POPULÄRA LAG

POPULÄRA SPELARE

ANNONS

Så mycket bättre är ditt lag

Så mycket bättre (eller sämre) är ditt lag än förra säsongen:

1. Fiorentina +14
2. Napoli +12
3. Catania +9
4. Inter +8
5. Juventus +4
6. Parma +3
7. Lazio +2
8. Roma +2
9. Bologna +1
10. Cagliari 0
11. Atalanta -4
12. Chievo -4
13. Siena -5
14. Genoa -5
15. Milan -7
16. Udinese -8
17. Palermo -14.

Poängligan:

1. Marek Hamsik 9 mål + 11 assist= 20 poäng / Edinson Cavani 18+2= 20
3. Stephan El Shaarawy 16+3=19
4. Francesco Totti 9+8=17
5. Antonio Cassano 7+8=15 / Stevan Jovetic 11+4=15

Vem skjuter mest på mål?

1. Edinson Cavani 43 ggr
2. Stephan El Shaarawy 40
3. Hernanes 34

Vem springer mest offside?

1. Antonio Di Natale 47ggr
2. Alberto Gilardino 45
3. Fabrizio Miccoli 30

Mest nersparkad?

1. Alessandro Diamanti 102 ggr
2. Pablo Barrientos 78
3. Francesco Totti 74

Fäller oftast?

1. Juraj Kucka 70 ggr
2. Gonzalo Bergessio 61
3. perparim Hetemaj 59

Flest gula kort?
1. Daniele Conti 13 st
2. David Pizarro 12
3. Danele Gastaldello 11

Flest vunna dueller?

1. Valon Behrami 88 vunna
2. Juraj Kucka 81
3. Allan 78

Flest offensiva passningar?

1. Andrea Pirlo 1069 st
2. Borja Valero 919
3. Riccardo Montolivo 826.

Lorenzo Medici

Matchrapport från himlen

Huvudstäder i sina regioner och lika på många sätt, men separerade av Appenninerna lever de i periferin av varandra. Det skiljer bara ca 80 kilometer mellan Bologna och Fiorentina. I fotbollsvärlden är de rivaler och framgångsmässigt är det inte så stor skillnad klubbarna emellan.

Bologna har vunnit klart fler scudetton, sju stycken, men har även långa perioder där man harvat i botten. Fiorentina har bara två scudetton men har å andra sidan en klart mer imponerande statistik när det gäller Europa Cup-spel.

Niccolo hade Fiorentina i blodet, han stod frekvent i Curva Fiesole och hejade på sitt Viola.  Han stod mitt bland supportrarna när Batistuta sänkte Arsenal i Champions League på Wembley.

Niccolo var samtidigt en av Italiens mest lovande försvarare och hade gått från sin kära moderklubb, Fiorentina, till Arsene Wengers Arsenal vid blott 16 års ålder. Men hemlängtan tog honom hem då han lånades ut till Bologna. Francesco Guidolin lät honom debutera i Serie A, säsongen 2000/01.

Den 9 februari 2001 skulle Niccolo åka hem efter träningen med sin scooter. Han kom aldrig hem, han förlorade kontrollen i det regniga vädret och kraschade in i ett skyddsräcke. Niccolo Galli blev bara 17 år.

Kanske blev han lite förbannad från sin fotbollshimmel när Fiorentina förlorade igår och missade chansen att hänga på Lazio i jakten på tredjeplatsen. Men nog var det en hyfsad tröst att det var Bologna som stod för motståndet.

Lorenzo Medici

Våga skjuta, tufft att göra mål

Juve har rymt! Napoli kunde inte vinna över Udinese och nu ligger Juventus sex poäng före dem. Det känns som att matchen lagen emellan blir lite av sista chansen för Napoli.

Poängen igår på Friuli var ändå betydelsefull. Det är viss skillnad på att vara sju eller sex poäng efter. Vinner Napoli på fredag är man “bara” tre poäng efter Juve vilket är psykiskt klart mycket lättare att motivera sig med i fortsättningen än vad fyra hade varit.

Överhuvudtaget är det intressanta Napoli-tider nu, fotbollsguden själv, Diego Maradona, är i stan för en kort visit, en TV-intervju och en presskonferens där han ska ge sin version av skatteåtalet (det är därför han är där). Tyvärr är han inte kvar på fredag.

Sedan kan jag inte låta bli att börja snegla på sommaren och nästa säsong för Napoli. Kanske står en ny era på glänt och väntar. Utan Walter Mazzarri och utan Edinson Cavani. Ett Napoli som sätter sin tro till bröderna Insigne, med Marekiaro och Cannavaro som fanbärare och ett och annat intressant nyförvärv.

Om Mazzarri lämnar i sommar blir det väldigt intressant att se vem som tar över. Jag har ändå lite svårt att se ett Napoli utan en hetsig Mazzarri som pekar på sin klocka stup i ett.

***

Våga skjuta, tufft att göra mål. Den gamla Bajen-dängan passade bra in på Lazio igår.  Först laddade Stefan Radu oväntat kanonen och sedan avlossade Senad Lulic en inte lika överraskande missil.

Med de två målen tar sig nu Lazio in i nästa helg och mötet med Milan med två poängs försprång. Segern för Lazio igår innebar att ett oavgjort resultat på lördag helt klart är ett åtråvärt resultat. Milan behöver vinna.

***
Inter är på väg att värva John Carew. Så istället för Livaja blir det nu alltså Rocchi och ……Carew? Herregud.

***

Ikväll spelas den uppskjutna matchen mellan Bologna och Fiorentina. Det betyder att omgångskrönikan skjuts upp till ikväll efter den matchen. Den bör alltså ligga ute på Fotbollskanalen.se runt 23.00.

Lorenzo Medici

The X-Factor

Det skulle bli de ungas derby, spelarna med X-faktorn blinkandes som neonljus i natten. Det blev väl till viss det eftersom Stephan El Shaarawy gjorde mål och Mario Balotelli var med och testade Handanovic flera gånger om. Men både M´Bayte Niang ocjh Mateo Kovacic satt på bänken. Så snarare blev derbyts x-faktor ett x som i kryss-faktor.

Ett resultat som Lazio kan dra nytta av idag och Fiorentina imorgon. Ett resultat som faktiskt innebär att Catania och Roma plockade in på Milano-lagen. Ett resultat som gjorde att varken Milan eller Inter behövde inleda veckan med ångest.

Derbyts första tio minuter var Antonio Cassanos. Han dansade runt, smekte passningar och var alldeles för lurig för Milan-försvararna. Men Milan åt sig in i matchen och desto mer de åt desto rörigare blev Inters positioner. Plötsligt låg De Sciglio högt upp och Nagatomo befann sig lite varstans men inte på rätt plats vilket innebar att Guarin hamnade som ytterback. Inters mittfält fick aldrig fast bollen, Inter-spelarna pressade när de inte skulle och pressade inte när de borde ha gjort det.

Boateng hittade en yta där Nagaotomo inte fanns men borde ha borde funnits och El Shaarawy avslutade med stor klass. Solklar X-faktor. Sedan försökte Balotelli hitta rätt bakom Handanovic tre gånger om. Nick, skott, frispark men inget lyckades. Super-Samir var omutlig.

Det tog otroligt nog en hel halvlek innan Stramaccioni gjorde någonting åt högerkants-misären. Zanetti och Nagatomo bytte helt enkelt plats och Guarin trycktes längre upp i plan. Det ska inte ta 45 minuter att rätta till en sådan sak. Självklart blev det bättre på en gång. Inter skakade fram en jättechans när Abbiati gjorde en jätteräddning på Guarins styrning. Men sedan började Milan behärska matchen, de ägde mittfältet och såg ut att gå mot en seger.

Men nästan som från ingenstans dök inhoppande Schelotto upp och nickade in Nagatomos inlägg. Inters minst tänkbara mål-kombo hade slagit till. 1-1. Tacka Handanovic för det. Efter det blev inte Milans spel riktigt detsamma och Inter hade lättare att komma till bra lägen än tidgare. Milan borde naturligtvis ha tagit bättre vara på sitt överläge och sina chanser. Annars löper man alltid risken att bli straffad.

Båda kan nu ändå i ganska lugn och ro ta sig an helgens matcher. Milan tar emot Lazio på lördag för en ny direkt tredjeplats-drabbning medan Inter åker till Sicilien för att möta den nya C.L-kandidaten Catania.

Men först ska Napoli försöka hänga på Juventus i en tuff match mot Udinese och Lazio ska ta emot Pescara ikväll och försöka dra nytta av Milano-lagens kryss, och omvandla det till sin fördel.

***

Lorenzo Medici

Dagen D

Rädslan att förlora var större än viljan att vinna på Sicilien. Palermo och Genoa spelade 0-0 och matchen innehöll väl framför allt två moment att plocka fram. 1. Sebastien Freys kanonräddning på Mauro Bosellis friläge. Där räddade fransmannen matchen för Genoa.
2. Salvatore Aronicas något märkliga utvisning. Med ett gult kort i bakhuvudet rusar man inte in i ofarlig situation på det sättet.

Palermo ligger nu riktigt risigt till poängmässigt. Men framför allt är spelet för dåligt för att tro att de skulle kunna komma ikapp. Ärligt talat är det ännu sämre med Malesani.

***
Annars är det ju dagen D. Derbydags mellan Inter och Milan. Betydelsen är stor, den så viktiga tredjeplatsen står på spel. Är Milan möjligen lite överdrivna favoriter? Den fantastiska segern över Barcelona kan ha dolt de rätt svaga insatserna mot Parma och Cagliari. Eller är man så  bra som sin senaste match?

Nej, varje match är en ny unik historia som ska skrivas. Mycket fokus lär hamna på Mario Balotelli. Hemvändaren på “fel” sida. Tack och lov verkar förhandsuppgifterna tala för att  Inter-supportrarna ska bua ut honom och inte köra apljud. Skillnaden är fundamental.

Men vi har även Antonio Cassano på andra sidan som också löper risken att visslas ut. Derbyt kanske också kan svara på om det äntligen släppt för Boateng? Om det blir Kovacic derby? Vilket försvar som håller bäst?

Personligen är kommer jag följa två andra spelare lite extra. Riccardo Montolivo och Fredy Guarin.Montolivo har verkligen tagit Milan i sin hand och inte släppt den. Han har varit ruggigt bra i ett par månader nu och mot Barcelona var han fantastiskt bra. Han är en nyckelspelare för Milan.

Precis som Guarin. Tvåmålsskytt mot Cluj. Han är lite  för ojämn men när colombianen är på topp har han få övermän på sin position i Serie A, jag misstänker att Inters öde ligger mycket i Guarin fötter ikväll.

Låt derbyt börja!

Lorenzo Medici

Myten om det ogynnsamma i att sparka tränare

Ikväll möts Palermo och Genoa. Två lag i botten av tabellen. Zamparini vs Preziosi. Två presidenter som sparkar tränare oftare än de flesta andra. De är kontinuitetens antiteser.

I Sverige kan deras sätt att driva ett fotbollslag ofta ses som oseriöst och jag hör ofta orden galenskap och att de är ett skämt. Men är vi säkra på att det är bättre att ha en och samma tränare i tio år än 20 olika?

Tja, om man har en tränare som Alex Ferguson, och man har oerhörda resurser så är det nog så, men inte ens det är säkert. Men om vi t ex jämför Palermo och Everton då? Två klubbar i ungefär samma storleksordning. Två klubbar som måste sälja sina bästa spelare och som har ganska lika ambitionsnivåer.

David Moyes blev tränare för Everton 2002, samma år som Maurizio Zamparini blev president för Palermo. Tio år senare är Moyes fortfarande tränare för Everton medan Zamparini har hunnit avverka över 20 olika tränare.

Detta är Evertons rad under tio år: 17-4-11-6-5-5-8-7-7
Detta är Palermos rad under åtta år: (5-1)- 6-8-6-11-8-5-8-16.

Förutom de två första åren( inom parentes)när Palermo spelade i Serie B så har klubbarna haft ungefär samma typ av historia. Båda har haft varsin gång då de snuddat vid nedflyttning och de har haft mer eller mindre samma framgångar:

Everton: 3 gånger Europa League, 1 gång kval till C.L och en FA Cup -final
Palermo: 4 gånger Europa League ( varav en gång bara två poäng ifrån C.L) och en final i Italienska cupen.

Siffrorna är väldigt likartade och framgångarna nästan identiska. Jag menar inte att det ena är bättre än det andra eller att Moyes inte är en kapabel tränare (tvärtom tycker jag att han är en av de bättre i P.L) utan det jag försöker peka på är att det som vi tror är det givna svaret kanske inte är det.

Det är på något sätt inbyggt i vår mentalitet (i alla fall upplever jag den så i Sverige) att kontinuitet och att ha en tränare länge är det “rätta” sättet. Jag har nog också alltid tyckt och trott så, men när jag började tänka efter så kanske det inte är så lätt. De klubbar jag tar upp är varandras motsatser vad gäller att behåla tränare, men har ändå nått nästan identiska framgångar. Kanske är Zamparinis höga frekvens av sparkade tränare en kontinuitet i sig?

Ibland kan det vara bra att sätta på prov det vi tror är en sanning. Testa den och se om den håller.

Ikväll gör Palermo och Genoa upp om livsviktiga poäng i bottenstriden. Det är troligt att deras ivriga sparkande av tränare nu håller på att ta ut sin rätt.

Men det är inte säkert.

Lorenzo Medici

Deus ex machina

Deus ex machina [ˈdeːʊs ɛks ˈmakina] (latin för “gud ur en maskin”, “gud ur maskinen”) “Begreppet härstammar från antikens romerska och grekiska teater där man i vissa pjäser lät en gud dyka upp på scenen och rädda en till synes hopplös situation. Guden/skådespelaren sänktes ned på scenen med hjälp av scenmaskineriet. Begreppet används i dag för alla händelser i en berättelse som på ett osannolikt sätt räddar en till synes omöjlig situation.”

Det blev en kväll när San Siro blev en rödsvart fästning, där inte ens fotbollsvärldens mest fruktade och skönspelande aktörer kunde laborera som de brukar.

Milan omfamnade det som till synes verkade vara en omöjlig situation och omvandlade taktik, koncentration till ren perfektion. Det var en stor seger för tränare Allegri och utförandet av matchplanen. Alla visste vad som skulle göras och alla ställde upp till 100 procent.

Milans spelare stod alltid rätt i sina positioner, offrade sig, bröt vid rätt tillfällen och undvek att fälla sina motståndare för frekvent. Milan behärskade konsten att både söndra och skapa. Det är inte lätt, men det är viktigt, inte minst mot ett lag som Barcelona. Om du bara söndrar och aldrig skapar, kommer trycket och bolljagandet till slut äta upp dig, men Milan attackerade med tillräckliga mellanrum för att inhalera både andrum och styrka.

Milan lyckades styra Barca till långsamhet, de fick dem att gå vilse i deras egen labyrint, de rödsvartas försvarsspel blev till ett vackert skådespel. Det var på många sätt väldigt italienskt.

Boateng fick göra mål, ett efterlängtad mål eftersom han haft en så trög säsong men kanske inte ett helt oväntat mål, då dessa matcher är hans typ av matcher. Där adrenalitet dryper där trivs Boateng bäst. Det var liksom bara skönt att se att det fortfarande kunde vara så.

Mexes och Zapata agerade gladiatorer längst bak medan deras sidovagnar, Abate och Constant, gjorde i princip allt rätt på sina flanker. Montolivo var drömskt bra då han både vann boll och agerade kreatör, Ambrosini lyckades dölja sin långsamhet på bästa sätt med att alltid stå rätt (alltså verkligen varenda gång) och Muntari gick från Inter-loser till Milan-legend på en kväll.

Framåt hade El Shaarawy inte alltid de perfekta mottagningarna eller de avgörande rycken på sin sida, men tog det ovärderliga jobbet i båda riktningarna, han lyckades vara tillräckligt jobbig för Barca-försvaret och oändligt tacksam att ha i det defensiva hemjobbet.
Boateng gjorde utan överderdrift sin bästa match för säsongen och Pazzini slet hårt längst fram utan att få några vettiga chanser att laborera med. Tio spelare som agerade i perfektion.

Det är sällan man ser Barcelona så harmlösa och skapa så lite chanser (egentligen inte en enda riktigt farlig chans). Jag tycker det var märkligt att Iniesta inte spelade på mittfältet då varken Xavi, Fabregas eller Buquets är kapabla att göra sin gubbe på samma sätt som han. Där fick Milan en del gratis. Har du en mittfältare som tar sig förbi sin motståndare bryts mönstret, man förändrar villkoren. Det fanns fler fel att hitta hos gårdagens Barcelona men jag gillar bättre att låta matchen vara Milans triumf än Barcelonas stapplande motgång.

För en storslagen triumf, det var precis var det var.

Lorenzo Medici

Punktmarkera Messi?

Alla de italienska lagen som spelade Europa-Cup-spel förra veckan förlorade i helgen och nästan alla gnällde på det hårda schemat och skyllde förlusterna på trötthet. Men tittar man på de andra lagen som spelade Europa Cup-spel vann 13 av 18 lag i helgens ligaspel.  Alltså nästan 75 %.

Bayer Leverkusen fick till och med spela redan på lördagen, alltså mindre än 48 timmar efter sin Europa League-match. Så om någon nu överhuvudtaget hade rätt att gnälla så är det nog de. Och om nu alla basket-spelare i NBA eller alla hockey-spelare i NHL orkar spela tre gånger i veckan en hel säsong, varför orkar inte Serie A-lagen det ett par gånger under en säsong? Jag köper inte bortförklaringarna.

***
Jag kanske börjar förstå varför Pablo Osvaldo har en opålitlig spelsti. Ena dagen het och briljant, andra dagen kall och lat. Hans två tidigare före detta kvinnor har nu beklagat sig över att Osvaldo roar sig med sin nya tjej, Jimena Baron, i Prag och att han inte har sett sina barn på flera månader (han har alltså tre barn med två olika fruar). Ibland kanske ens karaktär i det vardagliga livet speglar av sig i karaktären på fotbollsplan.

***

Senaste från Cagliari och Is Arenas: Matchen mot Torinos ska spelas där…..men inför tomma läktare.

***
Giuseppe Iachinis beskrivning av sin nya guldgosse Innocent Emeghara: en mix av Suazo och Inzaghi. Klockrent.

***
Punktmarkera Messi eller inte? Det verkar vara frågan för Berlusconi. Problemet är att Barcelona är så mycket mer än Messi, det är lätt att glömma bort det i argentinarens storhet.

Personligen är jag tveksam till om en punktmarkering skulle vara lösningen. Vem skulle utföra det? Ambrosini? Muntari? Det bästa är nog att se till att hela tiden ha någon som understöder den spelare som går på Messi. Ännu bättre är det om Milan lyckas skapa ett eget offensivt spel så mycket som möjligt och hålla bollen borta från honom.

Självklart kommer det bli svårt för Milan att vinna över Barcelona på två matcher. Det är fortfarande skillnad i kvalitet lagen emellan men inget slag är ju förlorat förrän det är….förlorat.

Inte minst hemma på ett fullsatt San Siro.

Lorenzo Medici

En pur-pur fotbollsvärld

För mig var detta det närmaste propaganda-fotboll man kan komma. När Fiorentina spelar som igår mot Inter har de ingen motsvarighet i Italien. Det är ett fantastiskt fotbolls-tivoli som Montella har skapat. Det var förföriskt vackert.

Det var ju så här Fiorentina spelade stundtals i höstas. Fast ändå inte, gårdagens insats var det bästa de visat upp hittills.

Montellas purpurglänsande orkester sattte an tonen direkt i matchen, Stevan Jovetic befann sig längre fram i plan än tidigare, sprang i djupled och drog isär Inters lagdelar så att Fiorentina kunde stoppa in sina spelskickliga pjäser i de ytor som skapades.

Montella hade för kvällen valt Adem Ljajic framför Luca Toni. Ett helt avgörande val. Även om Toni spelat över förväntan (i alla fall för mig) så blir spelet mer stereotypt med den långe anfallaren där framme. Motståndarna vet ungefär vad som väntar och man kan aldrig spela djupledsbollar på Toni (man kan, men han lär aldrig hinna först på dem).

Med Ljajic blev Jovetics anfallsliv så mycket bättre och roligare. Fiorentina spelade som totalfotbollens ikonbild, alla rörde sig, hela tiden och på olika ställen. Inter blev förvirrade och totalt utspelade. Cuadrado trampade på gaspedalen, Borjas, Aquilanis, och Pizarros fötter var omslutna av blommor och trummade på utan stopp, försvaret kändes tätt igen och Jovetic och Ljajic väggspelade, dansade och gjorde mål.

Inter kan skylla på att man borde ha vilat fler spelare från i torsdags osv. Sanningen kanske handlar mer om att Kuzmanovic och Cambiasso sprang i tomma intet i avund över Fiorentinas teknik och fart, att Nagatomo och Zanetti var så nedtryckta långt ner i plan att de aldrig fick se offensivens dagsljus, att Guarin och Palacio inte kom upp i vanlig nivå och att Cassano trýcktes ut mot kanten. Massimo Moratti började säkert rota efter  Diego Simeones telefonummer (vore det inte en perfekt matchmaking?) redan i halvtid.

Det fanns så mycket som inte fungerade för Inter men det gav också en indikation på att segern mot Chievo kan ha varit en illusion, att de brister vi såg var värre än man trodde. Kanske handlade den segern mest om Cassanos briljans och om Chievos svagheter. Inter kommer nu kliva in säsongens viktigaste match i brygga.

För nu väntar ett Milano-derby på söndag som inte bara blir extremt viktigt utan kan bli livsavgörande på många fronter. För Champions League-platsen, för den psykiska hälsan och för Stramaccionis framtid.

Fiorentina däremot har öppnat upp armarna för den kommande våren med vad det verkar gryende storform. För kan de fortsätta att spela som igår i merparten av matcherna som är kvar, ja då är tredjeplatsen deras.

***

Napoli är bara maskerade scudetto-jägare. Utan masker står de nakna. Igår hade de en jättechans att plocka in tre poäng på Juventus. Men som så många gånga förr tog de den inte när det väl gällde. Igår sov de igenom första halvlek, försökte lite mer i andra men bara i spasmiska försök och utan större övertygelse.

Cavani är kall, Insigne och Pandev mår bäst som inhoppare men blir rädda från start, Inler styr inte spelet som han kan. Behrami var en av få som var bra igår. Planen som var en sandåker var ett problem men det är svårt att köpa den bortförklaringen då samma villkor gäller för motståndarna. Sanningen var att Sampdoria kändes vassare och hade de vunnit hade de inte rånat någonting.

Rånad blev däremot Marek Hamsik senare under söndagen. Sittandes i sin bil fick han under pistolhot ge bort sin Rolex. Det här är ett problem som Napoli i slutändan kommer få lida för. Det har hänt alldeles för ofta (både Cavanis och Lavezzis fruar) och börjar spelarna bli oroliga för sin familjer kommer de inte vilja stanna. Fullt förståeligt, men trist och sorgligt för Napolis utsikter som fotbollsklubb.

***
Jag är glad för Adem Ljajics skull. Jag tycker han fått oförtjänt mycket skit. och jag har alltid försvarat hans talang när det blåst hårt kring hans insatser. Hoppas han får fortsatt förtroende nu och att han kan hitta en större jämnhet i sitt spel.

***
Hur långt kan de sicilianska elefanterna flyga egentligen?

***
Marco Sau bara fortsätter att imponera. Två nya mål igår och landslaget närmar sig.

***
Det gör det säkert även för Alessio Cerci som gjorde en ny superinsats igår mot Atalanta (Prandelli satt på läktaren). Dessutom var Ogbonna tillbaka igår och Primavera-laget flyger fram i Viareggio.  Kan bli en fin vår för Toro.

***
Viktig seger för Genoa igår. Siena (spelar dock idag) Pescara och Palermo riskerar att bli ifrånåkta.

***
Ikväll avlutas den 25:e omgången med Siena-Lazio och på onsdag tar Milan emot Barcelona. Bara att åka vidare.

Lorenzo Medici

Tottiprojektilen fällde den gamla damen

Romas nye tränare Andreazzoli har egentligen inte gjort något revolutionärt, men har däremot smart och logiskt nog  ändrat försvarsspelet. Med en trebackslinje som ligger mycket lägre ner i plan blir det mycket lättare att spela försvarsspel.

Zeman sökte det unika men också perfektion med sitt höga försvarsspel medan Andreazzoli tar en lättare väg till tryggheten. 1-0-segern igår mot Juventus kändes mer som ett avstamp för en fin vår än ett ensamt jubel i vildmarken.

Den första halvleken dominerades av Juve och  Roma satsade på snabba omställningar. Men Romas kontringar blev färre och färre och halvleken blev tråkigare och tråkigare. Därför var den andra halvleken som en positiv kalldusch. Farten höjdes, chanser skapades och det var främst Roma som visade framfötterna.

Jag tyckte trebackslinjen fungerade bra, Torosidis gjorde en härlig match på sin kant och även Lamela visade positiva tendenser. Men utan Totti, ingen seger. Vilken projektil! Buffon hann knappt reagera. Bara riktiga mästare gör sådant.

Juventus gjorde inte en av deras bättre matcher. Kanske var de lite slitna av matchen mot Celtic i veckan men framför allt tyckte jag deras match igår visade att två saker saknades för dem. Den ena var Marchisio, hans briljans och hans andravågskraft och den andra var en kreativ offensiv kraft, antingen en Cavani-typ eller ja, faktiskt en Totti-typ. För Juves del innebär det nu att Napoli har en jättechans att plocka in poäng på dem.

För Romas del kan segern betyda….massor. Segern kan ge dem en rejäl skjuts sjävförtroendemässigt och nytt hopp.

Tacka en 36-årig ung kejsare för det.

Lorenzo Medici

Alltid Balotelli

Alltid Balotelli. Igår mot Parma gjorde han mål igen, på frispark den här gången. En bra slagen frispark som jag tycker Pavarini kanske borde ha varit bättre med på, men faktum kvarstår, han har nu gjort fyra mål på tre matcher och Balotelli var matchens matador igår igen. Parma och oftast Andrea Coda hade problem att hålla reda på Balotellis styrka.

Igår fick han ta emot mycket stryk och detta är någonting han måste lära sig att hantera, för det kommer fortsätta. Så svårstoppad är han. Men de största spelarna klarar det. Det tror jag att Balotelli också kan.

Annars gjorde Milan ingen vidare match, Parma var spelmässigt minst lika bra men hade svårt att vaska fram farliga chanser. I sådana här matcher blir Balotelli avgörande, det är det han värvats för.

Den typen av vapen kommer Milan att behöva nu på onsdag.  Men kanske går det lika bra med en faraon och en Niang. Och om inte annat, ett fullsatt San Siro räcker en bra bit.

Snart får vi se.

Lorenzo Medici

Förfalskade dokument, Milito crac och kaos i Roma

Ursäkta att jag är lite sen. Jag har varit hos sjukgymnasten. Börjat mitt rehabiliteringsprogram för min avslitna hälsena. Två månader av invalidisering är över.

För Diego Milito är rehabiliteringen fortfarande en bit bort. För mig som själv har spelat fotboll och råkat ut för skador kunde jag nästan känna smärtan när jag såg bilderna. Men gårdagens otäcka skada kunde även få de som aldrig satt sin fot på en fotbollsplan förstå vidden av. Crack. Säsongen är över. Kanske till och med en fantastisk karriär.

Självklart är det ett avbräck för Inter, på ett mentalt plan med också på ett sportsligt. Palacio och Cassano måste hålla sig friska nu och även om de gör det kommer “Il Principes” snärtiga avslutsförmåga att saknas ibland, det är jag övertygad om. Det hade varit bättre med en Livaja än en Schelotto i detta läge.

Inters seger över Cluj överskuggades naturligtvis över av Militos knäskada, men det fanns positiva saker att plocka fram. Palacios inhopp och två mål, Guarins starka insats och så Kovacic då. Den unge mittfältaren visade igår varför Inter betalat en så hög summa för honom och gav indikationer på att han kommer kunna klara av att spela som regista.

***
Napoli gjorde sin kanske sämsta insats för säsongen igår när de förlorade med 0-3 mot Viktoria Plzen. Jag har aldrig sett så många dåliga insatser samtidigt hos Napoli. Jag hoppas verkligen att vi får se Insigne framför Pandev framöver och helst aldrig mer se Donadel från start. Nyförvärvet Rolando får väl ges en ny chans men gårdagen var en debut att glömma fort.

***
Libor Kozak agerade som så ofta super-sub. Hans två mål och framför allt det sista gav Lazio (3-3 mot Mönchengladbach) ett mycket bra läge inför returen.

***
Cagliaris Massimo Celino blev igår arresterad. Nu misstänks han för att ha förfalskat dokument kring IS Arenas. Exakt vad som har hänt och vad det innebär får vi kanske veta snart. Eller kanske inte. Cellino-röran verkar inte ha någon ände.

Som om det inte var nog beslutades det igår att Cagliari-Roma visst ska spelas om (fast nu kommer väl Roma överklaga). Turerna kring matchen har redan varit för många och är tyvärr en inte alltför ovanlig bild av hur saker kan fungera i Italien.

***

Ett hårt beslut för Roma som redan har problem. I veckan gick president James Palotta ut och sa att supportrarna borde rikta sin ilska mot honom istället för Sabatini och Baldini. Lätt för honom att säga som befinner sig i USA. Kanske hade det i detta läget varit bra med en ägare på plats.

***

Men ikväll är det match! Milan mot Parma. Bland elaka skador, skandaler, kriser, nya stjärnor, galna stjärnor, inställda matcher går showen vidare.

Välkomna till Serie A mina damer och herrar.

/

Ciao Carmelo.

[youtubeplay id=”eOC4wF5-bBY” size=”medium”]

Lorenzo Medici

15 eventuella sommarövergångar

Radja Nainggolan
Var redan i januari på väg till Napoli och troligen kom man överens om att återuppta kontakten i sommar. En övergång som lär bli av om inte något annat lag kommer och bjuder mycket stora summor.

Mauro Icardi
Inter ryktas redan ha gjort klart med Icardi. Jag skulle kanske inte gå så långt men troligen ligger de väldigt bra till. Icardi vill säkert till Inter med tanke på det stora antalet argentinska spelare i klubben. Inter kommer behöva lägga upp minst 15 miljoner euro om man inte lägger spelare emellan. Något som Inter säkert kommer försöka med.  Silvestre kanske?

Leandro Damiao
Om Napoli skulle sälja Cavani, vilket inte är omöjligt, kan denna brasse ligga bra till som hans efterträdare. Damiao har, om än inte lika bra, lite samma typ av kvaliteter som Cavani och skulle kunna vara en vettig ersättare. Kommer säkert kosta 15-20 miljoner euro.

Angelo Ogbonna
Storklubbarna kommer slåss om hans signatur i sommar, var så säkra. Milan är en uppenbar aktör i Ogbonna-jakten då de verkligen behöver en klippa längst bak. Men även Roma känns som ett lag som skulle må väldigt bra av den italienska landslagsbackens tjänster. Men vad händer om t ex PSG och Manchester United lägger sig i? Har de italienska klubbarna verkligen råd då?

Pablo Osvaldo
Har varit upp och ner i sina insatser och är för ofta ett orosmoment. Lämnar kanske Roma i sommar. Vilka är intresserade? Någon klubb i Primera division?  Fiorentina? Har nog sänkt sitt värde något med sin lite opålitliga spelstil.

Paulinho
Har länge varit på Inters lista men troligen tröttnade man på att vänta och värvade Kovacic istället. Inter har säkert inte helt släppt brassen men Paulinho själv verkar vänta på bud från PSG eller någon Premier League-klubb, annars hade han nog redan varit en Inter-spelare. Kommer troligen inte till Serie A i sommar.

Davide Astori
Jag har svårt att tro att han spelar i Cagliari nästa höst. Milan, Napoli eller Roma?

Stevan Jovetic
För ett kvartal sedan ville Juventus och Manchester City desperat ha honom. Hans svaga form kan ha lugnat intressenterna något. Men vad händer om hans klena spel fortsätter. Hur förändras förutsättningarna och hans framtid då? Kommer priset sjunka och därmed göra Fiorentina mindre villiga att sälja? Vill Jovetic kanske ta revansch och stanna ett år till? Eller gör det honom mer sugen på att lämna? Hur det än blir lär Jovetic bli en sommar-såpa på marknaden….igen.

Ciro Immobile
Juventus äger halva ägarskapet och Genoa andra halvan. Mycket kommer handla om hur gärna Juve själva vill ha honom men min känsla att de kommer satsa på andra spelare. Vilket innebär att han kanske varken spelar i Juve eller Genoa nästa säsong utan i Napoli. Om de säljer Cavani är det inte omöjligt att man vill köpa två starka anfallare för att täppa igen hålet efter “Il Matador”. Icardi är en spelare man vill ha men han är på väg till Inter. Därför kan Immobile bli deras förstaval. Tanken att koppla ihop honom med Insigne igen lockar säkert både Napoli och Immobile själv.

Modibo Diakité
Blir kontraktslös i sommar och även om det inte är någon stjärnförsvarare vi pratar om kommer alla toppklubbar i Italien bråka om honom eftersom man får en duktig back gratis. Har dock en känsla att Diakité även vill sondera terrängen hos utländska klubbar.

Fabrizio Miccoli
Hans kontrakt går ut med Palermo i sommar och han har ännu inte skrivit på någon förlängning. Det är inte omöjligt att han till slut gör det eftersom han känner sig så pass bunden till klubben. Men kan den senaste turbulensen i klubben fått honom på andra tankar? Och vad händer om Palermo åker ur? Är det dags att avsluta karriären i hans kära Puglia och Lecce?

Edinson Cavani
Känslan är att Napoli inte kommer kunna behålla honom om rätt summa läggs upp. Real Madrid? Manchester City? Chelsea? PSG? Troligen bara de som har råd.

Vladimir Weiss
Har stundtals imponerat med sin dribblingsförmåga och kvickhet. För mig är talangen uppenbar och han känns som en sådan spelare som skulle bli ännu bättre och mer koncentrerad i ett större lag. Inter? Fynd-varning.

Juan Quintero
Känns lite bortglömd eftersom han varit borta i Sydamerika på U-20-turnering för sitt Colombia. Gör inga misstag, Quintero var en av  turneringens bästa spelare (om inte den bäste) och har bara stärkt sitt transfervärde. Problemet för de italienska klubbarna är att han nu är mer känd för andra europeiska toppklubbar. Men Inter har en viss Ivan Cordoba i rockärmen….

Andrea Poli
Juventus var snuddande nära att köpa halva delägarskapet av Poli under januari. Finns inget som pekar på att de inte skulle återuppta den övergången i sommar. Poli lär bli en Juventus-spelare i höst.

Lorenzo Medici

Kvartsfinals-dörren sparkades in

Innan mötet mellan Celtic och Juventus hade jag “I Bianconeri” som ganska stora favoriter. Jag hade svårt att se hur de inte skulle kunna slå ut Celtic i två möten, inte minst när de avslutar på hemmaplan.

Men jag trodde verkligen inte att Juve skulle ha  0-3 att gå på i returen. Det är inte ett jätteläge utan det är helt enkelt avgjort. Conte kan vila halva laget om han vill.

Alessandro Matris tidiga mål skapade så klart en viss matchbild. Celtic attackerade och Juventus försökte kontra. Celtic skapade också en del halvchanser men Juve försvarade sig klokt.

Skickliga lag kan läsa av matchen, anpassa sig och förändra sig under spelets gång. Juve visste hur de skulle försvara sig, men också att det krävdes försök till kontra-attacker.

Som när Matri skarvade fram till Claudio Marchisio (magnifikt bra igår) som vände bort sin motståndare och smackade dit tvåan t ex. Eller när Marchisio spelade fram till Mirko Vucinic för trean. Celtic skapade så många chanser de kunde men var inte bra nog att ta vara på någon av dem. Juventus skapade så många chanser de tyckte sig behöva och tog vara på alla. Det är ofta de viktiga momenten som skiljer lagen åt.

Att inte vara speciellt bra men ändå behärska matchen på det sättet Juve gjorde är ett styrkebesked. Att veta när och kunna sätta i nådastötarna är inget som alla klarar av.

Juventus stora seger var inte bara bra för returen utan även för ligaspelet. Nu kan de spela mer avslappnat, lägga stort fokus på kommande seriematcher utan att behöva känna någon oro för att inte ta sig igenom dörren till kvartsfinal.

Den är närmligen redan insparkad.

Lorenzo Medici

Juve och Inter blev helgens vinnare

Inter gjorde något som de flesta andra Serie A-lagen inte gjorde, nämligen vann. Därför blev de tillsammans med Juventus något av helgens vinnare.

Segern över Chievo var ganska typisk för Inter den här säsongen. Den var svår att bli klok på, det fanns både toppar och dalar, det var spretigt. Och så fanns det Antonio Cassano. För mig var han matchens odiskutabla lirare. Varenda pass fanns det en tanke med, alltid utförd med varsam ömhet och sublim teknik. Det fanns en exakthet i varje aktion.

Annars var det mycket upp och ner. Försvarsspelet var rena parodin emellanåt, Gargano och Juan Jesus stod och sov vid baklängesmålet och det fanns ofta öppna gator bakåt. Framåt var det väl som vanligt, att man mer försökte ta sig fram med snabba omställningar än etablerat bollinnehav.

Walter Gargano kanske bäst profilerade gårdagens Inter. Upp och ner i sin insats.  Ibland så sprang han som en rabiessmittad hund som Chievo-spelarna inte kunde bli av med, men hans mottagningar studsade ifrån honom med flera meter. Han skruvade en frispark i  stolpen men hans passningar satt sällan på läppen.

Jag har även svårt att förstå grejen med Zdravko Kuzmanovic. Han springer som om han hade bly i låren, och är långsam i bolltransporteringen. Jag kan inte påstå att  jag tycker att Inter behövde ytterligare en långsam mittfältare som är bra i det “defensiva spelet” och jag kan inte se att Kuzmanovic kan göra något som inte Dejan Stankovic (tillbaka igår!) fortfarande kan.

Jag kan heller inte bli av med känslan att man inte vinner titlar med en spelare som Yuto Nagatomo i startelvan.

Men när Cassano är så bra som igår och Milito hade satt på sig skyttekungskorna (stor klass på målet), när Ranocchia hoppade högst av alla och när Cambiasso och Zanetti visade vägen med sin rutin och inställning , ja då spelar det inte så stor roll att det finns brister. I alla fall om motståndaren heter Chievo. Mot Fiorentina till helgen lär det krävas mer.

***

Roma har bytt tränare och spelsystem men var sig ganska likt. I första halvlek kändes det som att de hade något på gång och var bättre än Sampdoria. Men det var som om Samp kände av sina motståndare, för att sedan agera därefter. Som att de läste matchen bättre. Gianluca Sansone hoppade in och satte riktig fart på Samp medan Pablo Osvaldo trodde han kunde leka arrogant straff-hjälte.

Det var lite märkligt att det var just Daniele De Rossi (inblandad i två av baklängesmålen) och Pablo Osvaldo (straffen) som svek mest fast Zeman inte längre var där. För övrigt är Osvaldo helt iskall för tillfället. Det finns liksom inget mellanläge, antingen briljant eller irriterande usel. Tycker man även kan börja ifrågasätta Pjanics storhet. Han är liksom mycket väsen för ingenting, det känns som att det händer mycket när han har bollen men konsekvenserna är få. Man väntar liksom på att det ska lossna för honom men det händer aldrig.

Annars var det väl mest Erik Lamela som gav bäst signaler på kvalitet, han var vass igår. Det kan vara lite farligt när man inte får någon reaktion med en ny tränare, då brukar det kunna börja koka och bli irriterat. Jag tror att matchen mot Juventus blir mycket viktig för hur Roma kommer kunna ta sig an resten av våren.

Irriterad verkade även Sampdoria-tränaren Delio Rossi vara, på Nicoals Burdisso. Säkert något gammalt groll från Rossis tid i Lazio. Eller så sa argentinaren något väl valt ord. Det spelar egentligen ingen roll, Rossi måste sluta att spöa egna spelare eller visa finger så fort han blir provocerad. Han gör pastich på sig själv, han måste vara proffsigare. Annars kommer han ryka snart igen, vilket vore synd då han faktiskt håller på att bygga intressanta saker med Sampdoria.

***

Mario Balotelli var kanske inte lika bra som förra veckan, men han var återigen säker från elva meter och alltid på plats när det vankades målchanser. Annars tyckte jag Milan saknade Montolivo mycket, mittfältet var verkligen mest substans och extremt lite skicklighet. Milan var nog också glada att de slapp utvisning på Phillipe Mexes, i så fall hade kvitteringen troligen aldrig ägt rum.

***

Nu väntar en vecka med Champions League för Juventus och Europa League-spel för Inter, Lazio och Napoli. Milan börjar sin nedräkning mot Barcelona-matchen med att ta emot Parma på fredag.

Nu ökar vi takten!

Lorenzo Medici

Napoli svarade inte när Juve höjde insatsen

Juventus höjde sin scudetto-insats när de utan större bekymmer utmanövrerade Fiorentina i lördagens första stormatch. De behärskade mittfältet och skapade lite fler chanser.

Mirko Vucinic mådde bra när han utanför straffområdet med en bråkdels sekunds betänketid kunde smacka dit ettan för Juve. När han senare frispelad istället fick en evighets betänketid sköt han rakt på Viviano. Vucinic i ett nötskal. Men Juve får ta det onda med det goda.

Mer gott blev det för Juve när super-Vidal snodde boll, tog sig fram och serverade Matri på silverfat, den formstarke anfallaren tackade, tog emot och tryckte i strumplästen in tvåan. Det blev en uppförsbacke för stor för Fiorentina. Stundtals visade Viola lite av höstens fina spel men i slutändan kändes de inte lika trygga bakåt och för uddlösa framåt som tidigare. Jovetic är inte riktigt på topp och igår var Pizarro överglänst av Pirlo.

När Juve höjde kunde Napoli inte svara. Kanske blev de överrumplade av Lazios snabba fötter och deras smittsamma energi. Få eller inget lag i Serie A kan vara så skickligt i det kollektiva defensiva spelet som Lazio, de var alltid i numerärt överläge och vann boll. Det är Petkovics verk och det är imponerande.

Det var nog ingen slump att det var Sergio Floccari som gjorde  ledningsmålet med tanke på hans hysteriskt goda form. Floccari tog ner bollen som en vårkyss på bröstet och hittade rätt bakom De Sanctis. Rättvist.

Men Napoli kvitterade i slutet av matchen. Hugo Campagnaro hoppade, lekte Ibra, och volleyträffade. Inte som en normal ytterback utan som en klass-striker, pang kvitterat! Inte orättvist, Mazzarri hade satt in varenda offensiv spelare han hade att tillgå (framför allt Insignes injicerade speed skapade oro hos Lazio) och pressen mot Lazio-målet blev stor på slutet. Det var en galen och underbar match och jag tyckte båda lagen på något sätt förtjänade tre poäng, istället fick de bara en när de hade behövt fler.

För Napoli betydde det tappad mark på Juve, för Lazio vet vi bättre vad det betydde efter det att Milano-lagen sagt sitt idag.

Lorenzo Medici

Tankar inför omgång 24

Helgens omgång är fylld av spännande matcher och frågetecken som ska redas ut. Jag frågar mig själv hur denna helg ska sluta?

Kan Fiorentina rubba Juventus?
Det ska bli väldigt spännande att se om Fiorentinas form är på väg upp nu. Jovetic hittade tillbaka till målskyttet sist och Pizarros återkomst är livsviktig för lagets geometri. Juventus har också matchen mot Celtic senare i veckan att ta hänsyn till. Men jag tror ändå att en match som denna kan få Juve att tända till ordentligt. Det kan vara det som de behöver, en lagom dos av adrenalin för att prestera bättre. Jag tror att det krävs en stor insats av Jovetic för att Fiorentina ska kunna störa Juve. Matchen i matchen är annars Pirlo vs Pizarro.

Får vi äntligen se Anelka debutera?
Ja, jag kan tänka mig att han får hoppa in ikväll. Det känns som att det kan vara dags. Helt ärligt har jag mycket svårt att förutspå hur det kommer gå. På något sätt har så pass många nedvärderat hans övergång att han nästan slår ur underläge. Jag börjar få en känsla att han kommer överraska positivt. Självklart beror det på hur matchen artar sig, men han kanske får en kvart, tjugo minuters smak av Serie A.

Lazio-Napoli?
Napoli lär säkert spela som de ofta gör. Låta Lazio föra spelet och ställa om från försvar till anfall. Men Lazio har en tendens att höja sig i de tuffa hemma-matcherna den här säsongen. Napoli-matchen blir kanske inget undantag.  Kryss?

Är Louis Saha Lazios nya frälsare?
Nej, det skulle förvåna mig mycket. Det känns ju som en hel evighet sedan fransmannen sprang runt och glänste på Old Trafford. Och sanningen är väl att det var ungefär nio år sedan. På sin höjd är han ett hyfsat tillskott med ett par mål på kontot skulle jag tro.

Kommer Ballardini-effekten att fortsätta mot Parma?
Ballardini har verkligen fått Genoa att springa mer, och spela mer som ett lag. Det syns att han haft god effekt på laget och det kan även ha satt ytterligare ljus på hur dålig Delneri var. Men jag är inte helt överförtjust i idén att spela med en anfallare och ett revansch-suget Parma på bortaplan är inte lätt. Max en poäng gissar jag.

Hur kommer Roma reagera med ny tränare?
Spännande fråga. Nye tränaren Andreazzoli har inte haft mycket tid med full trupp men säkert lär vi se vissa förändringar på en gång. Säkert får vi se ett annorlunda försvarsspel, säkert kommer De Rossi att spela på mitten och troligen blir det någon form av 4-2-3-1. Kanske kan även Pjanic få ett lyft. Det är ju verkligen inte omöjligt att det blir en positiv reaktion som det ofta kan bli med en ny tränare.

Då gäller detsamma för Malesani?
Han har ju ett jätteläge att få en bra start eftersom Palermo möter ett av seriens sämre lag i Pescara. Å andra sidan har man mycket att förlora i en sådan match. Vinner Malesani inte mot Pescara direkt får han det hett om öronen. Dessutom finns ingen Miccoli att rädda upp situationen på söndag. Det känns som ett bra läge för vinst men faktum är att den här truppen har en märklig balans och lider av brist på kreativitet. En debut i fara säger jag.

Kan Balotelli upprepa sig från i söndags?
Hans prestation var grym men vi ska inte glömma att insatsen blev lite förhöjd av att han kaxigt och kyligt satte straffen som var felaktigt dömd. Jag tror det blir svårt för honom att upprepa sin insats men det är ju det som kommer bli den stora utmaningen för Balotelli. Att vara bra vecka in och vecka ut, inte bara på hemmaplan med publiken i ryggen utan även på bortaplan inför halvtomma läktare där motivationen inte alltid är hundra. Inte förrän Balotelli klarar det är han en fullfjädrad stjärna. Har nån känsla av att det kanske blir Niang som hamnar i störst fokus på söndag, hans kanonskott i ribban från i söndags ekar fortfarande i mitt huvud.

Kan Inter ta sig ur krisen?
Alltså, jag har ju aldrig varit helt övertygad om truppens sammansättning och är det nästan ännu mindre efter vintermercaton. Inters problem tar inte slut vid en seger mot Chievo, det är större än så. Men vinner de på söndag kan de lättare hitta ny kraft för att börja en ny positiv trend. Det är nu Stramaccioni måste visa att han kan ta laget ur svackan och hitta nya lösningar. Jag tror att Militos återkomst kan betyda en del också.  Kanske är det dags för Kova-succé?

Lorenzo Medici

Verratti dröm-målade för Italien

Marco Verratti kvitterade på övertid mot Holland. Ett litet mästerverk till mål och den unge mittfältaren drömmålade siffrorna för Italien, alltså han lyckades ljuga till resultatet en aning. För Holland var det klart bättre laget och skapade fler chanser. Utan Buffon hade Italien förlorat.

Det roligaste var kanske ändå att Verratti efter matchen talade om att han en gång vill återvända till Serie A någon dag. Gärna redan i höst för min del.

Positiva insatser igår:

Marco Verratti
För sitt inhopp men framför allt för sitt vackra mål. Klassen är så stor hos Italiens nr 2.

Gianluigi Buffon
Räddade Italien vid flertalet tillfällen. Fortfarande nr 1.

Ignazio Abate
Har varit bra i Milan och gjorde nu även en fin insats i landslaget. Har kanske inte utvecklat spetsen men det känns som att han mognat och blivit jämnare i sin nivå.

Alessandro Florenzi
Hoppade in med pigga ben och gav härlig energi till laget.

Alberto Gilardino
Gamling som hoppade in med en vilja likt hos en 20-åring. Skapade lite oro i Hollands försvar, hade ett avslut och passade fram till Verratis mål.

Besvikelser:

Mario Balotelli
Kunde inte följa upp drömdebuten i söndags. Var helt enkelt dålig.

Davide Astori
Agerade orutinerat och svagt vid målet då han blev bortgjord av Maher. Tog inte chansen.

Davide Santon
Hade stora problem med Lens på sin kant. Att bedöma av denna insats verkar han inte direkt ha mognat taktiskt i England. Förtjänar dock fler chanser.

Andrea Pirlo
Klart under sin vanliga nivå och när det inte klickar för Pirlo blir det tufft för Italien.

***

Lazio har gjort klart med Louis Saha. Igår spreds uppgifter, av bland annat advokaten och fotbollsagenten Dario Canovi, att han inte skulle vara tillgänlig för att skriva kontrakt förrän nästa säong. Men enligt reglerna får man signa en spelare som har brutit sitt kontrakt under januari. Lazio hade läst på reglerna bättre än t ex Dario Canovi.

Nu när Miroslav Klose är skadad behöver Lazio förstärkning längst fram,men är Saha så mycket till förstärkning? Det känns som det var väldigt länge sedan han levererade. På president Lotito låter det som att de har värvat en världsstjärna. Ska bli spännande att se vad Saha kan göra, men jag kan ändå inte låta bli att tänka att det hade varit ett bra tillfälle att ge unge Keita Balde Diao chansen.

Lorenzo Medici

Sanningen om Zeman

Bohemens hemkomst
Euforin svävade som konfetti i solen. Den rödgula delen av Rom hade förvandlats till  förväntans och förhoppningarnas land. Bohemen var tillbaka. Zdenek Zeman var ny tränare för Roma. Han som precis lett Pescara till en sensationell uppflyttning till Serie A.

Zemans fotboll är disciplinerad och systemstyrd anarki. Den är helt beroende av kollektivets ramar men ändå full av individuell lyster.  Väljer man Zeman som tränare så väljer man ett spelsystem utan återvändo. Man vet vad man ger sig in på och man vet vad man får. Man får en säsong av målfyrverkeri, man får underhållning och man får en tränare som kan förädla talanger. Framgångar mätt i poäng däremot finns det inga garantier för.

Men man väljer även en livsstil. Zeman är mannen som alltid stått upp mot orättvisorna. Han var tidigt ute och ifrågasatte doping och fusk inom den italienska fotbollen. Han togs inte alltid på allvar. Senare fick vi veta att han hade rätt.

Jag var en av dem som hoppade på Zeman-tåget och trodde på dess existens. Att han skulle få de unga spelarna att flyga och att Roma skulle nå en topp-tre placering. Jag var lite för naiv i min nostalgi. Det funkade inte riktigt. Men jag är fortfarande inte helt övertygad om att det inte skulle kunnat ordna upp sig om han fått fortsätta. Kanske handlar det inte om hans spelsystem utan om själva utförandet av det.

Zemans taktik
Zemans fotboll är säkerligen inspirerad av totalfotbollens Ajax och Barcelonas spelsätt men har också ingredienser av Sacchis Milan och Galeones fotboll.  4-3-3- är uppställningen som aldrig ändras. Med hjälp av det systemet är tanken att man lättare alltid ska ha tre alternativ i offensiven. Zemans fotboll präglas av hög press och att kollektivet orkar löpa i 90 minuter för att alltid befinna sig i numerära överlägen.

Försvarslinjen ligger ofta högt upp för att kunna ställa offside (lite som Sacchis Milan) och tremanna-mittfältet ska hjälpa försvaret i båda riktningarna. Mittbackarna ska helst vara duktiga en mot en  och  ytterbackarna ska ligga högt i offensiven och ge ett anfallsalternativ när laget befinner sig i offensiven.

Varför fungerade det inte?
Många anser att Zemans försvarsfotboll inte fungerar dagens fotboll?  Det kan finnas en del sanning i det. När Zeman slog igenom var försvaren i Italien inte alls beredda på hans fotboll. 2013 kan de flesta försvara sig mot alla typer av offensiva formationer.

Men tittar man på Zeman och Roma 2012-13 är det många andra saker som inte fallit på plats. Redan på försäsongen kunde man få vissa farhågor, Roma med sina amerikanska ägare hade redan bestämt att man skulle åka på en PR-turné under sommaren med ett par träningsmatcher inbokade. Något som Zeman inte gillade men var tvungen att acceptera.

Roma är Zemans dröm-projekt och hade han tränat ett mindre lag hade han säkert vägrat att åka. Zeman lägger stor vikt vid den hårda försäsongsträning han alltid utmanar sina lag med. Kanske grusades Zeman-maskineriet en aning redan här.

För om Zemans lag inte är väl förberedda fysiskt kommer de ha svårt att orka genomföra de dom ska under 90 minuter. Det kommer innebära att laget kommer ha perioder av mindre kollapser. Något som ofta hände under denna säsong.

För Roma spelade inte riktigt så som Zeman ville och som man brukar se hans lag göra när säsongen började och även långt in i den. Jag slogs inte så mycket av att lagets försvarsspel vacklade utan snarare av att offensiven inte klickade som den skulle. Det gick inte tillräckligt snabbt, spelarna löpte inte rätt och tillräckligt mycket och beslutsamheten saknades.

Små marginaler
Jag skulle nog också vilja påstå att misslyckandet med Zemans Roma berodde mycket på oskärpa i avsluten. I många matcher skapade man ovanligt många chanser som man inte tog vara på. Det kan vara så lite som krävs, några avslut som går rätt, några fler poäng som trillar in och plötsligt ett lag som tror på fotbollen de ska bedriva.

Ingen toppklubbstränare?
Tesen om att Zeman inte är tillräckligt bra för att träna ett topplag tror jag kan stämma. Inte så mycket för Zeman som ledare men på grund av hans dogmatiska inställning och hans spelsystem. Zeman byter aldrig ut en mittfältare mot en anfallare, eller en försvarare mot en mittfältare. Positionerna har en fundamental roll i Zemans fotboll.

Zemans spelsätt kräver enorm löpvillighet och disciplin (därvav den hårda försäsongs-träningen), den kräver att man är beredd att lära sig och offra hårt jobb. Detta tror jag är svårare att införa i ett lag med större stjärnor och med äldre spelare. En del är inte beredda att ta det hårda jobbet och en del har svårt att lära sig nya spelsystem.

Om spelet inte fungerar i början är det betydligt lättare att möta arrogans och misstro hos stora stjärnor än unga spelare som “vet mindre”. Detta är något som definitivt kan ha ägt rum under denna säsong.

Ur denna synpunkt är det klart lättare för Zeman att lyckas i en klubb med mindre förväntningar och i en klubb där han får välja vilka spelare han vill ha. Ungefär som med Foggia tidigare och Pescara förra säsongen. I hans första säsong med Lazio plockade han med sig Chamot och Rambaudi och återfann sin gamla adept Beppe Signori. Den säsongen kom man tvåa. Så egentligen tror jag att han är kapabel att vinna med en toppklubb också, bara rätt förutsättningar finns, som att truppen är anpassad till honom och att det finns tålamod.

När man väljer går man hela vägen
Väljer man Zeman som tränare borde man gå hela vägen. Låta honom sköta allt och lita på honom. Något som Pescaras president Sebastiani uttryckte nyligen. Dessutom brukar Zemans lag alltid gå väldigt bra i slutet av säsongen då den där hårda försäsongen tar ut sin rätt.

Om Zemans Roma hade fått en formtopp i slutet av säsongen fick vi aldrig veta. Han fick sparken innan dess. Kanske fanns det inte tillräcklig övertygelse hos spelarna för det. Men ska man välja Zeman som tränare ska man inte göra det för att vinna supportrarnas gunst och sedan sparka honom när den vinden vänt. Det tror jag  är precis vad Franco Baldini och Walter Sabatini gjorde.

Vilket projekt?
Baldinis  och Sabatinis uppdrag från de amerikanska ägarna är att skapa ett lag som spelar underhållande och framgångsrik fotboll. De vill helst att Roma ska bli Italiens Barcelona. Men det är inget man trycker på copy and paste för att få att fungera. Det kräver kontinuitet och en spelfilosofi man skapar och inte söndrar. Barcelona spelar på samma sätt hela tiden. Det spelar ingen roll om man spelar med Barcelonas 15-åringar eller med A-laget. Det är en väsentlig del i deras framgång.

Roma kommer nästa säsong ha haft fyra tränare på tre säsonger. Alla med olika spelsystem. Ungdomarna vet väl inte ens om de är delägda, utlånade eller en del av Romas framtid. Precis som vilket annat italienskt lag som helst. Jag tror inte de riktigt vet vilket projekt de ska genomföra. De letar sig fram utan tydliga ritningar.

Det är många som efter att Zeman har sparkats sagt att det var fel (som t ex en stor del av Romas supporterskara, Carlo Mazzone och Rosella Sensi). Att med Zeman går man hela vägen. Men kanske fanns inte de rätta förutsättningarna, kanske var det trots allt nödvändigt att sparka honom då grunderna för hans anställning kanske inte var de rätta.

Många menar att Zemans fotboll inte fungerar i dagens moderna fotboll, att den inte håller i den högsta serien. Men om det är helt fel på Zemans spelidé så skulle den aldrig ha fungerat i Serie B heller. Inte en chans.

Jag hoppas att Zeman fortfarande orkar ladda om batterierna, hitta ett intressant projekt i ett mindre lag. Vem vet, kanske återvänder han till Olimpico om några år direkt uppkommen från Serie B, med ett lag som han valt, som är beredda att offra sig, som kan hans fotboll.

Alla Zeman-tvivlare må ha fått vatten på sin kvarn. Tro sig ha bevisen på sin sida, att han inte kan ratta ett topplag. Men han fick aldrig löpa linan ut, bevisen skulle aldrig räcka i en domstol. Så länge vi inte kan vara riktigt säkra är min sanning om Zeman lika berättigad som någon annans. Nostalgin kommer aldrig försvinna ur min kropp.

Tack för denna gång, Il boemo.

Lorenzo Medici

I huvudet på Zamparini

Palermo ligger risigt till. Spelare har kommit och gått under januari som myggor en norrlandsnatt. President Maurizio Zamparini försöker göra något. En tredje tränare har sparkats- Gasperini. Sportdirektör Pietro Lo Monaco går ut genom samma dörr. Galet? Kan tyckas.

Men Zamparini försöker nog bara enligt sin egen logik att försöka rädda det som räddas kan. En nedflyttning måste undvikas.

Så innan du ropar att Zamparini bara är en galenpanna som är dålig för klubben kanske du borde läsa den här intervjun som jag grävde fram från 2009.

Underhållande är det i vilket fall.

Zamparini om att sparka tränare:
-Jag ångrar mig nästan alltid. Jag är som krokodilerna som gråter efter att ha slukat sina offer. Att sparka en tränare är nästan alltid fel, men det är det sista kortet man har att spela ut för att försöka rädda ett lag som kanske är felkonstruerat eller haft otur.

Zamparini om tränare:
-Det finns typ 10 000 tränare som är ungefär lika bra, de studerar samma tester, tittar på samma matcher och går samma kurser. Tror du Conte kan mer om fotboll än Gasperini? Tror du Mourinhos taktiska idéer är bättre än Agostinellis? Att Fergusons försvarsspel är bättre än De Canios? Absolut inte, men jämfört med de mindre lyckade tränarna är de lyckade tränarna skickligare på ledarskap och deras förmåga att kommunicera är bättre. Sådant lär man sig inte.

Zamparini om Liga-mötena med övriga presidenter:
– Det är som vänner som träffas på en bar för att diskutera fotboll. Man skämtar och man bråkar. Vad man bråkar om? – Pengar såklart, som överallt.

Zamparini om Massimo Moratti:
– Den klassiska milanesaren med näsan i vädret, men med ett hjärta stort som ett hus.

Om Silvio Berlusconi:
-En diktator som tror att han är större än gud.

Om Claudio Lotito:
Rolig, speciellt när han pratar om Platon och Socrates. Han är mycket intelligent och med sin intelligens lyckas han dölja de misstag han gör.

Om Diego Della Valle:
En duktig affärsman inom sin sektor, men vet också hur han ska röra sig inom fotbollen. Är bra på att navigera sig fram i lobbyns värld.

Zamparini om makt:
Jag hatar makt. I alla fomer. Jag hatar när staten utövar sin makt istället för att ge service, jag hatar när polisen missbrukrar sin makt och naturligtvis hatar jag dem som tar sig fördelar genom makt inom fotbollen. I sportens värld borde makten aldrig vara avgörande för vilka som vinner utan de som är bäst.

Zamparini om politik:
Jag är varken höger eller vänster. I vissa frågor är jag vänster, i vissa är jag höger. I mina företag har jag t ex aldrig haft några fackföreningar. Jag är fackföreningen för mina företag. Om jag anser att instanserna är de rätta, ger jag dem det de behöver. – Kommunismen är den bästa idén för världen men är inte genomförbar.

Zamparini om Juventus och Moggi:
Juventus bad Moggi och Giraudo att vinna. De gjorde bara vad som var nödvändigt för att nå dit. Skapa ett bra lag, skaffa en bra tränare, ha bra relation med institutionerna och domarförbundet. De var bara helt enkelt bättre än de andra på det.

Zamparini om sina ekonomiska förluster:
Fotbollen har gett mig massor av passion, men ekonomiskt har det varit en katastrof. Det finns dom som slänger sina pengar på kvinnor, eller på casino. Min svaghet är fotboll.

Zamparini om sina svagheter:
Min eldighet. Min fru försöker alltid lugna mig, men det är en del av min karaktär. Jag har accepterat att jag är som jag är.

Innan Zamparini tog över klubben 2002 hade de inte varit uppe i Serie A sedan 1971-72. Med Zamparini gick klubben upp till den högsta serien säsongen 2003-04. Under hans sejour har man haft placeringarna: 6-5-5-11-8-5-8-16. Man gick til final i italienska cupen 2010/11 och man har kvalificerat sig för Europa League fem gånger.

Ett Serie A utan Zamparini och Palermo är en klart tristare plats.

****
Intervjun är hämtad från Guerin Sportivo nr 25 2009.

Lorenzo Medici

Mario & Paolo show

Allt kändes regisserat i minsta detalj. Mario Balotelli som skulle börja på bänken men fick starta då Pazzini skadat sig på uppvärmningen. Allt för att han på ett så smidigt sätt som möjligt skulle integreras i startelvan utan att trampa på någons ömma integritet.

Stolpträff efter bara 30 sekunder, ett snyggt ledningsmål och sedan den rafflande avslutningen där han avgjorde med ett straffmål i sista sekunden. Som en saga. En perfekt saga.

Sagan var långt ifrån perfekt (vilket vi kommer till sen) men Mario Balotelli imponerande verkligen i sin debut. Med fysisk överlägsenhet skapade han ofta kaos hos Udineses försvarare. Han hade god hjälp av sin fyskiskt och frisyrlike Niang (ser bättre och bättre ut för varje match) och explosive “Il Faraone”.

När dessutom Montolivo var på bra danshumör på mitten, Flamini såg bättre ut än på en evighet (vilket kanske inte säger så mycket eftersom han typ spelat sju matcher under en evighet, men ändå) och när ytterbackarna agerade säkert var Milan klart bättre än Udinese.

Men i andra halvlek tappade de en aning av sin skärpa och Udinese tog sig in i matchen. Bonera gick bort sig och vips så hade Muriel och Pinzi trollat fram en kvittering till 1-1.  Ett resultat som det också hade blivit om inte Paolo Valeri hade blåst straff i sista sekunden.

Jag kan tänka mig att Balotelli inte var förste straffskytt, jag kan tänka mig att det fanns andra som ville ta straffen. Men i Balotellis värld finns det inte att han inte ska ta straffen. Det är det som skiljer honom från många andra. Det är bland annat det som gör honom som så bra. Det är det som gör honom lik Zlatan. För Balotelli missar inte en sådan straff, han har inget samvete för att den var feldömd. Han vill vinna och han vill bli matchhjälte.

Paolo Valeri skulle inte ens ha dömt matchen. När domare Daniele Massa som det hette: stoppats av fysiska problem, valde man märkligt nog inte att låta en av säsongens bättre domare, Daniele Orsato (som var straffområdsomare igår), att döma utan man ringde till en av säsongens absolut sämsta domare, Paolo Valeri.

Min första känsla var att det inte var straff, att Valeri i sin osäkerhet valde att blåsa “för” ett topplag och inte emot. Det var en sådana där typer av straffar som man under Calciopoli (och innanockså  för den delen. Och kanske även efter?) fått en fin fallskärm för i slutet av sin karriär eller garantier om att man fått fortsätta att döma i den högsta serien.

Nu får vi hoppas att Valeri bara var dålig för när jag vevat straffen så blir det ju tydligare och tydligare att det inte är någon straff. Heurtaux tacklar, tar bollen och sedan faller El Shaarawy över honom. Få domare hade blåst straff där,  men Valeri gjorde det. Det var ett skandalöst domslut sett ur betydelsen av utgången för matchen.

Gårdagen blev en stor succé för Balotelli. Segern tog Milan förbi Inter och ännu närmare en tredjeplats. För Silvio Berlusconi är en C.L-plats ett måste, precis som en valseger. Med hjäp av Mario kan han uppnå båda delarna.

Och så lite hjälp av Paolo också.

***

Jag valde att ligga lågt när många skrek att Inter hittat sin nya Jose Mourinho. Jag tycker att Andrea Stramaccioni har visat att han har taktiska färdigheter och en ambition för att lyckas. Men att vara tränare för en toppklubb är ingen dans på rosor. Inte minst när man inte har en helt välbalanserad trupp.

Men Inter har egentligen haft stora spelmässiga brister ända från omgång ett och troligen är det bara verkligheten som hunnit ikapp dem. Tycker tyvärr inte deras mercato förbättrade förutsättningarna så mycket heller.

Jag gillade verkligen våghalsigheten med Kovacic-värvningen och det syntes igår att han har stor potential men killen är ung och det är lite väl mycket begärt att han ska komma in och rädda laget i detta läge.

Värvningarna av Schelotto och Kuzmanovic är klart mer tveksamma. Schelotto är en begränsad spelare med lite för lite klass i sig för att lyfta kantspelet nämnvärt. Kuzamnovic känns som ett försök att hitta en ny Thiago Motta eller dra tillbaka tiden för Dejan Stankovic utan att riktigt lyckas.

Inter plockar poäng som ett bottenlag just nu och hade Stramaccioni hetat Zdenek i förnamn hade han kanske fått sparken med tanke på hur försvarsspelet såg ut igår. Inter känns i dagsläget inte som någon kandidat till tredjeplatsen.

***

Siena såg däremot igår verkligen ut som ett lag som kan klara sig kvar. Alessio Sestu gjorde inte bara drömmål utan var även hela tiden ett hot med sina pigga fötter precis som snabbe Emeghara. Siena har under Iachini blivit ett mer spelskickligt lag. Om kvaliteten på truppen  räcker till en salvezza är dock tveksamt. Men det finns plötsligt hopp igen.

***

Marco Rigoni hoppade in och drömdebuterade mot Lazio, Hans nickmål i sista sekunden fick Marassi att explodera och Genoa att inkassera tre mycket viktiga poäng. Nye tränaren Ballardini ser ut att ha gett laget större självförtreonde och mer spring i benen.

***
Om Andreas Granqvist gör 2-3 fina säsonger till för Genoa kan han bli en mini-ikon för klubben. Sånt kan man inte köpa för ukrainska miljoner.

***
Jag trodde det var ett skämt när jag hörde att Albin Ekdal inte var uttagen mot Argentina.

***

Hernanes är skadad och nu även Miroslav Klose och Lazio värvade inga förstärkningar under januari. Känns historien igen? Javisst, Tare & Lotito ser ut att göra exakt samma misstag som ifjol. Snacka om dumstrut.

***

Alessandro Matri gjorde ett mycket vackert mål mot Chievo. Tycker han ofta gör det bra när han väl får chansen och att han gått och blivit lite dåligt utnyttjad av Juventus.

***

Palermo värvade typ trettiosju nya spelare under januari men ingen som gör någon större skillnad. Det hade varit bättre att värva färre spelare men med större spets. I slutändan ligger säkert Palermos öde som vanligt i Fabrizio Miccolis fötter. Och kanske även i Sorrentinos händer.

***

Panagiotis Kone är de spektakulära målens man den här säongen.

***
Fiorentina hittade tillbaka till vinnarspåret i och med segern över Parma. Pizarro var tillbaka och Stevan Jovetic gjorde äntligen mål igen. Kanske är en stigande form att vänta.

***
För er som missade gårdagens krönika om Balotelli:

https://www.fotbollskanalen.se/italien/tv-se-experten-medicis-hyllningskronika-till-balotelli/

Lorenzo Medici

Zemans harakiri

Zemans röd-gula skepp håller på att sjunka djupt ner under ytan. Sanningen är att det kanske aldrig ens har flutit som det ska.

Att ett lag som tränas av Zdenek Zeman släpper in en del mål och missar offsidefällor hör till. Det vet man och det kan man nästan räkna med. Men ett välslipat Zeman-lag latar sig inte i det defensiva försvarsspelet som t ex Tachtsidis gjorde vid 0-1, men framför allt så ser inte det offensiva spelet ut som det gjorde igår mot Cagliari (och helst inte med målvakter som slänger in bollar i eget mål).

Zemans defensiv börjar med offensiven. Fungerar den som den ska kommer defensiven klara sig sju gånger av tio, segrarna kommer vara så många fler än förlusterna. Men det har inte fungerat och speciellt inte efter jul. Det är inte tillräckligt aggressivt och rörligt utan förutsägbart.

Igår såg Pablo Osvaldo irriterande lat och ointresserad ut, Erik Lamela försökte mycket men lyckades sällan, Francesco Totti skarvade och skarvade men kom sällan någonstans. Bradley och Tachtidis sprang runt som yra höns och vann inte speciellt mycket boll. Cagliari visste precis vad de skulle göra och gjorde det perfekt. Marco Sau kunde sin Zeman och satte kniven i försvaret med jämna mellanrum, och mittfältet med Conti-Ekdal-Nainggolan firade stora och små triumfer på mitten.

Apropå Osvaldo så är han som en fotbollsmässig bluffmakare. Han ger illusionen om att vara en världsspelare men är bara det nar han har lust. Kanske hade Zeman rätt när det gällde hans inställning trots allt. Springa runt och endast göra sig väsentlig när det vankas cykelsparkar duger liksom inte.

Apropå Totti är ju en av få som varit bra den här säsongen men motsägelsefullt nog är han kanske en bromskloss i Zemans Roma. Hans egen fina säsong har inte inneburit att laget gått speciellt bra. Jag har en känsla att Totti-2013 egentligen är lite för långsam för Zemans typ av fotboll.

Jämför man Pescara från förra säsongen med denna säsongs Roma spelar de rödgula en långsammare och mindre rak fotboll. Zemans Pescara löpte mycket mer och det var kortare mellan lagdelarna. Bollinnehavet ska vara meningsfullt, inte meningslöst.

En stor del av Zemans spelidé är att alltid skapa två mot en – lägen, att orka springa för att lägga grund för det. I Roma har han inte kunnat förmedla det eller så finns det för många spelare som inte är beredda att ta det jobbet. Kanske både och.

Kanske är det bäst för Zeman att jobba med spelare som inte har förutfattade meningar. Spelare utan feta bankonton, spelare som är inte är kända men vill framåt i karriären, spelare som är beredda att offra sig. Spelare som t ex Sansovini eller Di Biagio.

Det är ingen slump att just unga spelare som Florenzi och Marquinhos har lyckats bäst i detta Roma. De är villiga att lära sig och de är hungriga. Om alla skulle löpa lika mycket som Florenzi skulle Roma alltid befinna sig i numerära överlägen på plan.

Zeman är naturligtvis ändå ytterst ansvarig för att det gått som det har gått. Förklaringarna kan vevas i evighet, det spelar ingen roll. Resultatet är det som betyder något i slutändan. Han har t ex överskattat Goicoechea (inte för att Stekelenburg var speciellt bra i höstas men uruguayaren har varit ännu sämre), överdrivit Tachtsidis betydelse gentemot De Rossi och det finns fler detaljer man kan ta upp om man vill.

Romas insats mot Cagliari (2-4) var inget annat än pinsam. Säsongen känns körd. Det kan ha varit Zemans sista match för Roma och kanske hans sista i ett italienskt topplag. Inte för att jag tror att det finns så många alternativ att plocka in i detta läge som kan vända skeppet på något remarkabelt sätt, men något måste göras.

Självklart måste också Walter Sabatini och Franco Baldini ställas mot väggen nu. För andra säsongen i rad ser man ut att ha valt fel väg och fel spelare.

För mig kommer aldrig Zemans betydelse för italiensk fotboll att försvinna. Men den här gången ser han inte ut att lyckas skapa det underbara fotbolls-tivoli som vi blivit bortskämda med.

Zemans Roma liknar mest ett lag som förlorat övertygelsen om sig själva.

Lorenzo Medici

Vinterns bästa värvningar

10. MARKO LIVAJA Atalanta
Jag tycker att Inter gav upp halva delägarskapet lite väl lätt och vet inte om Schelotto är värd det. Atalanta får en bra förstärkning framåt och Livaja bör kunna komplettera Denis bra.

9. JOSIP RADOSEVIC Napoli
Energisk och tuff mittfältare som känns mycket spännande. Är nog inte riktigt redo ännu men på sikt kan detta vara ett mycket, mycket bra köp.

8. DIEGO RODRIGUEZ Udinese
Ettrig mittfältare som ofta spelar på gränsen till det otillåtna. Känns som en ny Pinzi med bättre teknik. Typiskt smart Udinese-värvning.

7. MATIAS VECINO Fiorentina
Fysiskt stark mittfältare som är bollsäker och har ett mycket bra skott. Fiorentina kan ha grävt guld här.

6. THOMAS MANFREDINI Genoa
Höjer kvaliteten mycket på Genoa-försvaret och Granqvist får nu äntligen en bra partner. En värvning som helt klart ökar Genoas chanser på att hänga kvar.

5. ROLANDO Napoli
En mycket imponerande värvning. Detta är en försvarare som i stort sett alla storklubbar i Italien törstade efter i somras. Nu värvar Napoli honom på lån med köprätt. Snyggt gjort.

4. STEFANO SORRENTINO Palermo
En målvaktsvärvning som Palermo skulle gjort för länge sedan. Kommer ge behövlig trygghet bakåt. Det är sådana här värvningar som kan vara avgörande för att man räddar sig kvar i högsta serien.

3. GIUSEPPE ROSSI Fiorentina
Med tanke på Rossis långtidskada tyckte jag Fiorentina fick betala aningen mycket (ca 12 milj euro) men med tanke på hur stor sportslig avkastning man kan få om Rossi är lika bra som innan skadan är det idag värt pengarna. En Rossi i toppform är ju värd betydligt mer. Detta känns inte som någon Jovetic-partner-värvning utan snarare som en post-Jovetic-värvning. Vad det än är så älskar jag värvningen.

2. MATEO KOVACIC Inter
Mercatons modigaste värvning. Att lägga så mycket pengar på en så pass ung spelare är vågat men jag tror att det bor en campione i Kovacic. Har karaktär, snabbhet och är spelskicklig. Hoppas nu bara Inter fortsätter modet med att låta honom spela på en gång.

1. MARIO BALOTELLI Milan
Känslan är att han nu i sin hemkomst kommer mentalt bättre rustad, han kommer inte ha lika mycket att bevisa utan vara en given startman vilket jag tror är en viktig förutsättning för att han ska lyckas. Milan får en stjärna, framtidshopp och en spelare som kan fylla läktarna. Dessutom tror jag att han kommer bli en sportslig succé.

Lorenzo Medici
ANNONS
ANNONS

Hej, du har en äldre version av webbläsare

För en bättre upplevelse på fotbollskanalen, vänligen byt till senare version

chrome
safari
ie
firefox
Fortsätt ändå