To Bee or not to Bee

När Milan sålde Zlatan Ibrahimovic och Thiago Silva blev det mer eller mindre officiellt att vi aldrig mer skulle få se ett Milan tampas med de största med Berlusconi som ägare.

Nu har det gått snabbt utför.

Milan har blivit en ändhållplats för gratisspelare, avdankade stjärnor och massor av mediokra spelare med för höga löner.

Pengarna finns inte, den röda tråden är försvunnen och ungdomsatsningen lyser med sin frånvaro. Man valde en tränare för att han kände till klubben väl och för att det var en billig lösning. Att Pippo skulle bli en ny Pep var en illusion utan substans.

Nu har bubblan har spruckit.

Kvar finns bara en smörja som supportrarna börjat att tröttna på att se.

Milan har blivit som ett svart hål som spelarnas sugs in i. Har de en gång varit bra eller talangfulla har de förvandlats till zombies eller så har den där talangen rövats bort.

Alessio Cerci, Mattia Destro, Alex, Gianpaolo Pazzini, Riccardo Montolivo har aldrig varit sämre än vad de är idag och Stephan El Shaarawys och Mattia De Sciglio blomstring har vissnat.

De spelare som tar sig ifrån det rödsvarta nästet blir plötsligt bättre.

Riccardo Saponara lyser i Empoli och M’Baye Niang gör mål i Genoa. Till och med Fernando Torres har visat tecken på liv i Atletico Madrid.

Det kan inte vara en slump.

Nu verkar Silvio Berlusconi tagit sitt förnuft till fånga och är på väg att sälja klubben till thailändaren Bee Taechaubol. Eller Mr Bee som han kallas i italiensk media.

Det är inte helt klart vilka Mr Bee har bakom sig, men troligen någon blandning av Doyen Sports och kinesiska finansiärer.

Själv skulle Mr Bee nog aldrig kunna köpa Milan.

Oavsett vilka och hur som står bakom det eventuella köpet så ger det hopp om en ny framtid för Milan.

Skepsisen kring utländska ägare har minskat i Italien. Erick Thohir och James Pallotta har kanske inte lyckats ro hem någon scudetto ännu, men det är knappast de bluffar som en del ville göra gällande när de dök upp.

Det är nya tider i fotbollsvärlden nu , vare sig man vill eller inte, och till den tillhör inte längre Berlusconi.

Det är svårt att säga annat än att Silvio gett Milan en stort troféskåp, massor av fantastiska upplagor och att han betytt mycket för Milan de senaste tjugonio åren.

För mig är han en skicklig fotbollspresident ur många avseenden, inte minst för att han haft så stora fickor av pengar.

Men han är också en politisk skurk som alltid krånglat sig ur fuffens med att skriva om lagarna. Han har även slingrat sig ur fusk i den sportsliga världen (ni kan läsa om det här)

Vi kommer aldrig glömma Milans storhetstid under Berlusconi, men jag skulle ljuga om jag sa att jag kommer sakna honom den dagen han säljer Milan.

Silvio har haft svårt att lämna sin största snuttefilt, sitt sista halmstrå till fåfänga och sin bästa genväg till folklig uppskattning. Genom Milan har han inte bara vunnit en massa titlar utan även personlig framgång.

Nu är det dags att tänka på Milans bästa och det är att släppa taget om det käraste han har.

Milan behöver en ny tid, nya ägare för att resa sig stora igen. De närmsta dagarna kan komma att avgöra klubbens framtid.

To Bee or not to Bee.

Och på frågan om Mr Bee är rätt person att leda Milan in i en ljusare framtid har jag inte svaret.

Jag vet bara att Silvio Berlusconi inte är det.