POPULÄRA LAG

POPULÄRA SPELARE

ANNONS

Omgångens lag – 2014/15- 9^ Giornata

Omgång 9:

Sassuolo-Empoli 3-1
0-1 Croce 1-1 Missiroli 2-1 Floccari 3-1 Berardi
Atalanta-Napoli 1-1
1-0 Denis 1-1 Higuain
Cagliari-Milan 1-1
1-0 Ibarbo 1-1 Bonaventura
Fiorentina-Udinese 3-0
1-0 Babacar 2-0 Babacar 3-0 Borja Valero
Genoa-Juventus 1-0
1-0 Antonini
Inter-Sampdoria 1-0
1-0 Icardi (str)
Palermo-Chievo 1-0
1-0 Rigoni
Roma-Cesena 2-0
1-0 Destro 2-0 De Rossi
Torino-Parma 1-0
1-0 Darmian
Verona-Lazio 1-1
0-1 Lulic 1-1 Toni (str)

Omgångens lag:

Marco Sportiello (Atalanta)
Fullkomligt lysande när han stod flera svettiga räddningar samt räddade Higuains straff i slutminuten. 

Konstantinos Manolas (Roma)
Märktes direkt att han var tillbaka då gav lugn och säkerhet till backlinjen. Börjar bli en nyckelspelare.

Nicolas Burdisso (Genoa)
Vann det mesta  luftrummet och höll undan i backlinjen med näbbar och klor när Juventus pressade på. Rutin i massor.

Luca Rossettini (Cagliari)
Tuff och säker mot Milan. Hade inga problem med att neutralisera Torres.

Rolando Mandragora (Genoa)
17-åringen klev in sin debut mot Juventus och imponerande. Klarade av att begränsa Pogba. Spännande talang.

Luca Rigoni (Palermo)
Avgjorde mot sina gamla lagkompisar med ett snyggt mål. 

Simone Missiroli (Sassuolo)
Pigg och alert på mitten och gjorde ett påpassligt mål. Late bloomer?

Borja Valero (Fiorentina)
Bjöd äntligen på en insats i paritet med hans vanliga nivå. Gjorde även ett skickligt utfört mål.

Nicola Sansone (Sassuolo)
Gjorde inget mål, men var rena mardrömmen för Empoli-försvaret med sin snabbhet. Fixade också en straff.

Khouma Babacar (Fiorentina)
Dubbel målskytt mot Udinese. Tar större och större kliv i sin karriär. Håller på att bli ny gunstling på Artemio Franchi.

Victor Ibarbo (Cagliari)
Var stundtals ostoppbar med sin kombination av styrka och snabbhet. Nickade snyggt in Cagliaris mål.

Omgångens sämsta:

1. Luis Cavanda (Lazio)
Lyckades tappa markeringen på Gomez, dra ner honom och därmed ordna straff och utvisning i samma moment. En misslyckad aktion som troligen kostade Lazio tre poäng.

2. Rodrigo Palacio (Inter)
Är fullständigt iskall för tillfället. Brände flera bra lägen mot Sampdoria. Är en skugga av sig själv för närvarande.

3. Fernando Torres (Milan)
Såg trög och enkelspårig ut mot Cagliari. Gjorde aldrig sin gubbe och sköt lama skott. Är detta den Torres som ska frälsa Milan?

Lorenzo Medici

Vila i frid, Klas - Italien glömmer dig aldrig

Jag måste erkänna att jag var lite skeptisk när Klas Ingesson gick till Bari. Jag var tveksam till om han skulle klara av att spela i serie A då hans teknik kanske inte var den bästa.

Men precis som han alltid gjort under sin karriär skulle han tysta sina tvivlare. Ingesson var en vinnarskalle och lyckades alltid överträffa sig själv på något sätt. Både i landslagsammanhang och i klubbsammanhang.

Ingesson hade väldigt fina år i både Bari och Bologna. Han lyckades utveckla sitt spel i Italien både tekniskt och taktiskt. Men framför allt hade han en karaktär som det inte finns alltför många av i Serie A. Det var nog en av anledningarna till att han lyckades så pass bra.

Hans arbetskapacitet, lagkänsla och taktiska klokhet på planen gjorde honom både omtyckt hos lagkamrater, tränare och supportrar.

En av de som uppskattade Ingesson mycket var tränare Eugenio Fascetti som hade svensken i Bari.

“Jag har jättefina minnen av honom. Hans död är hemska nyheter.”

“Han var en spelare med stor prestanda. Jag har haft få spelare så bra som honom. Han var en klippa i laget och i omklädningsrummet, en man kunde lita på.”

“På planen var han tuff, tekniskt begränsad, men mycket duktig taktiskt. Han var en utmärkt mittfältare.”

En av Italiens vassaste i anfallare i modern tid, Giuseppe Signori, spelade ihop med Ingesson i Bologna och minns honom så här:

“Jag förlorar inte bara en före detta lagkamrat utan en vän, en fantastisk person. Jag minns hans energi på plan, en spelare som aldrig sparade på krutet och jag tror det var därför han tog sig in i Bologna-supportrarnas hjärtan fastän han bara spelade två säsonger där.”

Klas Ingesson vann kanske inte kampen över sin sjukdom, men han vann kampen på fotbollsplanen där hans spelstil ofta möttes med viss skepis.

Vila i frid, Klas.

Non ti dimenticheremo mai.

[youtubeplay id=”WWqkRTrS4PA” size=”medium”]

Lorenzo Medici

Jakten på scudetton kommer dansas ända in i maj

Juventus med Allegri som tränare kommer inte att springa iväg med titeln. Jag tror att scudetto-jakten kommer vara ända in i maj.

Matchen mot Genoa talade i vilket fall för det. En match som Juventus dominerade, men inte vann. Så brukade det sällan vara under Antonio Conte. Jag menar inte att allt handlar om Allegri, efter tre raka scudetton är det inte mer än normalt att tappa i koncentration och hunger en aning.

Däremot tycker jag fortfarande att Allegri är lite väl hierarkisk (eller bara fotbollskorkad) när han återigen väljer Llorente före Morata. Visst gjorde Llorente mål mot Palermo (inte världens bästa försvar direkt), men det är så tydligt att Morata är bättre och hetare.

Mot Genoa hoppade Morata in och skapade flera farligheter direkt. Återstår att se hur länge Allegri ska envisas med att välja fel anfallare till Tevez.

Genoa må ha haft en del flyt när man lyckades få in bollen i allra sista stund i en match där man mestadels var tillbakapressade, men formen är lysande och nu har man hoppat upp på femton poäng i ett nafs.

Det var ju inte speciellt länge sedan fansen var rejält irriterade över läget. Det svänger snabbt.

Den andra scudetto-kanditaten, Roma, gjorde väl ungefär det som Juventus gjorde i söndags, alltså vann ganska säkert utan att bjuda på något större spektakel. Det viktiga för de rödgula var ju att man nu är ikapp Juventus helt och hållet. Det kan ju behövas inför den tuffa matchen på lördag mot Napoli då man riskerar att tappa poäng.

Nej, jag ser fortfarande inga andra lag som kan hota om scudetton. Inte gör jag det mer efter gårdagen heller.

Milan ska vara glada att man fick en poäng med sig borta mot ett friskt Cagliari. Precis som i söndags har man oerhört svårt att bygga ett konstruktivt spel och framåt kändes man inte speciellt vassa.

Fernando Torres var värdelös, El Shaarawy letar efter formen och när både Honda och Menez logiskt nog inte har samma hysteriska form som för ett par veckor sedan, ja då blir det lite blekt.

Tur att Jacky Bonaventura gjorde skäl för namnet och slog till med ett drömmål och att Alex och Adel var stabila bakåt.

Jag tyckte Albin Ekdal gjorde en mycket bra match igen. Cagliari spelade bra, i vilket fall i första halvlek, men måste bli bättre att omsätta sina chanser till mål.

Victor Ibarbo är många gånger ostoppbar med sin fysik och teknik, men är lite för slarvig i avslutsfasen. Förbättrar han det är han värd minst 200 miljoner kronor.

Inte heller Inter kan stoltsera med något imponerande spel. Men det har vi ju vant oss vid det här laget. Det är väl så här det kommer se ut med Mazzarri. Frågan är om det är så himla bra att man vinner då det ökar chanserna att Mazzarri får vara kvar. Varför blåsa in mer syre i luftslottet?

Rodrigo Palacio är helt enkelt iskall just nu. Iskall.

Gonzalo Higuain blev både frälsare och syndabock igår. Atalanta är något av Napolis boogie-team och German “Karma” Denis gör nästan alltid mål på dem.

Igår dominerade dock Napoli matchen och borde ha gjort det första målet. Istället var det just Karma-Denis som gav Atalanta ledningen.

Men Napoli kom dock tillbaka genom ett mycket skickligt inprickat mål av Higuain. Som sen fick chansen att avgöra på straff. Men världen bästa sportnamn, Sportiello, räddade. Där hade Napoli en jättechans att ta mycket viktiga poäng.

Trots allt ser jag Napoli fortfarande som den starkaste tredje kraften i ligan. Övriga tänkbara kandidater måste visa mer för att få mig att ändra åsikt.

Kanske kan Fiorentina vara ett sådant lag med tiden. Det finns nog inget lag med större sparkapital att plocka av än dem. Borja Valero har inte nått upp till sin vanliga nivå, Cuadrado kan mycket bättre och sedan har vi Rossi och Gomez på skadefronten.

Och så två spännande ungtuppar i anfallet såklart. Varav en håller på att få sitt riktiga genombrott.

Babacar är helt enkelt grym.

Udinese verkar köra lite varannan vecka med sig själva. Ena gången tror man att de har något vasst på gång, andra gången inser man det var lite för tidigt att tro det. Så där håller de på. Det brukar sluta med att man kommer på en nionde, tionde plats.

Finns ingen målvakt som vinner mer poäng åt sitt lag än Mattia Perin. Ingen. Sedan kan ni säga vad ni vill. Alla storklubbar som hade tänkt köpa honom i somras måste nu betala det dubbla. Grattis. Å andra sidan spelar det ingen roll, då han lär plockas av någon klubb utanför Italien som har råd.

Det står för övrigt rätt bra till med återväxten av italienska målvakter. Det visar inte minst Marco Sportiello. När Atalanta sålde Andrea Consigli till Sassuolo var det nog en del som höjde på ögonbrynen. Få visste att man hade en minst lika bra eller bättre yngre målvakt i sin ägo. Igår räddade han poängen för sitt Atalanta.

Jag var en av få som anade att Parmas kris låg bakom hörnet och lurade. Riktigt så här illa trodde jag inte att det skulle gå dock. Mot Torino hade man dock lite oflyt och borde/kunde ha fått med sig en poäng. Men det brukar ju vara så när det blåser motvind.

Franceso Lodi och Ishak Belfodil är verkligen två fotbollsspöken.

Palermos seger över Chievo var nästan värd det dubbla. Dels skuttar man upp på nio poäng och dels förankrade man en direkt bottenkonkurrent.

Pablo Dybala är fotbollsgodis varje vecka numera.

Apropå ligans tredje kraft så har ju Lazio chansen att gå upp på tredje plats ikväll. Men min känsla är att Verona tar minst en poäng.

Lorenzo Medici

Omgångens lag – 2014/15- 8^ Giornata

Omgång 8:

Empoli-Cagliari 0-4
0-1 Sau 0-2 Avelar 0-3 Avelar (str) 0-4 Ekdal
Parma-Sassuolo 1-3
0-1 Floccari 0-2 Acerbi 0-3 Taider 1-3 Cassano
Sampdoria-Roma 0-0
Cesena-Inter 0-1
0-1 Icardi (str)
Chievo-Genoa 1-2
1-0 Zukanovic 1-1 Matri 1-2 Pinilla
Juventus-Palermo 2-0
1-0 Vidal 2-0 Llorente
Lazio-Torino 2-1
1-0 Biglia 1-1 Farnerud 2-1 Klose
Udinese-Atalanta 2-0
1-0 Di Natale 2-0 Thereau
Napoli-Verona 6-2
0-1 Hallfredsson 1-1 Hamsik 2-1 Hamsik 2-2 Lopez 3-2 Higuain 4-2 Callejon 5-2 Higuain 6-2 Higuain (str)
Milan-Fiorentina 1-1
1-o De Jong 1-1 Ilicic

Omgångens lag:

Sergio Romero (Sampdoria) (1)
Gjorde bland annat en kanonräddning på Florenzis nick i slutet av matchen vilket räddade en poäng till Sampdoria. Given etta nu?

Danilo Avelar (Cagliari) (1)
Skruvade först in elegant frispark och gjorde sedan sitt andra mål för dagen på straff. Säker i defensiven och modig i offensiven. Fått ett lyft under Zeman.

Stefan De Vrij (Lazio) (1)
Säker och stabil mot Torino. Börjar acklimatisera sig till det italienska spelet. För Lazios del är det mer än värdefullt.

Ignazio Abate (Milan) (1)
En av de bättre mot Fiorentina. Gör inga misstag längre och spelar enkelt. Stark höst.

Allan (Udinese) (1)
Kompromislös och hårt jobbande mittfältare. Mot Atalanta bossade han på mitten.

Saphir Taider (Sassuolo) (1)
Löpte mycket, var alltid i centrum av spelet och gjorde ett drömmål mot Parma. Hittat rätt i Sassuolo.

Lucas Biglia (Lazio) (1) 
Var dels frisparksmålskytt, men framför allt var han enormt viktig för Lazio med sitt bollvinnande och kloka mittfältsspel. Oerhört förbättrad från ifjol.

Marek Hamsik (Napoli) (1)
Gjorde två mål på karaktäristiskt vis. Såg äntligen så där bra ut som för ett år sedan.

Antonio Di Natale (Udinese) (2)
Öppnade målskyttet med ett underbart skott. Di Natale är Udinese.

Gonzalo Higuain (Napoli) (1)
Stod på noll ligamål innan matchen mot Verona då han plötsligt fick allt att stämma och hittade rätt tre gånger om. Visade stor klass i avsluten. Lossnar det nu?

Marco Sau (Cagliari) (1)
Giftig som attan mot Empoli. Gjorde ett fint mål och var allmänt ett ständigt orosmoment.

Omgångens sämsta:

1. Parma
Bjöd på ytterligare ett bottenapp mot Sassuolo. Försvaret är under all kritik och Cassano är för ensam framåt. Biabiany saknas och Parmas transfersommar var en katastrof vilket lett till den svaga säsongsinledningen. Just nu finns det inte mycket som tyder på att Parma ska kunna rycka upp sig. Det finns all anledning att vara orolig för detta Parma.

2. Juan Cuadrado (Fiorentina)
Bjöd på en orgie i misslyckade aktioner och okoncentrerade passningar mot Milan. Lyckades egentligen inte med någonting. Om Fiorentina vill vara ett topplag måste Cuadrado vara på topp. Har inte riktigt varit sig lik efter en sommar med Barca-rykten hängandes över sig.

3. Mattia De Sciglio (Milan)
Vad har hänt med De Sciglio? Vart har den unga frejdiga ytterbacken med den stora framtiden tagit vägen? Mot Fiorentina var han på nytt osäker och slarvig. Dessutom var det hans misslyckade passning som ledde till baklängesmålet.

Skytteligan:
7 mål: Jose Callejon (Napoli) 6 mål: Carlos Tevez (Juventus) Keisuke Honda (Milan) 5 mål: Filip Djordjevic (Lazio) Antonio Cassano (Parma) Antonio Di Natale (Udinese)

Lorenzo Medici

Napoli var ett av undantagen i en medioker omgång

Det var en spelmässigt medioker omgång. I sanningens namn har det varit det en relativt medioker höst.

Förutom att Juventus och Roma stundtals har spelat riktigt bra fotboll har kvalitén inte varit särskilt hög. Lag som Inter, Milan, Fiorentina och Napoli har letat efter sitt spel utan att riktigt hitta det.

Kvalitén på trupperna känns över lag lägre än vanligt, men pressen på att vinna är lika hög som tidigare. Det skapar sämre matcher.

I den åttonde omgången skulle dessutom Juventus och Roma studsa tillbaka efter Champions League-fiaskon, vilket säkerligen påverkade deras insatser en aning.

Roma hade relativt svårt mot ett defensivt Sampdoria på ett knepigt underlag. Spektaklet uteblev. Juventus gjorde vad de behövde mot Palermo, men inte mycket mer.

Den match som kanske symboliserade omgångens låga nivå var ändå Milan-Fiorentina. Precis som veckan innan när Inter mötte Napoli i en kvällsmatch var förväntningarna från min sida relativt höga. Men precis som då blev det en spelmässig besvikelse.

Det var två lag som slog ofantligt många felpassningar och där målchanserna uteblev.

Milan har egentligen inget större grundspel att luta sig emot och Montolivos flinka fötter saknas mycket på mittfältet. Menez var inte lika bra som tidigare och De Sciglio är ett spöke på sin ytterbacksplats.

Fiorentina är en skugga av sitt forna jag. Borja Valero glider inte fram som han brukar och Cuadrado var usel igår.

Det enda positiva från igår var väl De Jongs hårda slit och Abates fortsatta fina form. I Fiorentina var väl Josip Ilicics inhopp ett ljus i mörkret. Men vad är oddsen på att han ska följa upp den insatsen med fler liknande?

Likväl var både Inzaghi och Montella nöjda efteråt. Det borde de inte vara. Men de vill väl skydda sina jobb och inte släcka supportrarnas hopp.

Men okej, det fanns ett par undantag i helgens omgång.

Vi kunde t ex se ett stabilt Udinese vinna efter bland annat ett vackert mål av Di Natale. Och även om inramningen kring Udineses hemmamatcher inte är de bästa så är Stramaccionis comeback ett av de mer spännande inslagen i årets Serie A.

Lazio kanske inte flirtar med finlirets vackra toner, men har radat upp segrar och ser stabila ut. De Vrij har börjat lära sig den italienska fotbollen och Lucas Biglia är en oerhört förbättrad spelare från ifjol.

Zemans Cagliari bjöd på lite fotbollstivoli under lördagen och är seriens bästa lag om en match bara skulle bestå av den första halvleken.

Saphir Taiders lycka var kanske ändå att han fick återvända till Serie A och till en klubb som passar hans nivå och där han får starta. Förnämlig insats från hans sida mot Parma.

Alexander Farnerud var tillbaka och gjorde mål på en gång.

Men det som kanske framstår som det mest spännande från helgen var ändå Napoli. Det kändes lite som om gårdagens seger över Verona med 6-2 kan ha varit början på en nystart.

Marek Hamsik och Gonzalo Higuain hittade äntligen tillbaka till målskyttet och den fina form de hade för ett år sedan. Om de kan fortsätta på detta vis har Napoli oerhört mycket vunnet.

Trots sina brister har ändå Benitez hållt huvudet kallt när det blåst hårt och jämfört med Milan, Inter, Fiorentina och Lazio så pratar Napoli inte om någon tredjeplats. De pratar fortfarande om att de kan vinna scudetton. Det gör de rätt i.

För är det något lag som faktiskt kan utmana Juventus och Roma om scudetton så är det Napoli. De har en så pass hög högstanivå att de faktiskt skulle kunna komma ikapp. Men då krävs det att gårdagens match bara är början på en ny trend som måste hålla i sig. Det vet vi ännu inte. Men de närmsta två matcherna kommer säkert ge en del svar på det.

För på lördag kommer Roma på besök till San Paolo. Där har vi en värdemätare om något. Tills dess kan jag konstatera att i en relativt blek åttonde omgång var Napolis lyft det mest intressanta.

Lorenzo Medici

Mazzarri och Benitez går på glödande kol

Att Massimo Moratti lämnar posten som hederspresident förändrar inte mycket i praktiken. Men ändå är det ett tecken på att Inter inte mår speciellt bra just nu.

Ännu vet vi inte riktigt anledningen till Morattis avsked, men italiensk media spekulerar i några saker som kan ha fått honom att ta sitt beslut.

1. Moratti ska inte ha gillat att den nya VD:n Michael Bolingbroke gick ut offentligt och sa att ekonomin under den förra ledningen var en katastrof.  Moratti ska tidigare ha bett om att hålla detta internt.

Det märkliga med detta är väl att Erick Thohir och hans gäng fick tillgång till alla bokslut och uppgifter under flera månader innan de bestämde sig för att kliva in som nya majoritetsägare i klubben.

2. Moratti sägs inte heller ha gillat hur den nya ledningen ska ha behandlat de gamla ikonerna som Cambiasso, Cordoba, Milito, Samuel och Zanetti.

Det ligger väl något i det, men samtidigt skulle det också synliggöra Morattis starka och svaga sidor på samma gång. Moratti har alltid varit av det nostalgiska slaget vilket på många sätt har något vacker över sig, men också något som försvårat saker för honom.

Många gånger skulle han behövt kapa banden till spelare eller sportdirektörer långt tidigare.

3. Det sägs även att Moratti ska ha tyckt att man skulle väntat med att förlänga tränare Walter Mazzarris kontrakt, medan Thohir istället valde att förlänga kontraktet till 2016.

Om det stämmer kan man ju redan nu känna att Moratti hade en poäng. Något som säkert Thohir inser nu.

Att Moratti någon gång skulle lämna sin post var väl oundvikligt och någon gång måste den nya ledningen ta fullt ansvar utan att lyssna på den förre presidenten. Men all denna cirkus kommer relativt olägligt för Inter.

Spelet imponerar inte, supportrarna är irriterade på Walter Mazzarri och laget och om det nu börjar visa sig finnas sprickor och oklarheter i ledningen ökar osäkerheten kring klubben ännu mer.

Ska man kapa banden med det gamla så är det viktigt att det nya känns förtroendeingivande och förhoppningsfullt. Så känns det inte riktigt just nu.

Nu känns det som om harmonin uteblivit och att framtiden känns oviss.

Inte blev det bättre av att man gjorde en sömnig insats mot St Etienne igår. Protesterna mot Mazzarri och laget ökar från fansen och frågan är hur länge den Toscana-födde tränaren får eller orkar vara kvar.

Det går liksom inte att luta sig mot att man tog en viktig poäng eller att man hämtar upp underlägen om inte spelet fungerar. För det gör det inte för Inter och frågan är om det någonsin har gjort det under Mazzarri.

Kanske är problemet så enkelt som om att den gode Mazzarri inte lyckas få ut det bästa av laget.

Och kanske var det som Massimo Moratti anade i somras.

Det är inte bara Mazzarri som är under press. Även Rafa Benitez har det tufft just nu.

Det kändes som om jag var rätt ute i min analys av både Inters och Napolis insatser i söndags. Två lag som inte är i form. Gårdagens Europa League-matcher visade tydligt att så är fallet.

Medan Inter fick med sig en zombie-poäng mot St Etienne förlorade Napoli mot Young Boys med 2-0. Efteråt ska några Napoli-supportrar lackat ur och föröskt attackera spelarbussen.

Tålamodet är slut. Benitez är inte speciellt svår att börja irritera sig på. Den tafatta match-coachningen. Kroppsspråket. Bristande självkritik. De ständiga valet av att ställa över spelare.

Irritationen är redan igång. Frågan är hur långt den kommer gå. Walter Mazzarri och Rafa Benitez går på glödande kol just nu.

Frågan är hur länge det dröjer innan det exploderar till en eldsvåda.

Lorenzo Medici

All hail the super-powers

Juventus åkte till Aten och stötte på en overkligt bra målvakt i Roberto Jimenez. De hade tillräckligt med chanser för att få med sig en poäng hem till Turin. Men så blev det inte och förlusten mot Olympiakos kan komma att bli fatal.

Juventus slarvade bort en hel halvlek där man kändes impotenta och inte alls lika aggressiva som för någon månad sedan.

Andrea Pirlo slog bort boll efter boll (en av gångerna ledde det till baklängesmålet) och såg inte ut att vara i matchform. Men det kan lika gärna vara, som jag skrev i söndags, att han är på väg ner i karriären.

Där har Juventus ett delikat problem. Har man modet och klokheten att bänka honom om han visar sig inte vara tillräckligt bra?

Det känns nästan bisarrt att det var just Allegri som skickade iväg honom av de anledningar som nu tre år senare besannas och som han får ta del av. Som någon sorts karma.

Nu fanns det fler spelare som inte kom upp i normal nivå som t ex Vidal, Tevez och Pogba.

Däremot såg Alvaro Morata vass ut. Han kan göra allt det som Llorente kan göra, men kan också skapa farligheter på egen hand som hans spanska kollega inte kan. För min del borde Morata starta jämnt.

Igår brände han en del bra chanser vilket naturligtvis hamnar på hans minuskonto. Men delvis är det Allegris fel. Jag tycker att han borde spelat Morata tidigare och mer. Hade han gjort det hade hans säkerligen haft en annan matchrytm i kroppen vid avslutningslägena.

Juventus måste nu helt enkelt vinna mot Olympiakos i returen.

De italienska lagens äventyr i Champions League börjar bli oroväckande likt fjolårets turnering. Ett Juventus som har svårt att göra mål när man behöver och ett Roma som kan komma att falla i sista omgången i en tuff grupp precis som Napoli gjorde ifjol.

Romas och Juventus förluster ställer även givetvis frågan vart Serie A står någonstans. Men frågan är gammal. Det har sett ut så här i ett par år nu. Men det är inte bara pengarna som är slut eller arenorna som är förlegade. Kanske är spelsättet omodernt också.

För jag upplever att de italienska lagen bli överraskade när motståndarna håller ett högt tempo under en hel match. Jag upplever även att de bästa lagen är modigare och offensivare än vad de italienska lagen är. Det är som om de inte hängt med i utvecklingen. Som om de själva inte tror att de kan spela på det viset.

Men det är inte bara Serie A som har tappat ekonomiskt och sportsligt. De stora har blivit större.

Idag spelar Real Madrid, Barcelona, Chelsea och Bayern Munchen i en egen liga. Bayern åker till Rom och krossar, Real åker till Liverpool och vinner lätt, Chelsea lekte med Maribor och Barcelona hade inga problem med Ajax.

Chelsea och Bayern leder sina serier klart och i slutändan kommer Real och Barcelona göra upp om ligasegern.

De har råd med de allra bästa tränarna och deras trupper liknar All Star Teams där folk har fått rösta in de bästa spelarna.

Fotbollen har fått några “super-powers” med ett gäng rika klubbar en bit efter som möjligen kan utmana som t ex, PSG, Manchester City, Arsenal och kanske på längre sikt Manchester United.

Men därefter är det ett stort glapp.

Det betyder inte att det inte går att sticka upp ibland, precis som Atletico Madrid och Borussia Dortmund gjort (ingen av dem lyckades dock vinna Champions League), men som helhet har de rikare och starkare klubbarna blivit ännu rikare och starkare.

Italien och Serie A har pratat om sina problem länge och väl nu, men väldigt lite har hänt för att försöka minska klyftan till de största europeiska lagen. Alla vet vad som borde göras, men ingen flyttar nålen.

Och under tiden som det inte händer någonting så växer avståndet.

Lorenzo Medici

Roma förvandlades till Brasilien

Den luftfuktiga kvällen i Rom var uppfylld av förväntningar. Huvudstadens rödgula lag skulle ta emot en  av världens bästa klubbar, Bayern Munchen. Nu skulle man med stolthet och entusiasm äntligen få se vad man verkligen går för.

Men Roma förvandlade sig till Brasilien. För visst påminde matchen en hel del om Tyskland-Brasilien från i somras.

Samma kollaps, samma typ av skräck. Samma resultat.

Roma-supportrarna kanske snarare drar paralleller med 1-7 förlusten mot Manchester United för sju år sedan.

Italienska lag är inte vana vid lag som konstant anfaller med fem spelare, som ständigt är i rörelse och som använder farten som vapen.

Det skulle vara lätt att säga att detta är ett bevis på hur långt efter Serie A är Bundesliga, men jag har personligen svårt för den typen av jämförelse. Primera Division förvandlades inte en gärdsgårdsserie bara för att man förlorade mot Bayern med 7-0 i dubbelmöte för något år sedan.

Det är också svårt att förstå hur en hel liga skulle vara så mycket bättre då Bayern Munchen vann Bundesliga med hela 19 poäng ifjol och man redan leder med fyra poäng efter åtta omgångar den här säsongen. Det är nog rätt många som är långt efter Pep Guardiolas välspelande piano.

Det man kan säga är att Serie A har tappat i kraft och att de bästa italienska lagen inte är på samma nivå som Bayern Munchen.

Men ändå. Det var mycket som inte var sig likt i hemmalaget.

Det var skrämda uppspel och Roma-spelarna stod alltid tre, fyra meter ifrån sina motståndare vilket är helt förödande mot spelare som t ex Götze, Lahm och Robben.

Pjanic bjöd på gåfotboll, De Rossi var inte det vanliga defensiva filtret, Cole blev förlöjligad av Robben, Yanga Mbiwa såg skräckslagen ut, Manolas trodde det var vattenpolo och De Sanctis var mer fastklistrad i marken än reflexsnabb.

Den taktiska koncentrationen från City-matchen var som bortblåst och det är svårt att förklara varför.

Roma har klivit in i Champions League som om det vore de första dagarna i skolan, de har tagit för sig och skuttat fram med glädjesprång. Förlusten mot Bayern var som en käftsmäll av ett äldre barn på rasten.

Så frågan är hur man tar sig vidare efter den här knocken. Hur rädda har man blivit? Hur sargat är självkänslan?

Det här är det tuffaste bakslaget som Rudi Garcia har fått känna på sedan han tog över Roma.

Hur man lyckas resa sig efter detta kommer bli oerhört viktigt för resten av säsongen.

Lorenzo Medici

Omgångens lag – 2014/15- 7^ Giornata

Omgång 7:

Roma-Chievo 3-0
1-0 Destro 2-0 Ljajic 3-0 Totti
Sassuolo-Juventus 1-1
1-0 Zaza 1-1 Pogba
Fiorentina-Lazio 0-2
0-1 Djordjevic 0-2 Lulic
Atalanta-Parma 1-0
1-0 Boyake
Cagliari-Sampdoria 2-2
0-1 Gabbiadini 0-2 Obiang 1-2 Avelar (str) 2-2 Sau
Palermo-Cesena 2-1
1-0 Dybala 1-1 Rodriguez (str) 2-1 Gonzalez
Torino-Udinese 1-0
1-0 Quagliarella
Inter-Napoli 2-2
0-1 Callejon 1-1 Guarin 1-2 Callejon 2-2 Hernanes
Genoa-Empoli 1-1
1-0 Bertolacci 1-1 Tonelli

Omgångens lag (3-4-3):

Christian Abbiati (Milan)
Stod för tre viktiga ingripanden som hindrade Verona att ta sig in i matchen igen.

Pontus Jansson (Torino)
Gjorde sin första match från start i en Torino-tröja och var bäst på plan. Klockren försvarsinsats.

Alex (Milan)
Vann allt i luften och stod i vägen när det behövdes mot Verona. Brassens rutin och pondus börjar ge Milan välbehövlig trygghet längst bak.

Giancarlo Gonzalez (Palermo)
Nickade in segermålet i sin debut. Kan inte bli bättre än så.

Paul Pogba (Juventus)
Stundtals fantastisk mot Sassuolo. Som när han curlade in 1-1-målet eller när han bjöd på ett mäktigt solonummer. På väg mot den absoluta världstoppen.

Hernanes (Inter)
Den spelare i Inter som ville och gjorde mest. Sköt först i stolpen efter ett elegant nummer och gjorde sedan det viktiga kvitteringsmålet på nick.

Pedro Obiang (Sampdoria)
Jobbade hårt på mitten och gjorde ett mycket vackert mål. Hittat tillbaka till gammal form.

Keisuke Honda (Milan)
Har blivit rena rama skyttekungen. Två nya mål mot Verona efter att ha varit härligt beslutsam i omställningsfasen. Sensationell höst.

Jose Callejon (Napoli)
Var relativt anonym innan han satte dit två bollar bakom Handanovic med stor kyla och klass. Fundamental.

Adem Ljajic (Roma)
Var alltid farlig och gjorde ett fint mål efter ett välplacerat skott. Offrade sig även i det defensiva jobbet.

Pablo Dybala (Palermo)
Var mer eller mindre ostoppbar för Cesena med sin kvickhet och teknik. Gjorde Palermos första mål och slog hörnan som ledde till 2-1. Little big star.

Omgångens sämsta:

1. Marques & Marquez (Verona)
Radarpar i katastrof. Den brasilianska varianten av Marques styrde klantigt in det första baklängesmålet i eget mål och den mexikanska varianten av Marquez blev utvisad efter att ha varit usel.

2. Antonio Mirante (Parma)
Parmas misslyckanden den här säsongen har många barn, men just i matchen mot Atalanta var det Mirantes taffliga ingripande som ledde till Atalantas sena segermål.

3. Angelo Cervellera (domare, Genoa-Empoli)
Missade att bollen stöttes in via Tonellis arm vilket betydde 1-1. Ett misstag som kostade Genoa tre poäng.

Skytteligan:
6 mål: Carlos Tevez (Juventus) Keisuke Honda (Milan) Jose Callejon (Napoli) 5 mål: Filip Djordjevic (Lazio) 4 mål: Pablo Osvaldo (Inter) Antonio Cassano (Parma) Manolo Gabbiadini (Sampdoria) Fabio Quagliarella (Torino) Antonio Di Natale (Udinese)

Lorenzo Medici

Skelett i garderoben

Inter började oväntat bra. Vann allt på mitten och hade mest boll. Napoli hade inte mycket till eget offensivt spel.

Mateo Kovacic och Hernanes fick styra spelet medan David Lopez och Gökhan Inler mest fick jaga boll.  Trots det hade Inter ändå svårt att göra något vettigt av bollinnehavet. Det gick lite för långsamt sista tredjedelen.

Men visst hade Inter kunnat ta ledningen efter det att Mauro Icardi haft en jättechans och Hernanes skjutit i stolpen efter ett elegant nummer.

I den andra halvleken ryckte Napoli upp sig en aning medan Inter blev lite sämre. Felpassningarna och de små misstagen var fler än de individuellt skickliga insatserna hos båda lagen.

Trots att matchen exploderade den sista kvarten, med två mål vardera så syntes det att båda lagen inte är i form. Napolis mod från ifjol är numera bortblåst. Inter har väl egentligen aldrig hittat riktig kontinuerlig fart och flyt i sitt spel ända sedan Mazzarri tog över laget.

Visst går det att plocka ut en del positiva saker hos båda lagen som t ex Hernanes och Kovacics fina insatser, Callejons skickliga avslutningsförmåga, David Lopez assist till Napolis andra mål och Koulibalys försvarsspel.

Det kan vara lätt att luras att Napoli tog en viktig poäng på bortaplan eller att Inter hämtade upp starkt två gånger om. För mig var det lika mycket en match mellan två lag som hade skelett i garderoben.

***
Det är klart att om Alberto Aquilanis cykelspark hade gått i mål istället för i stolpen hade matchen kunnat gå annorlunda. Men nu gjorde den inte det och Fiorentina har fortsatt svårt att omsätta bollinnehav till segrar.

Lazio behövde inte göra någon större insats för att vinna, men tog en tung bortaseger och om spelet i fortsättningen också blir bättre kan man definitivt vara ett lag för topp sex.

***

Med lite hjälp av både den brasilianska varianten och den mexikanska av Marques (z) och med Super-Hondas omställningar (suverän framspelning av SES på ena målet) hoppade Milan upp som den kanske främsta tredjeplatsen-kandidaten.

Intressant är att Milan än så länge bara vunnit när man tagit ledningen. Tydligen mår man bäst när man kan spela på omställningar.

***
Pontus Jansson fick bäst betyg av alla när Torino vann över Udinese. Kul för svensken i sin debut från start.

***
Pablo Dybala var fansansfullt bra när Palermo lyckades vinna i slutminuterna mot Cesena efter en nick av costaricanen Giancarlo Gonzalez. En extremt viktig seger. Iachinis jobb räddades nog kvar där.

***
Även i Bergamo avgjordes matchen sent. Atalantas Richmond Boyake hittade rätt efter ett svagt ingripande av målvakten Antonio Mirante. Parma är en patient som inte mår bra, men jag varnade för det innan säsongen.

***
Ikväll är det Genoa-Empoli och sedan följer Romas och Juventus spännande Champions-äventyr.

Nu är vi äntligen igång på allvar.

Lorenzo Medici

Fyra spelare- fyra tankar

Juventus trepoängsförsprång höll bara en vecka. Roma lekte med Chievo och sänkte Verona-laget redan efter en halvlek.

Roma hade mycket att glädjas åt. Totti är en evig legend, Nainggolan är kanske Serie A:s bästa mittfältare för tillfället, Yanga-Mbiwa är ett fynd och Ljajic ett sparkapital att utnyttja.

Juventus däremot fick bara en med sig en poäng mot Sassuolo. Allegris mannar förde spelet och försökte bygga chanser med fint spel och ibland var anfallen välstrukturerade och vackra. Även chanser skapades. Men inte tillräckligt många för att kunna få in mer än ett mål.

Någonstans kanske också gårdagens speglade matchen för två veckor sedan. Skillnaden mellan Roma och Juventus är extremt små den här säsongen.

Gårdagen fick också mina tankar och åsikter kring fyra spelare surra  lite extra.

Adem Ljajic
Jag har alltid älskat Ljajics talang. Hans sublima teknik och elegans. Men det fanns många som tvivlade på honom. Hans inställning och ojämnhet ställde frågetecken. För två år sedan fick hans sin revansch när han  blommade ut i Fiorentina.

Han har potentialen och förmågan att bli en riktigt stor stjärna. Hans första säsong i Roma blev dock en blandad fotbollspåse. En del fina insatser mixades med sämre insatser och till slut hamnade han långt från startelvan under våren.

Igår fick vi en påminnelse om hur bra Ljajic kan vara och att vilket sparkapital Roma har i serben.

Paul Pogba
Jag skrev någon gång i somras att om Juventus var tvungna att sälja någon av Vidal eller Pogba så borde de sälja chilenaren. Nu behöll de båda vilket naturligtvis var det bästa scenariot.

Men skulle Juventus var tvungna att välja idag skulle nog de inte ha något större problem att välja. Vidal är äldre, har en knäskada i bagaget, sprungit på diskotek och har mer eller mindre nått sitt tak som fotbollspelare. Visserligen är det ett tak som är oerhört högt, men Pogba är på väg att bli ett fenomen.

Igår mot Sassuolo fanns det vissa moment där man anade att man såg en spelare som kommer anses som en av de tre bästa i världen inom några år. En sådan spelare vill man helst ha sitt lag och når han den höga potential han har, kommer han vara värd det dubbla av Vidals värde om han skulle säljas.

Fernando Llorente
Jag var ju relativt skeptisk till Llorente när Juventus värvade honom. Jag tyckte inte då att han var den världsanfallare de behövde och trodde han skulle göra en okej säsong men inte mer. Hans fjolårssäsong visade mig fel då han var bättre än vad jag trodde och gjorde fler mål är än jag gissade.

Men jag hade också rätt. Han är inte den världsanfallare Juventus behöver. Han är en bra anfallare att ha i sin trupp, men det är inte med Llorente man brottar ner de stora lagen ute i Europa.

Den här hösten har han i mina ögon varit relativt kass. Det går långsamt och skärpan har saknats. Han har varit mer eller mindre meningslös. Jag tror att Juventus måste försöka spela in Alvaro Morata i startelvan så fort de kan, han har en annan växel i sitt spel som inte Llorente har.

Andrea Pirlo
Någon gång kommer ju dagen komma. Dagen då Pirlo inte riktigt hänger med, då hans spelförståelse och passningsgenialitet inte längre kommer överskugga hans långsamhet.

Jag tyckte det fanns sådana tendenser igår mot Sassuolo. Kanske var det mest trötthet, men jag anar att det ganska snart kommer bli en fråga om inte Juventus spel mår bättre av Marchisio än Pirlo i samma roll.

Det handlar inte om att sänka Pirlo, jag skulle säga att han är en av de sex största italienska spelarna i modern fotbollshistoria (Baggio, Totti, Maldini, Del Piero, Buffon och Pirlo), men dagen då Juventus måste brottas med dessa problem lär nog komma.

Kanske redan den här säsongen.

Lorenzo Medici

Tillbaka till ligafotbollens verklighet

Nu är snart landslagsuppehållet äntligen över. Vi är tillbaka till ligafotbollens verklighet.

Under två veckor har den italienska fotbollen mest handlat om mediokra landslagsinsatser från “Gli Azzurri” och efterspelet till matchen mellan Juventus och Roma.

Ett Roma som kände sig bortdömda och där bland annat Totti gick ut i media och attackerade Juventus.

Motattackerna lät inte vänta på sig, då bland annat Giuseppe Marotta och Pavel Nedved gick till motangrepp. Till och med Andrea Agnellis fru, Emma, svarade Totti.

Egentligen var det bara saker som tillhör den italienska fotbollen. Ett Juventus som är lätt att skylla på sedan Calciopoli-tiden, och ett Juventus som har lätt att se sig som offer.

Kontentan av matchen var dock att både Juventus och Roma kändes som de två starkaste lagen i serien och att jag faktiskt tror att Roma kan dra mer nytta av förlusten än vad Juventus kan av segern.

Jag tror att förlusten kan få Roma att knyta näven och spela med ett stort jäklar anamma resten av säsongen. Hade man vunnit kanske man hade fått lite hybris.

Juventus lär inte få hybris, de är vana att leda serien och kommer inte ha några problem att hålla sig i toppen. Men Roma visade att de spelmässigt är minst lika bra som Juve.

Scudetto-jakten fortsätter på lördag när de båda går upp i ringen mot varsitt “bottenlag” (Chievo och Sassuolo).

Sedan fortsätter deras resa i Champions League.

***
Annars är ju helgens höjdpunkt Inter-Napoli. En match som betyder så oerhört mycket. Om något av lagen förlorar ligger man pyrt till. Som ett knytnävsslag i magen där det kan bli svårt att andas igen.

Inter klev in i landslagsuppehållet med dålig form och sargad självkänsla efter att ha förlorat mot Fiorentina med 3-0. Mazzarri är ifrågasatt, försvaret har agerat virrigt och kreativiteten framåt har varit sporadisk.

Napoli har tagit sig upp från de döda den senaste tiden med två raka segrar och även om inte spelet har varit fantastiskt kanske formen och självförtroendet långsamt håller på att infinna sig.

Matchen kan få stora konsekvenser på lagens respektive säsong.

****
Eftersom Daniele De Rossi är skadad och Seydou Keita är avstängd borde det betyda att antingen Leandro Paredes eller Salih Ucan bör ligga nära en plats i startelvan. Två spelare jag gärna ser från chansen.

***

Fiorentina-Lazio känns lite som en mindre variant av Inter-Napoli. Båda lagen vill hänga på toppen och känna att de är på gång. Synd bara att varken Bernardeschi eller Keita ser ut att spela från start.

***

El Shaarawy lär spela från start i helgen. Ska bli spännande att se vart hans insats tar vägen. Han har både varit briljant och osynlig hittills den här säsongen.

***
Palermo möter Cesena på söndag. På hemmaplan. Måste vara sista chansen för tränare Giuseppe Iachini.

***
Det är Skönt att vi är tillbaka. Tillbaka till ligafotbollens verklighet.

Lorenzo Medici

Bologna rising

Jag har suttit på Stadio Dall ‘Ara och tittat ut över den klassiska arenan. Det vackra tornet som tittar ner på löparbanorna. En arena som andas historik.

Visst går det att gnälla på att den inte är modern och att de där löparbanorna är passé i fotbollsvärlden. Men det är inte frågan om att man inte ser bra från sin plats, för det gör man, utan problemet är väl att bara halva arenan fylls nuförtiden. Ett fullsatt Stadio Dall`Ara är en fin upplevelse.

Nu är det tänkt att arenan ska moderniseras. För Bologna har fått nya ägare. Bologna blir precis som Roma, amerikanskt.

Bologna har fina anor med sju ligatitlar och starkt supporterstöd. Spelare som Giacomo Bulgarelli, Angelo Schiavi, Roberto Baggio har alla dragit på sig Bologna-tröjan genom tiderna. Likaså svenskar som t ex Kennet Andersson och Klas Ingesson.

Så kan Bologna äntligen börja drömma om att bli ett lag för den övre halvan i Serie A igen? Ja, jag vill tro det. Efter flera år av ekonomisk osäkerhet och instabilitet ska nu den välkände och omstridde amerikanske advokaten Joe Tacopina med sina investerare försöka ta Bologna tillbaka till toppen igen.

Jag tror att Romas amerikanska ägarskap fått alla tvivlare att inse att italienska klubbar faktiskt kan må bra av utländska ägare. Än så länge är det lite för tidigt att bedöma Erick Thohirs påverkan på Inter. Men vi kan i vilket fall säga att han inte är någon ny Shinawatra och att det inte hade varit bättre med en Massimo Moratti som inte längre kunde satsa som tidigare.

Dagens fotbollsvärld är fylld med ägare från utlandet och Italien börjar långsamt följa efter. För mig är det oväsentligt vilken nation en ägare kommer ifrån, det intressanta är hur seriösa de är och om de kan satsa ordentligt.

Bolognas nya ägare har pratat om att modernisera arenan och har också siktat högt med att drömma om Roberto Mancini som tränare. Jag gillar idén med Mancini då han fostrades i klubben en gång i tiden och jag gillar att man gå ur ut med stora visioner.

Den stora frågan är om man kan omsätta de stora orden till praktiken. Men det finns all anledning att tro att de nya ägarna kommer att lyckas. Tillsammans med Tacopina finns t ex den kanadensiska miljardären Joey Saputo. Han älskar fotboll och äger Montreal Impact. Både Tacopina och Saputo har dessutom rötterna i Italien.

Jag hoppas att de kan föra Bologna in en ny mer framgångs tid och jag hoppas att de även har respekt för kulturen och historiken.

Tornet måste bestå.

Lorenzo Medici

Jakten på tredjeplatsen - Fiorentina

Skador. Skador. Skador. Fiorentina har verkligen inte haft något flyt den senaste tiden. Tänk att Giuseppe Rossi och Mario Gomez bara har gjort ett tiotal matcher ihop. Det tänkta radarparet som skulle föra Fiorentina till framgångar.

Nu under hösten har Vincenzo Montella fått klara sig utan dem återigen. Ovissheten kring deras framtida status gör det svårt att gissa och planera Fiorentinas framtid.

En halv säsong med en formtoppad Rossi kan innebära tre, fyra placeringars skillnad. Men han kan lika gärna komma att missa hela säsongen.

Gomez är lika långt ifrån lika oumbärlig, men sett över en hel säsong kommer han behövas oavsett hur överskattad han nu är.

Men skadorna på Rossi och Gomez har också inneburit en del positivt. Det har lett till mer speltid till Babacar och Federico Bernardeschi. Dessa två stora talanger som annars troligen mest hade nött bänk.

Senast mot Inter dundrade Babacar in ett drömskott i mål. Bernardeschi hade veckan innan bjudit på en av säsongens ljuvligaste framspelningar.

Den dagen Rossi och Gomez är tillbaka i spel kan man komma att ha fyra anfallare av mycket hög kvalité.

Ytterligare en viktig aspekt i Fiorentinas jakt på en topplacering är Juan Cuadrados senaste insats. Tidigare under säsongen har colombianen agerat för egoistiskt. Han har velat avgöra på egen hand och försökt ta på sig för stort ansvar.

Nu senast mot Inter var han mer som ifjol. Det vill säga ostoppbar i sina dribblingar och accelerationer, men han värderade också situationerna bättre. När man ska försöka ta sig förbi sin motståndare och när man ska slå enkel pass i sidled.

Vi vet alla vad en Cuadrado i toppform betyder.

Jasmin Kurtic, Mati Fernandez, Josip Ilicic och Alberto Aquilani har alla en hög nivå som Fiorentina kan få ut mycket av under säsongen. Dessutom tror jag att man kommer agera under vinterns transferfönster om det skulle krävas (Fernando?).

Om Montella också kan få Gonzalo Rodriguez och Stefan Savic att agera lika stabilt som de två senaste säsongerna och få igång David Pizarro (visade positiva tendenser mot Inter) och Borja Valero, har Fiorentina en tillräcklig bra trupp för att låta drömmarna om en plats till Champions League gå i uppfyllelse.

Lorenzo Medici

Jakten på tredjeplatsen - Napoli

När det blåste som hårdast och kritiken flödade som mest, sydde Napoli ihop två raka ligasegrar. Spelmässigt är man fortfarande fjärran från fjolårets toppar och det finns problem kvar att lösa, men segrarna har skapat visst lugn i lägret.

Allting började med att man åkte ur Champions League mot Athletic Bilbao. Där gick mycket av luften ur Napoli. Besvikelsen och den hårda kritiken infiltrerade sig in spelarnas huvuden.

Napolis transfersommar gjorde laget knappast starkare och då spelare som t ex Higuain, Maggio, Insigne , Hamsik, Albiol och Inler heller inte höjt sig blev bekymren stora.

Trots att man nu har vunnit två raka matcher så betyder det dock inte att problemen är bortblåsta. Lagets största stjärna Gonzalo Higuain har sett något håglös och irriterad ut den senaste tiden. En spelare av hans kaliber vill vara med och vinna titlar, vill vara med i de stora turneringarna. Hans motivation kan ha fått sig en törn och det är viktigt att han hittar den igen.

Spelare som Insigne, Hamsik, Albiol och Mertens måste lyfta sig spelmässigt. Dessutom tycker jag att Napoli överskattat försvarskvalitén i truppen. Maggios dekadens har pågått i två år och borde ha tagits på större allvar.

Kalidou Koulibaly har varit en fin förstärkning, men då Raul Albiol har tappat formen och Federico Fernandez har lämnat, har man stått utan vettiga mittbacksalternativ att slänga in.

Men kanske finns det trots allt anledning att se ljust på framtiden.

Det finns mycket att kritisera Rafa Benitez för. De ständiga plottrandet av startelvan och vissa taktiska manövrar. Men den spanska tränaren insåg vid rätt tidpunkt att skönspelet var tvungen att läggas åt sidan till förmån för att plocka trepoängare till varje pris.

Dessutom tycker jag att han gjort rätt i att fortsätta ge Lorenzo Insigne chansen fastän han varit usel och fått hård kritik. Största chansen att ta sig ur en formsvacka är att fortsätta spela. Hade Insigne bänkats hade han nog fått svårt att ta sig tillbaka. Benitez vet hur mycket kvalité det finns i Insigne.

Senast mot Torino var den lille italienaren lagets bäste offensive spelare och fick göra ett efterlängtat mål. Kanske kommer det få hans form att pendla åt rätt håll.

Det kommer bli lika viktigt att få ut högstanivån hos spelare som Higuain, Hamsik och Zuniga. Det är även av största vikt att fortsätta att rada upp segrar för att vinna tillbaka supportrarnas förtroende igen. När San Paolo är på lagets sida har man enorm fördel i ryggen.

Napolis problem är inte försvunna. Deras säsong är fortfarande i gungning, men är det något lag som har tillräcklig potential att successivt komma ikapp Juventus och Roma så är det Napoli.

Eller åtminstone att försvara sin tredjeplats.

Lorenzo Medici

Jakten på tredjeplatsen - Milan

Milan legenden, Paolo Maldini, menar att dagens Milan inte är byggt för att vinna en scudetto.  Han har rätt. Jag är inte ens säker på att detta Milan är byggt för att kunna erövra en tredjeplats.

Dagens Milan är ett potpurri av spelare värvade på fri transfer, en del mediokra lirare och ett gäng spännande italienska spelare.

Lite som om man öppnat kylskåpet, tagit vad man har och sedan åkt till Willys och handlat billigt. Det finns all anledning att vara försiktig med att vara alltför förhoppningsfull med detta Milan.

Kan verkligen Jeremy Menez och Keisuke Honda hålla den här formen en hel säsong?  Vilken Fernando Torres har man värvat? Och vad händer Stephan El Shaarawy? Kommer man få ordning på försvaret?

Det mest positiva i “Casa-Milan” så här långt den här säsongen har varit Keisuke Honda & Jeremy Menez.

Jeremy Menez har snabbt blivit de rödsvartas offensiva alfahanne. Det är ofta han som går ner och möter boll för att sedan bli en sorts andra playmaker. Lite som Totti. Och det är när han som satt upp farten som Milans offensiv har fungerat som bäst.

Fransmannens snabbhet och teknik har varit svårt att stoppa för motståndarna. Jag gillar den frihet han fått av Inzaghi som falsk nia och det är glädjande att se att hans talang får blomma ut ordentligt.

Däremot är jag inte säker på att han kan hålla denna form en hel säsong. I alla fall inte om man tittar på hans karriär hittills. Men kanske är han på väg att bryta sitt eget mönster.

När Keisuke Honda anlände i vintras verkade han förvirrad av sin nya destination. Han hittade aldrig rätt position och var ofta osynlig på plan.

Men kvalitén har ju alltid funnits där. Och nu drygt ett år senare verkar han mycket mer hemtam och agerar med ett helt annat självförtroende.

Inzaghi verkar ha gett honom tillbaka känslan av att vara viktig och han varit lysande i den offensiva fasen. Han har spelat smart och gjort mycket mål. Menez och Honda har betytt oerhört mycket för Milan under hösten.

Fernando Torres har ännu inte gjort samma avtryck. Efter att ha gjort ett fint mål i sin debut från start mot Empoli har han följt upp det med mer sega insatser. Senast mot Chievo var han inte bra alls.

Det är ju en sak att kliva in sin första match från start full av entusiasm, en annan sak att leverera vecka in och vecka ut. Där är inte Torres ännu och jag är inte säker på att han når dit heller.

I och med att Menez och Honda gjort sig oumbärliga i offensiven och Torres är det stora namnet, har Stephan El Shaarawy lite i skuggan.

Efter en lysande premiär-match mot Lazio, blev “Il Faraone” återigen småskadad och har därefter haft svårt att ta sig tillbaka in i startelvan.

Att får igång El Shaaarwy är för mig viktigare än att sätta sitt hopp till en högavlönad spanjor. Kring Torres finns så mycket ovisshet medan El Shaarawy har en enorm potential att dra nytta av.

Milan måste ge SES speltid och chansen att explodera på samma sätt han gjorde under sin första säsong. Hans högstanivå och symbolvärde är något Milan måste eftersträva att få loss.

Men hur mycket offensiven än fungerar måste försvarsspelet förbättras. Detta är ett problem Milan haft sedan Thiago Silva flyttade till Paris.

Mycket handlar om kvalitén på mittbackarna. Zapata, Rami och Alex är alla hyfsade försvarare, men saknar jämnheten. Bonera är för dålig och Mexes verkar tack och lov borta ur leken (kontraktet går äntligen ut nästa sommar).

Men problemen är också taktiska. Försvaret är sällan skyddat. Det finns ingen De Rossi eller Keita som kliver och hjälper till.

Nigel De Jong är fövisso en tuffing som vinner mycket boll, men han har ändå inte riktigt samma roll eller samma kvaliteér som ovan nämnda spelare. Har man dessutom spelare som t ex Muntari och Poli runt omkring sig förstår man att Milans mittfält är rätt fjärran från t ex Roma och Juventus.

Jag tror att det är ett bidragande problem till Milans svaga försvarsspel. Det skulle behövas en Samir Khedira-typ i laget.

Men om Inzaghi rättar till vissa saker kan det gå att “mörka” dessa problem tills vidare och om Milan svarar positivt på alla mina frågeställningar tror jag definitivt att de kan klara av att att att den där viktiga tredjeplatsen.

Men kanske är det lite för mycket att begära. För precis som Maldini sa, det här laget är inte byggt för att vinna.

Annat var det på hans tid.

Lorenzo Medici

Jakten på tredjeplatsen - Inter

Hittills på säsongen har Juventus och Roma tydligt varit de två bästa lagen i Serie A. Jag tror det ska mycket till för att någon av dem ska hamna sämre än tvåa. Men bakom dem står den viktiga tredjeplatsen på spel. Platsen som betyder kval till Champions League. Vilka tar den?

***

Det har funnit strimmor av hopp. Mateo Kovacic som vänder upp, löper trettio meter och släpper en perfekt passning. Ett perfekt Icardi-avslut. En ramstark insats av trion Ranocchia-Vidic-Juan Jesus.

Men allt det där blir bara till spruckna illusioner om det inte finns en kontinuitet i det. Inter har saknat både kreativitet och kontinuitet och den största illusionsblåsaren är kanske Walter Mazzarri.

För den stora frågan efter sex omgångar är ju om Mazzarri verkligen är rätt man att ta Inter till framgång. Jag är mycket tveksam. Nu när han äntligen fått ett spelarmaterial tillräckligt bra för en tredjeplats så fungerar det ändå inte. Jag hör honom snacka mycket om dålig fysisk form, men väldigt lite om vad som inte fungerar sportsligt eller att hans utlovade försök med fyrbackslinje rann ut i sanden.

Sammanknutet med Mazzarri finns ett försvarsspel som hackar var tredje match, yttrar som inte är tillräckligt bra och en Hernanes som underpresterar. Brassen kostade ca 20 miljoner euro, men har hittills inte visat sig vara värd de pengarna.

För det första tror jag att det faktiskt var ett överpris (Inter handlade i ett desperat läge efter Guarin-historien), men kanske lider han också av Inters sätt att spela.

Om Mazzarri väljer två anfallare vill han helst bara använda antingen Kovacic eller Hernanes, använder han båda så har Mazzarri helst velat spela med en anfallare. För mig blir det varken hackat eller malet.

Så hur ska man lösa det problemet? Jo, ändra spelsystem. Kanske 4-3-1-2.  På det sättet får du plats med Medel, Mvila, Hernanes och Kovacic och två anfallare. Voilá!

Jag skulle dock ha använt Fredy Guarin istället för M’Vila. Dels för att fransmannen sett så pass meningslös ut, dels så tror jag att Mazzarri överdriver vikten av defensiva spelare och dels för att man är mer skyddad med en fyrbackslinje.

Problemet? Att Inter inte har speciellt många vettiga lösningar på ytterbacksfronten. Hade Mazzarri tydligt sagt att han skulle spela med en fyrback, så hade man värvat därefter.

Det finns ju fortfarande en chans att Mazzarri får ordning på saker och ting, men både Inter-supportrar och mer objektiva bedömare (inklusive mig) börjar misströsta.

Kan transferfönstret i vinter hjälpa Inter till en tredjeplats? Naturligtvis är det alltid en väg att gå, men med tanke på att Inter inte verkar ha de pengar att värva ett toppspelare som skulle gå rakt in i elvan så ser jag inte det som en direkt lösning.

Så om Mazzarri inte är rätt man, vem är skulle kunna vara det? President Erick Thohir har nämnt Ajax tränare Frank De Boer vid något tillfälle och t ex Luciano Spalletti är ju arbetslös.

De Boer skulle inte vara aktuell förrän efter säsongen och de gånger jag har sett Ajax har han inte alltid övertygad med sina byten eller sin uppställning. Jag ser honom som något överskattad.

Spalletti skulle ju kunna ta över mitt under säsongen och är ett spännande namn, men även om han vann ligatitlar med Zenit så föll de oroväckande ofta i Champions League under hans ledning. Frågan är om den fina tiden i Roma är något missvisande för hur vass Spalletti är idag. Hur som helst skulle det vara spännande att se hur han skulle fomera detta Inter.

Innan den här säsongen så skrev jag ju att Inters säsong troligen kommer stå och falla med Mazzarri. Att det är upp till honom att bevisa att han kan ta Inter till en tredjeplats. Hittills verkar han inte kunna lyckas med det målet.

De närmsta veckorna kommer bli mycket viktiga för Inter och den Toscana-födde tränaren. Vinden måste börja vända och seglen måste få kontinuerlig fart annars kommer det blåsa snålt kring den gode Walter.

En tredjeplats är poängmässigt inom räckhåll, men sportsligt känns den oroväckande långt bort just nu.

 

Lorenzo Medici

Omgångens lag - 2014/15- 6^ Giornata

Omgång 6:

Verona-Cagliari 1-0
1-0 Tachtsidis
Milan-Chievo 2-0
1-0 Muntari 2-0 Honda
Empoli-Palermo 3-0
1-0 Maccarone 2-0 Tonelli 3-0 Pucciarelli
Lazio-Sassuolo 3-2
1-0 Mauri 2-0 Djordjevic 2-1 Berardi 3-1 Candreva 3-2 Berardi (str)
Parma-Genoa 1-2
0-1 Perotti 1-1 Coda 1-2 Matri
Sampdoria-Atalanta 1-0
1-o Gabbiadini
Udinese-Cesena 1-1
1-0 Bruno Fernandes 1-1 Cascione (str)
Juventus-Roma 3-2
1-0 Tevez (str) 1-1 Totti (str) 1-2 Iturbe 2-2 Tevez (str) 3-2 Bonucci
Fiorentina-Inter 3-0
1-0 Babacar 2-0 Cuadrado 3-0 Tomovic
Napoli-Torino 2-1
0-1 Quagliarella 1-1 Insigne 2-1 Callejon

Omgångens lag (3-4-3):

Jean-Francois Gillet (Torino)
Gjorde två svettiga räddningar på Insignes och Inlers chanser. Kunde inte göra något på baklängesmålen.

Leonardo Bonucci (Juventus)
Skötte defensiven bra, men stod framför allt för det avgörande målet i seriefinalen mot Roma med en riktig pärla till skott. Ovan matchhjälte.

Kalidou Koulibaly (Napoli)
Trots lite hjälp från mittfältet höll mittbacken undan med fina brytningar. Redan ledare i försvaret.

Nenad Tomovic (Fiorentina)
Klockren bakåt, och traskade hela vägen in i Inters straffområdet för att sätta trean. Underskattad.

Juan Cuadrado (Fiorentina)
Gjorde ett mycket vacker mål och var alltid ett orosmoment för Inters försvar. Äntligen hittat fjolårsformen?

Mirko Valdifiori (Empoli)
Två assists när Empoli krossade Palermo. Fina fötter.

Pedro Obiang (Sampdoria)
Jobbade stenhårt och stod för en förnämlig framspelning till Gabbiadinis mål.

Diego Perotti (Genoa)
Kvick och oberäknelig. Gjorde sitt första Serie A-mål mot Parma. Börjat säsongen mycket bra.

Keisuke Honda (Milan)
Mycket av Milans farligheter föddes ut Hondas fötter. Gjorde ett vackert frisparksmål. Formstark.

Babacar (Fiorentina)
Öppnade Fiorentinas målskytte med en fantatstisk projektil. På väg mot genombrott. Räkna med Babacar-feber.

Carlos Tevez (Juventus)
Alltid rörlig och alltid smart i sitt anfallspel. Iskall från elva meter två gånger om.

Omgångens sämsta:

1. Gianluca Rocchi (domare, Juventus-Roma)
Ställde till det för sig med felaktiga och tveksamma straffar. En bra domare ska inte synas brukar det heta – Rocchi förvandlade matchen till sin egen show. Eländig insats.

2. Walter Mazzarri (tränare Inter)
Mazzarri skyller på dålig fysisk form, men med den här truppen ska inte laget prestera så här dåligt. 1-7 på de två senaste ligamatcherna måste till stor del falla på den Toscana-födde tränaren. Och vad hände med fyrbackslinjen han utlovade att prova i somras?

3. Alessandro Lucarelli (Parma)
Det börjar bli lite väl många misstag från den gode Lucarellis sida. Mot Genoa ställde han till det återigen, vilket ledde till förlusten.

Skytteligan:

6 mål: Carlos Tevez (Juventus) 4 mål: Pablo Osvaldo (Inter) Filip Djordjevic (Lazio) Keisuke Honda (Milan) Antonio Di Natale (Udinese) Antonio Cassano (Parma)

Lorenzo Medici

Game of throne, Game of madness

Vad som skulle bli en match om tronen blev istället en match i galenskapens tecken. Roma och Juventus skulle komma att bli offer för en svag domarinsats. Gianluca Rocchi förvandlade nämligen den första halvleken till sin egen show med feldömda och tveksamma straffar.

Maicon var utanför straffområdet när bollen träffade armen (som även var relativt tätt intill kroppen), Totti drogs ner av Lichtsteiner, men drog troligen själv innan och Pjanics fällning av Pogba var verkligen på gränsen till utanför linjen.

Annars var det en bra match. Det var tydligt att det var de två bästa lagen i Italien som stångades med varandra.

Atmosfären surrade som ett ilsket bi runt hela arenan. Det handlade om poäng, prestige och en domare som tappat matchen. Det var grinigt, förvirrat och härligt vansinnigt.

Gervinho skapade stora problem med sin snabbhet och Juventus byggde även de upp giftiga anfall.

Medan det kändes som om Andrea Pirlo inte riktigt var i form ännu, var Seydou Keita briljant i motsvarande roll. Manolas var en gigant bakåt för Roma och Bonucci och Chiellini var svåröverlistade på den andra sidan.

Matchen var på väg mot oavgjort och det hade i sanningens namna varit det mest rättvisa. Men Leonardo Bonuccis pangträff fick Juventus Stadium att gå i taket och de tre poängen föll i den gamla damens famn.

Återigen blev det ett mål som skulle hamna i diskussionernas skottlinje. Vidal stod nämligen i offside-position när Bonuccis skott avlossades och frågan är hur mycket han skymde och störde Skorupski i målet.

För ett par år sedan hade målet dömts bort för offside, men med de nya reglerna är det mer upp till domaren att avgöra om spelaren påverkar spelet eller inte. FIFA har därmed gjort det ännu svårare för domarna.

Juventus är nu ensamma på Serie A-tronen, men scudettons äventyr fortsätter. Jag har en känsla av att Roma kommer dra nytta av den ilska som gårdagens match inbringade dem.

Kampen om tronen kommer nog fortsätta in i det sista. För det var väl egentligen det som matchen igår handlade om igår.

***
Inter har nu 1-7 på två ligamatcher. Förlusten mot Fiorentina gav tydliga tecken på att det är mycket som inte fungerar för de blåsvarta. Långsamma anfall, brist på kreativitet och virrigt i försvaret. Inter har en trupp som borde vara med och slåss om en tredjeplats. Men i praktiken är de långt ifrån det just nu.

Det är klart att det faller på Walter Mazzarri. För mig borde hans dagar vara räknade. Så illa är det.

***
Räkna med Babacar-feber från och med nu.

***
Benitez och Napoli har på något sätt krånglat till sig tre raka segrar nu. Fortfarande är spelet dock långt ifrån fjolårets toppar. Higuain såg seg ut igår och spelet flyter inte riktigt. Dock skönt för Lorenzo Insigne att få göra mål, det borde göra gott för hans självförtroende.

***
Det börjar bli lite väl många misstag från Cristiano Lucarellis sida nu.

***
Lazio har precis som Napoli smugit till sig några segrar. Tycker dock att det är sorgligt att inte Keita får spela från start. Det är sådant som i det långa loppet riskerar att ta honom bort från huvudstaden.

Gillar dock att Pioli satsar på Onazi. Hans dynamik behövs kring de mer långsamma mittfältarna.

***
Palermos Giuseppe Iachini ska enligt rapporter inte riskera att få sparken. Kan väl inte vara sant, eller?

***
Sampdoria ångar på mot Europa. Förutom de “större” lagen var det just Mihajlovics mannar som jag trodde hade bäst chans att kunna hota om en Europa League-plats.

De har både bredd och spets för det.

***
Nu blir det två veckors ökenvandring av EM-Kval.

Lorenzo Medici

En fin italiensk Europa League-poker

Fyra matcher, fyra segrar. Det tar sig. Europa League har inte direkt varit fylld med italienska framgångar de senaste åren, men hittills har allt flutit på lysande.

Inter, Fiorentina och Napoli leder alla sina grupper med full pott och Torino ligger tvåa, men med samma poäng som ledande Club Brugge i Grupp B.

Inter

Inter vann men spelade inte särskilt bra. Det förekom även vissa protester mot Mazzarri från delar av supportrarna.

Det fanns dock vissa positiva tendenser. Icardis fina mål och samarbetet med Osvaldo. Joel Obis inhopp var också glädjande att se. Tänk om han fick vara skadefri nu.

[youtubeplay id=”lsjNdkdHmwo” size=”medium”]

Napoli

Profet i sin egen hemstad? Ja, i vilket fall när det gäller Marek Hamsik. Slovaken återvände till Bratislava och tog med sig alla tre poängen hem till Neapel.

Hamsik gjorde ett själv och spelade fint fram till Higuains 0-2-mål.

[youtubeplay id=”icrzqpME5yg” size=”medium”]

Napoli och Benitez förhoppning är nu att de två senaste segrarna ska ha skänkt lite harmoni till laget.

Fiorentina

Vincenzo Montella fortsätter att tona ner Federico Bernardeschis insatser. Troligen vill han “skydda” sin talang med att hålla honom på jorden, men hans skicklighet kan bli svårt att undvara för Fiorentina.

Förra helgen stod han för en magnifik målgivande passning och igår gjorde han sitt andra Europa League-mål. Det finns stor potential i killen.

[youtubeplay id=”Jdfvt-LR4IA” size=”medium”]

I övrigt gjorde Josip Ilicic en mycket positiv insats (ett mål och en assist). Tråkigare var det att Micah Richards var tvungen att kliva av med en skada. Kanske inte så överraskande, men ändå trist.

Som om Fiorentina inte hade nog med skador.

Torino

Torino kan tacka en svensk för segern igår. Med bara sekunder kvar rev Mikael Antonsson ner Fabio Quagliarella och samma spelare slog sedan in straffen.

Målet betydde seger med 1-0 och det var extremt viktig för Toros fortsatta avancemang i gruppen.

Annars tyckte jag att Juan Sanchez Mino var Torinos bästa spelare igår.

Lorenzo Medici

Allegris matchplan påverkade Juventus negativt

Jag gillade inte inställningen hos Juventus igår. Det kändes som om Massimiliano Allegri hade bestämt sig för att anpassa sig efter motståndarna och försöka få med sig en poäng.

Efteråt menade Allegri att de var ute efter att vinna, men att Atletico Madrid försvarade sig väl och inte lät Juventus att spela sin fotboll. Men ibland kan ens tankar bli en självuppfyllande profetia. För jag menar att det var lika mycket Allegri som inte lät Juventus spela sin fotboll. De blev onödigt fega.

Juventus är som bäst när man sätter fart och spelar utan för stora svångremmar. När de väl gjorde det igår skapade man tendenser till farligheter.  Men mestadels var matchen ett enda stort sömnpiller, med två lag som bevakade och inte skapade några vettiga chanser.

Det var en match fylld med mycket tjuv och rackarspel, tjafs och snack, men väldigt lite kreativt spel.

Att Atletico ofta spelar på det viset visste vi. Det visste Allegri. De är mästare på att strypa allt syre hos motståndarna och göra dem sämre än vad de är.

Men att bemöta det med ett meningslöst bollinnehav och ett alldeles för lågt passningstempo leder ingen vart.  Ska du störa Simeones mannar måste du sätta dem under större press. Höja farten.

När matchen väl utkristalliserade sig som den gjorde, brukar Atletico gå vinnande ur kampen. Vilket de också gjorde.

Allegri och Juventus har gått som tåget i Serie A med briljant spel. Igår var första gången de stötte på riktigt tuft motstånd och jag tyckte inte att Allegri satte rätt plan i verket.

Det är det här jag haft farhågor för när det gäller den Toscana-födde tränaren. Att när rädslan att förlora slår på, ändrar han sin taktik efter motståndet för mycket. Det är det här jag menar med att han kanske inte har den där vinnarskallen som t ex Conte hade.

Nu är det ingen ju fara på taket för Juventus, då man fortfarande har alla chanser i världen att ta sig vidare. Men jag är lite orolig för hur spelarna tar förlusten och sättet man spelade på.

För första gången den här säsongen finns det anledning till en uns av misstro mot Allegri.


Lorenzo Medici

Rekord-Totti fixade en poäng av guld

Roma har nu råd att förlora dubbelmötet med Bayern Munchen och ändå ta sig vidare från gruppen. Så värdefull var poängen igår mot Manchester City.

Om Roma vinner mot CSKA på bortaplan och hemma mot City är de klara för åttondelsfinal. Det ska förstås fortfarande göras, men de har skaffat sig ett bra utgångsläge i en väldigt svår grupp.

Matchen igår gav en del svar. Kanske ska man inte göra alltför stora paralleller till den italienska fotbollens nedgång med att de två bästa lagen i Serie A inte håller måttet i Europa.

Roma och Juventus har redan dragit ifrån i tabellen av en anledning. De är riktigt bra och de kan mäta sig med de bästa lagen i Champions League.

Men kanske var också ett svaren igår, att det på papperet så starka City, i praktiken inte är ett av de allra vassaste lagen i Europa.

Igår såg de i vilket fall inte ut som det. Det kändes som om det, förutom Kompany, saknades naturliga ledare i laget. Jag tyckte heller inte att Pellegrini övertygade i sin matchplan eller i val av byten.

Roma och Garcia utförde däremot sin matchplan perfekt. De stod rätt i positionerna och när de hade bollen i sin ägo behärskade de både att ställa om och ta hand om bollinnehavet på ett  bra sätt.

Det var en jämn och bra match. City fick en relativt lättvindig straff, men fick inte straff när de verkligen borde fått en (Manolas hands).

Det tidiga baklängesmålet fick dock Roma att attackera och de hittade ofta luckor i Citys backlinje. Maicon och Gervinho hittade ytor bakom Clichy och Totti hittade ett tomrum mellan Kompany och De Michelis i den 23:e minuten.

“Er Pupone” chippade in bollen som bara han kan göra och skrev historia. Nu är han den äldsta spelaren som gjort mål i Champions League. Lika viktigt var att han fixade en poäng av guld till sitt kära Roma.

Nainggolan visade att han skulle vara en dröm i Premier League med sitt bollvinnande och dynamik framåt (det var t ex han som slog passen till Tottis mål), Pjanic var alltid i centrum av spelet och Totti skördade framgångar med sin sublima teknik.

Keita var klok och Gervinho alltid ett hot, Florenzi en taktisk dröm och Cole verkade trivas på en plan han kände igen.

Manolas är redan en klippa och ledare i försvaret (samma dag som Benatia var dålig mot CSKA) och Yanga-Mbiwa är trots sin ibland bristande teknik en fint komplement med sin fysik.

Detta Roma har allt vad som krävs för att kunna ta sig vidare från gruppen. De har fortfarande lång väg att vandra innan man är där, men poängen igår var ett stort steg på vägen.

Kanske är också den italienska fotbollens nedgång något överdriven. I vilket fall såg inte Roma ut att bry sig om den tesen.

Lorenzo Medici
ANNONS
ANNONS

Hej, du har en äldre version av webbläsare

För en bättre upplevelse på fotbollskanalen, vänligen byt till senare version

chrome
safari
ie
firefox
Fortsätt ändå