Zemans harakiri

Att ett lag som tränas av Zdenek Zeman släpper in en del mål och missar offsidefällor hör till. Det vet man och det kan man nästan räkna med. Men ett välslipat Zeman-lag latar sig inte i det defensiva försvarsspelet som t ex Tachtsidis gjorde vid 0-1, men framför allt så ser inte det offensiva spelet ut som det gjorde igår mot Cagliari (och helst inte med målvakter som slänger in bollar i eget mål).

Zemans defensiv börjar med offensiven. Fungerar den som den ska kommer defensiven klara sig sju gånger av tio, segrarna kommer vara så många fler än förlusterna. Men det har inte fungerat och speciellt inte efter jul. Det är inte tillräckligt aggressivt och rörligt utan förutsägbart.

Igår såg Pablo Osvaldo irriterande lat och ointresserad ut, Erik Lamela försökte mycket men lyckades sällan, Francesco Totti skarvade och skarvade men kom sällan någonstans. Bradley och Tachtidis sprang runt som yra höns och vann inte speciellt mycket boll. Cagliari visste precis vad de skulle göra och gjorde det perfekt. Marco Sau kunde sin Zeman och satte kniven i försvaret med jämna mellanrum, och mittfältet med Conti-Ekdal-Nainggolan firade stora och små triumfer på mitten.

Apropå Osvaldo så är han som en fotbollsmässig bluffmakare. Han ger illusionen om att vara en världsspelare men är bara det nar han har lust. Kanske hade Zeman rätt när det gällde hans inställning trots allt. Springa runt och endast göra sig väsentlig när det vankas cykelsparkar duger liksom inte.

Apropå Totti är ju en av få som varit bra den här säsongen men motsägelsefullt nog är han kanske en bromskloss i Zemans Roma. Hans egen fina säsong har inte inneburit att laget gått speciellt bra. Jag har en känsla att Totti-2013 egentligen är lite för långsam för Zemans typ av fotboll.

Jämför man Pescara från förra säsongen med denna säsongs Roma spelar de rödgula en långsammare och mindre rak fotboll. Zemans Pescara löpte mycket mer och det var kortare mellan lagdelarna. Bollinnehavet ska vara meningsfullt, inte meningslöst.

En stor del av Zemans spelidé är att alltid skapa två mot en – lägen, att orka springa för att lägga grund för det. I Roma har han inte kunnat förmedla det eller så finns det för många spelare som inte är beredda att ta det jobbet. Kanske både och.

Kanske är det bäst för Zeman att jobba med spelare som inte har förutfattade meningar. Spelare utan feta bankonton, spelare som är inte är kända men vill framåt i karriären, spelare som är beredda att offra sig. Spelare som t ex Sansovini eller Di Biagio.

Det är ingen slump att just unga spelare som Florenzi och Marquinhos har lyckats bäst i detta Roma. De är villiga att lära sig och de är hungriga. Om alla skulle löpa lika mycket som Florenzi skulle Roma alltid befinna sig i numerära överlägen på plan.

Zeman är naturligtvis ändå ytterst ansvarig för att det gått som det har gått. Förklaringarna kan vevas i evighet, det spelar ingen roll. Resultatet är det som betyder något i slutändan. Han har t ex överskattat Goicoechea (inte för att Stekelenburg var speciellt bra i höstas men uruguayaren har varit ännu sämre), överdrivit Tachtsidis betydelse gentemot De Rossi och det finns fler detaljer man kan ta upp om man vill.

Romas insats mot Cagliari (2-4) var inget annat än pinsam. Säsongen känns körd. Det kan ha varit Zemans sista match för Roma och kanske hans sista i ett italienskt topplag. Inte för att jag tror att det finns så många alternativ att plocka in i detta läge som kan vända skeppet på något remarkabelt sätt, men något måste göras.

Självklart måste också Walter Sabatini och Franco Baldini ställas mot väggen nu. För andra säsongen i rad ser man ut att ha valt fel väg och fel spelare.

För mig kommer aldrig Zemans betydelse för italiensk fotboll att försvinna. Men den här gången ser han inte ut att lyckas skapa det underbara fotbolls-tivoli som vi blivit bortskämda med.

Zemans Roma liknar mest ett lag som förlorat övertygelsen om sig själva.