POPULÄRA LAG

POPULÄRA SPELARE

ANNONS

Serie A:s bästa spelare 50-36

Topp 50-listan över Serie A:s bästa spelare är klar! Folket har talat. I vilket fall drygt 200 Serie A-älskare har sagt sitt. Jag har räknat och räknat och fått fram en topplista som jag ska presentera de närmsta fyra dagarna.

Poängräkningen har gått till på så sätt att ettan på eran inskickade listor fått 15 poäng tvåan 14 poäng, trean 13 poäng osv. Min egen lista presenteras samtidigt här nedan.

Medicis Topp 50:
50. Marquinhos (Roma), 49. Luis Muriel (Udinese), 48. Radja Nainggolan (Cagliari) 47. Kevin Prince Boateng (Milan) 46. Esteban Cambiasso (Inter) 45. Antonio Candreva (Lazio) 44. Fabio Quagliarella (Juventus) 43. Diego Milito (Inter) 42. Cristian Ledesma (Lazio) 41. Borja Valero 40. Francesco Lodi (Catnia) 39. Andrea Ranocchia (Inter) 38. Juan Jesus (Inter) 37. Gonzalo Rodriguez (Fiorentina) 36. Riccardo Montolivo (Milan).

*****
FOLKETS LISTA:

50. RODRIGO PALACIO (Inter) 32 poäng
Den gyllene flätan är både lirare och målskytt. Mycket användbar i omställningsituationer. Inte varit helt ordinarie under hösten.

49. FABIO QUAGLIARELLA (Juventus) 35 poäng
Anfallaren som är mästare på att göra omöjliga mål. Kan vara fantastisk eller osynlig. Vore spännande att se vad han skulle kunna uträtta om han fick 38 matcher på sig.

48. MATTIA DE SCIGLIO (Milan) 38 poäng
Ytterback som slagit igenom i år. Bra i båda riktningarna och slår fina inlägg. A-landslagsman redan VM 2014?

47. GERMAN DENIS (Atalanta) 39 poäng
Stark och duktig innanför boxen där han gör mål på många olika sätt. Duktig på att hålla i boll. Hittat rätt i Atalanta.

46. STEPHAN LICHTSTEINER (Juventus) 40 poäng
Oglamorös och grinig ytter som lever på sin energi och uthållighet. Orkar löpa hur mycket som helst. Mycket nyttig.

45. LEONARDO BONUCCI (Juventus) 41 poäng
Centralfigur i Juventus backlinje som är något ojämn i uppspelsfasen. Jobbig att möta med sina höga armbågar. Inte så estetisk men får ofta jobbet gjort. Blivit mycket bättre under tränare Antonio Conte.

44. FRANCESCO LODI (Catania) 42 poäng
Spelbegåvad mittfältsregissör som hittat rätt i Catania på ålderns höst. Har precis som Pirlo flyttat ner i planen. Förtjänar en chans i ett storlag.

43. FEDERICO MARCHETTI (Lazio) 45 poäng
Reflexsnabb målvakt som varit mycket bra sedan han kom till Lazio. Borde gå före De Sanctis i landslaget.

42. KEVIN PRINCE BOATENG (Milan) 47 poäng
Dynamisk, skottvillig och temperamentsfull mittfältare som haft svårt att hitta rätt position. Klart sämre den här hösten än förra säsongen.

41. ESTEBAN CAMBIASSO (Inter) 53 poäng
Sjunger på sista versen men fungerar fortfarande bra som mittfältsankare. Kämpe.

40. LORENZO INSIGNE (Napoli) 54 poäng
Har ett par av Serie A:s kvickaste och mest tekniska fötter. Härlig dribbler som kan bjuda på det där lilla extra. Behöver bli lite vassare i avslutningsfasen.

39. MARQUINHOS (Roma) 67 poäng
Slagit igenom under hösten med sin snabbhet och brytsäkerhet. Framtida storback.

38. ANGELO OGBONNA (Torino) 68 poäng
Elegant, tuff och spelskicklig. Lär försvinna till en storklubb nästa sommar.

37. BORJA VALERO (Fiorentina) 70 poäng
Väldigt rörlig mittfältare. Inte alltid jätte-teknisk i sina aktioner men kompenserar det med kvickhet och smartness. Bra både defensivt och offensivt.

36. DAVID PIZARRO (Fiorentina) 79 röster
Chilenare som kan mittfältets geometri utantill. Har hög spelintelligens samtidigt som hans fötter trampar på som snaba trumpinnar. Fått ett enormt lyft under Montella i Fiorentina.

 

Lorenzo Medici

Hösten som gick - lag för lag

Atalanta 6
Bergamo-klubben har gjort ungefär vad man kunde vänta sig av dem. Denis är fortfarande målfarlig, Cigarini har varit en mittfältsdirigent av god klass, Maxi Moralez ett kvicksilver och Manfredini & Consigli solida där bak. Bonaventura tog ett steg framåt, Peluso och Schelotto ett steg bakåt. Möjligheter finns för att både klättra i tabellen men även falla.

Bologna 6
Spelat bättre än vad man fått utdelning för. Men man har också en del att skylla sig själva för. Försvaret har inte varit stabilt, man har ingen säker förstemålvakt och mittfältet har saknat både kreativitet och muskler. Trion Diamanti-Gabbiadini-Gilardino bör dock leda till fler poäng under våren.

Catania 7
Jag valde mellan Cagliari och Catania innan säsongen. En av dem skulle bli ett mittenlag och en av dem ett bottenlag. Jag tyckte att Cagliaris spets kändes vassare än Catanias. Jag valde fel. Jag visste att tränare Maran var duktig men underskattade vikten av kontinuitet. Jag trodde att sportdirektör Lo Monacos flytt skulle kunna påverka dem negativt men kanske är detta trots allt president Pulvirentes verk och ingen annans. Sedan har man ju alltid en bra grund när man har spelare som Lodi, Almiron, Gomez, Spolli och en eller två argentinare som överraskar. Risk för att man svalnar lite efter jul dock.

Cagliari 5,5
Jag valde mellan Cagliari och Catania innan säsongen. En av dem skulle bli ett mittenlag och en av dem ett bottenlag. Jag tyckte att Cagliaris spets kändes vassare än Catanias. Jag borde ha kalkylerat med Cellinos förmåga att strula till saker och de arena-trassel som började redan i våras. Spelmässigt har man varit upp och ner som en berg- och dalbana. Först dåliga, sedan sanslöst bra och sedan dåliga igen. Nu riskerar man att tappa sina bästa spelare på grund av ekonomiska bekymmer under januari och då lär det bli ännu jobbigare.

Chievo 6,5
Hade en formsvacka men radade upp ett par segrar på slutet och klättrade i tabellen. En av Serie A:s mest anonyma trupper har ändå haft en del fina element i Thereau, Paloschi, Andreolli och dubbla Rigonis under hösten. Alltid lite för bra för att dras in i det riktiga bottenträsket.

Fiorentina 8
Ett av två mästerverk denna höst. Med hjälp av sportdirektör Pradé förvandlade Montella Fiorentina från ett dekadent och utskällt lag till en vackert välspelande orkester. Publiken strömmade tillbaka till Artemio Franchi då deras Viola tog sig tillbaka till toppen. Trebackslinjen har varit en fröjd för ögat, Pizarro och Borja har tici-tacat sig igenom motståndarna och framåt har det saknats en riktig striker men ändå gjorts mål. Serie A gnistrar av purpur igen.

Genoa 5
President Preziosi har långsamt raserat sitt eget bygge. Bristen på kontinuitet började för något år sedan och forsatte i somras. När man inte lyckas fylla på med tillräckligt vettiga spelare och fladdrar med tränare brukar det inte bli bra. Det har det inte heller. Räkna med att spelare kommer komma och gå under januari också.

Inter 6,5
Stramaccionis Inter har varit ett glas som både är halvtomt och halvfullt. Det har varit tomt på ett ordentligt eget offensivt spel och man har saknat en kreatör på mittfältet och i slutet av säsongen har det straffat sig. Samtidigt har man fått bra utdelning poängmässigt trots bristen på ett starkt grundspel vilket tyder på att det finns kvaliteter i laget att bygga på, som t ex den fina trebackslinjen. Andra positiva saker under hösten har varit t ex Cassano, Handanovic och Guarin.

Men laget känns inte symmetriskt funktionellt. Det gamla gardet börjar bli just gamla, Sneijder borde sålts tidigare, en del spelare är inte så bra som man hoppats och ungdomarna är kanske inte redo. Gör man rätt saker under januari kan man mycket väl klara av en C.L-plats men gör man det inte är risken att man missar Europa-platser helt och hållet.

Juventus 7,5
Trots att man under hösten ofta inte varit lika glimrande och fyllda av energi som förra säsongen har man lyckats ta sig vidare till åttondelsfinal i C.L samt springa ifrån övriga Serie A-lag med åtta poäng. Det är en mycket hög lägstanivå. Barzagli har fortsatt att vara en försvarsklippa, kreatör-kungen Pirlo har med sina trogna följeslagare Vidal och Marchisio fått förstärkning i fysiska fenomenet Pogba och målskyttet har ändå fungerat, trots att man saknar en riktigt vass striker. Juventus har minst en växel till.

Lazio 8
Det andra mästerverket denna höst. Petkovic har lekt alkemist och förädlat Rejas Lazio till ljusblått guld. Offensivare och snabbare spel samt större självtillit har präglat Lazio under hösten. De har i nästan varje match övertygat på ett eller annat sätt. Hernanes flyttades ner lite i plan och hittade sin förlorade dimension i sitt spel medan Klose var sitt vanliga spänstiga målhungriga jag. Det blir intressant att se om Petkovic och Lazio kan fortsätta resan i vår eller inte.

Milan 5,5
Livet utan Zlatan, Thiago Silva och de gamla senatorerna blev hårt. Mycket hårt. Det var så mycket klass som försvann men det blottade även att spelare som t ex Nocerino, Abate och Boateng var något överskattade. Montolivo var det enda nyförvärvet som bidrog med ny kvalitet. Framför allt så har försvarsspelet varit underkänt. Hade det inte varit för El Shaarawys explosion och genombrott hade hösten varit en katastrof. Han är ljuset som kan få Milans eld att brinna igen. Räkna med fler ommöbleringar i laget. Pato och Robinho är först ut.

Napoli 6,5
Länge och väl såg Napoli ut som det stora hotet mot Juventus. Hamsik hade tagit ett kliv i sin utveckling, Cavani fortsatte vara super-matadoren och laget såg bättre balanserat ut än tidigare. Men på slutet av hösten slarvade man bort poäng och fick dessutom två poängs avdrag på grund av spelskandalen. Trots att Cannavaro är avstängd känns Napoli fortfarande som seriens näst bästa lag. Problemet är att Napoli inte alltid klarar av att bevisa det. Är fortfarande bara ett “Anti-Juve” i teorin.

Palermo 5
Giuseppe Sannino fick inte så många matcher på sig innan han fick kicken av president Zamparini. Problemet är att det inte blivit så värst mycket bättre under Gasperini. Men det är inte främst på grund av tränarna som är orsak till bekymren utan Zamparini själv som utmärglat Palermo på duktiga spelare. Både försvaret och mittfältet har inte mycket av kvalitet kvar. Det krävs en skicklig kirurgisk manöver av Lo Monaco under januari för att få tillbaka de glamorösa dagarna på Sicilien.

Parma 6,5
Långsamt under hösten började Donadonis Parma samla ihop poäng och klättra i tabellen. Trots att truppen inte har några större stjärnor och kreativiteten i laget inte direkt är uppskruvad till maxnivå har man lyckats hitta ett väl fungerande grundspel. Både Belfodil och Sansone har visat upp sin talang, Valdes har varit duktig som mittfältsregissör och försvaret har varit skadefria och stabila. Med ett par vassa nyförvärv under januari kan det bli ännu bättre. Grunden har Donadoni redan byggt.

Pescara 6,5
Serie A:s sämsta trupp har på något sätt lyckats skrapa ihop 17 poäng. Då har man gjort en hel del rätt vid rätt tillfällen. Men om man inte lyckas med en mirakel-mercato under januari så har jag svårt att se att man ska lyckas med samma sak under våren.

Roma 6,5
Säsongen inleddes med en zemaniansk hybrid av horribel och magnifik fotboll. Full fart framåt, riskera allt bakåt. Roma var ett lag som befann sig på Disneyland och ömsom kräktes och ömsom skrattade. Samtidigt blev De Rossis petning en media-såpa. Successivt blev det dock bättre. Lamela blev en målsprutande stjärna, Florenzi blev den perfekte Zeman-mittfältaren och Totti var mestadels magisk.

Med tiden verkade spelarna förstå bättre och bättre hur Zeman ville att de skulle spela och försvarsspelet blev stabilare över hela plan. Höstens sista match mot Milan vanns med 4-2 och De Rossi gick från problem till lösning när han var en av planens bästa spelare. Zemans färgglada fotbollsidéer håller kanske äntligen på att inplanteras in i Roma-spelarnas DNA.

Sampdoria 6
Ciro Ferrara och Sampdoria rivstartade säsongen och de såg ut att bli årets positiva överraskning. Sedan kom svackan som varade ända fram till derbyt mot Genoa. Segern i Lanterna-derbyt gav Ferrara några veckor till som Samp-tränare innan han fick sparken. Nye tränaren Delio Rossi har rätt bra material att jobba med som t ex Obiang, Maresca, Poli, Eder och Icardi men behöver få tillbaka Maxi Lopez och två, tre fina förstärkningar under januari för att styra Sampdoria till en lugn salvezza.

Siena 5,5
Med tanke på de sju minuspoängen kan man inte påstå att Cosmi gjorde ett dåligt jobb. Men för många förluster fick president Mezzaroma att trycka på kickar-knappen. Jag har svårt att tro att Iachini ska kunna förändra läget. Laget ligger sist i tabellen för att truppen inte är bra. Så enkelt är det.

Torino 6
Torino har bedrivit en relativt anonym höst. Det brukar vara mer fart och fläkt i spelet med Ventura som tränare. Cerci har varit bra ibland, Bianchi började vasst men kallnade och Ogbonna blev skadad. En helt okej höst men lite gråare än vad jag trodde. Lite mer färg behöver införskafffas under vinter-mercaton.

Udinese 6
Först utslagna ur C.L-kvalet och sedan från Europa Leagues gruppspel vilket naturligtvis var en besvikelse. Seriespelet har varit godkänt där Di Natale gjort sina sedvanliga mål, Pereyra utvecklats fint och brassen Allan varit en positiv överraskning. Men Muriel missade hela hösten, Ranegié var bara kung för en dag, Fabbrini tog ett steg bakåt, Armeros fart försvann och Brkic var ingen Handanovic. En placering mitt i tabellen var ungefär det jag förväntade mig. Men utan Europa-spel att tänka på under våren finns det utrymme och kvalitet för klättring.

Lorenzo Medici

Höstens lag i Serie A

Höstens lag (3-5-2):

Samir Handanovic (Inter)
Värvades dyrt men har visat sig vara värd pengarna. Har ingett trygghet med sin stabilitet och har vunnit poäng åt Inter med sina snabba reflexer. Har under hösten växt ut till Serie A:s bästa målvakt tillsammans med Buffon.

Andrea Barzagli (Juventus)
Så stabil och så säker. Var fantastisk under förra säsongen och har under hösten bara fortsatt där han slutade i våras. Följsam, smart och stark. En klippa.

Gonzalo Rodriguez (Fiorentina)
Varit en sensation under hösten. Värvningen som kom lite “på köpet” i Borja-affären visade sig vara rena guldgruvan. Argentinarens skickliga uppspel och brytsäkerhet har satt an tonen i Fiorentinas suveräna försvarsspel. Även agerat målskytt fem gånger om.

Walter Samuel (Inter)
Ranocchia har varit den positiva överraskningen och Juan Jesus har varit genombrottsmannen men i Inters starka backtrio tycker jag ändå att Samuel har varit den mest jämne och den säkraste. “Väggen” blandar tuffhet och skicklighet på ett förträffligt sätt.

Juan Cuadrado (Fiorentina)
Det fanns vissa tveksamheter kring colombianens taktiska skicklighet innan säsongen men han har klarat av den mer än väl. Cuadrado har dansat moonwalk på sin kant, gjort sina försvarare yra med sina dribblingar och ändå klarat av den defensiva biten. Värdet har stigit mycket under hösten.

Andrea Pirlo (Juventus)
Kanske inte riktigt lika vass som förra säsongen men ändå tillräckligt fantastisk för att vara given i höstens elva. Frisparksmål är fortfarande en av hans vackra melodier precis som hans överintelligenta mittfältsgeometri. Legend.

David Pizarro (Fiorentina)
Inplockad från Roma för att sätta takt och ton till Fiorentinas mittfält. Vilket han gjorde. Hans snabba trumpinnar till fötter visste alltid vart de skulle leverera bollen och chilenaren blev mittfältsnavet som mycket av spelet byggdes ifrån. Pizarro blev Fiorentinas motsvarighet till Juventus Andrea Pirlo.

Marek Hamsik (Napoli)
Har denna höst tagit större ansvar och varit jämnare än någonsin. Har lyckats vara målskytt, framspelare och kreatör på samma gång. Komplett spelare med spetskvaliteter.

Kwadmo Asamoah (Juventus)
Har kanske inte varit lika vass på slutet som i början av säsongen men ghananens höst har varit imponerande. Asamoah fick byta position och klarade av det utmärkt. Har lyckats vara ett offensivt hot och ändå hålla tätt bakåt. Stark i kroppen och orkar hur mycket som helst. Universell spelare.

Edinson Cavani (Napoli)
Är precis som vanligt högt upp i skytteligan och tar det hårda jobbet för laget. Under hösten känns det dock som att han utvecklats lite till. Större ansvar och ännu viktigare för sitt lag.

Stephan El Shaarawy (Milan)
Förmodligen höstens spelare. Har förtjusat en hel fotbollsvärld med sin kombination av målskytte, genombrottskraft, fart och lagmoral. Killen är bara 20 år. Italiens nya världsstjärna.

***

Höstens tränare: Vladimir Petkovic (Lazio)

Jag skulle lika gärna kunnat valt Vincenzo Montella då han förvandlat Fiorentina till Serie A:s kanske mest välspelande lag och lyckats få alla nyförvärv att fungera utmärkt. Men det kan också vara enklare när man får de spelare man vill för att genomföra sina idéer.

Relativt okände Petkovic fick ta över ett Lazio utan några egna nyförvärv. Han ärvde ett Lazio med god struktur och försvarsdisciplin men utvecklade det offensiva spelet rejält. Större bollinnehav, snabbare spel, och han fick ut mer av Hernanes. Petkovic lyckades få laget att agera med större självkänsla, och skapa en vinnarsinstinkt. Petkovic är höstens alkemist.

Höstens sportdirektör: Daniele Pradé (Fiorentina)

Plockade Borja Velaro fast många andra klubbar velat ha honom länge. Hittade Gonzalo Rodriguez medan Milan värvade Zapata, Inter Silvestre och Juventus Lucio. Till skillnad från förra säsongen lyckades Pradé värva Aquilani och knyckte också Pizarro i vetskap om att han skulle passa perfekt in i Montellas bygge. Cuadrado blev en yttersensation, Roncaglia en försvarsdröm, Savic en gåva från City, El Hamdaoui en super sub. Ja till och med Luca Toni fungerade.

Höstens mode: Trebackslinjen

Guidolin har gjort det i flera år. Mazzarri har alltid kört trebackslinje med sitt Napoli, Antonio Conte och Juventus började med det förra säsongen. Den här säsongen valde Montella detsamma och även Stramaccioni har föredragit tre spelare längst bak. Sedan har vi Gasperini och Donadoni som predikar trebackslinjen och även Stefano Pioli väljer en trea där bak allt som oftast. Serie A har blivit trebackslinjens land.

Lorenzo Medici

Höstens snyggaste mål

1. PANAGIOTIS KONE vs Napoli
[youtubeplay id=”6EtfZ84FbNU” size=”medium”]

2. PABLO OSVALDO vs Catania
[youtubeplay id=”AKaqQbP91uA” size=”medium”]

3. ENZO MARESCA vs Atalanta
[youtubeplay id=”ELKfmfmd3dk” size=”medium”]

4. ANTONIO CANDREVA vs Palermo
[youtubeplay id=”4m2Ty6R4_MM” size=”medium”]

5. FABRIZIO MICCOLI vs Siena
[youtubeplay id=”4EU088IUR2g” size=”medium”]

6. FABIO QUAGLIARELLA vs Pescara
[youtubeplay id=”6DYyyYjqrm4″ size=”medium”]

7. STEPHAN EL SHAARAWY vs  Napoli
[youtubeplay id=”HVJ_gpk4S_E” size=”medium”]

8. PABLO OSVALDO vs Inter
[youtubeplay id=”Q7AqNJGOMm4″ size=”medium”]

9. STEPHAN EL SHAARAWY vs Udinese
[youtubeplay id=”eXVp5K0w6Jk” size=”medium”]

10, RODRIGO PALACIO vs Catania
[youtubeplay id=”kkatpfsmfoY” size=”medium”]

Lorenzo Medici

Höstens floppar

1. Alexandre Pato (Milan)
Skadad, några misslyckade inhopp, skadad igen, nån missad straff och håglösa insatser och skadad igen. Tålamodet har varit långt hos Milan. Nu verkar även deras ha tagit slut. Säljs i januari?

2. Matias Silvestre (Inter)
Värvades som en startman men har knappt fått spela. När han väl gjort det har han varit usel. Har inte klarat av omställningen till ett topplag.

3. Lucio (Juventus)
Anlände i hopp om att Juventus skulle få en förstärkning till sin trebackslinje. Ett halvår senare vet att vi det inte blev så. Fyra matcher och rivet kontrakt. Tillbaka i Brasilien. Något som borde ha skett redan i somras.

4. Pablo Armero (Udinese)
Har nästan tappat all den fart och form han hade för något år sedan. Har gått från att vara en 10-miljoner euro-man på transfermarknaden till att knappt platsa i Udinese längre.

5. Dorlan Pabon (Parma)
Skulle bli den nye Asprilla i Parma. Har snabbheten men väldigt lite annat. Dålig spelförståelse och tekniken hänger inte med hans fart. Återvänder till sydamerika i januari?

6. Alvaro Pereira (Inter)
Värvades för dyra pengar och har inte levererat som man hoppats. Mycket energi men har inte bidragit med någon större offensiv kraft. Positions-frågetecken.

7. Kevin Prince Boateng (Milan)
Har haft en jobbig höst där hans status sjunkit och hans identitet omvärderats. Gått från hårdskjutande och dynamisk vass Zlatan-följeslagare  till  en spelare som mest löpt omkring i ett återvändsgränd på ett halvår.

8. Sotiris Ninis (Parma)
Jag har aldrig sett storheten hos Ninis och varnade innan säsongen för fiasko. Nu kan vi nog bekräfta den tesen. Fått spela sporadiskt och när han gjort det har varit tämligen menlös.

9. Arvelao Rios (Palermo)
Jag har alltid tyckt att Rios är en sämre variant av Gargano och förstod aldrig riktigt varför Palermo så envist ville ha honom. Under hösten har visat att Palermo inte behövde honom.

10. Facundo Parra (Atalanta)
Värvades med stora lovord från sportdirektör Marino men argentinaren har mest hållt till i italienska cupen. Verkar inte vara den anfalls-värvning man hoppades att man gjort.

 

Lorenzo Medici

Höstens genombrott

1. Stephan El Shaarawy (Milan)
Den italienska fotbollshistorien har sällan sett en sådan här höst av någon 20-åring tidigare. Leder målskytteligan med 14 mål och har blivit Milan stora hopp och guldkalv på bara fem ynka månader. Det är inte bara “Faraonens” målskytte som imponerar, han har fart, genombrottskraft och även visat sig vara en riktig lagspelare. El Shaarawy är Italiens och Serie A:s nya affischnamn.

2. Marquinhos (Roma)
Petade Burdisso och har sedan inte släppt ifrån sig starttröjan. Är ofta först in i duellerna, är snabb och brytsäker. Spelar oerhört moget för sin ålder. Blivande storspelare.

3. Erik Lamela (Roma) Ett par matcher in på säsongen började argentinaren flyga under Zemans 4-3-3. Svårstoppad och fick målskyttet att lossna rejält. Missade några matcher på grund av skada men gjorde två mål direkt i sin comeback mot Milan.

4. Paul Pogba (Juventus)
Varit så bra att han har varit svår att hålla utanför startelvan. Har styrka, bra skott och spelförståelse. Har allt för att bli en världsspelare och den här hösten fick han alla att förstå det.

5. Alessandro Florenzi (Roma)
Gjorde bra ifrån sig i Crotone förra säsongen men att han skulle bli ordinarie i Roma den här hösten var det nog ingen som trodde. Har tagit Zeman och alla andra med storm med sin löpvillighet, ödmjukhet och universella spelstil.

6. Mattia De Sciglio (Milan)
Är det någon position som Italien haft svårt att få fram spelare på de senaste åren är det ytterbackar. De Sciglio är undantaget. Slår bättre inlägg än Abate och är ljusår vassare än Antonini. Har klarat av att spela både höger – och vänsterback. Kommer bli given i A-landslaget inom kort.

7. Lorenzo Insigne (Napoli)
Har kanske inte öst in mål men har redan förtjusat fotbollsälskare och Napoli-supportarna med sina kvicka och sublimt tekniska fötter. Kommer bli ännu bättre.

8. Juan Jesus (Inter)
Fick chansen tidigt och tog den. Imponerat med sin kombination av styrka och skicklighet. Härlig försvarstyp.

9. Juan Quintero (Pescara)
Pescara tappade Verratti och värvade okände Quintero. Pescara löper stor risk att åka ur den här säsongen men de kan nog räkna med att casha in på Quintero nästa sommar. Colombianen har vass teknik, är rörlig och har ett bra skott.

10. Facundo Roncaglia (Fiorentina)
For fram som en furie i början av säsongen och vann varenda duell han tog sig för. Har kanske inte hållt den extremt höga nivå han hade i början men har ändå varit bra. Försvarsdynamit.

Lorenzo Medici

Zeman fick sista ordet

Juventus går till julvila med en åttapoängsledning. Det är mycket. Men det är egentligen inget överraskande med det. För medan Juventus har den bästa truppen, hyfsade ekonomiska muskler och är långt fram i sitt projekt håller många av de andra lagen på att förändra eller bygga nytt i sina klubbar. Den kombinationen gör Juventus serieledning på åtta poäng logisk.

Striden bakom Juve är en mycket spännande intrig. Fem lag befinner sig inom spannet av fyra poäng. Inter bekräftade sina problem igår mot Genoa. Innan säsongen menade jag att spetsen är bra men att symmetrin och balansen känns underlig och kreativiteten på mittfältet saknas. Det är ungefär vad som också har utspelat sig i verkligheten.

Faktum är att Inter efter en halv säsong fortfarande saknar ett riktigt vasst offensivt spel. Hade inte Handanovic och trebackslinjen varit så ruggigt bra som de varit hade Inter aldrig haft 35 poäng. Det blir intressant att se vad Inter gör i januari.

Ett lag som på något sätt varit Inters motsats är Fiorentina. Deras grundpsel och förmåga att bemästra bollinnehavet har varit deras styrka. I motsats till Inter har de dock inte alltid varit lika cyniska och effektiva. Men Fiorentinas seger igår mot Palermo var den fullständiga bekräftelsen på deras vackra återuppståndelse och att de kommer jaga en Europa-plats ända in i maj. En sak de däremot har gemensamt med Inter är att trebackslinjen varit förnämligt bra.

Lazio kliver ur höstterminen som tvåa i tabellen. Det är inte starkt gjort, det är otroligt starkt gjort. Petkovic har gjort Lazio till en väloljad maskin injicerad med spetskvaliteter. Segern mot Sampdoria igår var ytterligare ett bevis på deras vinnarinstinkt och deras starka sjävtillit.

Napoli tog en viktig seger igår mot Siena. Efter avdrag av poäng, Cannavaros avstängning och dubbla förluster mot Bologna så var nog självförtroendet inte på topp. Men segern igår var nog en moral-höjare för dem. De känns fortfarande som seriens näst bästa lag.

Till sist har vi Roma. Ett Roma som vann över Milan med 4-2 och på samma gång klippte av hänget de rödsvarta hade på toppen. Milan har nu fem poäng upp till sjätteplatsen. Även om Allegri och hans mannar har ryckt upp sig betydligt den senaste tiden är truppen inte bättre än de lag som de har framför sig. Det är den bittra sanningen. De behöver värva i januari.

Roma däremot behöver inte värva speciellt mycket. Deras trupp är antagligen Serie A:s mest lovande (även ungdomsverksamheten) och igår såg även Daniele De Rossi ut att vara tillbaka i gott slag. Roma-ledningen har varit stark. De har stått bakom Zeman och deras projekt. De har haft  tålamod och inte drabbats av panik.

Många supportrar har frustrerat inte förstått Zemans tillvägagångssätt, många objektiva tyckare har skrattat hånfullt åt Zemans försvarsspel. Nu är Roma bara tre poäng ifrån en Champions League-plats.

Sista ordet innan jul gick nog till Zeman trots allt.

***

2012 års sista omgångskrönika kommer på julafton. Därefter kör bloggen på med en del sammanställningar om hösten (bland annat floppar, genombrott och höstens elva) mellan tisdag och lördag. Veckan efter det startar publiceringen av omröstningen av Serie A:s bästa spelare.

Till dess GOD JUL allihop!

Lorenzo Medici

Parodin på Tardini

Bara det att matchen mellan Cagliari och Juventus spelades på Ennio Tardini i Parma skvallrade att saker inte stod rätt till. Domare Antonio Damato som måste vaknat upp i en David Lynch -inspirerad värld lyckades göra Cagliari-Juventus till dårfinkarnas skådespel.

Juventus har fått en hel del felaktiga domslut med sig den här säsongen. Känslan igår var att nu skulle det jämnas ut. Sista chansen innan jul, få alla lite mer nöjda. Leka jultomte utan substans. Cagliari fick en mycket löjlig straff (som Cagliari gjorde mål på) när Marco Sau föll och senare fick Fabio Quagliarella inte straff fastän David Astoris  armar låg runt Juve-anfallaren.

I andra halvlek gav aldrig domare Damato unge Nicola Murru sitt andra gula kort fast det var rätt solklart. Lite senare knuffas Kwadmo Asamoah precis när han ska nicka in kvitteringen. Ingen straff. Här någonstans måste Damato insett att det gått för långt. Att det blivit för genomskinligt. Så vad händer då?

Jo, Cagliaris Davide Astori åker på en utvisning som kändes som kompensation och sedan får Juventus en lika löjlig straff som Cagliari fick i första halvlek(stackars unge Del Fabro fick bli syndabock tack vare Damato) när Giovinco föll lätt. Som om det inte var drama nog missade Vidal straffen.

Men sedan hoppade Alessandro Matri in och agerade hjälte utan någon Cagliari-nostalgi alls. Först kvitterade han på den andre inhopparen Mirko Vucinics* skott och satte sedan 1-2 på övertid och även där fanns det vissa tveksamheter. Bollen som studsade fram till Matri hade tagit på Vidals arm. Dock oavsiktligt.

Juventus gjorde sedan ytterligare ett mål och satte punkt på ett ett fantastiskt 2012. Men igår hamnade det nästan i skuggan eftersom Antonio Damato åt upp all tänkbar uppmärksamhet och hostade upp det till en parodi.

***

Mervan Celik gjorde sitt andra Serie A-mål och stundtals vara en av de bättre Pescara-spelarna mot Catania. Hans insats lämnade goda svar men också frågor om varför han inte fått chansen tidigare. Nu när han tog den, kommer han garanterat få fler matcher från start.  1-1 hade varit rättvist då inget av lagen förtjänade att vinna. Men en fin frispark från Pescaras Eugenio Romulo Togni avgjorde han matchen med dess sista spark.

Så om matchens kvalité inte var speciellt bra PR för Serie A så gav Tognis mål också en bild av italiensk fotbolls kvalitet då även de anonyma eller de sämre spelarna (Simone Loria är ett annat bevis på det) är kapabla till stora aktioner.

***

* Varför ska Mirko Vucinic alltid hålla på att slå på sina medspelare när de gjort mål eller vunnit?

Lorenzo Medici

Lottat och klart

Nu är det lottat och klart.

Juventus vs Celtic
På papperet var Celtic ett av de lättaste lagen som Juventus kunde få. Även om skottarna kan vara tuffa att är Juventus det klart bättre laget. Juve tar sig vidare.

Milan vs Barcelona
Det kan ju inte bli tuffare än så här. Milan slipper i vilket fall all press i detta möte då ingen lär förvänta sig att de ska ta sig vidare. Det känns som pm just det kan vara Milans största chans. Det vill säga ändå en rätt liten sådan chans. Ska dock bli kul att se El Shaarawy springa runt på Cam Nou.

Lazio vs Borussia Mönchengladbach
Mönchengladbach är ett bra lag och detta kommer bli jämnt misstänker jag. Om Lazio är på topp tror jag dock att de är det bättre laget. Klose sänker tyskarna?

Inter Vs Cluj
Rumänerna är knappast något dussingäng och gjorde ett bra gruppspel i C.L. Gissar att Inters avancemang hänger mycket på hur mycket Inter satsar på turneringen och vilken form de är i. Inter är i grunden det bättre laget men att ta sig vidare kan bli knepigt.

Napoli vs Viktoria Plzen
Fick en lättsam lottning med tanke på vad man kunde ha fått (bl a Chelsea, Lyon). Jag hoppas att Napoli satsar hårt på turneringen då jag tror man skulle kunna gå hela vägen. Men hittills har Mazzarri och Napoli inte haft något jätteintresse av Europa League. Kanske annorlunda nu när det är utslagning? Plzen ska i så fall vara ett lag man vinner över utan större problem.

Lorenzo Medici

Mercato-aperitif

Efter nästan ett halvår har man börjat längta igen. Till att alla rykten ska kunna bli verklighet, att nya spelare äntrar calcio-scenen. Vintermercaton är nära.

Adriano Galliani ska vara på väg till Brasilien. Uppdrag försäljning. Pato & Robinho. Inte en dag för sent om du frågar mig. Det finns ingen anledning att bli nostalgisk över två spelare som befinner sig i marginalerna av klubbens projekt. Jag hoppas verkligen de går till verket.

Robinho är bra ungefär var femte match och nästan aldrig i de stora matcherna. Nu gäller det att passa på att få ut lite pengar för honom medan man kan. Tålamodet med Pato är redan alltför långt gånget. Även om “ankan” skulle blomma ut i en annan klubb finns det inte längre något försvar för att de inte skulle sälja honom. Man kan inte vänta längre. Inte medan det behövs pengar och förstärkningar.

Säljer man Pato & Robinho kan man plötsligt få in ca 25 miljoner euro.  Kevin Strootman kan vara ett nyförvärv. Han skulle behövas. Kanske kan man även hitta en ytterback, en mittback och en anfallare till.

Mario Balotelli till Milan? Nja, snarare i sommar i så fall. Men ska de värva super-Mario måste Milan vara övertygade om att de kan få ordning på honom. Desstom har man kanske en framtida Balotelli i Niang. Didier Drogba? Gissar att Juventus ligger före. Jag hoppas fortfarande på Lucas Mugni.

Juventus har gjort sig av med Lucio och fått Chiellini skadad (i värsta fall, tre månader) och behöver hitta försvars-förstärkningar. Kanske Salvatore Bocchetti, kanske Federico Peluso. Marco Andreolli? .

Framåt är det fortfarande Didier Drogba som är det stora namnet. Hur bra han är idag har jag svårt att uttala mig om men han skulle vara en av januaris mest spännande värvningar. Han skulle kunna vara perfekt för Juve.

Även Fiorentina jagar en striker. Misstänker att min Viola-favorit Lisandro Lopez inte kommer anlända. Alessandro Matri? Tja, om Juventus plockar in en striker så….försvinner väl Matri eller Quagliarella?. Båda skulle passa bra. Matias Vecino är mycket nära Viola. En mycket vass värvning i så fall.

Quagliarella skulle dock passa ännu bättre i Roma. Som annars borde hitta en, två försvarare under januari. Om Roma ska sälja De Rossi så borde de vara smarta och sälja honom till PSG. Marco Verratti plus 10 miljoner euro? Done deal.

Genoa har i stort sett gjort klart med Antonio Floro Flores. Jag har alltid gillat honom och han kan säkert göra bra ifrån sig. Jag har däremot svårare att förstå varför det ska ske på Ciro Immobiles bekostnad. Immobile är plötsligt en av Italiens mest jagade spelare. Fiorentina, Napoli, Pescara och Palermo hetsar hårdast.

Genoa ska även ha gjort klart med LaAzios Matuzalem och vill ha Palermos Eros Pisano. Felipe Seymour kan gå i motsatt riktning.

Inter då? Tja, de kan nog glömma min önske-värvning Fernandinho. Han hade varit perfekt för Inter. Premier League gäller för honom. Troligen satsar Inter på Paulinho istället. En bra spelare men jag är inte helt säker på att han är exakt den spelartyp man behöver. Men om priset på Paulinho trissas upp bör Inter dra sig ur.

Annars ska man vara nära Hugo Campagnaro vars kontrakt går ut med Napoli i sommar. Frågan är om Napoli kan släppa honom redan i januari nu när Paolo Cannavaro är stängd. Argentinaren skulle passa bra in i Inter då han antingen kan spela i trebackslinjen eller som ytter.

En Vice-Milto lär väl också anlända. Chamakh? Pinilla? Bobadilla? Någon lär komma. Pinilla skulle vara utmärkt och även om president Cellino säger att han inte är till salu eller är värd en förmögenhet så är han garanterat åtkomlig. Snacket känns igen. 3-4 miljoner för halva delägarskapet och någon talang emellan och det blir affär.

Annars lär väl mycket handla om Wesley Sneijder. Han har redan åkt på semester.

Palermo ryktas vara nära en övergång med River Plates Gabriel Funes Mori. En värvning som ger fjärilar i magen. Skulle vara helt rätt för alla parter. Funes Mori hamnar i en klubb där han kommer få speltid och ett anfallspar med Mori och Dybala känns bra fräckt. Lyckas de istället fånga in Ciro Immobile är det ungefär lika vackert. Har på känn att det kan komma att hända en del spännande saker i Palermo under januari.

Napoli kommer troligen jaga en försvarare eftersom Cannavaro är borta i 6 månader på grund av sin avstängning för spelskandalen. Sienas portugis Neto har varit duktig under hösten och det har höjts röster för att han är Napolis val. Jag skulle akta mig för att värva en spelare som bara visat upp sig en höst. Mehdi Benatia skulle kännas som en större garanti.

Annars hoppas jag Napoli slår till på någon argentinsk frantidsstjärna. Centurion, lillebror Zuculini eller Cirigliano.

Udinese ska ha gjort klart med brassen Naldo. Han kan dock inte anlända förrän nästa säsong på grund av att platserna för icke-EU-spelare redan är fyllda. Han kan komma att placeras i Granada först. Det är en mycket skicklig försvarare det handlar om. Udinese ligger alltid steget före.

Om Floro Flores hamnar i Genoa beror en del på om Alexander Merkel går med på att gå motsatt väg till Udinese (Floro Flores spelar i Granada men ägs av Udinese). Om Udinese får Merkel och Al-Hassan (utlånad till Novara) känns det nästan som att de är vinnarna i affären. Misstänker även att Udinese kommer rea ut Pablo Armero till Juve eller Milan under januaru.

Detta är ju bara en liten mercato-aperitif om vad som komma skall. Snart är lavinen av transferrykten över oss.

Lorenzo Medici

Bästa utlånade spelarna

Vilka utlånade spelare har imponerat i Serie B den här säsongen? Jag har plockat ut de arton spelare som jag tycker varit bäst hittills.

Inom parentes laget spelaren spelar i just nu och därefter det lag som äger honom.

18. Federico Barba  (Grosseto/Roma)
Den unge försvararen har inte fått spela förrän på slutet men när han väl spelade visade han verkligen vilken talang han är. Här har Roma ett intressant framtidsnamn.

17. Federico Viviani  (Padova/Roma)
Började lysande men tappade sedan lite på grund av skador och sviktande form. Har mycket potential.

16. Diego Polenta  (Bari/Genoa)
Varit ordinarie som ytterback. Gjort det bra utan att glänsa. Ännu inte så vass som man förutspådde.

15. Gabriel Appelt Pires (Pro Vercelli/Juventus)
Varit en av få ljuspunkter i Pro Vercelli och fått spela mycket. Måste dock höja sig lite mer om han vill ta en plats i Juventus trupp nästa säsong.

14. Masahudu Al-Hassan (Novara/Genoa)
Ytter som blivit ordinarie i Novara och även varit en av lagets bättre spelare trots sin unga ålder. Med tanke på  Genoas brist på vassa yttrar är det lite märkligt att ghananen inte fått chansen.

13. Gianmario Comi (Reggina/Torino, Milan)
Inte varit någon jättesuccé men har successivt blivit bättre och bättre och gjort sex mål. Får värdefull speltid.

12. Cristiano Biraghi  (Cittadella/Inter)
Utlånad av Inter och har både tagit en ordinarie plats och imponerat i backlinjen. Känns inte som Inter-material ännu men definitivt som en Serie A-spelare inom kort.

11. Moussa Konè (Varese/Atalanta)
Började strålande med suveränt mittfältsspel och gjorda mål. Har inte lyckats hålla den höga nivån hela vägen men känns som en spelare som Atalanta kommer ha kvar i truppen nästa säsong.

10. Boadu Maxwell Acosty  (Juve Stabia/Fiorentina)
Har inte gjort speciell många mål men har imponerat med sin kombination av snabhet, styrka och funktionella teknik. Fortsätter han så här samt börjar gör afler ml kommer Viola ge honom en chans snart.

9. Marco Fossati (Ascoli/Milan)
Blivit bättre och bättre. I måndags var han kanske planens bäste mot Brescia och gjorde även mål. Har fin teknik och god spelförståelse och nu får han värdefull rutin.

8. Francesco  Bardi (Novara/Inter)
Ordinarie  både i Novara och U-21 landslaget. Haft en tuff höst emellanåt som hela laget men har lyft sig på slutet och ändå bevisat att han är en av Italiens största målvaktstalanger.

7. Niccolo Giannetti  (Cittadella/Siena)
Giannetti har gjort mini-succé med en fem mål och fräckt anfallsspel i överraskningslaget Cittadella. Giannetti är lite av en Beppe Signori-typ och har redan visat att han är värd att hålla ögonen på.

6. Dejan Lazarevic  (Modena/Genoa)
Snabb ytter som blivit given i Modenas startelva. Skapar mycket på sin flank med fräckhet och rivighet. Borde få chansen i Genoa nästa säsong.

5. Agon Mehmeti (Novara/Palermo)
Svensken rivstartade sin Novara-karriär med ett hat-trick men svalnade lite när hela laget hade en svacka. Gjorde mål senast mot Bari. Om han är en del av Palermos framtid låter jag vara osagt men han håller på att bygga upp ett gott rykte i Italien med sina insatser. Sex mål hittills.

4. Dieo Farias (Padova/Chievo)
Varit Padovas giftigaste anfallare den här säsongen. Har farten och tekniken att förvirra motståndarna. Skulle defintivt kunnat vara med i Chievos anfallsrotation den här säsongen.

3. Raman Chibsah (Sassuolo/Parma, Juventus)
Varit överraskande bra. Dynamisk mittfältare som blivit mycket uppskattad i Sassuolo. Parma fick halva delägarskapet från Juventus i somras. Känns redo för större uppgifter inom kort.

2. Nicola Leali  (Lanciano/Juventus)
Varit mycket bra trots att Lanciano inte gått så bra. Har ställts på prov då han ofta fått mycket att göra under matcherna och har klarat av det strålande. Är nog inte långt ifrån klivet till Serie A.

1. Richmond Boakye (Sassuolo/Juventus)
Är alldeles för bra för Serie B. Gör mål och är ständugt sylvass för serieledarna Sassuolo. Men detta är något som Sassuolo, Boakye och Juventus alla tjänar på. Sassuolo kan gå upp, Boayke bygger upp sitt självförtroende och Juventus vet att han får mycket speltid (gentemot om han skulle lånats ut till en klubb i Serie A). Den här killen kan gå långt.  Riktigt långt.

Lorenzo Medici

Röstningen är stängd!

Nu är röstningen stängd!

I förra veckan lanserade jag en omröstning av Serie A:s bästa spelare. Jag fick in betydligt fler mejl än vad jag trodde och är mitt uppe i uträkningen. Jättekul att så många ville vara med och ge sin röst. Det är intressant att se vilka spelare som är mer populära än vad jag trodde och vilka som är mindre populära än vad jag trodde.

Jag kommer räkna ut resultaten, skriva ihop listan med text om varje spelare och antal röster och publicera listan i fyra delar någon gång strax innan nyår. Hur jag gör med min topp 50-lista får jag se. Folkets lista kommer nog ligga i fokus.

Jag kan avslöja att halvägs in i uträkningen är det två spelare som ryckt ifrån rätt ordentligt.

Stort tack till alla som röstat!

Lorenzo Medici

Juve har rymt

Bologna spelade bra, stod rätt i positionerna och agerade smart. De lurade Napoli till att aldrig få upp farten ordentligt och de ljusblå hade svårt att få till chanser. Manolo Gabbiadinis enda mål efter första halvlek kändes inte orättvist.

Men riktigt bra lag kan maskera sig. Byta klädnad, ändra matchbilden. Det krävdes ett offensivt byte från Mazzarri men framför allt krävs spelare av högklassig kaliber för att kunna sätta vändningar i verket.

Det har Napoli och de vände. Lorenzo Insignes snabba fötter pressade fram Alessandro Gamberinis kvittering och Insignes känsliga fötter spelade fram till Edinson Cavanis kraftfulla nick.

Men riktigt bra lag knyter också ihop säcken. Sätter avgörandet när det finns möjlighet till det. Napoli gjorde aldrig det. För kallduschar kan dyka upp från skyn när man minst anar det.

Som till exempel Panagiotis Kones akrobatiska skott från himmlen. Sådana mål går nästan bara in i drömmar. En sådan träff får man inte många gånger i livet.

Och när Napoli blev lamslagna av chock passade Bologna på att sätta in en ny stöt. Nästa hugg i hjärtat. Sagan var naturligtvis så dramaturgiskt skruvat att det var Daniele Portanova som fick avgöra matchen. Han som varit avstängd för spelskandalen ända fram till igår.

Portanova har alltid hävdat sin oskyldighet och det var nog både glädje och ilska i hans jubelvrål. Han öppnade upp scudetto-porten på vid gavel så att ett lag kunde smita ut och springa ifrån.

Juve har rymt.

För “I bianconeri” är liksom det bästa laget. Scudetton är deras att förlora. De har byggt upp ett lag och en struktur för att dominera italiensk fotboll. Mirko Vucinic och Andrea Pirlo ryckte undan mattan från Atalanta bara efter en kvart. Sedan kunde bara Giovinco ensam gjort sju till.

Juventus dippar sällan i sina insatser och har de en sämre dag vinner de ändå. De lutar sig lungt mot Buffons trygghet, Chiellinis kämpaglöd och Barzaglis positionsförmåga och spelförståelse. Den trion är ryggraden. Sedan vet vi ju att mittfältet är graverat i guld.

Men det finns två viktiga platser bakom Juventus också. Två platser som sex lag kan och vill komma åt. Just nu är den största spänningen i serien där.

***

Chievo vann över Roma. Oavgjort hade varit mer rättvist. Pelissier kan ha varit offside, det gick inte att se. Goicoecochea såg man inte alls. Sista kvarten var fotboll för blinda.

***

Jag kan inte komma på när jag såg en 20-åring ha en sådan fantastisk säsong senast. Det här är El Shaarawys höst.

***

Luca Toni kan än.

***

Catania bara kör på. Tänk då att de blev bortdömda mot Juventus och Milan och skulle haft en straff mot Inter.

***

Andreas Granqvist
var både defensiv organisatör och poängfixare.

***
Imorgon kommer en ny omgångskrönika som vanligt och ikväll stänger jag röstningen för Serie A:s bästa spelare. Listan kommer publiceras runt nyår i fyra delar.

Lorenzo Medici

Himmelsblå toppsång

Lazio klev in i gårdagens drabbning mot Inter med något att bevisa för sig själva. Är vi ett riktigt topplag?

Och Lazio började som ett topplag, ägde spelet och tryckte på. Men det saknades en del skärpa sista tredjedelen för att de skulle kunna omvandla det stora bollinnhavet till ett mål. Närmast kom de kanske när Pereira hakade i Klose bakifrån vilket luktade straff. Men domare Mazzoleni friade.

Inter däremot försökte medvetet spela cynismens melodi eller så klarade de bara inte av att stå emot Lazios press. Men Inter har spelat så här många gånger den här säsongen så jag tror att det är en del av tränare Stramaccionis grundidé. Men bara en del av den. Tanken var nog att de skulle ställa om oftare till anfall än vad de gjorde.

Jag menar dock att Stramaccioni gör en taktisk miss när han spelar med Cassano och Milito längst fram och Guarin som trequartista. Spelar man med Cassano ska han helst ha två spelare framför sig. Det är då han är som bäst. När han har möjlighet att slå sina geniala passningar eller leta väggspel för att gå på egna avslut.

Med bara Milito som alternativ blir han mer lättläst. Precis som i första halvlek igår. Väljer man att spela med två anfallare skulle jag föredra den mer omställnings-vänlige Palacio. Men Cassano vill man ju helst ha kvar på plan.

Ungefär så resonerade Stramaccioni i mitten av andra halvlek när han bytte ut Cambiasso mot Palacio. Tre anfallare plus Guarin på plan. Ett offensivt byte som fick önskad effekt. Matchen vände till Inters fördel.  Så frågan är om det var perfekt matchcoachning av Stramaccioni eller om han var fel ute från början?

Hade Inter fått in bollen på någon av Cassanos eller Guarins stolpträffar hade väl Stramaccioni hyllats som ett geni. Hålla nollan länge och väl för att sedan sätta in nådastöten. Men denna gång hade Inter inte flytet med sig.

Med ett mer offensivt Inter drogs matchfarten upp till höghastighet. Miroslav Klose fick två jättebra chanser men brände dem båda. Inte likt den tyske straffområdesmarodören. Men när han sedan fick ett svårare läge och dessutom hade ont,  det var då han plockade fram det sista ur sin kropp. En maxlöpning och ett perfekt riktningsförändrande skott.

Lazio lyckades inte göra mål på hela den första halvleken fastän man då var överlägsna men gjorde mål när Inter kändes som vassast. Så kan det vara ibland.

Men visst fick Lazio sitt svar. De är ett topplag.

***
Samir Ujkani och Zelijko Brkic turades om att utföra målvaktstavlor. Brkic är ojämn, ibland briljant, ibland svag. Ujkani har mest bara varit svag.

Underbart att Luis Muriel är tillbaka. I sin nya frisyr är han ännu mer lik brasse-Ronaldo.

Jag har aldrig tyckt att Paolo Mazzoleni är en speciellt skärpt domare. Igår missade han mycket och tog för många märkliga beslut. Straffsituationen där Pereira hakar upp Klose var en. När Inter hade ett 3-2-läge i slutet av matchen blåste han av Milito för frispark var en annan. Bara två exempel där Mazzoleni inte övertygade.

Fredy Guarin överglänste Hernanes igår.

Jag älskade Andrea Tanocchia och Michael Ciani igår. Försvarsspel kan vara så vackert.

Miroslav Klose är en jäkla vinnare.

Lorenzo Medici

Missing in action

I slutet av januari inleds Afrikanska mästerskapen. Inte nog med det, innan dess börjar en sydamerikansk U-20 turnering i Argentina. Det betyder såklart att några spelare kommer saknas i Serie A under januari-februari.

Kwadmo Asamoah (Juventus/Ghana)
Kanske den mest namnkunnige och största förlusten för något lag. Åker med Ghana till Afrikanska mästerskapen och risken för Juventus är att de kan ta sig långt i turneringen.

Mehdi Benatia (Udinese/Marocko)
En av de viktigare pjäserna i Udineses backlinje. Ett stort avbräck för Guidolin.

Sulley Muntari (Milan/Ghana)
Skulle kanske inte varit ett speciellt tungt avsked om det inte vore för De Jongs långtidsskada. Hade passat bra som ersättare.

Mounir El Hamdaoui (Fiorentina/Marocko)
Precis när marockanen började komma in i det italienska spelet och göra en del mål försvinner han. Dålig tajming.

Emmanuel Badu (Udinese/Ghana)
Har varit en startspelare på senaste tiden vilket gör Badus resa till Sydafrika kännbar för Udinese.

Milan lär nog förutom Muntari tappa Djamel Mesbah (Algeriet) och Bakaye Tarore (Mali) till Afrikanska mästerskapen. Två spelare som dock antagligen inte kommer saknas så mycket. Napolis El Kaddaouri representerar Marocko men enligt uppgifter lär han inte tas ut. Parmas Afriye Acquah lär inte komma med i Ghanas trupp.
Mauro Icardi (Sampdoria/Argentina)
Åker till U-20 turneringen för att försöka vinna turneringen åt sitt Argentina på hemmaplan. För Sampdoria är det inte speciellt bra. Maxi Lopez är skadad och alternativen är få. Nicola Pozzi? Gissar att Sampdoria kommer försöka agera snabbt på transfermarknaden i januari.

Juan Quintero (Pescara/Colombia)
Kanske varit Pescaras bästa spelare under hösten trots sin unga ålder. Hans kreativitet kommer saknas.

Pablo Dybala lär inte tas ut till Argentina vilket säkert Palermo är glada över och Roma vägrade att släppa  Marquinhos (Brasilien) och Nico Lopez (Uruguay) till samma turnering.

Lorenzo Medici

Passar Drogba i Juventus?

Gårdagens Gazzetta Dello Sports framsida var prydd med stora bokstäver: DROGBA JUVE. Nej, det var inget nytt rykte men det var ett rykte som fick ny vind i seglen. Jag vet inte om Juventus är nära ett kontrakt med Didier Drogba eller inte. Men jag vet att italiensk media i allmänhet och Gazzetta Dello Sport i synnerhet inte tar saker helt ur luften som man kan göra i en del andra länder.

Någon har kontaktat någon. Kanske finns det till och med ett konkret bud. Jag tror säkert att Juventus vill ha Drogba. På sina premisser. Det vill säga ett två-årskontrakt, inte mer. Mellan 4-6 miljoner euro i årslön, inte mer. Det är två kriterier jag misstänker att Juventus har.

Juventus kan erbjuda Drogba en ny utmaning och Champions-League spel. Frågan är om han hellre vill tillbaka till England. Då spelar det nog ingen roll vad Juventus erbjuder. Jag tror att Juve har en vettig chans att kunna värva ivorianen. Men är det en bra affär?

Ja, jag tycker det. Binder man upp sig på två år med Drogba så är det ett så pass kort kontrakt att man inte behöver oroa sig för långsiktigt “dött kött” som typ Vincenzo Iaquinta och Amauri har varit. Sedan känns det som att Drogba kommer med någon sorts kvalitetsgaranti.

Han känns som en jäkla vinnarskalle och är ett fullblodsproffs. Mål har han dessutom alltid gjort. Jag tror hans envisa, opportunistiska, uppoffrande anfallsspel skulle passa mycket bra in. Jag saknar en “killer” längst fram för Juventus.

Om Drogba anländer i januari lär det inte ansluta ytterligare en anfallsförstärkning i sommar. Bendtner lär inte bli utköpt, Matri och Quagliarella kan mycket väl försvinna. Det skulle innebära att Drogba, Vucinic och Giovinco (jag kan tänka mig att Boakye får chansen nästa säsong också) finns kvar att tillgå. Det innebär också att nyförvärv lär införskaffas.

Fernando Llorente sägs vara huvudmålet till sommaren. Dels för att man gillar honom men framför allt skulle Juventus inte behöva betala en enda euro för honom. Om han nu inte förlänger sitt kontrakt med Bilbao vilket inte känns så troligt i dagsläget.

Jag förstår tanken ur en ekonomisk aspekt men mindre ur en sportslig aspekt. Jag har alltid hållit Llorente som överskattad. Idén om en Didier Drogba är jag klart mer förtjust i.

Men det snyggaste (och kanske det bästa) vore om den chilenska trion skulle bli komplett.

Lorenzo Medici

Supporterintervju - Fiorentina

Serien med supporerintervjuer fortsätter och idag är det dags för Fiorentinas Stefan Jovanovic!

När och varför började du heja på Fiorentina?

-Jag är en konverterad Milanista, min kusin tvingade mig att heja på AC Milan rakt av under mina tidiga livstidsår. Mitt hjärta har dock alltid varit där Predrag Mijatovic har komponerat sina fotbollsnoter. Min morfar introducerade mig för fotbollen vid 6 års ålder 1997 och visade mig allt vad FK Partizan innebar och jag blev såld.

-I Serbien är det nästan kriminellt att inte titta på landslaget när de spelar och det var där jag upptäckte Predrag Mijatovic, en före detta Partizanspelare, dåvarande stjärna i Real Madrid och spelaren som skulle få mig att fastna för den lila tröjan då han gick till Fiorentina 1999. Sejouren varade bara i tre år men kärleken för Associazione Calcio Firenze Fiorentina är för evigt inprintat i hjärtat. Tack Predrag!

-Alltså, jag t ex håller på Hammarby för att jag är svensk, uppvuxen på Södermalm och för att jag har spelat i Hammarby själv. Men du har ju egentligen ingen fysisk förankring till staden eller laget. Måste man ha det? Vad är en riktig supporter för dig?

-Nope, ingen fysisk förankring. Jag tror snarare att det har med smak att göra, lite som när man faller för en viss typ utav tjejer. Partizan var lite av en underdog på 90-talet och Fiorentina likaså. De var aldrig bäst men petade alltid på dem i toppen. För mig handlar fotboll om spänning och begäret efter annorlunda situationer – på gott och ont. Adrenalinkickar.

-En supporter är någon som stödjer en idrottsförening i vått och torrt, en person som kan le bredast av alla i hela världen vid vinst och fortfarande hålla huvudet högt efter en skitförlust. Materiella ting spelar ingen roll, du ska själv veta att du har klubben i ditt hjärta.

Hur hoppas du att supporterkulturen på arenorna och utanför ser ut om fem-tio år?

-I den mest perfekta av världar hade jag hoppats på fyllda arenor världen över, hemma och bortafans som håller om varandra och gör varje match till en fest, ingen rasism, inget våld utan bara ren och vacker supporterkultur – en konkret kärlek till sporten. Tyvärr lever vi inte i en perfekt värld och jag tror att just supporterkulturen alltid kommer att präglas av aggressioner och våld.

-Varför börjar man heja på ett lag egentligen? Vad driver en? Vad är supporterskapets kärna? Samhörighet? Spänning? Adrenalin? Vad tror du?

-En rad olika faktorer får dig att heja på ett specifikt lag, i mitt fall var det en spelare. Det som höll mig kvar var samhörigheten, jag har alltid varit en underdog med ambitioner. Samhörigheten stärktes något enormt under de två föregående säsongerna, två väldigt jobbiga år både för Fiorentina och mig personligen.

-Hur ser du på din klubbs ägare?

-Diego Della Valle – mannen, myten, legenden – Mr. Tod’s. Ja, vad har man att säga egentligen? Han är där när det går bra och försvinner när det går mindre bra. Visst han  må ha fullt upp, men lite bättre närvaro är att önska. Jag ska inte klaga och hoppas på det bästa gällande Cittadella-projektet och allt som hör till.

-Vem är din favoritspelare i Fiorentina genom tiderna?

-Favoritspelaren måste vara Predrag Mijatovic, det var han som fick mig att hålla på Fiorentina. Gabriel Batistuta, Rui Costa, Christian Riganó och Stevan Jovetic är alla fantastiska spelare som jag faktiskt har sett spela, det är spelare som har var sin speciella plats i mitt hjärta, men ingen kommer att betyda mer än Predrag.

-Vilken är din favoritupplaga i Fiorentina?

Av det jag har läst på nätet, så måste jag säga att upplagan från 1955 var riktigt grym. Det är väldigt svårt att slå ett lag som spelade en hel säsong och bara torskade en match i ligan. Lägg även till Europacupfinalen mot Real and you’ll get my point.

-Men jag känner att jag måste välja en upplaga jag faktiskt har sett spela så det blir de eviga 96:orna. Batigol, Rui Costa, Stefan Schwarz o/co var den första upplagan jag ens såg spela. -Batigol, Batigol!!

Stort tack till Stefan som ville ställa upp!

Lorenzo Medici

Rösta på Serie A:s bästa spelare!

Då var det dags. Att rösta fram vem som är Serie A:s bästa spelare.

Jag kommer göra en personlig lista på de 50 bästa spelarna i Serie A, men jag tyckte det var lite tråkigt att bara mina åsikter skulle publiceras. Därför tänkte jag presentera två listor parallellt. Min lista och er lista. Min topp 50-lista och folkets topp 50-lista. Vem tycker du är bäst?

Så här går det till för att rösta!

Om ni vill vara med och rösta så mejlar ni in era 15 bästa Serie A- spelare till mig. Det är viktigt att ni rangordnar dem mellan 1-15 då spelarna får poäng därefter. Jag kommer därefter räkna ihop alla poäng. Obs! Man får bara ta med max fem spelare från samma lag! Om detta överskrids tar jag bort den sist placerade spelaren från det laget.

Man kommer kunna rösta i ungefär en vecka från och med idag (beroende på hur många mejl som kommer in). Jag säger till på bloggen när röstningen är över. Jag kommer presentera båda listorna någon gång runt nyår är det tänkt.

Vill ni vara med och rösta mejlar ni till mig på:
footballinfantil@gmail.com  – med rubriken,  Bäst i Serie A

Rangordna sedan dina femton bästa spelare t ex så här ….1. Andrea Bertolacci (Genoa) 2. Eros Pisano (Palermo)  3. Marco Andreolli (Chievo), 4. Victor Ibarbo (Cagliari)….osv.

Lycka till!!

Lorenzo Medici

Smulor åt tigrarna

Det var som om två arga tigrar hade släppts ut i ringen. Inter mot Napoli blev en atletisk superkamp. Juan Jesus visade upp hela sitt muskelregister i sin kamp med starke Edinson Cavani. Fredy Guarin och Valon Behrami turades om att vinna boll, duellera och svettas. Paolo Cannavaro bröstade ståtligt upp sig  och Andrea Ranocchia exapnderade sina långa brytsäkra ben.

Det var dock inte alltid så välspelat. Skyldigast till det var Gökhan Inler som inte hade någon vidare passningsafton och Walter Gargano som sällan hittade rätt adress (hans passningsspel är ett av de problem som leder till att Inter sällan bedriver ett bollinnehav-spel). Men det var fart och hjärta ute på planen.

Inter hade mindre av spelet än Napoli men var mer konkreta. Mer cyniska och bättre på att omvandla potentiella chanser till faktiska farligheter. Urkraften Fredy Guarin satte dit ettan med kraft och skicklighet. Diego Milito tog vara på lite halvtaffligt försvarsspel av både Behrami och Gamberini och sköt in tvåan.

Napoli reducerade i andra halvlek och kunde även ha kvitterat. Det hade varit rättvist sett till spelet. Men Napoli borde ha tagit bättre tillvara på det stora bollinnehav man hade och Inter försvarade sig med bravur.

Det är just trebackslinjen som jag gillar allra bäst i Inter. Juan Jesus är på väg att bli en av världens främsta backar och Andrea Ranocchia har tagit sig ur sin djupa svacka till att bli så där elegant och brytningssäker som jag en gång trodde. Walter Samuel är sin vanliga murbräcka. Igår vikarierade Esteban Cambiasso som mittback och det gick mycket bra det med, trots några missar från argentinaren.

Däremot saknas det andra saker hos detta Inter som gör att de inte känns som något allvarligt scudetto-hot. Det är ingen slump att Inter klarat sig mycket bra mot topplag medan man haft svårare mot vissa “mindre” lag. När man är tvungen att föra spelet har man mycket svårare att få saker att fungera. Det är som att man inte riktigt har den manualen till hands men heller inte aktörerna på mitten för det.

Det käns inte som att Napoli heller kan hota Juve i längden. Frågan är om inte Juventus tar det stora stycket och låter sex andra lag slåss om de andra smulorna.

Det finns dock vackra Champions League-smulor kvar på bordet och vi ska nog inte glömma att det är det som är Inters första prioritet den här säsongen. Att återvända till C.L.

Jag är inte lika säker på att Napoli är helt nöjda med bara det.

***

Antonio Conte var tillbaka på bänken igår mot Palermo. Dåligt väder, tung plan och mycket kamp. Juventus var ganska mycket bättre än Palermo. Mirko Vucinic kändes som den som kanske behövde Conte tillbaka mest.

***

Luigi Del Neri
. Var det verkligen en så smart idé?

***

Milan vann mot ett rätt svagt Torino och kunde hitta rätt bakom Gillet fyra gånger trots att man inte behövde slå på någon större trumma. Det mest positiva, förutom en ny fin insats av De Sciglio och El Shaarawys nummer tretton, var antagligen Giampaolo Pazzinis mål och förtroendeingivande match. Han har ändå gjort sex mål.

Segern blev dock dyrköpt då Nigel De Jongs hälsena gick av. Operation, gips, kryckor och högläge. Precis som för mig då en morgon-korpen match förvandlades till smärta och Södersjukhuset i slutet av förra veckan. De Jong missar nu resten av säsongen.

Jag däremot räknar att vara tillbaka redan nästa vecka med en ny Tv-krönika. Och imorgon blir det omgångskrönika som vanligt samt en liten nyhet på bloggen. Imorgon alltså.

Innan dess är det Sampdoria-Udinese och Lazio-Bologna.

Lorenzo Medici

Slutstation non-stop

Det är Vincenzo Montella som fått de stora lovorden den här hösten. Han som fått fotbollsitalien på knä med sin vackra fotboll. Rätt så. Men hans äldre kollega Zdenek Zeman har fått oförtjänt mycket skit. Enorma förväntningar som lett till besvikelse när De Rossi petats, ledningar tappats och försvaret läckt.

När det gick som sämst för Roma och Zeman var t ex Rosella Sensi ute och sa att hon minsann aldrig skulle släppt Montella. Enkla slag mot den nya ledningen. Billigt snack för att locka till sig enkla poäng. Att ta parti för det som är populärt för tillfället är inte så svårt.  Att stå fast vid sina val och sina idéer var betydligt svårare. Men Franco Baldini, Walter Sabatini gjorde det.

Jag tror inte Montella hade lyckats lika bra i Roma som i Fiorentina. Viola var det rätta steget för honom. Ta ett trappsteg i taget. Inte dubbla steg på än gång. Med Fiorentina och Daniele Pradé fick han bygga upp sitt lag. Det tror jag inte han hade kunnat göra på samma sätt i Roma. Fiorentina är hans verklighet och jag tror de passar varandra mycket bra.

Nu har Roma lika många poäng som Fiorentina, har en tredje-plats inom räckhåll vilket var utgångspunkten innan säsongen. Jag tycker att Zeman och Roma fortfarande har en bit kvar till att det ska fungera som de ska. Att de är en bit ifrån sitt tak och ändå är med där uppe i toppen känns som ett gott tecken.

Roma vann över Fiorentina fullt rättvist. De skapade chanser vissa lag behöver fyra matcher för att göra. De kunde ha dragit åt snaran flera gånger om. Men Fiorentina förlorade också på grund av att Stevan Jovetic och David Pizarro inte var med. För att Emiliano Viviano var usel. För att Luca Toni fick ensam försöka springa ifrån två snabba mittbackar och för att Mati Fernandez och El Hamdaoui borde ha funnits med från start. Ett helt ordinarie Fiorentina hade troligen varit en annan femma.

Men matchen hade kunnat avgjorts tidigare om inte domare Luca Banti missat eller benådat Ruben Olivera när han med flit tryckte ner dobbarna på Pjanic. Rött som den rödaste solnedgång.

Francesco Totti är i dagens Roma en fotbollsgud omlindad av glas. Han är kapabel att skapa magi när som helst och gör det också. Men han är även alltid en säkerhetsrisk med sin lek med marginalerna. Det är så många omställningar som motståndarna lyckas göra på grund av en missad direktpassning eller feltajmad vrickning av Totti.

Men med Totti väger det goda alltid över. För varje tappad boll finns en tunnelpassning som leder till ett mål eller ett perfekt utfört vristskott som letar sig in i maskorna. Lite samma motto som Zemans. Om man gör fler mästerverk än missar så vinner man.

Igår släppte man in två och gjorde fyra. Allt enligt den zemanianska koden. En kod jag aldrig räknat bort den här säsongen därför att tålamod och tid ofta är en lösning lika god som någon annan. Så även om det är Montella-vagnen som alla gillar att hoppa upp i, skulle jag akta mig för att skratta alltför mycket åt den gamla bohemiska Zeman-vagnen. Just nu rullar den minst lika bra.

Och vill man inte välja “sida” kan man alltid sätta sig bekvämt, luta sig bakåt och njuta av en tripp i den guld-dekorerade Totti-vagnen full av magi och vad det verkar även utan någon….slutstation.

***

Marquinhos är allt det jag sagt uppgraderat till hundra.

Undrar hur många helsingborgare som såg den utvecklingen i Leandro Castan.

Gonzalo Rodriguez var bäste Fiorentina-spelare trots fyra insläppta mål. En av årets bästa värvningar.

***
Inter och/eller Napoli kommer tappa poäng idag. Dock inte helt säkert att Juventus tar tre poäng nere på Sicilien. Palermo har haft tradition att då och då kunna störa Juve på Renzo Barbera. Antonio Conte har bara mött de rosasvarta på bortaplan en gång. Den gången blev det seger.

Idag är han tillbaka för att försöka ta sin andra raka mot dem.

Lorenzo Medici

39 spelare att värva

The untouchable:
Jag har två favoritspelare som jag troligen inte kommer få se i Serie A. Två spelare med enorm talang men med lite olika karaktär. Neymar är den extroverta talangen med underbara dribblingar och snygga mål.

Mario Götze är mer den tysta stortalangen som imponerar mer och mer ju mer man ser honom. Det finns alltid en ny detalj att upptäcka hos tysken. Båda är mina största favortvärvningar till Serie A men får gå under titeln “untouchable” och inte inkluderas i listan.

Nostalgi
Två spelare som vore fantastiskt att åtserse i Serie A är Javier Pastore och Alexis Sanchez. Två spelare som aldrig skulle lämnat Italien. Nu har de svårt att upprepa sig själva. Även om deras återvändande till Italien inte är omöjligt ser det svårt ut ur en ekonomisk synvinkel.

Shakthar-brassarna

Fernadinho
En av mina stora favoritspelare de senaste tre, fyra åren. Har allt en mittfältare behöver. Kan dirigera spelet men också följa med upp i anfallet. Skulle vara perfekt i Inter men även Milan. Är tyvärr troligen Premier League-bunden.

Willian
Ytterligare en sagolikt bra Shakthar-brasse. Utvecklats mycket senaste året och är nu en spelare på högsta nivå som alla vill ha. För dyr för de italienska klubbarna?

Douglas Costa
En brasse som är lite lätt att glömma bort när Willian och de andra tagit det mesta av rampljuset och han har dessutom haft svårt att platsa. Men vi ska inte låta lura oss. Douglas Costa är en dribblingsskicklig spelare med fart i benen. Tidigare fanns ett intresse från Napoli.

Playmaker-favoriten:

Thiago Alacantra (Barcelona)
En personlig favorit. Jag går liksom och väntar på att han ska få så lite speltid som möjligt i Barcelona så att en transfer skulle kunna bli möjlig till Serie A. Milan och Inter skulle må bra av hans playmaker-skills.

EM-stjärnan:

Alan Dzagoev (CSKA Moskva)
Han slog igenom under EM men sedan har det blivit lite tyst kring Dzagoev. Känslan är att han kan vara på väg ifrån Ryssland i januari. Premier League? Eller Roma och Zeman? Partner till Hernanes i Lazio?

Samma namn, olika spelare:

Lisandro Lopez (Arsenal de Sarandi)
En skicklig försvarare som både Milan och Inter vill ha. Mercato-derby.

Lisandro Lopez (Lyon)
Jag tror fortfarande att en frisk Lisandro skulle vara den perfekta bombern till Viola. En som avslutar alla vackra anfall utan sentimentalitet.

Serbiska talanger:

Filip Djuricic (Heerenveen)
En talang som självaste Van Basten ska ha rekommenderat till Milan. Har odiskutabel skicklighet men känns nog inte riktigt redo för ett storlag på en gång.

Lazar Markovic (Partizan Belgrad)
En annan serbisk talang med fin teknik som Inter uppmärksammade under sina möten med Partizan. Inte omöjligt att de värvar honom.

Svensken:

Alexander Farnerud (Young Boys)
Imponerade mot Udinese med sitt Young Boys i Europa League vilket väckte bland annat just Udineses, Genoas och Fiorentinas intresse. Jag har alltid gillat A.F sedan Landskrona-tiden och kanske kan det vara dags för en Serie A-flytt nu.


Argentinska talanger

Ezequiel Cirigliano (River Plate)
Defensivt skicklig mittfältare som jämförts med Javier Mascherano. Bland annat Fiorentina, Napoli och Lazio har visat intresse och han skulle passa bra i alla tre. Stort intresse från Primera Division finns,

Adrian Centurion (Racing Avellanda)
Di Maria-typ som gillar att attackera kring kanten på höga cylindrar. Härlig spelartyp. Skulle passa bra i Napoli eller i Lazio.

Maximiliano Urruti (Rosario)
Opportunistisk anfallare som är bra i boxen. Palermos sportdirektör Lo Monaco har bra koll på honom.

Lucas Mugni (Colón)
Fantastisk talang. Påminner lite om en ung Juan Roman Riquleme fast med lite mera fart. Har sensationell teknik och blick för spelet. Intressant för alla storlag men Milan är kanske i störst behov av en sådan spelartyp.

Gabriel Funes Mori (River Plate)
Relativt komplett anfallstyp. Bra på huvudet, funktionell teknik och tillräckligt snabb. Känns redo för Europa. Fiorentina?

Bruno Zuculini (Racing Club)
Jag gillade ju brorsan Franco starkt och trodde naivt att han skulle slå hårt i Europa. Kanske är det istället lillebror Bruno som kommer göra det.


De brasilianska brassarna:

Diego Renan (Cruzeiro)
22-årig snabb och ihärdig ytter. Fiorentina?

Dedé (Vaso Da Gama)
Urstark mittback som var på tapeten i somras för bland annat Milan. De behöver fortfarande honom.

Casemiro (Sao Paolo)
Blivit lite bortglömd och värdet har sjunkit. Kanske är det nu det är rätt läge att slå till. Kvaliteterna finns ju kvar där. Rom-derby eller Milano-derby om hans signatur?

Leandro Damiao (Internacional)
Kanske inte den perfekta anfallaren för Juventus men för mig ett klart bättre alternativ än Llorente eller Lewandowski. Har målkänsla och viss finess.

Ralf (Corinthians)
Inte lika omskriven och inte lika universell spelare som lagkamraten Paulinho men Ralf är en mittfälts-pitbull med bra fötter. Skulle göra susen i t ex Parma.

Paulinho (Corinthians)
Jag är fortfarande inte säker på att han är rätt spelartyp för Inter men han är säkert deras hetaste val i januari. Har många kvaliteter i sin repertoar.

Bruno Mendes (Botafogo)
Talang som påminner om en ung Careca. Stark och har bra teknik. Intressant för storklubbarna men skulle behövas lånas ut för att spetsas till.

Matteus (Flamengo)
Bebetos lillgrabb är varken striker eller lika tunn som sin pappa. Matteus är en offensiv mittfältare med bra teknik och ett bländande skott. Dyrt villebråd.

Felipe Anderson (Santos)
Extremt fin kombination av fart och bollkontroll. Besitter blixtrande teknik. Milan har visat stort intresse.

Den nya uruguayanska vågen:

Matias Vecino (Nacional)
21-årig stark och teknisk mittfältare. Skulle passa bra i t ex Parma, Palermo eller Bologna.

Diego Rolan (Defensor)
Tunn, kvick och skicklig anfallare. Behöver några år på sig men har potential. Skulle kunna växa med tiden i t ex Cagliari eller Catania.

Sebastian Crisoforo (Penarol)
Penarols nya guldgosse. Kvick anfallare med målkänsla. Lär låta sig höra talas om.

Gonzalo Bueno (Nacional)
Dribblingsdemon som måste bli lite starkare och inte falla så lätt. Men kanske är Bueno den mest talangfulle av alla i den uruguayanska vågen. Bologna var intresserade av honom i somras som ersättare för Ramirez.

Rodrigo Aguirre (Liverpool Montevideo)
Rivig offensiv ytter-typ. Bra teknik, fin talang. Bland annat Genoa har ögonen på honom.

Gonzalo Mastraini (Cerro)
Parma tappade den här talangen i sista minuten under sommarens transferfönster. Jag hoppas att de inte gör om samma misstag under januari. Eller att någon annan Serie A-klubb slår till. Cavani-typ som en dag kan bli en 20-målskytt i Serie A.

Italienska återvändare:

Giueseppe Rossi (Villlareal)
Visst, han har inte spelat på evigheter och det är svårt att säga hur bra han är när han kommer tillbaka men Rossi är värd att chansas på. Roma och Fiorentina skulle passa honom bra.

Mario Balotelli (Manchester City)
Tuppkammarnas drömpar? Visst är tanken på att han och “Faraonen” skulle bilda par i Milan nervkittlande. Men Inter har fortfarande rätt att kontra alla bud och Juventus kanske byter top-player-spår?.

Davide Santon (Newcastle)
Har blivit landslagsaktuell sedan han gick till Newcastle. Skulle vara en uppgradering för t ex Roma.

Domenico Crsicito (Zenit)
Kanske kan Zenits misslyckande i C:L få dem att skicka bort italienarna. De Sciglio på högern och Criscito på vänstra?

Salvatore Bocchetti (Rubin Kazan)
Vill hem igen och den markeringsskicklige försvararen skulle fungera bra i Juventus eller Napolis back-rotation.

Federico Macheda (Manchetser United)
Hade ett kort sensationellt genombrott men försvann sedan. Visade i Sampdoria att han fortfarande hade massor att lära. Men talangen finns där och Lazio behöver lite anfallstalang. Kära återvändanden är alltid vackra.

Marco Verratti (PSG)
Kanske kommer det en dag där PSG vill ha ett mer etablerat namn på mittfältet vilket i så fall skulle kunna innebära att Verratti återvänder hem. Och gör han det borde Juventus, Inter, Milan, Napoli och Roma stå redo med plånboken.

Antonio Floro Flores (Granada/Udinese)
En spelare som mer eller mindre känns garanterat på väg hem till Serie A. Det har pratats om både Genoa och Sampdoria men även Fiorentina och som vice-Cavani i Napoli.

Lorenzo Medici

Åttondelsfinal nästa

Klart det blir oavgjort. Så tänkte nog många. Även jag. Ett resultat som hade inneburit att både Shakthar och Juve hade gått vidare och varit nöjda. Juventus seger ändrade inte något avancemangs-lagen, men ändrade på förutsättningarna i tabellen. Juventus etta istället för tvåa. Real Madrid som tänkbart motstånd istället för Barcelona, Arsenal istället för Manchester United.

Allt beror ju på själva lottningen för att säga hur bra det var att vinna gruppen men tittar man grupptvåorna och jämför de med gruppettorna så ser ju ettorna överlag starkare ut. Så att vinna gruppen torde varit bra för Juve (om de inte lottas mot Real nu förstås).

Anförda av Chiellini var det ett starkt Juventus som höll undan och sällan lät Shakthar ta sig in i fortet. Med struktur och disciplin bärgades segern. Inget skådespel den här gången. Kanske var det den stundande semestern som fick Shakthar-spelarna att agera lite tamare än vanligt. Några var kanske redan på stranden i huvudet.

För Juventus var avancemanget till åttondelsfinalerna av enorm vikt. Det innebär nya miljoner (som kan användas på nyförvärv) och det innebär större marknadsvärde för klubben.

Nu är även Antonio Contes mardöm över. På söndag återfinns han på bänken mot Palermo. Även om Angelo Alessio har gjort det bra känns det lite som att Juventus har styrts av Fredo (John Cazale) och inte av Michael (Al Pacino).

Det är nu Juventus säsong börjar ta fart på allvar.

Lorenzo Medici

Är Sneijder-broarna brända?

Wesley Sneijders tid i Inter känns räknad. Snart lär han vara historia. Han var en av de spelare som under Jose Mourinho lyckades ro hem den heliga trippeln. Han kommer alltid bli ihågkommen för det.

Men det är inte tid för nostalgi, utan tid för framtid. Och det är så Inter och Massimo Moratti tänker när de gör allt för att bli av med Sneijder och hans lön. Det började redan i somras med bland annat Forlan, Julio Cesar och Lucio (eeeh men inte Chivu?) nu är det Sneijder tur och snart är det dags för Cambiasso och Milito.

Jag tror att Inter vill bli av med Sneijder. Eftersom de har märkt under hösten att de klarar sig utan honom har de blandat om korten. Bytt spelregler. Jag tror att de vet att holländaren aldrig skulle gå med på ett förlängt kontrakt med lönesänkning.

Detta är ett sätt att få Sneijder själv ta initiativet till en försäljning. Nej, det är inte helt snyggt. Nej, det känns märkligt att de kan peta honom ur truppen fastän han har kontrakt till 2015. Ja, Moratti och Inter får nog skylla sig själva att de en gång gav honom det kontrakt som innebär ca 6 miljoner euro om året. Det är dåligt tänkt ur ett långsiktigt perspektiv.

Men det handlar om nya tider nu. Inter och Moratti har kommit till insikt  att de inte kan betala 6 miljoner euro per år för en spelare längre. Helt rätt. Och om sanningen ska fram så är ju Sneijder verkligen inte värd de pengarna om man tittar på de senaste säsongerna som han mest tillbringat på skadelistan eller haft svårt att leverera. Att åka till Los Angeles och sola bort sin skada känns respektlöst mot sin klubb.

Sneijder hade en fantastisk tid under Mourinho men har egentligen annars aldrig hållt sig på en hög nivå under någon längre tid. Så är han en världsspelare? Tja, han är det ibland, när han är i form och frisk. Men kanske är man bara en världsspelare om man nästan alltid är i form och sällan skadad. Han är i vilket fall inte värd sin höga lön idag. Men det betyder inte att Sneijder behöver sänka sin lön för det. Eller?

Om Sneijder verkligen hade älskat sin klubb och känt sig hemmastadd och trygg hade han väl kunnat acceptera Inters förslag? Varför inte? Det är ju inte så att han går fattig ur situationen. Javier Zanetti hade garanterat gjort det.

Men sanningen är kanske att Sneijder tänker på sig själv i första hand och på Inter i andra. Och det kan också vara så att han inte känner fullt förtroende från Inter eller Stramaccioni. De senaste säsongerna har Benitez, Ranieri och Stramaccioni haft svårt att hitta rätt roll åt honom och få ut det bästa av holländaren. Och det är inte det att de inte har försökt.

Att sälja Sneijder är för mig ett självklart val. Det sa jag redan förra vintern och varnade att detta är en tickande bomb. Nu är bomben här. Kanske kommer Inter kunna få honom såld under januari. Men inte till det pris de kunde fått i somras eller tidigare. Inter har inte skött Sneijder-såpan på bästa sätt direkt.

Klockan 13.00 ídag vet vi om Sneijder är med i truppen mot Neftchi eller inte. Där kan vi kanske få svar på om Inter väljer att acceptera Sneijders beslut att inte förlänga kontraktet eller om de kommer fortsätta linjen med att hålla honom utanför truppen. Det känns som ett avgörande moment i såpan.

Den ende som möjligen kan rädda upp situationen till normal nivå är Massimo Moratti.  Han är nog den ende i Inter som Sneijder fortfarande har respekt för-  och lyssnar till.

Men troligen är broarna redan brända.

Lorenzo Medici

Sju systrars återfödelse

Kanske är vi på väg att få dem tillbaka. Le sette sorelle– de sju systrarna. I en ekonomiskt svagare variant, sju systrar mer på väg att återfödas  än i sin fullgoda skapelse. Men det kan vara något på gång.

Begreppet de sju systrarna var ett medialt påhitt i mitten av 90-talet då man menade att Serie A hade sju lag (Juventus, Milan, Inter, Lazio, Roma, Parma och Fiorentina) som alla kunde vinna scudetton. Nu vann ju både Lazio och Roma scudetton under den perioden men annars var det bara Milan och Juventus som lyckades bli mästare mellan 1995 och 2001, den period som de sju systrarna levde, så begreppet var mer en praktisk än en teoretisk korrekt term. Men det var ändå en symbol för Serie A:s glansdagar och välbefinnande.

Problemet var att en del av de sju systrarnas anatomi var uppbyggd på anabola steroider. Lazio och Parma kraschade med Cragnottis och Tanzis svarta affärer och Cecchi Goris Fiorentina gick senare liknande väg. Romas börsnotering var ett luftslott som blev en tickande bomb och ännu lite senare kom Calciopoli-tsunamin.

Idag är det ett annat läge i den italienska fotbollen. Mindre pengar men kanske också lite mer realism. Och faktiskt sju potentiella systrar. Den enda skillnaden i lagsammansättningen är att vi idag kan räkna in Napoli där istället för Parma. För mig är också Napoli en mer rättmätig syster än Parma enligt mina kriterier.

För egentligen handlar det om sju lag som varje år kan vara med i toppstriden, jaga Europa-platser och ha en stark supporter-bas. Parma hade en fantastisk era under 90-talet men levde mycket på Tanzis bluffpengar.

Idag har vi Juventus, Napoli, Inter, Fiorentina, Lazio, Roma och Milan på de sju första platserna. De sju systrarnas återuppståndelse. Alla de lagen har potentialen att komma bland de tre första. Varför kommer de fortsätta ha det?

För att Juventus har det bästa laget i Italien och den bredaste truppen. För att de egentligen inte har några brister förutom att de saknar en riktigt vass anfallare och för att Antonio Conte återvänder nästa vecka.

För att Napoli har enormt stöd från sina supportrar, för att Marek Hamsik dansar kanske serie A:s vackraste mittfältsdans, för att Edinson Cavani är en av världens bästa anfallare, För att Lorenzo Insigne är en inhemsk stjärna i görningen, För att Paolo Cannavaros hjärta brinner för klubben och för att Gökhan Inler skjuter hårdare än de flesta.

För att Inter har så mycket klass längst fram. För att Walter Samuel fortfarande är en vägg och för att Andrea Ranochia och Juan Jesus är två av ligans bästa unga försvarare. För att Samir Handanovic troligen är seriens vassaste målvakt och för att Inter har så många unga spelare med stor talang.

För att Vincenzo Montella är seriens coolaste tränare. För att just Montella skapat ett vackert och konkret välspelande kollektiv av detta Fiorentina och för att Stevan Jovetic är en superstjärna. För  att Manuel Pasqual och Juan Cuadrado ofta äger sina kanter och för att David Pizarro fortfarande är ett litet mittfältsgeni. För att Della Valle kommer värva en striker under januari.

För att Vladmir Petkovic har gjort ett lag av detta Lazio. För att de har förmågan att föra matcher och även vinna dem. För att de har Mirsolav Klose och Hernanes och för att mittfältet är  otroligt starkt.

För att tiden talar för Zdenek Zeman och hans Roma. För att Francesco Totti fortfarande är full av magi, för att man har Italiens största talang-pool i Mattia Destro, Erik Lamela, Alessandro Florenzi och Marquinhos. För att Miralem Pjanic har börjat plocka ut sin skicklighet och för att det snart är januari och man då kan värva 1-2 försvarare.

För att Milan har Stephan El Shaarawys nutid att glädjas över och hans framtid att dregla över. För att Riccardo Montolivo har börjat visa att han kan vara en nyckelspelare och för att Kevin Prince Boateng visade sist att det finns liv i honom. För att Robinho kan säljas i januari och öppna upp pengar för förstärkningar och för att varumärket Milan fortfarande är hyfsat starkt.

Visst går det att hitta lika många motsägelser om man vill se glaset halvtomt. Men jag ser det gärna halvfullt. Jag tycker mig sig se sju systrar så smått vakna. Om än gäspande och halvt blundande, så ändå upptinade ur sin frysbox.

Vänta bara.

Lorenzo Medici

Inget "riktigt" derby

Torino var numret mindre på papperet och blev även en man mindre efter dryga halvtimmen då Kamel Glik gick in för hårt på Giaccherini. Möjligen träffade Glik även bollen men tacklingen var vårdslös. Det röda kortet kändes inte fel.

Även straffen som Juventus fick kändes rätt men om domare Rocchi var lite hård mot Torino tidigare var han nådig mot Basha som borde haft sitt andra gula vid den situationen. Men Andrea Pirlo gjorde något han inte brukar nämligen missade från elva meter.

Men Juventus kramade likt en boaorm sönder Torino. Med en man mer blev pressen mot Toro-försvaret och Gillet för hårt i andra halvlek. Uppdraget blev omöjligt för Venturas mannar. Marchisio sen Giovinco och sen Marchisio igen. 3-0. Nu när Juventus har checkat av derbyt är nästa uppdrag en poäng i Donetsk.  Säsongens viktigaste pinne för “den gamla damen”.

Men egentligen kändes det inte som ett “riktigt” derby. Varför? Det talar jag om i mitt inslag i kvällens Club Calcio.

Lorenzo Medici

Faraonens konst (gjorda) mål

Stephan El Shaarawy gjorde ett konstmål, ett 1-3-mål som fick Catania på knä. Ett fantastiskt fint nummer. Men “Faraonen” hade innan dess hunnit göra ett konstgjort mål, ett mål i klar offside- position då Robinho skarvat bollen vidare. En situation som den assisterande domaren borde ha sett. Och återigen stod vi där med en match influerad av domarmisstag.

Milan hade egentligen börjat piggast när Nicola Legrottaglie nickade in Catanias nickmål. Ostört fick han gå upp och knoppa in en hörna. Efter målet hade Catania full kontroll på matchen. Men sedan blev det domarnas, Barrientos, Boatengs och El Shaarawys historier som satte prägeln på matchen.

Catanias Pablo Barrientos skulle sparka på bollen men träffade Nocerinos fot istället. Hårt. Tidigare hade Barrientos fått ett gult kort för filmning. Han hade förstärkt en situation där det dock faktiskt såg ut att vara beröring. De sammanlagda två gula korten kändes hårda men framför allt var det oerhört korkat av Barrientos att inte hålla igen mot Nocerino.

Som om utvisningen inte var tillräcklig uppförsbacke för Catania fick de ett mål i baken strax efter. Ett mål som aldrig borde ha blivit mål. Andra gåvan på mindre än vecka från domarna till Milan. Robinho petade fram bollen till offside-stående Stephan El Shaarawy som sköt in bollen. Den assisterande domaren stod bra till. Det finns få ursäkter till misstaget.

Den här säsongen har varit full av falska mål och konstgjorda matcher. Och ofta har det varit missade offsides. Men det är inte bara själva målsituationerna som lett till snedvridna kamper. Igår tappade domare Daniele Orsato matchen helt efter det felaktiga målet. Säkerligen medveten om misstaget började han försöka kompensera upp det.

El Shaarawy fick gult kort i en situation som mer såg ut som straff. Antonio Nocerino blev överfallen bakifrån i en situation som definitivt var straff. Matcherna blir liksom inte riktiga utan styrs in i någon sorts periferi av felaktigheter. Villkoren har hamnat i underlandet.

Om vi ska vända bladet till det positiva och vackra i matchen måste man nämna Kevin Prince Boatengs fina mål. Kanske kommer det släppa för honom nu. Kanske har tränare Allegri gjort helt rätt att spela honom ur hans formsvacka. Tyvärr blev han dock utvisad i slutet av matchen. En utvisning som var en blandning av Orsatos kompensations-försök och en alltför onödig och dumdristig kapning av Boateng.

Sedan har vi “Faraonen”. Det var som att han inte var nöjd med att bara ha gjort ett konstgjort mål. Han ville avsluta med klass och sanning vilket ledde till hans konstmål som betydde 1-3. Han är uppe på tolv mål nu. Otroligt.

Det är alltid storklubbarna som gnäller högst över alla domslut, men när det kommer till kritan är det ändå alltid de som får mest med sig. Så har det nästan alltid varit. Nästa gång Milan, Juventus eller Inter gnäller kan de ju alltid ringa till president Pulvirenti och få lite perspektiv på saker och ting.

Gomez uteblivna straff mot Inter, dubbla offside-fel mot Juventus och El Shaarawys offside-mål igår mot Milan. Det är Catania som har anledning att skrika så högt att domarförbundets och fotbollsförbundets rum skakar.

Men skriken lär bara eka tomt på botten av hierarkins vakuum.

Lorenzo Medici
ANNONS
ANNONS

Hej, du har en äldre version av webbläsare

För en bättre upplevelse på fotbollskanalen, vänligen byt till senare version

chrome
safari
ie
firefox
Fortsätt ändå