POPULÄRA LAG

POPULÄRA SPELARE

ANNONS

Juventus - I ensamt italienskt majestät

“Jag har sagt det förr och jag säger det igen. Juventus nya arena kan komma att ge dem ett försprång framför sina italienska konkurrenter inom ett par år.”

Så skrev jag innan Juventus Stadium skulle invigas.

Nu är vi där.

De har inte bara skaffat sig ett försprång, de har hängt av sina konkurrenter med råge.

Roma var på väg att komma ikapp, men det verkar mest ha varit en illusion. Napoli lyckades aldrig bygga något stort med Benitez och Milan och Inter letar efter en ny identitet och nya pengar.

Juventus står majestätiskt ensamt kvar som italiensk fotbolls stora slagskepp. Och det är mycket möjligt att de kommer fortsätta göra det ett bra tag framöver.

Framgång föder framgång brukar det heta. I Juventus fall kunde det inte vara mer sant. Med alla intjänade Champions-pengar behöver man nu inte sälja Paul Pogba om han inte nödvändigtvis vill bort.  Man kommer kunna behålla resten av sina stjärnor och man kan locka nya utan större besvär.

Redan nu har vi sett prov på att Juventus agerat inför framtiden. Paulo Dybala är klar och även Sami Khedira vad det verkar.

Vad jag tror om Dybalas framtid i Juventus har jag redan skrivit om här.

Sami Khedira är ett spännande nyförvärv. Visst, han har inte direkt förgyllt Real Madrids liv den senaste tiden, men konkurrensen är stentuff i “Los Merengues”.

Vi ska inte glömma bort hur bra Khedira var under VM 2014. Om han hittar den formen har Juventus gjort ett kap, inte minst med tanke på att han kommer gratis.

Med Khedira kommer Juve få ytterligare en kraft på mittfältet och är en spelare som även gör det lättare för Allegri att spela med tre anfallare. Har man tre av Khedira, Vidal, Pogba och Marchisio är det inga problem att spela med t ex Tevez, Morata och Dybala.

Om en dryg vecka ska Juventus spela Champions League-final. Om de förlorar den kommer inte deras framtid bli speciellt lidande för det.

Men det skulle vara en fantastisk bonus för ett lag som redan sprungit ifrån sina ligakonkurrenter.

Lorenzo Medici

Benitez era i Napoli är över

Det var väntat vad presskonferensen skulle innehålla. Ett besked som låtit vänta på sig, men som inte var speciellt överraskande.

Rafa Benitez har under hela året inte velat avslöja sin framtid, men där man alltid kunnat ana undertoner av att han vill komma närmare familjen igen och att detta skulle bli hans sista år i Napoli.

Det blev bara två år. Det blev ingen scudetto och det blev heller inget Champions-äventyr den här säsongen.

Det blev dock två titlar. En italiensk supercup och en italiensk cup-titel. Det är mer än vad de flesta andra italienska klubbar lyckats åstadkomma, men det går ändå inte att låta bli att tycka att detta Napoli borde kunnat ro hem ännu större framgångar.

Under Rafa var Napolis offensiva spel stundtals briljant och fick i alla fall mig att tro att de var på väg mot någonting stort. Men kontinuiteten infann sig aldrig.

Men framför allt lyckades aldrig Benitez sätta försvarsspelet under sina två år. Den spanska tränaren satte för stor övertro till sin favorit Raul Albiol och man borde ha förstärkt bättre både på ytterbacksfronten och på det defensiva mittfältet.

Maggio var föga förvånande sig aldrig lik i en fyrbackslinje. Ghoulam och Strinic var sällan bra flera matcher i rad och Zuniga har jämnt varit skadad.

När det gäller mittfältet skickade Rafa iväg Valon Behrami och tog in Jonathan De Guzman och David Lopez. Det var ingen större förbättring, snarare tvärtom.

Bristen på kontinuitet kan också härledas till Benitez sätt att matcha laget. Han bytte ofta startelvor och spelare som Mertens och Hamsik hade troligen mått bättre av att spela med större frekvens och inte ständigt bli utbytta eller inbytta.

Det är svårt att säga att Benitez era i Napoli var ett stort fiasko, men det han nu lämnar bakom sig känns som ett projekt som aldrig lyckades på det sätt som det borde.

Det borde kunnat varit så mycket mer.

Nu kommer troligen Sinisa Mihajlovic att ta över till sommaren. Något som säkert kommer offentliggöras redan nästa vecka.

Det kommer bli annorlunda. Mihajlovic är en annan typ av tränare. Mer grinta, mer elakhet och förmodligen inte lika offensivglatt. Betoningen på bollinnehav kommer inte bli lika stort.

Jag misstänker även att laget kommer göras om en del. Gonzalo Higuain kan mycket väl komma att lämna. Det skulle innebära pengar till nyförvärv.

Josè Callejon som producerat en hel del mål, men som också varit för blek i de viktiga matcherna kan också komma att fly skutan.

Jag kan tänka mig att Mihajlovic vill ta med sig t ex Soriano, Obiang och De Silvestri från Sampdoria och jag hoppas att han kommer satsa mycket på Insigne, Gabbiadini, Hamsik och Mertens.

Det är heller inte omöjligt att den serbiske tränaren ger Duvan Zapata en chans längst fram. Han passar bra in på vad Mihajlovic vill ha av en anfallare. Colombianen har faktiskt gjort det bra i år med tanke på den lilla speltid han fått.

Det nya Napoli kommer säkert ha en “mindre” dimension än Rafas, inte lika högt tak. Men om Mihajlovic lyckas med det som Rafa aldrig lyckades med, nämligen att få ordning på försvarsspelet har han stora förutsättningar att lyckas bättre än sin företrädare.

Rafa Benitez har dock inte åkt till Madrid riktigt ännu. En omgång återstår. En match är kvar. En Champions League-plats står fortfarande på spel.

Vi kan nog räkna med att han vill avsluta med att lämna över stafettpinnen till sin efterträdare med en Champions-present.

Precis som Mazzarri gjorde innan han lämnade över till just Rafa Benitez.

 

Lorenzo Medici

Omgångens lag – 2014/15- 37^ Giornata

Omgång 37:

Juventus-Napoli 3-1
1-0 Pereyra 1-1 Lopez 2-1 Sturaro 3-1 Pepe (str)
Genoa-Inter 3-2
0-1 Icardi 1-1 Pavoletti 1-2 Palacio 2-2 Lestienne 3-2 Kucka
Empoli-Sampdoria 1-1
1-0 Pucciarelli 1-1 Etoo
Cesena-Cagliari 0-1
0-1 Sau
Palermo-Fiorentina 2-3
0-1 Ilicic 1-1 Jajalo 1-2 Gilardino 2-2 Rigoni 2-3 Alonso
Parma-Hellas Verona 2-2
1-0 Nocerino 2-0 Varela 2-1 Toni 2-2 Toni (str)
Udinese-Sassuolo 0-1
0-1 Magnanelli
Chievo-Atalanta 1-1
0-1 Gomez 1-1 Pellissier
Milan-Torino 3-0
1-0 El Shaarawy 2-0 Pazzini (str) 3-0 El Shaarawy
Lazio-Roma 1-2
0-1 Iturbe 1-1 Djordjevic 1-2 Yanga Mbiwa

Omgångens lag:

Davide Bassi (Empoli)
Räddade poängen för sitt Empoli mot Sampdoria med åtminstone tre viktiga parader.

Paolo Cannavaro (Sassuolo)
Räddade ett mål och var stabil i backlinjen mot Udinese. En numera sällsynt fin insats av den gamle Napoli-backen.

Kostas Manolas (Roma)
Tuff, snabb, brytsäker och omutlig i luftrummet i derbyt mot Lazio. Det var försvarskollegan, Yanga-Mbiwa som avgjorde matchen, men det var Manolas som höll ihop backlinjen. Grekisk granit.

Mapou Yanga-Mbiwa (Roma)
Hade hyfsat koll bakåt och nickade in segermålet mot Lazio som betydde direktkvalificering till Champions League.

Stefano Sturaro (Juventus)
Energiknippe som även är god vän med bollen vilket han visade vid sitt 2-1-mål. Kommer användas flitigt av Allegri även i framtiden.

Josip Ilicic (Fiorentina)
Gjorde ett mästerligt när han sköt från långt avstånd och bjöd även på en del fina nummer. Fick stora applåder av sina gamla fans.

Juraj Kucka (Genoa)
Slet hårt på mitten och knoppade in segermålet strax före full tid. Gladiator.

Antonio Nocerino (Parma)
Gjorde ett snyggt mål och var flitig och skicklig på mitten mot Verona. Förstärkte eventuella chanser till att återvända till Milan.

Juan Iturbe (Roma)
Löpte i massor, tog defensivt ansvar och gjorde 1-0-målet. Jag tror att han kommer bli riktigt bra i Roma med tiden.

Luca Toni (Hellas Verona)
Gjorde två nya mål mot Parma och gick därmed upp i ensam skytteligaledning i Serie A på 21 gjorda mål. Fyller 38 år igår. Unikum.

Stephan El Shaarawy (Milan)
Visade vad Milan har saknat med att göra två snygga mål mot Torino i sin första match från start på bra länge. Har så mycket potential.

Omgångens sämsta:

1. Raul Albiol & Miguel Britos (Napoli)
Rafas favorit-försvarare, Raul Albiol, har efter två säsonger visat att han inte är rätt spelare att leda Napolis försvar. Den överskattade spanjoren har alltför ofta visat sig vara trög och för lätt att ta sig förbi.

Britos kostade en gång i tiden ca 9 miljoner euro för Napoli att köpa loss. Pengar som idag känns som bortkastade. Uruguayanen gör alltför ofta stora misstag och är inte den mest spelintelligenta försvararen i Serie A direkt.

Mot Juventus var Albiol blek och alldeles för snäll mot Sturaro vid hans mål, samtidigt som Britos tappade huvudet när han skallade Morata.

Den som tar över efter Benitez måste fundera på hur han ska lösa försvarsproblemen.

2. Andrea Ranocchia (Inter)
Jag har alltid trott på Ranocchias kvalitéer och hoppats att han skulle kunna bli så bra som han borde kunna bli. Jag är nära på att ge upp. Ranocchia verkar sakna den där rätta vinnarskallen och är tyvärr alltför ofta inblandad i grova misstag.

Matchen mot Genoa var på nytt bevis på att han inte verkar vara en mittback att lita till.

3. Gonzalo Higuain (Napoli)
Utbytt i halvtid mot Juventus efter en svag första halvlek. Argentinaren har känts gnällig och irriterad under en längre tid och om Higuain är så missnöjd som han verkar är det kanske bättre att sälja honom medan värdet är relativt högt.

Skytteligan:
21 mål: Luca Toni (Hellas Verona) 20 mål: Carlos Tevez (Juventus) Mauro Icardi (Inter) 16 mål: Jeremy Menez (Milan) Gonzalo Higuain (Napoli)

 

Lorenzo Medici

Fire walk with me

“Att avsluta med Inter hemma, Sampdoria borta, derby mot Roma och avslutningsvis Napoli borta är ingen dans på rosor. Det kommer bli fyra oerhört viktiga och avgörande matcher för Lazio i maj.

Frågar du mig idag skulle jag svara Roma och Lazio till Champions League, där Napoli kan komma att blanda sig i sista stund. “

Jag visste nog inte hur rätt ute jag var när jag skrev det där den 2 april. Nu står Lazio där med en svettig avgörande match i Neapel på söndag. En match där Napoli plötsligt har chansen att knipa tredjeplatsen.

De har blandat sig in i sista stund utan att de ens kanske trodde det.

Det känns nästan märkligt att Lazio kan komma att missa tredjeplatsen. På många sätt har de uppenbarat sig som det näst bästa laget i ligan efter Juventus, då Roma och Napoli har underpresterat medan Lazio överpresterat.

Men det är ju de insamlade poängen som gäller och inget annat.

Det blev ett jämnt Rom-derby. Där båda lagen visste att delad poäng var bra, men där båda ändå var beredda att ta chansen att vinna.

Lazio hade mest boll och skapade de bästa chanserna till en början. Torosidis hade stora problem på sin kant och när Lazio satte bollen på djupet kändes det farligt.

Medan Klose missade ett gyllene läge, försökte Roma uddlöst kontra med Iturbe och Florenzi längs kanterna. Totti marginaliserades och varken De Rossi, Nainggolan eller Keita stöttade anfallet särskilt mycket.

Candreva och Felipe Anderson var inte i sitt allra bästa slag, Mauri var fullkomligt anonym och varken Basta eller Lulic kom runt på kanterna.

Manolas var en gigant längst bak för de rödgula och på den andra sidan styrde De Vrij sitt försvar hyggligt.

Rudi Garcia hade uppenbart valt en defensiv taktik och det var Lazio som kändes närmast ett mål.

Men sedan kom bytena som förändrade matchen. Ibarbo kom in istället för Totti och Pjanic klev in för Keita.

Roma fick plötsligt finare fötter och mer oberäknelighet på plan. Det var ingen slump att Roma började skapa chanser och just Ibarbo var den som hittade in till Iturbes något oväntade ledningsmål.

Den energiske argentinaren förtjänade att göra mål. Han hade löpt i massor, tagit ansvar i defensiven och nu höll han sig även på rätt ställe framåt.

Iturbes mål-vrål berättade inte bara om glädje utan även om frustration över en säsong som kanske inte gått som han hoppats.

Det dröjde dock inte länge innan den glädjen skulle eka bort bland Roms kullar.

Felipe Anderson hittade sin magiska touch, crossade perfekt till Klose som elegant nickade vidare till den fristående inhopparen Djordjevic.

1-1. Det kändes som om ordningen var återställd. Alla var hyfsat nöjda.

Men ödet och Roma ville annat. Pjanic fina frispark fångade Yanga-Mbiwas kalufs och Roma hade hittat ett sätt att vinna derbyt på.

Game over.

Att Roma klarade av att ro hem andraplatsen är starkt gjort. Garcia och hans mannar lyckades ställa om från att desperat försöka hitta sig själva till att istället skapa ett nytt jag och gneta till sig viktiga poäng.

De lyckades övervinna alla skador, märkliga värvningar, Tottis formsvacka (eller naturliga åldrande) och ändå kvalificera sig direkt till Champions League.

Det är en bedrift värt beröm.

Det visar på moral och intelligens. Men nästa säsong kommer det krävs mycket mer än så.

Men i och med andraplatsen kan nu Roma i lugn och ro förbereda sig för nästa upplaga av Serie A. De vet hur mycket pengar de har att röra sig med och Sabatini kan nu locka spelare som drömmer om Champions-kvällar.

Jag säger det igen. Det är stor skillnad på andra och tredjeplatsen.

För Lazios del väntar nu en vecka av tyngd och spända nerver.

Förlusten kommer säkert hänga som ett jobbig baksmälla för Lazio-spelarna i ett par dagar. Att vara så nära sitt mål och nu plötsligt se det försvinna framför sig kan störa självförtroendet rejält.

Lazio som fallit på målsnöret så många gånger tidigare. Det är klart det kommer sitta i huvudet. Många scener kan komma att rullas upp igen.

De där utvisningarna som förändrade matchen helt hållet mot Inter. Den där matchen mot Napoli tidigare i år där man egentligen var bättre. Den där nicken av Yanga-Mbiwa.

Små saker som nu är stora saker.

Nu står den där C.L-platsen och hänger på en enda match i Neapel och visst känns det som om Napoli har fått en chans från ovan.

Det är klart att San Paolo kommer koka, att Hamsik och kompani kommer vilja avsluta med fest oavsett om deras spanska tränare är på väg bort eller inte.

Lazio har hamnat i en situation de nog inte väntat sig. Frågan är om de klarar av sitt eldprov eller om de återigen kommer stupa på mållinjen.

För Lazio och Napoli gäller det nu att handskas med elementen på rätt sätt. Att behärska nerverna och plocka fram det bästa av sig själva när det gäller.

Fire walk with me.

Lorenzo Medici

Bye, bye Pippo, ciao, ciao Stephan

Igår gjorde Pippo Inzaghi sitt sista framträdande som Milan-tränare på San Siro. Ett experiment som inte föll särskilt väl ut.

Visst, den käre Pippo har inte haft någon fantastisk trupp att laborera med, men det finns andra tränare som haft likvärdig kvalité eller sämre som lyckats klart bättre (se Gasperini, Sarri osv).

Milan har saknat en vettig spelidé under hela säsongen och försökt spela kontringsfotboll med ett alltför darrigt försvar. Och medan Inzaghi själv naivt hoppas på en fortsättning, är Milan i Madrid för att försöka övertala Ancelotti. Och om det inte går så kommer de inte ge Inzaghi nytt förtroende utan jaga Emery eller Montella.

Jag tror inte att Inzaghi någonsin kommer återvända som tränare för Milan. Nu kommer han få börja om likt Stramaccioni i mindre klubb, vilket kan vara bra för honom. Men han har inte visat någonting under säsongen som gör att jag tror att han kommer bli en riktigt vass tränare med tiden.

Medan Milans hemmasupportrar hälsade Filippo farväl, hälsade de en gammal hjälte välkommen tillbaka efter en evighet av skadeproblem, “Il Faraone”.

Stephan El Shaarawy tog ner bollen i straffområdet och smackade dit 1-0. Elegant och rappt. Som i gamla dagar.

När han sedan spelade vägg med Van Ginkel (sett bra ut under våren) och satte dit trean förstod man hur mycket Milan saknat honom.

Jag har svårt att förstå de röster som tycker att han borde lånas ut eller byta klubb. En frisk El Shaarawy är en spelare som kan ge Milan mycket.

Med Jeremy Menez i laget har man fått mycket individuell kvalité, men spelmässigt har han också varit en bromskloss. Med El Shaarwy är det annorlunda. Han ger både kvalité och hårt jobb för laget.

Han måste bara hålla sig skadefri.

Även Giampaolo Pazzini fick hamna i fokus. Hans straffmål innebar hundra mål i Serie A och han tog verkligen chansen att visa upp det. Anfallaren har sett sina bästa dagar, men jag tror att han fortfarande är kapabel till att göra 10-15 mål i Serie A om han spelar regelbundet. Precis som Luca Toni och Alberto Gilardino har han mer att ge.

Bara det att det kanske inte är i Milan han kommer göra det.

***
Apropå Luca Toni så är killen ett fenomen. Igår hoppade han upp i ensam skytteliga-ledning. Ifjol gjorde han 20 mål och den här säsongen har han gjort 21 mål. Han fyller 38 år imorgon.

Det är högst imponerande.

Bygg en staty.

***
Josip Ilicic må ha svårt att göra tre bra matcher i rad, men när han väl är bra är han ofta väldigt bra. Igår dundrade han in 0-1 till Fiorentina och fick stora applåder av sina gamla fans.

Han såg märkbart rörd ut.

Tyckte det var vackert.

***
Parma gjorde igår sin sista hemmamatch i Serie A. Kanske kommer dröja bra länge innan vi återser klubben i högsta divisionen.

Det måste sägas att spelarna och Donadoni har gjort en mycket värdig avslutning av säsongen med tanke på alla problem som de fått dras med.

Jag kommer sakna Parma.

***
Sampdoria är nu matematiskt borta från en Europa League-plats. En plats de slarvat bort de senaste veckorna.

Nu kan de komma att kvalificera sig för Europa League ändå om Genoa straffas för obetalda skatter och plockas ifrån sin plats. Ett troligt scenario.

Igår mot Empoli fick vi i alla fall se lite av Sampdorias framtid, då Joaquin Correa visade glimtar av briljans. Med tiden kommer han bli riktigt bra.

***

Andrea Stramaccionis första säsong i Udinese blev ett mini-fiasko. Jag tror helt enkelt att han är en högst medioker tränare.

***
Ikväll avslutas omgången med Rom-derbyt. Ett derby som nu riskerar att bli en oavgjord historia då båda är nöjda med en poäng.

Roma säkrar därmed i stort sett andra platsen (förutsett att de vinner över Palermo i sista omgången förstås) och Lazio är då klara för playoff till C.L för första gången på länge.

Men vore jag Lazio och Stefano Pioli skulle jag gå för seger. Den där playoff-platsen är lurig. Den sätter käppar i hjulet för försäsongen, strular till transfersommaren en aning och missar man i kvalet brukar det ge negativ effekt på säsongen.

Men det är ju bättre än ingenting. Jag hoppas ändå Lazio går för seger och sätter fart på matchen.

Men kanske är den där viktiga poängen för viktig för att riskera att tappa.

Lorenzo Medici

Försvarsfiaskon hos Napoli och Inter

Rafa Benitez era i Napoli är nästan över. Bara en match återstår och den riskerar att inte komma att betyda någonting.

Napoli är bara en enda Lazio-poäng på måndag ifrån att missa Champions League (Roma är redan C.L-klara). Och visst kan man tala i termer av mini-fiasko för Rafa och Napoli.

Att med den trupp missa topp tre är inget bra facit. Man hade en bra hans att ta sig till Europa League-final, men missade även där.

Offensivt sätt har man varit väldigt bra i drygt hälften av matcherna, men defensivt sätt har man haft problem under hela Rafas tid.

Där här spanjoren misslyckats.

Raul Albiol var hans personliga val och den som skulle frälsa backlinjen, men han har egentligen aldrig varit särskilt bra. Britos är en relativt ointelligent mittback som fått för mycket speltid sedan Benitez övergav Koulibaly.

Igår mot Juventus var försvaret återigen passivt och inte tillräckligt bra.

Rafa har plottrat med startelvan på sitt vanliga vis vilket gjort att laget sällan hittat någon kontinuitet.

Napoli får nu hoppas att Roma vinner derbyt på måndag för att få en oväntad livlina och kanske måste vi invänta det innan vi kan kasta alla negativa bokstäver på den spanska tränaren.

Men bristerna i Rafas Napoli är och har varit uppenbara.

***
Ett annat lag med stora försvarsproblem är Inter. De är gigantiska. Igår i förlustmatchen mot Genoa gjorde de nästan parodi på sig själva.

Juan Jesus flyttade in i mitten och blev sämre igen. Ranocchia har haft flera år på sig att bevisa att han är en bra mittback, men bekräftade mot Genoa igår att vi troligen kommer få vänta för evigt.

D’Ambrosio och Nagatomo är inga bra ytterbackar.

Det är inte helt tydligt hur mycket försvaret sviktar på grund av taktiska brister och svajande struktur, men känslan är att Inter har en hel backlinje att kasta bort.

***

Maxime Lestienne har inte haft någon supersäsong direkt, men det är tydligt att han har stor potential. Om Genoa kan köpa loss honom bör de göra det. Om ett år kan han vara en stjärna.

***
Mauro Icardi har gjort tjugo mål den här säsongen och killen är bara tjugotvå år. Det är lät att glömma bort det. Ge honom bara ett bättre “supporting cast” så…

***
Det ser ut som om jag hade fel när det gäller Carlo Ancelotti. Han verkar inställd på att ta ett sabbatsår. Var dock lite det jag var inne på igår, att han känns lite trött och omotiverad efter många tuffa år ute i Europa. Vi får se om Berlusconi lyckas övertala honom eller inte

Men när en tränare tackar nej och man får chansen att ta in en annan kan det innebära dold välsignelse.

***

Kingsley Coman visade åter prov på sin fina talang igår. Hans framspelning till första målet var ljuvlig. Synd, att han inte kan få mer speltid.

Även Stefano Sturaro visade upp sitt stora register. Att han är en tuffing med hög energi visste vi, men att han även var kapabel till vackra mål som igår var en härlig överraskning.

Han kommer nyttjas ofta av Allegri i även framtiden.

Lorenzo Medici

Carlo återvänder (?) och drama (!) kring C.L-platser

Det står viktiga Champions League-platser på spel.

Kvällens match mellan Juventus och Napoli kan komma att bli avgörande för hela säsongen och lär sätta an tonen inför derbyt mellan Lazio och Roma på måndag.

Det finns massvis av scenarion, men i korta drag måste Napoli i stort sett ta poäng för att ha kunna drömma vidare om C.L.

Om Napoli förlorar kan Lazio och Roma i godan ro spela oavgjort och därmed båda kvalificera sig till nästa säsongs Champions League.

Men tar Napoli en poäng eller till och med vinner, ja då sätter de en oerhört press på framför allt Lazio.

Framför allt eftersom Napoli möter Lazio hemma i den sista omgången (Napoli bättre inbördes möten). För Romas del har man ett rätt bra utgångsläge. Fyra poäng i de två sista matcherna och de blir två i tabellen.

Garcias mannar lär inte missa trepoängaren i sista matchen hemma mot Palermo…..eller?

Det kommer bli intressant att se om Napoli lyckas skaka av sig Benitez-Real-ryktena och se om de kan triumfera på Juventus Stadium. Kan de göra ett sista lyckosamt ryck?

Även om Juve kanske inte kommer ställa upp med allra bästa laget är de alltid en svår nöt att knäcka, inte minst på hemmaplan.

Säsongens sista liga-drama går in sitt slutskede och det ska bli väldigt spännande att se hur det slutar.


Bye-Bye Rafa, Ciao, Ciao Sinisa?

Om Rafa Benitez lämnar Napoli till sommaren är det inte speciellt förvånande. Jag har haft det på känn under en längre tid.

Om det som det ryktas blir, Sinisa Mihajlovic, som tar över får vi se. Men det är mycket troligt. Hurvida det är bra eller dåligt kommer jag återkomma till en annan gång, men jag tror i vilket fall att det i så fall blir ett mer “italienskt” Napoli. Både till spelsätt och rent etniskt.

Jag skulle inte bli förvånad om Mihajlovic tar med sig t ex Soriano, Obiang och De Silvestri från Sampdoria.

Jag tror också att Napoli kommer komma ännu längre ifrån en scudetto. Men frågan är om de skulle vara speciellt nära även om Rafa fortsätter.

Dont blame it on Gasperini, blame it on Preziosi

Trots att Genoa kan komma att kvalificera sig för Europa League kan de mista sin plats precis som Parma gjorde ifjol. Man försöker in i det sista att överklaga de missade skatterna, men med tanke på vad som hände Parma förra säsongen är det troligt att det avslås.

Tråkigt att Gasperinis fantastiska jobb ska gå upp i rök bara för att klubben missköts högre upp.

Frågan är om det påverkar laget inför kvällens match mot Inter. Naturligtvis vet spelarna om situationen.

Inter kan kanske dra nytta av det ikväll. Vinner de på Marassi är de bara en poäng efter Genoa.


The Return of Carlo

Jag tror verkligen att Carlo Ancelotti kan komma att återvända hem till Milan i sommar. Att han får sparken från Real Madrid tar jag nästan för givet.

Att han skulle gå tillbaka till Premier League och t ex Manchester City tror jag inte. Jag gissar att Ancelotti inte riktigt har kraften och motivationen att ta en helt ny klubb igen och efter flera år utomlands kan det vara hög tid att återvända till Italien.

Jag tror att det är bekvämare att vända hem till en tillvaro han känner till och jag tror utmaningen att få Milan på fötter igen kan sporra honom.

Dessutom kommer han in i ett mycket bra läge. Det kan ju liksom inte gå mycket sämre än vad det gjort.

Jag sätter en peng på att Carlo tränar Milan i höst.

Jose Mauri is the new Red and Black

Om Milan lyckas ro hem Ancelotti är det naturligtvis den viktigaste grundbulten för “det nya Milan”, men vad skulle symbolisera bättre en återfödelse än en värvning av Jose Mauri?

Den typen av toppvärvning har inte Milan lyckats med på triljoner år och skulle vara extremt viktig. Det är just sådana värvningar jag saknat hos Milan.

Nu spelar förstås Parmas situation stor roll när det gäller pris, men att Mauri troligen väljer Milan är för att han sannolikt kommer kunna gå rakt in i startelvan.

19-åringen är enligt mig kanske Italiens största talang just nu och ror Milan hem den affären gör det ett superkap.

Förhoppningsvis har de inte glömt att värva en eller två mittbackar av klass också.

Lorenzo Medici

Two down, one to go

Juventus dröm om en trippel lever. Ligatiteln var redan i hamn och igår plockade man hem den italienska cupen.

Two down, one to go.

Den där sommaren när många Juventus-supportrarna var upprörda över att Allegri skulle ta över efter Conte känns väldigt långt borta. Idag är han en hjälte och ingen saknar Conte.

Det Juventus hittills åstadkommit är stort. Historiskt.

Det blev en jämn cupfinal. Lazio stod upp bra och att matchen gick till förlängning blev logiskt.

Radus tidiga nickmål följdes upp av Chiellinis akrobatiska kvittering inte speciellt långt senare. Sedan följde en match där tempot sällan drogs upp till max utan istället höll en ganska monoton men hygglig fart hela tiden.

Llorente var meningslös och hos de ljusblåa kändes Klose tung. Det där riktigt vassa målchanserna uteblev.

Men väl i förlängningen hände det saker. Både Pioli och Allegri gjorde ett par byten som skulle få effekt på utgången.

Först dundrade inhopparen Filip Djordjevic ett skott i stolpen och strax därefter förvandlades Alessandro Matri från mega-flopp till superhjälte.

Han tog vara på den boll som lämnades fri i Lazios straffområde och skickade in vad som skulle bli segermålet.

Lazio hade säkerligen velat fira en cuptriumf hemma på Olimpico framför sina fans, men sanningen är att de har ännu viktigare uppdrag framöver. En Champions League-plats innebär så mycket mer rent ekonomiskt.

Juventus däremot har redan den platsen klar och även tjänat sin förmögenhet.

Det har råd att drömma om en trippel.

Two down, one to go.

***

Toppar & Floppar från finalen:

Toppar:

Giorgio Chiellini
Gjorde ett vackert akrobatiskt mål. Giorgio är inte bara vassa armbågar och oortodox löpstil.

Alessandro Matri
Hoppade in och avgjorde finalen. Från flopp till topp…för en kväll åtminstone.

Roberto Pereyra
Hans inhopp gav Juventus mer fart och argentinaren skapade många farligheter.

Danilo Cataldi
Trots sin unga ålder var han kanske Lazios bästa spelare igår. Har fina fötter och är smart taktiskt. Cataldi har en ljus framtid.

Floppar:

Paul Pogba
Har inte varit toppform sedan han kom tillbaka efter sin skada, vilket syntes igår. Kan mycket bättre.

Miroslav Klose
Kändes tungsprungen och syntes alldeles för lite. Borde kanske ha bytts ut tidigare.

Senad Lulic
Stod för många misstag och kom sällan loss. För två år sedan var han cuphjälte, igår var han väldigt anonym.

Mauricio
Hans inhopp skapade viss förvirring i Lazios försvar. Känns inte som den långsiktiga lösning bredvid De Vrij.

Lorenzo Medici

Bland cupfinaler och spelskandaler

I skuggan av nyheterna om att den nya (eller ständigt samma) spelskandalen i den italienska fotbollen ska det spelas en cupfinal i Rom mellan Juventus och Lazio.

Det är två olika världar vi pratar om.

I de lägre serierna som Lega Pro och Serie D är de ekonomiska bekymren stora och många klubbar står på ruinens brant.

Att det nu kommer fram uppgifter att kriminella grupper varit med och “styrt” matcher är knappast något förvånande för oss som känner till Italien och följt fotbollen i landet.

Det vi nu ser krypa fram är bara en av de många stenar man vänt på. Många stenar har stått kvar genom den italienska fotbollshistorien och jag tror inte heller att det är den sista stenen som kommer det vändas på.

I den andra världen ska det spelas en cupfinal där den främsta moroten är prestige.

Varken Juventus eller Lazio har någon nytta av den Europa League-plats som en seger ikväll skulle ge.

Det var ett bra tag sedan Juventus ens ägnade några tankar åt den turneringen och Lazio är redan som sämst klara för Europa League genom sin ligaplacering.

Det betyder inte att kvällens final inte har någon större betydelse. Tvärtom.

Juventus har inte vunnit den italienska cupen på evigheter och vill göra ett allvarligt försök på trippeln, som då i sämsta fall blir en vacker dubbel.

För Lazio handlar det naturligtvis om prestige, att vinna över Juventus hemma i Rom framför deras fans skulle vara någonting stort. Mycket stort.

Jag förväntar mig en mycket sevärd match. Det brukar kunna bli det när Juve besöker Lazio i Rom.

Medan en del av fotbollsvärlden sitter arresterade kommer segerns sötma smaka och nederlagets sorg tynga. Olympiastadion kommer brisera i färger och sång och en italiensk cupmästare ska koras.

I väntan på att nästa sten ska vändas på.

Lorenzo Medici

Omgångens lag – 2014/15- 36^ Giornata

Omgång 36:

Inter-Juventus 1-2
1-0 Icardi 1-1 Marchisio (str) 1-2 Morata
Sampdoria-Lazio 0-1
0-1 Gentiletti
Sassuolo-Milan 3-2
1-0 Berardi 2-0 Berardi 2-1 Bonaventura 2-2 Alex 3-2 Berardi
Atalanta-Genoa 1-4
1-0 Pinilla (str) 1-1 Pavoletti 1-2 Bertolacci 1-3 Falque 1-4 Falque
Cagliari-Palermo 0-1
0-1 Vazquez
Hellas Verona-Empoli 2-1
0-1 Saponara 1-1 Moras 2-1 Sala
Torino-Chievo 2-0
1-o Lopez 2-0 Lopez
Roma-Udinese 2-1
0-1 Perica 1-1 Nainggolan 2-1 Torosidis
Fiorentina-Parma 3-0
1-0 Rodriguez 2-0 Gilardino 3-0 Salah
Napoli-Cesena 3-2
0-1 Defrel 1-1 Mertens 2-1 Gabbiadini 2-2 Defrel 3-2 Mertens

Omgångens lag:

Marco Storari (Juventus)
Räddade allt som gick rädda och mer därtill mot Inter. Världen bästa andrekeeper?

Gonzalo Rodriguez (Fiorentina)
Målskytt framåt och stabil bakåt. Gjort fler mål än Mario Gomez. Bomber-stopper.

Santiago Gentiletti (Lazio)
Gjorde comeback efter en långt tids frånvaro med att knäa in det viktiga segermålet mot Sampdoria. Visade även lugn och skicklighet i backlinjen.

Matias Silvstre (Sampdoria)
Under långa stunder var det nästan Silvestre själv som höll undan för Lazios anfallare. Visade prov på flera märktiga aktioner och viktiga brytningar.

Antonio Candreva (Lazio)
Gav Sampdoria stor huvudbry med sin enorma löpvilja. Vill och kan mycket.

Radja Nainggolan (Roma)
Gjorde det viktiga kvitteringsmålet mot Udinese och var hela tiden drivkraften på Romas mittfält.

Andrea Bertolacci (Genoa)
Återigen bländande bra när hans kvicka fötter grävde guld på Genoas mittfält. La till ett mål och en assist till sitt fina säsongsfacit.

Dries Mertens (Napoli)
Hade stor enmansshow mot Cesena med två mål och en assist. Skapade stor oreda för motståndarförsvaret med sin fart och fina teknik. Förtjänar mer speltid.

Domenico Berardi (Sassuolo)
För över ett år sedan gjorde Berardi fyra mål när Sassuolo besegrade Milan med 4-3. I söndags upprepade han nästan samma bedrift. Sassuolo vann med 3-2 över Milan och Berardi gjorde alla tre målen. Milan-killer.

Maxi Lopez (Torino)
Dubbla mål mot Chievo och argentinaren har överraskat stort i en Toro-tröja. Verkar ha nio Serie A-liv.

Iago Falque (Genoa)
Tvåmålsskytt mot Atalanta och är nu uppe i tretton mål. Genombrott.

Omgångens sämsta:

1. Marco Guida & Kompani (Domargänget, Sassuolo-Milan)
Sassuolos första mål borde inte ha godkänts då hela bollen tydligt aldrig var över linjen (straffområdesdomaren Damato stod precis bredvid…), Berardi berövades en straff när De Jong kapade honom och Susos utvisning var överdriven. Ingen bra dag på jobbet precis.

2. Daniele Doveri & Kompani (Domargänget, Inter-Juventus)
Brozovic mål borde ha godkänts och Vidic borde enligt regelboken ha fått ett rött kort för målchansutvisning. Grova fel.

3. Silvan Widmer (Udinese)
Missade bollen totalt när han skulle rensa i eget straffområde vilket ledde till att Torosidis kunde skyffla bollen i mål. Stort misstag av schweizaren.

Skytteligan:

20 mål: Carlos Tevez (Juventus) 19 mål: Mauro Icardi (Inter), Luca Toni (Verona) 16 mål: Jeremy Menez (Milan) Gonzalo Higuain (Napoli) 15 mål: Manolo Gabbiadini (Napoli)



Lorenzo Medici

The Gospel of Gasperini

Genoa marscherar mot Europa League.

Gårdagens seger över Atalanta innebar att man tog sig förbi stadsrivalen Sampdoria och att man nu har goda chanser att behålla den Europa-plats man lagt beslag på.

Det var det nog inte många som trodde innan säsongen.

Få har fått ut så mycket av sin trupp som tränare Gian Piero Gasperini.

Visserligen var jag med och delade ut goda transferbetyg till värvningar som Diego Perotti och Iago Falque innan säsongen, men benämnde dem även som chansningar.

Perrotti hade visat i Sevilla vilken fräck och kvick spelare han kunde vara, men samtidigt var det ett par år bak i tiden och ingen visste riktigt vart han stod.

Falque gick som ung till Juventus och lyckades aldrig slå sig in A-laget. Därefter fladdrade han runt i Villarreal B, Tottenham, Southampton och Almeria utan att göra något större avtryck.

Säsongen 2013/14 visade han tendenser till att bli en hygglig anfallare, men gjorde faktiskt bara tre mål.

Genoa gillade dock vad de såg och köpte loss honom.

Både Falque och Perrotti har nu stor succé den här säsongen.

De är dock inte ensamma. Andrea Bertolacci har slagit igenom ordentligt med sju mål och sex assist och nu sägs Roma vilja ha tillbaka honom.

M’Baye Niang lånades in från Milan och gjorde förträffligt ifrån sig. Mittfältaren Tomas Rincon har betytt mycket med sin kämpaglöd och Edenilson är en ytter i Gasperinis smak.

Mattia Perin har satt ihop ytterligare en fin säsong och framför honom har Sebastian De Maios och Nicolas Burdissos rutin varit värdefull.

Mittbacken Armando Izzo har gjort bättre ifrån sig än väntat och Facundo Roncaglia har varvat misstag med betydelsefull energi och tuffhet.

Genoa har lyckats göra en lysande säsong trots att man släppte Mauricio Pinilla och Alessandro Matri i vintras, trots att Maxime Lestienne inte blev någon större hit (ge honom en säsong till så) och trots att Juraj Kucka har kämpat med skadeproblem.

Lagets succé har mycket med Gasperini att göra. Kanske var Inter ett för stort uppdrag för honom. I Genoa får han utrymme att bedriva den fotboll han tror på och där känner han sig hemma. Han har ju redan i sin första lyckosamma sejour i klubben tagit ut Genoa i Europa. Nu är han på väg att göra det igen. Med relativt små medel.

Men känner vi president Enrico Preziosi rätt kommer han sälja Perotti den här sommaren. Kanske även Iago Falque. Truppen kan precis som vanligt komma att genomgå en stor förvandling.

Preziosi vill göra profit på de lyckosamma värvningar klubben gjort och hoppas att de ska hitta nya guldklimpar i sommar. Kontinuitet är inte hans melodi.

Och säkert räknar han med att Gasperini återigen ska trolla med knäna och fixa resten. För i Genoas kyrka är det Preziosi som är överstepräst och som bestämmer.

Men det är The Gospel of Gasperini som håller den vid liv.

****

Det fanns inte en chans att Milan skulle kunna vinna över Sassuolo igår.

Inte med Domenico Berardi som motståndare. Inte med försvars-lik som Gabriel Paletta och Daniele Bonera på plan. Inte med ett godkända mål som inte borde varit godkända.

Länge leve straffområdesdomarnas totala meningslöshet.

Pippo Inzaghi är Serie A:s största komiker. Han kör samma slogan gång på gång efter matcherna. Vi visade bra inställning. Jag vill vara i klubben i många framöver.

Han kan ju inte mena allvar.

***

Det var kul att se svenskarna igår. Pontus Jansson var riktigt bra igår då han fick spela istället för Kamel Glik. Jag tror han kommer få betydligt mer speltid nästa säsong.

Cagliari åkte ut, men Albin Ekdal var en av lagets bästa igen. Han kommer inte följa med ner i Serie B. Jag kan se honom i Lazio till nästa säsong och jag tror att Rom-klubben mycket väl kan komma att köpa honom.

Hans spelstil passar bra in i på vad Lazio vill ha på mittfältet och jag tror han vara med och tampas om en startplats och säkert göra minst en 20-25 matcher under en säsong. Jag tror det skulle vara rätt steg i hans karriär.

Allas vår Husby-son, Robin Quaison, gjorde på nytt bra ifrån sig igår och var bland annat inblandad i Palermos segermål. När vi snart ska summera säsongen tycker jag han gjort ett mycket bra första år i en svår liga. Med tanke på rätt lite speltid har han fått ut mycket.

Jag hoppas att Palermo satsar mer på honom nästa säsong.

***
Vem trodde att Maxi Lopez skulle göra sex mål på sjutton matcher för Torino? Inte jag i alla fall. Han verkar ha nio små Serie A-liv.

***

Segern över Udinese var förstås väldigt viktig för Roma. Att behålla försprånget till Lazio var guld värt.

För nu räcker oavgjort i nästa veckas derby.

Lorenzo Medici

Frågetecknen kring Mancini består

Det var ett italienskt derby vi inte riktigt var vana vid. Milanos solstrålar smög sig in på arenan istället för San Siros strålkastarljus. Vi såg ett Juventus som redan vunnit ligan och ett Inter i ett halvhjärtat försök att nå Europa League.

Till en början såg det ut som de blåsvarta skulle ro hem segern. De hade lite mer boll, skapade fler chanser och såg ut att vara lite mer motiverade.

Men desto längre matchen gick, desto mer visade Juventus upp sin klass och desto mer visade Inter upp sin brister.

I slutändan hade Storari bevisat att han är en av världens bästa andramålvakter, Vidic blottat sin enorma långsamhet och Handanovic bjudit på ett grovt misstag.

Detaljer som avgör en match.

Och frågetecknen kring Roberto Mancini som rätt man att föra Inter tillbaka till toppen består.

Det finns saker som blivit bättre sedan Mancini tog över, men ganska mycket är sig likt. Inter har för få spelare som kan/vågar göra sin gubbe och backlinjen lever fortfarande alltid farligt.

Jag hör många offensiva spelare ryktas vara på väg till Inter, men för få defensiva.

Juventus red helt helt enkelt vidare på den framgångsvåg de så imponerande gungat igång. Marchisio visade åter igen att han är en av seriens bästa och jämnaste spelare och Morata solade sig i sitt eget rampljus.

Inter står däremot ganska still i sitt vakuum. Frågan är om Mancini kan ta dem därifrån nästa säsong.

***

Sampdoria hade tillräckligt med chanser för att sabotera Lazios Champions-drömmar, men då Obiang och Etoo missade gyllene lägen så knäade comebackande Gentiletti in matchens enda mål.

Därefter hade Lazio full kontroll på matchen. De visade upp en stor mognad och ett enormt lugn i sitt spel. Sådant som gör att jag tycker att de verkligen förtjänar den där Champions League-platsen.

Men innan dess ska de ju ta sig an Juventus i en cupfinal.

Det är viktiga och fina tider för Lazio.

Lorenzo Medici

Konsten att göra mål

Napoli kan absolut hävda att Dnipros offsidemål i den första matchen fällde avgörandet. Det var en skandal.

Men med tanke på alla deras chanser, sett till båda matcherna, borde de ha lett till fler än ett mål. Det är inte otur. Det är oskicklighet.

Napoli var det bättre laget än ukrainarna, men medan Rafas mannar inte riktigt kom upp till den nivå som de kan så gjorde Dnipro det väldigt bra efter sina förutsättningar. De behöver inte ursäkta sig för segern.

Fiorentina var lustigt nog spelmässigt inte mycket sämre än Sevilla. Sett över två matcher skapade Fiorentina 28 chanser gentemot Sevillas 13.

Men fotboll går ut på att göra och inte släppa in några mål och Fiorentina var inte speciellt bra på någondera.

Sevilla hade alldeles för lätt för att vara före Fiorentina-spelarna i det purpurfärgade straffområdet och framåt kunde “viola” inte göra mål hur bra chanserna än var. Inte ens på straff lyckades de.

Det kändes som om Fiorentina inte hade kunnat träffa vatten om de hoppat från en livbåt på en vidöppen ocean.

Det hade såklart varit fantastiskt om ett italienskt lag hade vunnit Europa League, inte minst med tanke på den extra C.L-platsen, men de räckte helt enkelt inte hela vägen fram.

Årets upplaga av Europa League har trots allt varit ett stort steg fram för de italienska klubbarna och jag hoppas att fortsätter ta turneringen på allvar.

För Napoli och Fiorentina väntar nu intressanta tider. Fortsätter Benitez (troligen inte) och Montella (mer troligt, men inte säkert) sina projekt i klubbarna?

Eller kommer de vända blad och börja på nya?

Lorenzo Medici

Triumfen i Madrid

Drömmarna om Berlin blev till verklighet. En dröm som successivt växt fram i takt med Juventus ökade självförtroende.

Nu är de där. I final. Juventus ska till Berlin.

En helig trippel är fortfarande möjlig.

“Den gamla damen” har vandrat lång väg för att komma dit där de är idag. De har fått traska genom Calciopolis träsk, via Serie B och sedan lunkandes i en värld med Ranieri, Ferrara och mediokra spelare.

Sedan kom Conte och styrde upp. Men bara till en viss gräns. Gränsen stannade alltid innanför Italien.

In kom Allegri. Nästan på ett bananskal som Conte själv kastat. Skepsisen kring den nya tränaren var stor.

Idag har alla tvivel förvandlats till hyllningar.

För Allegri visste hur man skulle göra för att bryta ny mark. Han gjorde Juventus mer flexibla, gav dem fler sätt att spela på och han gjorde dem till vinnare i Europa.

Juventus förvandlades från Contes svartvita vinstmaskin till en mer färgglad Allegri-närd kameleont.

Gårdagens triumf i Madrid var på många sätt väldigt imponerande. Juventus kunde inte mäta sig med Real Madrids individuella skönhet, men fotboll är också ett lagspel och där var Juventus starkare.

Och så långt efter i individuell skicklighet är de inte.

Visst attackerade Real Madrid mer än Juventus igår. Men inte med tillräcklig skärpa. Forutom att Chiellini agerade elefant i porslinsfabrik vid ett tillfälle så stod Juventus-spelarna alltid rätt.

Men nyckeln till segern var även att de vågade gå till attack med jämna mellanrum, att de vågade hålla i boll och skapa längre anfall.

Det var just under perioden när Juventus satte fast bollen på Reals planhalva under en lite längre tid som de lyckades göra mål på dem.

Såklart var det ju Alvaro Morata som gjorde målet. Ex-Real. Eller kanske snarare utlånad. Det skulle ju inte förvåna mig om Real nu använder sin klausul och köper tillbaka honom.

Lite som om man fått låna en fantastisk leksak av sin rikare polare.

Men det är inte alltid som den rikare polaren drar de längsta strået. Igår lyckades man visa att det går att ta sig till final fastän man inte har samma resurser som sina kollegor.

Nu väntar final mot Barcelona. Nu ska Buffon och Pirlo återvända till Berlin. Nu ska Chiellini ställas öga för öga, tand för tand med Luis Suarez igen.

Nu väntar en final mot Barcelona som har en anfallstrio hämtat hur Marvel-världen. Nästan overkliga. Hur Juventus ska kunna stoppa tre av de fyra bästa anfallarna i världen är för mig svårt att begripa.

Att besegra Barcelona kommer anses vara ett i stort sett omöjligt uppdrag. Men det trodde man om matchen om Real Madrid också.

Vägen till Berlin ligger nu öppen.

Men även vägen bortom det.

Lorenzo Medici

Under Apaches vingar

Paulo Dybala är mer eller mindre klar för Juventus.

Kanske kommer han presenteras som en trofé på vägen till Berlin. Eller som ett fint tröstpris när man åker ut ikväll. Tajmingen är bra oavsett vad.

Jag tror inte att värvningen av Dybala är sammankopplad med en försäljning av Paul Pogba. Juventus har under året samlat ihop så pass mycket Champions-pengar att man kan finansiera ett Dybala-köp av sig själva.

Värvningen andas mycket Carlos Tevez. Dels så är jag övertygad om att han spelat en viktig i roll i att Dybala valt Juventus och dels så kan det vara så att Tevez försvinner hem till Boca nästa sommar och då har man hans arvtagare redo med ett år under “Apaches” vingar i sitt bagage.

Den unge Palermo-anfallaren har säkert pratat en hel del med Tevez och 31-åringen har säkerligen berättat om klubbens starka infrastruktur och att han tror att klubben är rätt för honom.

Har Juventus gjort rätt val då?

Det går ju att hävda att Iago Falque nästan gjort lika många mål som Paulo Dybala och därför nästan är lika bra. I ett vakuum skulle de kunna vara likvärdiga. Men fotbollsvärlden befinner sig lyckligtvis inte i ett vakuum.

Paulo Dybala är mycket bättre än Iago Falque och kan framför allt bli väldigt mycket bättre.

Det går att hävda att landsmannen och på papperet lika talangfulle Juan Iturbe minsann misslyckats i Roma. Ja hittills har inte Iturbe lyckats, men de är olika.

För mig är också Dybala en större talang än Iturbe.

Palermo-anfallaren har en magnifik bollkontroll medan Iturbe alltför för ofta kan få bollen för långt ifrån sig. För mig har de rätt olika karaktärer. Iturbe är mer dynamik medan Dybala är mer finess.

I Juventus kommer han hamna med ännu bättre spelare och på många sätt kommer det därför bli mycket enklare för honom.

Att han kan komma att ha Tevez som guide och läromästare kan vara guld värt. På det sättet kommer inte pressen på honom behöva bli så stor på en gång. Han blir en värvning för nutiden, men framför allt en investering för framtiden.

Säkerligen kommer Allegri använda honom främst som anfallare och jag tror att han kan komma att passa bra tillsammans med t ex Alvaro Morata, men jag tror även att han kan utvecklas till en “trequartista” som får florera fritt bakom anfallet. Han gör det även möjligt för Allegri att kunna laborera med ett rakare tremanna-anfall om han så vill.

Jag har inga som helst tvivel kring Dybalas talang eller fotbollskunskaper. De är för bra för att han ska lyckas. Jag har alltid varit en Dybala-believer.

Att han nu går till Juventus känns som ett rätt steg i hans karriär.

Det kan mycket väl vara så att en av sommarens bästa värvningar är på väg att ske innan sommaren ens har börjat.

Lorenzo Medici

Rohdén kan bli Strömbergs arvtagare

Få svenska spelare har imponerat på mig lika mycket som Marcus Rohdén gjort det senaste året. Han har vuxit ifrån Allsvenskan. Vid 24 års ålder och nybliven landslagsman är han redo att ta steget ut i Europa.

Och kanske blir det Italien och Serie A. Som vi rapporterat här på Fotbollskanalen.se har Atalanta studerat honom flera gånger. De lär inte ha blivit besvikna.

Rohdén har en rivig spelstil, men har också bra teknik, ett fint skott och är både duktig på att spela fram och komma till avslut. Jag tycker han har tillräckliga med kvaliteér för att lyckas utomlands.

Svenska spelare har ett bra rykte i Italien. Allt ifrån Grenoli, Svennis, Brolin, Ingesson, till Zlatan har bidragit till att Italienska klubbar litar till spelare från Sverige.

Jag tror även att de senaste svenska importerna som Farnerud, Ekdal, Hallberg, Jansson och Quaison har visat att de är pålitliga, villiga att lära sig och ger hundra procent. Dessutom är svenska spelare inte speciellt dyra.

Nu kan Rohdén bli sjätte svensk i Serie A.

Det ska också sägas att Serie A varit bra för svenska spelare. Alla de ovan nämnda spelarna utom Hallberg har blivit eller åter blivit landslagsmän sedan de anlänt till Italien.

När det gäller Melker Hallberg så har han trots ung ålder inte lånats ut och fått spela från start två gånger den här säsongen.

Det är verkligen inte alla italienska 19-åringar som lyckas med det. Även om Hallberg inte gjorde speciellt bra ifrån sig i helgen så har Udinese har stora förhoppningar på svensken. Hans tid kommer.

Så kommer Atalanta att passa Rohdén?

Klubben skötte visserligen inte sitt förhållningssätt till Joakim Olaussons speciellt snyggt, men Glenn Strömberg är en legend i klubben och han har fortfarande en god relation med klubben. Det svenska arvet finns i Atalanta.

Jag tror även att Rohdén skulle kunna ta en ordinarie plats till nästa säsong. Daniele Baselli, Luca Cigarini och Carlos Carmona är Atalantas idag tre bästa mittfältare.

Alla tre har kontrakt till 2018, men Baselli har ryktats vara på väg bort från klubben och Carmona har tidigare haft spanska klubbar efter sig. Det är inte omöjligt att någon av dem flyttar i sommar.

I övrigt har inte Atalanta speciellt många mittfältare kvar till nästa säsong. Migliaccios, Estigarribias, Moralez och Raimondis kontrakt går alla ut till sommaren och Emanuelson är bara på lån.

Sedan kommer säkert en hel del handla om vem som blir klubbens nästa tränare. Det är ju inte omöjligt att Edy Reja får fortsatt förtroende till nästa säsong, då han ser ut att rädda kvar i klubben till nästa säsong.

Reja är en tränare som gillar spelare som han kan lita på, som ger hundra procent och som är taktiskt skickliga. Jag tror att han skulle uppskatta en spelare som Rohdén.

Det må fortfarande vara lite tidigt att säga, men kanske är Strömbergs arvtagare snart på väg till Bergamo.

Lorenzo Medici

Omgångens lag – 2014/15- 35^ Giornata

Omgång 35:

Juventus-Cagliari 1-1
1-0 Pogba 1-1 Rossettini
Milan-Roma 2-1
1-0 Van Ginkel 1-1 Totti (str) 2-1 Destro
Chievo-Hellas Verona 2-2
1-0 Paloschi 1-1 Gomez 1-2 Toni 2-2 Pellissier (str)
Cesena-Sassuolo 2-3
1-0 Defrel 2-0 Brienza 2-1 Zaza 2-2 Taider 2-3 Missiroli
Palermo-Atalanta 2-3
0-1 Baselli 0-2 Självmål 1-2 Vazquez 1-3 Gomez 2-3 Rigoni
Udinese-Sampdoria 1-4
0-1 Soriano 0-2 Soriano 0-3 Acquah 1-3 Di Natale (str) 1-4 Duncan
Empoli-Fiorentina 2-3
0-1 Ilicic 1-1 Saponara 1-2 Salah 1-3 Ilicic 2-3 Mchedlidze
Parma-Napoli 2-2
0-1 Palladino 1-1 Gabbiadini 2-1 Jorquera 2-2 Mertens
Lazio-Inter 1-2
1-0 Candreva 1-1 Hernanes 1-2 Hernanes
Genoa-Torino 5-1
1-0 Falque 1-1 El Kaddouri 2-1 Costa 3-1 Bertolacci 4-1 Pavoletti 5-1 Costa

Omgångens lag

Antonio Mirante (Parma)
Stod för sex grymma parader i den andra halvleken vilka räddade en poäng åt Parma.

Nemanja Vidic (Inter)
Var stabil och följsam i markeringsspelet mot Lazio. Varit så mycket bättre den senaste tiden. Acklimatiserat sig till den italienska fotbollen nu?

Matias Silvestre (Sampdoria)
Beslutsam och säker i sitt försvarsspel mot Udinese. En garanti för Mihajlovic.

Giuseppe Biava (Atalanta)
Räddade två mål på mållinjen och vann sina dueller. Rutinerad räv.

Hernanes (Inter)
“Profeten” sänkte sitt forna lag Lazio med två mål. Först via en skicklig frispark och satte sedan tvåan kyligt på sitt friläge. Släkten är värst.

Andrea Bertolacci (Genoa)
Ett vackert mål och ett mycket fint jobb på mitten mot Torino. Känns numera given i den italienska landslagstruppen.

Roberto Soriano (Sampdoria)
Tvåmålskytt mot Udinese och visade god förmåga att hitta rätt ytor att löpa in i. Genombrotts-säsong.

Alfred Duncan (Sampdoria)
Ett mål, en assist och en i stolpen. Dynamisk till tusen. Ett bra kap av Sampdoria.

Josip Ilicic (Fiorentina)
Två snygga mål och en assist mot Empoli. Visar super-form. Måste få starta mot Sevilla.

Iago Falque (Genoa)
Öppnade målskyttet mot Torino och spelade smart. Har lite i smyg gjort en mycket bra säsong med bland annat elva mål.

Keisuke Honda (Milan)
Visade äntligen lite gammal höst-klass. Spelade snyggt fram till Van Ginkels mål. Bättre utan Menez?

Omgångens sämsta:

1. Davide Astori
Vek ner sig mot Destro vid 2-1-målet och var hela tiden en säkerhetsrisk i backlinjen för sitt Roma.

2. Guilherme (Udinese)
Orsakade första baklängesmålet med sitt släpphänta försvarsspel och var blek på mitten resten av matchen. Brassen har varit en besvikelse för mig.

3. Torino-försvaret
Det vanligtvis så stabila Torino-försvaret klappade igenom totalt sista tio minuterna mot Genoa. Bjöd på för många misstag.

Skytteligan:

20 mål: Carlos Tevez (Juventus) 19 mål: Luca Toni (Verona) 18 mål: Mauro Icardi (Inter) 16 mål: Jeremy Menez (Milan) Gonzalo Higuain (Napoli) 14 mål: Antonio Di Natale (Udinese) Manolo Gabbiadini (Napoli)


Lorenzo Medici

Två förlorade poäng blev till en vunnen

Märkligt nog slutade Napolis poängtapp mot Parma med en vunnen poäng i jakten på en Champions League-plats.

Napolis motivation borde ha varit större än sina motståndare och de är och var det bättre laget än Parma. Men kasta in en liten dos av Napolis nonchalans och en stor dos av Parmas stolthet och vi får ett 2-2-resultat på Ennio Tardini.

Gonzalo Higuain och kompani var förbannade efter matchen och ska ha vevat sin ilska mot att Parma-spelarna gav allt fastän de inte hade något att spela för.

Säkerligen en version som kommer dementeras från Napoli-håll. Oavsett vad som är sant eller inte borde Napoli-spelarna varit mest förbannade på sig själva. Kanske var det också det som Higuain och de övriga egentligen var. Frustrerade över att man inte vann över Dnipro och frustrerade över att man inte vann över Parma.

Men Napolis poäng blev alltså en vunnen poäng då Roma förlorade mot Milan under lördagen och då Lazio förlorade mot Inter.

Lazio hade en jättechans att inte bara passera Roma i tabellen utan även utöka försprånget till Napoli. En chans att ta ett stort grepp om den där viktiga Champions League-platsen. Det hade verkligen behövts med tanke på lagets tuffa spelschema som väntar dem.

Men så blev det inte. Matchen mellan Lazio och Inter blev en händelserik och något märklig match. En match där en gammal profet återvände och sänkte sitt gamla lag. En match där domare Massa hamnade i fokus av fel anledningar.

Lazio började bäst, visade att man var i mycket bättre form än Inter och tog ledningen tidigt efter en sedvanlig super-rusch av Felipe Anderson som Candeva styrde in 1-0 på.

Lazio har varit ett av seriens jämnaste lag, de har undvikit formsvackor och spelare som Felipe A, Biglia, Parolo och Candreva har varit lysande under våren.

Men man är också vad man är. Lazio är också ett lag som misslyckats att hittat den rätta mittbacken bredvid Stefan De Vrij. Och när holländaren inte är med blir problemen det dubbla. Då tvingas man spela med Ciani, Mauricio, Novaretti eller Cana.

Och då skapas det hål i den ljusblå backlinjen.

Man kunde börja ana oråd när Inter tidigt hittade luckor i Lazios backlinje och faran skulle sedan visa sig tydlig när Mauricio halkade efter Palacio och drog ner honom.

Frispark, rött kort och mål av Hernanes. Matchen hade därmed kastats om i ett nafs.

I den andra halvleken föll Icardi relativt lätt i en duell mot Marchetti, men missade sedan den straff som han själv fixat.

Men Marchettis åkte ut. Med nio man kämpade Lazio väl, men uppförsbacken blev för stor. Trots att Inter visade sina brister i fart och kreativitet hittade Hernanes till slut rätt genväg till segern.

Lazio kände sig naturligtvis sänkta av domaren. På frisparken som Hernanes satte stod Medel i offside-position när han störde siktvägen för Marchetti.

Kontakten mellan Marchetti och Icardi var minimal om den ens fanns.

Men hade Lazio gjort 2-0 på Parolos chans eller Klose (svag igår) satt 2-1 på sitt gyllene läge hade saker och ting kunnat gå annorlunda.

Och hade Lazio haft fler vettiga mittbackar hade vi nog inte ens diskuterat domarmisstag en dag som denna.

***
Josip Ilicic gjorde två nya mål mot Empoli. Med tanke på hans form borde han kanske ha startat mot Sevilla i torsdags. Med tanke på hans form måste han starta mot Sevilla nu på torsdag.

***
Roberto Soriano har haft en “sneaky good season”. Två mål igår mot Udinese och Sampdoria fortsätter jaga den där Europa League-platsen som jag tycker de förtjänar.

***
Det var intressant att studera Mateo Kovacic igår mot Lazio. Efter att han petats stora delar av våren är han i mångt och mycket en annan spelare. Han spelar nästan alltid den “enkla” passen till närmsta gubbe.

Jag vet inte om han är tillsagd att spela så eller om han mest är rädd för att göra misstag. Säkert en blandning.

Men samtidigt var det Kovacic som passade fram till Palacio när han drogs ner och därmed fick Mauricio utvisad och i den andra halvleken var det tydligt att är spelaren i Inter som har den största talangen.

Han kan när han vågar och får experimentera med sin acceleration och passningsförmåga.

Kovacic är unik och då ska han inte spela som om han vore en i mängden. På det sättet utnyttjar man inte hans kapacitet och han blir meningslös.

Jag är också förvånad över att Xherdan Shaqiri får så lite speltid. Jag tycker inte att han nödvändigtvis borde konkurrera endast med Hernanes om en startplast. På sikt måste väl ändå schweizaren kunna ta över Palacios roll? För mig borde Inter kunna spela med Kovacic, Hernanes och Shaqiri samtidigt.

***
Cesena är klara för Serie B. Deras fans hyllade ändå sitt lag efter matchen mot Sassuolo. Jag kommer sakna Cesena-supportrarna i den högsta serien nästa säsong.

***
Atalanta har mer eller mindre grejat nytt kontrakt. Säga vad man vill om Edy Reja, men han är bra på att utföra de uppdrag han ska. Sällan hittar han en högre växel, men man vet vad man får.

***
Empoli förlorade visserligen igår, men gjorde en bra match och förtjänade en poäng. Tränare Maurizio Sarri och spelarna har gjort en fantastisk säsong. Få klubbar har en så bra infrastruktur som Empoli. De har en tydlig idé om vad de vill göra, hittar bra tränare och ger dem tid och trygghet, de fostrar egna spelare och är bra på att förädla inlånade talanger.

Deras framgång är ingen slump.

***
Ikväll ska Genoa möta Torino, på onsdag ska Juventus åka till Bernabeu och i veckan kan Paulo Dybalas nya klubbadress bli klar (Juventus?).

Serie A sover aldrig.

Lorenzo Medici

Två lag med bekymmer

Keisuke Honda var bättre än på evigheter. Mattia Destro gjorde mål sedan urminnes tider och Marco Van Ginkel var kanske den bästa mittfältaren på planen.

Kanske gynnades också lagspelet av att Jeremy Menez inte var med.

Kvällar som denna har varit sällsynta för Milan. Att vinna mot ett lag på den övre halvan.

Men vi ska inte inbilla oss saker. Det finns få intressanta saker ur denna upplaga av Milan.

När Filippo Inzaghi börjar snacka om att man nu är tillbaka i december-form, vet vi att det är struntprat. Noll självinsikt, eller full insikt och mega-lögn.

Om en försäljning av Milan går igenom innan sommaren kommer det inom två år bara finnas kvar tre, fyra spelare av den nuvarande truppen.

Och definitivt ingen Pippo.

Hur många spelare som finns kvar från Romas trupp inom ett par år kan man också ifrågasätta. Igår var man fullständigt inkompetent i en timme, innan Totti och Iturbe hoppade in och satte fart.

Davide Astori var ett hål bakåt, Torosidis hade smärtsamt svårt på sin kant, Ibarbo attackerade sällan framåt och Nainggolan spelade under normal nivå.

Doumbias två mål innan lördagskvällen betydde förmodligen ingenting alls. Det är inte svårt att se att han inte har den rätta tekniken eller tajmingen för att vara en toppspelare.

Roma har problem. Både med att försvara en Champions League-plats och med sin trupp i helhet. Spelarna har knappast gått upp i värde om man skulle vilja sälja dem och vill man behålla dem är frågan hur många som är tillräckligt bra.

Igår såg vi ett lag i mitten av tabellen som vann och ett lag i toppen av tabellen som förlorade.

Men framför allt var det två lag som präglas av stora bekymmer.


Lorenzo Medici

Ilska och ineffektivitet

För mig var det två ord som beskrev de italienska lagens semifinaler i Europa League igår. Ilska och ineffektivitet.

Klart Aurelio De Laurentiis hade rätt att vara rasande. Trots en del överdrifter hade han rätt i sak.

Domarnas misstag var grovt. Många offside-missar kan man förstå. Att ögat inte hinner med. Det här var något annat. Det var väldigt tydligt.

Antingen stod den assisterande domaren och sov eller så behöver han besöka en optiker. På den här nivån ska sådana misstag inte begås.

Nu kan en Europa League-final och en eventuell Champions League-plats ryka på grund av det misstaget. Så illa är det.

De Laurentiis kallade även Europa League för värdelös. Jag håller dock inte riktigt med.

Europa League kan betyda mycket för “mindre” lag som t ex Torino och Genoa. Jag tycker även att beslutet att låta vinnarna få spela i Champions League nästkommande säsong är ett bra drag.

Det gör att många klubbar satsar hårdare på turneringen. Men Michel Platini och gänget kan göra ännu mer. Turneringen är fortfarande lite för mycket av en farmaliga till C.L.

Jag skulle önska att man la mer pengar på Europa League och att klubbarna fick större ekonomisk vinning av att vara med och ta sig långt.

På det sättet skulle även “mindre” klubbar som Genoa och Torino kunna få en bättre ekonomi och hävda sig bättre på längre sikt. Och det var väl det som Michel Platini sa att han ville?

Snacka går ju.

Napoli har mycket att skylla på det där offside-målet, men de har även sig själva att skylla. Hade de satte en eller två av alla deras chanser hade det där Dnipro-målet inte spelat lika stor roll.

Man agerade för nonchalant i den första halvleken och man var alldeles för ineffektiva.

Nu måste Napoli omvandla ilskan till aggressivitet och vilja till returen. De är ett bättre lag än Dnipro. Fönstret till en finalplats står fortfarande öppet.

***

Även Fiorentina hade problem att göra mål. Efter det första baklängesmålet hade “Viola” mängder av bra chanser som man borde kunnat omvandlat till mål. Mati Fernandez var den största syndaren.

Fiorentina spelade långa stunder jämnt med Sevilla, men var svagare på ett viktiga punkter. Sevilla var starkare fysiskt, var klart effektivare och även stabilare i sitt försvarsspel.

Det fanns också för många spelare som svek i Fiorentina. Mario Gomez var på nytt helt meningslös framåt och Milan Badeljs sävlighet är en pina att se.

Borja Valero är inte den han varit och Salah kom aldrig loss.

Jag skulle inte säga att Fiorentina är helt chanslösa, för om det finns något lag i Italien som kan trycka på den galna offensiv-pedalen är det nog de Montella och hans lag.

Men det kommer krävas ett smärre mirakel för att Fiorentina ska kunna lyckas vända på det här.

Lorenzo Medici

Omgångens lag – 2014/15- 34^ Giornata

Omgång 34:

Sampdoria-Juventus 0-1 
0-1 Vidal
Sassuolo-Palermo 0-0
Roma-Genoa 2-0
1-0 Doumbia 2-0 Florenzi
Atalanta-Lazio 1-1
1-0 Biava 1-1 Parolo
Fiorentina-Cesena 3-1
1-0 Ilicic (str) 2-0 Ilicic 3-0 Gilardino 3-1 Rodriguez
Hellas Verona-Udinese 0-1
0-1 Di Natale
Inter-Chievo 0-0
Napoli-Milan 3-0
1-0 Hamsik 2-0 Higuain 3-0 Gabbiadini
Cagliari-Parma 4-0
1-0 Ekdal 2-0 Farias 3-0 Mpoku 4-0 Cop
Torino-Empoli 0-1
0-1 Självmål

Omgångens lag:

Federico Marchetti (Lazio)
Räddade sitt Lazio den första timmen med ett par sanslösa räddningar. Allt som Lazio-försvaret gav bort fick Marchetti ordna upp.

Alessandro Florenzi (Roma)
Löpte och slet i massor mot Genoa och var aldrig rädd för att stöta framåt när läge fanns. Satte spiken i Genoas kista när han erövrade boll på mittplan och sedan rusade hela vägen fram till straffområdet och skickade upp bollen i nättaket. Här har Italien en ny ytterbacksjuvel i görningen. Omgångens lirare.

Giuseppe Biava (Atalanta)
Mötte sitt gamla lag (Lazio) och presenterade det bästa av sig själv. Gjorde mål framåt och var stabil bakåt.

Leonardo Bonucci (Juventus)
Räddade ett baklängesmål, skötte uppspelen bra och var allmänt stabil. Går mot sin bästa säsong i karriären.

Faouzi Ghoulam (Napoli)
Avslutade sista halvtimmen mot Milan med att ständigt hota det rödsvarta försvaret från sin kant. Såg pigg ut.

Luca Cigarini (Atalanta)
Styrde och ställde på mitten mot Lazio med intelligens och skickligt passningsspel. Varför är han inte så här bra oftare?

Matias Vecino (Empoli)
Löpvillig, smart, gav allt i presspelet  och träffade stolpen mot Torino. Ger mycket energi till Empoli.

Marek Hamsik (Napoli)
Fixade först en straff (som Higuain missade), gjorde sedan det förlösande 1-0-målet och försökte hela tiden vara kreativ. Formen håller i sig.

Josip Ilicic (Fiorentina)
Gjorde två mål mot Ceseba och kunde gjort två till. Visade fint samarbete med Salah. Äntligen vaknat till liv eller bara en kanonmatch i illusionens tecken?

Paul-Jose M’poku (Cagliari)
Ett mål och en assist mot Parma. Visat tillräckligt att han är en spelare som Cagliari kan bygga vidare på.

Antonio Di Natale (Udinese)
Avgjorde matchen mot Verona med matchens enda mål och passerade därmed Roberto Baggio i historien. Serie A-legend.

Omgångens sämsta:

1. Daniele Padelli (Torino)
Stod för något av årets målvaktstavla när han sköt bollen i eget mål mot Empoli. Parodi.

2. Mattia De Sciglio (Milan)
Oavsett om han borde blivit utvisad eller inte så orsakde han en straff på grund av att inte hängde med. Då domaren ansåg att det röda kortet var på sin plats tvingades Milan spela med en man mindre i stort sett hela matchen. De Sciglios extrema dipp den här säsongen har varit lite av ett mysterium. Är han inte bättre?

3. Facundo Roncaglia (Genoa)
Stod för ett horribelt misstag när hans skeva bollmottagning hamnade i famnen på Doumbia. Jag gillar argentinarens energi och vilja, men han gör sådana här typer av misstag alldeles för ofta.

Skytteligan:
20 mål: Carlos Tevez (Juventus) 18 mål: Mauro Icardi (Inter) Luca Toni (Hellas Verona) 16 mål: Gonzalo Higuain (Napoli) Jeremy Menez (Milan) 13 mål: Manolo Gabbiadini (Napoli) Antonio Di Natale (Udinese) Fabio Quagliarella (Torino) Paulo Dybala (Palermo)

 

Lorenzo Medici

Berlin - Faraway, so Close!

Det var en fantastiskt bra match vi fick se igår. Det pulserade, vibrerade och det var fotboll ur den högre skolan.

Juventus stod inte bara upp mot Real Madrid, de var faktiskt bättre. Efter två rätt svaga matcher mot Monaco i kvartsfinalen fanns det farhågor att Juve inte skulle vara tillräckligt bra när man tvingas ställas mot de allra bästa lagen.

Igår fick vi bevis på att Juventus tagit sig vidare till semifinal för att de är ett av de bästa lagen i Europa. Att de kan dansa med de stora.

Allegri vann den taktiska matchen mot Ancelotti.

Han överraskade med att starta med Stefano Sturaro (jag trodde Pereyra skulle starta) och gav därmed laget mer dynamik och större täckning i den defensiva delen. Det skulle visa sig vara ett helt rätt drag.

Ancelotti svarade med att sätta Sergio Ramos på mitten, vilket skulle visa sig inte vara ett lika smart drag. Spanjorens passningsspel var inte det bästa och han skulle behövts längre ner i planen.

Gareth Bale var blek som en engelsk skolpojke (jag sätter hundra spänn på att han återvänder till Premier League efter säsongen), Carvajal hade stora problem och firma Varane/Pepe kändes darriga.

Juventus vann mittfältskampen trots att Pirlo marginaliserades och hade pinsamt svårt när farten drogs upp. Men Marchisio, Vidal och Sturaro var som blodiglar, vann boll och fräste i hälarna på Real-spelarna.

Chiellini var en gladiator, Bonucci höll uppe fortet och framåt jagade Tevez och Morata (orkar inte tänka på att han kan återvända till Real) på allt och var ständigt ett orosmoment för den spanska backlinjen.

Juventus spelade organiserat, smart och med hög energi. Kvalitén var hög.

De hade visserligen lite flyt när James nickade i ribban, men i den andra halvleken hade man ett bra grepp om händelserna och släppte inte till många chanser.

Den formidable Carlos Tevez kastade sig loss mot den eländige Carvajal som istället för att undvika att fälla argentinaren klev i fällan likt en juniorspelare och straffen var ett faktum.

“Apache” gjorde inget misstag. Segern kunde ha blivit ännu större om inte Llorente nickat så lamt. 2-1 är inget fantastiskt resultat för Juventus, men dock ett bra resultat. Utgångsläget är hyfsat.

Returen kommer bli en annan historia. Halva jobbet är bara gjort. Det kommer bli väldigt viktigt att inte bli för defensiva, utan att våga jaga ett mål. Våga attackera när lägen ges. Som igår.

Men Juventus har utplånat sina Champions-spöken och istället injicerat ett enormt självförtroende i sig själva. De kan matcha Real Madrid. De har bevisat att de är på samma nivå. Sådant är viktigt.

Berlin är närmare än vad man någonsin kunde tro.

Lorenzo Medici

Dagen som Juventus längtat efter är här

“Scusate il ritardo”. Ursäkta förseningen.

Kanske är det så Juventus delvis skulle vilja beskriva kvällens match mot Real Madrid.

Nog hade man hoppats att man skulle nått en semifinal i Champions League tidigare. Men så blev det inte.

Nu är man dock där. Beredda att dansa med de stora. Bekänna färg mot “Los Merengues” eller sätta krokben för Ancelotti.

Conte lyckades aldrig ta Juventus så här långt. Säkerligen hade det en hel del med slump att göra. Men inte bara.

Med en skarp Allegri, lite tur med lottningen, slipat försvarsspel och en hel del Tevez har man äntligen tagit sig till den dagen som Juventus strävat efter.

Att nå en semifinal är kanske inget slutmål, men ett delmål som är uppnått.

Från och med nu har Juventus inget att förlora längre. Allt är bonus. Drömmar som man vill omvandla till verklighet. Det är tillräcklig drivkraft.

Det är klart att Real Madrid är favoriter. Men de är inte oslagbara. Av alla de kvarvarande lagen är Real det mest lämpliga för Juventus att möta.

Allegri kan nog sin Ancelotti. Modric är skadad och även så Benzema.

Fransmannens frånvaro kan komma att betyda en del. Real Madrid tvingas nu att spela både Cristiano Ronaldo och Gareth Bale på lite ovana positioner som mer renodlade anfallare.

Inte för att det spelar så stor roll för portugisen då han är supervass vart som helst på planen, men det förändrar dynamiken i laget. Får man Cristiano lite längre fram och mer centralt slipper man även Cristiano lite längre bak och på kanten.

Lichtsteiner kommer dock ändå få sin dos Ronaldo.

Och hur än Real Madrid ställer upp och hur än Ancelotti lägger upp taktiken är det ett superlag som besöker Turin ikväll, men världsspelare på nästan alla platser.

Det kommer krävas att Juventus gör en match utöver det vanliga. Olikt alla matcher man vunnit i all enkelhet i Serie A.

Mittfältet måste vara aggressivt och aldrig gå bort sig. Bonucci och Chiellini måste vara på tårna i nittio minuter och Tevez och Morata måste visa mod och plocka fram sin största briljans.

Jag tror även att Roberto Pereyra kan komma att spela en nyckelroll för Juventus. Argentinarens löpstyrka och förmåga att länka ihop mittfält och anfall kan bli viktig.

Han kan bli spelaren som Real inte har full koll på.

Kvällens match är grädden på moset för Juventus. Det är kvällar som denna som man längtar efter och som man vill uppleva. Nu är de äntligen där.

Det är bara att tuta, njuta och köra.

Lorenzo Medici

Fyra omgångar kvar - Roma vid liv trots att de befinner sig i kvicksand

Romas spel befinner sig i kvicksand just nu. Gervinho har tappat stinget och saknar Tottis skarvningar, Ibarbo sliter men får ut väldigt lite och på mitten saknas det kreativitet.

Men de vet att det gäller att samla poäng nu. Ta sig igenom den där kvicksanden och komma upp på fast Champions League-mark. Mot Genoa lyckades man ändå med det viktiga. Att ta tre poäng.

Seydou Doumbia gjorde mål för andra matchen i rad. Så dålig som han varit innan är han troligen inte. Men han borde heller inte vara en startspelare i ett lag som drömmer om en scudetto.

Ett problem är att han inte känns som en naturlig central striker. Han är inget vidare på att ta fast bollen och han är ofta steget efter i straffområdet.

Det bästa sättet att utnyttja Doumbias kvalitéer är att han får komma rättvänd i fart. Lite som när han gjorde mål igår. Och då känns han som en av alla Romas tusen ytteranfallare.

Jag är inte helt på det klara om Garcia vill ha en naturlig striker eller inte. Att han skeppade iväg Destro tyder på att han inte vill det. Ändå skriker Romas spel efter en vass central forward.

Nu i eftervågorna av Romas euforiska tid, som börjar kännas som för en evighet sedan, tycker jag det visat sig vilka spelare som håller och inte.

De Rossi och Totti har visat sig börja bli gamla. Ytterbackar som Cole, Cholebas och Torosidis håller inte måttet. Pjanic och Ljajic är fortfarande för ojämna, Iturbe har mycket kvar att lära och Gervinho vet vi inte om han någonsin kommer hitta tillbaka till gammal god galopperande form.

Egentligen ser jag bara Manolas, Nainggolan och Florenzi som de spelare som lyckats hålla en tillräckligt hög nivå när det gått tungt. De tre är spelare att bygga vidare på.

Och hur man ska få ihop pusslet i sommar återstår att se. Tills dess måste Roma kämpa vidare i den kvicksand man trampat ner i.

Hittills gör de det rätt bra.

***

Romas närmsta hot om en Champions League-plats utgörs främst av rivalerna, Lazio. I och med att Piolis mannar bara fick 1-1 mot Atalanta passerade man de ljusblå.

Lazio var inte dåliga, men Atalanta var minst lika bra och förtjänade minst en poäng. Utan Marchetti hade Bergamo-laget kanske grejat tre. Frånvaron av De Vrij, Biglia och Klose väger tungt.

Lazio har ett tufft slutprogram då man bland annat ska möta Inter, Roma och Napoli. Blir spännande att se hur man klarar av det.

***
Inter klarade inte av att göra mål på Chievo och missade därmed chansen att hänga på striden om Europa League-platser.

Det känns som om man fortfarande letar efter en identitet, som om många spelare inte lyckas få ut det bästa av sig själva. Shaqiri och Brozovic svek på nytt och både Guarin och Hernanes kändes tröga och utan udd.

I slutändan räddade Handanovic en poäng. Det finns mycket talang att hämta ur Inters trupp, men det verkar fortfarande väldigt svårt att få ut den.

***
Pippo hade i alla fall alibi den här gången. De Sciglios utvisning (kändes tveksam) efter bara två minuter tvingade ner Milan på knäna och Diego Lopez höll kvar Milan i matchen längre än väntat.

Men frågan är hur annorlunda det har varit utan utvisningen? Milan har spelat som ett provins-lag hela säsongen och litat till snabba kontringar och det har fungerat dåligt.

Det känns som om spelarna har gett upp, att de tror inte på Inzaghi och att de har svårt att hitta motivationen.

Det känns som om de bara vill att säsongen ska ta slut.

***
Fiorentina laddade upp inför matchen med Sevilla med att vinna och vara väldigt mycket bättre än Cesena. Kanske kan de få ett överraskande tillskott i Josip Ilicic nyfunna form? Eller var det bara ett ytterligare en illusion av slovenen?

***
Roncaglia får väl en assist till Doumbias mål? Jag gillar argentinarens energi och vilja, men han gör sådana här typer av misstag alldeles för ofta.

***
Antonio Di Natale har nu gjort fler mål än Roberto Baggio. Det säger mer än tusen ord.

**
Nu väntar en mycket viktig vecka för italiensk fotboll. Det är dags för Juventus, Napoli och Fiorentina att bevisa att man har vad som krävs när det lurar en finalplats bakom hörnet.

Lorenzo Medici

4 X Scudetto

Fyra raka scudetton.

Det är få klubbar som lyckats med det mästerstycket. Juventus har dominerat den inhemska fotbollen tack vare infrastruktur, tydlig röd tråd, skickliga värvningar, och hög kvalité och starka ledare i truppen.

I somras trodde man kanske att Juventus skulle kunna falla från tronen. Antonio Conte hoppade av och ledningen var tvungna att agera fort i den smått desperata situationen.

Nu i efterhand kan man inte annat säga att de gjorde ett perfekt val. Massimiliano Allegri var den bästa tänkbara lediga tränare sett ur perspektivet att han kunde Serie A utantill och passade bra in rent taktiskt.

Jag var inte speciellt orolig över hans taktiska kunnande men var där emot skeptisk till om Allegri hade den rätta vinnarskallen.

Men när den Toscana-födde tränaren hamnade i den den bästa omgivningen han någonsin varit i blev han en vinnare.

Jag tror att Allegri överträffade de flestas förväntningar. Med tanke på hur långt han tagit Juventus i Champions League går det att hävda att han passar Juventus bättre än vad till och med Conte gjorde.

Den här scudetton är i mångt och mycket Allegris stora triumf och han har nu fått en helt ny status i italiensk fotboll. Det är han värd.

Men Juventus fjärde scudetto är också ett bevis på att man aldrig kan ifrågasätta betydelsen av en stark infrastruktur.

Där är Juventus överlägset bäst fortfarande.

Säsongsbetyg:

Andrea Barzagli 6,5
Kom tillbaka efter skada och var lika bra som tidigare. Hade säsongen varit längre hade han säkert fått högre betyg.

Leonardo Bonucci 8,5
Tog större ansvar när Barzagli var skadad, minimerade misstagen och gjort sin bästa säsong i karriären. Lysande.

Gianluigi Buffon 7,5
Gjorde få supermatcher, men har ju även ofta mindre att göra än de flesta italienska målvakter. Hans stabilitet, pondus och rutin ger en enorm trygghet till laget.

Giorgio Chiellini 6,5
Inte lika imponerande som tidigare säsonger och haft en del misstag under säsongen. Men är trots allt en viktig kugge i Juventus maskin.

Patrice Evra 7
Hade lite svårt under hösten, men jag tycker han visade under de sista månaderna vilken duktig ytterback han fortfarande är och att det var ett smart drag att värva fransmannen.

Stephan Lichtsteiner 6,5
Inte lika bra som föregående år. Misstagen ökade och den offensiva styrkan minskade. Men samtidigt var hans föregående år smått lysande och han är fortfarande en spelare att lita till.

Fernando Llorente 6
Den här säsongen visade att Llorente inte är en startspelare i ett topplag. Är lite för långsam och har för lite spetskvalitér. Som truppspelare i ett topplag är han dock mycket bra.

Claudio Marchisio 8
Höll en hög och jämn nivå hela säsongen. Bidrog med viktig klass lite i skymundan.

Alvaro Morata 7,5
Tog sakta men säkert ifrån Llorente en plats i startelvan. Hade perioder av briljans och visade att han kan bli en världsspelare. Kallnat lite på slutet.

Roberto Pereyra 7,5
En spelare som Pereyra är vad alla lag behöver. Man kan slänga in honom när som helst, lite var som helst och du får en bra prestation. Betytt mycket med sin fart och taktiska skicklighet, inte minst när Vidal inte var som bäst.

Andrea Pirlo 7
Hade en del skadeproblem och var inte alltid det vanliga geni vi är vana att se honom. Men hade flera matcher där han lyste med sin passnings-geometri och frisparksskicklighet. Åldras fint.

Paul Pogba 8
Det är lätt att glömma bort Pogbas fantastiska säsong innan han blev skadad. Gjorde sju mål och sex assist på tjugotvå matcher.

Angelo Ogbonna 6
Var bra under hösten och betydelsefull när Barzagli var skadad. Tappade lite med tiden med ett par mediokra insatser. Inte blivit så bra som man trodde.

Simone Padoin 6
Truppspelare som är nyttig att ha då man kan använda honom på olika positioner, men var rätt anonym och briljerade aldrig.

Carlos Tevez 9
Juventus bäste spelare. Gjorde massor av mål och många av dem mycket vackra. Är spelaren som höjer laget till en extra nivå. Boca Juniors kan vänta.

Arturo Vidal 7,5
Hade en rätt tung höst och kändes inte lika bra som han varit tidigare. Hittade dock under våren tillbaka till formen och bidrog starkt till scudetton.

Lorenzo Medici

To Bee or not to Bee

När Milan sålde Kaka till Real Madrid var det en signal om att en ny storhetstid under Silvio Berlusconi aldrig mer skulle komma.

När Milan sålde Zlatan Ibrahimovic och Thiago Silva blev det mer eller mindre officiellt att vi aldrig mer skulle få se ett Milan tampas med de största med Berlusconi som ägare.

Nu har det gått snabbt utför.

Milan har blivit en ändhållplats för gratisspelare, avdankade stjärnor och massor av mediokra spelare med för höga löner.

Pengarna finns inte, den röda tråden är försvunnen och ungdomsatsningen lyser med sin frånvaro. Man valde en tränare för att han kände till klubben väl och för att det var en billig lösning. Att Pippo skulle bli en ny Pep var en illusion utan substans.

Nu har bubblan har spruckit.

Kvar finns bara en smörja som supportrarna börjat att tröttna på att se.

Milan har blivit som ett svart hål som spelarnas sugs in i. Har de en gång varit bra eller talangfulla har de förvandlats till zombies eller så har den där talangen rövats bort.

Alessio Cerci, Mattia Destro, Alex, Gianpaolo Pazzini, Riccardo Montolivo har aldrig varit sämre än vad de är idag och Stephan El Shaarawys och Mattia De Sciglio blomstring har vissnat.

De spelare som tar sig ifrån det rödsvarta nästet blir plötsligt bättre.

Riccardo Saponara lyser i Empoli och M’Baye Niang gör mål i Genoa. Till och med Fernando Torres har visat tecken på liv i Atletico Madrid.

Det kan inte vara en slump.

Nu verkar Silvio Berlusconi tagit sitt förnuft till fånga och är på väg att sälja klubben till thailändaren Bee Taechaubol. Eller Mr Bee som han kallas i italiensk media.

Det är inte helt klart vilka Mr Bee har bakom sig, men troligen någon blandning av Doyen Sports och kinesiska finansiärer.

Själv skulle Mr Bee nog aldrig kunna köpa Milan.

Oavsett vilka och hur som står bakom det eventuella köpet så ger det hopp om en ny framtid för Milan.

Skepsisen kring utländska ägare har minskat i Italien. Erick Thohir och James Pallotta har kanske inte lyckats ro hem någon scudetto ännu, men det är knappast de bluffar som en del ville göra gällande när de dök upp.

Det är nya tider i fotbollsvärlden nu , vare sig man vill eller inte, och till den tillhör inte längre Berlusconi.

Det är svårt att säga annat än att Silvio gett Milan en stort troféskåp, massor av fantastiska upplagor och att han betytt mycket för Milan de senaste tjugonio åren.

För mig är han en skicklig fotbollspresident ur många avseenden, inte minst för att han haft så stora fickor av pengar.

Men han är också en politisk skurk som alltid krånglat sig ur fuffens med att skriva om lagarna. Han har även slingrat sig ur fusk i den sportsliga världen (ni kan läsa om det här)

Vi kommer aldrig glömma Milans storhetstid under Berlusconi, men jag skulle ljuga om jag sa att jag kommer sakna honom den dagen han säljer Milan.

Silvio har haft svårt att lämna sin största snuttefilt, sitt sista halmstrå till fåfänga och sin bästa genväg till folklig uppskattning. Genom Milan har han inte bara vunnit en massa titlar utan även personlig framgång.

Nu är det dags att tänka på Milans bästa och det är att släppa taget om det käraste han har.

Milan behöver en ny tid, nya ägare för att resa sig stora igen. De närmsta dagarna kan komma att avgöra klubbens framtid.

To Bee or not to Bee.

Och på frågan om Mr Bee är rätt person att leda Milan in i en ljusare framtid har jag inte svaret.

Jag vet bara att Silvio Berlusconi inte är det.

 

Lorenzo Medici

Omgångens lag – 2014/15- 33^ Giornata

Omgång 33:

Udinese-Inter 1-2
0-1 Icardi (str) 1-1 Di Natale 1-2 Podolski
Milan-Genoa 1-3
0-1 Bertolacci 0-2 Niang 1-2 Mexes 1-3 Falque
Cesena-Atalanta 2-2
0-1 Pinilla 1-1 Brienza (str) 2-1 Carbonero 2-2 Pinilla
Chievo-Cagliari 1-0
1-0 Meggiorini
Juventus-Fiorentina 3-2
0-1 Rodriguez (str) 1-1 Llorente 2-1 Tevez 3-1 Tevez 3-2 Ilicic
Lazio-Parma 4-0
1-0 Parolo 2-0 Klose 3-0 Candreva 4-0 Keita
Palermo-Torino 2-2
1-0 Vitiello 1-1 Bruno Peres 2-1 Rigoni 2-2 Lopez
Sampdoria-Verona 1-1
1-0 De Silvestri 1-1 Toni
Sassuolo-Roma 0-3
0-1 Doumbia 0-2 Florenzi 0-3 Pjanic
Empoli-Napoli 4-2
1-0 Maccarone 2-0 Självmål 3-0 Saponara 3-1 Självmål 4-1 Självmål 4-2 Hamsik

Omgångens lag:

Orestis Karnezis (Udinese)
Räddade det mesta mot Inter och utan greken i mål hade förlust-siffrorna blivit betydligt större.

Alessandro Florenzi (Roma)
Gjorde ett fantastiskt mål mot Sassuolo och har varit en av Romas jämnaste spelare den här säsongen.

Andrea Barzagli (Juventus)
Läste spelet lysande och var alltid klockren i sina brytningar mot Fiorentina. Barzaglis återkomst har varit som att få ett nyförvärv för Juventus.

Daniele Rugani (Empoli)
Plockade effektivt bort Higuain och visade karaktär. Redo för Juventus-äventyr.

Patrice Evra (Juventus)
Stabil och pigg på sin kant och spelade fram till Tevez första mål. Haft en stark vår.

Andrea Bertolacci (Genoa)
Stod för ett vackert mål och hans kvicka fötter plöjde guld på Genoas mittfält. Förtjänar ett storlag.

Marco Parolo (Lazio)
Tillbaka efter skada och visade på en gång varför han saknades tidigare mot Chievo. Öppnade målskyttet med en bomb och var hela tiden nyttig på mitten mot Parma. Betydelsefull.

Riccardo Saponara (Empoli)
Lysande mot Napoli när han hittade de rätta ytorna, låg bakom 2-0-målet och sedan prickade rätt med på en underbar volley. Varit sagolikt bra sedan han återvände “hem” till Empoli.

Antonio Candreva (Lazio)
Stod för flera läckra aktioner, gjorde ett mål och en assist mot Parma. Suverän säsong.

Carlos Tevez (Juventus)
Mål på nick och mål med fötterna. “Apache” var på hugget mot “Viola” och visade varför han är årets bästa spelare i Serie A. Boca Juniors kan vänta.

Mauricio Pinilla (Atalanta)
Gjorde först 0-1 från nära håll och räddade sedan en viktig poäng åt sitt Atalanta med en fenomenal bicicleta. Känns som om chilenaren bara kan göra läckra mål. Arist.

Omgångens sämsta:

1. Milan
Jag trodde botten var nådd mot Udinese. Jag hade nog fel. Matchen mot Genoa var om möjligt ännu sämre. Detta Milan slutar aldrig att förvåna.

2. Napoli
Efter flera toppinsatser kom ett ordentligt magplask mot Empoli. Försvaret agerade uselt och framåt var man inte lika vassa som tidigare. Försvann Champions League-platsen där?

3. Sassuolo
Förlust mot Roma med 0-3. Det känns som om Sassuolo redan har tagit semester. Beklämande dåliga just nu.

Skytteligan:
20 mål: Carlos Tevez (Juventus) 18 mål: Mauro Icardi (Inter) Luca Toni (Verona) 16 mål: Jeremy Menez (Milan) 15 mål: Gonzalo Higuain (Napoli)


 

Lorenzo Medici
ANNONS
ANNONS

Hej, du har en äldre version av webbläsare

För en bättre upplevelse på fotbollskanalen, vänligen byt till senare version

chrome
safari
ie
firefox
Fortsätt ändå