POPULÄRA LAG

POPULÄRA SPELARE

ANNONS

How the Champions was won

Nu när Juventus har plockat hem den femte scudetton i rad väntar nya utmaningar, nya mål. Och för ett lag som dominerat så kraftigt i den inhemska ligan handlar det givetvis om att försöka vinna Champions League.

Då Juventus var i final 2015 och sett på när lag som Atletico Madrid och Manchester City tagit sig till semifinal i år vet de att det inte är orimligt att sätta det som nästa delmål.

Inte minst då Juventus har de rätta grunderna och förutsättningarna för det. Man har lyxen att kunna välja två olika vägar för att förbättra sitt lag. Dels kan man bestämma sig för att sälja sina dyrgripar och värva sig ännu starkare (kommer till det senare) eller så behåller man dem och värvar lite mindre, men klokt.

Mycket kommer handla om vad som händer med Paul Pogba och Alvaro Morata. Den über-talangfulle fransmannen har under våren klivit fram och visat att han är en Campione och om han nu tycker att det är dags att byta klubb kommer pengarna hagla över Juventus. Leker vi med tanken att han gör ett fantastiskt EM kan han spränga pengarekord.

Det skulle ju naturligtvis vara en stor förlust att tappa honom, men med de pengarna kan man värva tre, fyra kanonspelare. Väljer man dessutom att sälja Morata har Juventus en uppsjö av pengar att köpa för. Och även om det låter konstigt så skulle man faktiskt kunna göra laget ännu starkare på det sättet.

För med ett uppdaterat saldo på superplus kan man välja och vraka bland Isco, Gundogan, Mchitaryan, Lukaku, Oscar, Cavani, Andre Gomes, Verratti, Berardi, Danilo osv.

Men trots allt vore det förmodligen smartare att värva mindre och behålla Pogba. Man kan ju fortfarande sälja t ex Zaza, och/eller Morata och ro in pengar på Kingsley Coman innan 2017. Dessutom kan man ju tänka att det skjuts till lite extrapengar från ledningen då man vet att man återigen kommer inkassera en del C.L-pengar nästa säsong.

Det skulle kunna betyda att man fortsätter med Pogba som katalysator och ändå plockar in t ex Cavani och Mchitarjan eller säg Gundogan. Det är inte osannolikt att man dessutom kan komma att värva t ex Andre Gomes, Benatia (på lån först) och någon ytterback om inte Evra förlänger. I så fall snackar vi ett lag som på allvar kan ta sig hela vägen till final i Champions League.


Det här är spelare som kan komma att bli aktuella för Juventus i sommar:

Anfall:

Edinson Cavani
Säljer man Morata eller Zaza tror jag man går all in på Cavani. Han och Dybala skulle kunna bilda ett perfekt anfallspar, med Mandzukic som stark tredje-forward.

Romelu Lukaku
Ett intressant namn, men känns inte som ett lika säkert kort som Cavani och har heller inte fördelen av att kunna Serie A lika bra. Om Juventus vill tänka mer långsiktigt är Lukaku kanske ett bättre val då han är betydligt yngre än uruguayanen.

Domenico Berardi
Ska ju vara på väg in till sommaren. Jag är inte helt hundra på om han passar in i Allegris spelsystem. Men det är ju också tänkbart att Juventus-tränaren tänker sig ha fler spel-modeller i rockärmen och då är Berardi ett bra alternativ. Dock inte säker att det inte bättre att behålla Zaza och strunta i Berardi, men det känns som ett lyxproblem.

Länk mellan mittfält och anfall

Henrich Mchitarjan
Jag tror att Allegri gärna skulle vilja ha in en spelare som kan göra sin gubbe, spela med fart och både vara framspelare och göra en del mål. En trequartista utan att behöva vara en renodlad sådan. Mchitarjan skulle passa perfekt, men efter en grym säsong lär han vara eftertraktad.

Isco
Spanjoren skulle vara ett bra tröstpris till armeniern.

Oscar
Säkert aktuell, men en spelare jag inte förordar. Har en tendens att vara lite irriterande och känns inte lika vass som de ovan nämnda.

Piotr Zielinksi
Känns inte som en spelare som gör den stora skillnaden redan nu, men på sikt är det inte säkert att han är ett sämre val än många av de andra ovan.

Mittfält:

Ilkay Gundogan eller N´Golo Kanté
Eftersom Marchisio inte är tillbaka förrän september/oktober och man ändå vill ha in en stark pjäs (Hernanes är inget att satsa på, Sturaro är ingen startman och Lemina ännu är ej utköpt) på mitten är det vettigt att försöka hitta en mittfältare som kan kliva in elvan på en gång. Gundogan och Kanté vore två lysande namn, men jag misstänker att halva Premier League är där och nosar på dem båda. Kanske kan Pogba snacka med N´Golo?

Andre Gomes
Därför är det mycket mer troligt att man värvar Valencias portugis Gomes. Förhandlingar ska redan ha satts igång och det är stor chans att han blir Juves första nyförvärv. En mycket bra och intressant spelare.

Försvar:

Mehdi Benatia
Juventus har det bra förspänt när det gäller mittbackar, inte minst då Rugani visat sig vara mer än redo, men skador kan alltid inträffa och det gäller att man har bra bredd på den här positionen. Benatia är inte direkt på väg upp i karriären, men känner till det italienska spelsättet väl sedan tiden i Roma och kan man få till ett lån istället för ett köp är det naturligtvis ett utmärkt sätt att förstärka försvaret.

Danilo
Det återstår att se vad som händer med Evra, men kanske måste man stärka upp ytterbacks-positionen en aning ändå. Brassen Danilo har inte varit någon jättesuccé i Real Madrid direkt, men jag tror han är bättre än vad han visat och skulle kunna vara ett smart val om man kan få loss honom billigt eller via lån med köprätt. Juventus har gjort affärer med både Real Madrid och Bayern tidigare och har goda relationer till klubbarna vilket hjälper till.

Silvan Widmer
Varit bra under våren vilket fått de italienska klubbarna intresserade igen, inklusive Juve.


Oavsett hur Juventus gör i sommar befinner de, tack vare ett lysande arbete, sig i en angenäm sits för att kunna göra laget ännu mer slagkraftigt nästa säsong.

Scudetto-titlar i all ära, nu vill man ta reda på hur man ska kunna vinna den där Champions League.

Lorenzo Medici

Copa Medici Cup: "En omgång i målvakternas tecken"

Omgång 35:

10p Gianluigi Buffon (Juventus)
Tog Kalinics straff och i stort sett allt annat som Fiorentina försökte med. Börjar bli till åren, men det märks inte alls. Evig mästare. 

9p Emiliano Viviano (Sampdoria)
Följde upp sin straffräddning med ytterligare en mot Lazio i helgen, vilket troligen la grunden till segern. Gjorde dessutom en lysande parad på Keitas chans. Förtjänar en plats i EM-truppen.

8p Stefano Sorrentino (Palermo)
Gjorde ett par livsviktiga räddningar vilka la grunden till segern mot Frosinone. I sådana här matcher är hans rutin och skicklighet guld värt.

7p Radja Nainggolan (Roma)
Krigade som vanligt förtjänstfullt och placerade snyggt in segermålet mot Napoli vilket gör att Roma nu har chansen att gå om dem i tabellen.

6p Stevan Jovetic (Inter)
Agerade både smart tia med små genialiteter och klinisk nia med två mål från nära håll mot Udinese. En spelare Inter bör behålla och bygga kring i framtiden.

5p Kevin Lasagna (Carpi)
Avgjorde i matchens slutskede mot Empoli. Ett mål som kan betyda salvezza för Carpi.

4p Keita Balde (Lazio)
Missade visserligen ett bra läge (eller Viviano räddade snarare), men var oerhört pigg, skapade många farligheter och hade ett par vassa framspelningar. Blir han kvar efter sommaren är det han som blir den ljusblå stjärnan nästa säsong.

3p Samir Handanovic (Inter) Wojciech Szczesny (Roma)  Gianluigi Donnarumma (Milan)

2p Paul Pogba (Juventus) Marcelo Brozovic (Inter) Mario Mandzukic (Juventus) Luca Siligardi (Verona)

1p Mauro Icardi (Inter) Federico Bernardeschi (Fiorentina) Franco Brienza (Bologna) Geoffrey Kondogbia (Inter) Mario Lemina (Juventus) Alberto Gilardino (Palermo)

 

Minuspoäng:

-5p Levan Mchedlidze (Empoli)
Fick syna det röda kortet innan den ens gått en halvtimme mot Carpi. Och under den halvtimmen var han dålig.

-4p Nicola Leali (Frosinone)
Ute och cyklade på Gilardinos nick-mål. Ett misstag som kostade Frosinone dyrt.

-3p Tim Matavz (Genoa)
Sprang omkring som en huvudlös kyckling mot Bologna. Meningslös insats av en medioker spelare. Utbytt i halvtid.

-2p Josef Martinez (Torino)
Hade ett jätteläge i den första halvleken mot Sassuolo, men brände. Som brukligt. I den andra var han osynlig. Jag har sällan skådat en anfallare som är så dålig när det kommer till avslutsförmåga.

-1p Robert Gucher (Frosinone) Mirko Gori (Frosinone) Aleandro Rosi (Frosinone) Juraj Kucka (Milan) Carlos Bacca (Milan) Faouzi Ghoulam (Napoli)

Poängligan:
86p Higuain (Napoli)
79p Dybala (Juventus)
53p Pogba (Juventus)
48p Insigne (Napoli)
41p Salah (Roma)
39p Barzagli (Juventus)
37p Ilicic (Fiorentina)
39p Handanovic (Inter)
31p Gomez (Atalanta) Hamsik (Napoli) Nainggolan (Roma)
28p Miranda (Inter) Icardi (Inter)
27p Pjanic (Roma) Koulibaly (Napoli)
26p Manolas (Roma)

Lorenzo Medici

Bosses of Italy

Bosses of Italy

Nu är det klart. Juventus är mästare för femte gången i rad. En bedrift bara de själva klarat av under 30-talet. Det är en enorm bedrift. En dynasti.

Vidal, Tevez och Pirlo försvann och säsongstarten var usel, ändå lyckades de hitta rätt spår, bli en vinstmaskin och dundra fram mot en ny titel. Det är mycket imponerande.

Försvaret är närmast episkt med Buffon, Bonucci, Chiellini och Barzagli i spetsen. Men även Rugani fyllde ut fint när skador dök upp under våren.

Paul Pogba växte ut till en campione under våren efter en ganska blek höst, Marchisio och Khedira var stabila mellan skadorna och yttrarna Evra, Alex Sandro och Lichtsteiner höll hög klass hela vägen.

Framåt växte Paulo Dybala ut till en superstjärna fortare än väntat, något jag vill mena var en mycket avgörande faktor för Juventus framgångar. Men att Morata, Mandzukic och i viss mån Zaza växeldrog med fina insatser betydde också en hel del.

Juventus hade den bredaste truppen, spets i Dybala och Pogba, stabilaste försvaret, bästa psyket, tryggaste ledningen och förmodligen även seriens bästa tränare. Inte konstigt att man då vann ligan på nytt. De övriga konkurrenterna har ännu inte lyckats täppa igen avståndet.

Den gamla damen dansade till sin femte scudetto igår. I morgon börjar säkert planeringen och marschen mot nya titlar.

Juventus är Italiens stora bossar.

Radja fixade fortsatt spänning

Napoli var kanske värda en poäng mot Roma, men Radja Nainggolans välplacerade avslut betydde rödgul seger och fixade därmd stor spänning inför säsongsavslutningen. Skulle Luciano Spalletti lyckas föra Roma till en direktplats till Champions League är det en enorm triumf med tanke på hur läget var när han tog över dem.

Napoli har fortfarande sakerna i egna händer, men spelmässigt ser det inte riktigt lika rappt och avslappnat ut. Det som tidigare såg så självklart ut är mer krampaktigt nu.

Det är hög tid att spränga Berlusconis nostalgiska luftslott

Milan lyckades inte vinna över ett mer eller mindre nedflyttningsklart (efter Carpi matchen blev det klart att det blir Serie B) Hellas Verona, vilket berättar en del om deras bekymmer.

Tränarfrågan är säkert en del av problemen och där har man inte träffat rätt alls. Det har både funnits en stor naivitet när man försökt hitta en italiensk tränare från de egna leden (Pippo och Brocchi) eller så har man gjort felval som i Mihajlovics fall.

Ett större problem är truppen. Den håller inte måttet. Det är en märklig blandning som Galliani lyckats skrapa ihop under åren med mediokra wannabe-stjärnor (Mexes, Menez, Balotelli, Montolivo) överskattade spelare som t ex Bertolacci, unga spelare som aldrig blommar ut eller som aldrig får chansen och ett helt koppel med kvasi-spelare.

De få duktiga spelarna blir sämre av någon anledning när de drar på sig en rödsvart tröja och man har varken lyckats värva rätt spelare där det behövts mest eller hittat fynd man förkovra.

Det finns ingen röd tråd och jag förstår inte att supportrarna agerar ännu hårdare mot Galliani och Berlusconi än vad de redan gör. Tvinga bort dem bara, plocka ner dem från tronen, spräng deras nostalgiska luftslott och kräv deras avgång och en försäljning av klubben med detsamma.

Det får vara nog nu.



Lorenzo Medici

Mästare i kostym?

Mästare i kostym?

Runt klockan 17.00 idag kan Juventus ro hem sin femte raka scudetto. Bli mästare i kostym. Bara Roma kniper minst en poäng mot Napoli.

Detta på grund av Juves seger över Fiorentina igår. En match där “Viola” snickrade fint, hade störst bollinnehav, men inte riktigt omvandlade det till så värst många chanser.

Fiorentina vaskade dock fram tillräckligt med lägen för att sitta i en ledning efter 45 minuter. Bernardeschi blåstes felaktigt av för offside när han hittade rätt bakom Buffon, men ska sanningen fram var det med en hårsmån och svårt för domarna att hinna se.

Desto lättare var det att se att Alonso blev ordentligt dragen i tröjan av Rugani när han skulle nicka in bollen i mål. Där borde Fiorentina fått straff. Medan de lila inte kunde få in bollen i mål hade Juventus lyckats med just det. Ett förträffligt anfall där Pogba nickade ner fint på tredje gubbe i Mandzukic som snyggt sköt in betydde 0-1.

Den andra halvleken fortsatte i ungefär samma form som den första. Ett Fiorentina som hade mycket boll, men som inte lyckades vara konkreta. Istället krävdes det ett jätteslarv från Bonucci för att Kalinic och hemmalaget skulle kunna kvittera.

Juventus struntar dock i om motståndarna har mer boll eller har fler chanser. De kan konsten att vara effektiva och tog strax efter väl vara på det flipperspel som uppstod och Morata stötte in 1-2.

Domare Tagliavento verkade sedan medveten om “missarna” i den första halvleken och skonade Gonzalo från hans andra gula och hittade på en straff när Kalinic föll enkelt i straffområdet.

Men spelare som fixar straffar som inte är straffar ska inte lägga straffar. Inte minst mot ett mästarlag med en mästare i mål. Superman Buffon knep Kalinics straff och satte därmed champagnen på kylning till måndag eftermiddag.

Bästa laget i Serie A tog en seger fastän motståndarna var värda en poäng och det är ofta så man vinner scudetton.

Att det dessutom är den femte i rad talar sitt tydliga språk.

Palermo vinner bottendramat

Med kniven på strupen plockade Palermo fram både kämpaglöd och smartness i rättan tid.. Frosinone hade mest boll och skapade mest, men Palermo försvarade sig väl och tog vara på sin chanser. I den här typen av matcher är det guld värt att ha rutinerade rävar som Sorrentino, Maresca och Gilardino.

Räkna med stort dramat kring bottenstriden de sista veckorna.

Carpi: Empoli (h) Juventus (b) Lazio (h) Carpi (b)
Mina beräkningar: 4-5p
Slutpoäng: 36-37p


Palermo: Sampdoria (h) Fiorentina (h) Hellas Verona (h)
Mina beräkningar: 4-6p
Slutpoäng: 36-38p


Frosinone: Milan (b) Sassuolo (h) Napoli (b)
Mina beräkningar: 3-4p
Slutpoäng: 33-34p

Inter börjar hitta rätt

Oavsett om Inter tar en C.L-plats eller inte verkar Mancini åtminstone sent omsider hittat ganska rätt med sin elva. Segern mot Udinese var långt ifrån någon säker sådan,men gav en hel del positiva svar.

Brozovic har levererat flera matcher i rad, Kondogbia börjar verkligen hitta rätt, Icardi är Icardi, Handanovic gör sina super-parader och när Jovetic väl får spela bidrar han med stor klass. Det finns en bra grund att bygga vidare på.

Övrigt från söndagen

Det var öppet värre när Sampdoria och Lazio gjorde upp på Marassi. Chanser åt båda håll och bra fart. Ibland är det härligt med matcher som inte betyder så mycket och där spelarna kan spela utan större press. Att Sampdoria sedan gick och vann var mest tillfälligheter, matchen hade kunnat gå åt vilket som helst.

Eusebio De Francesco firade sitt nyskrivna kontrakt med seger över Torino. Sassuolo gör en imponerande säsong.

Josef Martinez gjorde mål i förra veckan vilket hör till ovanligheterna. Igår var han tillbaka i målsumpar-form. Jag har sällan skådat en anfallare som saknar avslutsförmåga som han.

Marco Boriello har prickat super-formen på vårkanten.

Bolognas seger över Genoa innebär nu att nykomlingen mer eller mindre grejat nytt kontrakt. Nästa säsong kan de sikta högre.

***

Idag är det dags för Roma och Napoli att sätta klorna i varandra. Vinner Roma har de chansen att ta sig förbi just Napoli, men samtidigt måste de skydda sin tredjeplats från ett jagande Inter.

Serie A sover aldrig.

Lorenzo Medici

Copa Medici Cup: "Dags att surfa på Mertens-vågen"

Omgång 34:

10p Dries Mertens (Napoli)
Tryckte på gaspedalen mot Bologna och släppte den aldrig. Var alltid på språng och gjorde hela tre mål. Det är ju egentligen märkligt att belgaren inte kan får mer speltid. Vore jag Sarri skulle jag nu surfa på Mertens-vågen ett tag framöver.

9p Francesco Totti (Roma)
Det var smått osannolika scener vi fick se på Olimpico i onsdags. Romas mest älskade spelare någonsin fick hoppa in med bara typ fem minuter kvar, men vänder på matchen med två mål. Det var nästan som ett overkligt manus från Hollywood.

Legenden om Francesco Totti lever ännu.

8p Emiliano Viviano (Sampdoria)
Gjorde fyra svettiga räddningar under matchen och tog sedan även Berardis straff i slutet. Kan ju knappt bli bättre.

7p Paulo Dybala (Juventus)
Tillbaka från skada, gjorde två mål mot Lazio och såg pigg och alert ut. Superstar.

6p Manolo Gabbiadini (Napoli)
Okej, vi vet ännu inte om han kan kliva in i Higuains skor när motståndet är som tuffast, men han är tillräcklig bra för att vara med och krossa lag som Bologna. Dubbel målskytt och såg riktigt vass ut.

5p Andrea Belotti (Torino)
“Tuppen” är listig, vet hur han ska använda sin fysik och gör mål. Mot Roma fixade han en straff som han satte själv och gjorde ett stort jobb framåt. Kommer göra många mål många år framöver i Serie A.

4p Sebastian De Maio (Genoa)
Stod för en stabil försvarsinsats bakåt och gjorde matchens enda mål framåt för Genoa mot Inter.

3p Cristian Ansaldi (Genoa), Ezequiel Munoz (Genoa), Duvan Zapata (Udinese)

2p Stephan Lichtsteiner (Juventus), Alex Sandro (Juventus), Diego Laxalt (Genoa) Gianluigi Donnarumma (Milan)

1p Silvan Widmer (Udinese)  Franco Vazquez (Palermo) Josef Martinez (Torino) Allan (Napoli) Marek Hamsik (Napoli) Gennaro Sardo (Chievo)


Minuspoäng:

-5p Arlind Ajeti (Frosinone)
Drog på sig ett rött kort efter en vansinnig tackling som mer liknande karate. Detta i ett läge då Frosinone ledde med 0-1. Matchen slutade 5-1 till Chievo. Harakiri.

-4p Federico Bernardeschi (Fiorentina)
Rörde typ bollen en gång och då gav han bort den till motståndarna. Måste leverera mer om han vill till EM.

-3p Carlos Bacca (Milan)
Såg ut att vara riktigt förbannad när han byttes ut. Förhoppningsvis var han förbannad på sig för mot Carpi misslyckades han med att ta sig förbi i stort sett varenda gång och var mer eller mindre usel.

-2p Kevin Prince Boateng (Milan)
Berlusconi vill att Brocchi ska spela med en “tia”. En så kallad trequartista. Brocchi verkar agera marionett och försöka tillfredsställa sin president. Problemet är att det inte finns någon som är tillräckligt bra att axla den manteln i Milans trupp.

Mot Sampdoria provade han Bonaventura och mot Carpi var det Boatengs tur. Utan lycka. Boateng har varken konditionen, spelförståelsen eller förmågan att ta sig förbi sina motståndare för att spela där. Kan någon bara väcka Silivio och berätta att det inte längre är 2007?

-1p Domenico Berardi (Sassuolo) Patric (Lazio) Antonio Mirante (Bologna) Marios Oikonomou (Bologna) Matteo Brighi (Bologna) Robert Acquafresca (Bologna)

Poängligan:
86p Higuain (Napoli)
79p Dybala (Juventus)
51p Pogba (Juventus)
48p Insigne (Napoli)
41p Salah (Roma)
39p Barzagli (Juventus)
37p Ilicic (Fiorentina)
36p Handanovic (Inter)
31p Gomez (Atalanta) Hamsik (Napoli)
28p Miranda (Inter)
27p Icardi (Inter) Pjanic (Roma) Kouilbaly (Napoli)
26p Manolas (Roma)

Lorenzo Medici

Legenden om Francesco Totti lever ännu

Mitt i veckan-omgång. Då det ofta händer saker man inte väntar sig. Det är över ett dygn sedan “avbytarna” Dries Mertens och Manolo Gabbiadini slaktat ett Bologna med 6-0.

Det är ett par timmar efter det att Berardi missat en straff i 89:e minuten och Sassuolo och Sampdoria spelat 0-0.

Det har gått drygt 30 minuter efter det att nio av tio matcher är avklarade och jag ska få ihop en blogg innan jag går och lägger mig för en tidig morgon.

Jag hade kunnat skriva något om Paulo Sousas “turn-over” och förlust mot Udinese. Om att Palermo inte tog chansen och vann över Atalanta samtidigt som en Arlind Ajeti satte kniven i Frosinone-hjärtat med sin onödiga utvisning.

Jag hade kunnat skriva något om att Genoa väldigt ofta presterar adrenalin-fyllda matcher hemma på Marassi oavsett vilka spelare de ställer upp med, eller att Inter gjorde en rätt bra match på samma arena men ändå fick kliva av poänglösa. Jag hade kunnat gå till ny attack mot Mancini för att han på nytt inte använde Ljajic och Jovetic eller kasta lovord på monstret Juventus som käkar upp allt som kommer i deras väg.

Men den här kvällen var ämnad för något annat. För någon annan.

För Francesco Totti.

Det vi såg var ett Roma i brygga. I bekymmer. Först ett baklängesmål där Manolas blev dragen i tröjan och sedan själv drog rejält i den sluge Belottis tröja direkt efter. Straff.

0-1.

I den 59:e minuten gör Spalletti ett byte. In med Dzeko. Ingen Totti. Manolas tar sedan revansch när han flyger högst på en hörna och nickar in kvitteringen.

1-1.

Nästa Roma-byte. In med Pjanic. Ingen Totti nu heller.

Nu skulle Roma väl ändå vända? Nej. Tvärtom. En av seriens största målsumpare, Josef Martinez, agerade för ovanlighetens skull måltjuv och stötte in ett lågt inlägg som alla Roma-försvarare såg rädda ut att röra.

1-2.

Mörkret såg ut att falla över Roma.
Rom har en frispark på Torinos planhalva när det sista bytet sker för de rödgula. Totti hoppar äntligen in i den 86:e minuten.

Två sekunder senare dyker den där frisparken ner i Toros straffområde. Någon stöter in kvitteringen. 2-2. Jag har svårt att se vem det är, men när han löper ut mot Roma-klacken går det inte att ta miste på vem det är som gjort mål.

Det är kungen av Rom.

Bara några minuter senare får Roma straff för en hands. En straff de borde fått långt tidigare i matchen två gånger om. Men den här gången har domaren blåst och det råder inget tvivel om vem som ska ta den.

“Er Pupone” såklart.

Han missar inte. Han gör 3-2. Totti skickar inte bara in bollen bakom Padelli, han skickar in en förmodad Champions League-kvalplats med det där straffmålet.

Det är osannolika scener vi precis fått se. Romas mest älskade spelare någonsin har återuppstått från de döda, bara fått typ fem minuters speltid, men vänder på matchen med två mål. Det är nästan som ett overkligt manus från Hollywood. Men det är det inte, det är verklighet.

Legenden om Francesco Totti lever ännu.

Lorenzo Medici

Copa Medici Cup: "Nye Borriello, gamle Totti och analoge Icardi"

Omgång 33:

10p Mauro Icardi (Inter)
Sprang sig fri och satte dit Inters etta och skarvade sedan vidare en passning som gav Brozovic chansen att göra tvåan. Däremellan en hel del fint anfallspel med löpningar och mottagningar. Om Inter måste offra någon spelare i sommar är det bäst om han inte heter Icardi. Levererar säsong efter säsong.

9p Marco Borriello (Atalanta)
Kan konsten att göra mål mot sin gamla klubb, Roma. I helgen blev det hela två stycken båda gjorda med stor klass. Gått ner i vikt och ser oförskämt fräsch ut.

8p Francesco Totti (Roma)
Efter att ha spelat fram till kvitteringen mot Bologna för någon vecka sedan, hoppade han in mot Atalanta och satte dit 3-3 för sitt Roma. Kungen kan än.

7p Paul Pogba (Juventus)
Pogba har under våren klivit fram och varit en avgörande faktor i flera matcher. Mot Palermo gjorde han både mål och spelade fram. Det känns som om Pogba mognat och höjt nivån till Campione-klass.

6p Marcelo Brozovic (Inter)
Gjorde väldigt mycket bra mot Napoli. Rörlig, finurlig och fick saker att hända. Som t ex när han rusade sig fri och elegant satte dit 2-0. Har väldigt mycket boll i sig.

5p Josip Ilicic (Fiorentina)
Kanske var det ingen slump att Fiorentina vann när Ilicic var lysande och dröm-målade. Känns som om “Viola” varit ganska beroende av slovenens form den här säsongen.

4p Ogenyi Onazi (Lazio)
Fått chansen av Inzaghi och tagit den. Dynamisk till tusen mot Empoli och gjorde ett fint mål. Ger Lazios mittfält en ny dimension.


3p Miranda (Inter) Alejandro Gomez (Atalanta), Juan Cuadrado (Juventus)

2p Gary Medel (Inter) Geoffrey Kondogbia (Inter) Sami Khedira (Juventus) Juraj Kucka (Milan)

1p Jesion Murillo (Inter) Stevan Jovetic (Inter) Antonio Di Gaudio (Carpi) Borja Valero (Fiorentina) Antonio Candreva (Lazio) Andrea Belotti (Torino)

Minuspoäng

-5p Andrea Consigli (Sassuolo)
Stod för säsongens blunder när han lät en enkel hemåt-passning passera hans fötter och in i mål. Epic fail.

-4p Kostas Manolas (Roma)
Inblandad i baklängesmål och hade stora problem mot Atalanta. Var kanske inte så mycket sämre än sina back-kollegor, men Manolas är den som ska styra försvaret och när han misslyckas med det är Roma illa ute.

-3p Lorenzo Insigne (Napoli)
Kom aldrig förbi på sin kant och var ovanligt blek mot Inter. I kampen om andraplatsen krävs annat.

-2p Luca Toni (Verona)
Ovän med bollen och såg riktigt trög ut mot Frosinone. Kanske börjar åldern nu ta ut sin rätt.

-1p Ervin Zukanovic (Roma)  Manolo Gabbiadini (Napoli) Felipe (Udinese) Achraf Lazaar (Palermo) Edin Dzeko (Roma) Antonio Rudiger (Roma)

Poängligan:
86p Higuain (Napoli)
72p Dybala (Juventus)
51p Pogba (Juventus)
48p Insigne (Napoli)
41p Salah (Roma)
39p Barzagli (Juventus)
37p Ilicic (Fiorentina)
36p Handanovic (Inter)
31p Gomez (Atalanta)
30p Hamsik (Napoli)
28p Miranda (Inter)
27p Icardi (Inter) Pjanic (Roma) Kouilbaly (Napoli)
26p Manolas (Roma)

Lorenzo Medici

Juventus - En dynasti

Fem år av Juventus – en dynasti

Palermo blev en mumsbit för Juventus som nu mer eller mindre kan lyfta den där scudetton redan nu. Pogba var en gigant, Cuadrado var på spelhumör, Khedira gjorde ett fint mål och till och med självaste Simone Padoin hoppade in och målade.

Jag trodde innan säsongen att det skulle bli svårt för Juventus att ta en femte raka titel då tunga namn som Tevez, Vidal och Pirlo hade lämnat och ett par omgångar in på hösten trodde jag till och med att de skulle kunna få svårt att ta en C.L-plats.

Så här i efterhand hade jag naturligtvis fel. Dels så är ju inte Serie A riktigt lika svårt att vinna som tidigare, men Juventus visade enormt tålamod när det gick illa, litade till sin kvalitet och har varit det jämnaste och bästa laget.

De har seriens klart bästa försvar, bästa ledning och struktur, bredaste trupp och fina toppar i Pogba och Dybala.

Fem raka scudetton är en jäkla dynasti.

Claudio Marchisio – addio Euro

Juves seger hade dock en bitter eftersmak. Marchisios knäskada. Inte så mycket för Juventus del, då de mer eller mindre redan har säkrat titeln och har spelare som kan kliva in hans ställe.

Nej, det hårdaste slaget är mot landslaget. För mig är han en nyckelspelare på mitten för Italien med sin fina kombination av passningsskicklighet, bollvinnande och spelförståelse. Det är ett stort avbräck för Gli Azzurri. Nu är det bara att be till fotbollsgudarna att Marco Verratti hinner bli spelklar.

 

Romas poängtapp och Totti vs Spalletti

Roma rivstartade genom Digne och Nainnggolan bara för att bli ikapp och omsprungna av Gomez fart och Borriellos styrka och förmåga att sätta dit bollarna på sitt gamla lag.

Francesco Totti hoppade dock in och slog till med sitt 301:a mål. Er Pupone kan än. Men kungen av Rom är numera inte bara en lösning utan också ett problem. Eller kanske ska vi kalla det för Tottis och Spallettis problem.

De båda ska hamnat i bråk efter matchen (det ryktas även om fysisk kontakt) mot Atalanta och det spekuleras i om Totti ska ha sagt något som Spalletti inte kunnat smälta. Kanske var det någon sorts pik om bristande speltid gentemot hans senaste två matcher som resulterat i en assist och ett mål.

Spalletti har förstås dementerat det hela, men ingen rök utan eld. Helt klart är inte klimatet mellan dem det bästa vilket sätter klubben i svår situation. Vem ska man ta parti för? Supportrarnas älskling eller den tränare som faktiskt fått laget att prestera på ett helt annat sätt och tagit dem tillbaka till en C.L-plats. Hur mycket påverkar det laget? Och hur mycket energi tar det från Spalletti? Det kan bli svårt att försvara en tredjeplats.

Jag gissar att Totti hamnar i MLS efter säsongen och att han inom några år återvänder till Roma i en ny roll utanför planen.

Palermo i öppet fall

Med tjugofemtusen tränarbyten är det väl klart att det går åt pipan. Zamparini har ställt till med ett kaos som nu verkar svårt att ta sig ur. Presidenten menar att Serie B inte är världens undergång, men det är illa nog och det hade nog kunnat undvikits om man inte bytt coach varannan vecka.

Man ska inte underskatta hur svårt det är att ta sig tillbaka från Serie B:s labyrint.

Ny atmosfär under den ljusblå himlen

Det råder ny atmosfär i Casa Lazio. Laget har två raka segrar under Simone Inzaghi och den nye tränaren gör allt för att få fortsatt förtroende till nästa säsong. Två av de spelare som han släppt fram i startelvan var riktigt vassa igår, Onazi och Keita. Bra fingertoppskänsla.

Kanske är det inte så dumt att prova att öppna upp ett nytt projekt med Inzaghi. Vi låter dock de resterande matcherna tala först. So far so good.

Vad kunde  vi lära oss av Brocchis debut?

Vad kunde vi lära oss av Cristian Brocchis debut? Tja, inte så mycket. I den första halvleken var mycket sig likt som under Mihajlovic. Försvaret låg dock lite längre ner i planen och man pressade inte speciellt högt upp. Bonaventura användes som en trequartista, men han hade svårt att hitta rätt centralt och var vassare när han attackerade från kanten.

Men när matchen mot Sampdoria summerades hade de rödsvarta mest bollinnehav, haft fler chanser och vunnit matchen.

Måste väl ändå anses som en godkänd debut.

Efter många chanser, några felval, för mycket egoism, någon rabona och en del oflyt lyckades ändå Carlos Bacca till slut sätta dit bollen.

Har man Mario Balotelli i sitt lag gäller det ju att använda honom. Det kändes som om det enda Milan gjorde sista kvarten var att spela upp på Super-Mario som i sin tur fixade frisparkar (eftersom det är så svårt att ta bollen av honom har han alltid överanvänt den kvalitén). Det kändes även som om Mario gjorde allt för att vara “good guy” i matchen. Det är ju en början till……ja till vadå?

Matchen innehöll även en del tveksamma domslut, vilka Sampdoria hade all rätt att klaga över. Ett bortdömt mål som såg okej ut och Kuckas “brytning” på Dodo som inte renderade i någon frispark (det blev mål efter det).

Kucka (bäst på plan) tog först boll och sedan brassens efteråt, men italienska domare blåser i stort sett alltid i de lägena. Det fanns sedan andra liknande lägen i matchen där Paolo Valeri blåste frispark. Jag var dock inte speciellt förvånad då jag menar att Valeri är en av seriens sämsta och mest stroppigaste domare.

Hur som helst fanns det inget orättvist i Milans seger då Sampdoria kändes relativt sterila med en ensam Quagliarella på topp. Montella har lagt lite väl mycket handbroms i offensiven.


Är Fiorentina tillbaka på spåret månne?

Fiorentina behövde en seger och tog den mot Sassuolo. Borja var tillbaka och spred fina bollar till höger och vänster, Alonso galopperade fint och Ilicic tog kommandot som matchens matador med bland annat ett underbart volley-mål.

Europa-platsen känns nu ganska säker.

***

Snart dags för vecko-omgång. Serie A sover aldrig.

Lorenzo Medici

Interissimo

Inter prickade in en viktig seger mot Napoli igår. En seger tagen i ligans sista andetag, en seger som gör att de faktiskt fortfarande har chansen att nå en tredjeplats.

En seger som innebar att Juventus, via seger idag, lägger nio fingrar på sin femte raka scudetto. En seger där Roberto Mancini sent omsider ser ut att ha hittat rätt uppställning, en seger där Inter verkligen imponerade.

Ett Interissimo.

Det fanns en Gary Medel och en Geoffrey Kondogbia kom käkade upp det mesta på mitten, ett radarpar i mittförsvaret som kändes så där säkra som de gjorde under hösten och en Brozovic som gjorde så mycket rätt.

Det fanns en Jovetic som fin länk mellan mittfält och anfall, en Perisic som alltid hotade och en Icardi som briserade av klass längst fram. Dessutom var båda ytterbackarna Nagatomo och D´Ambrosio ovanligt polerade och fria från misstag.

Det fanns en kontroll från Inters sida som var imponerade, och ett bollinnehav från Napoli som var mindre imponerade då det sällan ledde till några stora målchanser. Inter vann fler dueller och kändes mer målmedvetet. Insigne kom ingenstans och Gabbiadini blev mer och mer osynlig desto längre matchen gick.

Det var tydligt att Napoli saknade sin Higuain igår. Hans styrka, pondus hade satt en helt annan skräck i Inters försvar. Gabbiadini fungerar bra som alternativ då och då, men i de tunga matcherna behövs det en Pipita.

Nej, det var hela tiden Inter som kändes lite vassare och de båda målen kom när de hotade via djupet. Vid 1-0 hittade Mauro Icardi luckan, kastade sig med någon tåspets offside in i den och omvandlade kyligt Medels fina passning till mål.

Vid 2-0 lurade argentinaren bort Koulibaly rejält (hans formsvacka senaste veckorna har betytt mycket i negativ mening för Napoli) fick en smörpassning från Jovetics känsliga fot, styrde den vidare till en framrusande Brozovic som chippade in bollen.

Det var ett litet konstverk till mål.

Inters seger innebär nu även att innebörden av Romas match mot Atalanta blir väldigt stor.

Om Roma vinner är de bara tre poäng efter Napoli vilket då öppnar upp för en mycket spännande avslutning lagen emellan. Dessutom möts de ju nästa helg.

Om Roma däremot tappar poäng mot Atalanta är Inter faktiskt med i striden om en tredjeplats fortfarande. Inte minst om Napoli besegrar Roma om en vecka.

Inter gjorde scudetto-striden klart mindre spännande, men fighten om andra och tredjeplatsen väldigt mycket mer dramatisk.

Lorenzo Medici

Inför helgen: Videodomare, Brocchi och Inter-Napoli

Serie A tar steget in framtiden. Italien har valts ut, med andra förbund, att testa “videodomare” till säsongen 2017-18. Det vill säga att man ska kunna ta hjälp av repriser vid straffsituationer, röda kort (direkta) och målsituationer (offside, ruff).

Jag är positiv till förändringen och tror att det kommer vara smidigare än vad tvivlarna tror.

***

Helgens toppmatch är naturligtvis Inter-Napoli. Mancinis mannar måste vinna för att hålla chansen att komma ikapp Roma vid liv och Napoli bör inte förlora för att just Roma ska komma ikapp dem.

Napoli brukar inte ha så lätt mot Inter på San Siro.

***

En av helgens mer intressanta saker att följa är naturligtvis Cristian Brocchis debut. Kommer vi få se ett annat Milan? Första indikationerna är att han kommer välja att spela med en 4-3-1-2 uppställning precis som Berlusconi önskar. Är han därmed Silvios nickedocka? Ja kanske, men samtidigt kan det ju fungera och enligt Cesare Prandelli är han en garanti.

***

Är det någon som har koll på vem som är Palermos tränare på söndag. Inte jag i alla fall.

***

Både Inter och Milan flirtar enligt Gazzetta dello Sport med kinesiska investerare. Om det bara är snack och ingen verkstad återstår att se, men helt klart måste någonting göras fört att Milano åter ska vara en stolt fotbollsstad.

***

Både Genoas Mattia Perin och Empolis Lukasz Skorupski missar resten av säsongen. Perin blir borta ca sex månader och missar därmed EM. Trist för den unge keepern.

****

Nyss sparkade Sinisa Mihajlovic kan vara aktuell att ta över Lazio nästa säsong. Kopplingen är ju naturlig då han spelat i klubben, men samtidigt lär ju klubben överväga Simone Inzaghi om de fortsätter att imponera under lill-Inzaghi.

***

Dybala är tillbaka i helgen.

***

Det ska visserligen mycket till, men Crotone kan bli matematiskt klara för Serie A till helgen trots att det är sex omgångar kvar. Oavsett om det går eller inte är det bara en tidsfråga innan klubben tar ett historiskt steg in den högsta divisionen.

En enorm bedrift.

***

Sista chansen för Verona på söndag? Ja, lite så. Vinner de mot Frosinone samtidigt som Carpi (möter Genoa) och Palermo (möter Juventus) inte vinner är det bara 3-4 poäng upp till nedflyttningstrecket.

Kan gå.


Lorenzo Medici

Copa Medici Cup: "Klose & Gabbiadini strikes back"

Omgång 32:

10p Miroslav Klose (Lazio)
Två mål på en kvart och sedan en assist till Felipe Andersons mål mot Palermo.. Är snart hundra år, men kan fortfarande göra mål på hög nivå. Som Lerneby brukar säga: Kloesi.

9p Manolo Gabbiadini (Empoli)
Ersatte Higuain och gjorde det lysande. Var pigg, vass och gjorde ett mål. Har förtjänat mer speltid under hela säsongen och visade nu varför.

8p Manuel Pucciarelli (Empoli)
Inte den Empoli-spelare det snackas mest om, men är en trotjänare som alltid ger hundra procent. Mot Fiorentina löpte han i massor och gjorde mål. Underskattad spelare.

7p Paul Pogba (Juventus)
Har under våren verkligen visat sin klass och ofta varit en avgörande faktor i svåra eller jämna matcher. Mot Milan gjorde han både mål och var oerhört nyttig.

6p Bruno Peres (Torino)
Målskytt, det eviga löpandet och bra försvarsspel. Den här brassen kommer bli het under sommarens transfermarknad.

5p José Callejon (Napoli)
Inblandad i ett mål, fixade en straff och gjorde ett mål själv. En väldigt fin dag på jobbet för spanjoren om man säger så.

4p Keita Balde Diao (Lazio)
Fick chansen av Inzaghi och såg oerhört pigg ut när han skapade stor oreda i Palermos försvar den första halvleken. En spelare att satsa på.

3p Piotr Zielinski (Empoli) Mohamed Salah (Roma) Antonio Candreva (Lazio)

2p Mattia Perin (Genoa) Andrea Barzagli (Juventus) Mauro Icardi (Inter) Maxi Lopez (Torino)

1p Lorenzo Insigne (Napoli) Luis Muriel (Sampdoria) Alvaro Morata (Juventus) Marek Hamsik (Napoli) Fabio Quagliarella (Sampdoria) Antonio Mirante (Bologna)

Minuspoäng:

-5p Facundo Roncaglia (Fiorentina)
Klantade sig på första baklängesmålet och var ofta ovän med bollen. Är på många sätt antitesen till en stabil och skicklig försvarare.

-4p Samuel Souprayen (Verona)
Mer eller mindre tillintetgjord av Callejon och orsakade en straff. Snurrig insats av fransmannen.

-3p Carlos Bacca (Milan)
Var återigen osynlig och utan energi. Allt går inte att skylla på Mihajlovic och spelsystem, colombianen måste också visa mera “balls”.

-2p Borja Valero (Fiorentina)
När Borja fungerar, fungerar Fiorentina. När Borja inte fungerar, fungerar inte Fiorentina. Mot Empoli var Borja svag och Fiorentina torskade.

-1p Alessio Romagnoli (Milan) Gregoire Defrel (Sassuolo) Marcos Alonso (Fiorentina) Raul Albiol (Napoli) Roberto Vitiello (Palermo) Giuseppe Pezzella (Palermo)

Poängligan:
86p Higuain (Napoli)
72p Dybala (Juventus)
51p Insigne (Napoli)
44p Pogba (Juventus)
41p Salah (Roma)
39p Barzagli (Juventus)
36p Handanovic (Inter)
32p Ilicic (Fiorentina)
30p Manolas (Roma) Hamsik (Napoli)
28p Gomez (Atalanta)
27p Pjanic (Roma) Koulibaly (Napoli)
25p Miranda (Inter) El Shaarawy (Roma)
24p Bonaventura (Milan) Kalinic (Fiorentina) Nainggolan (Roma)
23p Ljajic (Inter) Morata (Juventus)

Lorenzo Medici

Mihajlovic ut, Brocchi in - men problemen lär kvarstå

Det har ju legat i luften ett tag. Att Sinisa Mihajlovic skulle få sparken. Nu ser det ut att det bli verklighet. Italiensk media rapporterar att Primavera-tränaren Cristian Brocchi kommer ta över laget redan idag och att Mihajlovic får lämna posten som huvudtränare.

När vi nu snart lägger Mihajlovics tid som tränare för Milan till historien finns det inte speciellt mycket att minnas. Spelmässigt har det sällan sett särskilt bra ut och det har funnits för lite embryon till att det skulle bli bättre med tiden.

Men om det verkligen är Mihajlovics fel har jag svårt att tro.

Cristian Brocchi är i mångt och mycket Silvio Berlusconis val. Presidenten drömmer våta drömmar om att hitta sin egen Pep och hoppas nu att Brocchi är det italienska svaret på en inhemsk tränare som har det lilla extra.

Brocchi var en hårt jobbande mittfältare med på sin höjd en godkänd Serie A-karriär i bagaget. Hans tränar-filosofi är att laget ska föra spelet, ha bollinnehavet och ta kommandot i matcherna. Det troliga är att han till en början kommer använda sig av ett 4-3-3-system och vi ska inte bli förvånade om han låter en och annan ung talang få chansen som t ex Manuel Locatelli.

Att man väljer att sparka Mihajlovic och ge Brocchi chansen redan nu handlar säkerligen om att man vill testa Brocchi och se vad han kan göra. Sju matchers provanställning helt enkelt. Det är ju en sak att sköta ett Primavera-lag och något annat att slängas in i hetluften i Serie A.

Förhoppningen från Berlusconis sida är att få se något från Brocchi som väcker hopp om framtiden och att man då ska kontraktera honom till hösten. En annan anledning till att man väljer Brocchi har säkerligen mycket att göra med att det inte vimlar av bra alternativ. Antonio Conte är på väg till Chelsea och var säkert aldrig särskilt aktuell och få duktiga tränare är ens intresserade av att ta över en medioker trupp som knappt kommer ta sig till Europa League.

Sökandet efter en ny Pep kan vara lönlöst. Dels så växer sådana som han inte på träd och dels så är Milans trupp inte i närheten av Barcelonas eller Bayern Münchens när det gäller kvalité eller har samma röda tråd i sitt sätt att driva en klubb.

Det är möjligt att det räcker för Brocchi att vara Brocchi, men min känsla att så länge Berlusconi inte säljer klubben, kommer han gå ungefär samma öde till mötes som Seedorf, Inzaghi och Mihajlovic gjort innan honom.

Det är inte Brocchi som är lösningen på Milans problem, det är att Berlusconi inte kan göra frigöra Milan från honom själv.

Lorenzo Medici

Anarchy in the UK

Det är ju egentligen inte min sak att skriva om sagan Leicester och dess framfart mot en sensationell ligatitel. Om det inte vore för att en  italienare skapat anarki i Premier League.

Jag har ju alltid varit lite ambivalent kring Claudio Ranieri.

Dels så minns jag hur han tog Cagliari från division tre till Serie A på två säsonger och hur han lärde ut de första italienska dansstegen åt Daniel Fonseca, men också hur han krampaktigt försökte få liv i ett Juventus efter Calciopoli utan att lyckas. Jag minns hur han tog över efter Spalletti och var nära han att vinna scudetton med Roma, men också att han fick sparken från Napoli under sin andra säsong.

I hans säck finns bland annat en katastrofal sejour för det grekiska landslaget, en salvezza med Parma, en andraplats med Chelsea och ett misslyckat försök i Inter.

Det har spretat åt olika håll under Ranieris karriär. Han har kallats för “Tinkerman”, men framför allt för att vara en förlorare. En som aldrig vinner.

Detta kan komma att förändras för alltid om någon månad. Igår säkrade han en Champions League-plats och en titel ligger och väntar bakom hörnet. Det han gjort med Leicester är fantastiskt. Han har utnyttjat lagets kvalitéer på bästa sätt, fått lag att spela disciplinerat, fått dem att följa en spelidé och satt försvarsspelet på bästa sätt.

Det är mycket möjligt att framgångarna tar stopp för Ranieri och Leicester redan nästa säsong. Men det kommer inte spela någon roll om man ror miraklet i hamn om några veckor.

Det är på många sätt fint att se Ranieris cirkel slutas. Han börjar bli äldre och detta Leicester påminner en hel del om där allting började. I Cagliari. Där han tog ett mindre lag och gjorde dem stora. Visst Ranieri har förlorat en del strider, misslyckats och framstått som en “loser” då och då.

Men sagan om Leicester har förändrat hur världen ser på Ranieri.

Och även för mig.

***

Simone Inzaghi var mer eller mindre samma typ av spelare som sin bror Filippo. En målskytt och inte så mycket mer. Han var lite rundare, men mindre elak, inte lika stor vinnarskalle och inte alls lika framgångsrik.

Men kanske är han en bättre tränare än sin bror. Igår tog han sin första ligaseger i sin första match som huvudtränare för Lazio. Rent taktiskt var det inte mycket som skiljde från hans företrädare Stefano Pioli, men laget kändes tight, taggat, aggressivt och strukturerat.

Jag gillade även att han valde att starta med Keita, Klose och Onazi. En match är väldigt lite att bedöma på, men det fanns mycket igår som fick mig att tro att Simone kan ha en fin tränar-karriär.

Kanske lyckas han överträffa sin bror på sidan av planen.

***

Om Palermo lyckas hänga kvar måste man ändra mycket till nästa säsong.

Zamparini måste sälja klubben till någon ägare som vill satsa. Man måste sälja Franco Vazquez och använda pengarna till att hitta fynd som man kan förädla som man tidigare gjort med Pastore, Dybala och Ilicic. Man måste slussa i ungdomar som La Gumina (debut igår) och Bentivegna och ge dem chansen.

Men frågan är om det är försent? Frågan är om det kaos Zamparini skapat är för svårt att ta sig ur?

***
Ett Napoli utan Higuain fungerade det med. Manolo Gabbiadini tog chansen, var vass och gjorde mål. Det finns ett liv även efter Pipita.

***
Fiorentina fortsätter sin kräftgång och det känns lite som luften gått ur dem. Nu måste man se till att att börja vinna igen för att försvara sin Europa-plats.

***
Maxi Lopez kan verkligen leverera fortfarande och Bruno Peres kommer bli het på sommarens transfermarknad.

***
Om vi ge Vincenzo Montella lite tid kan nog hans Sampdoria bli riktigt bra nästa säsong.

***
I kväll får vi se om Roma lyckas hålla jakten på Napoli vid liv eller inte.


Lorenzo Medici

Ett steg närmare en femte scudetton

Det startade som Cesare Maldinis kväll, såg ut att vara på väg att bli Balotellis, men till slut var det Juventus som seglade hem med triumfen i behåll.

Cesare Maldini, spelare, tränare och pappa till Paolo, fick ett värdigt avsked från Milans supportrar med ett dekorativt tifo och till en början såg matchen ut att gå Milans väg.

De rödsvarta startade rappt och kändes laddade. Kucka vann boll, Montolivo satte passningar, det fanns ytterbackar som stormade fram och en Balotelli som kändes het.

Det var som om Mario verkligen spelade för att få vara kvar i klubben. Hans passningar kom lite fortare än vanligt (inte det där vanliga dra, dra, dra tills han får frispark) och han sökte ivrigt lägen för skott. Det kändes som om det skulle kunna blivit hans kväll. Något det hade kunnat bli om inte Buffon agerat Super-Gigi när han räddade Super-Marios frispark.

Istället var det Alex som hittade rätt på nick och Milans ledning kändes fullt rättvist. Det var de som hade tagit kommandot och satt Juventus i brygga. En hopp hade även tänts nere i Neapel.

Men festen skulle inte vara länge och hoppet skulle släckas fort. Buffon gick ut och lekte libero, satte en lång boll som Morata lyckades föra vidare till en fristående Mandzukic. Kvitterat som om det vore det lättaste av ting.

Där någonstans började också matchen vända. Sakta men säkert gick den mer och mer över till Juventus favör. Och när det hade gått 20 minuter av den andra halvleken lyckades Pogba skjuta vägg med marken och över Donnarumma. Juventus hade gått ikapp och passerat.

Det är imponerade hur detta Juventus lyckas hantera underlägen och eventuella problem. Aldrig någon stress, man maler på, litar till sina egenskaper och vet det kommer ordna sig till slut.

Detta var även ett stort steg mot scudetton. Det var denna match och den mot Fiorentina som var de två som på papperet såg svårast ut.

Den femte scudetton närmar sig.

Lorenzo Medici

Inför helgen - Balotellis sista chans

Inför helgen och lite annat

Mario Balotelli ser ut att få starta mot Juventus på lördag och det kan komma att bli något av Super-Marios sista chans. Efter skadan har han inte riktigt tagit vara på de få inhopp han fått och att Milan skulle köpa loss honom efter säsongen ter sig alltmer tveksamt.

Hans karriär vill inte ta den där vändningen många av oss fortfarande väntar på.

Men skulle han lyckas sänka Juventus kan det komma att förändras. Balotelli behöver göra det mesta av de sista matcherna annars är risken stor att vi ser honom i Kina fortare än kvickt.

Nu är det dags för lillebror Inzaghi att göra tränardebut i Serie A. Att möta ett Palermo på bortaplan ,som verkligen behöver vinna, kommer inte bli helt lätt. Mycket tyder på att Simone kommer köra 4-3-3 med Klose längst fram flankerad av Candreva och Felipe Anderson. Roten till Lazios problem sitter dock inte främst hos tränaren utan hos president Claudio Lotito, vilket supportrarna vet om.

Jag tror att Manolo Gabbiadini kommer göra mål i helgen.


Mancini verkar peta Ljajic till förmån för Eder mot Frosinone. Och ingen Jovetic. Argh. Den viktigaste frågan för Inter handlar dock om något helt annat. Det viktigaste är om Javier Zanetti kan lyckas övertala Diego Simeone att komma till nästa säsong.

Både Quaison och Hiljemark kommer starta enligt Gazzetta dello Sport.

Arrigo Sacchi tycker att Milan ska behålla Mihajlovic. Jag kan förstå tanken med att skapa lite kontinuitet, men kontinuiteten är ju också beroende på om tränaren är rätt. Jag är inte helt övertygad om det. Det är väl åtminstone en bättre idé än att anställa Cristano Brocchi, som Berlusconi sägs vilja ha. Varför inte Eusebio Di Francesco?


Fiorentina möter Empoli i helgen och om Paulo Sousa skulle lämna “Viola” efter säsongen är just Empolis tränare, Marco Giampaolo, ett namn som kan bli aktuell att ta över. Hellre det än Walter Mazzarri.

Cagliari är på väg upp till Serie A och ser ut att bygga en ny arena till 2020. Framtiden ser ljus ut för Sardinien-klubben.

 







Lorenzo Medici

Fyra matchers avstängning för Higuain - Rätt eller fel?

Gonzalo Higuain fick inte helt oväntad fyra matchers avstängning efter sitt röda kort och utbrott i matchen mot Udinese i söndags. Napoli lär ju överklaga domen och kan möjligen få ner det till tre matchers avstängning, men inte mer.

Nu ropas det ju givetvis “fusk” från Napoli-håll och att Juventus återigen fått orättvisa fördelar med sig, att inget har ändrats sedan Calciopoli. Det är en gammal sång som inte kommer försvinna från historien på bra länge.

Att det nu skriks på orättvisa tror jag beror på två anledningar. Det ena är att Juventus tidigare har dömts för sportslig bedrägeri och länge ansetts fått stora fördelar genom åren i italiensk fotboll. Detta härleds inte bara till Calciopoli eller åttiotalet utan ända sedan Bonipertis tid.

Att Juventus står helt utan skuld tror jag verkligen inte, men jag tror heller inte att andra klubbar inte varit inblandade i liknande saker. Det är ju till exempel svårt att tro att Silvio Berlusconi tagit sig igenom trettio år på ett renhårigt sätt.

Det andra är nog ren frustration. Att Napoli-fansen nu ser en scudetto försvinna framför ögonen på dem och att deras bästa spelare nu kommer missa 3-4 matcher. Klart det svider och klart att det måste ventileras på något sätt.

Så har det alltid varit.

Men är då Higuains avstängning rättvis? Media har dragit upp en parallell händelse under den gångna säsongen där Juventus mittback Leonardo Bonucci sätter huvudet (typ snuddar) mot en domare samt har händerna på honom och endast får ett gult kort, medan då Higuain nu får fyra matchers avstängning.

Man kan se jämförelsen på två sätt. För det första blev Bonucci inte utvisad utan fick gult kort för protesten medan Higuain fick sitt andra gula kort för en armbåge på en Udinese-spelare och därefter protesterade på ett liknande sätt. Hade Higuain alltså inte gjort något efter sitt röda kort hade avstängningen sätt annorlunda ut och eftersom Bonucci aldrig blev utvisad är det svårt att motivera att han skulle bli avstängd i efterhand.

Däremot kan definitivt anse att Bonucci borde blivit utvisad för sin förseelse och att de två liknande förseelserna bedömts alldeles för olika.

Tycker jag då att Higuains avstängning är rättmätig? Sett till vad andra spelare fått för liknande “brott” är svaret nog ja. Personligen har jag dock ganska hög tröskel för när spelare visar känslor mot domslut även om det kan gå lite överstyr, så jag hade nog nöjt mig, säg två matchers avstängning.

Min egen bedömning är dock inte speciellt intressant utan det det som främst är av betydelse är att Napoli nu kommer vara utan sin stora målskytt i fyra matcher.

Det är heller säkerligen inte sista gången som det kommer skanderas fuskare åt Juventus. Det är delvis en situation man själva satt sig i, men också en situation som är skapad utifrån avundsjuka och frustration.

Sanningen ligger som så ofta någonstans mitt i emellan.

Lorenzo Medici

Copa Medici Cup: "Suso-trick och bissa-fest"

Omgång 31:

10p Suso (Genoa)
Den spanska talangen blev en misslyckad historia i Milan och hade fram till igår varit sisådär i Genoa. Mot Frosinone förändrade han sin status rejält. Hans tre mål var alla av högsta klass och insatsen var fullständigt lysande. Bara att kasta in konfettin, kepsarna och låta hurraropen skandera.

9p Bruno Fernandes (Udinese)
Missade visserligen en straff, men satte även en och drog till med en underbar bicicleta som gav Udinese 2-1. Var utöver det fin med bollen. Har så mycket talang i sig och visade en hel del av det i söndags.

8p Mauricio Pinilla (Atalanta)
Kan man leva med en ojämn anfallare som gör typ 7-8 mål per säsong, missar ett par straffar och som inte har plats för fler tatueringar? Definitivt om man heter Mauricio Pinilla. Vem bemästrar bättre konsten att göra spektakulära mål än honom? La ytterligare ett fenomenalt mål till sitt CV när han “bissade” in 1-1 mot Milan.

7p Silvan Widmer (Udinese)
Satte fart på det anfall som ledde till den första straffen, fixade själv den andra straffen och spelade sedan även fram till Udinese tredje mål. Löpte amok på sin kant vilket gav Napoli stora problem.

6p Alessandro Florenzi (Roma)
Ytterligare en spelare med förmågan att göra märkvärdiga och sensationella mål. Drog till med läcker volley-träff precis innan bollen hann träffa marken och sänkte därmed Lazio i Rom-derbyt. Vet hur man ställer till med fest.

5p Paul Pogba (Juventus)
När det doftar scudetto kliver han fram. Pogba stod för en finfin framspelning som Mandzukic inte kunde missa och var i övrigt mycket bra.

4p Kostas Manolas (Roma)
Blockerade skott, var alltid först på bollen och gjorde viktiga brytningar när det behövdes. En gigant längst bak mot Lazio.


3p Antonio Rudiger (Roma) Diego Perotti (Roma) Samir (Verona)

2p   Radja Nainggolan (Roma) Alejandro Gomez (Atalanta) Gregoire Defrel (Sassuolo) Nicola Sansone (Sassuolo)

1p Josip Ilicic (Fiorentina) Cristian Molinaro (Torino) Lucas Digne (Roma) Emmanuel Badu (Udinese) Cyril Thereau (Udinese) Alvaro Morata (Juventus)

 

Minuspoäng:

-5p Wesley Hoedt (Lazio)
Det här är ingen fotbollspelare. Borde blivit utvisad när han otyglat rammade Nainggolan och blev sedan utvisad när han otyglat rammade näste Roma-spelare. Börja med rugby istället, Wesley.

-4p Gonzalo Higuain (Napoli)
Drog dit ett prakt-mål, men blev också utvisad vilket ledde till ett litet psyk-bryt. Nu får nog Napoli klara sig utan sin bästa spelare i ett par matcher. Inte speciellt smart.

-3p Faouzi Ghoulam (Napoli)
Hade en mardröms-förmiddag när Widmer blåste förbi honom stup i ett. Stod inte att känna igen.

-2p Daniel Pavlovic (Frosinone)
Hade enorma problem med att stoppa Suso och var mer eller mindre alltid bortgjord. En match att glömma för kroaten.

-1p Miranda (Inter) Carlos Bacca (Milan) Marek Hamsik (Napoli) Lorenzo Insigne (Napoli) Kalidou Koulibaly (Napoli) Andrea Bertolacci (Milan)

Poängligan:

86p Higuain (Napoli)
72p Dybala (Juventus)
50 p Insigne (Napoli)
38p Salah (Roma)
37p Barzagli (Juventus) Pogba (Juventus)
36p Handanovic (Inter)
32p Ilicic (Fiorentina)
30p Manolas (Roma)
29p
Hamsik (Napoli)
28p Gomez (Atalanta)
27p
Pjanic (Roma) Koulibaly (Napoli)
25p El Shaarawy (Roma) Miranda (Inter)
24p Bonaventura (Milan) Kalinic (Fiorentina) Nainggolan (Roma)
23p Ljajic (Inter)
22p Gervinho (Roma) Morata (Juventus)
21p Borja Valero (Fiorentina) Saponara (Empoli) Perisic (Inter)
20p Soriano (Sampdoria) Allan (Napoli)


Lorenzo Medici

Rävsaxen i Udine ställer frågan - är ligan avgjord?

För att vinna en liga gäller det att vara jämnast, klara av pressen, undvika för långa formsvackor och vinna de “enkla” matcherna. Trägen vinner.

Juventus har klarat av allt det där. De drabbades inte av panik när de startade säsongen svagt och när de sedan hittade formen tappade de den aldrig. De har sakta men säkert tröttat ut sina motståndare och väntat in deras misstag.

Trots att Juventus mötte ett hyggligt piggt Empoli under lördagen lyckades man vinna utan större besvär. Man hade en Pogba som vet hur man ska slå avgörande passningar, man hade en Mandzukic som vet hur man ska nicka in bollar och man hade en Rugani som kunde kliva in i Bonuccis ställe och göra det bra. Man har helt enkelt den bästa truppen i Serie A och det har tagit ut sin rätt.

Napoli försökte länge och väl. Men nu ser det ut att vara över. Tillsammans med Juventus har de spelat den bästa fotbollen, men de kunde till slut inte klara av “Den gamla damens” uthållighet.

En rävsax i Udine satte förmodligen stopp för de napoletanska scudetto-drömmarna. De har säkert inte gett upp, men sex poäng upp till Juventus är sannolikt för mycket.

Förmodligen kom Udineses tränarbyte i helt fel läge för Napoli. Udinese såg bättre ut redan under Gigi Di Canios första match och igår såg vi ytterligare prov på förbättring. Det fanns yttrar som löpte, mittfältare som tog jobbet, anfallare som stångades och Bruno Fernandes fina fötter och extraordinära bicicleta-mål som extra krydda på det.

De egna misstagen från Napoli hjälpte dock till. Försvaret hade en dålig dag och målvakten Gabriel klantade sig rejält på 2-1-målet. Gonzalo Higuains psykbryt efter sin utvisning var inte helt oväntat då det alltid ligger i luften så fort Napoli ligger under, men att det inträffade just igår var symboliskt.

Frustration, sorg och ilska över att drömmen om en scudetto sannolikt gick förlorad igår.

***

Nej, Napoli måste nu framöver både ta sig samman psykiskt och utan sin bästa spelare (lär ju bli 1-3 matchers avstängning för Pipita) vilket kan ta dem fort från scudetto-strid till att istället snegla mot tredjeplatsen.

För där kommer Roma ångades. Med 28 av 30 möjliga poäng på de tio senaste matcherna under Spalletti har man nu nästan ätit ikapp Napolis försprång och man kan ju undra hur långt det kunnat räckt om man bytt tränare ännu tidigare.

I skuggan av de tomma kurvorna på Olimpico skulle det ju ändå spelas ett Rom-derby. Ett derby där Roma skulle visa sig vara så väldigt mycket bättre ända tills Keita och Klose byttes in (och försent). Under en liten period verkade derbyt bli en spännande sak, men förbyttes till total rödgul triumf efter ett supermål av Florenzi och en läckerhet av Perotti.

Slutprodukten var en underhållande historia. Det fanns ett perfekt inlägg av Digne som Faraonen nickade in, en Dzeko som gjorde mål där han tidigare så ofta missat, massor av ramträffar och en fullkomligt otyglad Hoedt.

Francesco Totti fick alltså inte hoppa in. Inte pryda ytterligare ett derby till sitt fantastiska C.V. Det är på många sätt sorgligt, men just nu tänker Spalletti på Romas bästa och gör förmodligen helt rätt när han håller “Er Pupone” utanför laget.

Medan Lazios säsong är på väg mot ruiner håller Spalletti på att bygga upp en något riktigt spännande. Något som åtminstone kan liknas vid en Champions League-plats.

Och vem vet, kanske behöver de inte ens kvala.

***
Apropå Europa-drömmar…..

Inter kan nu sluta drömma om Champions League. Roberto Mancini hade ändrat laguppställning 28 gånger av 30 inför matchen mot Torino och den 29 annorlunda elvan blev ingen lyckad historia.

1-0-ledning på straff, ett Torino som knappt kom över halva plan och allt verkade bli en promenad i parken för de blåsvarta. Men detta Inter kan varken hålla ledningar eller hämta underlägen speciellt ofta. Från ingenstans lät man (mest Santon) Molinaro springa in 1-1 och innan de hunnit smälta den baksmällan hade Miranda dragit på sig sitt andra gula kort. Vips så var den matchen bortslängd.

Sedan gnuggade Mancini de obefintliga geniknölarna och plockade först av Ljajic och sedan Icardi. De två spelarna som offensivt förmodligen hade behövts mest. Sekunden senare stod Inter-försvaret paralyserade och lät Belotti springa igenom. Alla utom Nagatomo som aldrig står stilla. Han löper alltid, men ibland fel. Såklart var han där med ett ben i vägen för Belotti vilket innebar straff och rött kort för japanen. Godnatt Inter, goddag Torino.

Inte för att Inter hade kommit ikapp Roma ändå, men de hade ju kunnat hålla illusionen vid liv lite längre i alla fall. Vad Inter kanske behöver är inte en Thohir som lovar Mancini investeringar utan helt enkelt en ny tränare.

Mancini är ett fiasko.

Desto roligare för Torino och dess svenskar. Pontus Jansson spelade 90 minuter och gjorde en stabil insats och Alexander Farnerud hoppade in efter ett långt uppehåll.

Milan lyckades inte hålla ledningen mot Atalanta och var i det långa loppet sämre än sina motståndare. Desperata försök med att slänga in “outcast-ligan” i Balotelli-Menez berättar en del om den trupp Mihajlovic har till sitt förfogande. Men spelmässigt har Milan visat för lite under säsongen för att den serbiske tränaren ska få fortsatt förtroende och när Silvio Berlusconi fått frågan om Mihajlovics fortsatta äventyr i klubben har sagt, “vi får se…”.

Jag tror han har sett tillräckligt. Problemet är att det varit tillräckligt med banda Silvio & Galliani i flera år.

Milans chanser till Europa League är två. Vinna italienska cupen eller komma sexa. Det finns risk att man misslyckas med båda de uppgifterna.

***
Visserligen, stod ribban och Viviano i vägen, men Fiorentina kan inte vinna längre.

***
Torsk för Palermo mot Chievo och de är nu ett av tre lag (Carpi och Frosinone) som ska försöka ta den sista platsen och rädda sig kvar (jag räknar bort Verona ur leken).

Hiljemark blev utbytt innan halvtid efter en svag insats och Quaison fick bara hoppa in. Det är ingen lätt sits Zamparini satt sitt lag och sina svenskar.

***
Lustigt hur många av de spelare som Milan släpper ifrån sig gör succé på andra håll. Inte för att de skulle lyckats göra det i en rödvsart tröja, men ändå.

Igår drog Suso till med ett suveränt hat-trick.

***
Kan man leva med en ojämn anfallare som gör typ 7-8 mål per säsong, missar ett par straffar och som inte har plats för fler tatueringar? Definitivt om man heter Mauricio Pinilla. Vem bemästrar bättre konsten att göra spektakulära mål än honom?

Killen är född med både galenskap och genialitet vid modersmjölken.

***

Efter Johan Cruijff tog en annan legend farväl igår.

Ciao, Cesare.

Lorenzo Medici

Det var en gång ett Rom-derby

Det var en gång ett Rom-derby. Ett derby där det var svårt att få tag på biljetter, ett derby där två kurvor fyllde arenan med vackra färger, sjöng och gjorde det till Italiens kanske mest prestigefyllda match. Ett derby som nästan var viktigare att vinna än en scudetto.

Idag är det ett annat typ av derby vi kommer få se. Ett derby utan kurvor, utan tifo, utan sång. Ett derby där publiksiffran kan komma att bli den sämsta ett Rom-derby någonsin har haft.

Ett derby utan innehåll.

Roma och Lazio-fansens bojkott har pågått mer eller mindre under hela säsongen och en stor anledning till det är att man bestämt att dela upp kurvorna med plexiglas. Supportrarna kan inte längre flytta sig fritt, umgås och dela sången med varandra. Supportrarnas bojkott är också är ett litet vrål mot den moderna fotbollen.

Jag är inte rätt person att avgöra hur nödvändiga dessa plexiglas är, men jag har svårt att tro att det inte skulle kunna hanteras på ett annat sätt.

För Lazios supportrar handlar bojkotten även om en president de inte gillar och aldrig har gillat. Ett aktivt misstyckande mot Claudio Lotito. Att laget sedan gjort en misslyckad säsong har inte gjort saken bättre.

Det handlar såklart även om en strid mot makten, mot staten. En strid som supportrarna alltid är beredda att ta. En strid som funnits i det italienska samhället sedan evigheter.

Det är klart att ett Rom-derby utan supportrar och tifon är sämsta tänkbara PR för Roma, Lazio och italiensk fotboll. Det är klart att det kortsiktigt kommer göra att färre stjärnor vill anlända och fler vill lämna. Det är klart att presidenterna kommer bli irriterade.

Men det är det som är själva poängen.

För supportrarna är klubben större än att en eller annan stjärna vill lämna. De tänker mer långsiktigt än så. De är deras egen fackförening och detta är deras enda sätt att få till en förändring. De har rätt till sin kamp och de kommer inte ge sig.

Fotbollen är spelarnas, tränarnas, ägarnas, men framför allt är den supportrarnas. Det är dem som hänger upp större delen av sin fritid för sitt lag. Det är dem som betalar biljetter i vått och torrt. Det är dem som skapar atmosfär på matcherna. Det är dem som åker på bortamatcher.

Det är dem som ger fotbollen ett innehåll.

Lorenzo Medici
ANNONS
ANNONS

Hej, du har en äldre version av webbläsare

För en bättre upplevelse på fotbollskanalen, vänligen byt till senare version

chrome
safari
ie
firefox
Fortsätt ändå