POPULÄRA LAG

POPULÄRA SPELARE

ANNONS

Det är din tur nu, Giovinco

Cesare Prandelli kör med hård disciplin. De spelare som upprepade gånger har visat sig vara odisciplinerade på planen kommer inte komma med i EM-truppen. Därför fanns till exempel inte Mario Balotelli eller Pablo Osvaldo med i den senaste truppen och risken är stor att de missar sommarens EM-slutspel. Prandellis regler verkar inte sträcka sig till om man kommer tre minuter för sent eller inte erkänner att en boll är innanför mållinjen fast man upptäckte det (vem behöver assisterande domare?).

Personligen tycker jag att det låter som en rimlig regel även om jag gärna vill se super-Mario i sommar. Pablo Osvaldo platsar ändå inte. Med Prandellis dogmer och med Antonio Cassano och Giuseppe Rossi tveksamma på grund av hälsa och skada så blir det genast lite tunnare på fantasi längst fram för Gli Azzurri. Till kvällens trupp finns Alessandro Matri, Giampaolo Pazzini och Fabio Borini. Inte sådär superkreativt kanske. Men det finns ett undantag, Sebastian Giovinco.

Kanske har ödet banat väg för just hans skull. Med nummer tio på ryggen är det just Giovinco som kan bli Italiens offensiva hopp i sommar. Vi kan vara säkra på att Juventus kommer försöka hitta sin storstjärna till nästa säsong. Efter sommarens EM kanske de inte behöver rikta blickarna längre bort än i sitt eget hus.

Det är din tur nu, Giovinco.

https://twitter.com/#!/MediciLorenzo

Lorenzo Medici

Låt eftertankarna lära oss

Den italienska fotbollen har under en lång tid byggt upp en sjukdom i sin mage genom förkastlig moral och etik. Den här helgen började Serie A kräkas upp edn del. Den har liksom legat och grott där i sitt inre och nu kom mycket upp på en gång. Ingen vill vara ärlig om det inte gynnar dem. Ingen vill vara ärlig för att nästan ingen varit det innan dem. Gammal bitterhet som kommer upp.

Adriano Galiani har rätt. Han har rätt när han anklagar Juventus och Antonio Conte för att ha satt onödig press på domarna med sitt gastande om uteblivna straffar. Jag är inte så säker på att det påverkade assisterande domare Roberto Romagnoli så mycket (tror det handlar mer om någon sorts blackout) men däremot definitivt beslutet om Zlatan Ibrahimovics avstängning. Problemet är att Galliani är av samma skrot och korn själv. Han vill säkert gärna glömma att han och Berlusconi gick ut och anklagade hela domarkåren efter matchen mot Cesena förra säsongen. Efter det var det slut på tveksamma domslut mot Milano-klubben. Och han fortsätter även råtthjulet i och med allt efterspel från helgens match. Vilken domare vågar döma emot Milan nu?

Den här typen av utspel har funnits i all oändlighet i Italien och är ett sätt att sätta press på domarna. Kanske har domarbasen rätt i att vilja straffa alla som klagar för högljutt på domarna av just den anledningen. Men det är inte så lätt. Ska man inte få yttra sig om man känner sig orättvist behandlad? Ska inte Galliani få klaga över en boll som uppenbart var inne? Ska inte Juventus få skrika till om motspelare som boxar deras spelare i magen? Ska inte president Zamparini få ryta över en domare som mer eller mindre förstörde deras dag? Ska man bara snällt hålla tyst? Det går inte. Det blir ett moment 22.

Men kanske är det dags för lite eftertanke. Kanske ska man vara lite mer konkret och objektiv i sin kritik och i sina uttalanden. Det gäller alla. Det gäller spelare, presidenter, media och supportrar. Men även domarbasen måste visa upp självkritik. Domarbasens Marcello Nicchi skyddade t ex domare Gabriele Gava efter hans bedrövliga insats i matchen Siena-Palermo. Varför inte bara erkänna att killen gjorde en katastrofal match?

Gianluigi Buffon sa efter helgens match att om han hade sett att bollen var över linjen skulle han aldrig ha erkänt det ändå. Buffon var ärlig i sin oärlighet. Vem vill vi lura? Varför ska han vara ärlig när fotbollsvärlden till stor del inte är det? 95 procent av alla fotbollsspelare hade gjort likadant. Eller borde han kanske visat vägen? Bryta trenden?

Sebastian Giovinco hade ett läge i matchen mot Genoa där han blev fälld av Andreas Granqvist men valde att stå upp. Hade han ramlat hade han garanterat fått straff och Parma hade vunnit. Var han en fair-play-hjälte eller bara korkad? Många tyckte nog att han gjorde fel, att han skulle ramlat för att få med sig tre poäng. Kanske är det inställningen det är fel på. Varför är det inte självklart att det var stort att han stod upp? Borde kanske domarna ge straff i efterhand vid sådana tillfällen?

Allt som hände i helgen har lett till en debatt värd att tänka på. Hur vill vi att fotbollen ska se ut? Varför har vi inte målkameror? När ska man vara ärlig? Borde var och en ta större ansvar? Jag tyckte någonstans att Milans tränare Massimiliano Allegri var den som gick vettigast ur helgens soppa. Hans kritik var lugn, sansad och fokuserad.

Kanske borde fler ta lärdom av det.

Lorenzo Medici

S.O.S Inter

Nu är det verkligen S.O.S Inter. Båten sjunker och Claudio Ranieri tänker följa med ner till varje pris. “Jag avgår inte, för jag tror på det här laget”. “Det är inte mitt fel och om jag vore Moratti skulle jag ge mitt 100% stöd”. Ranieri tror kanske på sitt lag- frågan är hur många i laget som tror på honom? Att tro att man ska ha 100% stöd när man förlorat på sju matcher på en månad känns ju lite verklighetsfrånvarande. Ranieri är ungefär som en gubbe som fått sparken från sitt kontor men klänger sig fast vid sina ägodelar och skriker,”Nej, nej jag vägrar!”.

Ranieri har dock rätt i att det främst inte är hans fel. Till största delen är det Massimo Morattis och Marco Brancas men så dåliga som Inter är nu måste nog någonting göras. Spelglädjen är bortspolad, man spelar helt utan fantasi, utan självförtroende och man spelar på felvänd spelare varje gång. Ranieri bytte för femtioelfte gången spelsystem och spelare i halvtid utan någon större lycka. Ranieri har inga lösningar kvar och kanske är det då bättre att få in någonting nytt. Någonting som ruskar om lite. Nu handlar det inte om att rädda en tredjeplats. Det handlar om att rädda ansiktet.

***
Daniele De Rossi kom för sent till samlingen. Tre minuter tydligen. Ungefär vad det tar att koka ett löskokt ägg. Jag vet inte vad jag ska tycka om sådana rigida regler som tränare Luis Enrique infört. Men har man nu väl satt dem så måste man följa dem, även om det är De Rossi som kommer för sent. Annars har du förlorat ditt ledarskap. Problemet är att det är ett dyrbart pris. De Rossi är enormt viktig för sitt lag och kanske hade matchen mot Atalanta gått annorlunda om han varit med. Luis Enrique säger att han förlorar på kort sikt men vinner på lång sikt.

Kan vara sant. Men det är inte helt säkert. Det beror på hur De Rossi tar det. Knyter han näven och blir starkare av det så svar ja. Men blir han tjurig för att han tycker att det är löjligt så svar nej. Dessutom kan man undra vad laget som helhet tycker om det hela? Det här är andra gången den här säsongen som det går åt skogen för Roma (både resultatmässigt och utvisningsmässigt) när Luis Enrique stängt av spelare på grund av disciplinskäl. Så reaktionen på kort sikt (för att använda Luis Enrique-uttryck) från spelarna verkar i vilket fall inte fungera. För övrigt bör kanske Luis Enrique lägga ner lite mer kraft och energi på försvarsspel än rigida regler. Medan Roma faller ihop så…..

….limmades Lazio ihop. Efter en vecka av osannolikt kaos beslöt tränare Edy Reja och president Claudio Lotito att fortsätta resan ihop. Tillsammans i samma båt. Rätt drag. Om Reja hade avgått eller fått sparken nu tror jag det hade fått kostsamma konsekvenser. Spelarna står på hans sida, supportrarna verkar också göra det och tabell-läget är bra. Nu kan det till och med vända den här situationen till deras fördel, kanske är de ännu mer sammansvetsade än innan. Segern mot Fiorentina var inte jätteimponerande men viktig. Positivt att nyckelspelarna Hernanes och Miroslav Klose visade framfötterna.

Det kommer bli ett hett derby. Roma måste vinna, annars är det bye-bye tredjeplats. Flammande hett.

***
Avfärda inte Udinese, Medici. Avfärda inte Udinese, Medici. Om och om igen gör jag det. Jag kan inte låta bli. Udinese kan inte ta tredjeplatsen. Om de gör det måste en staty resas för Antonio Di Natale och Francesco Guidolin premieras som borgmästare. Att inte fler hittar till Stadio Friuli är en skymf mot laget.

***
Cesena och Novara har åkt ur. Så mycket för fördelen av konstgräs. Bah.

***
Lecce har börjat vinna nu (bra har de däremot spelat länge) och plötsligt så är sju lag i fara för att dras in i bottenstriden. Ja, Fiorentina det är sant, ni är nu officiellt med i bottenstriden.

***
Atalanta är galet bra den här säsongen. Jag visste att det skulle bli så men ändå inte riktigt så här bra. Jag tippade dem på en 14:e plats (det är absolut förbjudet att ta upp hur jag tippade Cesena) och nu ligger de på en 11:e plats. Hade de inte haft de där sex avdragna poängen hade de legat före Inter. Smaka på den. Seriens bästa nerazzurri.

***
Jag varnade för Luis Muriel innan säsongen. Nu börjar han bli lite för bra. Jag vill inte förlora honom från Serie A riktigt ännu.

***
Rodrigo Palacio räddade Genoa igen. Han har varit fantastisk den här säsongen. Annars tyckte jag nog Parma var det bättre laget och borde fått med sig tre poäng.

***

Gångna veckans blooper: Napoli-Chelsea. Minut: 64. “Det är Lavezzi jag är orolig för, han verkar trött”. (Massimo Mauro expertkommentator för Sky). En minut senare avgör Lavezzi matchen med sitt andra mål. Fingertoppskänsla kallas det visst för.

***
Jag känner mig lite trött på allt tjafs från Milan-Juventus. Det blev mycket på en gång. Som att slängas in i en torktumlare. Jag tror inte jag kommer skriva så mycket mer om det just nu. Men jag har registrerat allt. Allt som sagts, allt som gjorts. Letat. Hittat. Jag kommer presentera hur saker och ting ligger till någon gång. I min bok. Det är ju det mans ska göra nu. Skriva bok. Kanske 2016. Men jag saknar vissa bitar. En del information fortfarande. Och en massa tomma blad.

***
Tomma blad är det också till omgång 26. Men de kommer fyllas snart

https://twitter.com/#!/MediciLorenzo

 

 

Lorenzo Medici

De bortdömda målens match

Bataljen mellan Milan och Juventus var i stormens öga redan innan matchen spelades. Efteråt var det ännu värre. Det skulle mer komma att handla om bortdömda mål än om själva spelet. Milan började bäst och ledningen kom efter ett horribelt uppspel av landslagsbacken (jo det är sant) Leonardo Bonucci. Att han sedan lyckades styra Nocerinos skott i mål var mer otur men gav ändå ytterligare dråplighet till hans aktion. Sedan kom matchens mest omtalade situation. Sulley Muntaris nick var garanterat minst en halvmeter innanför mål. Linjedomaren såg ut att stå i bra position men kanske gick det för snabbt, jag vet inte. Han borde i vilket fall ha sett det.

Juventus hade sina orsaker att klaga på domaren också. Alessandro Matri såg ut att vara onside när han gjorde sitt “första” mål och Phillipe Mexes tjuvnyp på Marco Borriello kunde mycket väl lett till en utvisning (lär bli avstängd i efterhand). Båda de situationerna var inte lika lätta att se och om Milan hade lett med 2-0 hade matchbilden sett annorlunda ut. Å andra sidan hade Juventus kunnat spela med en man mer i nästan en hel halvlek om Mexes blivit utvisad.

Man kan vrida och vända på det åt en massa olika håll utan någon större nytta. För mig fanns det främst två saker som hängde kvar efter matchen. Det ena är att det är 2012 och att vi inte har några målkameror. Domarna själva vill ha det.  Att Sepp Blatter likt den största diktator lyckats undvika det är en skandal. Jag tycker alla nationella förbund bara ska strunta i vad han tycker och skaffa det ändå. Vad ska han göra? Införa sanktioner mot alla?

Det andra är att Milan och Juventus nu äntligen kan lägga matchen åt sidan och fokusera framåt. De är inte lika goda vänner som tidigare men de kommer kampera sida vid sida ett tag till. Det kommer bli jämt och jag har idag väldigt svårt att gissa vilka som kommer gå vinnande ur striden. Förhoppningsvis får vi en scudetto-fight in i det sista.

Det var mycket märkligt att Antonio Conte valde Marco Borriello framför Alessandro Matri och Marcelo Estigarribia framför Simone Pepe. Att det var felaktigt visades tydligt när han bytte in Matri, Pepe och Mirko Vucinic. Då blev det ett annorlunda Juve. Jag trodde verkligen att Borreillo hade spelat sig ur startelvan sist mot Catania. Nu måste han ha gjort det. Tyckte även att det borde ha funnits plats åt Martin Caceres. Conte var åtminstone intelligent nog att rätta till sina misstag i tid.

Var det någon som såg Pato? Hans uteblivna affär med PSG förefaller alltmer som en stor miss. Att Barbara inte spelar någon roll tror jag inte på. Stephen El Shaarawy hann mer på tre minuter än vad Pato hann på en hel halvlek. Annars var Robinho nog bäst på plan denna kväll. Hans form håller i sig. Vet inte om jag tyckte att det var så smart att plocka av Urby Emanuelson till förmån för Massimo Ambrosini. Han kanske var trött. Men en trött Emanuelson är idag inte tröttare än en pigg Massimo Ambrosini.

Det blev de bortdömda målens match. Alla matcher har sin historia.

Lorenzo Medici

Låt skådespelet börja!

Matchen som alla calcio-blickar riktas emot denna helg är naturligtvis kvällens drabbning mellan Milan och Juventus. Det finns en scudetto i luften. Det finns massor av prestige i atmosfären. En match där vi inte får se Kevin Prince Boateng fräsa runt Arturo Vidals fötter.

En match utan Zlatan Ibrahimovic. Men däremot en match med Pato från start. Tänk om han exploderar när han “slipper” spela med svensken? Det skulle ge ytterligare en ny dimension till detta Milan där Muntari lyft sig ur sin blåsvarta avgrund och där Robinho och Urby Emanuelson överraskande klivit ut ur obetydelsens träsk. Tänk om Pato briljerar ikväll men sedan inte gör det med Zlatan? Det skulle vara ett intressant drama.

Vad ska Andrea Pirlo göra på kär mark? Får Fabio Quagliarella spela från start? Conte vs Allegri. Alla små detaljer kommer sättas under mikroskop. Jag älskar sådant. Det är ett skådespel och det är allvar. Ingen spelare ellr tränare vill prata om att det är en avgörande match. Det är det inte heller. Men den är viktig.

Skulle Milan vinna så kan plötsligt inte Juventus komma ikapp trots en match mindre. Skulle Juventus vinna har man chans att rycka ifrån Milan med fem poäng om man besegrar Bologna i sin “hängmatch”. Vilket innebär att allt tyder på att de likt två tungviktsboxare kliver in i ringen och säger till varandra: “Vi gör upp sen”.

Oavgjort ligger nära till hands. Men vi vet inte säkert. Låt skådespelet börja!

https://twitter.com/#!/MediciLorenzo

 

 

 

Lorenzo Medici

Kaos i Lazio

Edy Reja faxade igår in sin avskedsansökan som tränare för Lazio. Matchen ikväll mot Atletico Madrid blir troligen hans sista. Förmodligen är upprinnelsen ett möte mellan Reja och president Claudio Lotito och sportdirektör Igli Tare. Reja var med all rätt antagligen missnöjd med de uteblivna nyförvärven under januari och anade även att Lotito inte ser honom som deras tränare nästa säsong. Lotito och Tare var säkert missnöjda med hur resultaten sett ut den senaste tiden (tre raka förluster).

Lotito kunde inte varit mer osmidig än så här. Om Reja lämnar klubben nu tror jag att Lazios chanser att nå tredjeplatsen minskar rejält. Reja har inte gjort ett dåligt jobb och han har satt en grundstruktur i laget. Att det gått så dåligt den senaste tiden handlar mest om de enorma skadeproblem man haft i försvaret och de uteblivna nyförvärven som han knappast kan belastas för.

Jag kan förstå att Lotito inte vill ha honom nästa säsong men att ge de indikationerna redan nu, som jag tror han gjort, är enormt klumpigt. Någonstans har Reja läst det mellan raderna. Varför väntar man inte och ser hur säsongen artar sig innan man tar ett sådant beslut? Dessutom verkar spelarna och supportrarna stå på Rejas sida. Att byta tränare nu tror jag inte är den rätta lösningen.

Att Reja sedan kanske inte är rätt tränare i det långa loppet är en annan sak. För det tror inte jag heller. Precis som Ranieri är han en tränare av de äldre gardet som sätter strukturen och taktiken före allt annat. Jag tror inte att Reja någonsin kan göra Lazio till ett scudetto-lag men han hade definitivt kunnat ta dem till en tredjeplats den här säsongen med tanke på de lilla försprång det har till Inter, Napoli och Roma i tabellen.

Reja är en bra tränare men han har svårt att få ut det bästa av spelare med den högsta potentialen eller spelare som bryter mönstret. Vad är det för vits att Mauro Zarate och Djibril Cissé ska spela långt ute på en kant när de är som bäst mer centralt? Varför ska de lägga så mycket energi på det defensiva spelet när det bara saboterar deras spelglädje och förvirrar dem. Varför är Hernanes bara briljant ibland när han skulle kunna vara det mycket oftare? En mästerlig tränare lyckas kombinera skicklig taktik med att få ut det bästa av alla. Reja har det ena men inte det andra.

Men att hamna i meningsskiljaktigheter nu i februari som Lotito och Reja har gjort är inget annat än väldigt klumpigt gjort av presidenten. Ibland kan det vara vettigt att chansa med att byta tränare när man kämpar om en nedflyttningsplats för att få in en ny röst som väcker laget men i denna situation tror jag att det bara är skadligt för Lazio.

En skada som Lotito får ta ansvaret för.

***
Jag gillade Claudio Ranieris försök med Diego Forlan och Mauro Zarate på topp med Wesley Sneijder som offensiv mittfältare. De gick väl sådär. Som vanligt var spelet långt ifrån bländande och utan någon större fantasi . Det finns alltid något åtstramande med offensiven. Men Inter gjorde en klart mycket bättre match än i de senaste tillställningarna och var nära att få med sig ett bra resultat från Marseille. Visst kan Inter ändå lyckas ta sig vidare men är nog trots allt det italienska lag som har sämst utgångsläge inför returerna. Tänk att de två italienska lag som satsade mest på fart och offensiv var också de två italienska lag som det gick bäst för.

Normerna har rubbats.

Lorenzo Medici

En tuva, en axel och en dubbel Lavezzi

Napoli började bäst. De tog kommandot och ville mest men en elak tuva lurade Paolo Cannavaro och baklängesmålet blev en liten chock. Var det en sådan kväll? Där oflytet grinar en i ansiktet? Nej, Napoli och Ezequiel Lavezzi ville annat. Argentinarens kvitteringsmål var en uppfinning av högsta klass, ett litet konstverk. Napoli fick nu luft under vingarna och Edinson Cavani axlade in ledningsmålet precis innan paus. Ett viktigt mål.

Sedan var det ombytta roller. Chelsea pressade på och Napoli lyckades hålla undan med både tur och skicklighet. När Napoli får matchen dit att de kan kontra är de livsfarliga. Lavezzi gjorde sitt andra mål och fick sina uppfyllda drömmars afton. Förmodligen höjde han sitt värde med ytterligare 5 miljoner euro bara i den här matchen.

Det var Napolis kväll och ingen kunde ta den ifrån dem. San Paolo var ett fyrverkeri där förhoppningar och glädje exploderade i eufori. Det var mäktigt. Men ännu är inget klart. Chelsea kan absolut vinna med 2-0 på hemmaplan. Men det spelar ingen roll nu. Napoli kan och ska njuta av den här karamellen. De måste få omfamna känslan av att vara med och slåss bland de bästa i Europa. För så är det. När de ljusblå är i form är det få lag som kan matcha dem. Tänk själv, hur många lag skulle vilja byta sin offensiva trio mot Cavani, Hamsik och Lavezzi? Rätt många.

Tack för showen, Napoli.

***
Vi som följer Serie A fick en liten förrätt till gårdagens underbara huvudrätt. Bologna mot Fiorentina. Det blev Alessandro Diamantis och Gaston Ramirez stora uppvisning. Diamanti var på bästa humör och gjorde 1-0-målet med stor klass. Ramirez överträffade dock Diamanti i eleganta mål. Hans klackmål var ett litet mästerverk. Bologna gjorde rätt när de vägrade sälja Ramirez i somras. De satte en hög prislapp på honom som ingen ville betala. Idag finns det nog en hel del klubbar som vill betala den. Om man vet vad man har och vad man kan få kan det vara smart att vänta. Bologna visste och väntade. Det är de nog glada för idag.

Lorenzo Medici

Drömmen är här nu Napoli

När Napoli tar emot Chelsea ikväll på San Paolo kommer det koka, explodera och spruta av adrenalin. Napoli har väntat på detta. Chelsea kanske inte lika mycket. För Napoli är detta en dröm att uppfylla. För Chelsea mer ett måste. Men innebörden är oerhörd. Det är ett Chelsea som spelar för Englands heder och tränare Villas Boas för sin egen existens som tränare. Den unge portugisen har inte gjort någon succé och eftersom man gått dåligt i ligan kan ett avancemang i Champions League rädda ansiktet. Frågan är hur Chelsea-spelarna känner?

För Napolis spelare är det nog inte svårt att gissa vad de känner. De vill erövra matchen, de vill känna pulsen stiga på ett galet San Paolo, de vill kliva rakt in i euforins famn. Förmodligen har Napoli en bra chans ikväll eftersom Chelsea är lite i gungning men det är två matcher som ska spelas. Vinner Napoli ikväll betyder det inte att segern är fixad. En retur i England är en annan historia. Detta vet Mazzarri och kanske kommer inte Napoli vara så frigjort offensiva som de kan vara. Förmodligen kommer de låta Chelsea föra spelet för att sedan försöka ställa om snabbt till anfall.  

Som vanligt när det handlar om utslagning är det ofta helt avgörande att inte släppa in något mål. Håller Napoli bara nollan har de en bra chans i returen. Med en sådan bra offensiv som Napoli ändå har är ett mål på bortaplan verkligen inget omöjligt uppdrag, det är snarare ganska troligt. Det kommer bli galet ikväll och det är sådana här matcher som spelare vill uppleva. Det är det även för mig som åskådare.

Ikväll smäller det.

 

Lorenzo Medici

Tvillingarnas tidiga vårdans

På papperet kändes det som om det var Milans B-lag som ställde upp mot Cesena. Eller var det så? Är det kanske istället så att det är hård konkurrens i Milans trupp? Att ingen förutom Zlatan och Thiago Silva är säker på sin plats? Att truppen ändå är rätt stark?

Robinho och Urby Emanuelson är galet lika i spelstilen. Som tvillingar har de också samtidigt blommat upp och börjat dansa en tidig vårdans. Robinho följde upp sin fina insats mot Arsenal med ytterligare en ny bra match. Det känns som om jag vill ta tillbaka allt jag sagt om Robinho. Fortsätter han så här är han definitivt inget att sälja i sommar.
Emanuelson har blivit bättre och bättre desto mer han har spelat. Mot Arsenal hoppade han in och gav Milan massor av viktig löpstyrka och fart. Igår mot Cesena var det samma sak kryddat med ett fint mål. Han har gått från mystiskt objekt utan position till att börja se ut som en väldigt vettig och nyttig allroundspelare.
Cesena var inte bra men det var ändå rätt imponerande att se Milan ta kommandot direkt och äga tillställningen. Sulley Muntari inledde målskyttet för Milan i sin första match för klubben. Jag har alltid sagt att han kommer bli mycket mer användbar för Milan än för Inter men visst, mål direkt var nog kanske mer än vad han och någon annan trodde.
Milan och Juventus följer varandra som två envisa duellanter. På lördag gör de upp. Det kommer bli hett. Riktigt hett. Med eller utan Zlatan.
***

Palermo massakrerade Lazio med 5-1. I väntan på shejk-pengar går det rätt för bra Zamparinis mannar. Fabrizio Miccoli fortsätter att förtjusa och innermittfältsparet Donati-Barreto turades om att skjuta varsin kanon bakom Marchetti. Lazio hade ingen backlinje. Ledesma fick kliva ner. Det gick väl sådär för att vara snäll. Den försvarare som ska vara deras ankare, Andre Dias,  hade en svart afton och blev utvisad. Försvarsspelet är ett problem för Lazio.

***

Novara och Cesena ser rätt avsågade ut.

***
Lecce däremot tog chansen. Luis Muriel och Juan Cuadrado tävlade om vem som var bäst Maradona-imitatör. Siena hade alla möjliga problem att stoppa dem. Udinese slår nog volter hemma i Friuli med tanke på att de båda nästa säsong spelar i svartvitt (de ägs av Udinese). Det är det här som Udinese är så bra på. Hitta spelare, låna ut dem eller vänta och sedan ge dem chansen vid rätt tillfälle för att sedan sälja dem dyrt. Luis Muriels värde har redan gått upp med det dubbla. För övrigt känns det som att Lecce har ett läckrare lag än de flesta övriga bottenkonkurrenter. Synd bara att de flesta är inlånade.
***
Udinese spelade 0-0 för andra matchen i rad. Klart att Di Natale saknas.
***
Napoli-Chelsea. Bara en dag kvar.
Lorenzo Medici

Fortfarande nummer ett

Det var inte direkt min favorit-elva som Juventus startade med igår. Vidal var avstängd, ingen Vucinic och ingen Caceres. Tyckte även att det kanske var läge för Del Piero. Istället var det bland annat Marco Borriello och Simone Padoin från start. Mer substans än kreativitet. Tur att Fabio Quagliarella fanns med. Boriello spelade nog sig ut ur startelvan. Jag tycker inte att han är någon vidare fotbollsspelare egentligen och man har hela tiden känslan av att han är mer intresserad av sig själv än av något annat.

Det syntes att Juventus inte var i toppform. Segern föddes ur Pirlos klass, hårt slit och vilja. Jag tyckte även att Catania hjälpte till lite. I första halvlek spelade man bra och var farliga framåt men i andra halvlek föll man alltmer bakåt i plan och Montella gjorde det ena defensiva bytet efter det andra. När Marco Motta sedan korkat drog på sig sin andra varning blev det ännu svårare att försöka skapa något framåt.

Antonio Conte har gått hårt åt domarna den senaste tiden. En del har varit berättigat (t ex handsen mot Siena), en del mindre. Men att gnälla brukar löna sig. Igår fick Juventus med sig många frisparkar där Catania inte fick det. Dessutom såg det ut som att Giorgio Chiellini använde armarna en hel del innan sitt mål. Domarna brukar blåsa där. Nu är det ju inte så att Conte gjort något som ingen annan gjort. De mer mäktiga lagen brukar använda sig av knepet att gå ut hårt mot domarna för att sätta press på dem. Förra säsongen fräste Galliani och Berlusconi åt domarkåren efter förlusten mot Cesena. Sedan fick de nästan inga fler avgörande domslut emot sig mer. Conte kan sitt Serie A.

Segern var trots allt rättvis och sätter nu lite press på Milan idag. Det kan vara lätt att glömma en spelare igår. Vid  1-1 får Sergio Almiron ett jätteläge att ge Catania ledningen men en viss Gianluigi Buffon gör en kanonräddning. Kanske räddade han tre poäng där.

Han är fortfarande nummer ett.

Lorenzo Medici

Inter öppnade luckan och hoppade ner

Jag trodde Inter skulle rycka upp sig och att ta en seger över Bologna. Istället öppnade de luckan till sitt inferno och hoppade rakt ner i det. Jag vet inte vad jag ska tillägga. Allt jag sagt tidigare plus lite till. Det finns så många misstag med detta Inter från topp till tå. Vad ska man göra nu? Sparka Ranieri? Vore ju logiskt då han återigen visar sig vara en långsiktig bluff. Ranieri-alvedonen har slutat verka och nu gör det ondare än någonsin i patienten Inter. Men att sparka Ranieri känns inte som en perfekt lösning det heller. Vem ska man ta in på kort varsel? Capello? Vill han? Är det verkligen så smart? Snarare troligt att Giuseppe Baresi tar över (med Luis Figo?).

Spelmässigt var Inter en katastrof. Det var långsamt, noll fantasi, orörligt och man jobbade inte som ett lag. Ingen spelglädje. Ingenting. Jo, det fanns stor förvirring i försvaret. Andrea Ranocchia kan knappt ha gjort en sämre insats i sin karriär. Men många var inte mycket bättre. Inter behöver en extrem makeover, något man kunnat undvika om man successivt förändrat laget efter Mourinhos avsked. Det största ansvaret för haveriet bär trots allt Massimo Moratti och Marco Branca på. De har agerat okunnigt och vilselett sig själva och sitt eget lag.

Jag antar att det bara är att bita ihop och försöka reda ut det hela. Problemet är att det kan vara för sent. Det finns inget som tyder på någon uppryckning och konkurrenterna väntar inte. Napoli vann över Fiorentina och gick om (imponerande seger), Roma kan gå om på söndag och Udinese och Lazio kan rycka ifrån på samma dag. Tredjeplatsen börjar se svårfångad ut. Att missa Champions League kan få negativa konsekvenser för Inters sommar-mercato. Inte precis vad de behöver.

Inter simmar nu förvirrat i sitt blåsvarta inferno. Hur ska de ta sig därifrån?

Lorenzo Medici

Baksmälla i Europa League

Om serie A vore ett rockband på turné så var Milans framträdande i onsdags ett bejublat sådant. Det blev efterfest. Udinese blev berusade och Lazio blev stupfulla. Tyvärr skulle de spela dagen efter. Baksmälla i Europa League.

Lazio började bra med ett Klose-mål men föll sedan ihop. Återigen var det försvaret som inte höll. Jag sa innan säsongen att det inte skulle hålla utan något starkare nyförvärv till backlinjen. Andre Dias närvaro är för viktig och när han är skadad blir det svårt. Förstår fortfarande inte varför Reja inte ger Luca Crescenzi chansen. Jag menar, det kan inte bli sämre än med Zauri, Stankevicius och Diakité. Men Reja är feg med ungdomar.

Kul att se Diego igen. Nu i Atletico-tröja. Jag tycker fortfarande att Juve var lite taskiga mot honom. Nu har ju saker och ting löst sig bra till slut för “den gamla damen” men den där Ciro Ferrara-säsongen var märklig på många sätt. Under nästan en hel höst var Juventus det starkaste laget med Diego som offensiv dirigent. Sedan hände något. Den där förlusten mot Napoli. Inget blev sig likt. Men det är en annan historia. Kanske gör jag en blogg om mysteriet med Juventus säsongen 09/10.

Lazio är mer eller mindre utslagna ur Europa League. För dem kanske det är bra så att de kan koncentrera sig på att försöka komma trea i ligan. För italiensk fotboll är det värdelöst. Om man ska ta tillbaka den där fjärdeplatsen i Champions League måste de italienska klubbarna göra bättre ifrån sig och ta turneringen på större allvar. Jag menar hur fint vore det inte med en semifinal för Lazio mot Manchester United med en full arena? Var det möjligen Lazios framtida tränare som satt på motståndarnas bänk igår? Diego Simeone har alltid sagt att han kommer träna Lazio någon gång. Kanske är det inte långt dit.

Udinese klarade sig lite bättre men inte mycket. De pressade mot PAOK men lyckades inte få dit bollen. Man saknar Antonio Di Natale väldigt mycket. Nu måste man åka till Grekland och det är inte lätt. Det kommer koka på arenan. Något det aldrig gör på Stadio Friuli. Jag undrar om de skulle fylla den där arenan om en Lionel Messi fanns med i laget.

***
Ikväll kör vi igång igen. Fiorentina mot Napoli kan bli galet vackert. Oviss match och massor av underbara spelare. Jovetic vs Lavezzi. Cavani vs Amauri. Hamsik vs Montolivo.

***
Jag har en känsla av att Diego Forlan kommer sätta avtryck ikväll.

***
Walter Mazzarri är en spännande tränare. Hans harakiri-fotboll och icke-taktik som blir en taktik i sig är ofta underhållande. Enligt honom själv är han antagligen ett geni. Han är i vilket fall narcissistiskt lagd. Nu påstår han att det är hans förtjänst att Napolis gulddagar är tillbaka och att spelare vill till klubben. Självklart har han haft effekt på uppsvinget men det är på gränsen till storhetsvansinne.

***
Antonio Conte är ute och hetsar om uteblivna straffar. Den där handsen mot Siena kan jag hålla med om och med perspektiv på en del billiga straffar som Milan fått tidigare under säsongen så kan jag ha viss förståelse för irritationen. Men jag tror att det mest handlar om att laget inte riktigt klickar som förut.

Jag har lite svårare att se de uteblivna straffarna mot Parma som någon skandal. Giovinco skulle inte haft straff för Parma och Pirlo skulle inte haft straff för Juve. Situationen med Giaccherini var mer svårläst men kändes långt ifrån solklar. Jag tyckte däremot Pirlo filmade så det stod härliga till men det hör man inte mycket om. Om Zlatan får sin avstängning förkortad lär helvetet bryta lös.

***
Känns det inte som att det är dags för Alessandro Del Piero nu?

***
Ibland tycker jag att det är lite tråkigt att inte hinna se mer av annan fotboll. Jag gillar Premier League. Men jag kan inte låta bli att tänka tanken. Inter slår ut Marseille och Napoli slår ut Chelsea. Då har Italien tre lag i Champions Leagues kvartsfinaler och England noll. Zero.

Jag kunde inte låta bli att skriva det.

Lorenzo Medici

Wonderful Milan

Arsenal var dåliga. De var dåliga av egna anledningar men framförallt blev de tillintetgjorda av Milans kraft. Milan gjorde sin bästa match för säsongen. I ligan är allt ett måste, en dag på jobbet medan i Champions League så tänds alla cylindrar. Där vill man bevisa sin existens, man vill beträda ny mark. Mot Arsenal spelade Milan som man sällan gjort i ligan. Alla löpte i mängder, man stod rätt i positionerna och man vågade.

Kanske hade det sett likadant ut med Seedorf men kanske gav Emanuelsons inhopp ännu mer välbehövlig löpvilja. Kevin Prince Boateng gör nästan bara galna mål. Gårdagens kanon var ytterligare ett mästerverk att lägga till historien. Oj vad Milan har saknat hans dynamik och klass. Han ger energi och kraft till Milan och han avlastar Zlatan. Alltför ofta är det svensken som måste lösa alla knutar. Men med Boateng så har Milan fler spelare som kan avgöra på egen hand.

Jag har klagat mycket på honom den här säsongen. Men tänk om man fick se den här Robinho lite oftare. Visst, den där extra lilla snabbheten kanske är borta och han är inte alltid spelförståelsens mästare men igår löpte han hela tiden, jobbade hårt och han satte sina chanser. Dessutom i en viktig match. Om Robinho hittar en jämnhet i sådana här typer av insatser är han nästan som ett nyförvärv för Milan. En stor eloge även till Allegri som trodde på honom trots hans dåliga insats sist. Bra känsla.

Zlatan Ibrahimovic tystade sina kritiker för stunden. Sällan bra när det gäller brukar det heta. Igår gällde det och han var mästerlig. Han var urstark och hade en enorm känsla i sina framspelningar. Mark Van Bommel var viktig med sin klokhet och sitt lugn. Luca Antonini som varit svag den här säsongen var plötsligt en ytterbacks-eufori. Han löpte som en galning i 90 minuter. Upp och ner.

Milan är i stort sett redan klara för kvartsfinal. De pulvriserade Arsenal och visade resten av fotbolls-europa att det inte går att räkna bort dem från den där bucklan. Jag tror nog att de har en bit kvar och att oftare spela som de gjorde igår är något de fortfarande måste bevisa. Men gårdagens seger gav dem insikten om vad de kan när alla är på topp.

It was a wonderful Milan.

Lorenzo Medici

Konsten att inte heja på något lag

Jag har stått på ståplats och skrikit domarjävel. Jag kan mekanismerna med att heja på ett lag. Att må bra när de vinner och skit när de förlorar. Jag har varit där. Jag har stått på Söderstadion och varit euforisk eller våndats. I fyra, fem år var det en del av mitt liv. Men andra saker blev mer intressanta och det hela avtog. Jag började gå mindre och mindre på matcherna.

Idag blir jag förstås extra glad när Bajen vinner men inte så mycket mer. Hammarby är fortfarande det lag som jag på något sätt kan säga att jag hejar på. I Serie A håller jag inte på något enskilt lag och har egentligen aldrig gjort det heller. När jag var liten försökte jag hitta ett lag att heja på men det fanns så många spelare och klubbar som jag gillade att ett lag inte räckte till. Jag dök istället ner i alla spelare och klubbar och ville veta allt. Ända ner i Serie C. Jag antar att jag har någon släng av autism.

För mig handlar fotboll främst om en sak. Att bli berörd. Jag tittar på fotboll för att det berör mig. Jag kan börja gråta åt glädjescener eller åt fantastiska mål. Fotbollen är underhållning men också en konstart. Som åskådare vill jag se något som jag kan bära med mig, saker som får mig att fundera eller stunder av ren fotbollsmagi. På något sätt vill jag försöka översätta det i mitt eget skrivande. Jag vill inte nå ut. Jag vill nå fram.

Sedan är det inte så att jag under en säsong står helt likgiltig inför alla lag. Jag behandlar dem med rättvisa ögon men jag sympatiserar mer med vissa lag än andra. Men det kan skifta från säsong till säsong och från lag till lag. Jag gillade t ex Gasperinis Genoa, Delio Rossis Palermo, Svennis Lazio, Terims Fiorentina eller Capellos Roma. Jag beundrade t ex Sacchis och Capellos Milan och Lippis Juventus men likväl Cosmis Perugia.

Jag älskar det komplexa i fotboll. Jag vill helst bli upprymd av snygga mål, läckra finter eller vackra kombinationer men jag hävdar likväl att det finns en oerhörd elegans i bra försvarsspel.  Jag gillar att titta på fotboll ur alla vinklar, små såväl som stora.

För mig är konsten att inte heja på något lag ingen konst. Men jag förstår att man gör det. Att hålla på ett lag är själva essensen i fotboll både ekonomiskt och sportsligt. Men jag tror egentligen att vi alla vill samma sak. Att få våra känslor att svalla. Längtan efter glädje.

Att bli berörda.

Lorenzo Medici

Roma föll, Napoli vann och Milan längtar

Det var inte underlag för bolltrillande och stort bollinnehav. Det var en match som Siena vann på en straff som kändes lite tveksam. Det var ingen bra match och det var en match som inget av lagen förtjänade att vinna. Miralem Pjanic hade besvär, Fabio Borini var aldrig farlig och Francesco Totti blev lite stillastående. Den hårda och något hala gräsmattan gynnade inte Roma. De försökte med kombinationer och kvickt passningsspel i en match där det kanske hade varit bättre med snabba omställningar. Roma hade bollen hela tiden men hade knappt ett skott på mål. Farligast blev det när de satte upp Simon Kjaer längst fram och kanske skulle det ha gjort det tidigare.

***
Napoli var inte så bra som de kan vara. De har fortfarande en bit kvar till toppform. Men de vann och det var tre poäng som gällde. Så många gånger som de haft problem med de mindre lagen den här säsongen så var detta en framgång. Nu fick de lite häng på Roma och Inter vilket var viktigt.

***
Imorgon smäller det för Milan. Medan ligan känns mest som ett måste tror jag Champions League blir en adrenalin-kick för dem. Det är C.L som de främst vill erövra eller i vilket fall göra ett försök att erövra och det borde kicka igång många av Milan-spelarna. Speciellt Zlatan Ibrahimovic. Nu när han är avstängd i ligaspelet borde han både vara utvilad och enormt laddad. Dessutom får Milan tillbaka en del spelare. Pato, Boateng och Nesta kan alla vara med och det är naturligtvis enormt betydelsefullt. Speciellt Kevin Prince Boateng blir viktig med sin dynamik.

Arsenal är ett offensivt spelande lag och det känns som att matchen kan bli något extra. För Milan är matchen tändvätskan som kan få igång dem på allvar.

Lorenzo Medici

I väntan på den blåsvarta revolutionen

Om förra veckan kändes som en nostalgitripp med nio matcher på en söndag klockan tre var gårdagens omgång ett riktigt antiklimax. Jag tror aldrig att en Serie A-söndag innehållit så lite fotboll. Ynka tre matcher. Inter hade nog önskat att de inte varit involverade i söndagens drabbningar.

Inter förlorade mot Novara. Igen. Förra gången var det Gian Piero Gasperinis svansång, nu var det kanske Claudio Ranieris framtida giljotin som högg hårt. Ranieri sitter nog kvar till sommaren men kanske var det just igår som president Massimo Moratti fattade ett slutligt beslut för framtiden. En framtid utan Ranieri. Inter hade ganska mycket boll men skapade inte så värst mycket chanser. De var lättlästa och ofta gick det för långsamt. Man försökte gång på gång ta sig igenom via Wesley  Sneijder. Det kan vara en vettig väg att gå men det måste finnas fler alternativ och fler spelare som kan ta sig förbi sin motståndare. Nu finns det inte mycket av den varan.

Återigen började Ranieri med ett spelsystem för att sedan ändra i halvtid. Tidigare har det funkat men nu är lösningarna slut. Doktorn har inga recept kvar. Många av spelarnas bäst före-datum har passerat. Många är för långsamma. Man har många intressanta ungdomar och några få gamlingar som håller men nästan ingenting däremellan. Det känns som om Inter är i en identitetskris. Ligan är körd. De är utslagna ur italienska cupen och Champions League har de nog nästan glömt att de är med i. För många av spelarna som vunnit allt är det nu svårt med motivationen när en tredjeplats är målet. De känner att en era har gått i graven. Spelglädjen är försvunnen.

Massimo Moratti och Marco Branca har misslyckats med att förnya truppen när de skulle ha gjort det och de har inte lyckats hitta rätt tränare och heller inte lyckats synkronisera nyförvärven med de tränare som de ändå valt. Det här är främst deras fiasko. Moratti har hintat om en smärre revolution i truppen till sommaren. Det behövs. Det skulle kommit tidigare men bättre sent än aldrig. Kanske är det Lucas, Isla och Lavezzi (och kanske Guidetti?) som blir sommarens måltavlor. Kanske blir det Pep Guardiola, Laurent Blanc eller Walter Mazzarri som tar över rodret. Inter har fortfarande mycket att spela för och saker och ting kan bli bättre rätt fort.

Men känslan är att det blir en lång väntan på den blåsvarta revolutionens sommar.

***
Genoa är rena kameleonten. På hemmaplan vinner man med champagne-fotboll och på bortaplan förlorar man som kycklingar.

***
Catania och Vincenzo Montella däremot fortsätter att vara säsongens största positiva överraskning för mig.

***
Två matcher ikväll. Både Roma och Napoli har chansen att knappa in på Inter och måste knappa in på Lazio om de vill vara med och slåss om tredjeplatsen. Tar de den? Eller blir Lazio omgångens stora vinnare?

Lorenzo Medici

Det är El Shaarawys tid nu

Självförtroendet fanns inte. Skadorna har brottat ner Milan i brygga. Milan var inte speciellt bra mot Udinese. Men de vann. Tack vare firma El Shaarawy-Lopez.

Maxi Lopez spelade inte från start och man kan verkligen undra varför. Jag har alltid sagt att han kommer vara nyttig för Milan. Inte fantastisk, men nyttig. Han är förmodligen en sämre spelare än Robinho i en del aspekter men kommer alltid vara ett bättre alternativ eftersom han kan göra mål. Det var precis vad han gjorde när han kom in i matchen. Han hann dessutom med att spela fram till 2-1-målet.

Ett 2-1-mål som gjordes av Milans nya Golden Boy, Stephan El Shaarawy. “Il Faraone” går från klarhet till klarhet i hög hastighet. Hans skott provocerade fram returen som Maxi Lopez satte och han gjorde det avgörande målet med väldigt stor skicklighet. Ungdomarna sviker inte. Förhoppningsvis kommer de italienska klubbarna börja förstå att kvalité nästan alltid uppväger orutin.

För Milans del får man hoppas att segern tas med insikt om de problem som  man faktiskt ändå har. För många gamla spelare, för många långsamma spelare. Man måste rensa i truppen i sommar. Om segern däremot används för att dölja problemen kommer luftslottet blåsas upp tills det sprängs. Segern flyttade däremot över pressen lite grann på Juventus. Nu måste de vinna minst en av sina uppskjutna matcher (den ena ska spelas i veckan).

Massimiliano Allegri har nog aldrig sett så spänd ut på sidan av plan. Han skrek mer än vanligt och verkade stressad. Allegri har nog egentligen aldrig varit så pressad som nu. Han kände nog att en förlust hade varit riktigt illa. Nu räddades han av en inhoppare som han borde spelat från start och av en 19-åring. En nittonåring som håller på att lägga Milan för sina fötter.

Det är El Shaarawys tid nu.

Lorenzo Medici

Finns det plats för Capello i Serie A?

Fabio Capello är inte längre förbundskapten för England. Vilken klubb i Serie A som helst kan nu försöka anlita honom. Men kommer de att göra det? Och i så fall vilka?

Milan
Nej, Allegri sitter nog säkert och jag har svårt att se att man återgår till Capello. Men om Milan skulle haverera ordentligt under våren kanske det är en ny sits. Har ändå svårt att se att Milan i så fall skulle vilja plocka tillbaka honom.

Juventus
Inte som tränare. Antonio Conte har gjort ett fantastiskt jobb och han är deras framtid. I så fall skulle det vara som någon sorts sportdirektör inom klubben. Frågan är hur bra det skulle vara för Conte att ha Capello flåsandes bakom sin rygg.

Inter
Det mest troliga. Ranieri lär inte få fortsätta nästa säsong. Jag tror dock Moratti kommer försöka locka över Pepe Guardiola i första hand. Det är hans dröm. Sedan är säkert Luciano Spalletti mycket intressant för Inter. Om ingen av dem skulle gå i lås kan det öppna upp för Capello. Om han själv är intresserad förstås.

Roma
Romas nya ledning visade tydligt vilken väg man ville gå när man anlitade Luis Enrique. En ung tränare som vill spela offensiv fotboll och ger unga spelare chansen. Fabio Capello passar inte in på den profilbilden.

Det är ju inte helt omöjligt att Capello tar ett anbud från någon klubb utanför Italien. Men om han själv verkligen vill tillbaka till Italien och träna där så finns det väl plats någonstans? Eller?

***
Lazio vände ett 0-2 underläge till 3-2 med tio man mot Cesena. Jag vet inte om jag ska säga att det var otroligt starkt av Lazio eller otroligt svagt av Cesena. Antagligen både och.

Lorenzo Medici

Caceres-effekten talade

Jag har hyllat honom som vinterns bästa nyförvärv. Igår visade han varför. Två mål mot Milan i italienska cupen. Martin Caceres är en modern försvarare med både tuffhet och god teknik. Det jag inte riktigt tänkt på är att han naturligtvis kan användas i en yttermittfälts-position som igår. Kanske är det till och med där han är som bäst. Hans båda mål var också ett bevis på hans styrkor. Första målet var frukten av hans opportunism och förmåga att orka med upp i anfallen och hans andra var gjort med sådan enorm sublim skicklighet. Han är en relativt komplett spelare. Ett lysande nyförvärv som sagt.

Matchen var väl ändå ganska jämn. Milan prioriterar väl italienska cupen aningen mindre än Juventus då man har Champions League att tänka på. Men matchen hade ändå betydelse för dem. Dels så var det första mötet av tre inom kort och detta ger Juventus ett visst psykiskt övertag och dels så förbättrade det inte direkt Milans självförtroende. Nu har man inte vunnit på tre matcher.

Phillipe Mexes kändes slarvig och rätt klumpig, Massimo Ambrosini och Mark Van Bommel var ofta steget efter och fick därmed ta till oschyssta medel. Holländaren kompenserade dock med mycket hårt defensivt jobb. El Shaarawy var som vanligt en av de bättre i Milan. Däremot ovanligt att se Thiago Silva sämre än vad han brukar. Det händer inte ofta. Han kändes lite purken vilket fick mig att bekymrat fundera på hans framtid i Milan. Barcelona är säkert intresserade av brassen och om Milan inte satsar i sommar kommer han säkert börja fundera på sin framtid. Jag har redan varit inne på detta dilemma med Zlatan men det är nog ännu viktigare att hålla Thiago Silva nöjd och taggad.

Ser inte Maxi Lopez väldigt fånig ut i sin nya frisyr? Okej om man är en tonåring som El Shaarawy eller om man som Hamsik är trendsättaren men Lopez ser mest ut som en Christer Sandelin i fel tidsålder. Lite som att han försöker anpassa sig till en coolare tillvaro och i en med modemedveten stad. Jag saknar i vilket fall hans kultfrilla från förr.

Marco Borriello lyckades på något sätt alltid få bollen för långt ifrån sig eller falla som en fura. Han har nu representerat tre av de största lagen i Italien fast han inte är tillräckligt bra för ett. Andrea Barzagli är Italiens bästa mittförsvarare just nu. Inget snack om den saken. Hans försvarskollega Leonardo Bonucci är fortfarande emellanåt katastrofal i uppspelsfasen. Bonucci och Andrea Ranocchia, som tillsammans går i god för ca 300 miljoner kronor är nog de senaste årens mest övervärderade spelare. De skulle vara Italiens försvarsframtid. Båda har givetvis potential att vara bättre än vad de har varit på sistone men jag kan inte se något annat än ett mittlås med Barzagli och Chiellini i sommarens EM.

Juventus är ett lag som redan är inne i sin framtid. För ett par år sedan skrev jag att Juventus är framtidens lag. Självklart mycket beroende på deras nya arena men också för deras förmåga som klubb att alltid tänka ett steg framåt. Man är inte rädda att förändra i truppen. Man vill vara fräscha och man drabbas inte av nostalgi när det kommer till att sälja spelare. Alessandro Del Piero är ett bra exempel. Han får inget nytt kontrakt för man vet att han inte längre kan bidra på samma sett som förut. Det handlar inte om att man inte visar respekt för honom utan det handlar om respekt för klubbens hälsa. Nu har man turen att Del Piero är en sådan gentleman att han nog förstår detta och inte gör någon grej av det.

Att våga förändra i truppen är något som t ex Milan och Inter måste bli bättre på. Det är alldeles för många spelare som man behållt i onödan och förlängt kontrakten med fastän det var dags att kapa banden. Visst, det är bra att ha kvar en del “faddrar” i truppen men det gäller att hitta en bra balans. Juventus är den klubb i Italien som är mest på rätt väg. Jag tycker även Roma verkar ha en tydlighet i sitt projekt. Inter och Milan är inte där just nu men de är klubbar med så stor dragningskraft att de alltid kommer att ha en chans att bygga starka lag. Sommaren blir mycket viktig för Milano-klubbarna att hitta rätt riktning för de närmsta åren.

Milan höll sig ekonomiskt sparsamma under vintermercaton medan Juventus öppnade plånboken för Caceres. Effekten av det såg vi igår.

Lorenzo Medici

Romas, Zlatans och Montolivos chans

Zlatan Ibrahimovic fick tre matchers avstängning. Jag tyckte det var lite hårt trots allt. Visst, det var osportsligt uppträdande men slaget var inte speciellt hårt. Dessutom hade Aronica strypgrepp på Nocerino. Nu tror jag i och för sig att Ibrahimovic har en bra chans att få sitt straff förkortat.

Det är en knivig situation för fotbollsförbundet och “giudice sportivo” (den sportsliga domarjuryn) eftersom hur man än gör så kommer den ena klubben att gnälla. Först och främst så vill de antagligen göra en så rättvis bedömning som möjligt men det ligger säkert i deras intresse att hålla alla så nöjda som möjligt. Troligen tog de beslut om tre matcher fullt medvetna om att Milan kommer överklaga. Kanske kommer man då dra av en match på Zlatans avstängning (inte helt ovanligt) och därmed få Milan mer nöjda och kanske Juventus mer nöjda än om man hade gett Zlatan två matchen på direkten.

Om Zlatan bara får två matchers avstängning till slut så kommer Juventus säkerligen att klaga. Självklart vill de helst inte ha Zlatan på motståndarsidan i en så viktig match. Tycker nog ändå att Juventus gör bäst i att hålla sig lugna. Mycket ligger trots allt i deras egna händer. De har en match mindre spelad mot Parma som de kan dra nytta av. Det är bättre att de lägger fokus på den matchen. Vinner de den har de till och med råd att förlora mot Milan och ändå ligga före i tabellen. Sedan är det ju inte så att de är slagna på förhand bara för att Zlatan skulle vara med.

Som “neutral” åskådare skulle jag nog ändå vilja ha med Zlatan i den stora drabbningen. Desto mäktigare match desto bättre. Milans svaga mercato får bekänna färg nu. Nu är det upp till Maxi Lopez att visa att han kan vara en god back-up till Ibra. Nu behövs det en pigg El Shaarawy. Men man kan inte låta bli att tänka att en Carlos Tevez hade varit bra för Milan i detta läge.

Känslan är dock att hetsen håller på att trissas upp mellan Juventus och Milan. Ikväll får vi en försmak då de möts i italienska cupen. Med Zlatan på planen.

***
Catania och Roma har ikväll chansen att plocka tre poäng. Det känns nästan som om de har chansen till tre bonuspoäng eftersom det var så länge sedan matchen sköts upp. Nu kanske det blir svårt att hinna fixa en vinst för något av lagen då matchen återupptas i den 65:e minuten vid ställningen 1-1. Roma skulle vid en vinst gå om Inter i tabellen vilket naturligtvis skulle sitta fint för dem. Vore jag Luis Enrique skulle jag gå all-in för en seger. En poäng är inte så mycket värt i detta läge medan tre vore väldigt mycket värt.

***
Riccardo Montolivo uppges vara nära en flytt till Milan i sommar. Tjena mittbena. Det har varit klart sedan förra sommaren. Regelrätt eller ej så har Milan garanterat haft kontakt med Montolivo och hans agent och kommit överens om en flytt till sommaren 2012. Annars kan jag inte förstå varför han inte gått tidigare. Förmodligen har Milan lovat en högre lön om han var beredd att vänta ett år så att Milan slipper betala någon övergångssumma. Vilket nu troligen kommer ske. För Montolivo är det äntligen en chans att få spela i ett storlag och reguljärt i t ex Champions League. Däremot kan man ju ifrågasätta hans Fiorentina-hjärta. Hellre hög lön än att klubben som utvecklat honom till den han är ska få några pengar. Lite unket tycker jag om det nu är så det är.

***
Apropå Fiorentina så har ju Stevan Jovetic ganska nyligen förlängt sitt kontrakt med klubben. Nyligen sa han dock ” Jag har förlängt men man vet vad aldrig vad som händer i framtiden”. Ett typiskt uttalande för en spelare som vet att han snart är för bra för klubben. Som förr eller senare vill spela i Champions League. Om Fiorentina tänker bygga sitt lag kring Jovetic ska de nog försöka skärpa sig på transfermarknaden lite och verkligen satsa. Annars kommer de inte kunna behålla Jovetic länge till.

***
Jag har alltid gillat Pasquale Marino och var förvånad att han inte lyckades bättre i Parma. Kanske passar spelarmaterialet i Genoa honom bättre. Är han inte väldigt lik Marcelo Bielsa till utseendet och med sitt lite nervösa sätt att vanka av och an?

Lorenzo Medici

Är min pappa italienare?

Vi pratade aldrig italienska hemma på Borgmästargatan. Jag hade hemspråk i skolan och lärde mig vad jordgubbe och snigel hette men inte så värst mycket mer. Kommer mest ihåg att min hemspråkslärare avbröt lektionen i ca 10 minuter för att han skulle äta sina knäckebrödsmackor varsamt.

Jag hade en bra uppväxt. Jag och min bror Giuliano hade Vitabergsparken som lekplats och gjorde det till vårt universum. I högstadiet tog fotbollen över min tid mer och mer. Målspruta i Hammarby och stadslag. Sedan räckte jag inte riktigt till när det var dags att plockas upp i A-laget. Minns att ingen från min årskull gjorde det. Det logiska med att jag började spela fotboll borde vara att min pappa är från Italien och älskar fotboll. Men riktigt så var det inte.

Min pappa var italiensk mästare på rullskridskor. Inte sådana där rollerblades som finns idag. Utan riktiga rullskridskor med hjul av trä. När farsan var med om en olycka vid 8 års ålder och fick sy hela innerlåret fick han ett par rullskridskor för att bygga upp benmusklerna igen. På den vägen var det. Han åkte och åkte. När han var sjutton år blev han italiensk mästare. Men han tröttnade rätt fort, han sålde sin pokaler och la av.

Jag älskar verkligen mina föräldrar och jag älskade min pappas historier. Pappas uppväxt var inte helt lätt. Han såg andra världskriget ur ett barns ögon, hans pappa dog plötsligt när han var tio år, han växte upp i ett Milano i ruiner och han var tvungen att börja jobba som 14-åring. Men de flesta historier jag fick höra var alla roliga bus. Pappa och hans barndomsvänner, Valerio och Telemaco, retade gallfeber på de flesta i sin omgivning med sina hyss. De hade en ständig batalj med kyrkovärden som de retade upp mer än en gång.

Pappa lämnade Italien tidigt för att resa runt i Europa. Efter ett tag hamnade han i Sverige och träffade min mamma. I mitten av 70-talet bosatte de sig för gott i Stockholm. Jag har alltid sett farsan som en modern variant av Leonardo Da Vinci. Han har både försörjt sig som konstnär och jobbat i verkstad som smed.

Förra året var pappa och mamma på Kreta. En kväll var de på en lokal restaurang för att äta. Farsan beställde in en Pasta Bolognese. Men det som kom in var långt ifrån någon pasta Bolognese. En tallrik med bleka penne rigate och under dem gömde sig en liten brun gegga. Grejen med farsan är att han inte är den som som äter upp och håller god min. Rätt ofta kan han bli förbannad.

Den här gången var han lite mer konkret. Han tog tallriken och gick in till kocken och sa “Vadå Pasta Bolognese? Det här inte någon Bolognese!”. Sedan började han där mitt i restaurangens kök att koka ihop en egen Bolognese så som den ska vara. Kocken var nog förvånad men såg tydligen på och lärde sig. Dagen därpå hade de en ny maträtt på menyn. Samma namn men annat innehåll. Kocken var mycket belåten eftersom alla plötsligt ville beställa Pasta Bolognese.

Det där är ganska typiskt för farsan. Han kan inte hålla tyst. Många gånger har jag som lite mer “svenskt” barn tyckt att det t ex var lite jobbigt att stå i kön på posten med pappa bredvid som  står och skriker för att kön går så jävla långsamt. Men egentligen är jag glad för att han är den han är. Han har lugnat sig lite med åren också.

Jag är född i Sverige och känner mig svensk med italienska rötter. Tror jag i alla fall. Min pappa är född i Italien och borde därför vara italienare. Men han brukar säga att han tagit sig från det lokala sammanhanget till det globala och att han känner sig mer som en världsmedborgare. Kanske är vi alla det. Världsmedborgare.

Jag gillar det ordet.

Lorenzo Medici

Blixtblogg! Zlatan avstängd mot Juventus

Tre matcher. Det blev domen för Zlatan efter hans smäll mot Aronica. Två eller tre matcher spelar roll, inte minst med tanke på vilken den tredje matchen är. Det är nämligen mot Juventus. Milan har redan offentliggjort att man kommer överklaga domen. Räkna med en del heta tjafs mellan klubbarna framöver.

Juventus har en utebliven straff mot Siena i bagaget och kommer gnälla rejält om Milan lyckas få ner straffet till två matcher. Eftersom Milan var så nöjda med sin värvning av Maxi Lopez så borde de väl vara lugna nu när de har sin back-up till Zlatan. Eller ångrar de sin vintermercato redan?

Sista ordet lär inte vara sagt i den här historien.

Lorenzo Medici

Zlatan-logiken slog till

Det kändes nästan som på gamla dar. På den tiden när hela omgångar spelades klockan tre på söndagen. Det var nästan lite mysigt. Det blev en omgång där ingen av de fem högst placerade lagen vann. Det var en omgång där alla lagen placerade 6-11 vann. Det vill säga alla förutom utom Napoli, som återigen spelade oavgjort. Men med skillnaden att denna gång var det mot ett topplag, nämligen Milan.

Kanske hade Milan kunnat vinna om inte Zlatan hade slagit till. På fel sätt. Den här säsongen har Zlatan inte visat de där tendenserna till irritation, frustration och dumheter som han ibland gjort tidigare. Men nu hände det. Ett onödigt slag mot Salvatore Aronica tog Zlatan ut ur matchen. Visst, slaget var inte jättehårt men det var fruktansvärt onödigt och det röda kortet var inget att snacka om. Det kom också i ett läge där Napolis försvar började göra misstag, i ett läge där det faktiskt kändes som om Milan skulle kunna vinna matchen.

Förmodligen var det ett uttryck för frustration i det där slaget mot Aronica. På Zlatan-vis. Hans agerande kan inte försvaras men kanske förklaras. Jag tror nämligen inte att det var någon slump att det hände just igår. Det var Zlatan-logiken som slog till. Tidigare i veckan förlorade Milan mot Lazio och Zlatan gjorde ingen vidare insats. Milans mercato gav ingen Carlos Tevez och inte heller några andra vidare tillskott till laget. Jag tror att Zlatan hade velat ha Tevez. Jag tror Zlatan ville se en satsning från Milan. Kanske håller Zlatan på att tröttna på att ha en strand-fotbolls-Robinho eller en underpresterande Pato bredvid sig. Kanske håller han på att tröttna på ett mittfält där kreativiteten saknas. Han saknar Cassano och han borde sakna Boateng.

Nu sätter han dock Milan i en jobbig sits. Med alla skador som man har i truppen så var nog en avstängning på Zlatan det sista Milan ville ha. Det har diskuterats om en förlängning med Milan för Zlatan men samtidigt kommer orden Real Madrid ut ur agent Mino Raiolas mun. Zlatan trivs nog väldigt bra i Italien och i Milan men kanske funderar Ibrahimovic på sitt sista kapitel i sin karriär. Jag tror inte att det räcker med Maxi Lopez och Sulley Muntari för att Zlatan ska känna sig tillfreds med vart Milan är på väg någonstans.

En poäng för Milan blev ju på nåt sätt ändå rätt okej eftersom man tvingades spela med en man mindre sista halvtimmen. Ytterligare plåster på såren var också att Juventus inte lyckades besegra Siena på hemmaplan. Det var en gyllene chans att rycka ifrån för Juventus. Hade man vunnit hade man varit tre poäng före och haft en match mindre spelad. Detta var första gången som Juventus visade tendenser till att inte ha vinnarskalle.

***

Inter gjorde antagligen sin sämsta insats under Claudio Ranieri. Roma hade bollinnehavet med 67 procent. Inter hade bara tre skott på eller utanför mål. Det tog ungefär 25 minuter för Inter att etablera ett anfall på Romas planhalva och då varade det i ungefär 30 sekunder. Roma lirade boll och Inter var statister. Claudio Ranieri upprepar sig själv. Först får han ordning på struktur och försvarsspel och sedan faller allt. Ungefär som att hans brister tar ut sin rätt till slut. Men det är inte bara hans fel. Inter förstärkte bara med spelar-typer som man egentligen redan har i truppen. Det hade behövts mer kvickhet och mer kreativitet.

Om Inters framtid ser dimmig ut ser Romas ljus ut. Francesco Totti spred bollar som en kung, Erik Lamela blixtrade till emellanåt, Miralem Pjanic hade massor av klass i fötterna och Daniele De Rossis comeback gav positiv effekt. Sedan fick Fabio Borini göra två mål. Han kanske inte någonsin blir en storstjärna men det bor en liten Paolo Rossi i hans kropp. Till och med lille Bojan hoppade in och satte avtryck med ett snyggt mål.

Romas projekt må ta lite tid men ljusglimtarna är fler än de svaga insatserna. De har många unga bra spelare och de vill spela offensiv fotboll. Jag har alltid hyllat Romas ledning för tålamodet med Luis Enrique och deras övertygelse om hur deras projekt ska se ut. Lika positiv som vinsten var för Roma måste nyheterna om De Rossis förlängda kontrakt varit. En mycket viktig pusselbit för “I giallorossi” föll därmed på plats.

***
Efter en svag mercato har jag svårt att se att Lazio ska kunna klara av en tredjeplats. Är dessutom Hernanes borta minskar chanserna ännu mer. Trebackslinjen fungerade väldigt illa. Vad gjorde Biava på bänken? Spelare som Ledesma, Diakité, Garrido och Stankevicius hade det svårt med underlaget. När det är lite halt blir långsamma och lite klumpiga spelare ännu lite mer långsamma och klumpiga.

Rodrigo Palacio gjorde ofrivilligt eller ej ett fantastiskt mål (igen) och Bosko Jankovic har tagit sig ut ur sitt skadeinferno och blivit bättre än någonsin. Även om Pasquale Marinos Genoa verkar ha en sadomasochistisk ådra (man höll på att tappa en klar ledning igen) så gillar jag detta offensiva Genoa. De har något vackert på gång.

***
Fabrizio Miccoli och Igor Budan gjorde mål igen. Palermo vann mot Atalanta och har nu tagit tio poäng på de senaste fyra matcherna och firma Miccoli-Budan har tillsammans gjort nio av de tretton senaste målen för Palermo.

***
En duktig Antonio Di Natale räckte inte för Udinese. Fiorentina tog en behövlig seger både för självförtroendet och för harmonin kring klubben. Återigen var Stevan Jovetic en liten segerorganisatör. Fiorentina behöver verkligen hitta lite fler pusselbitar kring Jovetic i sommar.

***
Sebastian Giovinco bjöd på ett litet mästerverk till mål mot Chievo. Kommer inte Antonio Conte och Juventus göra allt för att köpa loss honom i sommar?

***
Tyckte faktiskt inte planerna såg så himla mycket sämre ut än vanligt trots all kyla och snö. Nu har vi i vilket fall en del “hängmatcher” som ska spelas. Så här ser datumen ut:

8/2 kl 20.00 Catania-Roma (matchen återupptas i den 65 minuten vid ställningen 1-1)
15/2 kl 18.30 Atalanta-Genoa och Parma-Juventus
21/2 kl 18.30 Bologna-Fiorentina
22/2 kl 18.30 Siena-Catania

Datum för Cesena-Catania är ännu inte klart.

Lorenzo Medici

Palermo vinner scudetton 2016?

Inom fem år ska Palermo vinna scudetton. Med Maurizio Zamparini vid rodret men med hans polares pengar. Kanske har vissa svårt att ta det på allvar. Jag tycker man ska akta sig för att sätta clown-näsa på Zamparini. Palermo-presidenten har tagit laget upp ur ingenstans till att bli ett stabilt lag i Serie A på ganska kort tid. Han vet vad han vill.

Dessutom är hans kompisar inte Benke och Lasse. Det handlar om otroligt pengastarka herrar som araben Ahmed Zubeidi och indierna Abdulrahman Owidan och Shabbir Vakil. De är beredda att gå in och satsa i Palermo och i deras nya arena. Den 15 mars kommer man presentera projektet närmare men tanken är att man lägger upp en femårsplan där en scudetto är ett av målen.

Zamparini är mycket väl medveten om att Palermo antagligen aldrig skulle nå en ligatitel med bara hans pengar. Han är smart nog att försöka ta hjälp och sätta käppar i hjulen för de normala scudetto-aspiranterna. Han är hjälte nog för att vilja få en stad att drömma om det omöjliga.

Storlagen i Italien har dominerat de senaste trettio åren och kommer säkert slåss med alla möjliga medel för att behålla sina positioner. Men kanske är det dags för det moderna fotbollstidernas ljus att släppas in genom det stängda italienska fönstret?

Zamparini kommer försöka i vilket fall och jag välkomnar det av hela mitt hjärta.

Lorenzo Medici

Mercatobetyg - lag för lag

Atalanta
Tappade Simone Padoin till Juventus vilket naturligtvis är ett litet avbräck. Atalanta har dock det hyfsat ställt på mitten med Carmona, Brighi, Cigarini och Bonaventura. Nye Stendardo kan bli nyttig i backlinjen. Återstår att se vad Serie B-värvningarna Cazzola och Carrozza (och nej det är inte samma spelare som jag blandat ihop) kan göra. Summa summarum så går väl Atalanta något försvagat ur mercaton i och med att Padoin lämnat.
Transferbetyg: 5,5

Bologna
Inte värvat några spelare som går in i startelvan utan problem. Fredrik Sörensen kan komma att aspirera på en plats i backlinjen men annars har man mest siktat in sig på att hitta talanger som tex Belfodil.
Transferbetyg: 5,5

Cagliari
Gjort det bra. Nye Mauricio Pinilla från Palermo fyller ett hål som striker och man lyckades även stå emot Juventus som ville ha Radja Nainggolan redan nu.
Transferbetyg: 6,5

Catania
Tappade visserligen Maxi Lopez till Milan men han var knappt ordinarie ändå under Montella. Lo Monaco och Catania fixade in de flesta av sina nyförvärv under sista mercato-dagen. Ebagua kan bli nyttig, Marco Motta kanske återuppstår under Montella och Seymour är en klok defensiv mittfältare. Inget spektakulärt men hyfsat intelligent mercato.
Transferbetyg: 6,5

Cesena
Två av de nyförvärv som Cesena värvade i somras och som man hoppades mycket på är nu väck. Eder har gått till Sampdoria och Candreva har lämnat för Lazio. Detta är ungefär som att Cesena underkände sin egen sommarmercato. Allt är inte dåligt dock. Mario Santana borde ge Cesena ett lyft till mittfältet och Vincenzo Iaquinta kan komma att göra en del mål framåt. Helt okej vintermercato men salvezzan är långt ifrån fixad.
Transferbetyg: 6,5

Chievo
Jag har svårt att se att Nikolaj Gulan tar en plats i startelvan och förutom honom är det egentligen bara Dario Dainelli som anlänt av värde. Dainelli kan komma att bidra med lite rutin.
Transferbetyg: 6

Fiorentina
Lite delad mercato. Montolivo gick ingenstans och därmed kommer man tappa honom i sommar utan ersättning. Man lyckades inte ro i hamn värvningen av El Hamdoaui och inte heller Guido Pizzarro. Om det var dåligt låter jag vara osagt. Man lyckades heller inte sälja Alessio Cerci vilket var tanken. Däremot tycker jag värvningarna av Amauri och Olivera är mycket positiva. En spelare av Amauris typ behövdes verkligen och jag kan tänka mig att han gör en del mål. Olivera är underskattad och kommer ge Fiorentinas mittfält både grinta och kvalité. Men jag saknar en Angelo Palombo eller en David Pizzarro. Känslan är att projektet och den röda tråd man hade under Prandelli är borta. Frågan är om sportdirektör Corvino väljer att inte förlänga med Fiorentina efter säsongen?
Transferbetyg: 6

Genoa
Lite av vintermercatons kungar. Värvningen av Alberto Gilardino var mycket vass. Han är vad de behövde till anfallet. Giuseppe Scullis återkomst är också positiv. Davide Biondini och Fernando Belluschi är två bra mittfältsvärvningar och Roger Carvalho är en intressant mittbackstyp. Lägg till en slug värvning av Ciro Immobile till sommaren och vi har en riktigt bra mercato.
Transferbetyg: 7,5

Inter
Det kom aldrig någon spelare av riktigt stor klass, det kom heller inte någon mittfältare med kvicka fötter. Ranieri fick inte behålla Thaigo Motta och fick heller ingen ytter som han ville ha. Fredy Guarin kom istället och det är en bra spelare. Däremot inte sagt att han blir någon succé. Dessutom anlände han skadad. Däremot borde Angelo Palombo göra susen på mittfältet för Inter med sin rivighet. Juan är en spelare för framtiden. Antar att Inter hoppas mycket på att Sneijder och Forlan håller sig friska och höjer sig. Lär satsa hårdare i sommar.
Transferbetyg: 6

Juventus
Rätt lågmäld men ändå rätt intelligent mercato. Padoin var ett vettigt val då man inte lyckades värva Naingoollan redan nu och Martin Caceres är kanske vintermercatons bästa värvning. Marco Borreillo kanske man kunde ha struntat i men antar att han fyller sin funktion om det skulle uppstå skador. Sedan lyckades man göra sig av med Iaquinta, Amauri och Motta, spelare som man inte ville ha.
Transferbetyg: 7

Lazio
Man sålde Djibril Cissé och hoppades på Keisuke Honda. Det blev inget med japanen och även om jag tycker Candreva är en intressant värvning så är det långt ifrån likvärdigt med Honda. Nu riskerar Lazio stå lite tomhänta på anfallare bakom Klose. Lazio har bra chans på tredjeplatsen och nog hade man förväntat sig mer av deras mercato. Återigen tvivlar jag på Igli Tares pondus och kontaktnät.
Transferbetyg: 5

Lecce
Valerij Bojinovs återkomst är spännande och Miglionico är en underskattad försvarare. Värvningarna av Delvecchio och Blasi lite mer svårbegripliga.
Transferbetyg: 6

Milan
Man drömde om Tevez och Montolivo men det blev Maxi Lopez och Sulley Muntari. Ur den synvinkeln är mercaton en smärre katastrof. Riktigt så illa är det dock inte. Lopez lär gör en del nytta och faktiskt kanske även Muntari. Vettigt att plocka hem Alexander Merkel och Djamel Mesbah är väl en okej ytterback. Allt detta borde även innebära att El Shaarawy får mer speltid. Men visst trodde man att Milan skulle förstärka med ett starkare namn till mittfältet när det inte blev något med Tevez. Det känns inte som att Milan blivit speciellt mycket bättre efter mercaton än innan.
Transferbetyg; 5,5

Napoli
Värvade bara Eduardo Vargas och det är en giftig värvning på sikt. En duktig försvarare hade inte skadat.
Transferbetyg: 6

Novara
Mascara och Caracciolo har ännu inte visat mycket men kan i längden ändå vara två bra nyförvärv. Om det räcker till att hålla sig kvar är dock mycket tveksamt.
Transferbetyg: 6

Palermo
Gjorde sina värvningar tidigt. Vazquez och Mehmeti var klara redan innan jul. Massimo Donati är en bra mittfältsförstärkning och Viviano en mycket bra målvaktsförstärkning. Dessutom är mittfältaren Nicolas Viola som kommer till sommaren också en bra värvning. Något stort och spännande uteblev denna gång och kanske har man blivit lite bortskämd med Palermo och roliga mercato-överraskningar. Men ibland kan det vara vettigt att vara lite mer lågmäld, inte minst om man heter Zamparini.
Transferbetyg: 6,5

Parma
Inga storverk från signor Leonardi och Parma men ändå en helt okej vintermercato. Tror att Stefano Okaka kan bli riktigt bra under våren med mer speltid, Jonathan ger större kvalité till kanten och Mariga lär ge mittfältet välbehövliga muskler. Saknar dock en playmaker av klass.
Transferbetyg: 6,5

Roma
Förstärkte mindre än vad man trodde vilket var en liten besvikelse. Däremot tror jag Marquinho kan bli en positiv överraskning.
Transferbetyg: 6

Siena
Giorgi från Novara lär inte förändra mycket och Bogdani från Cesena lär inte heller förändra mycket. Siena hade lika gärna kunnat strunta i de värvningarna.Siena kan dock klara sig kvar ändå med tanke på en hysad trupp och en bra tränare. Sportdirektör Perinetti är skicklig och kan inte belastas när han inte hade någon budget att jobba med. Menlös mercato.
Transferbetyg: 5,5

Udinese
Värvade Gelson Fernandes och Michele Pazienza till mittfältet vilket är två rätt smarta värvningar. Dock lär de inte vara aktuella för startelvan när alla spelare är skadefria och på plats. Inga nyckelspelare försvann vilket är positivt.
Transferbetyg: 6

Lorenzo Medici

Dagen då Juventus vann utan att spela

Detta blev omgången då Juventus inte spelade men vann ändå. Det kan de tacka en profet och en gamling för. Lazio besegrade Milan i en rätt jämn match utan större fyrverkerier. Det kändes som att det var små marginaler som avgjorde. När Milan höll på att ta ledningen svarade Lazio i anfallet efteråt med att göra 1-0. Milan borde haft en straff. Men Lazios seger var långt ifrån orättvis på något sätt. Milan var mycket bleka. Zlatan var inte speciellt bra men var ändå bland de mindre dåliga. Robinho spelade som ett barn. Han vill leka mycket men misslyckades ofta och är sällan konkret och i stort sett aldrig en poäng-spelare. Mittfältet var gammalt och segt.

Detta var två lag som kom fattiga ut från mercaton. Lazio sålde fem spelare och fick en i Antonio Candreva. Som dessutom är romanista. En av spelarna de sålde var Djibril Cissé. Han gjorde mål direkt i sin debut för QPR. Edy Reja sa att Cissé hade svårt att acklimatisera sig till det mer taktiska italienska spelet. Han sa också att han trodde att Cissé skulle göra minst tio mål innan Premier League var över.

Jag tror precis som Reja, att fransmannen passar väldigt mycket bättre i Premier League än i Italien men jag kan också irriteras lite över att man som tränare inte kan vara lite mer anpassningsbar. Okej, här har jag en spelare som jag vet är bra men som har svårt med de taktiska bitarna. Hur ska jag göra för att få honom att fungera? Kanske ska jag ändra lite på de taktiska dispositionerna. Kanske ska jag använda honom mer centralt där han fungerar bättre än på kanten bara för att jag vill ha det så. Det är svårt att lära gamla hundar som Reja att sitta. Det är på något sätt som att han är medveten om problemet men inte kan ändra sig.

Trots den tomma mercton för Lazio vann man över Milan. Dessutom vann man utan Klose vilket är starkt. Det var också en seger som var en frukt av Reja taktiska skicklighet. Myntet har alltså två sidor. En mästare kan behärska båda sidorna. Det ska dock sägas att det finns få mästare och att Reja gör ett bra jobb. Lazio har alla chanser i världen att knipa tredjeplatsen. Frågan är hur laget i längden klarar sig utan de uteblivna nyförvärven.

I övrigt från matchen tyckte jag Abbiati kändes lite halvtafflig på första målet. Jag gillade att El Shaarawy stod upp i ett läge i första halvlek där nittio procent av Serie A hade fallit. Jag imponerades av Lulics löpstyrka och det kändes som att Hernanes är på gång. Gamlingen Rocchi är lite så där halvdålig under matchen men när de viktiga tillfällena dyker upp vet han vad han ska göra. Rutin. Anmärkningsvärt är att Milan bara tagit fem poäng av 21 möjliga mot lagen i toppen.

***
Tre lag. Tre mini-kriser. Inter förlorade mot Lecce i söndags och spelade nu makalösa 4-4 mot Palermo. Roma fick bara 1-1 mot Bologna och förlorade igår med 4-2 mot Cagliari. Napoli förlorade mot Genoa med 3-2 i helgen och fick bara 0-0 mot ett reservbetonat Cesena. Napoli har tre poäng på de fyra senaste matcherna.

Diego Milito gjorde fyra mål och ändå räckte det inte till seger. Fabrizio Miccoli gjorde tre mål och ändå räckte det inte till seger. 4-4 på San Siro var förstås en halv seger för Palermo. Miccoli är i ett enormt stim just nu. Den underbare anfallaren som är bredare än lång har nu gjort nio mål och nio assist. Tror bara Zlatan är bättre i poängligan. Snacka om poängspelare. Inter har problem. Ranieri vet inte riktigt hur han ska formera laget och Wesley Sneijder verkar inte helt i balans. Det känns som att Claudio Ranieris cirkel alltid sluts på samma sätt. Han får ihop laget, sätter strukturen, allt verkar bra men sen i slutändan är han ändå inte tillräckligt bra. Det är som att han har ett bra manus men inte är tillräckligt bra regissör.

Roma har haft en bra period innan de två senaste matcherna. De är lite mer ursäktade än Inter. De har ett yngre lag och är inne i ett nytt projekt med många nya spelare. Det kommer komma små svackor. Men försvaret måste skärpa sig.

Napoli öser på men har svårt att få in bollarna. Gökhan Inler är inte den han var i höstas. Tränare Walter Mazzarri säger att det inte är kris men resultaten talar ett annat språk. Nu måste de få lite kontinuitet i sin berömda trio och börja plocka trepoängare. Kanske är svackan perfekt inplanerad precis innan man prickar toppformen mot Chelsea? Hur som helst blir jag mer och mer övertygad om mitt eget tidigare påstående att Mazzarri inte tränar Napoli nästa säsong.

***
Michele Pazienza gjorde mål direkt för Udinese och den evige Antonio Di Natale också. Udinese smyger med. Ändå är arenan knappt halvfylld.

***
Problemen med arenor och kyla i Italien hamnade ändå i ett annat ljus när man fick höra om tragedin i Egypten. Hur kan man spela en match i ett land där oroligheterna är så stora just nu och där ingen säkerhet kan garanteras. Jo, fotboll genererar pengar. Så länge sedlarna rullar in kan man kliva över lik.

Fotbollen har mer eller mindre gått och blivit en sak. En industri.

Lorenzo Medici

Mercatons sista dag

Igår var det transfer-marknadens sista dag. En vintermercato i lågkostnadens tecken. Inga dyra nyförvärv och helst lån med köprätt. Så ser verkligheten ut och faktiskt inte bara i Italien. Men lite intressant var det i alla fall.

Milan spände bågen tidigt med Carlos Tevez och Riccardo Montolivo men slutade med Sulley Muntari, Lucas Roggia och Maxi Lopez. Milan har fortfarande tillräckligt bra lag för att kämpa om scudetton men man har inte kommit närmare de bästa lagen ute i Europa. Hur stor är chansen att Muntari gör en Seedorf eller en Pirlo? Alltså går från Inter till Milan och plötsligt blir väldigt mycket bättre. Även om Muntari en gång var en dynamisk och briljant spelare känns det idag lite långsökt. Unge Lucas Roggia kommer på lån från Mino Raiola, nej förlåt Internacional, och får nu våren på sig att försöka visa att han är tillräckligt bra.

***

Inter löste inte direkt de pusselbitar jag tycker de saknar. Nämligen en anfallare som kan göra skillnad och kvickare och mer tekniska mittfältare. Däremot har man väl uppgraderat inner-mittfältet något med Angelo Palombo och Fredy Guarin. Medan jag är tveksam till att Guarin blir en succé (anländer dessutom skadad) så borde Palombo ge mittfältet mycket hjärta. Men som på den senaste tiden med Inter är inte mercaton helt genomtänkt och förankrad hos sin tränare. Claudio Ranieri ville behålla Thiago Motta men blev inte bönhörd. Han ville gärna ha en ytter men fick det inte.

Ranieri som helst verkar vilja spela 4-4-2- sitter nu med en trupp som nästan kräver att man spelar med ett tremanna-mittfält bakom Wesley Sneijder (eller Alvarez) i en trequartista-roll. Även om jag personligen tycker att det är en bra uppställning så vet jag inte om Ranieri tycker så. I brist på stjärn-nyförvärv får nu Inter hoppas att det lossnar för Sneijder, att Forlan blir skadefri och även att Zarate kan komma igång.

Jag antar att både Milan och Inter väntar till sommaren med att leta efter de stora nyförvärven. Då kanske Milan på nytt försöker värva Tevez och Montolivo och Inter går på jakt efter Lucas och Lavezzi. Tills dess har klubbarna trupper som jag har svårt att se att de ska kunna ta sig till en final i Champions League med.

***

Juventus agerade förnuftigt och värvade Simone Padoin när man inte kunde köpa loss Radja Nainggolan. Cagliari-mittfältaren lär inhandlas i sommar och i väntan på honom har man skaffat en gedigen mittfältare som är en klar uppgradering jämfört med Michele Pazienza.

***

Inte helt oväntat gick Riccardo Montolivo ingenstans. Nu får Fiorentina exakt noll kronor för honom i sommar. Känslan är att det är så Montolivo velat ha det hela tiden för att kunna välja sin destination själv i sommar och förmodligen har han redan kommit överens med Milan. Men varför har inte Fiorentina och Corvino försökt sälja honom hårdare? Har Montolivo vägrat alla anbud? Kanske kommer sanningen fram så småningom.

Annars tycker jag att Ruben Olivera är en liten skalp och tycker även att det var bra att El-Hamdaoui affären inte blev av då jag inte riktigt trodde på honom i Serie A. Affären var mer eller mindre klar och Ajax kommer nu ha en väldigt missnöjd spelare. Något som Fiorentina själva riskerar att ha i Alessio Cerci då han varit på väg bort i flera veckor men blev kvar i klubben. Märkligt att värva Kennet Zohore när man redan har en talang av samma spelar-typ i Boubacar (utlånad till Racing Santander).

***

Vasst av Genoa och Preziosi att värva Ciro Immobile till sommaren. Jag kan på ett sätt förstå att Juventus inser att det kan bli svårt att ge plats för sin unga talang men man riskerar återigen att göra en Giovinco. Frågan är vad Genoa kommer göra med Immobile. Preziosi samlar på sig talanger som små leksaker men det är sällan man ser dem göra någon karriär i klubben. Återstår att se vad som händer med spelare som Immobile, Destro, Boayke, Ragusa, Polenta och Polo. Är de värvade för att man vill skapa ett stort Genoa eller mest för att göra kassavalvet större?

***

Cska Moskva ville ha lite för mycket pengar för Keisuke Honda och det var nog vettigt av Lazio att dra sig ur. Tveksamt om han är värd runt 150 miljoner. Att istället plocka in Antonio Candreva kan bli ett smart drag. Däremot undrar man om anfallsbesättningen räcker nu när man sålt Djibril Cissé. Bakom Miroslav Klose finns nu bara i stort sett Tommaso Rocchi och Libor Kozak. Två spelare som antagligen inte är tillräckligt bra för en hel vår.

Man försökte in i det sista med att värva Nilmar men lyckades inte. Så kan det gå när man är ute i sista sekunden. Undrar hur nöjd Reja är med den här mercaton? Men visst, det verkar räcka gott med Klose. Antar att Edy Reja ofta kommer spela med Hernanes och Candreva bakom en ensam Klose. Men vad händer om tysken blir skadad?

***

Roma har lite i det tysta värvat brassen Marquinho som jag tror kan överraska. Kul att Valerij Bojinov återvänder hem till Lecce och Daniel Löfqvist hann bli utlånad till Gubbio också.

***

Klara transfers:

Sulley Muntari (Inter-Milan)
Jag har en känsla av att Muntari kommer passa bättre in i Milan än vad han gjorde i Inter. Milan drömmer kanske om att han ska ta samma sväng som Pirlo och Seedorf vilket jag tror är långsökt. Kommer ge en del substans men är inte direkt den mittfälts-förstärkning som Milan-supportarna hade hoppats på.
Transferbetyg: 6

Nikolaj Gulan (Fiorentina-Chievo)
Har sällan visat något av värde. Tveksamt om han nu skulle göra det i Chievo.
Transferbetyg: 5,5

Simone Padoin (Atalanta-Juventus)
Smart värvning i väntan på Nainggolan. Bidrar med mer än Pazienza.
Transferbetyg: 6,5

Kennet Zohore (FC Köpenhamn-Fiorentina)
Talang som är storväxt men något tungfotad. Jag gillar Boubacar mycket mer.
Transferbetyg: 6

Gennaro Delvecchio (Catania-Lecce)
En spelare som Cosmi gillar men som jag personligen inte gillar.
Transferbetyg: 5,5

Valerij Bojinov (Sporting Lissabon-Lecce)
Återvänder “hem” till Lecce. Har en känsla att det kan få igång honom.
Transferbetyg: 6,5

Marco Motta (Juventus-Catania)
Det var länge sedan man pratade om Motta som en framtida landslagsman men jag tror nog han kommit rätt till Montellas famn.
Transferbetyg: 6,5

Marquinho (Fluminense-Roma)
Har teknik och hyfsad löplunga. Kan bli en överraskning.

Transferbetyg: 7

Fredy Guarin (Porto-Inter)
Jag känner mig långt ifrån säker på att colombianen blir någon succé och det ar förnuftigt av Inter att få till ett lån med köprätt. Det rör sig dock om en bra spelare med kraft och dynamik.
Transferbetyg: 6,5

Ruben Olivera (Lecce-Fiorentina)
Olivera har enligt mig de senaste två åren varit väldigt underskattad. En liten skalp.
Transferbetyg: 7

McDonald Mariga (Inter-Parma)
Var precis som jag sa när han lämnade för Inter att han inte var tillräckligt bra för en storklubb och att Inter slösade bort pengar på affären. Nu återvänder han till Parma vilket är mer hans rätta nivå. Kommer ge välbehövlig tyngd på mitten för “i ducali”.

Transferbetyg: 6,5

Vincenzo Iaquinta (Juventus-Cesena)
Har varit skadad länge och det är svårt att veta i vilken form han är numera. Om han hittar tillbaka till sin träbenta men löpvilliga anfallsstil borde han ändå vara en förstärkning för Cesena.
Transferbetyg: 6

Ishak Belfodil (Lyon-Bologna)
Intressant att Bologna lyckas få till ett lån med köprätt med en talang från Lyon men däremot är jag mycket tveksam till om Belfodil har någon framtid i Serie A.
Transferbetyg: 6

Fernando Belluschi (Porto-Genoa)
Jag gillade argentinaren mycket när han slog igenom i Argentina men sedan gick hans karriär inte riktigt så bra som jag trodde. Har dock lyft sig på senaste tiden. Relativt komplett mittfältare som jag tror kan göra succé.
Transferbetyg: 7

Roger Carvalho (Figuirense-Genoa)
Intressant mittbackstyp som kan förstärka Genoa-försvaret rejält.
Transferbetyg: 7

Angelo Palombo (Sampdoria-Inter)
Har en svag säsong bakom sig i Sampdoria men kommer nog lyfta sig nu när han får chansen i ett storlag. Tillbaka i den högsta serien där han hör hemma.
Transferbetyg: 6,5

Osarimen Ebagua (Torino-Catania)
Gjorde ingen succé i Torino men ger Catania ett anfallsalternativ som man tappat i Lopez.
Transferbetyg: 6

Felipe Seymour (Genoa-Catania)
Fick inte så många chanser i Genoa och var väl inte jättebra när han fick dem. Tycker dock att Seymour har kvalitéer och kanske kan han visa det i sin nya klubb.
Transferbetyg: 6

Juan Pablo Carrizzo (Lazio-Catania)
Argentinska målvakter har ofta en annan spelstil som inte alltid rimmar bra med Serie A. Så har det varit för Carrizzo men Catania är ju vana vid argentinare så kanske löser det sig bra.
Transferbetyg: 6

Mario Santana (Napoli-Cesena)
Blev aldrig någon hit i Napoli och får nu försöka hjälpa kvar Cesena i Serie A. Bör ge Cesena rutin och viss kvalité.
Transferbetyg: 6,5

Antonio Candreva (Cesena-Lazio)
Är lite av en “outcast” och har hunnit med många klubbar på kort tid. Kanske är Lazio rätt melodi för honom att hitta tillbaka till sin fina potential. Intressant övergång.
Transferbetyg: 6,5

Erjon Bogdani (Cesena-Siena)
Byter klubb men inte färger. Ganska meningslöst nyförvärv för Siena. De som de redan har är bättre.
Transferbetyg: 5,5

Dario Dainelli (Genoa-Chievo)
Är i sina bästa stunder en gedigen och huvudstark spelare men i sina sämsta stunder ett långsamt och klumpigt träben. Chievo får hoppas att det finns lite klass kvar i den långa mittbacken.
Transferbetyg: 6

Ouasim Bouy (Ajax-Juventus)
Mittfältstalang som varit kapten i Ajax ungdomslag. Kan bli mycket bra med tiden.
Transferbetyg: 6,5

Lucas Roggia (Internacional-Milan)
Kommer på lån från Internacional sponsrad av Mino Raiola. Har våren på sig att visa vem han är.
Transferbetyg: 6

Lorenzo Medici
ANNONS
ANNONS

Hej, du har en äldre version av webbläsare

För en bättre upplevelse på fotbollskanalen, vänligen byt till senare version

chrome
safari
ie
firefox
Fortsätt ändå