POPULÄRA LAG

POPULÄRA SPELARE

ANNONS

Hård, hårdare, hårdast.

Det finns massor av profiler i den italienska fotbollshistorien. Inte bara de som gjort den vacker utan även de som satt sin prägel på annat sätt. De behövs de med. Fotbollens yin och yang. Det är svårare att uppskatta en Paolo Maldini utan en Fernando Couto. Man måste ta det goda med det onda. Här är min lista över de hårdaste spelarna i modern italiensk fotbollshistoria.

1. ROMEO BENETTI
Benetti var lite av en pionjär med sitt tuffa och nästan brutala mittfältsspel. Han satte stort värde på sina defensiva uppgifter men faktum är att han också hade god teknik och var spelskicklig. Var given landslagsman under större delen av 70-talet. Förstörde i stort sett hela knät på Bolognas Franco Liguori vilket ledde till att hans karriär mer eller mindre tog slut där. Att Benetti dessutom hette Romeo i förnamn och såg ut som en av karaktärerna i Spanarna på Hill Street försämrar ju inte hans kultstatus och rykte som den hårdaste.

Kan man bli hårdare än så här?

2. PASQUALE BRUNO
Över hundra gula kort, tolv röda och avstängd i nästan femtio matcher sammanlagt. Kallades för djuret vilket var förståeligt med tanke på hans så ofta vårdslösa tacklingar. Blev avstängd i åtta matcher då han gick bärsäkargång efter en utvisning mot Juventus. Ironiskt nog ska det dock sägas att Bruno vid det tillfället troligen var oskyldig då Pierluigi Casiraghi såg ut att filma.

3. PAOLO MONTERO
Den mest utvisade spelaren i Serie A:s historia. Låg alltid på gränsen till det otillåtna. Var också en mycket skicklig försvarare.

4. FERNANDO COUTO
Portugisen kunde ibland tackla för att skada. Hade alltid en uppsyn av att vilja hetsa eller vara förbannad. Couto var dock inte bara rå i sitt spel utan hade även viss elegans och mycket styrka i sitt försvarsregister.

5. MARCO MATERAZZI
Självklart känd för att ha hetsat fram Zidanes skallning i VM-finalen 2006. Var en retsticka, kunde kapa spelare brutalt och levde mycket på elakhetens adrenalin. Hade nästan alltid en hög spark till övers. Stark i luftspelet och elastisk fysik. Avskydd av många.

6. CLAUDIO GENTILE
Var en mästare på tjuvknep och på att nästan alltid lyckas undvika att bli utvisad. För faktum är att Gentile bara blev utvisad en gång i karriären. Var en av de tuffaste att möta med sitt skickliga och enerverande markeringsspel. Plockade bort Diego Maradona under VM-82 med både oschyssta och schyssta medel.

7. BRUNO CIRILLO
Lite av en fattigmans-Materazzi men ungefär lika vårdslös. Klart sämre spelare dock. Spelar fortfarande i grekiska PAOK.

8. NICOLAS BURDISSO
Försöker oftast spela schysst men hamnar inte alltför sällan i situationer där hans tacklingar går överstyr. Vem minns inte hans överfall på Daniele Conti?

Vem tycker du var hårdast och elakast?

Lorenzo Medici

Några tankar efter en mållös kväll

0-0 var kanske inget önskeresultat för Milan men det håller åtminstone drömmen vid liv en vecka till.

Barcelona spelade stundtals handboll med Milan i första halvlek men skapade inte så våldsamt mycket egentligen. Inte så mycket som de kan göra i vilket fall.

Zlatan visade stundtals upp mäktiga styrkedemonstrationer men svek vid de avgörande lägena.

Robinho vek ner sig både vid målchans-lägen och ute på plan. El Shaarawy var väldigt mycket bättre än brassen när han kom in.

Alexis Sanchez kunde ha fått straff men alltid när man faller med båda benen utsträckta på det där viset viskar det om filmning. Typ både straff och filmning. Svår situation.

Tröjdragningen på Puyol var kanske mer straff.

Lionel Messi har fortfarande inte gjort mål på italienskt motstånd.

Visst kan planens kondition ha missgynnat Barca mer än Milan. Men å andra sidan kommer Nou Camps maximala mått och bredd och fina gräsmatta säkert missgynna Milan mer än Barca. Så där finns egentligen inte så mycket att snacka om.

Xavi var duktigast i Barcelona. Är han någonsin dålig förresten?

Antonio Nocerino har gått från väldigt underskattad till lite överskattad på ett år.

Jäklar vad Daniele Bonera har växt på sistone.

Både Phillipe Mexes och Alessandro Nesta gjorde stora matcher igår.

Luca Antonini också. Som dessutom hade två räddade mål på sitt konto.

Men bäst var Massimo Ambrosini. Han slängde sig på allt, läste spelet, vann mycket boll och plockade fram sitt lejonhjärta. Och jag som var orolig för hans närvaro innan matchen.

Att Milan ska kunna lyckas ta sig vidare i returen känns svårt. Mycket svårt. Men drömmen lever i vilket fall. Alltid något.

Lorenzo Medici

Omöjligt uppdrag (?) del 1

Då var det dags. Milan mot Barcelona. Zlatan mot Pep. Messi mot en hel rödsvart backlinje-armé. Ett omöjligt uppdrag för Milan? Det är ju känslan. Att Barcelona är på en annan nivå, att Milan inte kan rå på dem i två matcher. Men man vet aldrig. Det vi vet är att Milan måste göra en perfekt match ikväll.

Nycklarna:

Hålla tätt
Som vanligt när det gäller utslagning i Europa cup-spel så bör man hålla nollan på hemmaplan. Då är mycket vunnet. 1-0 är ett bra resultat men långt ifrån ett lysande resultat då Barcelona definitivt kan vinna hemma sedan med 3-1. Därför vore väl 2-0 det optimala (mer än så känns som utopi).

Stoppa Messi (så gott det går)
Sedan måste man hitta ett sätt att stoppa Lionel Messis framfart. Inte låta honom vända upp rättvänd för ofta. Det kommer krävas hjälp från mittfältarna med den biten. Lämnas Mexes och Nesta för ofta med en Messi i hög hastighet kommer det bli svårt att hålla nollan.

Våga attackera
Milan spelade 2-2 mot Barcelona på Camp Nou i höstas och försvarade sig i större delen av matchen. När man istället gick på attack på hemmaplan förlorade man med 2-3. Detta borde tyda på att den förstnämnda varianten är bättre? Det tror jag inte. 2-2-resultatet var en maximal utdelning om man ser hur lite man skapade. Det fungerar en gång på tjugo. Sedan ligger det inte riktigt i Milans DNA att defensiv-spela på hemmaplan.

Ikväll måste man våga attackera precis som man gjorde i andra mötet men, man ska göra det med sans förstås. Det blir viktigt att våga attackera för att ge andrum åt sig själva, att känna att man kan vinna, att ge stiumlans och spelglädje till sig själva. Om det någonstans finns en liten akilleshäl i Barcelona så är det försvaret. Man bör sätta press på dem så ofta det går. Dessutom måste man ställa om från försvar till anfall med hastighet.

Nyckelspelare:
Självklart blir Zlatan Ibrahimovic den största nyckelspelaren. Han måste kliva fram ikväll. Visa hur stark han är. Han älskar sådana här matcher och nu måste han leverera. Men även Kevin Prince Boateng blir viktig. Hans dynamik och oförutsägbarhet kan komma att störa Barcelona. Hans spelartyp kan röra om och han viker inte ner sig. Prince måste göra en match som i första mötet mot Arsenal. Sedan måste försvaret göra en felfri insats. I frånvaron av Thiago Silva måste både Mexes och Nesta vara på topp.

Allt måste klaffa för Milan ikväll om de ska ha en bra chans. Det jobbiga är att det bara är uppdrag ett som står på spel. Så även om Milan gör en kanonmatch ikväll kommer det säkert krävas ytterligare en på bortaplan. Men man måste börja någonstans.

Förslagsvis ikväll.

Lorenzo Medici

Inter och Ranieri befriade varandra

Inter är nu befriade från Claudio Ranieri.

Okej, vi vet att det största felet ligger högre upp hos president Massimo Moratti och sportdirektör Marco Branca men jag köper inte det som ett tätt alibi. Ett mantra som inte håller. Ranieri är en i grunden bakåtsträvande tränare, med defensiven som utgångspunkt. Det skulle kunna fungera om man är en vinnare. Men det är han inte. Nu har han löpt ungefär samma kräftgång i tre italienska storklubbar. Mönstret är tydligt.

Jag tycker det var rätt av Moratti att sparka Ranieri nu. Han är ytterst ansvarig och han kunde inte bara se på hur hans lag föll djupare och djupare. Fem poäng på tio matcher. Jag menar Ranieri hade ju fått sparken i Chievo med de resultaten. Det är inget konstigt med det. Nu blir det succétränaren från Primavera-laget Andrea Stramaccioni som tar över laget. Kanske var det en belöning för den imponerande segern i NextGen series. Det ska bli intressant att se vad hans inträde kommer ge. Injektion? Kan han övertyga det gamla gardet? 4-2-3-1?

Claudio Ranieri nästan grät efter segern mot Chievo. Det var ett laddad moment och det var talande för den press som han känt. Nu behöver han inte känna den pressen mer.

Ranieri är nu befriad från Inter.

Lorenzo Medici

Ett vunnet italiensk derby var också en ännu inte förlorad scudetto

Juventus släpper inte taget fastän Milan gör sitt bästa för att skaka av sig dem. Ett vunnet italienskt derby var också en inte förlorad scudetto. Det var ett vackert Derby D´Italia med underbar inramning och grym stämning. Fotbollen blev också bra.

Medan Juventus stundtals var briljanta svarade Inter med att göra sin bästa halvlek på bra länge. Chanser skapades i mängder men målen uteblev. Ända tills Martin Caceres kunde nicka 1-0. Sedan orkade Inter inte riktigt ställa om mentalt. Inte så konstigt med tanke på hur deras självförtroende ser ut. För Juves del skulle det bli ännu vackrare. Matchen avgjordes av ingen mindre än Alessandro Del Piero som fick hoppa in. Antagligen ett perfekt manus för en äkta juventino.

Eftertankar. Juventus seger var imponerande. Ytterbackarna löpte mycket. Man vinner fast Mirko Vucinic misslyckades med mycket. Man vinner fast Andrea Pirlo långa stunder inte kunde styra spelet som han ville. Man vann för att man var bättre. Det ska dock sägas att Inter gjorde en bra första halvlek. Man kom till avslut och kändes giftiga. Hade Diego Milito satt någon av sina chanser hade det kunnat gå annorlunda.

Snabba reflektioner:

Yuto Nagatomo är inte tillräckligt bra.

Walter Samuel var den sista att ge sig i Inter. Det kallas stolthet.

Maicon stängde av Vucinic effektivt.

Det känns som att Diego Forlan inte har något att ge.

Claudio Ranieri bytte ut Joel Obi och Andrea Poli fastän de kändes piggast och mest kreativa i Inter.

Arturo Vidals fötter gnistrade av hårt jobb och skicklighet.

Martin Caceres blev så där nyttig för Juve som jag trodde.

Alessandro Matri är inte i form.

Alessandro Del Piero är i form.

Det var dock inte bara vackert på läktarna igår. En del Juve-supportrar skämde ut sig med att ta till rasistiska burop mot Joel Obi. Det avtog desto längre matchen gick men det hördes och det var inte första gången den här säsongen som det hörts på Juventus Stadium. Det är oroväckande hur lite det tas upp i italiensk media. Lite böter och så kör man på.

***
Genoa och Fiorentina kan inte vinna längre.

***
Novara och Lecce behövde verkligen båda vinna men kunde inte de heller.

***
När Klose och de andra anfallarna i Lazio inte fanns fysiskt eller meta-fysiskt på plats fick den gänglige, men alltid hårt jobbande, kult-backen Modibo Diakité kliva fram och visa hur det skulle göras. Ett mål vägt i guld.

***
Jag gillar verkligen Manolo Gabbiadini.

***
Napoli borde verkligen inte tappat en 2-0-ledning mot Catania. Slarv är sådant man kan få betala för i maj.

***

Inter fick dock lite plåster på förlust-såren igår. Lill-Inter vann NextGen series över Ajax. En turnering som liknar ett Champions League för U-19 lag. Imponerande triumf av Inters Primavera-lag. Ajax hade innan finalen krossat både Barcelona och Liverpool. Det finns hopp om Inters framtid i vilket fall.

***
Det börjar verkligen kännas att det är säsongens slutfas vi kliver in i. Man börja fundera på sommarens mercato, planerna blir grönare, läktarna mer soldränkta och de italienska lagen ute i Europa minskar. Det där sista behöver inte vara sant men risken är stor. På onsdag-kväll vet vi bättre hur det står till med den saken.

Lorenzo Medici

Zlatan den värdefulle

Macthen kan stå och väga. Eller till och med verka rinna ur händerna på en. För Milan spelar det ingen roll. Inte när man har Zlatan Ibrahimovic. Igår var han inte ens speciellt bra mot Roma men när man summerade matchen hade han gjort två mål varav ett avgörande cirkusnummer. En perfekt löpning, lobb över Stekelenburg och nickade in tvåan efter att ha vunnit den nordiska duellen med Kjaer. Ett nummer av både finess och råstyrka. En Zlatanistisk pyspunka på Juve-drömmen om förlorade Milan-poäng.

Det var en match med ganska många små misstag och utan något större tempo. Milan tappade Thiago Silva tidigt i matchen på grund av skada (oroande med tanke på fint besök i veckan). En enorm försvagning inte minst med tanke på att Gianluca Zambrotta var en katastrof. Mittfältet saknade också en del bett. Massimo Ambrosini var alltid på gränsen till gult kort och Urby Emanuelson och Antonio Nocerino var lite svagare en vanligt. Framåt var det “Il Faraone” som var mest pigg.

Igår skrev jag att det borde vara tid för Francesco Totti att kliva fram. Istället verkar det som att tiden hunnit ikapp honom. Mycket ståfotboll och inte så mycket genialiteter. Tyckte nog att Luis Enrique borde bytt in Erik Lamela istället för Bojan Krkic. Romas kreation är nog en toppspelare i varje lagdel ifrån att hota om en scudetto på allvar.

Medan Roma försökte bygga mer var Milan lite mer konkreta i sitt spel men det var en match som mycket väl kunde slutat oavgjort och en match där Milan kunde ha förlorat två poäng i striden med Juventus. Men Zlatan var tungan på vågen som så många gånger förr.

Det är därför han antagligen är ligans mest värdefulla spelare.

***
Palermo var klart vassare än Udinese i en halvlek. De sprang mer än i de senaste matcherna och det var tightare mellan lagdelarna. Sedan släppte Bortolo Mutti och hans mannar mer och mer på initiativet och kvitteringen var både logisk och rättvis. Gillade dock att Palermo satsar på unga spelare som Carlos Labrin och Milan Milanovic nu när de är i lite av ett ingenmansland. Förmodligen order uppifrån. Helt rätt. Just Milanovic kan bli lysande med tiden.

Udinese kommer kanske få svårt att ta tredjeplatsen. Jag tror att det till och med kan bli svårt för dem att försvara en Europa League-plats också till slut. Egentligen inget konstigt med det, Guidolin har redan fått ut mer än vad man trott. Men det är imponerande hur de aldrig ger upp, hur Guidolins maskineri maler på som om inget hade hänt.

Robert Pereyra är ett bra exempel på hur Udinese fungerar. Långsamt har man spelat in honom i laget och nu ser han redan ut att vara en spelare man kommer få mycket nytta av. Snabba fötter och taktiskt skicklig. Tänk också på att de får tillbaka Juan Cuadrado och Luis Muriel till nästa säsong. Projektet fortsätter.

***
Det fanns en situation mellan Palemo och Udinese som var märklig. Josip Ilicic höll på att riva sig fri ifrån svenske Joel Ekstrand som tydligt höll honom i tröjan. Men bara i “rätt” antal sekunder. När han väl släppte föll också Ilicic. Typ filmning. Eller hur ska man bedöma det? Han blev ju dragen. Ilicic fick gult kort för just filmning och Ekstrand klarade sig undan. Kanske hade det varit mer rätt med gult kort till Ilicic men även gult till Ekstrand och frispark för Palermo? En komplex situation. Vad tycker ni?

Lorenzo Medici

Tid för Totti?

Det känns nästan som att det saknas något den här säsongen. Något jag glömt bort. Kanske är det Francesco Totti som ännu inte lämnat något avtryck. Romas kejsare har bara gjort fyra mål den här säsongen och har haft en del skadebekymmer. Ingen rytm och inte så många målchanser. Det känns som om någon möblerat om i min överfulla calcio-bokylla. Totti har ju liksom alltid gjort över tio mål varje säsong (i vilket fall de nio senaste), det har alltid hänt något spektakulärt från “Er Pupone” men den här säsongen har det inte funnits plats för det.

Förra säsongen vaknade Totti till ordentligt omkring den här tiden. Han gjorde då tio av sina femton mål från mitten av mars och framåt. Kanske är det dags för en upprepning, kanske har han väntat ut sitt bästa drag till nu. Dessutom brukar han ju trivas på San Siro. Tio mål på den milanesiska mattan har det blivit genom karriären. Nya vårvindar kan innebära ny luft för vissa spelare.

Kanske är det nu tid för Totti.

[youtubeplay id=”MLAW-Vp4wTs” size=”large”]

 

Lorenzo Medici

Grand Final

Napoli slog ut Siena inför ett fullsatt San Paolo. Semifinal i italienska cupen. I tisdags slog Juventus ut Milan på ett fullsatt Juventus Stadium. Också det semifinal i italienska cupen. Dessutom hade matcherna väldigt höga TV-siffror. Borta är de dagar då Coppa Italia spelades inför halvtomma arenor och då intresset av lagen var mediokert.

Från och med 2007 gjorde man en del ändringar i den italienska cupen som jag tror har haft stor betydelse för att cupen har växt. Man tog bort alla tur och retur-möten förutom i semifinalerna. På detta sätt minskade man antalet matcher för lagen vilket gjorde att de lättare kunde matcha bättre startelvor. Spänningsmomentet ökade också i och med ett enda möte. Dessutom har finalen fått extra flärd. Minns bara förra året när Inter och framför allt Palermo ockuperade Olimpico och gjorde den till ett vackert tifo-hav.

Finalen mellan Napoli och Juventus kommer bli minst lika färggrann. Det är två titel-hungriga lag som möts och räkna med att supportrarna kommer vallfärda till Rom den 20 maj. En grand final!

***
Inters Primavera-lag går klart bättre än A-laget. Igår slog man ut Marseille (revansch!) i vad som är ungdomslagens variant av Champions League. Nu möter man Ajax i finalen på söndag. Ett Ajax som är favoriter efter att ha slagit ut både Barcelona och Liverpool. Framför allt fyra spelare sticker ut från Inters primavera-lag.

Lorenzo Crisetig – Mittfältare
Ledaren på mittfältet. Crisetig spelar moget långt över sin ålder och ‘är en duktig passningsspelare. Hade tidigt fysiken med sig och har varit en del av A-laget.

Joseph Duncan – Mittfältare
Ghanansk mittfältare med kompakt stark fysik. Har imponerat oerhört och kan snart vara en del av A-laget.

Samuele Longo – Anfallare
Rörlig anfallare med näsa för mål.

Daniel Bessa – Mittfältare/Anfallare
Teknisk brasse med fantasi och fart. En liten juvel.

Andra intressanta Inter-talanger från Primavera är: Rodrigo Alborno, Francesco Forte, Marko Livaja, Giovanni Terrani och Andrea Romanó.

***
Antonio Cassano är på väg tillbaka. Han tränar för fullt på egen hand och kan snart få klartecken att intensifiera sitt återvändande. Hinner han bli en liten joker för Milan i scudetto-racet?

Lorenzo Medici

Vikten av att kunna integrera genialiteten

Balansgången är hårfin men också av enorm betydelse. Balansgången att låta sin mest talangfulla spelare göra misstag mellan de briljanta påhitten. En sekund av fenomenalitet  kan överväga tio misslyckade dribblingar. Lite så är det med Mirko Vucinic. Flertalet gånger borde han kanske ha passat eller värderat annorlunda men så plötsligt så smäller det till med ett avgörande som ingen annan i laget är kapabel till.

Att låta en spelare göra misstag fram till att han lyckas kan vara svårt. Pauserna mellan lyckade aktioner får inte bli för långa för då kommer misströstan och irritationen att växa hos medspelarna. Det är tränarens uppgift att inse att man är beroende av magin men att lyckas sammanväva  den med kollektivet. Få alla att förstå att man är beroende av varandra. Antonio Conte har haft tålamod med Vucinic och det har nu betalat sig. Igår var det montenegrinens skicklighet som avgjorde matchen mot Milan.

För övrigt var det på många sätt en fantastisk semifinal igår. Vacker inramning och grym stämning. “Il Pinturicchio” fick göra mål, Milan gjorde en mäktig vändning med bland annat en Maxi Lopez-bomb och så till slut då Mirko Vucinics uppfinning till mål som tog Juventus till final. Använder man sitt mest talangfulla vapen rätt så vinner man också ofta de viktiga matcherna.

Integrationen av genialitet är en gyllene väg till framgång.

Lorenzo Medici

Lånade & delägda - vad händer sen?

Albin Ekdal (Juventus/Cagliari)
Juventus och Cagliari delar ägarskapet om svensken. Ekdal har fått en del speltid och gjort okej ifrån sig. Frågan är om det räcker för att Cagliari ska köpa loss hela ägarskapet efter säsongen. Jag har svårt att tro att Juventus ser honom som en del i deras satsning. Ett annat alternativ är att Juventus köper loss honom för att sedan sälja honom vidare till t ex Bundesliga.
 
Amauri (Fiorentina)
Amauri blir kontraktslös i sommar och just nu känns det tveksamt att Fiorentina skulle vilja förlänga med honom. Parma har visat visst intresse men det är även tänkbart att han kan komma att återvända “hem” till Palermo.
 
Fabio Borini (Parma/Roma)
Roma var så pass smarta att de la in ett fast utköpspris på 7 miljoner euro för Borini. Ett pris som kändes lite väl högt innan säsongen men som nu känns som ett fyndpris. Roma kommer garanterat köpa loss honom.
 
Ciro Immobile (Juventus/Genoa)
Immobile leder skytteligan i Serie B och har varit sensationellt bra under Zeman i Pescara. Juventus sålde halva delägarskapet under januari till Genoa. Att han spelar i Juve nästa säsong är inte troligt men det är inte säkert att han spelar i Genoa heller. Genoa har klasspelare som Gilardino och Palacio och många andra unga talanger som står på kö (b la Destro, Boakye) vilket gör att det kan bli tufft med speltid. Kan därför komma att lånas ut och om Pescara tar steget upp till Serie A lär de ligga bäst till.
 
Marco Borriello (Roma/Juventus)
Juventus kan köpa honom för 8 miljoner euro efter säsongen. Roma har säkert önskedrömmar om att Juve ska få för sig att göra det men som det ser ut nu känns det otänkbart. Frågan är om det inte vore bättre för Borriello att hamna på en mer rättmätig nivå i en klubb snäppet mindre. Roma kan också komma att försöka kränga honom utomlands om de kan finna någon som går i fällan.
 
Mauro Zarate (Lazio/Inter)
Inter får köpa loss honom om de vill. Det kommer de inte vilja. Zarate kommer därför återvända till Lazio och då är frågan vad som händer. Om Reja är kvar som Lazio-tränare har jag svårt att se att de kan lösa deras gamla konflikt. Om det däremot är en ny tränare för Lazio nästa säsong kanske en ny chans kan öppnas upp för argentinaren. Problemet för Lazio är att om de vill sälja honom blir det oerhört svårt att få tillbaka de pengar (ca 20 milj euro) som de lagt ut på honom. I bästa fall kan något lag från England eller Ryssland nappa och de får tillbaka ca 80% av sina utgifter.
 
Fernando Gago (Real Madrid/Roma)
En spelare som Roma sannolikt vill och kommer köpa loss efter säsongen. Prislappen är sagd ligga runt 6 miljoner euro men räkna med att Franco Baldini kommer använda sina goda kontakter med Real Madrid för att sänka priset något.
 
German Denis (Udinese/Atalanta)
Kommer återvända till Udinese efter säsongen eftersom han bara är på lån till Atalanta. Trots hans succé den här säsongen tror jag inte att Udinese är så intresserade av honom. De har redan bra spelare i sin trupp och de har en återvändande juvel i Luis Muriel. Varför skulle de vilja stänga speltid för Muriel när han med tiden kan generera fem gånger så mycket pengar som Denis? Kan tänka mig att Atalanta köper honom efter säsongen för runt 4-6 milj euro.
 
Mattia Destro (Genoa/Siena)
Siena har en obligatorisk köprätt på halva delägarskapet på Destro vilkte gör att han då blir delägd med Genoa. Destro är mycket het på marknaden och många storklubbar har visat intresse. Jag har svårt att se att han gör en säsong till i Siena utan det är troligare att han spelar i Genoa eller går till en “större” klubb.
 
Andrea Poli (Sampdoria/Inter)
En av få som ändå visat något i Inter den här säsongen. Förmodligen kommer Inter köpa loss honom efter säsongen för runt 6 milj euro. Helt rätt då Poli är en bra framtidsman.
 
Simon Kjaer (Wolfsburg/Roma)
Roma får köpa loss honom för 7 miljoner euro från Wolfsburg efter säsongen om de vill. Jag tror de vill men inte till det priset. Jag kan tänka mig ett klassiskt scenario. Wolfsburg vill inte riktigt ha honom, Roma vill ha honom, de sänker priset till 5-6 miljoner euro. Dock skulle ett Premier League-lag kunna komma att blanda sig i och betala mer än vad Roma är beredda att betala.
 
Maxi Lopez (Catania/Milan)
Milan var så pass smarta att de inte la in en obligatorisk köprätt på Lopez. Som det ser ut nu har jag svårt att se att Milan skulle vilja köpa loss honom för 8 miljoner euro. Catania kommer då få tillbaka en spelare som troligen inte kommer vilja vara kvar vilket innebär att de får försöka sälja honom till en mindre klubb för mindre pengar.
 
Sebastian Giovinco (Juventus/Parma)
Kanske den mest intressanta delägda spelaren just nu. Giovinco har utvecklats till en av Italiens bästa spelare och kommer bli het på mercaton i sommar. Att han växt sig större än Parma-kostymen känns rätt givet så jag har svårt att se att han stannar. I sådana fall måste Parma visa upp en ordentlig satsning vilket de troligen inte har råd med. Den stora frågan blir om Juventus, som äger andra halvan, nu äntligen vill satsa på honom. Det finns indikationer på att Antonio Conte gillar Giovinco och kan komma att använda honom i en roll strax bakom en ensam anfallare. Att plocka tillbaka Giovinco går också hand i hand med Juventus historia av att ha de flesta av Italiens landslagsmän.
Lorenzo Medici

Straffar, Corvino och en het tredjeplats

Inter klarade 0-0 mot Atalanta på hemmaplan. Kanske ska de vara nöjda med resultatet. Det låter overkligt men det är så det ser ut numera. Inter var kalla, noll kreativitet. Detta är inte längre någon nyhet, det är så det är. Inter fick en inte helt tydlig straff (Pazzini blev neddragen men såg också ut att dra själv) och Atalanta borde haft en rätt klar straff. Sett ur den synpunkten var det Atalanta som låg närmast segern.

Inter tappade inte så mycket till tredjeplatsen men tog heller inte in någonting och matcherna blir färre och färre. De flesta vill nog att säsongen bara ska ta slut så att Inter kan börja om på nytt. Trycka på reset, hitta rätt tränare och hitta rätt spelare. Claudio Ranieri frågade Diego Forlan om han ville spela på kanten och han svarade nej. Lite symboliskt för hur det ligger till just nu.

Det tjafsas en del utanför plan också. Sportdirektör Marco Branca och före detta Inter-sportdirektören Gabriele Oriali ordväxlade om hurvida Oriali varit inblandad i tidigare övergångar eller ej. Branca ska nog akta sig för att attackera en så pass tung Inter-legend som Oriali när han själv har gjort så dåliga mercato-resultat som de två senaste säsongerna.

Marco Branca som har sagt att han redan nu jobbar för framtiden replikerades av Oriali med att, “Jag hoppas han gör det för ett annat lag”. Att Inter kommer byta tränare till sommaren (eller tidigare) känns givet. Men att byta sportdirektör borde vara lika självklart.

***

Trots Inters haveri finns chansen till tredjeplatsen faktiskt fortfarande kvar. Lazio förlorade och Napoli och Udinese spelade kryss. Allt kan hända. Även Roma som spelar idag har chansen. Efter Romas derbyförlust avskrev jag dem chansen till att nå tredjeplatsen. Det får jag nog omvärdera. Det kommer bli fight in i det sista om den viktiga Champions League-platsen och de två platserna till Europa League. Till och med Catania har blandat sig i striden. Otroligt och smått fantastiskt av Vincenzo Montella och hans gäng.

***

Apropå sportdirektörer så blev det klart att Fiorentinas Pantaleo Corvino inte får fortsatt förtroende. Hans kontrakt kommer inte förlängas. Någon måste bära korset. Corvino har gjort en usel mercato men har också varit med och byggt ett vackert Fiorentina tidigare. Nu kan det ju vara vettigt att bygga nytt med en ny sportdirektör bara man träffar rätt och även inser att problemen är större än så. Corvino kommer inte ha några problem med att skaffa nytt jobb. Napoli? Inter? Och vem tar över i Fiorentina? Vore inte Catanias Pietro Lo Monaco ett bra val? Kanske följer  Vincenzo Montella i så fall. Bara spekulationer. Det kommer i vilket fall bli stora förflyttningar bland sportdirektörerna i sommar.

***
Novara tog andra raka segern sedan Attilio Tesser återvänt. De lever. Cesena gör det inte. Maken till håglös och uppgiven insats var det längesedan jag såg. Cagliari hade inga problem att vinna över dem. Cesena kommer inte ta många poäng till.

***
Utvisningen på Udineses Diego Fabbrini var överdriven. Han försökte verkligen undvika kontakt. Dålig känsla av domare Rocchi.

***
Edinson Cavanis straff var märkligt usel. Tur att han är så bra på annat. Som frisparkar och på att göra mål med kniven på strupen.

***
Två fina matcher ikväll. Roma mot Genoa. Ingen Totti dock. Men Lamela och Palacio. Och Pescara-Brescia. Zemanlandia mot Calori boys. Serie B:s bästa offensiv mot ett lag som inte släppt in ett enda mål på bortaplan under 2012.

Lorenzo Medici

Den violetta bomben sprängdes

Fiorentina och Della Valle-brödernas brist på satsning har varit en tickande bomb. Igår small det. 0-5 mot ärkerivalerna Juventus. Det var en kväll där Artemio Franchi kändes som förr, mycket folk och vackert tifo. Förhoppningarna fanns. De skulle dock snabbt grusas av ett tidigt Vucinic- mål och av Alessio Cercis överdrivna utvisning. Sedan barkade det helt åt skogen.

Fiorentinas problem började inte igår. Ägarna Della Valle har efter Cesare Prandelli-eran aldrig satsat, bara dragit sig mer och mer undan. De har oftare dragit på sig martyr-rollen än visat pondus. Samtidigt verkar sportdirektör Pantaleo Corvino tappat känslan helt. Ingen ny röd tråd. Avståndet mellan Della Valle och supportrarna har ökat. Irritationen likaså.

Nu har Fiorentina nuddat botten. Det kommer bli enorma protester den närmsta tiden. Kraven på att Della Valle måste sälja klubben kommer eka i deras öron. De kan sparka Delio Rossi hur många gånger de vill, de kan plocka tillbaka Sinisa Mihajlovic hur många gånger de vill. Problemen sitter inte främst där. De sitter hos dem själva och hos deras katastrofala mercato.

Fiorentina måste nu inse läget och bara kämpa för ett nytt kontrakt. Så illa är det. Sist Fiorentina åkte ur Serie A hade de ett lag som aldrig borde kunnat gjort det. Lite så är det nu också. Men i kaos är det svårt att göra resultat. De kan börja med att be en bön att Lecce inte vinner idag.

***

När jag såg Parmas rätt offensiva laguppställning fick jag en känsla av att de skulle kunna störa Milan, ge dem en match. En chans till en skräll. Men som så många gånger tidigare den här säsongen hade Milan inga problem att manövrera ut sina motståndare. Segern över Parma kändes som en promenad i parken. Antar att det är en blandning av för stor respekt från motståndarna och att de själva äger ett så pass skickligt passningsspel. Milan har alltså bara spelat två oavgjorda mot lag placerade åtta eller sämre. Resten är segrar. Det är så man bygger en scudetto.

Men än är ingen scudetto bärgad. Om Milan är den där cyklisten som försöker trötta ut sina konkurrenter är Juventus den där cyklisten som vägrar släppa kontakten helt. Segern över Fiorentina med 0-5 imponerade även om de fick en lätt resa igår.

Nu verkar man dessutom ha fått igång Mirko Vucinic. Han har ju allt i sig, det är bara det att han är lite för nonchalant för att plocka fram det vecka in och vecka ut. Hans spelstil på något sätt. Först mål mot Bologna, sedan mycket bra mot Genoa och igår ett mål och två assist mot Fiorentina. Det är Vucinic som är spelaren som kan avgöra på egen hand för Juventus och är en spelare man måste få igång. Det verkar man nu ha fått. Antonio Conte visste detta och hans envishet att fortsätta med Vucinic även när det gått dåligt har belönats.

***

Det håller verkligen på att bli spelare av Urby.

***

Alessio Cercis eftersläng var onödig och klantig men var inte en utvisning överdrivet? Det var en liten touch i baken på De Ceglie. Säkert rätt enligt regelboken men ibland borde domarna ha lite bättre känsla.

***

Serie A-matcherna hamnade egentligen lite i skuggan av vad som hände i England. Fabrice Muamba kämpar för sitt liv. Hela min kväll igår hade ett dystert skimmer över sig. Det var svårt att hitta glädjen att se gårdagens matcher. Jag hoppas jag får den åter idag.

Tankarna går till dig och din familj, Fabrice.

Lorenzo Medici

Zlatan vs Pep….igen

Milan möter Barcelona igen. Men denna gång i en kvartsfinal. Milan fick tuffast tänkbara motstånd men även Barcelona drog en nitlott. Nu ska någon av dem ut. Nu blir det Zlatan Ibrahimovic vs filosof Pep Guardiola igen.

Den här gången kommer inga ord att räknas, inga biografier och inga Armani-kostymer. Bara matchen. Inget annat. Milan visade redan i gruppspelet att man kan störa Barcelona. De visade att de kunde störa dem men ändå inte vinna. Den här gången kommer det krävas mer än att bara störa. Det är dags att växa med uppgiften nu. För det finns ingen annan tid att vänta på.

In bocca al lupo, Milan.*

***
Milan spelar redan ikväll, mot Parma. Även om de brukar lösa sådana här typer av matcher så tror jag det kommer bli tuffare än vad folk tror för Milan. Parma har spelat bra på sistone. Mariga kan käka upp motståndare med sin fysik, Giovinco kan lura sina motståndare med sin teknik och Biabiany kan springa ifrån sina motståndare med sin snabbhet. Försvaret däremot käkar inte upp många. Roberto Donadoni möter alltså “sitt” lag och han har bara vunnit en gång över Milan som tränare på fem försök. 2005 med Livorno.

***
Juventus har lagt lite väl mycket fokus på domarna på sistone. Nu måste de fokusera på rätt saker. Som på att göra mål till exempel. Fiorentina är ingen lätt motståndare av många olika orsaker (läs min krönika från igår) även om de har gått dåligt på sistone. Dessutom saknar de Stevan Jovetic men det är ingen vanlig match för Fiorentina och för deras supportar.  Två lag som vill vinna, hetsig stämning. Inget man vill missa.

***
* “In bocca al lupo”  betyder “i vargens gap” och med det menas ungefär, lycka till i en tuff situation eller gå orädd fram och möt faran.

Lorenzo Medici

Tomheten och allt därefter

Det var det. Det som såg ut att kunna bli tre italienska lag vidare till kvartsfinal blev bara ett. Dessutom ett som höll på att tappa en 4-0 ledning. Det kan svänga snabbt. Napolis dröm sprack. De kommer senare kunna smälta det och se tillbaka på en mycket stark insats i årets Champions League men nu ska tårar fällas och tomhet ska ta vid. Chelseas dröm har kanske aldrig funnits men de väckte sig själva när det gällde och gjorde en mycket imponerande upphämtning. De var fysiskt starkare.

Ironiskt nog krävdes det en italienare för att slå ut Napoli. Sparkandet av Andre Villas Boas kom vid exakt rätt tidpunkt för Chelsea och fel för Napoli. Ironiskt nog var Didier Drogba den största furbo-maestron på plan igår. Men han var både tjuv och kung. Drogba kan dessa typer av matcher väl och visade vägen för sitt Chelsea. Jag tror också att Cristian Maggios olyckliga skada hade mer betydelse än vad som kanske syntes.

Det är nu det intressanta börjar med detta film-moguls designade Napoli-projekt. De har alltid tagit successiva steg framåt. Nu finns inga fler drömmar att hoppas på. Bara hårt jobb. Ett antiklimax att ta sig igenom. En tredjeplats som finns inom räckhåll. Orkar de? Vad kommer hända sen? Blir de tre tenorerna kvar i sommar? Blir Walter Mazzarri kvar? Kommer president Arelio Di Laurentiis spänna bågen ännu högre eller börjar man på en ny era? Kommer man efter att ha känt på hetluften i Champions League att gå all-in på scudetton nästa säsong.? Ytterligare ett försök med denna trupp som grund?

Många frågor. Få svar. För nu finns det bara tid och rum för tårar. Och tomrum. Jag tycker att vi låter det vara så för några dagar.

Lorenzo Medici

Bye bye Tessera, Bye bye Inter

Inter rivstartade. Swap smack. En normal Wesley Sneijder hade smackat dit ettan. En Diego Milito med lite mer flyt hade fått dit bollen. Två jättechanser, inga mål. Sedan jämnade matchen ut sig och Marseille hade spelet minst lika mycket som Inter om inte mer. Inter hade svårt att fylla på, att etablera anfall. Några eventuella positiva effekter av Chievo-segern existerade inte.

Wesley Sniejder skadad (?), byte. In med Joel Obi. Fart. Ut med Diego Forlan. Rakt ner i omklädningsrummet, såg ut att vara förbannad. In med Giampaolo Pazzini. Mer målfarlighet? Bara en kvart kvar. Cambiasso in. Hörna Inter. Pazzini får läget. Det viktiga målet som ska ta dem till förlängning. Men Pazzini är just nu en förlorad målskytt och på något krampaktigt sätt skjuter han rakt på målvakt Mandanda. Men Inter har en spelare som har självförtroendet intakt. Diego Milito dyker upp som räddare i nöden. 1-0, vilket betyder förlängning.

Men detta Inter är inte ett lag i form, inte ett lag i flyt. Övertid. Lucio missar. Brandao missar inte. 1-1. Kalldusch. Ridå Inter. Pazzini och Pazza Inter vaknade med 30 sekunder kvar och straffmålet precis innan slutsignalen räckte bara till 2-1. Inte till kvartsfinal. När Inter hoppades och trodde att de var på gång så hamnade de tillbaka i sitt mörker. Sånt kan ta ordentligt på självförtroendet. Detta kan bli den jobbigaste uppförsbacken hittills denna säsong för Inter att sig upp för.

***

Efter drygt två år slopas nu det som kallas för ” La Tessera del Tifoso ” (supporterkort). Kortet innebar en hårdare kontroll av de som tog sig in på matcherna och infördes för att få bukt med bråken på och kring arenorna.  Resultaten har varit väldigt goda. Men bakom resultat gömmer det sig alltid saker. “La Tessera” har också inneburit att det är otroligt bökigt att skaffa biljetter och har även fått åskådarantalet att minska.

“La Tessera” tar inte bort roten till problemen för det gör nästan aldrig nolltolerans-åtgärder. Varför skulle det bli en bättre värld om man förbjuder tiggare på tunnelbanan? Supporterkortet må ha temporärt fått bort det värsta av problemen men på sikt löser det inte frågan hur man egentligen vill att det ska se ut. Man vill att supportrarna ska vallfärda till arenorna och bjuda på koreografi men bara man om man har total övervakning. Det går inte. Man måste närma sig varandra för att nå en bra lösning inte fjärma sig.

Kontrollerna har gjort den italienska fotbollsvärlden mer lik en George Orwell-värld med känslan av en polisstat. Jag har aldrig gillat idén med nolltolerans. En stor del av supportrarnas kritik mot “La Tessera” har varit att det har blivit en business för bankerna. Kritiken har hjälpt till att kortet nu har förklarats olagligt i en dom av Consiglio di Stato i december 2011 för att det varit obligatoriskt att skaffa ett elektroniskt kreditkort för att få “La Tessera”.

Det som kommer ersätta (till nästa säsong) “La Tessera” är ett Fidelity card. Ett kort som kommer ge klubbarna och supportrarna större ansvar istället för, som tidigare, myndigheterna. Vilket också gör att proceduren med att skaffa biljetter inte kommer bli lika krånglig som tidigare. Det är också ett sätt att förbereda sig inför den mer “moderna” fotbollen. I England t ex är det inte några problem att skaffa biljetter.

Det återstår att se hur det verkligen kommer fungera i praktiken och ersättningen med det nya Fidelty Card är kanske egentligen ingen direkt skrotning av “La Tessera” men det känns som ett steg i rätt riktning. Enligt före detta inrikesminister Roberto Maroni som var med och införde “La Tessera” så är detta en seger för alla våldsverkare.

Jag skulle nog kalla det ett steg närmare det sunda förnuftet.

Lorenzo Medici

Jag undrar……..

Jag undrar varför inte fler lag (Udinese har fattat grejen) värvar colombianska spelare? Jag menar behöver jag säga mer än: Juan Cuadrado, Luis Muriel, Victor Ibarbo Pablo Armero och Juan Zuniga. Nu väntar jag bara på att Fredy Guarin ska bli frisk och slå sig in på Inters mittfält och att Fernando Uribe slår igenom i Chievo.

Jag undrar hur mycket Ezequiel Lavezzi stigit i värde den senaste månaden?

Jag undrar hur mycket Marco Borriello sjunkit i värde den senaste månaden?

Jag undrar om Serie A någonsin haft fler Dee Snider-wannabes som denna säsong? (Forlan, Cerci, Diamanti, Manfedini, Feltscher och Fideleff)

Jag undrar om inte Alexandre Pato är gjord av papier maché?

Jag undrar om det är så att om du morphar George Clooney och Robert Downey Jr så får du…..Franco Baldini?

Jag undrar hur mycket skit som ligger jäser i spelskandalens soppa.

Jag undrar om inte Lionel Messi kommer ha lika många guldbollar som Meryl Streep har Golden Globes innan hans karriär är över?

Jag undrar också om inte Messi borde gå till Napoli, vinna två scudetton och ta Argentina till VM-guld innan han kan kliva förbi Diego Maradona på min lista.

Jag undrar om mitt ovanstående påstående kanske mest handlar om nostalgi?

Jag undrar om inte Inter vänder mot Marseille ikväll?

Det är dags nu, Wesley.

Lorenzo Medici

Milan drygade ut till fyra när Juve X:ade igen

Milan placerade igår kanske ett litet lillfinger på scudetton. Seger över Lecce medan Juventus tappade poäng på Marassi mot Genoa. Fyra poängs skillnad. Milan gjorde som så ofta inte mycket mer än vad de behövde mot Lecce. Zlatan bjöd som så ofta på lite överkurs. En klack-assist och ett kanonmål.

Juventus och Genoa spelade handboll utan att göra mål. Andrea Pirlo och Mirko Vucinics fötter glänste mest utan att lyckas överlista Seba Frey. Juve hade flest chanser och borde nog ha vunnit men Genoa hade gott om målchanser de med. Efter matchen blev det en svartvit silenzio stampa (man pratar inte med media) på grund av utebliven straff och ett tveksamt bortdömt mål. Men även Genoa hade en diskutabel situation på övertid när Marco Rossi ramlade i straffområdet.

Båda straffsituationerna ser ut som straff vid första ögonkastet men Alessandro Matri drog själv i Carvalho innan han blev nedragen i straffområdet och Andrea Pirlo såg ut att ta bollen innan han tog Rossi. På det bortdömda målet såg dock Simone Pepe ut att vara i linje men i ärlighetens namn var det svårt för den assisterande domaren.

Fyra poäng går ju naturligtvis att ta igen men känslan är att Milan bara behöver vara normala när Juventus måste vara på topp. Det är svårt i längden. Nu har Juventus ett riktigt tufft program med bland annat matcher mot Fiorentina, Inter och Napoli. Det är ingen promenad i parken direkt. Å andra sidan är det då som Juventus varit bäst. När de mött de bästa lagen. Men är man inte i full form som man var tidigare kanske den historiken inte betyder någonting.

***
Den gyllene tredjeplatsen som bereder väg till ett Champions League-kval tätnar. När Roma, Inter och Napoli alla vann förlorade både Udinese och Lazio. Det kan bli en rysare ända in i maj. Lazio utförde harakiri på sig själva. Luciano Zauri fortsätter med sin Lega Pro-klass och Andre Dias är långt ifrån vanlig form. När Matuzalem sedan plockade av sig själv från plan med en korkad eftersläng på Diamanti såg det mörkt ut. Kanske var utvisningen aningen hård men brassens armfäktning var mer med flit än inte, vilket förmodligen omvandlade det gula kortet till det röda hos domare Guida. När sedan Gaston Ramirez sprang ifrån Lazio-försvaret drog Alvaro Gonzalez på sig lagets andra röda vilket betydde godnatt för Lazio.

Bologna fortsätter att imponera med sin dynamiska omställningsfotboll. Stefano Pioli har verkligen hittat ett sätt att mjölka ut det bästa ur truppen. Struktur, snabba omställningar och mycket kvalité i Dimanati och Ramirez räcker långt.

***

Bortolo Mutti är nog inte längre president Zamparinis Jose Mourinho. De senaste två matcherna har det verkligen inte sett bra ut för Palermo och jag tycker Mutti visade dålig fingertoppskänsla mot Roma. Varför skulle Eran Zahavi göra något som inte Josip Ilicic kunde göra när slovenen är en bättre spelare? Varför fortsätta med Igor Budan när man borde förstå att det var dags att spela med Abel Hernandez som är en mycket bättre spelare än kroaten. Varför skulle Budan vinna massa nickdueller mot Kjaer/Heinze? Däremot skulle Hernandez kunnat skapa oro med sin snabbhet.

Allt detta blev ju tydligt när båda två hoppade in i andra halvlek. Budan spelade för att han gjort mycket mål innan och för att det hade “känts fel” att peta honom. Ett klassiskt fel. För mig kan man lika gärna kalla det för dålig fingertoppskänsla.Palermos förlust berodde kanske ändå mest på Romas styrka, Ezeqiuel Munoz och Massimo Donatis katastrofinsatser och Fabrizio Miccolis sjunkande form.

Roma lånade inte ut bollen i första halvlek och borde kanske gjort något mer mål. Fabio Borini fortsatte sitt fina flyt och var riktigt pigg. Även Erik Lamela såg bättre ut än på ett tag. Största segerorganisatörerna var dock Simon Kjaer och Gabriel Heinez. Båda var obevekliga längst bak och stod alltid rätt. Intressant med Roma och Luis Enrique är att fastän jag får känslan att många tror att L.E inte är populär bland supportrarna och att de vill ha bort honom så är det ju inte riktigt så.

Sanningen är att det aldrig varit några jättestora protester för att han ska avgå och i en undersökning nyligen ville majoriteten ha kvar honom. Sedan är det ju så att Roma alltid lyckats vinna precis innan fallet blivit alltför stort. Jag tror ändå att de kan bli vassa under våren när gräsmattorna blir grönare. Jag tror fortfarande att envishet med L.E-projektet kan bära frukt.

***
Catania ångar vidare efter en seger mot Fiorentina med 1-0. Ciccio Lodi var både mittfälts-strateg och målskytt på straff. Fiorentina hade gott om chanser men har ingen som kan göra mål. Alessio Cerci, Amauri och Andrea Lazzari var alla för dåliga när det var dags för det konkreta avgörandet. Steevaaan Joovetiic, var är du? De behöver honom så väldigt mycket.

***
Forlan-frissade Thomas Manfredini fattigmansbissade in 1-0 för Atalanta och alltmer gleshjässade Gabriel Paletta steg högst i skyn och kvitterade på nick. En poäng vardera som tog lagen ingenstans.

***
Novara plockade tillbaka Attilio Tesser och vann på en gång (mot Udinese). Dessutom spelade de bättre än på bra länge. Tesser version 1.2 gav alltså positiv effekt. Cagliari gör nu likadant. Bort med Davide Ballardini och tillbaka med Massimo Ficcadenti. Jag är inte alls säker på att det slår lika väl ut som för Novara.

***
Phillipe Coutinho växer upp fint i Espanyol. Inter måste satsa mer på honom nästa säsong.

***
Ikväll är det Torino-Verona. Klassiker.

Lorenzo Medici

Ranieris tårar

Tårar som inte går att stoppa säger mer än tusen ord. Det var så vackert att se Claudio Ranieri gråta efter Diego Militos mål. Det var skönt att se honom så mänsklig. Det var så mycket press, så mycket stress som försvann där.

Man kan utläsa så mycket av hur spelarna firar ett mål. Igår efter segern mot Chievo såg det ut som att Inter hade vunnit scudetton. Så mycket frustration som omvandlades i euforisk glädje. Det syntes tydligt hur de knutit näven och svurit att de skulle ta sig ur krisen. Igår vände det äntligen och min gissning är att Inter kan bli farliga igen och mycket väl vara med och tampas om den viktiga tredjeplatsen.

***
Ett av de lag som Inter måste komma ikapp för att nå den sista Champions League-platsen är Napoli som spelade tennis med Cagliari. 6-3. Siffror som brukar betyda sparken för en Cagliari-tränare. Men kan president Cellino verkligen avverka fyra tränare på mindre än ett år? Vem ska han i så fall vända sig till? Napoli fick en vänlig resa innan den viktiga bortamatchen mot Chelsea och man kunde låta sina tre tenorer slippa 90 minuter i benen. Undrar förresten om Joaquin Larrivey någonsin gjort tre mål i en match och ändå varit så långt ifrån en seger?

 

 

Lorenzo Medici

Sökes: Rätt tränare till Inter

Claudio Ranieris dagar är räknade. Det vet han själv. Att Ranieri till varje pris vill vända den dåliga trenden och göra en så bra avslutning på säsongen som möjligt handlar mest om hans egen framtid. Det handlar inte om att rädda hans Inter-jobb. Skulle han lyckas få någon sorts ordning på Inter i slutskedet kan det öka han chanser att få ett jobb i en mellanstor klubb i framtiden. Skulle han få sparken innan säsongens slut försämras hans anseende rejält. Eftersom vi mer eller mindre vet att Ranieri kommer få sparken under våren eller till sommaren så återstår den mer intressanta frågan, vem tar över? Kanske är dessa tänkbara:

JOSEP “Pep” GUARDIOLA
Pep är Morattis våta dröm vilket innebär att han säkert kommer avvakta och se hur det går med Guardiolas och Barcelonas kontraktsförhandlingar. Som det verkar nu så lutar det åt att Guardiola skriver nytt kontrakt men om han inte skulle göra det är säkert Inter ett alternativ för honom.

Så skulle det kunna se ut med Pep:
(4-3-3): Julio Cesar, Zanetti, Lucio, Samuel, Armero; Busquets, Sneijder, Poli; Lavezzi, Lucas, Villa.

Kommentar: Pep tar med sig Busquets och Villa från Barcelona. Eftersom Moratti gör allt för Pep så öppnar han plånboken rejält och köper även in Lavezzi, Lucas och Armero samt behåller Sneijder som Guardiola vill använda i en Xavi-roll. Detta innebär att många av det gamla gardet som bl a Pazzini, Stankovic, Milito och Maicon måste säljas. Pep satsar istället på de yngre spelarna som t ex Castaignos, Obi och Coutinho.

ANDRE VILLAS BOAS
Den tränare som det har pratats mest om. Även om jag tror att det finns ett stort intresse från Inter att värva portugisen tror jag inte att Moratti ännu har bestämt sig till hundra procent. En fördel med Villas Boas är att han tidigare varit i klubben som hjälptränare åt Jose Mourinho. Moratti var ju redan intresserad av AVB förra sommaren innan Chelsea snodde åt sig honom så förmodligen är han just nu den största favoriten att få jobbet.

Så här skulle det kunna se ut med Villas Boas:
(4-3-3): Julio Cesar, Maicon, Lucio, Samuel, Pereira, Guarin, Fernando, Sahin; Lucas, Milito, Hulk.

Kommentar: Villas Boas vill bygga sitt lag kring dekuggar han hade i Porto. Därför köps Fernando, Hulk , Pereira in och Guarin behålls. Sahin köps in för att ge mittfältet mer kreativitet.

LAURENT BLANC
Om Guardiola är Morattis drömtränare nummer ett, kanske Blanc är hans nummer två. Moratti har alltid gillat Blanc och han har även tidigare representerat Inter som spelare. Blancs kontrakt med franska landslaget går ut efter EM och de har ännu inte kommit överens om någon förlängning. Men är det verkligen helt lyckat att vänta ända till efter EM innan man får sin nya tränare?

Så skulle det kunna se ut med Blanc.
(4-3-1-2): Julio Cesar, Maicon, Samuel, Rami, Sissoko; Nasri, Mvila, Cambiasso; Jovetic; Pazzini, Forlan.

Kommentar: Blanc ger laget en fransk touch med Rami, Sissoko och Nasri. Den stora summan läggs dock inte på t ex Lucas eller Lavezzi utan på Jovetic eftersom Blanc kräver en trequartista.

WALTER MAZZARRI
Säkert ganska långt ner på Morattis lista. Men jag tror han finns med i bilden någonstans. Om Moratti precis som förra säsongen blir tvungen att titta längre ner på sin lista kanske Mazzarri kan vara ett alternativ. Kanske skulle det bli lättare att locka över Lavezzi då också?

Så här skulle det kunna se ut med Mazzarri:
(3-4-2-1): Julio Cesar, Samuel, Lucio, Ogbonna; Maggio, Cambiasso, Poli, Armero; Alvarez, Lavezzi; Forlan.

Kommentar: Mazzarri tar med sitt 3-4-3 till Inter. Ogbonna förstärker försvaret och Mazzarri kräver Maggio och Armero till kanterna. Alvarez blir Hamsik, Forlan blir Cavani och Lavezzi blir…ja, Lavezzi.

FABIO CAPELLO
Så länge han är arbetslös vet man aldrig.

Så här skulle det kunna se ut:
(4-4-2): Julio Cesar, Maicon, Samuel, Sergio Ramos, Criscito, Zanetti, Cambiasso, Nainggolan, Armero, Pazzini, Lavezzi.

Kommentar: Capello satsar på ett tight lag som ska bli svårforcerat och effektivt. Kanterna förstärks med Criscito och Armero medan högerkanten är intakt. Nainggolan blir Capellos Edgar Davids.

ZDENEK ZEMAN
Egentligen tycker jag det är lite konstigt att inte Moratti vänt sig till Zeman tidigare då de känns som gjorda för varandra.. Han spelar en offensiv fotboll som Moratti borde uppskatta. Zeman själv skulle säkert gladeligen ta jobbet.

Så här skulle det kunna se ut:
(4-3-3): Julio Cesar, Zanetti, Samuel, Ogbonna, Nagatomo; Isla, Poli, Obi;  Lavezzi, Pazzini, Palacio.

Kommentar: Zeman har inte speciellt stora krav på mercaton utan litar som vanligt till sig själv. Moratti insisterar dock och tvingar fram köp av Lavezzi, Palacio och Isla. Zeman går med på detta eftersom de tre kan Serie A väl. Däremot märker Zeman efter ett tag att backlinjen måste förstärkas och vill därför ha Ogbonna till varje pris.

Jag har inte tagit med hypoteserna Sinisa Mihajlovic och Roberto Baggio då den ena är för tråkig och den andra lite väl romantisk (till och med för Moratti).

***

Om du vill läsa om de andra lagen och deras tränarsituation kan du göra det här på:

Dagens krönika

Lorenzo Medici

Juve vinner inte längre och Alex kastar sten i glashus

Tre uppskjutna matcher i Serie A och triss i kryss. För Juventus innebar det att man inte kom ikapp Milan och nu är två poäng efter. Juventus ägde stora delar av matchen mot Bologna men hade svårt att få dit bollen. Det var lite mer fart och frenesi i Juve än tidigare och även om jag tyckte att de stundtals hittade tillbaka till det gamla fina spelet från i höstas saknas det fortfarande en del skärpa.

Bologna spelade skickligt utefter sina resurser som de gjort nästan hela säsongen. Strukturerat och med snabba omställningar. Med just en sådan tog man också ledningen. Den evige Marco Di Vaio var iskall i avslutet efter en magnifik passning av Gaston Ramirez. En lika fin passning bjöd Andrea Pirlo på i andra halvlek. Hans geometriskt perfekta passning hittade en lika perfekt löpning av Mirko Vucinic. 1-1.

Antonio Conte gör helt rätt i att fortsätta ge Vucinic chansen. Något som vissa tränare inte alltid gör vilket brukar sluta i att deras mest talangfulla spelare tappar självförtroendet och blir en förlorad spelare. Vucinic betalade tillbaka till hälften igår. Ett snyggt mål men också för många meningslösa dribblingsförsök.

Martin Caceres klarade sig utmärkt som mittback. Det gjorde som vanligt inte Leonardo Bonucci. Hans utvisning föddes ur för stor iver och nu blir han avstängd på söndag. Arturo Vidal lär väl kliva ner. Att starta med Marco Borriello var återigen en misslyckad idé. Bologna gjorde en bra match och det var kul att se att Mikael Antonsson gjorde en bra match igen. Borde han inte vara ett namn bredvid Mellberg till EM? Gillar även Bolognas mittfältsmix med Perez & Mundingayis tuffa fötter kombinerat med Ramirez talang.

Juventus har nu en tuff bortamatch mot Genoa på söndag. Det känns som en liten nyckelmatch. Skulle Juve förlora den samtidigt som Milan besegrar Lecce är plötsligt Juve fem poäng efter. Scudetto-racet går in i ett viktigt skede.

***
Parma spelade återigen mycket bra fotboll. De har mycket bollinnehav och skapar chanser men är för dåliga på att ta vara på chanserna och hålla tätt bakåt. Båda baklängesmålen kunde ha undvikits om försvararna agerat som de borde. Det finns mycket som jag gillar med detta Parma dock. Giovincos utökade frihet och magiska fötter, Marigas dynamik och styrka, Biabianys snabbhet och Galoppas återfinnande.

Sedan var det väldigt intressant att se tränare Donadonis lilla genidrag. Att dra ner Jaime Valdes i en Pirlo-roll. Mycket spännande. Jag har egentligen bara väntat på detta. Att fler lag ska söka den där skickliga spelaren med kvicka fötter och dra ner honom som spelfördelare. Att hitta sin egen version av Xavi. Jag är förvånad att Barcelona-effekten inte har gjort sig gällande mer. Att inte fler lag inser vikten av att ha kvicka och spelskickliga mittfältare som Xavi och Iniesta. Förmodligen för att det är svårt att hitta sådana spelare men Valdes fungerade bra i den rollen.

Fiorentina saknade Stevan Jovetic vilket naturligtvis gjorde att Fiorentinas anfallsspel inte lyste det minsta. Amauri får ut väldigt lite och Andrea Lazzari håller inte måttet (vilken miss på slutet!). Allt blev mycket bättre när Alessio Cerci hoppade in på slutet och rörde om med sin snabbhet. Fiorentina har tappat tråden. Det är för många spelare som är på väg bort, som inte längre blöder för tröjan. Det kommer bli en viktig sommar för Fiorentina. Däremot går Matija Nastasic från klarhet till klarhet. Jag sa tidigare att han är en storback i görningen och han tar stora kliv ditåt redan nu.

***
Ja just det, den tredje Serie A-matchen? Cesena-Catania 0-0. Snark.

***
Kanske håller gubben på att bli gammal. Kanske börjar minnet svika lite. Alex Ferguson ska ha varit rasande för hur Juventus och Mino Raiola “snott” mittfältstalangen Paul Pogba ifrån dem. Kanske har den gode Ferguson glömt hur arga Le Havre var när de själva “snodde” honom? Le Havre protesterade och menade att United hade gett Pogbas föräldrar både underhåll och pengar. Pogba vill inte förlänga med United vilket Ferguson inte riktigt verkar vilja acceptera. Bad loser? Om jag ska ha någon sorts förståelse för Ferguson är det att jag tror att Pogba kan bli galet bra med tiden. Något sir Alex antagligen också har insett. Förmodligen är det i ren ilska han kastat stenen i det där glashuset.

***

Läste någonstans att Gazzetta Dello Sport aldrig delar ut en 10:a. Jag har nog allt sett det tidigare även om det är högst ovanligt. Idag hände det dock. Lionel Messi såklart.

***

Zlatan var missnöjd och arg över att laget spelade med tre anfallare mot Arsenal. Han tyckte själv att han hade svårt att hitta sin position då och idag ska han och tränare Allegri prata vidare. Troligen lugnar allt ner sig.

Lorenzo Medici

Halvvägs till Riazor…

Milans 4-0-ledning fick dem att kliva in med fel fot. Zlatan hade inga horn i pannan. Ingen i Milan hade taggat i gång på rätt sätt. Arsenal fick ett tidigt mål precis som de behövde. Milan slarvade. Djamel Mesbah darrade. Urby Emanuelson befann sig i ett vakum, Mark Van Bommels ben kändes gubbiga och anfallstrion hade inte mycket att komma med.

Mera Arsenal-mål. Sedan en straff. Som kanske inte var straff men kanske ändå var straff. Robin Van Persie var skoningslös från elva meter och Milan var en bra bit på väg till Riazor (där man en gång tappade en 4-1 ledning). “Il Faraone” kunde ha dödat matchen men missade. Halvtid. 3-0. Otroligt.

Andra halvlek. Chanser åt båda håll. Van Persie borde gjort mål. Abbiati vägrade. Nocerino borde gjort mål. Hans ben vägrade. Milan ryckte upp sig. Samlade sig. Började stå rätt. Mer bollinnehav. Arsenal vågade mindre. Orkade kanske mindre. Milan höll ut. Arsenal var nära, riktigt nära och ska ha all heder för att göra match av något som såg omöjligt ut.

Milan saknade Kevin Boateng mycket. Hade hans fräsande fötter och killer-instinkt verkligen låtit Arsenal nästan komma ikapp? Milan kan vara nöjda med att gå vidare men bör ta lärdom av matchen. Första matchen mot Arsenal kan ha skapat en illusion. Jag tycker fortfarande att Milan är en bra bit ifrån Real Madrids och Barcelonas nivå. De är ännu inte där. Men de är vidare och i cupspel kan nästan allt hända. Det såg vi igår.

***

Det var en galen och underbart underhållande match igår. Men det var egentligen ingen bra match.

***
Jag blev halvt förälskad i Alex Oxlade-Chamberlain när jag såg honom för första gången. Igår var han grym. Han kommer bli Englands nästa storspelare.

***
Juventus har ikväll chansen att gå ikapp Milan. Bologna borta. Juve har både Giorgio Chiellini och Andrea Barzagli borta på grund av skador. Tunga avbräck.

Två spelare buades ut sist mot Chievo. Den ene, Leonardo Bonucci, lär ta en av mittbacks-platserna ikväll. Han har inte varit bra på sistone och frågan är hur han mår inombords. Vilka skelett har han i garderoben? Risken är stor att han är inblandad i spelskandalen vars proportioner bara växer. Kanske är han medveten om vad som snart kommer hända och det verkar ha påverkat hans spel. Å andra sidan har han inte varit speciellt bra sedan Bari-tiden.

Den andre är Mirko Vucinic. Han tar nog en av anfallsplatserna ikväll. Rätt så. Precis som tränare Conte säger så är han deras mest talangfulla spelare. I detta Juventus finns det inte många som kan avgöra på egen hand. De behöver hans oberäknelighet, hans förmåga att skapa oro i försvaren.

Men han måste rycka upp sig. Sist mot Chievo började det synas att hans måltorka tagit på hans psyke. Han sökte alltför ofta avslut på egen hand. Mer än tidigare. Innan sökte han väggspel ofta och rörde sig bättre. Självförtroende gör så mycket. Men jag tycker att det är rätt av Conte att fortsätta med montenegrinen. De behöver en Vucinic i form för att kunna vara med i scudetto-racet. Det får man bara om han får spela sig i form.

***
Roberto Di Matteos första med Chelsea gick bra. Jag har börjat få en jobbig känsla av att det kommer krävas en italienare för att slå ut ett italienskt lag ur Champions League. Obehaglig ironi. Dessutom är Di Matteo en bra tränare.

***
För er som har missat någon av mina tv-krönikor, vill se dem igen eller inte har sett dem alls kan man nu se dem här på Fotbollskanalen:

Här kan du se Medicis TV-krönikor

Lorenzo Medici

Zlatan vs England

Zlatan och England. Det finns något som ligger och gror där. Jag tror inte på myten om att alla engelsmän tror att engelska landslaget fortfarande är bäst i världen eller att alla engelska journalister tror att Zlatan Ibrahimovic är överskattad.

Men det finns en del ledande engelska skribenter som hörs mycket som verkligen tycker att Zlatan inte är så bra som de flesta säger. Att han inte levererar i de stora matcherna, att han har svårt att göra mål på engelska lag. Vissa tycker till och med att han är en nolla. Jag tror att det främst handlar om okunskap. Hur många Milan-matcher har de egentligen sett? Inte så värst många gissar jag. För dem gäller inget om man inte har presterat i deras egen liga.

Ikväll står Zlatan där på engelsk mark igen. Milan har ett 4-0 överläge på Arsenal och det ska mycket till för att engelsmännen ska kunna vända på det. Det krävs ett mirakel. Visst hade det varit häftigare om Zlatan kunnat avgöra en jämn tillställning på Emirates. Framför ögonen på alla betvivlare.

Kanske blir inte matchbilden sådan att Zlatan hamnar i huvudrollen. Men i vilket fall så har han chansen att visa dem hur bra han är. Att de har fel. Jag hoppas att Zlatan spelar med ett horn i pannan. Att han känner att han har en oplockad gås. Det är då han är som bäst. Kanske spelar det ingen roll. Kanske har de ändå redan en bestämd uppfattning om svensken. Men det vore ändå skönt om han satte några på plats.

På deras egen mark.

Lorenzo Medici

Lazio har gripit tag i tredjeplatsen

Claudio Ranieri blev tvungen att göra något eftersom spelet var förskräckligt. Han valde att byta ut en av sina ambassadörer, Esteban Cambiasso. Ett symboliskt byte. Ungefär som om ett kungarike fallit. Men bytet gav energi och hjälpte Inter till en poäng.

Ranieri valde åter en gång en märklig startelva som han var tvungen att åtgärda senare i matchen. Ingen Wesley Sneijder. Diego Forlan på en kant. Han och Diego Milito kom för långt från mål. Det fanns inget självförtroende och inga idéer. Det växte oceaner mellan lagdelarna. Catania ledde välförtjänt (jag gillar verkligen deras lag) och allt såg ut att gå åt pipan. Tills bytena kom. Ut med två stillastående och felpassande mittfältare i Angelo Palombo och Esteban Cambiaso och in med energi och lite löpvilja med Andrea Poli och Joel Obi. Två spelare som borde fått mycket mer speltid än vad de fått. Men Ranieri har varit feg. Nu fanns det  inget utrymme för feghet längre utan Ranieri var tvungen att chansa för att förlänga sitt Inter-äventyr. Ibland kan det komma något gott ur desperation.

Vi ska inte luras av Inters starka upphämtning. Problemen kvarstår och 2-2 mot Catania är egentligen inget bra resultat men matchens sista tjugo minuter är något att hämta inspiration ifrån. Kanske släpper det för Forlan. Mer speltid till de yngre spelarna. Tredjeplatsen är nog körd. Men Inter måste rädda sitt ansikte. Andre Villas Boas finns runt hörnet men Ranieri räddade kanske sig själv ytterligare några månader tack vare två byten.

***
Derby-förlusten innebär att Roma nu är tio poäng efter Lazio vilket också betyder tio poäng upp till en tredjeplats. Vägen till Champions League är borttappad. Det var ju det som var de nya ägarnas dröm och mål. Vad händer nu? Går luften ur dem?

Roma vill spela med mycket bollinnehav och med kortpassningsspel. God tanke men Roma har ännu inte spelarna att utföra det. Man har inte tillräckligt skickliga försvarsspelare som klarar av uppspelsfasen. Kanske kan de fortsätta att bygga vidare på sina grund-idéer till nästa säsong med en förbättrad trupp men den här säsongen blir det inte mer än eventuellt en plats till Europa League. Även det blir svårt.

För Lazio ser det ljusare ut. Napoli känns som deras största utmanare om tredjeplatsen. Själva derby-matchen då? Lazio spelade tight på Reja-manér, mittfältet agerade klokt med Cristiano Ledesma som härförare, med Matuzalem som slitare och med Stefano Mauri som löpare. Matchen präglades också av Martin Stekelenburgs utvisning. Inte mycket att säga om. Domaren följde regelboken. Han kan inte hjälpa att regeln i sig är tveksam. De flesta inklusive mig tycker att straffet blir för hårt. Straff, utvisning och avstängning i ett moment är för hårt. En regel att se över.

Matchen präglades även av tråkigheter. En del Lazio-supportrar visade upp sitt äckliga ansikte. De förföljde Juan med rasistiska apljud. Juan hyssjade publiken och lunkade vidare. Han var stor i sitt agerande och han var stor i sina uttalanden efteråt. “Jag tycker mest synd om dem. Jag har alltid visat respekt mot alla fans”. Och matchen som inleddes med en manifestation mot rasism. Det biter tydligen inget vidare.

***
Parma förlorade för att de borde tagit bättre vara på sina chanser och för att domarna missade för mycket. Pinsamt mycket. Om Milan och Juventus har klagat på domarna borde Parmas röster vara ännu högre. Ändå lite imponerad över Parma. Tyckte de var bättre än Genoa förra omgången och de var definitivt bättre än Napoli igår. Sebastian Giovinco dansar vidare och McDonald Mariga har gett välbehövlig tyngd.

***
Fiorentina vann äntligen. Men segern över Cesena överskuggades av att Stevan Jovetic var tvungen att kliva av på grund av skada. Det sista som de behövde.

***
Muriel-mania fortsätter på Via del mare. Colombianen Luis Muriel gjorde mål igen och jag tycker verkligen han påminner om en viss Ronaldo (inte Cristiano). Nu räckte det inte till seger eftersom Giuseppe Sculli hann kvittera fem minuter före slutet. Andreas Granqvist klev av med en knäskada. Hoppas verkligen inte det var allvarligt.

***
Det var ingen vidare svensk-dag. Albin Ekdal blev utbytt i halvtid efter apatiska 45 minuter när Cagliari föll med 3-0 mot Siena.

***

Ikväll är det Pisa-Ternana.

 

Lorenzo Medici

Zlatans skoningslösa poesi

Går du på så fintar han dig. Avvaktar du så straffar han dig. Skoningslös poesi à la Zlatan Ibrahimovic. Plötsligt förstod jag att det vi bevittnade var Zlatans “peak” i karriären. Just nu är han bättre än någonsin. I landskampen i veckan lekte han framspelare och igår var han iskall målskytt utan nåd. Han har aldrig varit så komplett som nu. Zlatan har bara gjort tre mål en gång i Serie A-sammanhang och det var så pass länge sedan som 2005, men han har aldrig gjort tre mål i en halvlek.

Milan tog kommandot direkt mot Palermo och även om Bortolo Muttis mannar i början var halvgiftiga i sina omställningar (vilket var deras matchplan) så sprack det rätt fort när väl Ibrahimovic satte igång. Tripp trapp trull, så hade han smackat dit tre små nykläckta mål. Det var lite som att Zlatan klev in på någon liten plan i Rosengård och dominerade mot elvaåringar. Jag trodde han skulle kliva av lite snyggt i halvtid. Det här var för lätt liksom. Vila inför Arsenal-matchen. Kanske vägrade tränare Allegri,vad vet jag. Frågan är om det går att stoppa ett Milan från en scudetto med en Zlatan som är bättre än någonsin?

Tja, det går nog men inte om Juventus fortsätter spela som man gjorde mot Chievo. Det var inte frågan om något oflyt. Chievo var mer eller mindre lika bra som Juventus och förtjänade sin poäng. Få Juve-spelare kom upp i normal standard och då blir det svårt. Juventus är i en liten formsvacka och hur och när de tar sig ur den kommer vara avgörande för deras scudetto-jakt. Kanske ska de försöka stanna upp lite och hämta andan. Fundera lite på var de befann sig för sju månader sedan. Försöka hitta spelglädjen och lura bort pressen en aning.

Zlatans framtid däremot verkar kristallklar. Kanske är det när man slutar tänka på det som man först kan närma sig det. Ballon d´Or. Guldbollen. Vem vet, inget verkar omöjligt för Ibra just nu.

Lorenzo Medici

Vilket lag i Serie A har haft mest oflyt?

Vilket lag har mest oflyt i Serie A? Det är nog omöjligt att svara på då det ‘är så många faktorer som spelar in. Dessutom tycker jag att det som vi brukar kalla för oflyt egentligen är otillräcklig skicklighet. Men det är ändå lite kul att leka med siffror och kanske finns det någon liten sanning i det också. Jag har räknat ut hur många ramträffar (ribb och stolpträffar) varje lag har gjort och fått emot sig och räknat ut mellanskillnaden. Siffran först är antal ramträffar som laget utfört och siffran efter är så många ramträffar man fått emot sig. Desto mer minuspoäng desto mer oflyt.

Juventus  (11-3) -8,  Inter  (9-2)  -7,  Lazio  (9-4)  -5,  Cagliari  (6-3)  -3,  Napoli  (8-6) -2,  Udinese  (3-1)  -2,  Milan  (6-5)   -1,   Siena  (3-2)   -1,   Parma     (5-5) 0,   Cesena  (2-2) 0,   Bologna  (7-8) +1,    Atalanta  (6-7) +1 ,  Novara  (6-7) +1,   Roma (2-5)+3,    Catania (2-5)+3,   Lecce (1-5) +4,   Palermo  (3-7)+4,   Chievo  (3-7) +4,   Genoa  (4-8) +4,   Fiorentina  (2-7) +5

Så enligt antal ramträffar så har Juventus haft mest oflyt den här säsongen tätt följt av Inter. Fiorentina har haft mest flyt och kanske skulle deras tabellposition kunnat vara ännu sämre. Bologna är det lag som varit involverad i flest antal ramträffar nämligen 15 stycken medan Siena bara varit involverade i 5 stycken den här säsongen.

Lorenzo Medici

Italien-Usa 0-1 - Omdömen

Förlust mot USA med 0-1. Oroande? Nja inte direkt. Italien gjorde ingen kanonmatch men var inte dåliga. Man skapade en del chanser och hade stundtals ett hyfsat passningsspel. Men visst måste det bli lite bättre till sommaren. Känslan var att både Mario Balotelli och Antono Di Natale bör åka med för att spetsa till anfallet.

Omdömen:

Gianluigi Buffon
Hade inte så mycket att göra. Kunde kanske gjort bättre på målet.

Cristian Maggio
En av de bättre i första halvlek. Alltid löpvillig och kapabel att slå bra inlägg.

Andrea Barzagli
Säker och stabil ändra fram till målet då han kunde gått in tuffare mot Altidore som spelade fram till målet. Dock odiskutabel startman till sommaren.

Angelo Ogbonna
Planens bästa spelare. Felfri som mittback men även duktig som ytterback i andra halvlek. Det är bara en tidsfråga när man talar om Ogbonna som Italiens bästa försvarare. En italiensk Lilian Thuram.

Domenico Criscito
Något anonym på sin kant. Kan bättre.

Antonio Nocerino
Slog bort lite för många passningar. Riskerar att bli lite överskattad.

Andrea Pirlo
Slog en del fina passningar och dirigerade mittfältet med klokhet. Kan ännu mer men tillhörde en av kvällens bättre.

Thiago Motta
Gjorde en bra första halvlek. Delaktig och rörlig. Fungerade bra med Pirlo.

Claudio Marchisio
Det syns att han inte riktigt är i form. Verkar lite sliten.

Sebastian Giovinco
Visade emellanåt upp sina fina tekniska kvalitéer men kom aldrig riktigt loss. Dock en spelare att satsa och bygga på i sommar.

Alessandro Matri
Sprang offside alltför många gånger. Tog inte chansen.

Avbytare:

Giorgio Chiellini
Gav sitt sedvanliga kämparhjärta men känslan var att det också blev mer rörigt i backlinjen när han kom in.

Riccardo Montolivo
Emellanåt temposänkare emellanåt passningsskicklig elegant. Tycker dock att Prandellis tidigare försök med att spela honom som offensiv mittfältare är en intressantare lösning. Det blir för långsamt med honom och Pirlo sida vid sida.

Fabio Borini
Hade en del chanser att göra mål på men tog dem inte. Gjorde dock ett piggt inhopp. Kan bli en joker i sommar.

Giampaolo Pazzini
Inte mycket bättre än Matri. Lågt självförtroende.

***
Zlatan Ibrahimovic var fantastisk igår. Inte speciellt överraskande att han fungerade som smort i en mer släpande anfallsroll. Alla som tyckte att Sverige skulle klara sig bättre utan Zlatan tyckte nog inte så lika mycket längre. Tycker man det har man något personligt emot Zlatan. För övrigt tycker jag att Sveriges landslag ser mycket spännande ut inför sommaren.

***
Jag förstår inte varför italiensk media insisterar på att kalla Fabio Borini för den italienska Wayne Rooney. Är det för att han är en ung spelare som slår igenom tidigt? Om man nu måste jämföra honom med engelska spelare som slagit igenom tidigt är i så fall en liknelse med Michael Owen mer träffande.

***
Jag trodde att Milan bytte ut Pato i halvtid mot Juventus för att han var dålig. Tydligen var det för att han sträckt sig igen. Nu missar han ca 15 dagar igen. Jag vet själv hur jobbigt det är med upprepade sträckningar. Det kan vara ett elände. Kanske kommer den uteblivna försäljningen av Pato till PSG i vintras (Forza Barbara!) bli ett spöke för Milan. Men om man nu vill sälja honom i sommar så börjar det bli problematiskt med alla hans skador eftersom prislappen på honom riskerar att sjunka.

***

Tre dagar kvar till Rom-derby.

Lorenzo Medici
ANNONS
ANNONS

Hej, du har en äldre version av webbläsare

För en bättre upplevelse på fotbollskanalen, vänligen byt till senare version

chrome
safari
ie
firefox
Fortsätt ändå