POPULÄRA LAG

POPULÄRA SPELARE

ANNONS

Quagliarellas påsksmäll banade väg för scudetton

Fabio Quagliarella drog på ett skott så där som han kan göra ibland, han skyttekungen av snygga mål. En påsksmäll som borrade sig in bakom Handanovic på ett fantastiskt vackert sätt.

Juventus tidiga ledningsmål gjorde att Inter fick jaga och föra matchen och jag tyckte de gjorde det rätt så bra. Inter var inte helt vana att vara det bollförande laget och har heller ännu inte riktigt de spelartyperna i sitt lag för att kunna utöva det på bästa sätt.

Men med Mateo Kovacic i laget är man en bra bit på väg. Han satte igång anfall med högre hastighet, skapade överlägen och var rörlig. Inters kvitteringmål föddes just av att Kovacic startade anfallet med fart. Rodrigo Palacios kyliga avslut och Inters stora glädje avbröts dock relativt omgående.

Det var som att Juventus då bara ställde om och gick till verket för att göra vad som krävdes. Juventus klev upp i banan och tog tillbaka kommandot. Quagliarella tog återigen skepnad av  segerorganisatör, dök ner mot kortlinjen och inte bara hann upp utan även slog in bollen till en framstörtande Alessandro Matri som styrde in 1-2.

Inter borde nog haft en straff (av två straffsituationer tyckte jag den på Cassano luktade mest straff). Inter var välförtjänat av en kvittering. Inter gjorde en bra match trots förlusten. Juventus gjorde aldrig mer än vad de behövde. Juventus starka försvarsspel var återigen den  stora faktorn till segern.

Men det är ju så det är, framgångsrika lag kan vinna på många olika sätt. Igår vann Juventus på det lite mer cyniska sättet.

***
Milan vann över Chievo och såg länge ut att gå ikapp Napoli. När Torino tog ledningen med 3-2 mot Napoli efter ett fint mål av Riccardo Meggiorini kändes napoletanarna utslagna. Som att de stod inför det stora fallet. Men tvåmålskytten Blerim Dzemaili ville annnat, han ville ha sitt tredje och dunkade in kvitteringen efter fint försspel av Hamsik.

Sedan fixade inhoppande Edinson Cavani resten. Först på en snygg frispark och sedan på en väl avvägd nick. Upphämtningen och vändningen var imponerande. Självklart ger det Napoli en ordentlig kick till självförtroendet. Kampen mellan Milan och Napoli om andra platsen kan bli riktigt häftig.

***
Självklart kan inte Fiorentina, Inter och Lazio avskrivas från topp tre-platserna helt ännu. Fiorentina ska ju till exempel möta Milan nästa vecka (vilken match!), Inter har en uppskjuten match mot Sampdoria att kunna plocka in på och Lazio som vann igår mot Catania fortsätter att smyga med. Däremot känns det som att vi nu kan räkna bort Catania och Roma från C.L-striden helt.

***
Palermo fick tag i sin livslina. Segern över Roma var en nödvändighet för att kunna fortsätta att hoppas se Serie A-ljuset. De tog den och självklart var det inte någon av de hundra argentinare som Pietro Lo Monaco plockade in som låg bakom segern utan Josip Ilicic och Fabrizio Miccoli. Som jag skrev efter vintermercaton: Inget av dessa många nyförvärv kommer kunna ro i hamn en salvezza utan Palermos öde liger kvar vid Fabrizio Miccolis fötter.

***
Genoa lät sig återigen spökas av Siena. Eftersom Palermo vann blir det nu en tuff strid mellan de tre lagen om en sista plats kvar i Serie A. Pescara har redan åkt ut.

***

Esteban Cambiassos vidriga stämpling på Giovinco var bland de värsta jag sett på länge. Tror dock precis som han själv sa att han aldrig var ute efter att skada Giovinco. Det handlade nog om frustration. Att det var Cambiassos första röda kort på 277 matcher säger en hel del. Det betyder dock inte att han inte borde slippa undan ett par matchers avstängning för tilltaget.

***
Cagliaris fina lag förtjänar mer publik.

***
Udinese hade ingen vidare rolig gårdag när de spelade 0-0 mot Bologna. Di Natale missade en straff och Lazzari hade en i ribban. Men det stundar ljusare tider för Udinese. Nu har det nämligen blivit klart med igångsättandet av en nya arena. I maj sätts spadarna i marken och till säsongen 2014/15 ska den stå klar.

***
Om jag skrev att Quagliarella är skyttekung av snygga mål så måste Amauri vara med i toppen av den listan också. Kolla in hans mål mot Pescara.

***
Omgångskrönikan kommer imorgon.

Lorenzo Medici

3 matcher - 6 vägskäl

Äntligen är ett uppehåll som känts som för evigt över. Nu sätter vi igång igen. Nu tar vi och avslutar sagan. Nio omgångar kvar att spela.

En omgång samlad på en dag, allt för att påsken ska firas på sedvanligt sätt i Italien. En omgång med en del slitna spelare från VM-Kval (inte minst de från sydamerika). En omgång med många spännande och viktiga matcher. Speciellt tre matcher som innehåller sex lag vid ett vägskäl.

Självklart är omgångens största höjdpunkt Inter-Juventus. Italienskt derby, prestige, betydelse och skickliga spelare. Men också en match som återvänder till dagens ljus. Det var nämligen hela femton år sedan det här mötet spelades på dagen.

För mig är det lite speciellt med toppmatcher på dagen. När jag växte upp fanns det inga kvällsmatcher så visst kryper det fram nostalgi när ljuset får smita in på San Siro.

Men framför allt har matchen stor betydelse. Om Inter förlorar eller spelar oavgjort och Milan vinner känns man nästan avhängda från C.L-striden trots en match mindre spelad (Inter möter Sampdoria på onsdag). Men vinner de och Milan tappar poäng mot Chievo är de plötsligt med i striden på allvar.

För Juventus är detta en av de svåraste matcherna kvar att avhandla i serien. Tar man sig ur den utan att ha tappat poäng gentemot Napoli ser vägen mot scudetton mycket ljus ut. Skulle de däremot förlora och Napoli vinna skiljer det bara sex poäng lagen emellan i ett läge när Juve kliver in i två heta C.L-matcher mot Bayern Munchen.

Mycket står alltså på spel för båda.

***

Även Palermo-Roma innehåller ödesmättad puls. För Palermo är nog detta sista chansen. Om de tappar poäng och Genoa vinner över Siena är det åtta poäng för att ta sig över nedflyttningsstrecket. Låter omöjligt. För Roma gäller lite detsamma som för Inter. Förlust och Milan vinner så är det nog goodbye till drömmar om en C.L-plats.

Och samma utsago gäller för Lazio när de möter Catania. Det gäller att hänga på och inte tappa. För Catania är det ungefär samma läge. Om de ska fortsätta drömma om en Europa-plats gäller det nog att vinna på Olimpico.
***
Cagliari möter Fiorentina på Is Arenas. Utan publik. Drar man lott om det?

***
Rodney Strasser lär göra debut imorgon……för Parma. Hade nästan glömt bort den övergången.

***
Miroslav Klose är tillbaka i truppen för Lazio.

***
David Suazo har lagt skorna på hyllan. Ett par säsonger i Cagliari sprang han fortare än vinden.

***
Calcio-tåget drar nu vidare mot sin slutstation. Nu tar vi och njuter av färdens sista bit.

Lorenzo Medici

Allsvenskan i mitt hjärta del 2 (Tipset)

Mitt Allsvenska tips för säsongen 2012/13

1. ELFSBORG
Har den bästa truppen och har alla förutsättningar att repetera sitt guld. Champions League-kval som stör? Nja, de kommer med en bred trupp och står till skillnad från många av sina konkurrenter väl rustade inför att eventuellt brandskattas på spelare. Bangoura, Nilsson, Ishizaki, Hult, Claesson, Elm, Hauger, A. Svensson….guldet är ert för att förloras, Elfsborg.

2. AIK
Förutom Elfsborg är det inget lag i Allsvenskan som har en trupp med så mycket potential. Visst, försäsongen har varit usel och det finns rättmätiga frågetecken för t ex målskyttet och Daniel Majostrovics svaga försvarsspel. Men med spelare som Bahoui (kommer bli mycket sevärd), Quaison, Attakora, Moro, Goitom och Milosevic finns det massor av briljans att skörda. AIK är ingen garanti och de har ett stort spann mellan guld och fiasko, men jag tror ändå att de är Elsfborgs främsta utmanare till titeln.

3. HELSINGBORG
Jag har svår att se något lag med en starkare startelva än Helsingborg. Spetsen med Alejandro Bedoya, David Accam, Peter Larsson, May Mahlangu och Adrian Gashi är riktigt vass. Tillsammans med garantier som Christoffer Andersson och Mathias Lindström och talanger som Jere Uronen, Robin Simovic och Emil Krafth har man navet till ett ruggigt bra lag.

Men bredden spelar roll. Vad händer om man får skador på några viktiga spelare? Vad händer om Bedoya, Mahlangi och Accam försvinner i sommar? Är inte anfallsbredden lite väl tunn? Men trots vissa oklarheter tror jag att Roar Hansens fotboll kommer bli en succé och om Helsingborg inte brandskattas alltför mycket i sommar tror jag topp tre är fullt möjligt.

4. MALMÖ FF
Det finns många spelare att gilla i Malmö. Pontus Janssons grinta, Tokelo Ranties kvickhet, Simon Therns skicklighet och Jiloan Hamads snabbhet. Lägg till en Ivo Pekalski som återkommer från skada och en Magnus Eriksson som vill återupprepa sin målform från i fjol så hör ni att det mesta finns för att vara med i guldstriden.

Men Hamad och Jansson (även Pekalski om han har en stark vår) är dock mer eller mindre garanterat förlorade efter sommaren och går deras allsvenska pondus och skicklighet att ersätta? Och saknas det inte en äldre spelartyp likt Daniel Andersson att hålla i handen om det skulle gå lite tungt? Är Rickard Norling verkligen rätt man i Malmö? Frågetecken som kan bli avgörande för hur Malmös säsong kommer te sig.

5. IFK GÖTEBORG
Det känns lite som att det är en “do or die” – säsong för IFK. Det har varit mycket förhoppningar och snack men rätt lite resultat och verkstad. Hur länge pallar supportrarna att vänta på att laget verkligen är med och strider om guldet? Kanske får de vänta lite till men även om de ännu inte redo för guld så kan denna säsong bli väldigt mycket bättre än fjolårets. Göteborg har nämligen pusselbitar för att lyckas.

Försvaret ser bra ut med bland annat Mattias Bjärsmyr, nyanlände Adam Johansson och nye duktige talangen Ludwig Augustinsson (tyvärr skadad!). På mitten hoppas man att Pontus Farnerud ska få vara skadefri och styra och längst fram har man en revanschsugen Tobias Hysen. Dessutom har man fina talanger i bland annat Joel Allanson och Daniel Moberg-Karlsson och Nordin Gerzic och Daniel Sobralense vill bevisa att den förra säsongen var ett undantag. Räkna även med att Sebastian Eriksson anländer från Cagliari till sommaren. Göteborg kan överraska.

6. HÄCKEN
Kanske är det bara för att vara motvals som jag tippar Häcken så långt ner. Tränare Peter Gerhardsson har byggt upp ett passningsskickligt lag som förra säsongen var med och stred om guldet. Med smarta svenska värvningar som bland annat Oscar Lewicki och Martin Ericsson blandat med succéartade afrikanska värvningar som t ex Waris Majeed och Dominic Chatto har Häcken skördat framgångar. Den här gången hoppas man att rånet från Mjällby, Moestafa El kabir ska ersätta Majeed och att någon av Nasiru, Bouraima eller Diarrasouba ska slå igenom.

Men kanske kommer det bli svårare för Hisings-laget nu när de inte kan slå ur underläge och förväntningarna är högre än vanligt. Kanske blir förlusten av Tom Söderberg allvarligare än man tror och kanske blir Majeeds målskytte trots allt inte helt lätt att ersätta. Det finns mycket som tyder på att Häcken kommer få mitt tips att se löjligt ut men varje säsong är det ju något lag som inte lever upp til förväntningarna. Kanske är det Häcken.

7. DJURGÅRDEN
Årets upplaga av Djurgården är rätt svårbedömd men jag tror det finns tillräckligt med talang i laget för att de ska kunna vara på den övre halvan med potential att nå en topp-fem placering. Erton Fejzulllahu är en lyx i Allsvenskan och är mitt förslag till skyttekungstiteln.
Bredvid/framför honom finns Amadou Jawo som jag tror kommer göra en hel del mål i sin nya omgivning.

Hemvändande Andreas Johansson är säkert fortfarande tillräckligt bra för att lysa upp Allsvenskan och tillsammans med spännande Simon Tibbling  bildar de ett intressant mittfältspar. Om nye brassen Pablo är en hit och Emil Bergström kan ersätta Toivo ser det ännu bättre ut. Men laget känns inte helt perfekt balanserat, har vissa frågetecken försvarsmässigt och riskerar att vara för ojämna för en topplacering. Och vad händer efter sommaren när supportrarna ska acklimatisera sig till en ny ovan arena, spelarna till konstgräs och Fejzullahu blivit proffs?

8. IFK NORRKÖPING
Är precis som Djurgården inte helt lätt att placera. Norrköping har skapat en bra grund att stå på med säkre målskytten Gunnar Thorvaldsson, talangen Christoffer Nyman, stabile Andreas Johansson, norske Morten Skjönsberg och duktige yttern Martin Smedberg-Dalence. Om Nyman kan ta ytterligare ett steg och Rawez Lawan gör succé finns det potential att komma ännu högre upp. Men det känns som att det saknas en riktigt toppspelare i laget för att de ska kunna hota de bästa lagen. Kanske kan Dusan Djuric bli den spelaren i sommar?

9. KALMAR FF
Det finns en hel del spelare i Kalmar som är redo att få ett genombrott i Allsvenskan som Romario, Sebastian Andersson, Ismael och Melker Hallberg. Jag tror även att  Jonathan McDonald, Nenad Djordevic och Papa Diouf har mer att ge än vad de hittills visat. Sedan är ju stabile Paulus Arajuuri kvar i backlinjen och Kalmar-legenden Henrik Rydström springer fortfarande på mitten. Men skadorna på Tobias Eriksson och Erik Israelsson är hårda och de elaka vindarna som blåser kring tränare Bergstrand och hans sista kontraktsår är inget gott tecken. Har dock ett tillräckligt bra lag för att inte dras in i bottenstriden.

10. HALMSTAD
Tillbaka i den högsta serien. För att stanna tror jag. Halmstad har inget gnistrande lag men känns tillräckligt starka för att slippa undan en kvalplats. Islänningarna Baldvinson och Steindorsson lär hålla fint även i Allsvenskan och Stefan Selakovic kommer säkert bidra med nyttig rutin och en del mål. Halmstad har få toppspelare men en hyfsat fin blanding av duktiga talanger (Silverholt, Thydell) och stabila spelare (Magyar, Rojas, Fagercrantz) för att göra en bra säsong.

11. ÅTVITABERG
Värvningen av Daniel Sjölund skvallrar om att man vill förbättra förra årets fina åttonde-placering. Även om jag tycker Sjölund är en listig värvning och att Viktor Prodell är en av Allsvenskans målfarligaste anfallare så tror jag det kan bli svårt att upprepa fjolårets succé. Dock ser truppen tillräckligt bra ut för att hänga kvar utan större problem.

12. GEFLE
Varje år tippar jag att Gefle ska åka ur. Jag har slutat att göra det. Deras enkla och effektiva spelsätt tillsammans med smarta värvningar har gjort att de mot alla odds hängt kvar år efter år. Anfallsparet Jakob Orlov/Mikael Dahlberg är tufft att möta för de flesta försvar, Jonas Lantto är fortfarande gitfig och Alexander Faltsetas har blivit en oumbärlig mittfältskugge. Inget spektakulärt på Gävle-fronten. Vilket är ett bra tecken antar jag.

13. ÖSTER
Många tror att Öster kan överraska i år och med en ny arena i ryggen och en överlägsen serieseger i bagaget finns det säkert fog för det. Jag tror dock att det kan bli tuffare än vad många tror.  Jag tycker inte att nyförvärven imponerar och jag har svårt att se spetsen i laget. Kanske är jag för Bajen-färgad då jag har sett Vlado Zlojutro, Pablo Pinones-Arce och Fredy Söderbergs sämre sidor och har svårt att se att de skulle kunna förgylla Östers startelva. Kanske underskattar jag stabiliteten hos mittfältarna Josef Elvby och Johan Persson, Dennis Velics spelintelligens och Kenny Paveys starka vilja. Men jag tror inte det. Risk för kval.

14. BROMMAPOJKARNA
Brommapojkarna är ordentligt nederlagstippade och det är inte konstig att se varför. Man har tappat sin bäste målskytt i Pinones -Arce, talangen Augustinsson och blivande stjärnan Nabil Bahoui. Troligen deras tre bästa spelare ifjol. Nyförvärven Bärkroth, Haddad och Özcan kan ersätta en del av deras produktion men troligen inte till hundra procent. Därför krävs det att en och annan talang får sitt genombrott (t ex Martinsson-Ngouali), och att de flesta andra överpresterar. Det kommer bli tufft men kanske kan BPs bollskickliga spelidé räcka till kval.

15. MJÄLLBY
Bara det faktum att Mjällby har ett allvenskt lag ännu en säsong är imponerande i sig. Men inget lag kan klara av att förlora sina bästa spelare i all evighet. Att tappa Erton Fejzullahu, Patrik Rosengren och Moestafa El Kabir på ett år är ingen promenad i parken. Dessutom missar en av deras viktigaste spelare, Pär Ericsson, större delen av våren. Nu får Marcus Ekenberg och nye Jasmin Susic och habile Daniel Nilsson dra ett tungt lass. Troligen ett för tungt lass.

16. SYRIANSKA
Gjorde det mycket bra förra säsongen då man hängde kvar. Kan man göra det igen? Tveksamt. Jag har svårt att se detta Syrianska utan några riktiga anfallare, förutom Felic, att göra tillräckligt med mål. Jag har svårt att se att försvaret håller måttet och jag har svårt att se att Lolo Chanko och Sherbel Touma ska kunna dra tillbaka tiden och göra kanonsäsonger. Samtidigt som jag är lite besviken på att arenan inte är mer befolkad och att satsningen inte är större tycker jag att det skulle vara trist om de åker ur. Lyckas de klara sig kvar är det otroligt starkt gjort.

***
Och nästa år får äntligen den högsta serien njuta av att Sööööder brööder glöööder ekar över våra Allsvenska arenor igen.

***
Ni behöver inte vara oroliga. Imorgon är bloggen tillbaka som vanligt med italiensk fotboll igen.

Lorenzo Medici

Allsvenskan i mitt hjärta

Varje vår är det samma sak. Gruset tvingar sig fram ur isens förgänglighet och mars öppnar upp sin famn för april. Det är då det är dags.

Det finns så många olika dofter, situationer, ljus och annat som frammanar minnen från gamla Allsvenska premiärer. Jag förnimmer och jag får en speciell känsla i magen. En härlig känsla. Jag gissar att det handlar om trygghet, nostalgi och förhoppningar som kommer i och med att fotbollen ska sparkas igång i vårt avlånga land.

Jag har alltid haft Allsvenskan i mitt hjärta. När jag var liten visades det inte så mycket fotboll på TV. Tipsextra ungefär. Så för mig som spelade i Hammarby var Allsvenskan min största verklighet i fotbollsvärlden, det var till Söderstadions gräs jag ville nå.

Så himla långt borta kanske jag inte var. Jag var med i Stockholms stadslag (den enda från oss som till slut hamnade i Allsvenskan var Pierre Gallo) och var en hyfsad talang. Men förutom bristande fysik så saknade jag troligen den där riktiga vinnarskallen. Jag tränade inte extra mycket just när jag var på topp. Kanske var det så pass små marginaler.

Jag minns min första match som jag såg på Söderstadion. Eller snarare, jag minns mest en spelare. Han hade mustasch och spelade i Elfsborg. Han gjorde intryck på mig. Dels för att han gjorde matchens två enda mål men också för att att han var ung och hade mustasch. Jag tyckte det var konstigt. Om du provar att googla på Lennart Nilsson idag, får du inte upp mycket. Men Nilsson var en fin spelare.

Jag har sett väldigt många Allsvenska matcher på plats i mitt liv. De flesta på Söderstadion, men även på andra arenor. Jag gillar att det är en serie där förutsättningarna inte är som i andra ligor. Sju, åtta klubbar kan potentiellt sett vinna serien varje år. Till och med mindre klubbar som Halmstad, Kalmar eller Häcken kan drömma om att bli mästare. För mig är det en stark anledning till att förbise den bristande kvaliteten som ofta är ett faktum.

Idag är jag inte lika hängiven Bajen som jag en gång var. Självklart blir jag extra glad när Söderstadion kokar efter en seger men jag blir inte deprimerad över en förlust. Jag kan idag också känna glädje när jag  t ex ser Robin Quaison göra mål för AIK. Robin var en av de många Husby/Akalla-kids jag hade på fritids. Jag minns hans snabba överstegsfinter som sjuåring än idag.

Jag kan utan det minsta förtret erkänna att Djurgården med Kim Källström, Johan Elmander, och alla de andra var det bästa Allsvenska lag jag sett i hela mitt liv. Jag känner inte längre något hat mot rivaliserande Stockholms-lag eller tillresta Göteborgssupportrar. Jag känner bara en stor kärlek till Allsvenskan och dess invånare. Alla av dem.

Jag promenerar längs min barndoms gator och solen pressar fram sprittande känslor av vår. Folk är gladare än vanligt, har solglasögon och dricker kaffe på uteserveringar. Vi blir lika lyckliga av att skaka av oss vintern varje år. Det är sådant man alltid längtar efter.

Och till att Allsvenskan börjar.

Lorenzo Medici

En svensk på väg till ett av Italiens mest spännande projekt?

Även om Parma har gått lite trögt på sistone har de hittills gjort en rätt bra säsong. Men jag tror att Parma har större saker på gång än mittplaceringar eller klarade nya kontrakt. Jag tror att de kan vara på väg mot Europa inom några år.

Parma förlängde med tränare Roberto Donadoni och ser honom som deras man att leda projektet. Är han bara motiverad tror jag att han passar bra.  Men skulle han lämna står inte projektet och faller för det (det ryktas att Parma sonderat terrängen för Sassuolos De Francesco).

Parmas satsning på unga spelare har redan börjat ge frukt. Den här säsongen har både Ishak Belfodil och Nicola Sansone fått sitt genombrott. Men det stannar inte där. I måndags skrev jag om Gonzalo Mastriani och Rodrigo Battaglia och att det vore synd om Parma skulle missa så fina talanger.

Enligt Parmas direktör Antonello Preiti är kontrakten för både Mastriani och Battaglia redan inlämnade. Detta är som att ha två guldtackor inlåsta i ett bankfack. I sommar kan de plocka ut dem. Man äger även halva delägarskapet av Riccardo Saponara tillsammans med Milan och även om han ska inleda försäsongen med de rödsvarta tror jag inte att det är omöjligt att han ändå får inleda sitt Serie A-äventyr i Emilia Romagna. Man ska även ha gjort klart med 22-årige portugisiske försvararen Pedro Mendes och 18-årige anfallaren Jorman Aguilar.

Vi ska även komma ihåg att Parma är med och äger spännande spelare som t ex Lorenzo Crisetig, Raman Chibsah, Ze Eduardo och Nwankowo Obiorah och Alessandro De Vitis. Någon av dem kan säkert finnas med i nästa säsongs trupp. Jag tror även att de kommer knyta till sig talangen Jacopo Sala till nästa säsong.

Men Parma tänker inte bara förlita sig på inköpta talanger utan man vill även plocka fram egna. Här har Parma ryckt upp sig ordentligt de senaste åren. Parma har t ex en av Italiens absolut största (både bokstavligen och talangmässigt) talanger i anfallaren Alberto Cerri men även mittfältaren Jose Mauri (jag får härliga Rui Costa-vibbar av honom) ser ut att ha ljus framtid.

Till detta spännande projekt kanske vi också kan få se en svensk försvarare nästa säsong, nämligen MalmöFF:s Pontus Jansson. Enligt Preiti är Parma fortfarande mycket intresserade av Jansson och hans agent Martin Dahlin säger att Parma ligger bra till.

Jag tror en flytt till Parma skulle vara perfekt för Jansson. En lagom stor klubb där han har chansen att ta en plats i startelvan och där han kan utveckla sitt taktiska och tekniska kunnande. Styrkan och energin finns redan där.

Det vore riktigt kul om en svensk fick hoppa på ett av Italiens mest spännande projekt i sommar.

***

Stort tack till Cihan Dalaba som tipsade mig om att Battaglia och Mastriani vara klara för klubben vilket gjorde att detta blogginlägg föddes.

Lorenzo Medici

Nu är det väl revolution på gång?

Igår kom det något revolutionära beslutet från Serie B:s ligaförbund: Ligan inför lönetak, max 300 000 euro per spelare (årsinkomst). Serie B goes America

För mig som följer NBA (den amerikanska basketligan) är “Salary Cap”, dvs lönetak inget nytt. Det intressanta är att fotbollen aldrig velat använda sig av det systemet. Tills nu. Meningen och fördelen med lönetaket är att “skydda” klubbarna och skapa ekonomisk stabilitet.

I NBA har lönetaket hjälpt till att göra ligan jämnare och att klubbarna har större chans att konkurrrera på samma villkor. Men det betyder inte att det är helt linjärt, att alla har exakt samma förutsättningar. Metropoler som Los Angeles och New York har fortfarande de mest attraktiva klubbarna för spelarna där staden och lagens historik har stor betydelse.

Miami är populärare än t ex Milwaukee eller Minnesota på grund av klimat och låga skatter. Men det går även med hjälp av slughet och skärpa på transfermarknaden och den så kallade draften (ett system där man turas om att välja spelare) att som mindre “marknad” konkurrera om titeln som t ex San Antonio och Oklahoma gjort de senaste åren.

Skulle detta införas i t ex Serie A skulle alltså  klubbar som Juventus, Milan, Inter, Roma osv fortfarande ha större attraktionskraft och locka till sig de större stjärnorna. Men det skulle göra ligan jämnare och mer likvärdig och det skulle tvinga fram större noggrannhet på transfermarknaden och det skulle öka betydelsen av att plocka fram egna produkter. Det skulle vara lite som att skapa sin egen mindre variant av Financial Fair Play.

Den italienska fotbollen har drabbats av enormt många konkurser, relativt klassiska klubbar som Salernitana, Cosenza, Messina, Perugia, Piacenza och många fler har fått börja om i seriesystemet efter ekonomisk kollaps. Det är nu detta Serie B-förbundet så klokt försöker undvika i och med ett lönetak.

Rent spelmässigt håller Serie B väldigt hög klass men publiksnitten hos de flesta klubbarna håller knappt Allsvenskan-klass, och deras attraktionsvärde är lågt. Lönetaket är ett startskott för att skapa stabilitet för att därefter göra klubbarna mer attraktiva och starkare.

Jag tror att det är en helt rätt linje att gå på. Att införa lönetak är något som fler ligor bör snegla på.

Kanske är detta bara början.

Lorenzo Medici

Vilka får åka med till Brasilien?

Ikväll möter Italien Malta i VM-kvalet. Vinner “Gli Azzurri”  tar man ytterligare ett steg närmare VM i Brasilien nästa år. Så här har truppen sett ut inför Brasilien och Malta -matcherna:

Målvakter: Buffon, De Sanctis, Marchetti, Sirgu.Försvarare: Abate, Antonelli, Astori, Barzagli ,Bonucci, Chiellini, De Sciglio, Maggio, Ranocchia. Mittfältare: Candreva, Cerci, De Rossi, Diamanti, Giaccherini, Marchisio, Montolivo,  Pirlo, Poli. Anfallare: Balotelli, El Shaarawy, Gilardino, Giovinco, Osvaldo.

Dessa tror jag är givna till en eventuell VM-trupp: Buffon, Barzagli, Bonucci, Chiellini, Pirlo, De Rossi, Marchisio, Montolivo, Balotelli, El Shaarawy.

Det betyder att mer än hälften av platserna är öppna för hård konkurrens fram till nästa år. Av de som inte finns med i truppen tänker jag mig att dessa spelare är med i striden om en eventuell resa till Brasilien:

Målvakter:

Mattia Perin
Är ung men skulle må bra av att få åka med och lära. Skulle kunna få plats på bekostnad av De Sanctis. Kan vara startman till EM 2016 eller VM 2018

Andrea Consigli
Varit bra länge nu och känns långt före  Sanctis och inte långt efter Sirigu.

Försvarare:

Domenico Criscito
Jag har inte sett Criscito spela på ett tag men borde fortfarande vara aktuell. Dags att återvända till Italien?

Angelo Ogbonna
Är potentiellt sett inte sämre än t ex Bonucci. Lär spela i ett storlag nästa säsong vilket ökar hans chanser.

Paolo Cannavaro
Om han skulle haft en chans till en eventuell VM-trupp skulle han nog redan ha fått den vid det här laget. Har av någon anledning alltid förbisetts av Prandelli. Något orättvist behandlad.

Davide Santon
Har varit med på sistone och lär finnas med i bilden även om ett år.

Lorenzo De Silvestri
Har under Delio Rossi börjat visa den talang han visade upp i Lazio. Om han kan höja sig ytterligare kan han vara redo för ett stort mästerskap.

Aleandro Rosi
Är fortfarande för ojämn och för spretig. Men löpkraften och skickligheten finns där. Kan han hitta en högre lägstanivå så…..

Federico Balzaretti
Haft en tung säsong och måste nog hitta tillbaka till Palermo-form om han ska få en biljett till Brasilien.

Mittfältare:

Giacomo Bonaventura
Fortsätter han att utvecklas kan denna mångsidiga mittfältare hota om en plats.

Andrea Bertolacci
Kan bli en överraskning i truppen nästa år. Har redan visat stark utvecklingskurva och om den fortätter kommer han vara med i snacket. Kvick och funktionell mittfältstyp.

Alberto Aquilani
Hade han bara kunnat hålla sig skadefri och hållit formkurvan ständigt uppe hade han nog varit given i truppen. Problemet är att han aldrig är det. Potentialen finns.

Alessandro Florenzi
Har visat under denna genombrottssäsong att han spelmässigt kan vara med och hota om en plats i truppen. Men den senaste tiden har speltiden blivit mindre och fortsätter den att göra det minskar hans chanser. Personligen skulle jag gärna ha med Florenzis löpstyrka, ödmjuka offervilja och förmåga att dyka upp i målsituationer. Bra Marchisio back-up.

Luca Cigarini
Har varit skadad ett tag vilket gjort att han hamnat utanför. När han är frisk och formstark är han ett alternativ för Prandelli.

Francesco Lodi
Imponerat i Catania, borde kunna vara en bra Pirlo-back-up. Är det för sent?

Marco Verratti
Talangen och skickligheten är odiskutabel. Frågan är om han kommer få regelbunden speltid i PSG?

Anfallare:

Giuseppe Rossi
Är snart tillbaka. Har ett år på sig att visa vad han har att erbjuda efter en evighets skadefrånvaro. Om han kan uppnå sin gamla form är han given i truppen.

Antonio Cassano
Spelmässigt har han stundtals visat att han borde vara med i en landslagstrupp.Troligen handlar det om hans fysiska status att han inte är med, att han oftast inte orkar leverera på topp under 90 minuter och att snabbheten inte är den bästa. Min känsla är att Prandelli inte kommer ta med honom.

Lorenzo Insigne
Om Insigne gör ett starkt år där han blir jämnare måste han vara med i diskussionen. En trio med Insigne-Balotelli-El Shaarawy är ljuvlig framtid.

Antonio Di Natale
Får följa med på en sista resa? Det krävs nog en skyttekungs-titel 2013/14 för det.

Manolo Gabbiadini
Har fysik, teknik och hyfsad speed. Hamnar han i en klubb där han får spela kontinuerligt och slår igenom på allvar så kan en resa till Brasilien bli verklighet. Mer trolig till EM 2016.

Marco Sau
Borde ha en rimlig chans att vara med i diskussionen. Men det krävs att han fortsätter att spela som han gjort hittills. Inte säker att han grejar det.

Giampaolo Pazzini
Har den senaste tiden hittat tillbaka till sin vassa målform som han en gång visade upp i Sampdoria. Kan han bli kompatibel med Balotelli i Milan?

Alessandro Matri
Ska inte räknas bort, få italienska spelare kombinerar vass avslutsförmåga med fysik på det sätt som Matri gör. Men han måste nog spela mer regelbundet för att ha en vettig chans.

Mattia Destro
Är nu tillbaka efter skada och ska försöka att ta tillbaka sin plats i Roma. Fömodligen konkurrerar han med Osvaldo i både klubblaget och landslaget. Om ett år tror jag Destro går före Osvaldo (tveksamt om han är kvar i Roma) i båda lagen.

Fabio Quagliarella
Känns föga aktuell just nu. Men om han hamnar i rätt lag (Fiorentina? Roma? Parma?) och har en galen säsong borde han samma möjligheter som alla andra.

Francesco Totti
Prandelli har inte stängt några dörrar för Totti. Och hur underbart vore det inte att se honom bakom t ex Balotelli och El Shaarawy i ett VM i Brasilien?. Fotbollsmagi.

Ciro Immobile
Kan defintivt vara med i bilden om han hamnar i en klubb där han är ordinarie. Är dock snarare ett namn för EM 2016.

Min drömtrupp till nästa år:
Målvakter: Buffon, Marchetti, Perin
Försvarare: Ranocchia, Barzagli, Ogbonna, Bonucci, Chiellini, De Sciglio, Abate, Maggio.
Mittfältare: Pirlo, De Rossi, Marchisio, Montolivo, Diamanti, Verratti, Florenzi.
Anfallare: Balotelli, El Shaaarwy, Insigne, Cerci, Rossi, Totti.

Lorenzo Medici

Mercato-feber i landslagslunken

Så här i lite halvtrista landslagstider så nalkas sommarmeracaton som ett ljus man kan drömma sig bort i. Det är alltid spännande att blicka framåt. En del spelare kommer anlända och en del kommer lämna.

Två stjärnor som kan vara på väg in:

Luis Suarez
Enligt landsmannen Edinson Cavani vill Suarez lämna om Liverpool inte kommer spela Champions League nästa säsong. Det kommer de ju inte göra och när en spelare börjar sätta sådana krav och sådan press på klubben brukar det för lagmoralens skull vara smartast att sälja. Jag tror att tiden är inne för en försäljning av Suarez i sommar.

Det kommer inte saknas anbud. Det är möjligt att det kommer finnas Premier League-klubbar som vill köpa honom men jag tror att Suarez vill längre söderut, Spanien eller Italien.Om t ex Real Madrid ger sig in i leken tror jag de är stora favoriter at signa honom men om inte så tror jag att Suarez mer och mer växer sig som Juventus stora anfalls-mål.

Även om Suarez inte har den fysiska anfallskraft som t ex Zlatan eller Cavani såhar  är han en mycket duktig avslutare vilket är något som Juve behöver då Vucinic och Giovinco fortfarande inte visat sig vara det. Jag tror att det finns goda chanser att Suarez bär en svartvit tröja till hösten.

Alexis Sanchez
Enligt rykten håller Arturo Vidal på att försöka övertala sin landsman Alexis Sanchez att komma över till Juve. Men om vi nu tänker oss att ovannämnda tes (Suarez) går i uppfyllelse lär inte Juve köpa Sanchez.

Jag gillar tanken med Sanchez till Juve men då skulle de få yttreligare en “Seconda punta-typ”, något jag gissar att de inte behöver om de tänker behålla Vucinic och Giovinco. Däremot passar Sanchez in som handsken i ett 4-2-3-1-system. Vilket då självklart leder oss in på Inter. Om Stramaccioni stannar nästa höst lär Inter försöka skaffa spelare så att han kan använda sitt prefererade system.

Om vi tänker oss att Inter inte tar sig till C.L och ska värva Icardi för ca 15 miljoner euro kommer det inte finnas pengar till att köpa loss Sanchez. Därför är endast ett lån (säkerligen med köprätt) av chilenanren det troliga.

Tänk er ett Inter med Sanchez, Palacio och Cassano bakom Icardi eller Milito. Mamma mia vilken offensiv. Det vattnas i fotbollsmunnen. Även utan Stramaccioni kan en sådan line-up passa bra in på tränare som t ex Lucescu eller Bielsa.

Det finns tusentals andra spelare som kan byta klubbar i sommar. Här är några axplock:

Zlatan Ibrahimovic
Juve är intresserade och om Zlatan själv bestämmer sig för att göra slut på Frankrike-äventyret så blir det väl också så? The italian return of Zlatan part II?

Marco Verratti
För varje gång som Verratti bänkas ökar chanserna för att att han ska återvända till Serie A. Desto sämre det går för PSG desto större är chansen att syndabockar ska hittas och dyrare nyförvärv ska köpas. Som t ex nya innermittfältare. Jag blev otroligt besviken när Verratti lämnade Serie A men kanske behöver jag inte vänta länge till innan lyckan av ett återvändande infinner sig.

Stevan Jovetic
Kan komma att försvinna efter säsongen. Juve vill ha  honom men Fiorentina vill nog helst sälja honom utomlands. Arsenal? City? En Champions League-plats skulle öka chanserna för att han stannar.

Radja Nainggolan
Napoli kom nog muntligt överens med Cagliari redan i januari. Säljs Cavani finns det gott om pengar. En spelare som  tex Milan och Inter också skulle må bra av.

Ezequiel Cirigliano
Tuff och defensivt skicklig argentinsk mittfältare som är på många italienska klubbars läppar. Inter, Fiorentina, Napoli eller Lazio är alla tänkbara adresser.

Leandro Damiao
Om Napoli säljer Cavani är Damiao en smart ersättare.

Ciro Immobile
Kan nog vara på väg bort från Genoa efter den här säsongen. Juve äger halva delägarskapet och vill säga sitt. En återförening med Insigne?

Angelo Ogbonna
Det kommer nog bli en riktig dragkamp om den duktige italienske försvararen. Inter är nog mindre intresserade eftersom man har två unga duktiga mittbackar i Ranocchia och Juan Jesus men Milan, Napoli, Roma och Lazio dreglar nog alla efter Ogbonna. Se dock upp för klubbar som PSG och Manchester-klubbarna.

Pedro Obiang
Många klubbar i Italien är ute efter honom som te xJuve och Napoli. Jag tror dock att Obiang gör minst en säsong till i Sampdoria.

Fabio Quagliarella
Om Juventus anfalls-värvar hårt i sommar (Llorente är ju redan klar) lär någon eller några ryka. Quagliarella lär vara en av dem. Roma och Fiorentina skulle passa honom bra. Även Parma är intresserade.

Davide Santon
Trivs bra i Newcastle men kan tänka sig att lämna för favoritklubben Milan. Finns behovet hos de rödsvarta?

Kevin Strootman
En mittfältstyp som Milan skulle behöva.

Juan Quintero
Har glömts bort lite men Pescaras mittfältare är fortfarande en super-talang. Milan, Juve, Inter och de andra har säkert inte glömt bort det.

Luis Muriel
Kanske blir det bara en säsong i Udinese. Om Muriel fortsätter att göra en bra vår kan hans status öka hos t ex Juve och Napoli.

Sebastian Giovinco
Jag har svårt att se att han skulle få lämna Juve redan nu men om han fortsätter att underprestera under våren och Juve väljer att skaffa ett koppel av nya anfallare är det inte omöjligt. Fiorentina skulle vara ett spännande alternativ i så fall.

Felipe Anderson
Hernanes har ännu inte förlängt vilket ökar ryktena för att han säljs i sommar. Om Lazio inte tar sig till C.L ökar väl oddsen ännu mer. Felipe Anderson kan bli hans ersättare. Synd, hade inte Lazio sjabblat hade de kunnat spela tillsammans redan nu.

Alessandro Diamanti
Kanske får han sin chans i sommar att går till en storklubb. Om Inter bestämmer sig för att göra sig av med Cassano kan Diamanti bli en smart ersättare.

Thiago Alcantara
En personlig favorit som kanske kan anlända till Italien om han fortsätter att inte få den speltid han behöver. Pappa Mazinho spelade i Lecce och Fiorentina under 90-talet.

Lucas Mugni
Ytterligare en personlig favorit. Har kvalitén för ett topplag men skulle behöva något år i en mindre klubb som t ex Palermo (om de hänger kvar), Torino, Parma eller Sampdoria.

Gonzalo Mastriani & Rodrigo Battaglia
Två stjärnor i görningen som Parma borde ha värvat både en och två gånger. Av olika outgrundliga anledningar har det inte blivit så. I sommar är det nog sista chansen innan någon annan hinner före.

Pontus Jansson
En annan spelare som Parma är intresserade av. Jag tror att han lämna Malmö för Emilia Romagna-klubben i sommar.

Och dessa övergångar ska redan vara klara:

Hugo Campagnaro  Från Napoli till Inter
Diego Laxalt Från Defensor till Inter
Matias Vecino Från Nacional till Fiorentina
Fernando Llorente Från A. Bilbao till Juventus
Modibo Diakté Från Lazio till Napoli
Marco Andreolli Från Chievo till Inter
Giovanni Marchese Från Catania till Genoa
Jadson Från Botafogo till Udinese
Ruben Botta Från Tigre till Inter
Bryan Perea Från Deportivo Cali till Lazio
Frano Milnar Från Zapresic till Udinese
Matheus Från Flamengo till Juventus
Doria Från Botafogo till Juventus
Riccardo Saponara Från Empoli till Milan/Parma
Alexandr Yakovenko Från Anderlecht till Fiorentina

Lorenzo Medici

Balotelli Superstar

Det är alltid svårt att dra några riktiga slutsatser från en träningsmatch. Inte minst mot ett Brasilien som fortfarande söker efter sin nya identitet. Men Brasilien är alltid Brasilien, spelarna är alltid av hög kvalitet och att hämta upp ett 0-2-underläge till 2-2 tyder på stark moral och hög kapacitet hos Italien.

Igår fick vi det också på något sätt bekräftat, Italien har verkligen har en världsstjärna i Mario Balotelli, en spelare som kan avgöra på egen hand. Hans kvittering var fantastisk.

Neymar får ursäkta, men det räcker inte att pryda fler omslag på Goal för att vara störst stjärna. Så länge han inte har skrivit på för en europeisk toppklubb och testats mot hårt motstånd är Balotelli större för mig. Med det sagt betyder det inte att det kommer vara så för evigt, Neymars talang är odiskutabel.

För övrigt blev det mycket bättre när Prandelli plockade av Osvaldo, Pirlo i halvtid och Giaccherini en bit på andra och satte in Poli, Cerci och El Shaaarwy. Annars är jag nästan alltid överens med Prandelli och hans trupputtagningar förutom en – Morgan De Sanctis.

Mina topp tre i Italien från matchen igår:

Mario Balotelli
Gör man sådana mål, ja då ska man ha toppbetyg.

Daniele De Rossi
Tog kommandot i andra halvlek på ett sätt man vill se mer av i Roma. Även målskytt.

Alessio Cerci
Gjorde ett fint inhopp. Orädd och svårtstoppad för brassarna. I landslaget för att stanna.

Jag tyckte även att De Sciglio gjorde en bra debut, Poli ett fint inhopp och att Montolivo numera känns som en garanti.

Twitter:
@MediciLorenzo

Lorenzo Medici

Är Napolis framtid ljus även utan Cavani?

Napoli kan komma att stå vid ett vägskäl efter säsongen. Jag tror att detta blir Walter Mazzarris sista säsong i klubben och jag tror att Edinson Cavani kan komma att säljas om någon klubb hostar upp rätt siffra (vilket jag tror någon gör). Men det behöver inte bli vägs ände, en regression utan en början på något nytt.

Corriere dello Sport presenterade igår fem namn för Napolis framtid. Modibo Diakité, Antonio Nocerino, Pedro Obiang, Luis Muriel och Leandro Damiao. Om vi utgår från att Napoli säljer Cavani dyrt är alla de värvningarna möjliga. Jag skulle dock inte välja alla dem.

Modibo Diakité
Är enligt CDS i stort sett klar för Napoli. Diakité är i sina bästa stunder en bra försvarare och om man väljer att inte köpa loss Rolando har den värvningen en ännu större mening.

Antonio Nocerino
Har inte fått spela speciellt mycket för Milan på sistone och kan komma att offras av “I rossoneri”. Napoli är en fullt möjlig ny adress för honom. Bra att ha i rotationsystemet på mittfältet och skulle vara en klar uppgradering gentemot Donadel.

Pedro Obiang
Tror jag inte Napoli kommer värva utan istället……

…..Radja Nainggolan
Som de var nära att värva redan i januari. Båda är mycket duktiga spelare om än rätt olika i sina spelstilar. Nainggolan är en Behrami fast med en vassare offensiv (jag tror dock att de kan spela tillsammans utan problem) medan Obiang har lite mer smartness över sitt spel. Jag kan tänka mig att Obiang blir väldigt dyr, eller att Sampdoria vägrar sälja  medan vad gäller Nainggolan har Napoli säkert redan kommit överens om ett pris med Cagliari.

Luis Muriel
Skulle vara en härlig värvning. En spelare som kan göra det där lilla extra tas alltid emot med stor entusiasm av de napoletanska supportrarna. Det bor en superstjärna i Muriel.

Leandro Damiao
Skulle kanske aldrig kunna fylla ut Cavanis skor fullt ut men är en anfallare i ungefär samma anda. Bra på huvudet, vass i straffområdet.

Jag skulle även bredda truppen med dessa spelare:

Mattia Perin eller Andrea Consigli
Morgan De Sanctis är på väg utför i sin karriär. Den här säsongen har han gjort flera blunders och känns hela tiden orolig. Napoli behöver någon som kan ta över. Perin är det bästa namnet på sikt men han kan bli dyr. Atalantas målvakt Consigli kan bli billigare och är redo att ta över på en gång.

Salvatore Bocchetti eller Marco Capuano
Bocchetti är napoletanare och har ofta velat komma hem. Kan man få honom för en relativt billig peng skulle de få en försvarare att rotera med. Lyckas de inte med det kan de alltid ta vara på Pescaras Capuanos sjunkande värde. Förra säsongen var han mycket bra och målades upp som en av Italiens största talanger. Idag finns han knappt på Serie A-klubbarnas shopping-listor. Jag tror att Capuano är en mycket bra försvarare i grunden och att han i rätt omgivning skulle lyckas.

Adrian Centurion
Till sist skulle det sitta fint med en ny argentinsk “coming Star”. Centurion har speed och dribblingsskicklighet och är en spelare både för nutid och framtid.

En elva skulle kunna se ut så här (4-2-3-1): Consigli; Maggio, Britos, Cannavaro, Armero; Nainggolan, Inler; L. Insigne, Hamsik, Muriel; Damiao.

AVB: Gamberini, Diakité, Bocchetti, Zuniga, Mesto, Nicolao, Nocerino, Behrami, Fornito, Palma, R. Insigne, Pandev, Centurion.

Med dessa värvningar skulle Napoli kunna få ett minst lika slagkraftigt lag som man har nu fast Cavani lämnar. Dessutom bör man satsa på den gyllene kull man har bakom kulisserna. Napoli har kanske den bästa spetsen på ungdomssidan i hela Italien.

Talangerna
Man har fyra mycket spännande 94:or: Roberto Insigne som kan bli ännu bättre än sin broder. Sedan har man ” I tre Giuseppi” i samma årskull: Giuseppe Nicolao som är en härlig ytterback och de lysande mittfältarna som ettrige Giuseppe Palma och begåvade Giuseppe Fornito.

Längre ner i åldrarna har Napoli de tekniska supetalangerna Gennaro Tutino och Felice Gaetano, båda födda 1996. Taktiskt duktige mittfältaren Luca Palmiero (också född 1996) är inte lika spektakulär som Tutino och Gaetano men är också ett starkt framtidsnamn precis som 97:an Salvatore De Iorio (anfallare).

Dessa talanger får inte slarvas bort, utan ska slussas in, för Napoli har inte haft så här starka talanger så länge jag kan minnas.

Ett napoletanskt liv utan Mazzarri och Cavani kan verka hopplöst och visst kommer de sakna sin Matador och hans unika briljans men jag tror det finns en fin framtid för Napoli även utan dem, bara man lägger pengarna på rätt spelare och väljer rätt tränare.

Rätt beslut överlever alla avsked.

Lorenzo Medici

11 spelare redo för Serie A

I Serie B kryllar det av talanger och intressanta spelare. Jag har valt ut elva stycken som jag tror gör sin sista säsong i Serie B och tar klivet upp i karriären nästa säsong.

11. Diego Farias (Padova)
Gjort både en hel del mål och assist i Padova den här säsongen vilket naturligtvis gett eko. Brassen ägs till hälften av Padova och till hälften av Chievo. Verona-klubben lär säkert vilja ha honom nästa säsong och annars lär säkert någon annan klubb i den högsta serien värva honom.

10. Joseph Alfred Duncan (Livorno)
Inters dynamiske mittfältare har gjort ett starkt intryck sedan han lånades ut i januari. Spelar mycket tufft och kommer säkert att lånas ut till en klubb från Serie A nästa säsong. Det är heller inte omöjligt att Inter anser honom redo att vara kvar och slåss om en plats i elvan nästa säsong.

9. Daniele Baselli (Cittadella)
Rivig och skicklig mittfältare som använts i U-21 landslaget. 21-åringen följs noga av storklubbarna i Serie A. Håller på Inter.

8. Francesco Fedato (Bari)
På den speltid han fått den här säongen har han visat väldigt spännande potential. Många klubbar har hört sig för men Catania som äger halva ägarskapet har hittills sagt nej för att själva ge honom chansen nästa säsong.

7. Domenico Berardi (Sassuolo)
Supertalang som har fått ögonen på sig från självaste Manchester United. Om inte den engelska klubben köper honom lär vi se honom i den högsta serien nästa säsong. Troligen i Sassuolo men kanske då som utlånad eftersom klubbar som Juventus och Napoli kan ha köpt ägarskapet.

6. Jorginho (Verona)
Milan ryktades vara ute efter Veronas brasse i januari. Det troliga är att de då kom överens om en affär i sommar. Kan i så fall komma att lånas ut…..men inte tillbaka till Serie B.

5. Riccardo Saponara (Empoli)
Bildar mycket vass trio med Tavano oh Maccarone i Empoli. Är ju redan klar för Serie A eftersom Milan och Parma har köpt honom. Det troligaste är att han får börja i Emilia Romagna-klubben.

4. Richmond Boakye (Sassuolo)
Utlånad av Juventus som äger halva ägarskapet av ghananen (Genoa äger andra) och hade en makalöst bra första halva av säsongen. Haft en del skadeproblem sen men det råder inget tvivel om att han är redo för den högsta serien. Kommer spela där med antingen Juventus, Genoa eller lånas ut till någon annan Serie A-klubb.

3. Nicola Bellomo (Bari)
Var ett mycket eftertraktat byte under vintermercaton då bland annat Inter, Genoa, Parma och Roma jagade den offensiva mittfältaren. Bellomo är teknisk och kvick och kan både spela på mittfältet och i ett tremanna-anfall. Skulle möjligen må bäst av att inte gå direkt till en storklubb.

2. Luca Siligardi (Livorno)
Haft en kanonsäsong innan han blev skadad. Om Livorno går upp kan det tänkas att han stannar kvar, om inte kommer han ändå spela i Serie A nästa säsong. Fiorentina?

1. Simone Zaza (Ascoli)
Haft en något brokig karriär i ung ålder men nu slagit igenom med dunder och brak den här säsongen i Ascoli. Leder skytteligan. Har inte kommit överens med Sampdoria (som äger honom) om en förlängning av kontraktet då han vill ha högre lön. Detta har givetvis snappats upp av de flesta andra Serie A-klubbarna och gjort honom till hett villebråd. Skulle annars kunna vara en bra ersättare för Icardi.

 

Lorenzo Medici

Så går det i Europa-striden

Milan, Napoli, Fiorentina och Roma vann alla igår och även om Lazio förlorade så är de fortfarande med i striden. Kampen om Europa-platserna kommer bli en mycket spänannde historia. Hur kommer det egentligen att gå och hur ser programmen ut för lagen? Min kristallkula lyder så här:

NAPOLI
Program: Torino (b), Genoa (h), Milan (b), Cagliari (h), Pescara (b), Inter (h), Bologna (b), Siena (h), Roma (b)

Har jämfört med sina konkurrenter ett relativt lätt program. Mötena med Milano-klubbarna är nog de tuffaste och blir viktiga. Bör helst ha säkrat avancemang till C.L innan sista bortamatchen mot Roma. Annars kan det bli en riktig rysare.

Poängprognos: 19
Slutpoäng: 75

MILAN
Program: Chievo (b), Fiorentina (b), Napoli (h), Juventus (b), Catania (h), Torino (h), Pescara (b), Roma (h), Siena (b)

Efter matchen mot Chievo kliver Milan in i en tuff nyckelperiod. Fiorentina, Napoli och Juventus på raken är ingen promenad i parken. Klarar de sig ur det med 4-6 poäng ser det bra ut inför fortsättningen då programmet blir lättare. Roma i näst sista omgången kan också bli mycket viktig.

Poängprognos: 20
Slutpoäng: 74

FIORENTINA
Program: Cagliari (b), Milan (h), Atalanta (b), Torino (h), Sampdoria (b), Roma (h), Siena (b), Palermo (h), Pescara (b)

Fiorentina har bara Milan och Roma kvar att möta av topplagen men har en del småluriga matcher som t ex Atalanta och Sampdoria på bortaplan. De kan även hålla tummarna att både Palermo och Pescara redan är avhängda när de ska möta dem i säsongens två sista omgångar.

Poängprognos: 17
Slutpoäng: 68

INTER
Program: Juventus (h), Sampdoria (b), Atalanta (h), Cagliari (b), Parma (h), Palermo (b), Napoli (b), Lazio (h), Genoa (b), Udinese (h)

Börjar med att möta Juventus på hemmaplan direkt efter uppehållet och åker sedan tre dagar senare för att möta Sampdoria på bortaplan i en uppskjuten match. Har sedan ett rätt okej program framför sig ända tills det antagligen avgörs mot Napoli och Lazio i början av maj.

Poängprognos: 17
Slutpoäng: 64

ROMA
Program: Palermo (b), Lazio (h). Torino (b), Pescara (h), Siena (h), Fiorentina (b), Chievo (h), Milan (b), Napoli (h)

Roma imponerar spelmässigt för tillfället och har ett tämligen bra program kvar. Rom-derbyt blir självklart en nyckelmatch och även bortamötena med Fiorentina och Milan kommer bestämma deras öde. Bortamatcher mot Palermo och Torino är dessutom knepigare än vad man kan tro.

Poängprognos: 18
Slutpoäng: 65

LAZIO
Program: Catania (h), Roma (b), Juventus (h), Udinese (b), Parma (b), Bologna (h), Inter (b), Sampdoria (h), Cagliari (b)

Är inte i toppform och lider lite av skadeproblem samt att man inte förstärkte truppen under vintermercaton. Dock ska man inte räkna bort dem då de ofta lyckats komma tillbaka när man tror att de är på väg att tappa. Rom-derby samt Juventus veckan efter blir en mycket viktig period. Dessutom har man under den perioden dubbelmötet med Fenerbache i Europa League. Bortamötet med Inter i den 36:e omgången kan bli helt avgörande.

Poängprognos: 16
Slutpoäng: 63

CATANIA
Program: Lazio (b), Cagliari (h), Chievo (b), Palermo (h), Milan (b), Siena (h), Sampdoria (b), Pescara (h), Torino (b)

Komer inte kunna vara med och hota om Europa-platser i slutändan.

Poängprognos: 11
Slutpoäng: 56

Detta skulle innebära att Napoli tar direktplatsen till Champions League med hårsmån före Milan som tar den sista C.L-platsen. Fiorentina och Roma tar platserna till Europa League. Lazio och Inter kan dock ta sig ut till Europa via en seger i italienska cupen. Om däremot Roma vinner cupen kommer enligt mina beräkningar det bli Inter som tar sista Europa League-platsen via en sjätte placering i ligan. Men eftersom jag tippar att Lazio vinner cupen tror jag att de tar den sista Europa League-platsen.

Hur tror ni att det går?

***
Napoli och Fiorentina hade så många chanser att de borde avgjort sina matcher tidigare men det är lite av deras akilleshäl och charm på samma gång.

***
Jaha, då var Edinson Cavanis måltorka över, nu lär det väl drösa in mål framöver.

***
Goran Pandev var riktigt bra igår, tyvärr har han varit så där bra alldeles för sällan den här säsongen. Att dessutom bara ha gjort tre mål är inte gödkänt.

***
Roma var riktigt bra igår mot Parma och fortätter de på detta vis måste Aurelio Andreazzoli vara högaktuell för jobbet även nästa säsong?

***
Michael Cianis tidiga utvisning mot Torino kan ha kostat dem matchen. Tyvärr har fransmannen haft ett par riktiga djupdykningar den här säsongen.

***
Palermo förlorade mot Milan och tog yttreligare ett steg mot Serie B. Trots det tyckte jag dock att det såg spelmässigt bättre ut än tidigare. Kan Giuseppe Sannino bli en siciliansk frälsare månne?

***
Visst skulle Cristian Zapata fått rött kort för målchansutvisning igår mot Palermo. Fördelarna från domarna börjar bli många för Milan nu.

***
Mario Balotelli gjorde kanske inte sin bästa match mot Palermo men han var iskall från elva meter (igen) och var på rätt ställe när han satte tvåan. Så gör en riktig målskytt. Mer oroande är kanske att El Shaarawy var irriterad när han blev utbytt. Att han och Balotelli tar ut varandra låter jag vara osagt men visst kommer media försöka leta sådana tendenser framöver.

***
Pescara kommer lämna in rapport till fotbollsförbundet efter matchen mot Chievo. De menar att domare Paolo Mazzoleni ska ha sagt  “Ni ska lära er att snacka bättre under veckorna” till Pescaras president Sebastiani. Om det är sant är det klara bevis på att saker och ting inte har ändrats. Och helt ärligt varför skulle de ha gjort det?

Lorenzo Medici

Den moderna fotbollens och den omoderna arenans seger

Det blev mycket kamp, glöd och hårda tag när Juventus gästade ett fullsatt Stadio Dell´Ara. Kanske var det just stämningen som gjorde Bologna-spelarna lite övertända, för även om viljan fanns hos dem fanns inte alltid kunnandet.

Juventus däremot väntade ut sina motståndare i vetskap om sin kapacitet. Man litade till sin stabila backlinje och visste att chanser skulle dyka upp. Mirko Vucinic dyrkade upp försvaret med en härlig vändning och placerade bollen i mål. Samme spelare var sedan inblandad i Juves andra mål som Marchisio gjorde.

Vucinic lever alltid de små marginalernas liv. Igår framstod han som briljant medan andra dagar kan han framstå som irriterande. Han försöker sig liksom alltid på de svåra lösningarnas utvägar och då balanserar man mellan geni och idiot.

För övrigt var det många i Juventus som var bra, backlinjen, Pirlo och Marchiso. Även Giovinco gjorde en bättre match än på länge. Juve spelar en vägvinnande modern fotboll.

Bologna gjorde kanske inte en så mycket sämre match än vad de gjorde mot Inter och Fiorentina (då de vann) men igår mötte de helt enkelt ett bättre motstånd, de hade väldigt svårt att skapa riktiga målchanser.

Lustigt nog var inhoppande Naldo inblandad i båda baklängesmålen, bytet som tränare Pioli gjorde var tänkt att stärka defensiven men resultatet blev det motsatta. Det ska dock sägas att brassen inte kan lastas helt för förlusten.

För tittar man noga på Juventus andra mål kan man se att Bolognas Diego Perez tokrusar in i en situation dä han skulle stått kvar, något som ledde till att Juve vann mark och tog sig sedan fram och gjorde mål. Sådana små detaljer är viktiga. Men Perez har ju alltid varit en spelare som levt på sin frenesi, tuffhet och dynamik och inte på kreativitet och spelintelligens.

För drygt ett år sedan var jag på Stadio Dall´Ara. Dagen innan hade jag varit på Juventus Stadium. En ny modern arena och en gammal omodern. Den gången var det långt ifrån fullsatt på Dall`Ara.

Men när det väl är som igår, är det fantastiskt. Då tänker jag att det inte handlar om huruvida arenan är modern eller omodern utan att det handlar om ifall det är mycket folk på arenan eller inte.

Så hur mycket wifi du än pumpar in eller hur mycket guld du klär sittplatserna i så kommer det aldrig att spela störst roll, det är atmosfären som är viktigast. Risken är att de nya arenorna med tiden kommer bli lite tråkiga i sin rätt likartade stöpta form.

Visst förstår jag att det handlar om att äga sin arena och dra nytta av det ekonomiska för att hänga med övriga Europa och det är därför jag inte slår på den stora trumman. Jag förstår och anser därför att det är nödvändigt med en upprustning av de italienska arenorna. Men jag kommer att sakna den gamla betongen.

Sången från en gammal klassisk arena ekar trots allt vackrare än från en ny modern arena som fortfarande väntar på att fyllas med historik.

Lorenzo Medici

Tuff lottning för Juve

Så var det lottat och klart då. Juventus fick en tuff lottning i Bayern Munchen. Enligt mina papper hade bara Real Madrid och Barcelona varit svårare. Men det betyder inte att Juventus är chanslösa på något sätt. Jag ser dem som två rätt jämbördiga lag och föväntar mig två spännande och jämna matcher. Andrea Pirlo vet ju dessutom hur man vinner över tyskt motstånd.

Lazio fick det kanske lite lättare när man lottades mot Fenerbache. Men turkarna har ett rätt bra lag. Även här tror jag det kommer bli jämnt. Lazio har bra flyt i Europa League-spelet och tar turneringen på fullaste allvar men tyvärr måste de spela även nästa hemmamatch utan publik vilket naturligtvis är en stor nackdel.

***
Det lär det bli fullsatt på Stadio Dall`Ara när Bologna tar emot Juventus. Inte så vanligt. Det kan bli riktigt grym stämning ikväll.

***
Innan dess blir det match mellan “i non grandi” som Udinese tränaren Francesco Guidolin uttryckte det. Alltså match mellan de “icke så stora”. Udinese och Catania är ju de två av de “icke så stora” lag som ligger högst upp i tabellen.

Lorenzo Medici

Inter klev av med stoltheten i behåll

Jag trodde aldrig att Inter skulle kunna vända mot Tottenham. Det gjorde de inte heller, men de var så nära man bara kan komma. Inter var offensivare än brukligt mot ett Bale-löst Spurs. En uppställning med Cassano, Palacio, Guarin och Kovacic gjorde att deblåsvarta fick bättre fart och kreativitet i sitt spel och därmed även lättare att kunna föra spelet.

Cambiasso lekte härlig gammal härskare när han vann boll och distribuerade den vidare med klass, Kovacic var full av spring, Zanetti var bara sig själv, Jonathan var för ovanlighetens skulle inte jättedålig och Chivu hade en en av sina säkra dagar på jobbet.

Målen trillade in i lagom takt och Inter pressade fram en förlängning. Personligen tycker jag att efter full tid i returmötet  borde bortamålen sluta att gälla. Det blir liksom märkligt att man ska kunna göra ett exakt lika resultat som sina motståndare men ändå bli straffade för bortamål på övertid.

Vilket självklart hände när Adebayor tvåfotade in Spurs viktiga 3-1-mål. Trots det kom Inter tillbaka ytterligare en gång och höll på att vända på bästa Barca-manér men de nådde inte riktigt hela vägen fram. Nu får de tyvärr lämna turneringen, men de klev åtminstone av med stoltheten i behåll.

***
Mr Europa League himself, Libor Kozak (leder skytteligan i E.L), gjorde tre mål inför tomma läktare och Lazio gick vidare. Det är faktiskt första gången som ett italienskt lag tar sig till kvartsfinal sedan man gjode om UEFA-cupen till Europa League. Då kanske man börjar förstå varför Italien tappat sin fjärde Champions League-plats.

***
Idag ska det lottas. Må Juve och Lazio få bästa möjliga lottning.

Lorenzo Medici

Vem blir Inters nya tränare?

Det skrivs mycket om Andrea Stramaccioni om hans framtid, om hans eventuella ersättare. Massimo Moratti har gått ut tydligare än tidigare och antytt uppryckning. Den här gången verkar Morattis ilska kunna leda till att Inter har en ny tränare nästa säsong.

För att Stramaccioni ska få vara kvar nästa säsong krävs nog minst en tredjeplats. Att bara klara en Europa League-plats för andra året i rad skulle vara ett sportsligt misslyckande och ett ekonomsikt bakslag. Med tanke på att spelet ofta sett dåligt ut måste det till spel i C.L för att Strama ska hänga kvar. Jag tror inte han kommer lyckas.

Skulle Stramaccioni få sparken innan säsongen är slut tar Giuseppe Baresi/Luis Figo över. Men vem tar över nästa säsong? Här är tio alternativ:

10. Diego Simeone  2%
Min personliga favorit till att ta jobbet. Men i och med att han förlängt med Atletico Madrid har chanserna mer eller mindre försvunnit. Synd.

9. Roberto Mancini  2,5%
Har inte dykt upp som ett rykte ännu. Det finns stor chans att han inte tränar Manchester City nästa säsong och kan då kan han komma att återvända till Italien. Tillbaks till Inter? Nja, bara om de fem, sex alternativen före tackar nej.

8. Vincenzo Montella  2,5%
Skulle kunna segla upp som ett namn. Problemet är att om Inter jagar en ny tränare till nästa säsong innebär det att de inte har kvalificerat sig för C.L och då kan han lika gärna vara kvar i Fiorentina.

7. Jose Mourinho 5%
Inter och Morattis drömvärvning. Mourinho älskar fortfarande sitt Inter men känslan är att han först och främst vill till England……eller ta sig an utmaningen PSG.

6. Marcelo Bielsa  5%
Den galne profeten från Rosario var aktuell för Inter innan man plockade in Gasperini och kanske vill Moratti göra ett nytt försök på argentinaren.

5. Francesco Guidolin 7,5%
Förtjänar chansen att träna ett storlag. Frågan är om han är en “storlagstränare”? Jag är tveksam. Men kanske är det denna sommar som Guidolin (även Napoli kan vara en tänkbar destination) får sin chans och tar den.

4. Walter Zenga 7,5%
Gammal Inter-legend som gjorde sig ett tränar namn med Catania. Sedan gick det åt pipan med Palermo och har sedan dess tränat Al Nassr och Al Nasr. Ploppat upp i media som ett av alternativen och med tanke på hans historia så är det ju förståeligt. Men tittar man på hans track-reckord är det inte det.

3. Luciano Spalletti  10%
Det surrades en del förra året om Spalletti och kanske kan han dyka upp som ett alternativ även den här säsongen. Hans sejour med Zenit kan vara på väg mot sitt slut.

2. Laurent Blanc 18%
Har spelat i Inter och under Massimo Moratti. Presidenten gillar Blanc och han är ofta lite svag för romantisk nostalgi. Blanc gjorde lysande ifrån sig med Bordeaux men lyckades inte med franska landslaget.

1. Walter Mazzarri 40%
Jag trodde ju redan att han skulle komma förra säsongen. Men Inter valde att satsa på Strama och Mazzarri fortsatte med sitt Napoli. Denna sommar kan det nog bli av. Mazzarris kontrakt går ut med Napoli i sommar och det känns som att han vill ha en ny utmaning.  Jag tror att han kommer få en rätt snart.

***

Lorenzo Medici

Det enda som återstår är att komma tillbaka

Jag hade ju nosat upp att M´Baye Niang kunde få en avgörande roll mot Barcelona. Problemet var att han inte blev någon större frälsning utan snarare en förbannelse. Inte för att det hade blivit någon skillnad med Giampaolo Pazzini (han hade t ex aldrig sprungit till sig det läget) men det gick inte att bortse från det faktum att den unge fransmannen var inblandad i matchens stora momentum. På ett negativt sätt.

Mascherano nickade fel och Niang fick fritt fram mot mål. Han gjorde det mesta rätt förutom precisionen på skottet. Stolpe…..ut. En sådan miss kostar normalt sett en hel del men när Iniesta svischade fram, och stötte fram bollen till den där Messi som lurade in 2-0 kostade det mer än en hel del.

Det är sällan man ser en match dansa på en så skör lina, vackla från den ena extremen till den andra. Där, på bara någon minut befann sig matchen i sin vågskål. Men den vägde aldrig över till rödsvart. För den katalanska stoltheten befann sig på topp och då är det svårt att stå emot.

Det fanns fler små detaljer som avgjorde till Milans nackdel som Ambrosinis lilla fumlighet vid 2-0-målet, Constants slarviga iver vid 3-0-målet eller Robinhos bortkastade frispark i slutminuten (ibland känns han verkligen 100 % strandfotboll och 0 % hjärna).

Det går att härleda de små detaljerna, dissikera dem och försöka förstå varför Milan tappade 2-0 till 4-2. Men egentligen handlar det bara om att Barcelona är ett bättre lag än Milan och att det är få lag i världen som kan matcha dem på Camp Nou. Så enkelt är det. Alla små missar är delar av helheten. Den helhet som Barcelona behärskar så väl.

Förutom Lionel Messis briljans var Andres Iniesta fullständigt magnifik igår. Till skillnad från första mötet spelade han på den position där han är som bäst och jag tror det hade stor betydelse för Barcas spel. Milan har åkt ut ur Champions League för den här gången.

Det enda som nu återstår för Milan är drygt två månaders jakt för att komma tillbaka igen.

Lorenzo Medici

Lång färd mot kvartsfinal

Det är mycket snack om att Milan har med sig ett mycket bra resultat till returen ikväll. I teorin har man det, men teorins lagar stämmer liksom inte riktigt överens med Barcelona och Camp Nou. För i praktiken är ett 2-0 underläge inget oöverstigligt berg för Barcelona. I alla fall inte på deras hemmaplan där ytorna är så pass stora och där de rödblå spelarna är så trygga i sig själva.

Det är därför som Milan absolut inte ska försöka spela defensivt och försöka klara ett 0-0 eller 1-0-resultat. Det är dödsdömt. Därför måste Milan gå för mål. Gör man ett, bara ett enda förändras hela bilden totalt. För det är ändå stor skillnad för Barca att göra fyra än två. Jag tror att det är kvartsfinals-nyckeln för Milan.

Det första som ploppade upp i mitt huvud när Pazzini skadade sig i fredags var, oj är detta en gömd frälsning för Milan? Kan kanske Giampaolo Pazzinis uttåg ur startelvan och M´Baye Niangs inträde bli en helt avgörande faktor ikväll?

Trots Pazzinis goda form på sistone har jag haft en känsla av att Barcelona kommer ha svårare att bemöta en hungrig och mer oberäknelig Niang än en mer förutsägbar Pazzini. Niang har varit bra i många matcher men inte lyckats få till något mål. Han är lite som en travhäst som man liksom inte kan ta bort från sitt system för att man vet att det kan smälla till närsomhelst. Ikväll skulle ju vara ett väldigt lämpligt tillfälle.

Barcelona kan mycket väl döda allt hopp för de rödsvarta och göra processen kort med att vinna med 3-0. Men även Milan kan ställa till problem om de lyckas få hål på Barca. Men är kanske inte det mest troliga att det inte kommer räcka med 90 minuter ikväll?

Det kan bli en lång färd mot kvartsfinal.

Lorenzo Medici

Vissa ögonblick är mer guldkantade än andra

Vissa tillfällen känns som historiska moment, som foton att sätta in i historieböckerna. Emmanuele Giaccherinis mål i slutminuten mot Catania kändes som ett sådant ögonblick. Det kändes som att scudetton avgjordes just där.

Inget enskilt mål bärgar en scudetto i sig men vissa mål blir symboliska. Kanske är det lite tidigt att ropa hej, men att ligga nio poäng före Napoli och elva före Milan i detta läge kräver en historisk kolaps av Juventus för att scudetton ska slippra dem ur händerna.

Självklart har Juventus dominans handlat mycket om att Napoli inte orkat stå upp som en äkta scudetto-kandidat, för att Milan inte hittade rätt melodi förrän efter jul, för att Inter och Roma befinner sig i en identitets-kris och för att Fiorentina bara är i början av något vackert.

Men att Juventus nu ser ut att vinna sin andra raka scudetto fastän man måste “dubbla” med C.L är inget konstigt eller förvånande därför att man helt enkelt har den bästa truppen. Juventus har ingen världsanfallare men många rätt bra och man har ett försvar av granit och ett mittfält av guld. Vi ska heller inte glömma bort att de har en av världens bästa målvakter. Sådant ger ovärderlig trygghet.

***
Om det var härligt att se euforin efter Giachherinis mål var det klart mer bedrövligt och sorgligt att höra de rasistiska och elaka ramsorna mot Balotelli och mot Napoletanarna.

***

Allt det jag sagt om Inter och Stramaccioni den senaste tiden personifierades igår mot Bologna. Jag behöver inte upprepa mig mer.  Inters mercato ska vi inte ens gå in på. Schelotto, Rocchi, Kuzmanovic……aaahhhh Branca är nära att tända eld på sig själv….eller borde det inte vara Morattis som tänder eld på honom?

Stramaccioni säger att tredjeplatsen fortfarande är möjlig. Vem försöker han lura? På det sättet som Inter har spelat efter jul kommer man inte klara en Europa League-plats. Strama känns lite som en alkoholist som lever i förnekelse.

***
Fiorentinas seger över Lazio gör att de plötsligt känns som det största hotet mot Milan och Napoli. Jag skulle dock inte räkna bort Lazio riktigt än, men visst skulle de behövt lite mer spets från vinter-mercaton (och nej, Saha är nog varken spets eller bredd)

Ljajic och Jovetic är ett oortodoxt men vackert och väl fungerande anfallspar. De spelar lite som tvillingarna Sedin tillsammans.

***
Palermo är nu mycket nära Serie B. Inte för att fem poäng inte går att ta igen. Men hur ska ett Palermo under isen kunna passera ett ändå rätt välspelande Genoa? De måste ju nu även ta sig förbi ett formtoppat Siena.

Även om det är ekonomiskt tufft att åka ur Serie A kan det vara bra för de rosasvarta. Börja om, rensa truppen från fem miljoner onödiga spelare och faktiskt för en gångs skull satsa på duktiga egna spelare som te x Sanseverino, Bollino, Prestia osv. Hitta spelare som blöder för klubben. Hitta en tränare som kan få laget att lysa igen.

**
Victor Ibarbo och Amauri var gårdagens triss-hjältar. German Denis var dubbel-hjälte, fint det med.

***
Det är visserligen tio omgångar kvar att spela men visst kändes det som att någonting avgjordes igår. Vissa ögonblick känns mer guldkanatade än andra.

***
För er som missade eller vill se krönikan om Alessandro Diamanti igen finns den här

Lorenzo Medici

Kan Zlatan återvända till Juve?

Italiensk media menar att Zlatan Ibrahimovic inte är nöjd i PSG, att staden inte osar fotboll, att medan Zlatan är på toppen av sin karriär så är den franska huvudstadsklubben fortfarande i konstruktionsfasen för något stort. Att Zlatan skulle vilja vara på väg bort från Frankrike må vara mest önsketänkande från italienskt håll men om vi nu leker med tanken, skulle han i så fall tänka sig att gå till Juventus?

Om Zlatan skulle återvända till Italien är det nog inte alls omöjligt att Juve ligger bättre till att värva honom än  Milan. Dels så är Turin-klubben klart mer rustade att kunna betala Ibra en hög lön och dels så är man mycket längre fram i sitt lagbygge. Ett Juventus med Zlatan är på en gång en titel-kandidat till Champions League.

Jag tror det skulle fungera utmärkt. En  Zlatan-typ är exakt vad Juventus behöver och även om han inte är en framtidsspelare som t ex Cavani skulle vara är han klart billigare. Sedan tror jag han skulle passa bra in med Antonio Conte. Båda är vinnarskallar.

Även om svensken talat gott om Milan så känns det som han hela tiden haft nån sorts respekt kvar för Juventus. Kanske skulle Zlatan lockas av att sluta den italienska cirkeln med att återvända till den klubb som en gång tog honom till Italien.

Jag har ändå svårt att se att Zlatan skulle lämna PSG redan nästa säsong men jag trodde ju i och för sig inte att han skulle lämna Barcelona vid samma tidpunkt för ett par år sedan heller. Med Zlatan vet man aldrig vad man kan vänta sig.

Kanske är det just det som Juventus räknar med.

***
Udinese och Roma spolierade nog sina chanser till en tredjeplats igår. Tyckte inte att någon av dem såg ut att vara redo för det heller. Oavgjort kändes rätt i en något märklig match. Det var svårspelat och sällan välspelat. Roma hade hyfsad kontroll efter sitt ledningsmål.  Men som om Roma-gudarna ville dela ut lite elak karma gjorde Luis Muriel ett snyggt kvitteringsmål strax efter att Francesco Totti blev utbytt. Som att man inte byter sin kung ostraffat.

Sedan följde en rad av konstiga situationer. Heurtaux blev utvisad efter en onödigt hård glidtackling, Osvaldo missade öppet mål men som hade föranletts av en solklar frispark när Balzaretti kapat Pereyra. Torosidis ville ha straff men fick det inte. Det var svårt att se men att döma av reaktionerna var nog Danilo aldrig på greken.

Det var många märkliga situatoner och domare Guida hade ofta dålig koll och karaktär. Det fanns t ex en situation när han enligt mig felaktigt gav Domizzi gult kort för filmning. Domizzi tog i för kung och fosterland men blev lite touchad av en Roma-back. Absolut ingen straff men inte heller filmning. Celi lät sig bli utskälld av Domizzi efter noter både en och två gånger. Så gör en spelare när han vet att domaren inte har någon pondus.

Hur som helst var det på något sätt ett rättvist resultat.

***
Idag spelar nog Palermo och Siena om en sista chans att hänga kvar.

***
Lazio och Fiorentina spelar om chansen att hänga på Milan.

***

Inter spelar både om en tredjeplats och om stoltheten efter den pinsamma förlusten mot Tottenham

***
Tappar Napoli poäng samtidigt som Juventus vinner är nog scudetton halvt i svartvita händer.

Lorenzo Medici

Hetsigt på Marassi

Milan vann över Genoa och är nu obesgerade i tolv raka matcher Plötsligt finns andraplatsen inom räckhåll. Men segern igår var ingen promenad i parken och atmosfären var hetsig.

Det haglade straffsituationer och är jag snäll så säger jag att Genoa skulle åtminstone haft en straff. Personligen tyckte jag att handsen på Niang var den som kändes mest tydlig. Men alla situationer var rätt svåra, som handsen på Zapata, Niangs knuff på Granqvist, Bertolacci och Bovo kunde och borde kanske haft röda kort.

En som däremot fick rött kort var Kevin Constant. Jag hade en gång en lagkamrat, en jätteshysst kille, ödmjuk, talangfull och väluppfostrad. Sedan kom han tillbaka efter ett sommarlov helt förändrad, arrogant, uppblåst och hetsig. Som att han börjat ta otillåtna piller. Så kändes Kevin Constant igår. En ny sida som visades. Visst var Bovos fällning onödigt ond men Constants beetende efteråt blev i det närmaste pinsamt.

Men mitt i allt tumult fanns också ett galet snyggt mål av Giampaolo Pazzini där han laddade en kanon fastän han var halt och där hans efterträdare (Pazzini tvingades kliva av efter målet) Mario Balotelli golfsvischade in tvåan efter en fin framspelning av Zapata.

Jag tyckte nog att Ballardini skulle kunnat startat med någon av inhopparna Jorquera, Immobile och Jankovic. Jag tyckte nog Andreas Granqvist var bäst i Genoa men bäst på plan var Cristian Zapata, han har verkligen växt ut till gammalt Udinese-slag på sistone.

Milan dansade lite turligt mellan minorna på Marassi, blev något skadeskjutna, men tog sig ur med tre poäng i behåll. Och jakten på andraplatsen är verkligen på allvar.

Lorenzo Medici

ÅtSTRAMAde av Spurs

Kanske hade Andrea Stramaccioni redan satt an tonen innan matchen. Han pratade om att han hellre kom trea i ligan än gick vidare i Europa League (C.L pengar väger tyngre än en Europa League-titel). Det ena spolierades nog igår och det andra är jag tveksam till om de lyckas med.

Inter gjorde minst sagt en slät figur av sig själva på White Hart Lane.  Långa stunder var de blåsvarta utspelade och försvarsspelet var försvunnet. Chivu och Ranocchia tabbade sig eller var inte på plats. Hade inte Handanovic varit så bra hade det kunnat bli ännu fler baklängesmål. Tottenham stramade åt Inter och knäckte dem.

Trots sitt underläge hade Inter ändå två jättechanser att göra mål på. Alvarez i första och Palacio i andra. Båda missade. Hade man gjort mål där hade returen kunnat se annorlunda ut. Nu ser det istället extremt svårt ut. Men framför allt känns det svårt för att Inter inte är hundraprocentigt intresserade av att ta sig vidare.

När Stramaccioni anlitades förra våren var jag övertygad om att det var en temporär lösning. Jag fick fel. Jag kände mig mycket tveksam till om det var rätt att anställa honom på heltid. Den tveksamheten har ofta glidigt över i övertygelse under den här säsongen. Så många gånger som jag tyckt att han missat med laguppställningen eller taktiken, så få gånger laget har kunnat bedriva ett eget kreativt spel.

Men han har alltid hunnit undan i sista stund, vunnit rätt match eller plötsligt fått saker att se bra ut. Som t ex i matchen mot Juventus i höstas eller när han med ett nödrop fick med sig tre poäng senast mot Catania. Italienska fotbollspresidenter brukar inte gilla att förlora stort i internationella matcher. Känslan av att göra bort sig inför den stora fotbollsvärlden brukar kunna irritera dem och Massimo Moratti såg med all rätt inte speciellt glad ut efter gårdagens förlust.

Jag har svårt att se att detta Inter ska klara av tredjeplatsen i ligan och att Stramaccioni är rätt man att leda dem. Mycket svårt. Om han bevisar mig fel är det mycket bra gjort. Men jag kan inte släppa känslan att vi snart kan se honom på bänk i Siena eller Chievo.

Och kanske är det den vägen han trots allt borde ha tagit först.

***

Lazio ser dock ut att kunna försvara Italiens färger i Europa League. Segern över Stuttgart på bortaplan med 0-2 bådar gott inför returen. Tränare Petkovic är på många sätt motsatsen till Stramaccioni.

För mig har bosniern imponerat oerhört hela säsongen och varit den som gett Lazio ett starkt grundspel baserat på bollinnehav och löpstyrka. Visst, man har haft en del dippar som mot Napoli, Siena och nu senast mot Milan men eftersom basen är så bra lagd hittar man alltid tillbaka.

Positivt var även att en “reserv” som Ederson fick göra mål. Att Onazi skulle göra mål hade jag tydligen på känn. I onsdags bestämde jag mig för att börja skriva en krönika om honom, My Peopele FC och Pastor T.B Joshua. Självklart gjorde Onazi sitt första mål för klubben.

Nästan som om jag fått en förutsägelse från Joshua själv……..

Här kan du läsa krönikan

Lorenzo Medici

Juves revansch, Inters prestige och en Laziale på fel sida

Cesc Fabregas skar sig  igenom det svartvita försvaret och passade in bollen till Thierry Henry. Den gasell-liknande fransmannen gjorde inget misstag och sköt in bollen i mål. På  matchskylten lyste det: Arsenal 2 Juventus 0. Den gamla damen skulle aldrig komma att resa sig i returen. Detta var för sju år sedan, strax innan Calciopolis onda ansikte skulle visa sig.

Därefter har det varit en lång resa tillbaka för Juventus med spel i Serie B och hopplösa tränarval som Ranieri, Ferrara och Del Neri. Det tog sju år att återigen ta sig lika långt i världens mest ärorika fotbollsturnering för klubblag. Att ta sig in bland de åtta bästa i C.L ger ganska bra status.

Visst, Celtic var det lättaste laget de kunde få i en åttondelsfinal men Juventus visade upp en stor portion av proffsighet och skicklig cynism. De bjöd på individuell skicklighet men framför allt visade de en kollektiv styrka få lag besitter.

I en duell som i stort sett var uddlös i sin andra rond bjöd Juve-supportrarna på ett mycket maffigt tifo. Budskapet var tydligt: Vi är en storklubb och vi är tillbaka för att stanna.

***
Matchen mellan Tottenham och Inter har en stor dos av prestige i sig så som det ofta är när italienska lag möter engelska. Andrea Stramaccioni menar att han hellre väljer ligans tredjeplats än att gå vidare i Europa League. Jag förstår honom men å andra sidan är det Inter vi pratar om, ett lag som ska vilja nå båda målen utan diskussion. Det är som att Strama redan nu lägger sig lite i underläge, preparerar för en förlust.

Tittar man på de troliga uppställningarna ser Inters relativt defensiv ut och om man tycker att de spelat på kontring i ligaspelet lär inte kvällen bli annorlunda. Tottenham kommer föra spelet medan Inter kommer försöka ställa om när de få chansen.

Förutom en stark försvarsinsats så kommer det  krävas stora insatser från ett par offensiva spelare i Inter om de ska lyckas. Rodrigo Palacio har kapaciteten att vara en. Jag hoppas att Mateo Kovacic kan visa att han kan vara det och kanske kan Ricky Alvarez överraska. Eller kanske är det Antonio Cassano som sitter på de offensiva nycklarna? Kanske är han mer taggad att visa sin briljans nu än någonsin efter förra veckans tjafs.

Kanske är White Hart Lane en bra flygplats för “Peter Pan”.

***
Lazio får möta tyskt motstånd för andra omgången i rad. Denna gång är det Stuttgart som står för motstånd. Ett av tyskarnas anfallshopp är en italienare. Inte bara italienare utan även Laziale, Federico Macheda.

Machedas fotbollsresa gick ju aldrig så som man en gång hoppades eller trodde. Han slog igenom som supertalang i Manchester United när han i sin debut för A-laget hoppade in och avgjorde mot Aston Villa. Det har gått lite tid sedan dess där han bland annat haft misslyckade utlåningar till Sampdoria och QPR.

Ibland med stora talanger är det ju så att de stannar upp i utvecklingen för att sedan blomma ut lite senare. Macheda kan definitivt vara en sådan.

Lorenzo Medici

70-talisternas vackra svansång

I söndags gjorde Francesco Totti sitt 225:e mål i karriären. Lika många som Gunnar Nordahl. En milstolpe i hans karriär. Tänk att den gode Totti åldrats så fint, att vara så bra vid 36 års ålder. Men vilka fler 70-talister hänger med fint? Vilka är Serie A: bästa åldringar?

13. Simone Vergassola (Siena, född 1976)
Sienas fanbärarare som vid 37 års ålder fortfarande är ordinarie på mittfältet för Toscana-klubben. Okej, det går inte jättefort men han väger upp det med sin rutin och klokhet.

12. Giuseppe Biava (Lazio, född 1976)
För mig är det lite av en överraskning att Biava hållt så bra. Personligen tycker jag att Biava blivit jämnare och bättre efter 30 års ålder. Fortfarande förstavalet bland mittbackar i Lazio.

11. Massimo Ambrosini (Milan, född 1977)
Det gör nästan liksom ont att titta när Ambrosini spelar. Varje rörelse, varje tackling ser ut att komma från 100 svåra år. Jag vet inte hur många gånger man ser att Ambrosini inte hänger med och är tvungen att ta ett gult. Men ändå, ändå kan han då och då leverera på hög nivå fortfarande. Som mot Barcelona.

10. Daniele Conti (Cagliari, född 1979)
Har varit i Cagliari i en evighet nu, där han blivit en ikon och ledargestalt. År efter år blir han varnad, gör snygga mål och styr Cagliaris mittfält med klass.

9. Fabrizo Miccoli (Palermo, född 1979)
Börjar bli till åren nu, men snarare är det nog att hans matchvikt inte är perfekt än att åldern sätter sina spår hos den kortväxta anfallsbomben. Kommer säkerligen bjuda på en del fantastiska mål till.

8. Diego Milito (Inter, född 1979)
Vass målskytt fastän åldern stigit och kroppen blivit sliten. Återstår att se om han kan komma tillbaka efter sin svåra knäskada.

7. Walter Samuel (Inter, född 1978)
Skadad för tillfället men när han är frisk är han en av Serie A:s bästa försvarare. Vet fortfarande hur man agerar mur.

6. Miroslav Klose (Lazio, född 1978)
Är så lätt i steget att man kan tro att han fortfarande är 25 år.  Att göra mål är heller inget problem. Hur blir det efter skadan?

5. Gianluigi Buffon (Juventus, född 1978)
Visst är det lättare för målvakter att åldras väl, men Buffon är fortafarande en av världens bästa målvakter.

4. Antonio Di Natale (Udinese, född 1977)
Fyller 36 i år men ligger likväl i toppen av målskytteligan år efter år. Var ju något av en late-bloomer och än så länge är det inte mycket som tyder på att åldern håller på att ta ut sin rätt.

3. Andrea Pirlo (Juventus, född 1979)
Okej, han är lite yngre än de flesta andra på listan, han är 33, men att vara en världsspelare vid hans ålder är ovanligt. Har de två senaste säsongerna kanske varit bättre än någonsin.

2.  Javier Zanetti (Inter, född 1973)
Är det inte helt sjukt att han ska fylla 40 i år? Okej, den här säsongen har han väl visat sig vara lite mänsklig men kom igen, att vara så bra vid 39 års ålder är utomjordiskt. Bara Paolo Maldini har kunnat visa upp samma skicklighet vid sådan hög ålder.

1. Francesco Totti (Roma, född 1976)
Fyller 37 år i september och är trots sin långsamhet lika bra som någonsin. De geniala passningarna, målen och skarvningarna sitter fortfarande som en smäck. Har dessutom lugnat ner sitt temperament vilket gynnat honom.

Lorenzo Medici

Känn er Palacioed!

Med ledning 2-0 i halvtid och med säkert grepp om matchen måste Catania ha trott att det var klart, att de tre poängen var så gott som införkskaffade. För dittills fanns det inget som tydde på en Inter-vändning.

Inter-försvaret hade agerat virrigt (speciellt Juan Jesus), Zdravko Kuzmanovic släpat fram som en långsam drasut (och kom inte med snacket om passningsskicklig, taktisk kunnig och bla bla, killen spelar i slow-motion och har medioker teknik).

Fredy Guarin kändes fastkedjad i uppdraget att punktmarkera Lodi, Walter Gargano var som vanligt full av felpassningar. Dessutom hade tränare Stramaccioni förvånande och uselt nog valt Tommaso Rocchi som startman. Underläget blev en logisk konsekvens av en av Inters sämsta halvlekar den här säsongen.

Att Inter kunde vända matchen var både märkligt och smått mirakulöst. Catania blev “Palacioed”. De måste ha känt sig lurade på konfekten. Om man ska försöka analysera vändningen kanske det handlade om att Catania föll tillbaka i planen lite, blev aningen lata och missade sina chanser att “döda” matchen.

Inter löpte plötsligt mer och fick bättre fart under fötterna, men framför allt var det Rodrigo Palacios inhopp som förändrade matchen. Istället för en zombie längst fram fick man plötsligt en anfallare som löpte, deltog och hotade. Och som visade målfarlighet. Tre gånger om. En Palacioiansk frälsning.

För övrigt tyckte jag också att Alvaro Pereira äntligen visade lite goda tendenser, att Esteban Cambiassos vinnarskalle betydde mycket och att Samir Handanovic återigen var avgörande.

Men matchens två ansikten visade återigen Stramaccionis brister. Precis som mot Milan sist och så många gånger tidigare den här säsongen misslyckades han med startelvan eller taktiken för att sedan behöva åtgärda det i halvtid. Ibland har det ordnat upp sig, men det är ju klart bättre om man gör rätt från början.

Sedan är jag lite förundrad över Inters nyförvärv. Ezequiel Schelotto vet vi är en endimensionell spelare som man vet vad man får av, det finns inget mystiskt med den värvningen förutom att Inter övervärderat honom rejält (hade de inte velat ha honom så gärna hade de haft kvar Livaja och alla som såg Rocchi igår vet hur bra det hade varit).

Men det är konstigt att de värvade Kuzmanovic när de redan hade en mer eller mindre exakt likadan spelare, fast lite bättre i Dejan Stankovic. Det såg vi tydligt igår när Stankovic kom i andra halvlek istället för Kuz.

Sedan tycker jag det är konstigt att man värvar en 18-åring (Mateo Kovacic) för ca 15 miljoner euro och inte låter honom spela mer. Alltså en spelare för det priset oavsett ålder måste vara en startman annars, har man lagt ut onödigt mycket pengar. Om han ändå kommer få sparsamt med speltid hade man kunnat gjort den värvningen i sommar för halva priset. Men kanske blev sportdirektör Marco Branca så skraj när Milan rustade med Balotelli och Paulinho-värvningen försvann i intet och behövde desperat ha något att visa upp. Vad vet jag.

Hursomhelst var segern igår säkert psykiskt stärkande efter den senaste tidens problematik. Kanske kommer Palacio-vändningen och Cassano-bråket att få dem att knyta näven och plocka fram “ballarna”. Det kommer behövas då Inter spelmässigt känns handikappade jämfört med sina tredjeplats-konkurrenter. Kanske kommer även Antonio Cassano be om förlåtelse och röka fredspipa med Stramaccioni. Jag misstänker att Cassano inser att han inte har mycket val.

Någonstans lär ju Inter också behöva honom under säsongens slutrusch.

***
Roma var precis som Inter inte speciellt imponerande spelmässigt igår. De fick en billig straff och offensiven var lagomt blek. När Burdisso klantigt ordnade en straff för Genoa kändes det inte orättvist med en kvittering.

Men detta var Francesco Tottis kväll och en sådan kväll förlorar inte Roma. Hans straffmål betydde att han nu är uppe på lika många mål som Gunnar Nordahl. Mäktigt. Men det behövdes en yngling för att rädda en gamling. Alessio Romagnoli nickade in 2-1 med en stark nick. Sedan putsade Totti sjäv till slutpyntet till festen med att spela fram till Perrottas och Romas tredje mål.

Roma är nu med i kampen om tredjeplatsen. Men spelet måste vässas till på lördag om man ska vinna över Udinese.

***
Även Fiorentina hänger med i striden om C.L-platsen. En vacker frispark från Manuel Pasqual räckte inte för Viola att greppa tag om matchen. Vid ställningen 1-1 mot Chievo ändrade tränare Montella taktik och bytte först ut Ljajic och sedan även Stevan Jovetic och körde med två “torn” längst fram i Luca Toni och Marcelo Larrondo.

Taktiken fungerade, Manuel Pasqual matade inlägg och chanser skapades stup i ett. Till slut fick Larrondo in segermålet. Ibland kan det vara smart att testa nya saker när man tror att man kört fast.

***
Alessandro Diamanti är just en kista full av diamanter för Bologna. Jag tror Stefano Piolis gäng kommer klättra starkt under våren.

***
Palermo behöver vinna men kan inte. Nästa helg är det nog sista chansen mot Siena.

***
Jag har ofta skrivit fina saker om Jacky Bonaventura sedan första gången jag såg honom. Han kan nog bli het på sommarens transfermarknad.

***
Inte helt oväntat fick tränare Cristian Bergodi sparken från Pescara igår. Jag skriver likadant som jag skrev när Giovanni Stroppa fick sparken. Det kommer inte förändra någonting. Det är kvaliteten på truppen som är för svag.

***
Sampdoria ångar på som ett lok utan stopp medan Parma är mer som en sjunkande båt. Två lag med olika form och riktning för tillfället. Mauro Icardi gjorde mål igen. Han steker sig het inför sommarens mercato.

***
Mer om omgång 27 i morgondagens omgåmgskrönika.

Lorenzo Medici

Vem plockar upp skärvorna av ett sprucket lag?

Andrea Stramaccioni menade att det bara var en diskussion, sånt som kan hända i Serie A. Men diskussionen var tydligen tillräcklig för att peta Antonio Cassano till matchen mot Catania. Det är klart att det var mer än en diskussion. Jag tror även att det var nära handgemäng men att spelare och ledare hann emellan.

Inter som redan hade tillräckliga problem med det spelmässiga får nu ytterligare besvär att hantera. Inte direkt vad det behövde. Har Stramaccionis status bland spelarna sjunkit? Har Cassano bränt sina broar? Kan Massimo Moratti verkligen plocka upp skärvorna och limma fast dem igen? Har en del av bitarna gått förlorade för alltid? Känslan är att det kan vara början till slutet, för att sedan starta på nytt i sommar igen.

Att Cassano hamnar i dessa situationer är inget nytt och inte så förvånande men att Stramaccioni hamnar där är mer överraskande. Kanske är det ett uttryck för att han börjar få svårt med pressen.

Det var lite det jag sa i somras, att ta över ett lag under en vår, att komma in med stor entusiasm och ha väldigt lite att förlora är en sak men att ta ett lag en hel säsong och uppleva kraven och pressen på nära håll och ta sig igenom tunga perioder är en helt annan sak. Kanske är det det vi beskådar nu.

Men egentligen har ju Stramaccionis taktik hackat från början, han har hattat mycket med uppställningar och framför allt så har laget haft oerhört svårt att bedriva ett eget kontstruktivt spel. Man har levt mycket på den individuella skickligheten. Något som Cassano stått mycket för.

Att ha Cassano i sitt lag är som att äta godis varje dag. Få spelare i Serie A har en sådan känsla i fötterna som han har, få spelare hittar lösningar som han. Men man får också en spelare som inte riktigt orkar gå på hundra procent i 90 minuter och som inte är på väg uppåt i karriären. Och så får man en spelare som kan ställa till med cirkus.

Men allt är verkligen inte Stramaccionis fel. Truppen är märkligt balanserad, det saknas en riktig mittfältskreatör (vilket även Strama påpekat) och den uppsnackade ungdomssatsningen känns halvhjärtad.

Problemet för Massimo Moratti är att Stramaccioni är hans val och presidenten kan vara väldigt romantisk kring det han håller kärt. Men säkerligen håller han även Cassano högt. Det ska bli intressant att se om han uttalar sig i frågan eller om han vidtar några åtgärder.

Det är lätt att hänga ut Stramaccioni eller sportdirektör Marco Branca. Men vem är det som anställt dem? Vem är det som håller fast vi dem? Moratti har många goda sidor som president men också en del svaga sidor.

Det jag gillade med Inter i höstas och det jag tyckte höll dem vid liv var deras lagkänsla och deras glädje. Men nu när den där entusiamen och lagmoralen är i farozonen för att tyna bort hos Stramaccioni och hans Inter, vad finns då kvar?

***
Medan Cassano skapade trubbel gjorde Giampaolo Pazzini två mål. Ett enkelt från en meters håll men också ett väldigt fint skottmål utifrån. Pazzinis dubbel kändes extra symbolisk en dag som denna. Kanske dags att omvärdera sommarens byte mellan spelarna en aning.

För övrigt gjorde Milan en mycket bra match. Med hög fart och skickligt passningsspel skapade de oro direkt för Lazio, Stephan El Shaarawy förvirrade sina motståndare med sin fina förmåga att briljera i höghastighet.

Till slut ledde det till att Candreva (efter hans eget slarv) var tvungen att fälla “Il Faraone”  och blev utvisad. Där någonstans avgjordes nog matchen. För Milan som redan hade grepp om matchen fick ett stryptag om Lazio som Rom-laget inte kunde fly undan.

Riccardo Montolivo behärskade mittfältet, Abate och De Sciglio vågade attackera och Boateng har hittat rätt igen. Det flyter i Milans spel.

I och med segern gick Milan ikapp Lazio. Det kändes också som att de inte kommer släppa dem före sig igen. Det känns som att Milan sveper fram i en mycket spännande medvind.

Det blåser onekligen åt olika håll i Milano.

Lorenzo Medici

Napoli kunde inte riktigt plocka fram odjuret

Dagen efter att Napoli bara spelat 0-0 mot Udinese och hamnat sex poäng efter Juventus kändes det lite som luften gick ur seriefinalen mellan Napoli och Juventus.

Men ju mer fredagen närmade sig, desto mer steg stämningen, desto större blev förväntningarna. För trots allt skulle Napoli bara vara tre poäng efter om man vann seriefinalen.

Tanken på ett fullsatt San Paolo ger en fjärilar i magen och det är just hemmastödet som ofta är ett av Napolis största vapen. När Napoli lyckas locka ut odjuret ur San Paolo trampar de på gaspedalen, höjer adrenalinet, får motståndarna att darra och gå ner på knä.

Men Napoli lyckades aldrig riktigt plocka fram odjuret igår. Juventus visste tidigt att de skulle såra sina motståndare i djupledspelet och Napoli släppte aldrig riktigt fram modet. Eller så saknades bara självförtroendet och övertygelsen.

Giorgio Chiellini skallade in 0-1 med styrka, Goran Pandev vandrade i ett vakum, Edinson Cavani fick aldrig några målchanser medan Marek Hamsik hade för lite boll. Juve sjönk längre och längre ner i plan men hade ändå rätt bra kontroll och Mirko Vucinic brände en jättechans till att göra 0-2.

Gökhan Inler letade febrilt efter sina regissörsnycklar, hade för stor felprocent men var ändå den som hittade lösningen till kvitteringen med ett skott som styrdes in via en Juve-spelare.

Visst skulle Cavani blivit utvisad. Armbågen i Chiellinis ansikte var kanske inte superhård men den såg ut att vara med flit. Men visst skulle även Cavani kunnat fått en straff innan när Chiellini hängde över honom i straffområdet. Båda gångerna var det straffområdesdomaren som tog besluten.

Napoli försökte mest men fick aldrig den vanliga desperadon att kicka igång, varken Pandev eller Insigne kan längre komplettera Cavani och Hamsik som en tredje kraft och spelare som Inler och Maggio är inte riktigt i toppform.

För mig hade matchen två giganter. Giorgio Chiellini hade många dueller med Cavani, fick en armbåge i ansiktet men gnällde inte, kämpade på och sökte fred med sin duellant. Chiellini kan ge men han kan också ta, det var snyggt gjort. Med sin 30-tals brooklyn-boxar-look fick Chiellini vråla sitt King-kong-vrål efter sitt modiga nickmål och han höll tätt i försvaret. Hans återkomst lät höras av sig.

På den andra sidan stod matchens andra gladiator. Valon Behrami. Han vann boll om och om igen.  Han städade upp andras misstag, stod rätt eller såg till att ta sig till rätt plats och slet som ett djur. Behrami vet också sina begränsningar, han leker sällan speluppläggare, han vinner boll och levererar vidare fort. Han vet vad han är bra på och försöker inte överdriva sin roll och ofta är det just den självinsikten som gör honom så bra.

Juventus åkte ner med uppdraget att inte förlora, vilket de lyckades med. De behåller sitt säkra grepp om ligan. För Napoli innebar 1-1-resultatet att de inte är avsågade från scudetto-striden men samtidigt måste de snart också börja snegla bakom ryggen.

För lagen bakom kan ha fått vittring på andraplatsen.

Lorenzo Medici
ANNONS
ANNONS

Hej, du har en äldre version av webbläsare

För en bättre upplevelse på fotbollskanalen, vänligen byt till senare version

chrome
safari
ie
firefox
Fortsätt ändå