut ordentligt. En Torosidis som får bollen mellan benen. En boll som rinner igenom ett helt försvar fram till en mål-prickande Mehmeti.

Från briljans till självmord igen. Fulgore hade förvandlats till ett nytt harakiri. Tre poäng som gått upp i rök på två minuter och blivit till endast en.

Det finns så väldigt mycket kvalité i detta Roma, men också så mycket späkning. Man har släppt in mest mål av alla tillsammans med Maccabi Haifa och Bate Borisov i Champions League. Man vet hur man reagerar, men för sällan hur man ska äga matcher och knyta ihop säckarna.

Man gör livet onödigt svårt för sig själva. Deras harakiri är likvärdig med deras fulgore och då blir det svårt att ta sig vidare från ett gruppspel. Nu är Roma tvunget att vinna över Leverkusen i nästa omgång och det är inte ens säkert att det räcker för att nå en åttondelsfinal. Det hade kunnat vara så annorlunda, men man är vad man är.

Ett fotbollslag som alltför ofta flirtar med galenskapen.




Lorenzo Medici

Copa Medici Cup – Omgång 8:

10p Daniele De Rossi (Roma)
Visst, det fanns kanske andra som förtjänade veckans förstaplats mer, men att i sin 500:e match för Roma kliva in och göra en helgjuten insats och dessutom göra ett mål är stort på många sätt. Trotjänare som förtjänar lite guldkantade lovord.

9p Marek Hamsik (Napoli)
Det var många som var väldigt bra i Napoli mot Fiorentina, men i mitt tycke var Hamsik allra bäst. Briljant när han får vända upp rättvänd med boll och distribuera till höger och vänster. Dyrkade upp Viola-försvaret med en superpass till Insigne i djupled som gav det första målet. Ser så mycket bättre ut under Sarri än under Rafa.

Marekiaro is back.

8p Kalidou Koulibaly (Napoli)
Hamnade kanske lite snett vid Kalinics mål, men samtidigt var det Albiols beslut att stöta som delvis ställde till det. I övrigt var Kalidou ett monster längst bak. Vann varenda duell och var en gigant. Hans pondus och styrka har styrt upp Napolis försvar rejält.

7p Andrea Barzagli (Juventus)
Gjorde försvarsspelet till elegant konst mot Inter. Läste alltid spelet bra, var först på boll och släppte aldrig till något. Den här back-björnen kan än.

6p Giorgio Chiellini (Juventus)
Visade grinta, glidtacklade bort farligheter och svingade sin spretiga kropp hit och dit i Derby d´Italia. Är inte alltid så estetisk, men vem bryr sig om det när han får jobbet gjort?

5p Miralem Pjanic (Roma)
Skruva den som Pjanic. Löste återigen upp knutarna när han gjorde 1-0 mot Empoli på frispark. Har nu gjort fyra mål på sju matcher, varav just tre på frispark. Just nu är Pjanic Romas go-to-guy.

4p Alejandro Gomez (Atalanta)
Gjorde mål direkt på hörna och var allmänt ostoppbar för Carpi-försvaret. Surrar runt fint på planen för tillfället.

3p Allan (Napoli) Daniele Baselli (Torino) Kostas Manolas (Roma)
2p Gonzalo Higuain (Napoli) Lorenzo Insigne (Napoli) Sergio Pellissier (Chievo) Stefano Sorrentino (Palermo)
1p Mo Salah (Roma) Gary Medel (Inter) Federico Dionisi (Chievo) Nikola Kalinic (Fiorentina) Panagiotis Tachsidis (Genoa), Franco Vazquez (Palermo)

Minuspoäng:

-5p Mattia Destro (Bologna)
Ser viljelös ut, är alltid ett steg efter och missar chanserna när de dyker upp. Destro är ett vrak just nu och Bologna mår dåligt av det.

-4p Nikola Bubnjic (Carpi)
Missade markeringen på Pinilla vid 1-0 och orsakade straffen. Bjöd på sämsta varianten av förvirrat försvarsspel.

-3p Blerim Dzemaili (Genoa)
Gjorde en dålig instats mot Chievo som blev ännu sämre när han drog på sig sitt andra gula kort och lämnade sitt lag i skiten.

-2p Ogenyi Onazi (Lazio)
Spred bollar hit och dit utan adress och fällde motståndare till höger och vänster. Inte bra.

-1p Fedrico Bernardeschi (Fiorentina) Saphir Taider (Bologna) Rafael (Verona) Luiz Adriano, (Milan) Diego Lopez (Milan).

Poängställning:
29p Insigne (Napoli)
25p Higuain (Napoli)
22p
Eder (Sampdoria)
20p Pjanic (Roma)
14p Allan (Napoli) Felipe Melo (Inter) Borja Valero (Fiorentina)
13p Balotelli (Milan)
12p Jovetic (Inter) Marcos Alonso (Fiorentina) Meggiorini (Chievo) Saponara (Empoli)
11p Ilicic (Fiorentina) Kalinic (Fiorentina) Koulibaly (Napoli)
10p De Rossi (Roma) Matri (Lazio) Hamsik (Napoli) Muriel (Sampdoria)

 

Lorenzo Medici

Sedan fanns det ju även lite annat än Derby d´Italia…

Som till exempel att det spelades en riktigt bra match mellan Napoli och Fiorentina. Paulo Sousas mannar gjorde en riktigt bra taktisk match, inte minst i den första halvleken, men Napolis spets fällde avgörandet. Marek Hamsik var bländande på mitten, Allan och Jorginho var inte mycket sämre och Koulibaly var en gigant i backlinjen. Men framför allt var det återigen firma Insigne/Higuain som skulle dra det längsta strået. Insigne fick en perfekt boll i djupled och tryckte dit på sedvanligt mjuka skruvande sätt.

När Fiorentina sedan snyggt kvitterat efter en mycket fin kombination mellan Ilicic och Kalinic krävdes det en bisonoxe längst fram för att stånga ner det purpurfärgade försvaret. Visserligen med lite hjälp av Ilicic och Mertens, men när det dyker upp sådana chanser är Higuain ofta klinisk.

Matchen bekräftade två saker. Fiorentina är på riktigt och är nog i toppen för att stanna. Napoli har lysande form och en spetskompetens få lag har. Även de är i toppen för att stanna och känns som en utmanare till scudetton.

****
Hur kunde domaren blåsa straff för Sassuolo när Cannavaro föll typ fem meter ifrån Lulic?

***
Hur kunde domaren när blåsa straff när Siligardi föll lätt som en badmington-boll?

***
Gomez och Moralez är två små surrande argentinska getingar som irriterar de flesta försvar. Till sin hjälp har de en schizofren chilensk tjur längst fram och Atalanta rusar fram i tabellen.

***
Ntchams underbara kraft i sitt genombrott, Tachtsidis fina tillslag utan att tänka två gånger. Allt med en man mindre. Det är alltid härligt att se Marassi explodera i ett hav av eufori. Det finns något speciellt där i den där borgen i Genoa.

***

By the way, så kommer Ivan Juric bli head coach för Genoa inom 1-2 år. Ni vet vart ni hörde det först….

***

Snubben är hundra år och viker kroppen som en 20-årig gymnast och klackar magiskt in bollen i mål. Det är dags att börja snacka mer om Sergio Pellissier.

***

Bologna är sköra som darriga höstlöv. Först började de friskt och hade det mesta av spelet, men när de missade sina chanser och sedan istället släppte in ett bakåt blev de mindre övertygade om sig själva.

Palermo var tvärtom. De var till en början cyniska och tillbakapressade, men blev tryggare efter målet. Mycket tack vare Marescas lugn, Hiljemarks fina instick till målet och Vazquez överkurs-teknik i slow-motion.

Men segern stavades förstås S.O.R.R.E.N.T.I.N.O.

***

Destro är ett vrak.

***

Jag har sagt det förr, Frosinone kommer bli svåra att hänga av i botten. På hemmaplan kommer de plocka en del poäng.

***

Jag tror inte att Carpi blir lika svåra att hänga av.

***
Sampdoria har ett härligt lag, men känns lite veka. Jag är tveksam till om de är gjorda för en jakt på Europa Platser. Kanske är heller inte Walter Zenga så bra som jag tyckte för några veckor sedan. Jag är tillbaka till tesen – mediokier tränare.

***

Serie A sover aldrig.


 

Lorenzo Medici

Det fanns mycket att älska i det italienska derbyt

Det italienska derbyt slutade inte helt oväntat oavgjort och kanske fanns det en del som tyckte det var trist att det blev mållöst. Jag var i så fall inte en av dem. Jag älskar sådana här matcher. Det var fantastisk inramning och bra intensitet. Det var struktur, bra försvarsspel och inga spelare som föll ur ramen.

Det var vackert.

Första kvarten var det Juventus som var tydligast med vad de ville göra. De slog bollar i djupled på Zaza och Morata och belastade högerkanten där Cuadrado alltid fanns tillgänglig.

Men så förändrades matchbilden.

Inter blev varmare i kläderna då Perisic och Brozovic klev högre upp och började utnyttja kanterna bättre och då Stevan Jovetic tog tag i taktpinnen och började härska över ett större område. Med publiken i ryggen blev den blåsvarta dominansen större och större, men trots att Brozovic träffade ribban uteblev de riktigt vassa chanserna. Bollarna på Icardi var kanske för få, men Barzagli och Chiellni var också utmärkta i sitt försvarsspel.

Den taktiska matchen fortsatte i den andra halveken. Men om det var Mancini som vann den första var det Allegris små förändringar som förändrade matchbilden i den andra. Paul Pogba blev mer delaktig i spelet och man tog tillbaka kampen om mittfältet. Felipe Melo började trampa vatten och Jovetic härskade inte längre. Khedira fick till slut matchens bästa chans men prickade stolpen.

Det oavgjorda resultatet smakade troligen bäst i Mancinis mun och matchen var ett ordentligt kliv i rätt riktning för Inters del, men ingen ska kunna få mig att tro att Juventus ännu är borta från en scudetto. Visst, det är en bra bit upp till toppen, men säsongen har inte ens gått och blivit tonåring, det finns inget lag som ser ut att kunna rycka ifrån de övriga och de svartvita har en väldigt, väldigt bra trupp när alla är friska.

Jag skulle en sådan här kväll kunna glida in på att jag tycker att Allegri inte utnyttjar Pogba på bästa sätt, att Dybala och Alex Sandro borde få mer speltid och att man saknar en Carlos Tevez i den här typen av matcher.

Jag skulle kunna börja älta om att Brozovic egentligen inte är någon ytter, att det slås för få inlägg på Icardi eller att det förutom Jovetic saknas viss kreativitet i laget.

Men kvällen fyllde mina tankar med annat. Jag fyllde den med Chiellinis och Barzaglis bländande försvarsspel, med att Miranda och Murillo inte var så mycket sämre, med Jovetics första halvlek, med Medels grinta och med Pogbas fantastiska superrusch tio minuter in på andra halvlek.

Med att det var en match som plockade fram väldigt mycket av det jag älskar med italiensk fotboll.

Tack för det.

Lorenzo Medici

De Rossi #500 och intetsägande poäng i Turin

Det var dålig fantasi, för många frisparkar, i stort sett total frånvaro av vassa målchanser och tämligen mediokert tempo. Lägg till en Geravsoni som var petig, blåste för mycket och var okonsekvent och vi fick receptet på en rätt dålig match.

Milan var en aning bättre och ville mycket mer är Torino, men attackerade med för lite fart och kom sällan runt på kanterna trots det nya 4-3-3-systemet.

Torino satte aldrig gasen i botten som de kan, skapade noll målchanser och var totalt paralyserade i offensiv riktning. Hade de inte haft en bättre tabell som alibi att luta sig emot hade de blivit utvisslade av sina egna fans.

I takt med att Torinos spel blev sämre och sämre i den andra halvleken fick Milan större och större initiativ och utrymme att skapa lite tryck på sina motståndare. De för kvällen vitklädda började plötsligt se lite piggare ut.

Och när Bonaventura, som var en av de som försökte mest och bäst, fick fram bollen fram till Bertolacci (när han för en gång skull gjorde något rätt gjorde han det väldigt rätt) som hittade in till en fristående inhoppande Carlos Bacca.

Och vips så fick en “sliten” colombian den chansen en utvilad brasse aldrig fick eller aldrig skapade. Bacca gör sällan några misstag i sådana lägen. 0-1 till Milan och någonstans var det rättvist.

Men målet fick Toro att vakna upp hur sin medvetslöshet och minnas att det faktiskt pågick en match samtidigt som Milan började oroa sig över att att tappa sina tre värdefulla poäng.

Och apropå bra byten –  Andrea Belotti behövde bara typ tio sekunder på sig att skarva bollen vidare till Daniele Baselli som klev in och sköt in 1-1. Ett mål där Alex upphävde offsiden, där Romagnoli förlorade duellen och där Lopez inte såg klanderfri ut.

Från att ha skapat ingenting tog Torino vara på sin första chans. Milan blev sedan trötta och nedpressade medan Torino verkligen gått från total minneslucka till att faktiskt minnas hur man brukar spela. Sett till de första sjuttio minuterna var det en match där Milan var det bättre laget, men hade matchen fortsatt i tio minuter till hade Torino förmodligen vunnit.

Kanske var det två lag som var nöjda med en poäng efter att ha förlorat innan uppehållet, men samtidigt tog det dem i stort sett ingen vart i tabellen.

Och ska sanningen fram var inget av lagen tillräckligt bra för att vara värda mer än den där intetsägande lilla poängen de införskaffade.

***

I en halvlek kändes Roma rätt uddlösa mot ett ganska välspelande Empoli. Och det är väl lite så vi känner igen detta Empoli denna säsong. De spelar ofta ganska bra fotboll, men har lika ofta att få med sig poängen. I längden tog dock Romas större individuella skicklighet ut sin rätt.

Återigen var det Pjanics frisparks-magi som löste upp knutarna, därefter blev allt mycket lättare och Salah och Gervinho fick mer ytor att löpa på. 3-1-segern var kanske inget att berätta för barnbarnen, men gav skön trygghet innan Inter, Juventus, Napoli och Fiorentina gör upp om poängen och innan de själva ska ta sig an den viktiga matchen mot Leverkusen.

Förutom att Castan gjorde en bra match i backlinjen, att Salah åter gjorde mål och att Nainggolans inhopp gav kraft var detta ändå Daniele De Rossis kväll. I match nummer 500 var han kanske bäst på plan och fick göra mål.

Det kändes inte mer än rätt för en sann trotjänare.

***

Andrea Barzagli
menade att om Juventus förlorar mot Inter i kväll är scudetton körd. Jag skulle kanske inte vilja gå så långt, då inget lag i Serie A direkt ser ut som någon vinstmaskin, men att hämta in elva poäng på Inter och andra ännu oklara poäng på övriga konkurrenter skulle inte vara någon promenad i parken.


Derby d´Italia är alltså ingen match att förlora för de svartvita. Det är det ju inte heller för de blåsvarta. Inter kommer efter en poäng på två matcher med en svårläst form och en del frågetecken. Givetvis hoppas de att Stevan Jovetics comeback ska räta ut dem.

Det är inte bara viktiga poäng som står på spel utan en match som kan komma att betyda mycket för respektive lags mentala hälsa och fortsatta självförtroende.

Det kommer att vibrera på San Siro runt kvart i nio i kväll.

Var så säkra.

***

Förutom ett superintressant italienskt derby har vi ju en på papperet underbar match mellan Napoli och Fiorentina att avverka vid tretiden. Kan Napolis tokform hålla i sig? Kan Fiorentinas triumftåg fortsätta att hålla sig på rälsen?


Och dessförinnan till har vi till lunch en del svenskar som springer runt på Stadio Renato Dall´Ara i ett försök att få sina lag på rätt köl igen.

Det är härliga tider i Serie A.

Lorenzo Medici

Hur bra är Fiorentina egentligen?

Jag anade att Fiorentina skulle kunna bli riktigt bra under Paulo Sousa och skrev även om det i somras. Men att portugisen skulle få laget att dansa efter hans pipa så snabbt och att de skulle vara så här bra efter sju omgångar trodde jag nog inte.

Det är inte helt fel att titta lite på statistiken när det gäller dagens Fiorentina och vad de vill åstadkomma. De har ett bollinnehav på 58 procent, vilket är högst i hela Serie A och har en passningsprocent på 89 procent. Med andra ord predikas vikten att äga boll, styra matcherna och inte slarva bort bollar i onödan.

Fiorentina är även ett lag som ignorerar långa bollar, vill spela längs marken med kortpassningsspel. De har ett passningssnitt på sjutton meter vilket är kortast i hela Serie A. Det är alltså tydligt vilket sorts spel Fiorentina vill spela.

Men Paulo Sousas taktik innehåller mer än så. I många matcher sätter man hög press på motståndarnas försvar för att snabbt kunna erövra bollen och därmed styra matcherna. De är mycket bra på att inte låta sina motståndare bygga upp spelet och deras förmåga att hålla ihop lagdelarna stryper ytorna för lagen de möter.

Sousa spelar helst med en 4-2-3-1 uppställning vilket har gjort att man är mycket kompakta, rörliga och hamnar ofta i numerärt överläge både offensivt och defensivt.

Vi ska komma ihåg att detta Fiorentina har många bra spelare, men har inga superstjärnor, vilket betyder att lagspelet är deras största styrka. Det betyder inte att man inte har spelare av hög kvalité. Nikola Kalinic har varit ett fynd längst fram med sin löpstyrka och målfarlighet, Josip Ilicic har sett fantastisk ut under hösten och Borja Valero styr spelet med sina skickliga fötter.

Paulo Sousa har även gjort Marcos Alonso till en mer offensiv ytter vilket fungerat utmärkt, Kuba verkar ha acklimatiserat sig snabbt till spelsystemet och båda talangerna Babacar och Bernardeschi har fått speltid och varit vassa. Ännu har vi inte riktigt sett, vad en vad det verkar en helt återställd, Giuseppe Rossi, kan göra, men det känns rätt att skynda långsamt med Beppe.

På mittfältet har portugisen ofta valt bort Mario Suarez då han är sämre med bollen än t ex Borja, Badelj och Vecino. Det är en klar indikation på vad Sousa kräver från sina mittfältare. Det betyder kanske inte att man inte kommer ha nytta av spanjoren under en hel säsong, men han verkar inte vara förstavalet på mitten.

Även försvarsmässigt har det sett bra ut. Den fungerade offensiven och den höga pressen har gjort att backlinjen lindrats från att sättas under större hot. Då det defensiva spelet liksom börjar med anfallarna och då man har elva spelare som jobbar för varandra har man bara släppt in fyra mål, vilket är bäst i hela Serie A. Det betyder dock inte att en spelare som t ex Gonzalo Rodriguez imponerat med sin spelförståelse och pondus.

Det är klart att det börjat viskas om en scudetto i Florens då man startat så pass starkt, men dit är det lång väg att vandra. Men de vi hittills har sett är att Fiorentina och Paulo Sousa har fina saker på gång och får de bara jobba i lugn och ro och kanske sno åt sig ett och annat starkt nyförvärv i januari bör de vara kvar i toppen för att stanna.

Till helgen kommer de dock få sitt största eldprov hittills. De ska åka till Neapel för att möta ett Napoli med segel i vinden. De har ännu inte mött ett lag med så mycket eldkraft i offensiven som Napoli har.

Det ska bli mycket spännande att se hur Italiens just nu bästa lag hanterar den situationen.

 

Lorenzo Medici

All Hail the Atomic King

Ibland blir fotbollskarriärer inte vad vi tror att de ska bli. Talangfulla spelare som inte riktigt lyckas så bra som de borde. Det kan handla om att de aldrig hittar kontinuitet, att de råkar ut för skador eller att de hamnar i kläm bland spelsystem och hierarkier.

Sebastian Giovinco är en sådan spelare.

Giovinco växte upp i Turin och föddes till en trequartista. Han började spela i Juventus när han var nio år och fostrades i klubben. Hans talang var odiskutabel. Hans kvicka fötter, fina bollbehandling och härliga speed. Men han var också kortväxt. På den här tiden var det inte ovanligt att italienska klubbar rynkade på näsan åt spelare under 170 cm trots att Diego Maradona tidigare hade härskat i den italienska fotbollshistorien. Giovinco mäter endast 162 cm.

Så Giovinco lånades ut. Först till Empoli där han skulle komma att glänsa. Sedan tillbaka till Juventus. Där blev det 34 matcher på två säsonger och många inhopp. Han sågs mest som en joker att slänga in än någon att bygga ett lag kring. Kanske var han inte helt redo, men rädslan för att ge honom chansen fanns också där.

Så han lånades ut igen. Den här gången till Parma. Under två säsonger bevisade Giovinco att han kunde glänsa under en hel säsong, att han kunde vara navet i en offensiv. Trots att Parma köpte loss halva delägarskapet hade ändå Juventus blivit tillräckligt övertygade och värvade tillbaka honom.

Men den här gången kom tillbaka till ett förbättrat Juventus. Ett Scdudetto-Juventus. Trots en hel del chanser var det svårt för Giovinco att slå sig in i startelvan, att få fullt förtroende. Delvis hade det med hans egna prestationer att göra, men delvis också på grund av tuff konkurrens.

Återigen hade han på något sätt befunnit sig på fel plats vid fel tillfälle. Som om ödet hade bestämt att han inte skulle bli en stjärna i Juventus. Det var inte svårt att förstå att Juve släppte honom där och då. Det var dock lite svårare att förstå att ingen annan italiensk klubb tog chansen och värvade honom.

Så i Januari 2015 tar han något överraskande beslutet att acceptera en flytt till MLS och Toronto. Han flyr så den italienska fotbollen.

Där blir han en superstjärna. Han glänser, sätter rekord, gör mål, spelar fram, ja, sätter hela ligan i flammor med sin kvickhet och briljans.

MLS är inte Serie A. Det är givetvis lättare att vara stor i en mindre liga. Men på något sätt har han också befunnit sig på rätt plats vid rätt tillfälle, fått spela kontinuerligt och boostat sitt självförtroende till max. Idag är en den spelaren vi en gång trodde att han skulle kunna bli. Han har gått från atommyra till atomkung.

Det har gått så bra att han är tillbaka i landslaget och gör det bra där. Det har gått så bra att det ryktas att Barcelona vill ha honom.

Hur gott skulle inte Milan må med en Giovinco som trequartista eller som ytter à la Insigne? Skulle inte Inter bli väldigt mycket roligare och vassare med honom och Jovetic bredvid Icardi? Hade inte Roma satt en ännu tydligare kurs mot en scudetto med en Giovinco i laget?

När säsongen sedan glider över till nyår och transfermarknaden öppnar, kommer de italienska klubbarna säkerligen stå där handfallna och värva andra sämre spelare. Jag hoppas de vet vad de missar.

All hail the Atomic King.

 


Lorenzo Medici

Olyckskorpen och dribblingarnas beatnik

(Texten har tidigare publicerats den 15 september 2012 under rubriken Olyckskorpen)

Det är viktigt att minnas de gamla hjältarna, de som hjälpt till att sätta färg till Calcions vackra målning. Idag är det exakt 48 år sedan Luigi Meroni försvann upp till fotbollshimlen.

Ibland vill ödet ta märkliga vägar.

Luigi Meroni föddes under andra världskriget 1943. Vid två års ålder blev han faderlös och hans mor hade det tufft ekonomiskt. Meroni fick tidigt klara sig själv och började spela fotboll i Comos ungdomslag. Vid 19 års ålder såldes han till Genoa. Utan att imponera alltför mycket blev ändå Meroni snabbt en profil med sin speciella levnadsstil och när han 1964 såldes till Torino var Genoa-supportrarna missnöjda.

Väl i Torino gick Meroni från att mest vara en profil till att även leverera ordentligt på planen. Han flög fram som en fjäril på gräset, gillade att dribbla och underhålla publiken. En stjärna på alla sätt och vis. Meroni var en dribblingarnas beatnik, den italienska fotbollens svar på George Best. På sidan av planen levde han också som en popstjärna. Han blev Torinos superstar och mest omtyckte spelare.

I början av säsongen 67-68 går det bra för Torino och efter att ha vunnit mot Sampdoria i fjärde omgången bestämmer sig Gigi Meroni och lagkamraten Fabrizio Poletti på kvällen för att sticka tidigare från lagets sedvanliga samling efter matchen, för att ta sig till deras stammisbar.

På vägen dit slår ödet till.

Mitt i full trafik springer de båda över gatan, stannar upp mitt i för att undvika bilarnas framfart och tar ett steg tillbaka.

Pang!

Båda träffas i full kraft av en Fiat 124 Coupe. Meroni avled bara några timmar efter på sjukhuset.

Attilio Romero föddes 1948 i Torino och var son till en förmögen läkare. Han var också en stor Torino-supporter. Romero gav sig sedan in i politiken och jobbade även hos FIAT under flera år. År 2000 vill Torinos ägare Francesco Cimminelli att Romero ska ta hand om presidentposten för klubben.

Romero tackar ja med stor kritik från Torino-supportrarna. På fem år lyckas Cimminelli och Romero ta Torino till konkurs. Konkursen utreds och 2008 döms Romero till två år och sex månaders fängesle för bedrägeri.

Den 15 oktober 1967 korsades Attilio Romeros och Gigi Meronis vägar. Meroni var på väg till en bar tillsammans med en lagkamrat medans Romero satt i en Fiat 124 Coupe.

 

Lorenzo Medici

Milan 2015 - större problem än bara spelsystem

Silvio Berlusconi och Milan fyllde en sommar med 800 miljoner kronor och trodde att det skulle lösa alla problem. Det skulle visa sig inte vara så enkelt.

Dels för att det kräver mer pengar för att i stort sett byta ut en hel startelva och dels för att det ser ut som om man spenderat pengarna fel.

Byta spelsystem – skrota “Trequartistan”

Efter sju omgångar vill nu Sinisa Mihajlovic byta spelsystem. Detta berättar en del om problemen. Man startade säsongen med viljan att spela 4-3-1-2 fastän man i stort sett bara hade Keisuke Honda och Suso som alternativ till trequartista-rollen. Det kommer man inte så långt på.

Om du väljer att spela med 4-3-1-2 är ju “trequartistan” själva navet i den uppställningen. Har man en Kaka när han var som bäst blir ju valet av det systemet rätt givet. Men har man Keisuke Honda, Suso, Giacomo Bonaventura, Andrea Bertolacci, Andrea Poli som tänkbara kandidater är valet befängt. Varför struntade man inte i att värva Bertolacci och gick hårdare på spelare som Javier Pastore eller Hakan Calhanoglu om nu Mihajlovic ville spela på det sättet? Obegripligt.

Möjligen skulle man kunna använda Jeremy Menez i den rollen och kanske är han den man väntar på, men frågan är om inte fransmannen plockar bort mer från bordet än vad han lägger fram. Jag har svårt att inte gilla en spelare som kan göra så här, men samtidigt är han extremt bollkär, gör sina medspelare till bolltittare och får spelet att flyta sämre. Det är inte utan anledning att Menez har haft väldigt lite framgång i sin karriär trots sin enorma naturbegåvning.

Att byta spelsystem till 4-4-2 eller 4-3-3 är ju logiskt då det gått så dåligt och då man måste försöka med något nytt. Men problemet är att truppen är densamma och att inget av spelsystemen egentligen passar in till spelarmaterialet. Ska Alessio Cerci och Giacomo Bonaventura vara lösningarna som yttrar i något av de spelsystemen? Det känns tveksamt.

Nej, problemen är större än själva spelsystemet och det lär krävas mer pengar på transfermarknaden för att bygga ett lag som kan spela en modern och framgångsrik fotboll. Idag är det extremt viktigt med snabba, tekniska och passningsskickliga spelare, något det inte vimlar av i Milan.

Ytterbackarna är inte problemet

Visst, Mattia De Sciglio har varit en zombie på sin kant i över ett år, Ignazio Abate kommer alltid vara en ganska enkelspårig ytterback och Luca Antonelli är inget man kanske vinner Champions League med, men jag tror inte att ytterbackarna är grundproblemet.

Jag är långt ifrån övertygad om att t ex Elseid Hysaj eller Lucas Digne är bättre spelare än de jag nämnde, men de spelar i en annan miljö. De “skyddas” bättre av mittbackar och defensiva mittfältare och figurerar i bättre fungerande spelsystem. Det finns anledningar till att De Sciglio nästan alltid gör bättre ifrån sig i landslaget än i Milan. Sätt honom, Abate, Antonelli och Calabria i en bättre omgivning och jag tror att de kommer fungera alldeles utmärkt.

Saknaden av en bra mittback bredvid Romagnoli och ett skyddande mittfält

Ett av problemen är mittförsvaret. Dels är det brist på bra uppspels-fötter och dels så går det för trögt när motståndarna hittar de rätta bollarna i djupled. Det var naivt att tro att det skulle räcka med att värva Romagnoli och sätta Alex, Mexes, Zapata eller Rodrigo Ely bredvid honom. Det hade t ex behövts en Ezequiel Garay.

Ett annat problem är att försvaret skyddas för dåligt från mittfältet. Nigel De Jong skulle kunna vara en sådan lösning, men då han ackompanjerats av för långsamma spelare eller spelare som inte är tillräckligt bollskickliga tappar mittfältet för mycket i kreativitet.

Man skulle behöva värva spelare som t ex Ruben Neves, Axel Witsel, Adam Maher och sätta bredvid De Jong. eller ge Jose Mauri chansen för den delen. Yngre, kvickare, tekniska spelare mer anpassade till dagens fotboll. Det hade ju inte direkt skadat att satsa på en ung mittfältsregissör som t ex Youri Tielemans eller Julian Weigl heller.

Anfallet – andra alternativ som hade kunnat vara bättre

Jag var inte nödvändigtvis emot en värvning av Carlos Bacca, men det går att fråga sig om det inte fanns andra och bättre alternativ. Det är ju väldigt ironiskt att man nu flirtar med att spela 4-3-3 och gjorde sig av med Stephan El Shaarawy i somras eftersom han inte passade in i det spelsystem som Mihajlovic ville spela. Nu hade han ju passat utmärkt.

Istället för att värva Bacca hade man kunnat titta lite extra på talangfulla spelare som Anwar El Ghazi, Breel Embolo eller Karim Bellarabi istället. Eller varför försökte man inte bara värva Hulk istället för Bacca? Jag menar, hade inte Hulk-Luiz Adriano-El Shaarawy känts bättre än Bonaventura-Bacca-Cerci?

Eller hur hade en El Ghazi-Balotelli-Bellarabi-trio smakat? Det fanns lösningar som hade kunnat vara så mycket bättre än vad man gjort.

Avsaknaden av scouting och förmågan att hitta de rätta talangerna

Milan saknar inte bara förmågan att göra de rätta färdiga värvningarna utan även att hitta talanger t ex på Balkan och i Sydamerika. Detta har man ju lyckats med tidigare, men lyser nu med sin frånvaro. Varför inte utnyttja sina kontakter med Santos och värva Gabriel Barbosa? Varför inte plocka Davor Lovren eller Ante Coric innan någon annan gör det?

Det finns så mycket som inte fungerar i dagens Milan att det är svårt att veta vart man ska börja för att nå förbättring.

Och det är väl förklaringen till varför man börjar med spelsystemet.

Lorenzo Medici

Min Italienska trupp till EM 2016

I och med segern över Azerbajdzjan är Italien nu klara för EM 2016. Det är därför dags att börja snegla på vilken trupp jag tycker Antonio Conte ska ta ut nästa sommar.

Här är min trupp i dagsläget:

Målvakter: Buffon, Perin, Sirigu

Buffon är given etta, Perin ska med så fort han är frisk och Sirigu bör väl inte lämnas hemma. Marchetti, Sportiello, Consigli är andra tänkbara alternativ till Sirigu.

Mittbackar: Andrea Barzagli, Giorgio Chiellini, Leonardo Bonucci, Alessio Romagnoli

Barzagli, Chiellini och Bonucci är en trygg trio att bygga försvaret kring. Jag skulle dock välja att bara ta med fyra mittbackar för att få loss en anfallsplats till. Jag skulle skippa Ranocchia, Astori, Acerbi för att ta med en yngre förmåga som Romagnoli eller Rugani. Det är bättre att låta en ung spelare få chansen än att ta med en medioker mittback som har “åldern inne”. Då Romagnoli lär få mer speltid under säsongen än Rugani faller mitt val på honom.

Ytterbackar: Matteo Darmian, Mattia De Sciglio, Alessandro Florenzi, Davide Santon

Darmian är Italiens bästa ytterback, Florenzi ska med då han även kan användas på andra positioner. Då De Sciglio ändå presterar hyggligt i landslaget och då det inte finns en uppsjö av alternativ får han också följa med. Jag tycker att Santon visat tillräckligt hittills för att han ska vara aktuell, han är mitt val just nu,

Mittfältare: Andrea Pirlo, Marco Verratti, Claudio Marchisio, Marco Parolo, Roberto Soriano, Daniele De Rossi

Här är det få överraskningar. Pirlo är i mina ögon inte en spelare för startelvan längre, men hans rutin och pondus är bra att ha i en trupp, dessutom måste han få avsluta sin karriär med ett sista stort mästerskap, det är en fråga om respekt.

Istället är det Verratti man ska bygga mittfältet kring och i matchen mot Azerbajdzjan visade han varför. PSG-mittfältaren är både kreatör och bra på att förstora motståndarnas spel. Marchisio, Parolo och Soriano är fina alternativ bredvid honom. Jag känner mig inte helt övertygad om De Rossi och skulle kunna tänka mig att plocka in Bonaventura istället, men då De Rossi kan användas som mittback och jag bara plockat med fyra spelare på den positionen är han mer användbar än Milan-spelaren.

Anfallare: Stephan El Shaarawy, Lorenzo Insigne, Antonio Candreva, Eder

Här är det tufft om platserna. Insigne är helt given för mig då han störst chans till att bli en EM-stjärna. El Shaarawy har visat framfötterna de senaste två landskamperna och ska med. Eder har varit för bra både i klubblag och landslag för att plockas bort och Candreva känns också som en garanti. Det gör ont att lämna spelare som Giovinco och Berardi hemma, men det är tufft om platserna. Om Eder tappar form skulle jag inte tveka att plocka in någon av de sistnämnda.

Strikers: Graziano Pellé, Manolo Gabbiadini

Jag är inget större fan av Pellé, men han har gjort det bra och det finns inte mycket till vettiga alternativ till striker-positionen just nu. Mattia Destro och Ciro immobile har båda för dålig form för att utmana om en plats just nu. Istället för den kanske mer givne Simone Zaza skulle jag dock välja Manolo Gabbiadini då han har lite mer strängar på sin offensiva lyra. Båda riskerar dock att få lite speltid under året, vilket kan vara ett problem. I den här rollen har Italien få spelare av hög klass för tillfället. Om inte….

Bubblare:

Mario Balotelli
….om inte Balotelli hittar tillbaka och gör en kanonsäsong förstås. En Super-Mario i storform och en Super-Mario som visat att han kan “spela för laget” ska såklart vara en startspelare i ett EM. Men det är ett stort om.

Giuseppe Rossi
Hjärtat vill så gärna att Rossi hittar tillbaka till gammal god form, hjärnan säger att det kan bli svårt.

Sebastian Giovinco
Har briljerat i MLS och förtjänar en plats i truppen. Konkurrensen är tuff dock.

Domenico Berardi
Måste göra en kanonsäsong för att komma med. Han kan dock komma att göra det och då  får Conte det svettigt.

Federico Bernardeschi
Ett litet Wild-card. Men det kommer krävas att Bernardeschi briljerar rejält om han ska få chansen. Lär väl inte få tillräckligt med speltid för att det ska bli verklighet.

Min startelva:
Buffon, Florenzi, Chiellini, Bonucci, Darmian, Marchisio, Verratti, Parolo, El Shaarawy, Pellé, Insigne.






Lorenzo Medici

Åtta rykten i landslagsuppehållet

När landslagsuppehållet gör sig närvarande dyker det alltid upp fler transferrykten än vanligt. Kanske för att det inte finns så mycket att annat att skriva om, men kanske också för att det finns mer tid för klubbarna att planera framtiden.

Jag har tittat på några av ryktena från denna vecka.

Axel Witsel – Milan
Milan ville ju ha Witsel redan i somras, men kunde aldrig komma överens med Zenit om rätt pris. Det är ju verkligen inte omöjligt att Milan försöker igen i januari. Belgaren skulle förstärka Milans mittfält, men klubben borde främst hitta en trequartista och duktiga försvarare. Witsel är ingen försvarare och jag är tveksam till om han är som bäst i en trequartista-roll.

Anwar El Ghazi – Inter
En personlig favorit. El Ghazi har vissa Zlatan-drag, är en både målfarlig och tekniskt begåvad anfallare. En spelare som kan göra det där lilla extra. Skulle vara en bra uppgradering till Palacio som börjar bli gammal.

Mehdi Benatia – Roma
Det surras om en comeback för Benatia. Marockanen är inte Guardiolas förstaval och är för bra för att sitta på bänken. Jag skulle inte vilja ge upp Rudiger riktigt ännu, men ett mittförsvar med Benatia och Manolas är fina grejer. Marockanen lämnade ju Roma till visst debakel, men gissar att stridsyxan inte är så svår att gräva ner.

Sofiane Feghouli – Inter
Något underskattad finlirare som även jobbar hårdare än vad folk kanske tror. Inter skulle kunna utnyttja att Valencia startat säsongen svagt och försöka värva algeriern. Kan dock bli dyr.

Lisandro Lopez – Fiorentina
Tuff Benfica-försvarare som skulle ge Paulo Sousa ytterligare ett bra val till backlinjen. Lite elakhet till försvaret skulle inte skada.

Walace – Fiorentina
En spelare Viola jagade redan i somras. Gremio-mittfältaren är stark, bollsäker och bra i det defensiva spelet. Fiorentina skulle behöva den typen av spelare.

Sebastian Giovinco- Barcelona
Eeey vad är det här? Varför är det ingen italiensk klubb som är ute efter atommyran? Giovinco har varit rena fyrverkeri-pjäsen i MLS och varit briljant. Han passar ju bra in på Barcelonas CV för en anfallare, men det är ju tragiskt att varken Milan, Inter eller någon italiensk storklubb jagar honom hårdare. Jag vill ha tillbaka Giovinco där han hör hemma – i Serie A.

Javier Pastore – Juventus
Förmodligen ett långskott, men Pastores speltid i PSG är i fara och det kommer han med tiden inte att acceptera. Nu är jag ju överdrivet förtjust i “El Flaco”, men Pastore som trequartista bakom Dybala och Morata?  Ljuvlig musik i mina öron.

Lorenzo Medici

The haunting of Kovacic

Det är klart att denna text skulle komma förr eller senare. Jag har ju alltid gillat Mateo Kovacic och var inte överdrivet förtjust i att Inter sålde honom.

Egentligen är det ju för tidigt att dra några slutsatser om försäljningen av Kovacic var rätt eller inte. Vi vet inte hur bra han kommer bli och om Inter vinner ligan är det ju svårt att säga annat än att de måste ha gjort rätt saker.

Men jag kan inte riktigt låta bli att kliva i fällan. Att undra hur bra Inter hade kunnat vara idag med en Kovacic på planen.

Nyligen i en intervju gick han ut och sa att han hade en ganska likgiltig relation med Roberto Mancini, att de inte pratade så mycket med varandra. Han nämnde också att han inte visste om Inter-tränaren verkligen ville ha honom kvar i klubben.

Där någonstans tror jag att kärnan ligger i varför kroaten aldrig blev så bra som han skulle kunnat bli i Inter. Ska man få Kovacic att blomma ut tror jag att man måste ha en ständig dialog med honom, få honom att känna sig viktig och ge honom självförtroende.

En Kovacic som är orolig för att göra misstag och inte våga använda sina största styrkor är en meningslös Kovacic och på många sätt var han en meningslös spelare i Inter på slutet.

I de två senaste matcherna har det varit tydligt att Inter saknat viss kreativitet på mitten. Guarin, Kondogbia och Melo är alla lite för lika som spelare och ingen har riktigt förmågan att sätta de rätta genomskärande passningarna framåt i planen och liksom klistra ihop mittfältet med anfallet.

Kovacic hade kunnat vara den spelaren. Jag tror han hade mått bra av att skyddas av Melos styrka och att han hade kunnat briljera tillsammans med Kondogbia. Nu måste istället Geoffrey, Fredy och Felipe göra saker som de inte alltid behärskar.

Brozovic skulle kunna vara den spelaren, men jag tror helt enkelt inte att han är tillräckligt bra.

Men Inter behövde ju sälja Kovacic på grund av ekonomiska skäl? Visst, det är den officiella förklaringen, troligen på grund av att slippa en del förbannade supportrar. För man kan göra prioriteringar. Man kan vara kreativ. Kovacic såldes för att han inte hade fullt förtroende från Mancini. Det är jag övertygad om.

Man hade kunnat haft större framförhållning och gjort annorlunda. Man hade t ex kunnat sålt Fredy Guarin (en Mancini-favorit) och Andrea Ranocchia istället och skippat besattheten av Ivan Perisic.

Man kunde ha behållit Duncan som ersättare för Guarin och man kunde ha behållit till Federico Bonazzoli för att komplettera anfalls-mosaiken i brist på Perisic.

Inters säsong hittills har varit svårläst. Först fem raka segrar och ett ganska övertygande spel. Inte minst försvarsmässigt. Men spelschemat var inte det svåraste. Matchen mot Fiorentina var katastrof och blottade plötsligt stora problem man trodde var försvunna.

Mot Sampdoria var det offensiva spelet rätt blekt och man ser redan ut att vara ganska beroende av Stevan Jovetic.

Det är väldigt svårt att gissa vart detta Inter är på väg någonstans och hur bra det egentligen är. Jag antar att matchen mot Juventus om en dryg vecka kommer ge vissa bättre svar på det.

Men jag kan inte hjälpa att jag gärna hade sett Mateo Kovacic styra spelet på Inters mittfält i den matchen.

Lorenzo Medici

71 slutsater efter sju omgångar

Att Mauricio Pinilla kommer göra en snittsäsong á la Pinilla. Det vill säga tre utvisningar och minst fem konstmål utöver det vanliga.

***

Att Mattia Destro sett skrämmande trög och oinspirerad ut.

Att Amadou Diawara kommer säljas för ca 10-15 miljoner inom några år.

***

Att Marco Borriello fortfarande lever.

***

Att Chievo är den där flygande åsnan som ingen lyckas plocka ner.

Att Alberto Paloschi inte väntat en halv säsong innan han börjar skicka in bollarna i nät.

***

Att Assane Diousse kommer säljas för ca 10-15 miljoner inom några år.


Att Riccardo Saponara sett ut som Super-Saponara och inte Milan-Saponara.

Att Big-Mac fortfarande kan göra sig viktig.

***

Att Fiorentina redan nu borde kontraktera Paulo Sousa på tjugosju goda Alex Ferguson-år.

Att Borja Valero lagt förra säsongen till historien och nu börjat snickra boll på sitt härliga Borja-vis.

Att Fiorentina har en anfallsbesättning bestående av Rossi, Ilicic, Kalinic, Babacar och Bernardeschi och att vi troligen ännu inte sett det bästa av dem. Frukta, Serie A, frukta.

***

Att Frosinone spelat hyfsat, men har alldeles för få spelare som kan göra skillnad.

***

Att Genoa aldrig kommer kunna spela lika bra borta som hemma på sin engelska Marassi-borg.

Att Diego Laxalt är en bra spelare.

Att Diego Capel inte längre är en särskilt bra spelare.

Att Goran Pandev är slut.

***

Att vi efter sju omgångar inte har en aning om Inter är riktigt bra eller inte särskilt bra.

Att Felipe Melo såg ut som en mittfältskrigare med själ och med tusenfaldig vinnarinstinkt i de tre första matcherna.

Att Felipe Melo sett ut som en trög mittfältskrigare med för dåliga fötter de senaste två matcherna.

Att Geoffrey Kondogbia kan så mycket bättre än vad han visat och att han snart måste visa det innan alla börjar kasta den där prislappen i ansiktet på honom. Jaha, de har redan börjat…

Att Mauro Icardi är en av seriens bästa strikers och att han får alldeles för lite bollar att jobba på.

Att Stevan Jovetic skada är ett skavsår i Mancinis skor.

***

Att Alvaro Morata någon gång kommer lämna Juventus för Real Madrid, typ nästa år.

Att Paul Pogba någon gång kommer lämna Juventus, typ nästa år.

Att jag inte tror att Hernanes någonsin kommer göra en lika bra säsong som 2010/11.

Att Buffon, Barzagli, Bonucci, Chiellini fortfarande är ljuvlig italiensk försvarskonst när den är som bäst.

Att Juventus gillar Champions League bättre än Serie A.

Att Sami Khedira är en jäkligt bra spelare när han väl är frisk.

Att Paulo Dybala är Juventus framtid och att jag är tvungen att kisa för att den ser så ljus ut.

***

Att Lazio lärt sig hur man vinner fastän man inte spelar särskilt bra och att det har att göra med att man har så många spelare som kan avgöra på egen hand.

Att det aldrig kan hålla i längden, inte minst då man har ett svart jäkla hål i mittförsvaret utan De Vrij och med Mauricio.

Att Ricardo Kishna förmodligen alltid kommer vara en spelare som blandar och ger.

***

Att alla utom Galliani och Mihajlovic visste att Bertolacci inte alls var värd 20 miljoner euro. Då menar jag alla.

Att alla utom Galliani och Mihajlovic underskattade behovet av att förstärka försvaret mer än bara Romagnoli. Då menar jag alla.

Att Milan inte längre kan scouta talanger i Sydamerika.

Att Milan inte kan värva färdiga spelare heller.

Att Berlusconi är dum nog att hålla fast vid Galliani och inte låter någon ny yngre sportdirektör ta över.

Att Balotelli fortfarande har en bollträff i världsklass.

Att Hidetoshi Nakata var så himla mycket bättre än Keisuke Honda.

***

Att Maurizio Sarri är ett geni.

Att Lorenzo Insigne är Serie A:s nya fotbollsgud och att jag älskar varje sekund av det.

Att det förmodligen är för bra för att vara sant och varje gång han tar sig kring något av sina förbannade knän får jag en jobbig känsla i magen.

Att Gonzalo Higuain är en tjur i en porslinsfabrik redo att gå bärsärk och på samma gång dansa förbi varje dyrbar vas med lätthet.

Att Hamsik-Allan-Jorginho är en mittfältstrio av rent och skärt guld.

Att Callejon är löpstark och taktiskt älskvärd spelare, men också överskattad och alltför svag i avgörande lägen.

Att det var onödigt att värva Chiriches när man har giganten Koulibaly.

***

Att Palermos försvar börjat krackelera och att det är ett väldigt dåligt tecken.

Att Palermo borde insett att man inte kan bygga ett försvar med en Struna.

Att Quaison och Hiljemark har varit två av Palermos bästa spelare och att de borde få starta jämnt.

***

Att Gervino sett ut som Gervino-2013 och att det faktiskt är sant.

Att Francesco Totti för första gången verkar befinna sig i sin rätta ålder.

Att Miralem Pjanic satt fart på sina Tiki-taka-tassar på bästa sätt.

Att Roma ännu inte haft Nainggolan-deluxe.

Att nästan alla Alessandro Florenzis mål går att se i repris och i repris och i repris och i repris och i repris….

Att jag vill se mycket mer av Salih Ucan och Salih Ucans hår.

Att jag gillar Lucas Digne mer och mer.

***

Att Eder är den nya Miccoli, lite snabbare, men mindre tekniskt begåvad. Men lika härligt rund och nästan lika härligt vass.

Att Luis Muriel inte är speciellt mycket sämre än Carlos Bacca.

Att jag är skyldig Walter Zenga en ursäkt, han har visat sig vara en hyggligt bra coach.

Att Joaquin Correa är en riktigt, riktigt bra spelare trots sina svårigheter att sätta dit bollen med en meter ifrån öppet mål och att ingen nu kommer tro det eftersom han inte kan sätta dit bollen med en meter från öppet mål.

Att vi fortfarande väntar på Cassanos rätta matchvikt och hans första mål.

***

Att jag fått se alldeles för lite av Domenico Berardi.

***

Att Fabio Quagliarella är en av seriens mest underskattade spelare.

Att Alessandro Gazzi är en av seriens mest överskattade spelare.

***

Att Antonio Di Natale är 100 år, men fortfarande kan gör mål i den högsta serien.

Att Udineses mittfältsregi är en dålig B-film.

Att Duvan Zapatas skada är en tomahawk i det svartvita zebra-hjärtat.

***

Att Verona saknar Luca Toni ungefär lika mycket som vi här i Sverige saknar att se italiensk fotboll på TV.

Att Filip Helander har gjort lika många mål som Mario Mandzukic och Alvaro Morata tillsammans.

***

Att jag inte tycker landslagsuppehåll är speciellt roliga.

 

 

 

 

 

Lorenzo Medici

Copa Medici Cup- "Regnbågsplockaren höll hov på San Siro"

Copa Medici Cup – Omgång 7:

10 p Lorenzo Insigne (Napoli)
Höll hov på San Siro. Slog en underbar passning till Allans mål, väggade med Higuain och sköt in tvåan och drog sedan dit trean på en läcker frispark. Allt framför ögonen på Antonio Conte. Insigne är en spelare som plockar ner regnbågar och ger dem till oss, en spelare som behandlar bollen som om den vore av sammet samtidigt som han accelererar upp i ljusets hastighet. En spelare som man alltid zappar över för att se. Håller på att ta stora kliv till att bli en superstjärna.

9 p Gervinho (Roma)
Gav den bästa påminnelsen om Gervinho 2013 sedan…ja, 2013. Gav Palermos försvar stor huvudbry med sina löpningar, tog sig ofta förbi och gjorde två mål varav ett var fint förpackat litet drömmål. Om Gervinho kan hålla den här formen är han nästan som ett vasst nyförvärv.

8 p Alvaro Morata (Juventus)
Missade visserligen en och annan bra chans, men det var Morata som stod för produktiviteten framåt mot Bologna. Gjorde det första målet, fixade en straff och agerade framspelare på Khediras mål. Levererade.

7 p Borja Valero (Fiorentina)
Att Fiorentina något överraskande leder serien har mycket med Borjas fina form att göra. Mot Atalanta tog han vara på ytorna och snickrade fint på mitten och gjorde dessutom ett snyggt mål.

6 p Allan (Napoli)
Agerade både målskytt och suverän bollvinnande mittfälts-dynamo mot Milan. Grym när han kommer i andravåg. Klassvärvning.

5 p Keita Baldeo Diao (Lazio)
Hoppade in och avgjorde mot Frosinone med ett fint mål och fixade därmed tre viktiga poäng. För bra för att sitta på bänken.

4 p Sami Khedira (Juventus)
Med Khedira i laget får Juventus både mer tyngd och kvalité. Mot Bologna var han skicklig på mitten, gjorde mål och spelade fram. Redan gjort sig smått oumbärlig.

3 p Gonzalo Higuain (Napoli) Kalidou Koulibaly (Napoli) Ryder Matos (Carpi)
2 p Jorginho (Napoli) Miralem Pjanic (Roma) Alessandro Florenzi (Roma) Massimo Maccarone (Empoli)
1 p Antonio Di Natale (Udinese) Paulo Dybala (Juventus) Federico Bernardeschi, (Fiorentina) Luis Muriel (Sampdoria) Ivan Perisic (Inter), Marek Hamsik (Napoli)

Minuspoäng:

-5 Rodrigo Ely (Milan)
Var trög i vändningarna, inte alltid rätt placerad och gjorde mål i egen kasse mot Napoli. Är antingen inte redo för de stora matcherna eller så håller han inte måttet på den här nivån. En smärre katastrof.

-4 Cristian Zapata (Milan)
Inte mycket bättre en sin unge brasilianske mittbacks-kollega. Har en fotboja till uppspelsfot.

-3 Matteo De Sciglio (Milan)
Hade visserligen en jobbig motståndare i Insigne på sin sida, men öppnade upp sin kant på vid gavel och stängde aldrig igen den. Jag är snart beredd att ge upp mina förhoppningar om De Sciglios framtid.

-2 Gabriel Paletta
Hängde inte riktigt med i början av matchen mot Fiorentina, välte Ilicic och orsakade därmed en straff samt blev utvisad. Där någonstans försvann också Atalantas chanser till poäng.

– 1p Francesco Lodi (Udinese) Luca Antonelli (Milan) Riccardo Montolivo (Milan) Ricardo Kishna (Lazio) Abdelhamid El Kaoutari (Palermo) Geoffrey Kondogbia (Inter)

Poängligan:
27p: Insigne (Napoli)
23p: Higuain (Napoli)
22p: Eder (Sampdoria)
15p: Pjanic (Roma)
14p: Borja Valero (Fiorentina, Felipe Melo (Inter)
13 p: Mario Balotelli (Milan)
12 p: Marcos Alonso (Fiorentina) Stevan Jovetic (Inter) Riccardo Meggiorini (Chievo) Riccardo Saponara (Empoli)
11p: Josip Ilicic (Fiorentina) Allan (Napoli) Felipe Anderson (Lazio)
10p: Luis Muriel (Sampdoria) Alessandro Matri (Lazio)

Lorenzo Medici

Det bästa Napoli sedan Maradonas dagar

Efter det att Napoli ”bara” spelat 2-2 mot Empoli den 13 september gick Napolis största fotbollsgud genom tiderna, Diego Maradona, ut och sa att Maurizio Sarri inte är rätt tränare för klubben.

Sedan dess har man inte förlorat på sex matcher. Man har tagit tio av tolv poäng i ligan, vunnit två matcher i Europa League, släppt in ett mål och gjort arton. Det är ett makalöst starkt facit. Som om Diego påverkar laget positivt även när han har fel.

Men det är inte allt. Napoli har slussats in i Maurizio Sarris drömland och spelat briljant fotboll. Detta Napoli är helt enkelt det bästa Napoli sedan…..ja, Maradonas dagar.

Gårdagens förkrossande seger över Milan var en berättelse om två lag på helt olika planeter. Napoli spelar med glädje, rörelse, fantasi och man har en väldig tydlighet i vad man vill göra på planen. Sarris idéer har inte bara satt sig, de har gett dem en språngbräda till fotbollens högsta sfär.

Spelarna har respekt för sin tränare, tror på hans budskap och haft tålamod när det inte gick bra. Det gjorde de rätt i.

Försvarsspelet är förbytt från pastor Benitez förvirring till lektor Sarris lägre utgångspositioner och färre utbrytarfasoner. Hamsik är så mycket skickligare rättvänd, Jorginho är bättre än någonsin i den centrala rollen och Allan är både tapper soldat och törstig andravågs-dynamo. Det är mittfälts-perfektion i ljuvliga toner.

Framåt har man två spelare som är bättre än de flesta i dagens Serie A. Kanske helt enkelt de två bästa just nu. Och det kommer man långt med.

Att sätta Rodrigo Ely och Christian Zapata på Lorenzo Insigne och Gonzalo Higuain är som att sätta två tioåringar i samma rum som Hannibal Lecter och Jack The Ripper.

Man blir uppätna och det finns inga rester kvar.

Igår triumferade framför allt Insigne. Hans fart och teknik är för mycket för de flesta att hantera och möter han trädstammar till försvarare, ja då blir gräsmattan en enda stor lekpark för honom. Det var fint att se ovationerna framför Contes ögon när han klev av i slutet av matchen.

Just nu finns det inget lag i Serie A som når Napolis högstanivå. Fortsätter de i den här farten har en scudetto aldrig känts närmare.

Det måste nog ändå till och med Maradona hålla med om.

Kanske hade Diego också rynkat på näsan åt detta Milan. På hans tid var det framför allt de rödsvarta som var Napolis antagonister. Men på den tiden hade man Van Basten, Maldini och Gullit och alla de andra mästarna.

Idag är det något helt annat.

Idag kliver man in i hösten 2016 och tror att Kucka är en lösning, att Bertolacci faktiskt är värd den där prislappen, att Montolivo plötsligt ska bli ett kvicksilver, att ytterbackarna håller fastän de inte gör det, att Balotelli ska gå från vrak till frälsare på nolltid och att Bacca ska fixa saker och ting själv.

Det är naivt och det är för mycket begärt.

Så här dåliga som man varit större delen av säsongen trodde jag dock inte att det skulle vara. Jag trodde nog att Mihajlovic skulle förbättra försvarsspelet mer och att fler spelare skulle vara bättre.

Men i skuggan av Pippos rätt mediokra tränar-kunskaper fanns även en sanning om en klart medioker spelartrupp.

Tekniken är för dålig på för många spelare, farten är för låg hos för många spelare, förmågan att ta sig förbi sina motståndare är för obefintlig hos för många spelare och framför allt så är försvarsspelet under all kritik.

800 miljoner kronor senare är man alltså inte så mycket bättre än för ett år sedan och det är ett underkännande i sig. Det står nu rätt givet att man överskattad sina värvningar och underskattad behovet av att förstärka försvaret mer än bara Romagnoli.

Att Galliani och Berlusconi misslyckats med att bygga ett nytt starkt Milan trots stora ord är i det närmaste ett faktum.

Det är svårt att förstå vart Milan ska ta vägen efter detta. Är det Mr Bees mystiska pengar som ska ta Milan ur sitt djupa mörker? Eller en ny tränare? Att hitta tillbaka från Maldini, Seedorf, Zlatan, Gattuso, Thiago Silva och alla andra toppspelare har visat sig vara svårare än man kanske trott.

Jag har svårt att tro att ett litet landslagsuppehåll ska kunna vara räddningen. Men just nu är det det enda de kan hoppas på.

***
Inters spel var trögt i en dryg timme. Det gick för långsamt och man skapade väldigt få chanser. Kondogbia lät alla undra hur han kunde kosta så mycket i somras, Felipe Melo var trög, Guarin blandade och gav och Icardi fick aldrig se eller röra bollen.

Sampdoria lät klokt nog Inter ha sitt intetsägande bollinnehav, ställde om till snabba omställningar….men tog inte riktigt vara på de chanser som de faktiskt skapade.

Inte förrän Muriel stötte in 1-0. Men där någonstans förändrade också matchen. Inter ökade tempot en aning, tryckte på bättre och visade äntligen lite beslutsamhet. Efter det att Perisic kvitterat var det Inter som jagade segern mer än Sampdoria.

Efter en dryg blek blåsvart timme, visade man i alla fall tendenser till varför man ligger i toppen.

Men visst saknas Stevan Jovetic.

***

Det har inte varit lätt att vara Rudi Garcia de senaste dagarna. Förlusten mot Bate Borisov tidigare i veckan satte naturligtvis fart på belackarna och idén om att sparka fransmannen förvandlades mer och mer från fantasifoster till arga rop.

Såklart var det viktigt att avgå med en seger från Sicilien. Den här gången gjorde man nästan tvärtom vad man gjorde i Vitryssland. Man rivstartade med 0-3 i paus för att sedan vara nära att tappa sin ledning.

Nu är man i allra högsta grad med i toppen igen. Det allra mest positiva från matchen mot Palermo var dock kanske att Gervinho faktiskt såg ut som Gervinho 2013. Ivorianen skapade oro, tog sig förbi och gjorde ett litet mästerverk till mål.

Var det bara tillfällig illusion eller ankommande toppform som är här för att stanna? Ja, det det får vi se.

***

Vi ska naturligtvis inte räkna bort Juventus riktigt ännu. Det ”Nya Juve” börjar långsamt sätta sig. Det med det fina anfallsparet Morata & Dybala. Det med Khediras viktiga intåg i laget. Det med en giftig Cuadrado. Och det med samma stabila backlinje som tidigare år.

3-1 mot Bologna är kanske inget att berätta för barnbarnen, men laget känns klart förbättrat och det finns stort utrymme för ytterligare förbättring om Pogba blir vassare, Alex Sandro blir varmare i kläderna och när Marchisio kommer tillbaka.

Allegri börjar hitta sin elva och det lär betyda många fler poäng den närmsta tiden.

***
I allt detta smyger två lag som smarta rävar i scudetto-skogen.

Lazio är numera ett stabilt lag. Djupdykningarna håller sig bara till någon enstaka gång. Igår var man lite illa ute mot ett fint kämpande Frosinone, men man har så pass många spelare som kan göra skillnad. Igår var det Keita Baldes tur. Hans inhopp och mål avgjorde matchen och Lazio ligger ta mig tusan trea i tabellen.

Fiorentina fick en bra start då Paletta orsakade en straff och blev samtidigt utvisad efter bara sex minuter. Då Ilicic inte gjorde något misstag från elva meter var det ordentlig uppförsbacke för Atalanta och brant nedförsbacke för Viola.

Borja Valero njöt av ytorna och briljerade när han fick lirka boll på hans vis. Ilicic, Bernardeschi och Kalinic hjälpte bra till de med.

Ser man vad Fiorentina hittills har åstadkommit är det faktiskt rent fantastiskt. Och det kan bli ännu bättre.

Så bland alla stora skrävlande Napoli-hyllningar, mitt i tron om att Inters bästa dagar är på väg och att det kan vara Romas år i år så är det Paulo Sousas lilla fotbollsunderverk som leder tabellen.

Det är den purpurfärgade flaggan som vajar högst efter sju omgångar.

Vem tusan hade trott det?

Lorenzo Medici

Tre matcher, tre segrar- Serie A marscherar på i Europa League

Det går bra för de italienska klubbarna i Europa League. Tre matcher igår och tre segrar. Bra för UEFA-rankingen och bra för ligan som helhet.

Lazio fick lite hjälp av en ganska hård utvisning på Beric och trots att man hade vissa problem att knyta ihop säcken vann man med 3-2 mot St Etienne.

Det var återigen tydligt att Lucas Biglia är så väldigt viktig för laget. Han stärker upp den defensiva delen med sin positionsförmåga och bollvinnande, men lyckas även vara playmaker en hel del och dessutom vara med i målprotokollet. Hela paketet liksom.

Även positivt att Felipe Anderson fortsätter att slita ut hjärtan på motståndarförsvaren med sin elektriska snabbhet.

***

Det fanns mycket att glädjas åt när det gäller Fiorentina. Paulo Sousas inställning att rotera i startelvan verkar fungera utmärkt. 0-4 på Belenenses är fina grejer. Federico Bernardeschi (målskytt) och Matias Vecino var riktigt bra och Babacar gjorde mål igen.

Det bästa av allt var dock att Giuseppe Rossi fick göra sitt första mål på en evighet. Välkommen tillbaka på riktigt, Beppe.

***

Sist men inte minst tog Napoli en fin skalp i Warszawa då man besegrade Legia med 0-2. Dries Mertens fortsätter att vara Mr Europa League och gjorde sitt tredje mål i turneringen. Dessutom påminde Mirko Valdifiori för första gången lite om den spelare han var i fjol.

Tränare Maurizio Sarri var kanske ändå nöjdast med att man återigen höll nollan, något Napoli inte är speciellt vana vid. Om det förbättrade försvarsspelet är en tendens och inte en slump kan Napoli vara på väg mot stora grejer.

Framåt har man inga problem. Inte minst om man har spelare som kan göra sådana mål som Gonzalo Higuain gjorde igår.

Världsklass.

***

Paulo Guerrero. Christian Atsu. Shinji Okazaki. Paolo Guerrero. Wilfried Bony. Massimo Luongo (vem?).

Men ingen Gianluigi Buffon.

Kämpa Fifa.

 

 

Lorenzo Medici

Juventus bästa elva hittills

Visserligen upplever jag denna upplaga av Sevilla som klart mer medioker än tidigare år. Ett relativt fantasilöst lag utan några spelare som kan göra skillnad. Men det var ändå en imponerande seger som Juventus bjöd på.

Man hade hela tiden kontroll på saker och ting och man hade fler fina långa anfall där man rullade runt med stor säkerhet. Detta var nog också den starkaste elvan som Juventus hittills ställt upp med den här säsongen. Jag gillade Allegris val av 4-3-3 med Alvaro Morata centralt, med Juan Cuadrado till höger och där Paulo Dybala fick florera relativt fritt. Det kändes både kreativt och konkret.

På mitten visade Sami Khedira på en gång vilken tillgång han kan bli. Hans rutin, bollsäkerhet och förmåga att spela enkelt och smart gav fin tyngd till Juves mittfält. Hernanes gjorde kanske sin bästa match i en Juve-tröja och kändes också mer “skyddad” igår. Paul Pogba glimtade till, men kan ännu bättre.

Försvarsmässigt blev man sällan prövade, men valet Andrea Barzagli som högerback fungerade utmärkt. Även om den stora björnen inte är supersnabb kompenserar han upp det med klokhet och brytsäkerhet. Han låter sig liksom sällan luras.

Denna elva är något att bygga vidare på och när Alex Sandro blir varmare i kläderna och när Claudio Marchisio kommer tillbaka kan det bli ännu bättre. Juventus har haft stora problem i ligaspelet, men igår såg vi vad de är kapabla till.

Full pott i Champions League är fin tröst i brist på Serie A-poäng.

Lorenzo Medici
ANNONS
ANNONS

Hej, du har en äldre version av webbläsare

För en bättre upplevelse på fotbollskanalen, vänligen byt till senare version

chrome
safari
ie
firefox
Fortsätt ändå