POPULÄRA LAG

POPULÄRA SPELARE

ANNONS

Gallianis avsked, Spanjorer och Free Mateo

Det finns spelare och lag som har överraskat, underpresterat, överpresterat, framstått som mystiska gåtor och förvandlats till problem. Vi är sex omgångar ifrån halvtid och jag redan börjat grubbla över vissa saker.

Gallianis avsked

Adriano Galliani har deklarerat att han lämnar Milan efter 27 år. Givetvis en milstolpe i Milans historia. Galliani var dock aningen bitter i sitt uttalande och talade om att det inte skett med den elegans han velat. Förmodligen en spark riktad mer åt Barbara än åt sin oskiljaktige kompanjon Silvio.

Hans avsked är verkligen en symbol för att nya tider väntar för Milan.

Spanska likheter kanske ändå blir motsvarigheter men inte som vi först trodde?

Innan säsongen var jag mycket tveksam till bland annat två övergångar. Jose Callejon och Fernando Llorente. Till en början verkade jag få till hälften rätt, till hälften fel. Medan Callejon dansade på San Paolo, gjorde mål och såg ut som ett kap, satt Llorente fastklämd på bänken och omgavs av flyttrykten fastän det bara gått någon månad på säsongen.

Nu är det inte så längre. Men kanske har jag hälften fel och hälften rätt ändå, fast tvärtom. För med tiden har Callejon mer och mer framstått som en visserligen fin lirare, men också vek och ojämn. Han har aldrig klivit fram i de stora matcherna och hans osynlighet har börjat överskugga de tidiga fina insatserna.

Samtidigt har Llorente klivit fram och börjat leverera. Han har börjat göra mål och har visat sig vara nyttig med sin fysik. Han har gett laget en tidigare saknad dimension. Hans tidiga formsvacka handlade kanske trots allt mest om att han inte var tillräckligt tränad.

Även om han inte är den där super-anfallaren som en del vill göra gällande har han överraskat positivt på mig. Både för sina kvalitéer men också för att han bet ihop när det var tungt och körde på.

Vi får se hur det hela ser ut om ett par månader. Kanske är det återigen nya givar då.

Men dessa däremot

Wallace har helt enkelt aldrig sett ut som en spelare på Serie A-nivå. Jag utgår från att Inter skickar tillbaka honom till Chelsea.

Belfodil däremot har redan bevisat att han håller Serie A-nivå. God sådan dessutom. Däremot tror jag fortfarande inte att han håller topplags-nivå. Även om Mazzarri har varit kräsen med att spela de yngre spelarna är det inte Belfodil jag tycker han borde ha spelat mer. Med tanke på att han är en spelare som Mazzarri verkligen gillar och ville ha framstår hans brist på speltid som ännu lite mer bevis på att han kanske inte riktigt är Inter-material.

Jag har alltid haft svårt för Lucas Biglias lite tunga och långsamma spelstil. Om man kan komplettera och dölja det med stor spelförståelse och kreativt passningsspel (typ som Ledesma för något år sedan) är det en annan sak. Med Biglia är mest en bollvinnare. Han har verkligen inte övertygat. Jag är inte förvånad.

Tänk om den Juve-anfallaren som blir över är GIOVINCO?

Eftersom Conte vet att Tevez levererar flyttar han inte på honom och nu när Llorentes tagit hand om platsen bredvid argentinaren blir det många anfallare i Juventus utan speltid. Vucinic, Quagliarella och Giovinco.

Det är ju definitivt tre spelare som är för bra för att inte spela. Tänk om det till slut blir Giovinco som lämnar? Tänk om han används som bytesobjekt för att få Biabiany? Tänk om Giovinco hamnar tillsammans med Cassano i Parma? Jag skulle allvarligt börja fundera på att flytta till Emilia Romagna och skaffa mig en säsongsbiljett.

Men var är min stora succé?

Innan säsongen proklamerade jag att detta skulle bli Luis Muriels stora säsong. Så har det inte blivit. Han har förvisso varit bra en hel del matcher, men inte jämn och inte så bra som han skulle kunna vara. Jag tror att det beror på flera saker. Dels tror jag hans småskador har stört rytmen men dels så har han helt enkelt inte varit tillräckligt vass, inte minst i avslutsfasen.

Little Vargas

Eduardo Vargas är en märklig spelare. Kanske är det en sådan spelare som inte fungerar var som helst. Kanske är han en sådan spelare som alltid kommer ha svårt att lyckas mot taktiska hårda Serie A-försvarare men kan sväva högt i mer fria domäner som i landslaget, i brasilianska ligan eller t ex i Primera Division (han skulle definitivt lyckas där).

Eller så handlar det bara om självförtroende. Snart måste Napoli bestämma vad de ska göra med honom. Den offensiva besättningen är relativt fullpackad och man har redan den typen av spelare i laget i Insigne, Mertens och Callejon. Behöver verkligen Benitez ytterligare en något vek men flink ytter-anfallare. Eehh nej.

Det betyder dock inte att Napoli inte kan få nytta av honom. Antingen använder man honom som bytesobjekt eller så säljer man honom (frågan är om man kan få lika mycket som man gav). Jag gillar Vargas och hade hoppats att han skulle få en andra chans att visa vad han går för. Men jag är osäker på om han hade lyckats och jag är relativt säker på att Napoli kommer försöka använda honom för att få in andra spelare.

Fiorentinas anfallsproblem löste sig aldrig riktigt

Fiorentina saknade en striker i fjol. Till den här säsongen hoppades man därför på Giuseppe Rossi och framför allt värvade man Mario Gomez för dyra pengar. Även om jag tycker att man överskattat Gomez en hel del så behöver man honom verkligen nu. Rossi kan inte göra alla mål själv. Tyskens skada har dragit ut på tiden vilket har ställt till problem för Viola.

Mystiken kring Ilicic

Josip Ilicic visade stundtals i Palermo vilken bra spelare han var och hur mycket potential han besitter. Att Fiorentina värvade honom verkade därför som en vettig investering. Men nu framstår han mer och mer som en mystisk gåta. Varför värvade Fiorentina honom överhuvudtaget om han ändå inte passar in i Montellas spelsystem?

Den nye Zanetti var såklart inte den nye Zanetti

Det var en del som ville mena att Catania minsann snott åt sig den nye Zanetti innan säsongen. Ett epitet han fick för ett par år sedan och som föll väl ut då just Inter visade intresse för honom. Jag varnade för att det absolut inte var tal om någon ny argentinsk super-ytter. Peruzzi fick en mardrömsstart och har inte kunnat vinna tillbaka sin plats i elvan. Kanske har han inte sagt sitt sista ord kring sin Serie A-karriär men han kommer aldrig bli någon ny Zanetti.

Maran kommer komma tillbaka

Det är väl bara en tidsfråga innan Maran är tillbaka i Catania?

Det argentinska slaget

Vad hände med Ruben Botta? Ni vet den där argentinska anfallaren som värvades från San Lorenzo som skadade sig allvarligt i maj. Jo, han lånades ju ut till Livorno men mest på rehalibiteringsläger vad det verkar. Nu är dock Botta på väg tillbaka men det är nog inte troligt att han är i matchform förrän efter jul. Kanske återvänder han då till Inter och får en månad på sig att visa Mazzarri att han är något att satsa på.

Hamnade Ljajic i fel lag?

Desto mer jag ser Ljajic i Roma desto osäkrare blir jag på om det är rätt klubb för honom. Han känns osäker, som att han tänker för mycket. Han är inte samma spelare som i Fiorentina. Det känns som att han är rädd för att misslyckas. För en spelare av hans psyke och typ är det ofta förödande. Återstår att se om Garcia är lika duktig på att bygga upp honom som han byggde upp Gervinho.

The Nico situation

Nico Lopez smugglades in i Benatia-affären och den lille uruguayaren hamnade i Udiense. Speltiden skulle bli mer var det nog tänkt. Det blev den inte. Di Natale, Muriel och Maicosuel har gått före. Men nu har även Bruno Fernandes gått före. Lopez kommer inte låta sig ruttna på en bänk en hel vår, det är något som är säkert.

Från underskattad till överskattad

När Rodrigo Palacio spelade i Genoa var det inte många som brydde sig om honom. Snacket var ungefär: “Lite vek, han är okej men inget speciellt”. Jag insisterade på att han var underskattad och att många inte såg hur bra han var. Nu i Inter är han plötsligt en fantastisk anfallare i mångas ögon: “Oj vad han är nyttig och gör mycket mål”. Jag skulle vilja påstå att han numera är något överskattad.

Mazzarris ovilja att spela med Kovacic

Mazzarri försöker ursäkta sig med att Kovacic fortfarande är ung och bla bla. Jag har inget personligt emot Saphir Taider men jag tycker inte att han ska ta en plats före Kovacic. Mazzarri vill ha Taiders styrka och löpvillighet på mitten precis som han gillade att spela med Gargano och Pazienza i Napoli. Mazzari litar sällan på unga spelare.

Problemet är att det bristande förtroendet för Kovacic hämmar kroaten. Att han inte varit lika framträdande som i våras har nog med självförtroende att göra. Dessutom tror jag visst att han kan spela som innermittfältare.

Free Mateo.

Lorenzo Medici

Är farhågorna kring Benitez-projektet på väg att besannas?

Rafa Benitez och Napoli rivstartade på säsongen. De spelade vacker fotboll, gjorde mycket mål och såg ut att ta ett lyckat steg från Mazzarris mer kontringsinriktade spel till att bli ett mer skickligt bollinnehav-inriktat lag. Man såg ut att kunna hota om scudetton och man gick bra i Champions League. Allt verkade frid och fröjd.

Men nu verkar tiden ha hunnit ikapp Benitez och Napolis nya projekt. Laget har hamnat i en formsvacka, har inte lyckats vinna en enda match mot ett topplag (om man inte räknar Milan som ett topplag) och avancemanget i Champions League är nu väldigt långt ifrån dem.

De farhågor jag målade upp innan säsongen börjar nu riskera att visa sig vara sanna. Napoli och De Laurentiis har investerat allt i den spanska tränaren och hans önskemål. Man har tillgodosett hans önskningar på transfermarknaden och man har litat till hans kunskap till hundra procent. In Pastor Benitez we trust. Detta är riskfyllt.

Tittar man på Benitez historia i Liverpool så kan man tolka det som att han till sist körde in klubben i en återvändsgränd med sina märkliga val på transfer-marknaden, med sin envisa turn over-ideologi och sin oförmåga att vara mer flexibel.

Jag blir orolig när jag hör spelare som Skrtel, Gonalons och Javi Garcia som januari-värvningar. Spelare som skulle kosta en del men förändra väldigt lite. Innan säsongen startade var Benitez så mätt och belåten med sin trupp, nu när det börjat gå sämre har han börjat prata om skillnaden i klubbarnas omsättningar och att det behövs förstärkningar.

Om Benitez-projektet faller ihop kommer man stå med en massa dyra spelarköp som är anpassade och valda av sin tränare. Det är riskfyllt att lägga så mycket tro och förhoppningar på en enda person. Det är dags för Pastor Benitez att bevisa att hans lära fortfarande har mening och substans.

Annars riskerar Napoli att få lida av en långdragen spansk baksmälla.

Lorenzo Medici

Så går det för de italienska lagen i sista omgången….

Juventus besegrade FC Köpenhamn enligt beräkningarna efter show av Arturo Vidal och tog därmed greppet om andraplatsen i gruppen eftersom Galatasaray förlorade mot Real Madrid. Nu återstår det bara en omgång av gruppspelet i Champions League. Hur tror jag att det kommer att gå för de italienska lagen?

Grupp B:
Sista omgången: Galatasaray-Juventus, FC Köpenhamn-Real Madrid

I och med Juventus seger över danskarna så skaffar sig Juventus den stora fördelen att oavgjort i sista matchen mot Galatasaray räcker för avancemang. Även om danskarna skulle vinna över Real Madrid så kan de inte gå om Juve då de har sämre facit i inbördes möten. Galatasaray har inte visat samma form som när de tog poäng borta mot Juve och jag tror att “Den gamla damen” klarar av minst oavgjort i sista omgången.
Kalkyl: Juventus går vidare.

Grupp F
Sista omgången: Napoli-Arsenal, Marseille-Dortmund

Förutsättningarna för att Napoli ska gå vidare är att Dortmund tappar poäng eller att Napoli vinner över Arsenal med 3-0. Jag tror inget av de scenarierna kommer ske. Arsenal är för bra för att förlora med 3-0 och Dortmund är för bra för att inte vinna över ett Marseille som inte har något att spela för förutom äran. Nej, troligen försvann Napolis chans i matchen mot Dortmund.
Kalkyl: Napoli går inte vidare.

Grupp H
Sista omgången: Milan-Ajax, Barcelona-Celtic

Milan och Ajax gör upp om andraplatsen. Ajax måste vinna medan oavgjort räcker för Milan. Ajax har ett bra lag och ska verkligen inte underskattas men gissningsvis är Milan på väg upp i form när de möts och bör kunna greja minst en pinne.
Kalkyl: Milan går vidare.

Lorenzo Medici

Milans olycka och Napolis olycka

I helgen var de båda förlorare. Napoli när de föll mot Parma och Milan när de bara fick 1-1 mot Genoa trots spel med en man mer. Igår tog en av dem revansch medan den andra fortsatte färden ner i mörkret.

Det har varit mycket väsen kring Milan den senaste tiden. En Galliani som kanske är på väg bort, en Barbara som är på väg in, en Allegri som är på väg att få kicken, men ändå inte, ena dagen ryktas Balotelli vara på väg att säljas, andra dagen ska han stanna till 101 procent.

Det är mycket som händer och inte händer i Milan just nu. Det enda man egentligen kan fastställa är att spelet inte varit speciellt bra och att poängen inte har ramlat in som de ska.

Därför var gårdagens seger över Celtic en skön kudde att vila på, en behövlig injektion för självförtroendet. Kaka blixtrade stundtals till som förr i tiden och lämnades helt solo på sitt mål. Balotelli agerade ödmjukare än på länge, applåderade åt sina lagkamrater stup i ett och fick göra ett efterlängtat mål. Milan hade en del flyt (Celtic hade sina chanser) men segern var både viktig och någonting att bygga vidare på.

Nu måste de lyckas svinga vidare på den här lianen när de åker till Sicilien i helgen.

Napolis förlust mot Dortmund innebär nu att det måste till ett litet mirakel för att gå vidare. Det tidiga tveksamma domslutet som ledde till tyskarnas straffmål fick matchen att svänga fram och tillbaka med chanser åt båda håll. Men där Callejon och Higuain missade gjorde Blaszczykowski mål.

När en alltför sent inhoppande Lorenzo Insigne gjorde 2-1 tändes det napoletanska hoppet, bara för att släckas en stund senare när Dortmund kontrade som värsta expresståget efter slarv av Armero. Colombianens misstag betalar sig på den här nivån, inte minst mot ett så pass skickligt lag som Borussia Dortmund.

Napoli hade inte marginalerna eller domaren på sin sida men samtidigt levererade inte Higuain när han skulle, Callejon var återigen var osynlig, Pandev något oskarp vid viktiga moment, Mertens lite omständig, och backlinjen inte direkt felfri. Napoli har vissa bekymmer att lösa och då menar jag inte bara den oerhört knepiga uppgiften att besegra ett Arsenal med tre måls differens.

Nu måste de se till att hitta tillbaka till det Napoli vi såg i början av säsongen. Helst redan nu till helgen mot Lazio på Olimpico.

Lorenzo Medici

Giornata 13 - "Från otränad bänknötare till anfalls-matador "

Giornata 13:
Hellas Verona-Chievo Verona 0-1
0-1 Lazarevic
Milan-Genoa 1-1
1-0 Kaka 1-1 Gilardino (str)
Napoli-Parma 0-1
0-1 Cassano
Livorno-Juventus 0-2
0-1 Llorente 0-2 Tevez
Sampdoria-Lazio 1-1
1-0 Soriano 1-1 Cana
Sassuolo-Atalanta 2-0
1-0 Zaza 2-0 Berardi
Torino-Catania 4-1
1-0 Immobile 2-0 El Kaddouri 2-1 Leto 3-1 Moretti 4-1 El Kaddouri
Udinese-Fiorentina 1-0
1-0 Heurtaux
Bologna-Inter 1-1
1-0 Kone 1-1 Självmål
Roma-Cagliari 0-0
Omgångens topp:

1. Fernando Llorente (Juventus)
Llorente mot Livorno är Llorente när han är som bäst. Agerade först vass målskytt när han smackade dit Pogbas inlägg på volley med stor perfektion och visade sedan styrka när han tog emot bollen och spelade fram Tevez till hans mål. Innan och efter de aktionerna var han mycket nyttig där framme både individuellt och i fint samspel med “Apache”. Har äntligen tagit steget från otränad bänknötare till anfalls-matador.

2. Antonio Cassano (Parma)
Han har gått ner i vikt, han gör mål, han lirar boll som han alltid har gjort och han gnäller inte ens längre. Cassano 2013 har blivit en provins-prins med magiska fötter som Parma drar så mycket gagn av. Hans super-skickliga mål sänkte Napoli på bortamark. Detta Cassano-prydda Parma börjar se riktigt giftigt ut.

3. Dejan Lazarevic (Chievo)
Hoppade in och var otroligt pigg mot Hellas och förtjänade att bli derby-hjälte när han skickligt avgjorde matchen på övertid. Starkt av Corini att se hans talang och ge honom chansen direkt. Lazarevic kommer säkert ge Chievo mer att glädjas över.

Omgångens flopp:

1. Mario Balotelli (Milan)
Missade straffen som kunde ha gett Milan segern över Genoa. Fortsatte sedan helgen med att twittra kl 05.00 och komma för sent till två träningar i rad. Har inte samma självförtroende längre och de negativa spiralerna börjar cirkulera nedåt.

2. Nicola Legrottaglie (Catania)
Bjöd på Torinos första mål och agerade sedan förvirrat resten av matchen. Börjar åldern ta ut sin rätt nu?

3. Innocent Emeghara (Livorno)
Jag misstänkte att hans fina tredjedels säsong i Siena var en aning flytbetonad. Med tanke på hur det såg ut mot Juventus är jag numera övertygad om det. Blir tydligare att han saknar spelförståelse och den rätta tekniken att komplettera sin snabbhet med.

Omgångens lag:

Vlad Avramov (Cagliari) (1)
Ersatte Agazzi och gjorde en kanonmatch när han nollade Roma. Räddade en poäng åt sitt lag.

Gabriel Silva (Udinese) (1)
Rena rama duracell-batteriet på sin kant. Kommer bli intressant för topplagen med tiden.

Lorik Cana (Lazio) (1)
Var Lazios bäste i backlinjen men framför allt ordnade han en poäng med ett skickligt nummer i straffområdet.

Alessadro Lucarelli (Parma) (2)
Återigen beslutsam och säker i backlinjen när Parma överraskade Napoli. Går mot sin bästa säsong på länge.

Paul Pogba (Juventus) (3)
Kanske inte lika framträdande som många gånger tidigare, men hade låg felprocent och hade en fot med i båda målen. En garanti numera.

Roberto Pereyra (Udinese) (1)
Löpte mycket och stod för mycket av det kreativa när Udinese vann över Viola. Nyckelspelare för de svartvita.

Omar El Kaddouri (Torino) (1)
Gjorde två mål och stod för ett par fina framspelningar. Ger Torino behövlig fantasi från mitten. Fin Hamsik-imitatör.

Kaka (Milan) (2)
Gjorde ett snyggt mål och var hela tiden den som ville och gjorde mest för Milan.

Antonio Cassano (Parma) (4)
Promenerade igenom Napoli-försvaret och placerade in matchens enda mål. Peter Pan flyger fint i provinsernas land.

Fernando Llorente (Juventus) (1)
Agerade först straffområdes-killer när han bombade in Juves etta och sedan fin framspelare när Tevez prickade in Juves tvåa.

Ciro Immobile (Torino) (1)
Var otroligt delaktig då han bland annat gjorde ett mål och spelade fram till El Kaddouris andra. Mycket giftig.

Avbytare:

Daniele Portanova (Genoa) (1)
Höll bra koll på Balotelli när hans Genoa tog en pinne på San Siro. Braveheart.

Luca Marrone (Sassuolo) (1)
Klok på mitten och var inblandad i båda målen. Kommer bli viktig för de grönsvarta.

Domenico Berardi (Sassuolo) (1)
Återigen målskytt och återigen vass när Sassuolo vann över Atalanta. Super-talang.

Skytteligan:
1. Giueppe Rossi (Fiorentina) 11 mål 2. Alessio Cerci (Torino) 8 mål 3. Rodrigo Palacio (Inter), Domenico Berardi (Sassuolo), Carlos Tevez (Juventus) 7 mål 4. Alberto Gilardino (Genoa), Jose Callejon, Marek Hamsik (Napoli) 6 mål.

Serie B-elvan (3-4-3):
Pinsoglio (Modena), Del Prete (Crotone), Laurini (Empoli) Esposito (Latina), Casarini (Lanciano), Morrone (Latina), Dezi (Crotone), Verdi (Empoli) Maccarone (Empoli) Bernadeschi (Crotone), Mancosu (Trapani).

Lorenzo Medici

Tillbaka till det normala

Serie A tryckte på återställ och så var Juventus i serieledning. Tillbaka till det normala, till det väntade. Jo, jag vet att Roma kan återta serieledningen ikväll när de möter Cagliari. Men att Juve är ikapp och förbi bara för en dag är en värdemätare på vad som komma skall. Juventus har fortfarande det bästa laget i Serie A.

Segern över Livorno föddes väldigt mycket ur Fernando Llorentes fötter. Han spelade exakt på det sätt han ska spela. Giftig när det vankas inlägg (som vid hans vackra mål) och stark i target-spelet (som vid hans fina förspel till Tevez). För övrigt hade väl Juve lagom koll på matchen. Livorno hade ett par bra kontringstillfällen men de slarvades bort av antingen one-hit-wondern, Emeghara eller Emerson.

Vidal fixade en för dagen ovan position som mittback mycket bra, Pogba var återigen värdefull och Asamoah var flitig. Juve tickar på som en klocka i ligan fastän man dubblar med C.L-spel.

Det är man rustade för.

***
Det som började med en frisk Bologna-vind slutade med en ribbträff ifrån en seger för Inter. De blåsvarta hade lägen att avgöra matchen men samtidigt borde nog Taider ha åkt ut. Oavgjort var till slut ändå rätt rättvist. Jag har sagt det tidigare och jag upprepar det igen, Mazzarri har gjort det bra men måste släppa lite på handbromsen, Inter kan och bör spela lite mer offensivt.

***

Vi ska alltid ge allt i alla lägen vare sig vi vinner eller inte, ungefär så lyder Mihajlovics paroll. Och det Sampdoria vi såg mot Lazio stämde ganska bra överens med det. Trots en man mindre tog man ledningen och kämpade starkt bara för att bli lurade i sista sekunden av en ovanligt skicklig Lorik Cana.

***

Torino har hittat sin supertrio. El Kaddouri, Cerci och Immobile stökade över Catania ordentligt.

***
Desto längre säsongen går desto tydligare blir det att Sassuolo inte är det där uppenbara nedflyttningslaget som en del trodde.

***
Udinese brukar ha en eller två riktigt bra sviter per säsong. Startades en igår?

Fiorentina behöver få tillbaka Mario Gomez nu.

***
Cagliari brukar vanligtvis ha en förmåga att störa Roma. Men Rudi Garcias Roma är å andra sidan inget vanligt Roma.

Lorenzo Medici

Grus i maskineriet

Det är grus i maskineriet. Milan har väl haft det hela säsongen och gårdagen var inget undantag. Hemmamatchen mot Genoa kände som sista chansen till den upphämtning man velat sätta igång för länge sedan. Sista chansen togs inte till vara på. Nu är tålamodet slut. Curva Sud har fått nog.

Egentligen borde de ha grillat Berlusconi tidigare och hårdare. Satt större press. Som vanligt klarar han sig lindrigare undan än vad han borde. Milan borde naturligtvis ha vunnit matchen mot Genoa. Man hade ledningen. Man spelade med en man mer i över en halvlek. Balotelli missade en straff. Matri och Birsa missade solklara målchanser.

Man spelade inte särskilt bra. Inte ens med Kaka (bäst igår), Balotelli, Robinho, Matri och Birsa på plan tillsammans lyckades man sätta Genoa under stor press. Liten men inte stor. Det brukar man göra och det borde man ha gjort.

Milan har många djupgående problem (typ för många gratiskontrakt eller lågbudget-värvningar)  men det mest akuta problemet är att det känns som att de  har gått in i en återvändsgränd med Allegri nu. Det finns väldigt lite spelglädje i laget.

Det känns som att Allegris tjoande från sidlinjen inte har någon verkan. Än så länge verkar han ändå sitta kvar. Kanske vill Milan-hövdingarna snåla även där. Eller så är det nog så att det inte finns några bra ersättare till hands just nu.

Men medan inget händer så faller Milan djupare och djupare ner i mörkret.

Det är grus i maskineriet. Napoli kändes lite sega. Inte på tå, inte på största hugg. Parma kunde matcha dem väl fastän man spelade långt ifrån Ennio Tardini. Callejon och Pandev hade bra omställningslägen men lät sin brist på spelförståelse ta över, Higuain kom inte loss och Insigne saknade den rätta studsen i steget.

Parma behövde inte skämmas för segern. Cassano promenerade ostörd 20-30 meter innan han ljuvligt enkelt placerade in den bakom Pepe Reina. “Peter Pan” flyger fint i provinsernas land och Parma ser mer och mer intressant ut (Sugar-Team!!).

När allt kommer omkring så ser däremot Benitez-Napoli inte så mycket annorlunda ut än Mazzarri-Napoli. Vinner Juventus och Roma sina matcher sladdar Napoli en aning i toppstriden. Precis som tidigare år. Kanske har allt väsen kring Benitez var lite väl högt.

Både Napoli och Milan har viktiga matcher i Champions League i veckan där de kan bevisa att gruset i maskineriet tillfälligt går att rensa bort.

Men om felet är större än så kräver det nog en större reparation i längden.

***

Corini-effekten!

Lazarevic-effekten!

Corini visade direkt fingertoppskänsla genom att ge Lazarevic chansen. Han var pigg och han avgjorde Verona-derbyt på övertid.

Lorenzo Medici

Searching för Sugar-team

Jag saknar ett soligt Renzo Barbera med en svävande Javier Pastore och bomber avlossade av Fabrizio Miccoli. Jag saknar den där magin Cassano och Pazzini skapade i Sampdoria. Jag saknar ett kokande Marassi där Criscito och Mesto flög fram på kanterna, där Diego Milito öste in mål och Thiago Motta härskade på mitten.

De finns inte längre. De är borta. Jag letar efter ett “sugar-team” som kan hota de stora och blanda sig i Champions League-striden.

Förklaringen kanske inte är så svår. Dels så finns det ingen fjärdeplats som leder till Champions League längre, vilket minskar chanserna ännu mer för ett “icke storlag” att nå dit. Men sedan handlar det mycket om att de stora klubbarna strax bakom de tre allra största klubbarna (Inter, Juventus, Milan) dvs Napoli, Roma, Lazio och Fiorentina, alla har vaknat och etablerat sig i toppen.

Toppen har därför breddats och utarmat de mindre storlagen (t ex Sampdoria, Genoa, Torino) och de större provinslagen (t ex Udinese, Atalanta, Parma) något. Men det betyder inte att det kommer vara så i framtiden. Så vilken klubb har störst chans att “sockra” toppen med sin överraskande närvaro de närmsta åren?

Kritierier för att vara ett “sugar team”:

Tillräckligt med publikstöd för att skapa en bra stämning på matcherna. Ett lag som är relativt underhållande. Ett lag som helst är med och hotar om de fem första platserna. Att kunna behålla sina stjärnor till en viss gräns. Ungefär så.

Kandidater:

Udinese
För mig har Udinese svårt att kvalificera sig på grund av det halvsvaga publikstöd man har. Ibland kan man locka 20-25 000 åskådare om det kommer ett storlag på besök, men det är sällan något större tryck på arenan för det.

Hade man flyttat de tre, fyra senaste Udinese-trupperna till säg ett kokande Marassi hade man varit det perfekta “socker-laget” men så är det ju inte. Möjligen kan det bli bättre när Udinese har moderniserat klart arenan, men jag tvivlar. Det kan vara en supporter-kulturell fråga.

Atalanta
Atalanta-supportrarna däremot kan skapa ett ordentligt tryck om de vill. De är lojala och har en identitet. Laget har också bitar som skulle kunna med tiden utgöra ett hot om Europa-platser som t ex Denis, Livaja, Cigarini och Bonaventura. Men problemet är att man är lite för svaga. Blir någon spelare lite för bra kommer han att säljas.

Sampdoria
Sampdoria har de flesta ingredienserna för att bli ett sugar team. För ett par år sedan var man ju det. Nu ser det dock inte lika ljust ut. Tabelläget talar sitt tydliga språk, det gäller att hänga kvar. På längre sikt är jag också tveksam då spelarna med mest potential antingen är delägda (Gabbiadini, Petagna) eller lär säljas (Obiang). Sampdoria har lång väg att gå för att nå till toppen igen.

Torino
Torino har stort stöd från sina supportrar, inte minst i Turin, då man är en klassisk klubb. Man har dessutom en fixstjärna i Alessio Cerci. Men spelarna runt honom är fortfarande lite för svaga och hur stor chans är det att Cerci är kvar efter säsongen? Hade Torino haft lite starkare ekonomi hade man kanske kunnat vara en större kandidat.

Genoa
Kanske kan Gasperini återuppliva det gamla “Socker-laget” från förr. Eller inte. Resultaten hittills tyder ju på att man är på rätt väg och som vanligt med Gasp är man svårslagna på hemmaplan. Men än så länge saknas det spelare med karaktärer som passar bättre in på Gasperinis typ av fotboll. Har man tålamod kanske man kan skapa ett blårött sugar-team 2.

Parma
Parma har en mycket intressant sammansättning av spelare. Här finns talang (Obi, Sansone, Rosi, Cerri), snabbhet (Biabiany), en försvarsklippa (Palotta), en landslagsmittfältare (Parolo)och ett geni (Cassano). Skulle man komplettera med 1-2 rätta värvningar (t ex en försvarare och en stark anfallare som inte heter Amauri) kan man verkligen börja skönja ett lag som skulle kunna hota om en topp fem-placering.

Precis som i Udinese är det dock lite tunt med trycket på arenan. Men till skillnad från Udine har man tidigare visat att man kan skapa ett hyfsat provins-tryck på Ennio Tardini.

Verona
Kanske är det nykomligen Hellas Verona som för tillfället är det största potentiella sugar-laget. Laget susar fram i tabellen, en stabil trupp, man har stort publikstöd och en super-stjärna i görningen i Iturbe. Dessutom är känslan att president Maurizo Setti vill satsa, vill ut i Europa och vill göra Verona till ett slagkraftigt lag.

Det som talar emot är att arenan kräver mycket publik för att skapa atmosfär och att man under Mandorlini aldrig kommer spela tillräckligt underhållande för att platsa som ett sugar-team. Men kanske finns det hopp. Kanske handlar det om vad han har till förfogande. Han har varit överraskande snabb med att integrera Iturbe i startelvan då han måste ha insett att laget behövde kryddas med talang.

Så kanske är trots allt Hellas Verona det lag som är närmast att bli Serie A:s nästa “Sugar-team”.

Lorenzo Medici

Blir Pogba den nya Bale?

Blir Pogba den nya Bale?

Jakten på Paul Pogba har bara börjat. PSG kommer säkert slänga upp 600 miljoner, Verratti och ytterligare någon spelare om Juventus skulle kräva det, för att få Pogba. En tredjedel av Premier League kommer jaga honom och Real Madrid kommer inte titta på.

Det 20-åriga mittfälts-fenomenet har numera inte bara erövrat Serie A utan även det franska landslaget. Han dominerade mittfältet mot Ukraina i veckan och givetvis fick det hans värde att stiga ännu mer.

Nu sägs det att Juventus vill lägga in utköpsklausul i hans kontrakt likt Cavanis. Stort misstag i så fall. Precis som att PSG, City eller Real Madrid inte skulle vara beredda att betala 600 miljoner kronor för Pogba? Juventus kan nog trissa upp priset till Bale-klass utan problem. Och varför skulle de inte? Han är ju kanske redan nu bättre än walesaren.

Den nya ordningen är till för att följas – annars är du väck

Det är nya tider. Ekonomin blir alltmer globaliserad. Europa blir alltmer likriktat. Likaså är det med fotbollsklubbarna och deras arenor. Det finns en ny standard och modernisering att följa. Annars överlever du inte. Italien är på efterkälken men kommer nog komma ikapp så småningom.

Jag har alltid sagt att runt 2020 kommer mer än hälften av Serie A stoltsera med nya arenor och stå sig bättre ekonomiskt. Jag kan även tänka mig att Serie A:s status återigen då står högre i kurs och kanske till och med kan återuppväcka 80- och 90-talets storhetstider.

De nya utländska ägarna i Roma och Inter är givetvis mycket väl medvetna om detta. Tanken att bygga nya arenor var säkerligen en av de viktigaste målsättningarna man hade när man köpte upp Roma respektive Inter.

Kanke håller det redan nu på att hända saker. Thohir har i veckan börjat underrätta sig om var man kan bygga en ny arena och Palotta menar att de har saker på gång. Dessutom är det utdragna lagförslaget som ska göra det lättare för klubbarna att bygga arenor med privat kapital på gång igen.

Jag vill och förstår att de italienska klubbarna måste bygga nytt för att hänga med men visst kommer jag sakna de gamla arenorna. Om tjugo år lär fler sakna den gamla betongen. Jag lovar.

Mihajlovic landar i landet Sampdoria

Nu tar Sinisa Mihajlovic över Sampdoria. Han är sedan tidigare bekant med landet Sampdoria då han själv spelade där i fyra år. Hoppas verkligen att han kan bevisa att Fiorentina-äventyret bara var en plump i protokollet (han gjorde väl ingen dundrande succé i Serbien heller direkt). Jag är osäker. Jag kan tänka mig att han kan ge laget lite behövlig inspiration i början, men i längden? Återstår att se.

Destros revansch?

Roma har haft stora skadebekymmer den senaste tiden. Men nu får de faktiskt tillbaka Mattia Destro. Den unge anfallaren har nästan fallit lite i glömska. Om han är hundra procent tror jag att han kommer ta revansch. Har en känsla att han passar utmärkt in i Garcias fotboll som striker längst fram.

Napoli värvar

Napoli har redan börjat förstärka inför våren. Man är tydligen redan överens med Genoa angående Luca Antonelli. 8 miljoner euro samt den andra halvan av ägarskapet av både Calaio och Gamberini (Genoa ägde ena halvan redan) känns lite väl saftigt för en spelare som inte direkt stormat fram längs Marassis vänsterkant. Men Napoli har pengar att spendera och han fyller en funktion då man behöver back-up på sina kanter.

För övrigt så tycker/tror jag

Att det blir roligt med Verona-derby i helgen. Det var ett tag sedan sist.

Att Balotelli kommer göra en grym avslutning innan jul. Med start mot Genoa.

Att det är väldigt kul att Ekdal, Gomez, Destro och El Shaarawy alla är på väg tillbaka. Svensken spelar nog från start mot Roma på måndag.

Lorenzo Medici

Det gäckande skuttet mellan hopp och förtvivlan

Nu är alla de 32 VM slutspel-lagen klara. Kvalet är över. För Sverige blev det en tung men också logisk sorti. Igår var det svårt att inte hamna i den känslomässiga berg- och dal bana som matchen mot Portugal bjöd på. Inte minst då jag var på plats. Ännu mindre om man lider med sin åttaåriga storgråtande son bredvid sig.

Tårarna rann redan efter 2-2-målet. När den snart guldbollen-vinnande Cristiano Ronaldo gjorde Portugals tredje mål, brast det totalt för min kära åtta-åring. Han visste att det var kört. Jag lät honom gråta ut. Det var förståeligt. Skuttet mellan hopp och förtvivlan blev för stort.

Sverige och kung Zlatan hade ju innan vänt till 2-1 och hoppet och euforin som fanns då på Friends var magisk. Den där känslan som man vill befinna sig i, den där känslan som man innan matchen hoppades få vara med om.

Tyvärr varade det bara i fem minuter.

***

Just nu ser mitt VM-spektra ut ungefär så här:

Största guldkandidater: Argentina, Brasilien.
Final/Semifinal-aspiranterna: Uruguay, Spanien, Colombia, Tyskland, Frankrike, Italien, Portugal
Spännande outsiders: Holland, Belgien, Chile, Kroatien
Kan överraska: Japan, Bosnien, Nigeria, Algeriet
Besvikelse-kandidater: Schweiz, England, Ryssland

Lorenzo Medici

Omaka par kan bli radarpar

De fick 52 minuter ihop. Mario Balotelli och Giuseppe Rossi. Det omaka paret. Balotelli född av ghananska föräldrar och uppväxt under stökiga förhållanden, Rossi född i New Jersey av italienska föräldrar och uppväxt under lugna förhållanden. Balotelli med sin kaxiga attityd, Rossi med sin snälla attityd.

Igår tyckte jag mig se glimtar av briljans dem emellan. Det kändes som det fanns ömsesidig respekt mellan dem. Det omaka paret som kan bli radarparet i sommar.

Efter bara tolv minuter ryckte Balotelli loss, passade vidare perfekt till Rossi som chippade in 1-0 till Italien. De var inblandade i andra målet också. Balotellis klack, Rossis passning vidare till Candreva ledde sedan till Giaccherinis mål. De är båda tillräckligt bra individuellt för att spela från start i sommar och igår visade de att de kan spela ihop utan problem. Det såg till och med riktigt bra ut.

Rossi & Balotelli. VM. Brasilien. Det känns bra.

***
Övriga egna reflektioner från igår.

2-2-matchen mellan Italien och Nigeria var en av de mest underhållande träningsmatcher jag sett på bra länge.

Giaccherini är inte alltid glimrande och är ingen personlig favorit men jag kan ändå förstå varför han troligen kommer komma med i VM-truppen. Kvick och nyttig.

Cristian Maggio är sällan lika bra i landslaget som i klubblaget. Eller typ aldrig.

Jag hoppas verkligen det finns plats för Diamanti och Cerci i Prandelli trupp. Det bor väldig mycket spetskvalité och karaktär i dem.

Balotelli blev mer och mer frustrerad över att vara mållös desto längre matchen gick. Hans vilja att göra mål är på gott och ont. Men igår visade han att han visst är i form, stundtals var han briljant.

Lorenzo Medici

Transfer-maraton del 3

Jeremy Menez (PSG)
Vilka är intresserade: Juventus, Inter

Trots en relativt misslyckad sejour i Roma och en inte mycket bättre tid i PSG är han i ropet i Serie A. Troligen av två anledningar. Det ena är att han lär bli billig eftersom hans kontrakt går ut i sommar och för det andra har han ändå en förmåga att ta sig förbi sina motståndare, en kvalité som faktiskt inte är jättevanlig i Italien (därav Gervinhos, Cuadrados och Cercis stora framgångar). Juventus sägs vilja ha honom redan i januari och även Inter har tidigare visat intresse. Hur som helst har jag svårt att se att han skulle få ett nytt plötsligt lyft i karriären om han återvände till Italien.

Radja Nainggolan (Cagliari)
Vilka är intresserade: Inter, Napoli, Roma, Fiorentina

Har varit på tapeten för många klubbar i Italien under lång tid nu. Roma, Fiorentina, Napoli, Milan och Inter har alla varit ute efter belgaren någon gång under de senaste två åren. I och med att han inte har varit lika bra under hösten som tidigare kan priset ha sjunklit något. Cellinos envishet kan nog ha kostat ett par miljoner euro. Jag lägger fortfarande mitt tips på att det är Inter som till slut värvar honom.

Pablo Osvaldo (Southampton)
Vilka är intresserade: Inter, Juventus

Bad boy i Roma som inte gjort speciellt mycket väsen av sig i Southampton. Men tränare som t ex Mazzarri och Conte uppskattar hans typ av anfallsspel och om den engelska klubben redan har tröttnat på honom finns det intressenter i Italien. Om Inters skadebekymmer på sina anfallare fortsätter så…..

Leandro Paredes (Boca Juniors)
Vilka är intresserade: Roma

Enligt rapporter ska Roma vara mycket nära att kontraktera den talangfulle argentinaren till nästa säsong. Förutsatt att Paredes kommer tillbaka hundra procent efter sin skada är det i så fall med tiden en värvning i paritet med Lamela.

Javier Pastore (PSG)
Vilka är intresserade: Roma,

Har hamnat i PSGs frysbox och lär vilja hitta speltid någonstans för att öka sina chanser till att komma med till VM. MIlan och Inter har redan viktiga spelare på hans position, Fiorentina har inte råd, Benitez och Conte är inte intresserade. Vilket lämnar Roma som enda möjliga destination. Om Garcia tycker det är en bra idé kan vi nog räkna med att Sabatini kommer göra ett försök på sin favoritspelare.

Giampaolo Pazzini (Milan)
Vilka är intresserade: Lazio, Sampdoria

El Shaarawy är snart tillbaka och man har värvat Matri. Det känns som att det är ont om plats för Pazzini när han väl är tillbaka i spel igen. Med tanke på att det även tar lite tid att hitta matchformen minskar chanserna till speltid ännu mer eftersom Milan inte har tid att vänta. Kanske är det dags för en flytt till t ex Lazio? Eller en återförening med Cassano i Parma?

Mauricio Pinilla (Cagliari)
Vilka är intresserade: Inter

Har dykt upp som ett namn för Inter. På många sätt passar han bra. Han är tillräckligt bra för att stundtals göra ett bra jobb i en storklubb, han är inte tillräckligt bra för att börja gnälla om andra går före och han behöver inte bli för dyr. Hittar man bara rätt värvningsformel så ( ja ni gissade rätt,lån med köprätt som de ej utnyttjar sedan) kan Pinilla komma att återvända dit allting en gång började.

Adel Rami (Milan)

Är ju redan klar för Milan till januari. Frågan är vad det är för spelare man får. Rami är inte helt olik Mexes i sin oberäknelighet och när det gäller frekvens på gula och röda kort. Men en Rami i toppform kan också betyda att man får riktigt tufft och skickligt mittbacksspel. Klart värt chansningen.

Gaston Ramirez (Southampton)
Vilka är intresserade: Fiorentina, Inter

Om Fiorentina bestämmer sig för att sälja Ilicic (det finns Premier League-klubbar som är intresserade) vore Ramirez den perfekta ersättaren. Montella gillar honom och Ramirez har framtiden för sig. Om jag fick byta åt Fiorentina skulle jag göra det i en handvändning. Även Inter sägs vara intresserade men det finns ingen logik i det då de har Ricky Alvarez i den rollen redan.

Martin Skrtel (Liverpool)
Vilka är intresserade: Napoli

Napoli kommer värva en mittback i januari,. Var så säkra. Skrtel lär ligga högt upp på Benitez önskelista. Viss kan det komma att bli verklighet. Om det är smart? Skrtel är en tuff och tacklingsskicklig mittback i sina bästa stunder men heller ingen att lita på till hundra procent. Och är han inte bättre anpassad till Premier än Serie A?

Davide Santon (Newcastle)
Vilka är intresserade: Milan

Om Milan får för sig att sälja Abate kanske det blir Milan-supporten Santon som ersätter honom. Om det är så mycket till uppgradering är jag inte säker på men förhoppningen om att Santon inte har nått sitt tak är klart större än för  Abate.

Nemanja Vidic (Manchester United)
Vilka är intresserade: Juventus, Fiorentina

Vidics kontrakt med United går ut i sommar och än så länge har han inte skrivit på en förlängning. Något italienska klubbar säkerligen vill utnyttja genom att erbjuda honom ett långtidskontrakt trots att han har fyllt 31. Juventus och Milan är säkert intresserade men räkna inte bort Fiorentina då staden Florens och Montellas fotboll är två dragningskrafter och två bra anledningar att ta i akt när ens karriär är på väg att gå mot sitt slut.

Sime Vrsaljko (Genoa)
Vilka är intresserade: Inter

Inter var på väg att värva honom för ett tag sedan men valde andra spelare istället. Nu i efterhand var det inte världens smartaste drag eftersom man är den klubb som står först i kö att värva honom från Genoa.

Mirko Vucinic (Juventus)
Vilka är intresserade: Säkerligen ett par Premier League-klubbar och säkerligen alla stora klubbar i Ryssland och Ukraina.

Kanske börjar skadorna och de uteblivna målen ta ut sin rätt. Vucinic har en dryg månad på sig att bevisa att han är för bra för att göras av med. Om inte lär det garanterat finnas Premier League-klubbar som står redo att betala över 10 miljoner euro för honom. Men om Juve inte har en bättre ersättare redo är det meningslöst.

Eduardo Vargas (Napoli)

Det är mycket möjligt att Vargas inte kommer säljas eller lånas ut i januari. Vilket är nämnvärt i sig då Napoli i så fall får en förstärkning utan att behöva lägga ett öre. Om chilenaren kan överföra landslagspelaren Vargas till klubbspelaren Vargas i Serie A sitter Neapel-klubben på en offensiv arsenal ingen klubb i Italien kan mäta sig med.

Lorenzo Medici

Transfer-maraton del 2

Jag vet att landslagsuppehåll innebär Zlatan vs Cristiano. Men landslagsuppehåll innebär också tid för rykten att börja blossa upp. Det är ju faktiskt inte mer än en och en halv månad kvar innan fotbollsgudarna öppnar upp ljuset för alla sportdirektörer. Så vad passar då bättre än att ackompanjera de sista heta VM-kvalmatcherna med del 2 i min tredagars-transfermaraton?

Fernando (Porto)
Vilka är intresserade: Napoli, Inter

Jagats länge av Inter men nu verkar Napoli passerat i rangordningen. “Bläckfisken” är nog väldigt mycket rätt typ som Benitez söker. Hans långa ben är mycket värdefulla i defensiven. Priset bör inte vara för högt då hans kontrakt med Porto går ut i sommar.

Alfred Finnbogason (Heerenveen)
Vilka är intresserade: Roma, Lazio

Islänningen har ju öst in mål i Heerenveen vilket gett eko ända till Italien. Båda Rom-klubbarna sägs ha ögonen på honom. Det är dock fortfarande viss skillnad på att göra mål i Eredivisie och Serie A och jag är inte helt övertygad om att den före detta Helsingborg-spelaren har vad som krävs för att lyckas i Italien.

Batefemi Gomis (Lyon)
Vilka är intresserade: Lazio

Relativt stark anfallare som kändes hetare för ett par år sedan. Är väl en okej lösning men vore jag sportdirektör för Lazio skulle jag hellre välja Djordjevic.

Maxime Gonalons (Lyon)
Vilka är intresserade: Napoli

Fransk gnuggare som Benitez ska vara väldigt förtjust i. Jag är inte lika förtjust. Visst är Gonalons duktig men för mig är värderingen runt 15 miljoner euro för mycket.

John Guidetti (Manchester City)
Vilka är intresserade: Lazio

Nu har Lazio-ryktena dykt upp igen. Tror att jag mer tycker det vore roligt än vettigt för Lazio att värva honom i det här läget. Vore ju bra om de kunde får se var han står spelmässigt först.

Hernanes (Lazio)
Vilka är intresserade: Atletico Madrid, Diverse Premier League-klubbar

Bort eller inte? Förr eller senare kommer han försvinna från Lazio. Hans agent är lite av en kameleont och senaste spåret är att brassen ska respektera sitt kontrakt. Tja, säsongen ut kanske. Jag tror Hernanes mest tänker på vad som är bäst för hans VM-chanser och kanske är det trots allt bäst att vara kvar i Lazio fram till sommaren för att kunna komma med i Brasiliens trupp. Efter sommaren? Då kan han vara såld.

Keisuke Honda (CSKA Moskva)
Vilka är intresserade: Milan

Det mesta tyder på att han hamnar i Milan efter jul. Jag tycker nog det är en lite underskattad värvning. Honda har en förmåga att smyga in sin skicklighet under matcherna och en trio med Honda, Kaka och El Shaarawy bakom Balotelli tycker i vilket fall jag låter som rätt spännande poker-hand.

Juan Iturbe (Verona)
Vilka är intresserade: Roma

Roma ska ligga mycket bra till att ha tjingat honom till sommaren. Smart i så fall. Det känns som att den lille argentinarens höstsuccé inte är någon one-hit-wonder utan är på riktigt. I så fall gör ju Roma rätt i att säkra hans namnteckning redan nu i vinter innan de stora plånböckerna börja svärma runt honom.

Jorginho (Verona)
Vilka är intresserade: Fiorentina, Milan

Den eftertraktade brassen anses som David Pizarros efterträdare och visst skulle han passa rätt bra i Violas fina orkester. Jag tror att den affären kommer bli av, fast inte förrän till sommaren.

Jucilel (Anzhi)
Vilka är intresserade: Inter, Napoli

Dykt upp som ett nytt alternativ för Inter de senaste dagarna. Tidigare var det Napoli som var intresserade. I och med Anzhis utförsäljning kan priset komma att bli överkomligt.

Yoichiro Kakitani (Cerezo Osaka)
Kakitanis teknik touch är faktiskt fenomenalt bra. Både Milan och Inter har visat nyfikenhet för japanen men Arsenal och Galatsaray ligger nog bättre till. Personligen tycker jag italienska klubbar rent generellt är lite för fega när det gäller att värva asiatiska spelare.

Juraj Kucka (Genoa)
Vilka är intresserade: Milan, Roma, Lazio

Har de senaste matcherna börjat se ut som förr när han var het på transfermarknaden. Det har lett till nya rykten och Milan och Roma är väl de som tros vara mest intresserade. Verkligen inte omöjligt att Galliani ringer till sin springpojke Preziosi och byter Niang (de kanske får Nocerino också på köpet) mot Kucka. Eller det är nog snarare väldigt möjligt.

Francesco Lodi (Genoa)
Vilka är intresserade: Fiorentina, Milan

Efter ett par dåliga matcher hamnade Lodi på bänken i Genoa. Där kommer han inte befinna sig hela säsongen. Antingen kommer han återintegreras in i laget av Gasperini eller så kommer han säljas i januari. Räkna med att Montella kommer vilja ha sin gamle adept redan i januari.

Marquinhho (Roma)
Vilka är intresserade: Inter, Juventus

Inter-ryktena fortsätter att surra kring brassen och jag tror han skulle passa utmärkt under Mazzarri. Marquinho är sällan livsfarlig men ofta rätt bra. Används rätt lite i Roma och om Garcia är villig att släppa honom känns Inter som den rätta destinationen.

Javier Mascherano (Barcelona)
Vilka är intresserade: Napoli

Benitez drömvärvning. Fick Rafa själv välja skulle han säkert vara förstavalet men det troliga är att Barcelona inte vill släppa honom. Mer troligt till sommaren i så fall.

Lorenzo Medici

Transfer-maraton del 1

Jag vet att landslagsuppehåll innebär Zlatan vs Cristiano. Men landslagsuppehåll innebär också tid för rykten att börja blossa upp. Det är ju faktiskt inte mer än en och en halv månad kvar innan fotbollsgudarna öppnar upp ljuset för alla sportdirektörer. Så vad passar då bättre än att ackompanjera de sista heta VM-kvalmatcherna med del 1 i min tredagars-transfermaraton?

Abner (Coritiba)
Vilka är intresserade: Roma

Abner var en av Brasiliens bästa spelare i U-17 VM innan han blev skadad. Det sägs att han redan är klar för Roma. Om så är fallet är det ytterligare en smart framtidsvärvning av Roma. Till skillnad från Wallace tror jag Abner är “the real thing”.

Adryan (Flamengo)
Vilka är intresserade: Juventus

Brasiliansk trequartista som har många ögon på sig från europeiska klubbar. Däribland Juventus som varit intresserade av honom i över ett år nu. Känslan är att Juve ligger bra till att värva honom.Blonda brassar växer inte på träd heller. Lär bli bättre än vad Adailton var.

Ever Banega (Valencia)
Vilka är intresserade: Juventus, Napoli

Jag är personligen förtjust i Banega och skulle gärna se honom i Italien. Han har något “smooth criminal” över sin spelstil som jag inte riktigt kan motstå. Jag har svårt att begripa varför Juve skulle behöva honom men skulle kunna se honom göra en hel del nytta för Benitez och Napoli Men Rafa vill väl ha en mittfältare med lite större elakhet och som är lite vassare i det  defensiva spelet.

Marc Bartra (Barcelona)
Vilka är intresserade: Fiorentina, Inter, Napoli.

Är superintressant för många klubbar eftersom han ännu ej förlängt sitt kontrakt med Barcelona som går ut sommaren 2014. Intresserar säkerligen både Benitez och Fiorentinas spanske sportdirektör Macia. Bartra är troligen mycket hett stoff även i Premier League. Bartra lär troligen även gilla den brittiska doften bättre. Förlänger han med Barcelona är det naturligtvis kört för alla andra.

Jonathan Biabiany (Parma)
Vilka är intresserade: Juventus

Sökes: En offensiv spelare med lite annan karaktär än vad man redan har. Gärna snabb, en som kan utmana och som kan spela ytter. Finnes: Biabiany. Vem som satt in annonsen? Beppe Marotta. Om Biabiany är rätt man? Både och skulle jag säga. Han löser nog kortsiktigt vad Juventus behöver fylla ut med, men långsiktigt är han väl inte en ordinarie spelare? Om Juventus värvar honom för vad han är och inte för något han inte är kan det vara en bra lösning. Men som 12-miljoner euros startman? Nope.

Giacomo Bonaventura (Atalanta)
Vilka är intresserade: Alla utom Milan

Bonaventuras agent menar att alla utom Milan har kontaktat honom angående sin klient. Det är säkert sant, men det är också långt från att höra sig för till att verkligen vilja köpa honom. När en agent talar vitt och brett om hur många klubbar som hört av sig brukar det viska om en viss desperation och faktum är att Bonaventuras höst varit tom på succé och fylld av skador. Men sanningen är att en formstark Jacky är en tillgång till de flesta av topplagen i Italien.

Yohan Cabaye (Newcastle)
Vilka är intresserade: Roma

Var en av Rudi Garcias nyckelspelare under tiden i Lille vilket givetvis gör honom intressant för Roma. Rom-klubben har pengar över från sommarens mercato och kan om de vill lägga ett bra bud på fransmannen. Just nu väger Garcias vilja rätt tungt i Casa-Roma så kanske tar Cabaye resan från norra England till Rom i vinter.

Nicolas Castillo (Univeridad Catolica)
Vilka är intresserade: Inter, Udinese, Verona.

Castillo skulle passa utmärkt i Italien. Tänk en lite mindre stel German Denis och du har Nicky Castillo. Inter gillar chilenaren och kanske kan man köpa honom tillsammans med ett mindre lag, säg Verona. Men vi ska heller inte glömma bort att Udinese länge haft ett gott öga till honom, för Castillos del skulle det vara en mycket bra trampolin att börja svinga sin Serie A-karriär i.

Angel Correa (San Lorenzo)
Vilka är intresserade: Inter

The next thing från Argentina. Correa har så mycket snabbhet, fint steg och härlig bollkänsla att man slår kullerbyttor av glädje. Jag önskar honom till Serie A. Inter är den klubb från Italien som visat störst intresse. Snälla Thohir!

Domenico Criscito (Zenit)
Vilka är intresserade: Milan

Börjar det inte bli dags för en hemkomst snart? Criscito bör väl snart ha tröttnat på att vinna ligatitlar i Ryssland och inte komma förbi gruppspelet i C.L. Criscito skulle säkert göra Allegri glad (eller snarare den som någon gång inom 6 månader tar över efter Allgeri).

Dario Cvitnaich (Nice)
Vilka är intresserade: Roma

Anfallare med låg tyngdpunkt och målkänsla. Men om han inte hade spelat i Ligue 1, hade verkligen Garcia och Roma varit intresserade då? Nej tänkte väl det.

Filip Djordjevic (Nantes)
Vilka är intresserade: Lazio, Roma

Sylvass i straffområdet. Är inte purung (26) och blir kanske inte så mycket bättre än vad han är just nu (vilket i och för sig duger bra) men vill man ha en striker-typ som är sylvass i straffområdet är Djordjevic rätt person. Är väl exakt vad Petkovic och Lazio behöver, en anfallare som kan spela med Klose och även ersätta honom nästa säsong. Skulle passa minst lika bra i Roma. Jag är definitivt ombord på Djordjevics “bandwagon”.

Sebastian Driussi (River Plate)
Vilka är intresserade: Juventus, Inter

En av Argentinas nya super-babies. Hoppas något italienskt lag är så pass smarta och skickliga att de satt sig i förarsätet. Annars kan de bittert få ångra det om några år.

Edin Dzeko (Man C)
Vilka är intresserade: Inter

Det känns som att han är färdig med City nu. Om inte redan i januari så garanterat i sommar. Så många säsonger där han fått agera i skuggan, bli utan speltid och spela andrafiol. Jag tror han har tröttnat nu. Kanske kan t ex Inter ta vara på det. Jag är dock inte helt övertygad om att han passar in i Mazzarris “gameplan”.

Stephan El Shaarawy (Milan)
Vilka är intresserade: Genoa och säkert de flesta topplag i Europa

Genoa vill låna tillbaka honom och för dem skulle såklart vara högsta vinsten på lotteri. För SES skulle det vara ett bra sätt att boosta sina chanser till att komma med i VM-truppen. Men kommer verkligen Milan kunna avvara honom? Nej givetvis inte.

Lorenzo Medici

Det är en tränarsak

Så då blir Massimiliano Allegri kvar då. Kanske. Tills vidare. För nu. Eller ända till sommaren. Besluten kring Milans tränare verkar svårtagna och uppgifterna varierar.

Allegri var redan i början av sommaren nära att få lämna Milan och nu är han kanske närmare än någonsin. Men ändå verkar han hänga kvar. Kanske är det så enkelt som att alternativen som Silvio Berlusconi och Adriano Galliani har inte är tillräckligt bra. Kanske övertygar inte Filippo Inzaghi och hans brist på rutin tillräckligt mycket. Om han hade övertygat hade han då inte redan efterträtt Allegri vid det här laget?

Vissa källor menar att Silvio väntar på Clarence Seedorf. Att det är holländaren som är hans förstaval och inte Pippo. Kanske lurar även Cesare Prandellis ande över det hela. Efter VM är han ledig. Men vill han och orkar han ta ett klubblag då? Det vet vi inte än.

Om Prandelli är sugen på en comeback i Serie A måste Milan akta sig för Juventus. För om Antonio Conte skulle komma att lämna “Den gamla damen” i sommar kommer Juventus säkerligen försöka få den italienska förbundskaptenen som ersättare. Och Prandelli lär nog ha Juventus högre upp än Milan på sin lista. Prandelli har spelat i Juve och var på gång dit innan han tog landslagsuppdraget.

Men än så länge harvar Allegri vidare med sina bekymmer. Han vet att han inte kommer vara kvar i klubben längre än fram till sommaren, kanske kortare.

Osäkerheten svajar som ett fallande höstlöv kring Milanello, Via Rossi och alla däri.

***
Apropå tränare så brukar ju landslags-uppehåll vara ett bra tillfälle att sparka tränare på. Två har redan fått packa sina väskor. Giuseppe Sannino och Delio Rossi. Inga överraskningar.

Eugenio Corini tar över i Chievo. Igen. Förra gången gick det ju bra, kanske blir det svårare nu. Sampdoria verkar vilja ha Sinisa Mihajlovic.

Jag är inte överdrivet förtjust i det eventuella valet. Det är många som påstår att det alltid varit Dario Marcolin som låg bakom de taktiska bitarna i de lag som Mihajlovic har tränat. Nu när de gått separata vägar har det väl inte gått något vidare för någon av dem. Vi får se om Samp får loss honom från det serbiska landslaget eller inte.

Ett alternativ ska tydligen vara Zdenek Zeman. Jag skulle vara otroligt nyfiken att se vad “Il Boemo” skulle kunna göra så här efter fiaskot med Roma. Men jag är förvånad att han överhuvudtaget är villig att ta ett lag mitt i säsongen. Zeman är nog bäst om han får bygga laget från början. Jag tror heller inte att delar av klubbledningen är övertygad om det valet.

Ett tredje alternativ verkar vara Davide Ballardini. Alltså hur många jag-tar-över-ett-Serie A lag-mitt -i-säsongen-liv har han egentligen? Trodde han hade bränt sina skepp.

Om de inte kan få loss Mihajlovic tror jag att ändå Eduardo Reja till slut seglar förbi sina konkurrenter och får jobbet.

***

Diego Simeone kommer att träna något lag i Serie A någon gång. Troligen Inter eller Lazio. Om nu Lotito inte tänker att Petkovic är tränaren för framtiden borde han gå all-in på Simeone och redan nu börja smörja argentinaren för att fånga honom om något eller några år.

Simeone har vad som krävs för att lyckas i Italien.

Lorenzo Medici

Giornata 12 - "Blombukett av dynamit"

Giornata 12:
Catania-Udinese 1-0
1-0 Lopez
Inter-Livorno 2-0
1-0 Självmål 2-0 Nagatomo
Genoa-Verona 2-0
1-0 Portanova 2-0 Kucka
Atalanta-Bologna 2-1
1-0 Brivio 1-1 Bianchi 2-1 Livaja
Cagliari-Torino 2-1
1-0 Conti 1-1 Immobile 2-1 Conti
Chievo-Milan 0-0
Parma-Lazio 1-1
0-1 Keita 1-1 Lucarelli
Roma-Sassuolo 1-1
1-0 Självmål 1-1 Berardi
Fiorentina-Sampdoria 2-1
1-0 Rossi 2-0 Rossi 2-1 Gabbiadini
Juventus-Napoli 3-0
1-0 Llorente 2-0 Pirlo 3-0 Pogba

Omgångens topp

1. Andrea Pirlo (Juventus) & Paul Pogba (Juventus)
Den unge och den gamle. Sida vid sida på Juventus mittfält. Som en blombukett gjord av dynamit. Pirlos frispark, bum. Pogbas volley, dubbel bum-bum. Två fantastiska träffar, två fantastiska mål. Två fantastiska spelare. Den ene i slutet av sin otroliga karriär och den andre i början av sin potentiellt sett gränslösa karriär. Medan det kommer kosta mer än 45 miljoner euro att tjuva Pogba från Juve håller Pirlo fortfarande klassen fastän skägget blir längre och åren blir fler.

2. Giuseppe Rossi (Fiorentina)
Först målskytt på straff och sedan dröm-målskytt med en mäktig smekning från långt avstånd. Han knäckte Sampdoria, sänkte sin namne och drog ifrån i skytteligan. Rossi är en purpurfärgad välsignelse till Serie A och givetvis Fiorentinas största genväg till en topp-placering

3. Keita Baldé Diao (Lazio)
Den snabbe 18-åringen väckte först uppmärksamhet i Europa League när han stod för två assist och följde sedan upp det med en förträfflig insats mot Parma. Han var Lazios farligaste spelare mot “I Crociati” och gjorde ett fint mål. Keita ÄR Lazios framtid.

Omgångens flopp

1. Andrea De Marco (domare Catania-Udinese)
Missade två straffar för Udinese och borde ha visat ut Domizzi. Problemet är att det inte är första gången du är på den här listan De Marco.

2. Gianluca Curci (Bologna)
Första baklängesmålet styrdes visserligen en aning men såg inte direkt otagbart ut, det andra baklängesmålet såg allt annat än otagbart ut. Förödande insats.

3. Riccardo Montolivo (Milan) & Marek Hamsik (Napoli)
Två nyckelspelare som måste kliva fram när det behövs som mest, men som inte gör det. Hamsik var osynlig och en icke-faktor mot Juventus medan Montolivo aldrig tog tag i matchen mot Chievo och blev utvisad. Uppryckning krävs.

***

Omgångens lag:

Gianluca Pegolo (Sassuolo) (2)
Alla hans räddningar betydde att Berardis mål blev ett 1-1-mål och inte ett 4-1-mål.

Andrea Barzagli (Juventus) (2)
Barzagli är försvarsbjörnen som nästan aldrig tar ett felkliv. Som mot Napoli.

Daniele Portanova (Genoa) (1)
Stabil bakåt och ett vapen framåt när han nickade in Genoas första mål.

Alessandro Lucarelli (Parma) (1)
Gav hundra procent och nickade in kvitteringen på hörna. Härlig frenesi.

Juan Cuadrado (Fiorentina) (4)
Löpte som vanligt massor mot Sampdoria och var alltid ett hot.

Paul Pogba (Juventus) (2)
Mer och mer dominant för sitt Juve. Skicklig på mitten mot Napoli och bjöd på ett drömmål.

Andrea Pirlo (Juventus) (1)
Dirigerar Juves spel som med förbundna ögon. Styrde spelet mot Napoli med finess och klokhet samt smackade dit ett oerhört vackert frisparksmål.

Daniele Conti (Cagliari) (1)
Avgjorde mot Torino med två mål. Lagets evigt unge fanbärarare.

Juraj Kucka (Genoa) (1)
Kanske är det ett genidrag att flytta upp honom i planen. Mot Verona fungerade det lysande och gjorde bland annat ett fint nickmål.

Giuseppe Rossi (Fiorentina) (3)
Dubbel målskytt mot Sampdoria och drog ifrån i skytteligan. Sensationell höst.

Keita Baldé Diao (Lazio) (1)
Snabb som tusan och var Lazio farligaste spelare mot Parma. Hans första Serie A-mål gjordes med stor akuratess. Mördande talang.

Avbytare:

Davide Brivio (Atalanta) (1)
Fint kantspel och målskytt.

Jonathan (Inter) (1)
Fint kantspel och nästan målskytt (hans skott som Bardi styrde in i eget mål).

Maxi Lopez (Catania) (1)
Kanske kommer hans mål mot Udinese få det att släppa. Straffmissen är förlåten den här gången.

Skytteligan:

1. Giuseppe Rossi (Fiorentina) 11 mål  2. Alessio Cerci (Torino) 8 mål  3. Rodrigo Palacio (Inter) 7 mål 4. Jose Callejon (Napoli) Marek Hamsik (Napoli) Carlos Tevez (Juventus) Domenico Berardi (Sassuolo) 6 mål.

Serie B-elvan (4-4-2):
Gomis (Crotone), Munoz (Palermo), Peccarisi (Avellino), Milanovic (Palermo), Lisuzzo (Spezia), Cataldi (Crotone), Defendi (Bari); Bernandeschi (Crotone),Belotti (Palermo), Baraye (Juve Stabia), Ragusa (Pescara)

 

Lorenzo Medici

Det är Juve som är Anti-Roma

Det blev Juventus som klev fram och utropade sig som seriens Anti-Roma. Nu är man bara en poäng efter dem. Ett Roma som tidigare på dagen bara fått en poäng mot ett Sassuolo som räddades av Pegolos bravader och Ljajics oförmåga att göra mål.

Omgångens stormöte på Juventus Stadium inleddes med ett offside-mål av Fernando Llorente efter bara 2 minuter. Visst var det hårfint, men de assisterande domarna brukar hinna med på den typen av offsides. Napoli försökte komma igen och gjorde det framför allt i andra halvlek men Juve hade ett par vapen kvar att plocka fram när det som bäst behövdes.

Nämligen Andrea Pirlos och Paul Pogbas enorma skottförmåga. Pirlos frispark, bum. Pogbas volley, dubbel bum-bum. Två fantastiska träffar, två fantastiska mål. Två fantastiska spelare. Den ene i slutet av sin otroliga karriär och den andra i början av sin potentiellt sett gränslösa karriär. Det kommer inte finnas några 45 miljoner för att stjäla Pogba från Juventus.

Napoli har nu förlorat mot båda toppkunkurrenterna i serien. Kanske är det något som fattas dem. Kanske tappade Inler för mycket boll och kanske gömmer sig för många spelare när de borde kliva fram. Både Marek Hamsik och Jose Callejon har stundtals varit lysande den här hösten men återigen viker det ner sig när det vankas stormatch. Den som försökte mest och bäst var lille Insigne. Kanske saknas det lite vinnarskalle i detta Napoli.

Något det inte saknas i Juventus, vilket kan ha fällt avgörandet. Pogba är en poängspelare redan vid 20 års ålder, Pirlo dirigerar spelet med förbundna ögon, Barzagli är en försvarsbjörn som aldrig kliver fel, Buffon är inte slut, Vidal är pålitlig, Isla och Llorente är på gång och Tevez en perfekt anfallare.

För mig råder det inget tvivel om att Juventus fortfarande har seriens bästa lag.

***
Milan kunde mycket väl ha vunnit mot Chievo men kunde likaväl ha förlorat. Robinhos stolpskott var kanske värt ett bättre öde medan Paloschi inte var offside när han gjorde mål. Chanser saknades inte för båda lagen.

Balotelli är mer avstängd än inte, Montolivo har tappat formen, Kaka letar efter den, Muntari har aldrig haft den och Matri framstår mer och mer som ett katastrof-köp.

För Chievo var poängen rätt okej, för Milan var den nog inte det.  Även om jag inte vet om det kommer rädda dem, så känns detta uppehåll som en välsignelse för de rödsvarta.

Och oj vad de (och jag!) saknar El Shaarawys spelglädje och friskhet.

***
Rossi sänks av……Rossi. Ja, troligen får Delio Rossi nu sparken efter Giuseppe Rossis två mål igår. 2-1-förlusten mot Fiorentina kan vara spiken i Delios kista. Sinisa Mihajlovic nämns som den hetaste kandidaten. Jag är inte övetygad om det valet.

Beppe Rossis andra mål var magnifikt utfört. Han ser mer och mer ut som en ostoppbar skyttekung.

***
Om det går tungt för Sampdoria går det betydligt bättre för det andra Genua-laget. Genoa spelar Gasperini-fotboll på Marassi fastän den offensiva linjen saknar riktiga Gasperini-yttrar.

***
En dubbel-Conti var för mycket för Toro.

***
Ett chansskott från Marko Livaja var tydligen för mycket för Curci.

***

Keita Baldé Diao var namnet. Ni som har läst min blogg har säkert då även läst det namnet förr. Veckan som gick var den snabbe Lazio-anfallarens lilla genombrott. Killen är alltså bara 18 år.

***
För övrigt tyckte jag att Nicola Sansone visade att det måste finnas mer plats för honom i den här ligan. Konstigt vore annars.

***

Nu är det uppehåll i ligaspelet. Skador ska läkas, sår ska slickas och tränare ska sparkas. Och kanske skickar Zlatan Sverige till Brasilien nästa sommar.

Lorenzo Medici

Övergångssmycken, scudettomuskler och en gloria som är tillbaka

Inter-Livorno var som match mest en gäspning. Livornos målvakt Francesco Bardi (utlånad från Inter) var vänlig nog att bjuda “sin” klubb på tre poäng med sin miss som ledde till 1-0. Men han gav nog de blåsvarta lite skrynkliga pannor i den aktionen. Det är aldrig bra att visa upp sådana missar när man ska vara “framtidens” målvakt.

Men matchen hade ändå två höjdpunkter. Mateo Kovacics inspel till Nagatomos 2-0-mål var ett stycke fotbollsgodis man gärna skulle sätta på repeat. Men framför allt var det ju Javier Zanettis kväll. Legenden var tillbaka efter sin avslitna hälsena. Vackert.

“Glorian” är tillbaka på San Siro.

[youtubeplay id=”bGQMMjSz6Yk” size=”medium”]

***

Catania hade en del flyt med stolpar och domslut mot Udinese. Trots att de vann tyckte jag mig se ett lag som har vissa problem och som kommer få svårt att undvika bottenstriden i maj.

Udinese pressade på och borde ha gjort minst ett mål. Förutom bristande målskytte känns det som att det saknas en större kraft på mittfältet. För övrigt borde de haft minst en straff.

***
Under veckan som gick dök det upp två transferrykten jag verkligen gillade. Gaston Ramirez sägs vilja tillbaka till Italien. Inter eller Fiorentina nämns som nya adresser. Jag har svårt att se att Inter behöver Ramirez då de redan har Ricky Alvarez på exakt samma position men om Ilicic aldrig kommer igång/får chansen tycker jag att han skulle passa utmärkt i Viola.

Det mest spännande ryktet är (som jag tidigare har skrivit och hoppats mycket på) Leandro Paredes till Roma. Enligt transfergurun (och min favorit) Alberto Pedullá är han med 80 % klar för Roma. Det är i så fall en lysande framtidsvärvning i paritet med Lamela och Marquinhos. Ett övergångssmycke som sportdirektör Walter Sabatini i så fall kan vara mycket stolt över.

Det är just sådana värvningar jag gissar att Barbara Berlusconi saknar i dagens Milan.

***
Sluter Delio Rossi en cirkel ikväll? Det var ju på Artemio Franchi han slogs med Ljajic, det var där han fick sparken. Så kan det ju bli ikväll också. Att hans sista match återigen blir i Florens.

Jag gillade Delio Rossi och det han gjorde i Lazio och jag gillade verkligen honom och det han gjorde i Palermo. Men tiden i Fiorentina och nu i Sampdoria har känts annorlunda. Kanske har han tappat självförtroende, kanske har han inte varit tillräckligt flexibel. Kanske har han bara blivit gammal.

***
Men givetvis är det kvällens match mellan Juventus och Napoli som är omgångens höjdpunkt. Italiens två största scudetto-kombattanter som sätter tänderna i varandra. Conte mot Benitez. Tevez mot Higuain.

Alla andra lag får ursäkta (och i synnerhet Roma), men den här säsongen känns detta som den största muskelmätningen som italiensk fotboll kan bjuda på.

Lorenzo Medici

You’re out, Tom

Tom Hagen: Mike, why am I out?
Michael: You’re not a wartime Consigliere, Tom. Things could get rough with the move we’re making.
Don Corleone: Tom, I advised Michael. I never thought you were a bad Consigliere. Michael has all my confidence as do you. But there are reasons why you must have nothing to do with what’s going to happen.
Tom Hagen: Maybe I could help.
Michael: You’re out, Tom.

Silvio Berlusconi erövrade den italienska fotbollen 1986 med sina visioner, sin maktlystnad, sin feta plånbok och med mer eller mindre tillåtna medel. Sedan dess har han lekt gudfader över Serie A i över tjugofem år. Bredvid honom har Adriano Galliani alltid funnits. Som hans högra hand, som en lojal hund som aldrig bitit husse i benet.

Han har alltid varit det Tom Hagen var för Don Corleone. Som verklighetens Robert Duvall bredvid Marlon Brando. Men när det var dags att lämna över så gjorde Don Corleone det till sonen Michael och inte till Tom.

Är det verkligen möjligt att de nu är på väg att gå skilda vägar? Är det verkligen tänkbart med ett Milan utan Galliani, att Silvio verkligen kan släppa kopplet om sin mest lojale vän och kollega?

Den senaste veckan har varit fylld av Barbara Berlusconi och hennes plötsliga stora utrymme i Milan och media. Hon uttalar sig om Milan och dess framtid, om klubbens affärsfilosofi och om hur de bör värva spelare. Hon befinner sig på Camp Nou när Milan möter Barcelona. Samtidigt hör man ingenting från Silvio Berlusconi själv. Ekot av hans tystnad säger kanske mer än tusen ord.

Självklart är det inte bara en slump, någonting är i görningen. Kanske kommer det inte hända så mycket förrän nästa sommar, men någonstans känns det som att det är Milans lilla interna revolution som är på gång. Att Silvio nu så sakteliga lämnar över stafettpinnen till sin dotter, att hon ska försöka fräscha upp klubben med ett nyare tänk.

Men öppnar man upp Pandoras box kan det bli stormigt. Det känns som att det inte finns plats för både Barbara och Galliani. Mycket tyder på att Berlusconis dotter vill plocka in gamla kända profiler i Milan, kanske använda Paolo Maldini i någon roll och Pippo Inzaghi eller Clarence Seedorf som tränare.

Hon vill förbättra scouting-verksamheten och modernisera klubben. Det kan tänkas att Galliani tillhör det förflutna som man nu vill bort ifrån. Troligen kommer Barbara och Adriano betyda en för mycket i samma rum, vilket i så fall bara kan betyda en sak.

Kanske går inte Mario Balotelli längre säker, det är inte omöjligt att Pippo blir ny tränare inom kort och det sägs att man försöker förstärka med Fiorentinas sportdirektör Daniele Pradé nästa sommar. Det vi vet säkert är att om Barbara Berlusconi kommer ta över kommer det säkerligen att hända saker.

Och kanske är det inte en dag för tidigt.

Lorenzo Medici

Pippo på Camp Nou

Bilderna var talande. En alltmer involverad Barbara Berlusconi var närvarande på Camp Nou. Hon var dock inte ensam. Adriano Galliani var givetvis på plats. Men inte lika givet så fanns Pippo Inzaghi också där. Det kanske säger mer än tusen ord.

Jag antar att det var en hedersam förlust. Jag antar att detta Milan idag kanske ska vara nöjda med att inte bli utskåpade på Nou Camp. Det kändes ändå lite märkligt att se Milan i en sådan situation.

Milan ställde upp sina defensiva linjer som om de var Austria Wien eller vilket annat mindre lag som helst. Det kändes som om det aldrig skulle fungera. Ändå fungerade det bättre än vad jag trodde. Kaka pressade fram ett självmål vilket reducerade Barcelonas ledning till 2-1. Därefter dröjde det ända till 83:e minuten till Barcelona kunde sätta trean (Milan hade faktiskt en och annan chans att kvittera innan dess).

Massimiliano Allegri vet att hans tid är räknad. Sättet han besvarar frågor på. Sättet han tar ut laget på. Allegri hade aldrig petat Mario Balotelli för en månad sedan. Nu när han vet att allt ändå är förlorat kan han göra lite som han vill, han har ändå inget att förlora liksom.

Tyvärr förlorade han trots allt en anfallsinsats när han valde Robinho framför Super-Mario för det gick inte att se skillnad på Robson Da Souza och den spanska kvällsluften. Man kan ju verkligen fråga sig tanken med att låta Robinho spela ensam på topp, han är ju knappast spelaren som sysselsätter ett helt försvar med sin styrka och löpvillighet.

Att Milan skulle förlora mot Barcelona kändes väntat. Nu får man göra upp med Ajax och Celtic om andraplatsen. Det är dock inte säkert att det är Allegri som är tränare när de matcherna äger rum.

Hans efterträdare befanns sig i kulisserna på Camp Nou igår.

***

Napoli levde lite farligt mot Marseille men vände både 0-1 till seger med 3-2. Vilket var av största nödvändighet i detta triangeldrama med Dortmund och Arsenal. Bum-bum Higuain stod för de två sista målen (Inlers första mål var dock snyggast) och det är precis det här han är värvad för. Att kliva fram när det behövs. Att vara skillnaden.

Bortamatchen mot Dortmund blir nu väldigt avgörande. Tar man en poäng där är man klara för avancemang fastän det återstår en omgång.

Det skulle i så fall vara en mycket stark bedrift.

Lorenzo Medici

I egna händer

Juventus har det trots allt i sina egna händer. Sitt öde. För vinner man sina två sista matcher mot FC Köpenhamn och Galatasaray är man vidare till åttondelsfinal. Men om Real Madrid vinner över turkarna samtidigt som Contes mannar vinner över danskarna i nästa omgång räcker det med oavgjort i Istanbul i den sista omgången. Inget omöjligt scenario.

Jag är inte säker på om det var Juventus som var ohyggligt bra eller om det var Real Madrid som var väldigt lågmälda i den första halvleken. Säkert en blandning. För det var Juventus som hade allt spel och kontrollen på handlingarna i den första halvan av matchen.

Man vann andrabollarna och skapade en del halvfarliga chanser. Pogba spelade moget långt över sin ålder, Vidal erövrade boll, Pirlo dirigerade, Tevez var rörlig, Llorente agerade target och Marchisio stöttade anfallslinjen. Allt medan backlinjen hade bra koll på Reals kontringar. Till slut kom ett välförtjänt mål genom Vidals straffmål.

Det kändes som att Juventus hade greppet och att inget skulle ta dem ut ur det. Men Martin Caceres, som var mycket bra fram tills dess, (frågan är om hans misstag berodde på matchovana eller om bristen på speltid beror på att det bor sådana misstag i uruguayarens repertoar), slog en boll rakt i gapet på Benzema som sedan spelade vidare till Ronaldo. 1-1. Det finns inte utrymme för sådana misstag när man möter Real Madrid. Då straffas man på en gång.

Matchen svängde. Gareth Bale smattrade dit 1-2 (det såg så enkelt ut) och uppförsbacken kändes tung. Men Juve lyckades komma tillbaka. Caceres tog halv revansch med att slå ett fint inlägg och Llorente slet sig skickligt loss från Varane och fick huvudet på bollen. 2-2 kändes rättvist.

Men kvällens viktigaste resultat kanske kom från Köpenhamn, då danskarnas 1-0 på Galatasaray innebär att det nu är ohyggligt jämnt efter Real Madrid.

Men också att Juventus fortfarande har allt i egna händer.

Lorenzo Medici

Giornata 11 - "Ett av Italiens största framtidsnamn"

Giornata 11:

Parma-Juventus 0-1
0-1 Pogba
Milan-Fiorentina 0-2
0-1 Vargas 0-2 Borja Valero
Napoli-Catania 2-1
1-0 Callejon 2-0 Hamisk 2-1 Castro
Livorno-Atalanta 1-0
1-0 Paulinho
Lazio-Genoa 0-2
0-1 Gilardino (str) 0-2 Kucka
Sampdoria-Sassuolo 3-4
1-0 Pozzi 1-1 Berardi 1-2 Berardi (str) 1-3 Floro Flores 2-3 Eder 3-3 De Silvestri 3-4 Berardi (str)
Udinese-Inter 0-3
0-1 Palacio 0-2 Ranocchia 0-3 Palacio
Verona-Cagliari 2-1
1-0 Toni 2-0 Jankovic 2-1 Conti
Torino-Roma 1-1
0-1 Strootman 1-1 Cerci
Bologna-Chievo 0-0


Omgångens topp:

1. Domenico Berardi (Sassuolo)
Juventus såg till att köpa loss halva ägarskapet i somras (i Marrone-affären) av denne snabbe och skicklige ytteranfallare. De är nog rätt nöjda nu. Mot Sampdoria började Berardi med att kvittera Sampdorias ledning för att sedan sätta två straffar. Den sista elvameters-träffen innebar seger. Förutom det var han hela tiden ett hot för Doria-försvaret med sin snabbhet. Berardi är ett av Italiens största framtidsnamn.

2. Alessio Cerci (Torino)
Är i storartad form för tillfället. När Cerci accelerar upp är det ingen som hänger med. Pulvriserade Roma-försvaret under en kvart mot Roma och var påpassligt framme och kvitterade til 1-1 i andra halvlek. Givetvis skulle Cerci gå in i vilket topplag som helst i Italien just nu och vara ett vapen. Hade VM börjat idag hade han varit ordinarie i mina ögon.

3. Rodrigo Palacio (Inter)
Är kanske ingen nummer nio-typ men längst fram spelar han och mål gör han. Mot Udinese spelade han listigt, offervilligt och kombinerade mycket bra med bland annat landsmannen Ricky Alvarez. Ibland behöver man inte köpa sin top-player om man redan har en inom laget.

Omgångens flopp:

1. Milan
Det är verkligen inte mycket som fungerar för Milan just nu. Balotelli spelar gangster-fotboll och drar på sig fler gula kort än mål, Kaka hittar inte riktigt den höga nivån, försvaret är fortfarande osäkert, mittfältet för okreativt och Allegri verkar inte kunna ingjuta mod, glädje och fart hos sina spelare. Allt medan Napoli, Juventus och Roma plockar poäng. Det börjar bli lite väl mycket att ta igen nu.

2. Andrea Costa (Sampdoria)
Ofta stressad och nervös i sina aktioner och ruinerade matchen för sitt lag när han hamnade på efterkälken och drog ner Diego Farias. Straff och utvisning. Bye-bye tre poäng.

3. Carlos Carmona (Atalanta)
Trots att han var medveten om att han hade ett gult kort i bagaget, rusade han in alltför hårt i en situation och fick sitt andra gula. Där dog Atalantas chanser till poäng. Klantigt.

Omgångens lag:

Mattia Perin (Genoa) (2)
Gillar att göra TV-räddningar men aktionen på Kloses nick var fenomenalt bra. Höll nollan.

Andrea Barzagli (Juventus) (1)
En klippa längst bak mot Juventus. Gjort en konst av att hålla en extremt hög lägstanivå över lång tid.

Gonzalo Rodriguez (Fiorentina) (1)
Kampades med Balotelli och höll honom under bra sikt. Ledare.

Andrea Ranocchia (Inter) (1)
Hade en relativt lugn eftermiddag längst bak men gjorde ett briljant mål på volley i offensiv riktning.

Jose Callejon (Napoli) (2)
Smekte in ett drömmål mot Catania och fortsätter vara nyttig och smart i sitt spel.

Borja Valero (Fiorentina) (2)
Alltid klok i passningsspelet mot Milan och höll sig framme och gjorde 0-2 när han satte kniven i Milan-hjärtat.

Esteban Cambiasso (Inter) (2)
Tog hand om allt framför försvaret men manade även på framåt när det behövdes. Gladiator.

Miralem Pjanic (Roma) (2)
Snickrade elegant på mittfältet mot Torino. Det mesta i kreativ väg startades från Pjanics fötter.

Domenico Berardi (Sassuolo) (1)
Omgångens lirare med tre mål mot Sampdoria. Juventus gnuggar sina händer.

Rodrigo Palacio (Inter) (2)
Smart, löpvillig och målfarlig mot Udinese. Haft en sanslöst bra höst.

Alessio Cerci (Torino) (3)
Var ondskefullt bra i den andra delen av första halvlek. Kallnade lite i andra men lyckades ändå kvittera och därmed stoppa Romas segersvit.

Avbytare:

Raul Albiol (Napoli)
Styrde backlinjen och var skicklig i uppspelen mot Catania.

Ioannis Fetfazidis (Genoa)
Spelade fram till Kuckas mål och bjöd på andra skickligheter som förvirrade Lazio-spelarna. Lirare.

Antonio Floro Flores (Sassuolo)
Hotade hela tiden Sampdoria-försvaret och gjorde ett av Sassuolos mål. Skapar mycket ytor till sina medspelare.

Skytteligan:

1. Giuseppe Rossi (Fiorentina) 9 mål  2. Alessio Cerci (Torino) 8 mål 3.Rodrigo Palacio (Inter) 7 mål  4.Carlos Tevez (Juventus) Jose Callejon (Napoli) Marek Hamsik (Napoli) 6 mål

Serie-elvan:
Pinsoglio (Modena) Santacroce (Padova), Rugani (Empoli), Pisano (Palermo) Benedetti (Padova); Pasquato (Padova) Bolzoni (Palermo) Lazzari (Novara), Sodinha (Brescia), Giannetti (Siena) Caracciolo (Brescia).

Lorenzo Medici

Bruten svit, Inter-rytmik och tränarpanik

Alessio Cerci kom till Romas ungdomsakademi 2002. Två år senare gjorde han debut i A-laget som sextonåring. Det fanns förhoppningar att Cerci skulle gå i De Rossis och Tottis fotspår och bli en Roma-ikon. Så talangfull var han. Men vi som följt den italienska fotbollen vet ju att det inte blev så. Det är inte förrän nu i Torino nsom han vibrerar på fulla cylindrar och blivit en av Italiens bästa anfallare.

Igår var det Cerci som bröt Romas svit. Det blev “bara” tio raka segrar, en svit som var tvungen att brytas till slut. Men poängförlusten mot Torino (1-1) kändes inte speciellt oroande. Spelet fungerade ganska bra och man imponerade första halvtimmen och efter Torinos kvitteringsmål. Då var det Roma som styrde matchen.

Inte minst var det intressant att se hur mycket man gick för seger på slutet. För att man kan och man vill. Rudi Garcia har redan fått in ett tänk där varje match ska vinnas och där man har dresserat in sig i en vinnarmentalitet.

Miralem Pjanic var stundtals en pärla på mitten och Adem Ljajic var pigg i sitt inhopp. Men bäst på plan var de inte.

För det var Alessio Cerci.

***
Inters seger över Udinese imponerade. Mycket dessutom. Man hade fin rytm i spelet, hade kontroll på händelserna nästan hela tiden och skapade chanser framåt. Medan Alvarez och Palacio dansade i offensiven, skötte sheriff Cambiasso defensiven medan Guarin var mycket bra i båda riktningarna.

Skillnaden mellan Mazzarris Inter och Stramaccionis Inter är verkligen påtaglig. Vi ska inte glömma bort att det faktiskt i stort sett är samma elva spelare som spelar nu som då.

***
Lazio har ofta svårt på hemmaplan mot Genoa och även så igår. Nu hänger Petkovic löst igen.

***
Kanske hänger Delio Rossi ännnu lösare efter 3-4 mot Sassuolo. Unge Domenico Berardi gjorde tre mål. För er som brukar läsa mina topp 100- talanger är han ingen främling.

***
Även Diego Lopez, Massmiliano Allegri och Giuseppe Sannino har kanske lite panik över sin framtid.

***
Hellas Verona kan bara vinna på hemmaplan. Men med ett mycket bra grundspel spetsat med löpare som Romulo och Martinho, Iturbes snabbhet och Tonis rutin kommer man rätt långt. Typ Europa-långt.

Lorenzo Medici

Slutet närmar sig för Allegri

När Adriano Galliani lämnar arenan innan matchen är slut är situationen allvarlig. Vart han var på väg kan man bara gissa. Förmodligen på väg för att göra en del samtal som ingen annan skulle lyssna på. Kanske var han mest trött på att se eländet, kanske förolämpad av kurvans banderoll.

För Milan var rena eländet att se på igår. Halvt paralyserade skapade man i stort sett inga chanser alls. Ingen rörlighet, ingen glädje. Det känns fantasilöst och håglöst. Mario Balotelli spelade gangster-fotboll och samlar numera på sig fler gula kort än mål, Montolivo styr inte som han kan, Kaka kunde inte följa upp målet mot Lazio vilket får en att fundera på om det bara var en blixt på en himmelsblå dag och försvaret var…..ja som vanligt ungefär.

Det är klart att Massmiliano Allegri ligger risigt till trots att Milan inte brukar eller gillar att sparka tränare under säsongens gång. Men så här dåligt har de heller inte startat på bra länge. Allegri som haft alibi och kunnat luta sig mot fjolårets upphämtning kan nog inte göra det längre. Dels hade upphämtningen redan börjat vid samma tidpunkt ifjol och den här säsongen inleddes med större förväntningar.

Jag tycker nödvändigtvis inte att Allegri är en dålig tränare, snarare tvärtom, men båten har kantrat och besättningen verkar ha tappat förtroendet för sin kapten. En av få saker man kan göra då (när transferfönstret är stängt) är att byta tränare. Troligen väntar man åtminstone till efter matchen mot Barcelona innan man går till aktion.
Om Milan byter tränare har han mycket att göra framöver. Väldigt mycket.

***
Fiorentina gjorde inte heller någon supermatch och hade marginalerna på sin sida. Vargas-frisparken tog en lycklig riktning och Aquilani borde ha blivit utvisad. Kanske var det karma för tidigare domslut emot sig. Jag tyckte Montella coachade smart. Ryder Matis från start var en överraskning men helt rätt beslut och han bytte in Joaquin vid exakt rätt tidpunkt. Nu har Fiorentina skaffat sig lite häng på topp tre.

***
I slutet av matchen mellan Parma-Juventus satt jag och funderade på om Fabio Quagliarella var skadad. Varför får han inte chansen längre? En minut senare har Conte bytt in både honom och Llorente. Ytterligare någon minut senare har laddat iväg ett sådant där galet Quagliarella-långskott. I ribban. Returen slår Pogba in. Tre mycket viktiga poäng. Mer speltid till Quagliarella (som talade gott om Ghirardi och Leonardi efter matchen).

***
Jose Callejon fortsätter att gäcka Medici! Jag trodde kanske han skulle hamna i en svacka då han haft ett par svaga matcher, men han har kommit tillbaka och fortsatt att göra mål. Bara att erkänna att han gjort en mycket bra höst långt över mina förväntningar och är bättre än vad jag såg i Real Madrid. Han passar perfekt in i Benitez typ av fotboll. Fortfarande saknar jag en bra insats mot bättre lag, men det kommer väl gissar jag.

Däremot har Lorenzo Insigne en rätt tung period just nu. Det syntes när han blev utbytt att han var besviken på sig själv. Få spelare har nog så mycket press på sig själva som Insigne. Han vill så gärna ge Neapel så mycket av sig själv.

***
Både Juventus och Napoli fortsätter därmed att hänga på Roma.11 raka segrar? Det är väl inte möjligt? Eller?

Lorenzo Medici

Cuadrado-Gate

Fiorentinas överklagan angående Juan Cuadrados avstängning har avslagits. Så mer eller mindre missar nu Juan Cuadrado matchen mot Fiorentina för att han blivit fälld av Gökhan Inler. Fiorentina fick inte sin straff mot Napoli och måste nu avvara en av sina bästa spelare (och sin formstarkaste spelare). Rättvist? Knappast.

Det är som att man måste sitta i fängelse en månad fastän man är oskyldig bara för att det tagits ett beslut om det i första läget. Jag har svårt att acceptera att man skickar ut sunt förnuft genom fönstret som en vindpust.

Man kan ju verkligen börja ifrågasätta flexibiliteten i den italienska fotbollen och hos disciplinnämnden. Förmodligen är de rädda för att detta ska bli ett vanligt fenomen, att överklaga utvisningar, och valde därför att säga nej. Men hur många utvisningar blir det per omgång? Hur mycket har en disciplinnämnd egentligen att göra under en vecka?

Det skulle ju ta ungefär 0,001 sekund att se att Cuadrado fick en spark och inte filmade. På ett ögonblick skulle man kunna med TV-bildernas hjälp skipa lite rättvisa i efterhand.

För mig finns det inga förklaringar eller paragrafer i världen som rättfärdigar att man inte kan stänga av någon eller upphäva beslut i efterhand. Den italienska fotbollen har väldigt svårt att förändra saker, modernisera och att tänka nytt. Det är mycket på grund av det som Serie A hamnat på efterkälken gentemot Bundesliga och Premier League i många avseenden.

Ikväll åker Fiorentina till Milano för att möta Milan utan Juan Cuadrado.

Det finns ingen logik i det.

Lorenzo Medici

Giornata 10 - "Det gröna gräsets supernova"

Giornata 10
Atalanta-Inter 1-1
0-1 Alvarez 1-1 Denis
Milan-Lazio 1-1
1-0 Kaka 1-1 Ciani
Cagliari-Bologna 0-3
0-1 Garics 0-2 Kone 0-3 Pazienza
Fiorentina-Napoli 1-2
0-1 Callejon 1-1 Rossi (str) 1-2 Mertens
Genoa-Parma 1-0
1-0 Gilardino
Verona-Sampdoria 2-0
1-0 Gomez 2-0 Toni
Juventus-Catania 4-0
1-0 Vidal 2-0 Pirlo 3-0 Tevez 4-0 Bonucci
Livorno-Torino 3-3
0-1 Immobile 0-2 Glik 1-2 Paulinho 2-2 Greco 3-2 Emerson 3-3 Cerci (str)
Sassuolo-Udinese 1-2
0-1 Di Natale (str) 1-1 Zaza 1-2 Muriel
Roma-Chievo 1-0
1-0 Borriello

Omgångens topp

1. Roma
Tio matcher. Tio raka segrar. Ett enda insläppt mål. Say no more. Drömmen fortsätter.

2. Carlos Tevez (Juventus)
Med lite mer än en fjärdedel på säsongen hävdar jag att “Apache” har varit ligans bästa spelare. Han gör mål, han spelar fram och du ser honom aldrig tappa en boll. Han är target-player, striker, seconda punta, vad du vill. Han är gatufotbollens spelare och de stora arenornas spelare, han är det gröna gräsets supernova.

3. Kaka (Milan)
Alla rödsvarta nostalgiker har säkerligen väntat och hoppats på storverk av den återvändande sonen. Från besvikelsen i premiären, skadan, till tjugo väldigt förtroendeingivande minuter mot Barcelona. Men det bästa av Kaka kom mot Lazio. Förutom en relativt positiv insats var brassens mål ett mästerverk, ett mål som ger hopp. Om det bara är glimtar av en illusion eller en tendens till stigande storform låter jag vara osagt. Men att han har något på gång är tydligt.

Omgångens flopp

1. Gianpaolo Calvarese (Domare, Fiorentina-Napoli)
Magnituden av Calvareses misstag var lite för stort för att ignoreras. Valde att visa ut Cuadrado för filmning istället för att blåsa straff fastän Inler tydligt träffade colombianens ben. Inte nog med att Fiorentina inte fick en chans att kvittera, nu tvingas de (om inte deras överklagan går igenom) vara utan en av sina allra bästa spelare i den viktiga matchen mot Milan imorgon. Misstag med dubbel effekt.

2. Michael Agazzi (Cagliari)
Katastrof i målet mot Bologna och var klart delaktig i 0-3-förlusten. Detta var andra gången den här hösten som han dippade vilket inte förbättrar hans chanser till att värvas av ett större lag direkt.

3. Fredy Guarin (Inter) & Hernanes (Lazio)
Förmodligen finns det inte två spelare som lyckas få ut så lite av så mycket potential som Guarin och Hernanes just nu. Som att äga två miljoner men inte kunna använda dem.

Omgångens lag:

Zeljko Brkic (Udinese) (1)
Tre grymma räddningar mot Sassuolo. Uppgraderingen gentemot Kelava är tydlig.

Michael Ciani (Lazio) (1)
Tuff kombattant längst bak, vass nick-målskytt längst fram.

Emerson (Livorno) (2)
Prickade rätt med en 40-meters projektil värd hela entrépengen.

Giorgio Chiellini (Juventus) (2)
Fick Juventus Stadium att explodera med sina brytningar. Kultspelare.

Juan Cuadrado (Fiorentina) (3)
Sedvanlig ostoppbar jojo vilken kant han än tog sig an. Borde haft en straff istället för utvisning.

Kaka (Milan) (1)
Enda glädjeämnet för Milan-supportrarna mot Lazio. Målet var ohyggligt snyggt.

Dries Mertens (Napoli) (2)
1-2-målet var barn av belgarens kvickhet och skicklighet. Glödhet just nu.

Panagiotis Kone (Bologna) (1)
Gjorde ett mål och inblandad i de andra två. Matchvinnare.

Jose Callejon (Napoli) (1)
Jobbade hårt och gjorde mål. Nyttig och konkret.

Carlos Tevez (Juventus) (4)
En av Juventus fyra målskyttar. Men det är så mycket mer som imponerar, styrkan, bollbehandlingen och kvickheten.

Gonzalo Higauin (Napoli) (3)
Spelade fint fram till Callejons mål, inblandad i Mertens mål och gjorde ett mycket viktigt jobb för laget längst fram. Klassanfallare.

Avbytare:

Luca Antei (Sassuolo) (2)
Återigen mycket bra i den grönsvarta backlinjen, trots tuffa motståndare i Di Natale och Muriel. Framtida A-landslagsman?

Carlos Carmona (Atalanta) (1)
Satte knappt en fot fel mot Inter. Visade stor arbetskapacitet och läste spelet mycket bra.

Luca Toni (Verona) (1)
Slet på topp och fick göra mål i slutet av matchen mot Sampdoria. Ytterligare en triumf för Toni.

 

Lorenzo Medici
ANNONS
ANNONS

Hej, du har en äldre version av webbläsare

För en bättre upplevelse på fotbollskanalen, vänligen byt till senare version

chrome
safari
ie
firefox
Fortsätt ändå