POPULÄRA LAG

POPULÄRA SPELARE

ANNONS

Bra Europa-vecka och tio transfers-rykten att gilla (eller inte gilla)

Så var då en Europa-vecka till ända igen. Roma släppte visserligen in ett onödigt mål i slutet mot CSKA, men Juventus vann sin viktiga match mot Malmö och de italienska lagen gjorde bra ifrån sig i Europa League.

Napoli, Inter och Fiorentina säkrade alla avancemang igår och Torino har goda chanser inför den sista omgången. Det är viktigt för Uefa Koefficient-rankingen. Italien ligger fortfarande väldigt långt efter tredjeplacerade Tyskland, men samtidigt är det viktigt att dra ifrån Portugal som närmast jagar på en femteplats.

Inter tog en stark seger över Dnipro trots att man inte imponerade. I spel elva mot elva var ukrainarna klart bättre och det var inte förrän Ranocchia blev utvisad som Inter spelade upp sig och gjorde en fin kämpainsats.

Givetvis var Super-Handanovics straffräddning helt avgörande. Slovenen är helt enkelt i en klass för sig när det gäller att knipa bollar från elva meter.

Det var egentligen inget annat italiensk lag som imponerande nämnvärt, men viktiga poäng togs.

Fiorentina kunde glädjas åt Marko Marins fina insats och första mål för klubben, Napoli åt att man tog den poäng som kvalificerade dem till åttondelsfinal och Torino åt att spelet stundtals faktiskt såg rätt bra ut.

 

Tio transferrykten att gilla eller inte gilla:

Jevhen Konopljanka – Inter
Missade visserligen straffen igår mot Inter som troligen hade ordnat segern åt Dnipro, men visade samtidigt klassen när han pulvriserade Nagatomo på sin kant. Är kanske inte högst upp på min Inter-lista men skulle ge den blåsvarta Milano-klubben snabbhet och kvalité. Med tanke på hans insats igår svalnade nog inte Inters intresse. Men många klubbar är ute efter ukrainaren.

Alessio Cerci – Inter
Jämfört med Konopljanka tror jag det är lättare att värva Cerci. I alla fall så länge han inte verkar vara tänkt för Simeones startelva. Egentligen tycker jag inte att han passar riktigt in i Atleticos sätt att spela och det är inte omöjligt att den spanska klubben går med på att låna ut honom i januari (kanske med köprätt). I så fall tror jag han skulle passa utmärkt in i Mancinis Inter.

Marcelo Brozovic – Milan
Jag tycker inte att han är Kovacic-bra och är just för tillfället rätt hypad, men visst skulle Milan må bra av en kreativ mittfältare à la Brozovic. Allt handlar troligen vad priset landar på.

Sebastian Giovinco – Napoli
Jag har tidigare skrivit att han skulle vara en utmärkt ersättare för Insigne då de är av samma spelartyp. men släpper verkligen Juventus honom till en direkt konkurrent i januari?

Ezequiel Lavezzi – Napoli, Inter
Jag tror att det finns sanning i ryktena kring att Lavezzi kan komma att lämna Paris. Sedan om det är redan i januari eller till sommaren låter jag vara osagt. Lavezzi har aldrig gjort någon hemlighet att han kan tänka sig att återvända till Italien. Han trivdes i Neapel och han har uttalat sig positivt till att bo i Milano. Skulle ge Napoli en enorm boost både för spelet och för entusiasmen hos fansen. Skulle även passa bra in i Inter.

Gabriel Paletta – Lazio
Claudio Lotito har öppnat upp för att hjälpa Parmas president Tommas Ghirardi ekonomiskt. Men på vissa villkor. Som typ att man får köpa loss Gabriel Paletta billigt, eller byta honom mot t ex Konko och Novaretti. Lazio skriker efter en duktig mittback bredvid De Vrij och även om mittförsvaret inte skulle bli Ferrari-snabbt med Paletta och holländaren är det en klar uppgradering gentemot t ex Ciani eller Cana.

Vlad Chiriches – Roma
Jag har aldrig varit överdrivet förstjust i Chiriches och alltid tyckt att han varit något överskattad. Han har ju heller inte direkt tagit Premier League med storm. Men Garcia har en förmåga att få sina mittbackar att rätta sig in i hans defensiva taktik. Jag kan förstå att Roma vill förstärka med en mittback med tanke på alla skadebekymmer, men är inte Eder Balanta en bättre idé? Varför behöll man inte Romagnoli?

Matija Nastasic – Juventus
Vore logiskt att han lämnade bänken i City för att återvända till Serie A där hans speltsil passar utmärkt in. Då Juventus precis som Roma har skadebekymmer i backlinjen borde han ligga högt upp på Marottas lista. Men gör han inte även på Sabatinis? City lär inte släppa honom billigt dock.

Fabian Schar – Juventus
Har ett kontrakt som går ut till sommaren, vilket gör det vettigare att vänta till sommaren med att värva schweizaren. Kanske kan han vara ett alternativ för Juventus redan i januari då de kan komma att få honom på rea-pris. Tror det finns goda chanser att han bär en Juventus-tröja inom sju månader. Om det är rätt värvning? Jag hade valt andra alternativ (se ovan).

Leonel Vangioni – Milan
Är rätt snabb och har bra löd i dojan. Bör heller inte bli alltför dyr. Skulle kunna lösa upp en del problem för Milan då man kan flytta över De Sciglio på högerkanten och spela med Vangioni till vänster.

Lorenzo Medici

Juventus borde sikta på förstaplatsen

På en gräsmatta som var mindre grön än Juventus borta-tröjor lyckades de regerande italienska mästarna vinna över ett Malmö som kämpade väl, men som saknade kvalitén.

I svensk media skulle matchen mindre komma att handla om kvalitén eller gräsmattor utan mer om domare Pruenca. I italiensk media stod det väldigt lite om domaren.

Visst borde Pruenca ha blåst frispark för Erik Johansson när Morata gick mer på spelare än på boll (och därmed inte heller visat ut Johansson) innan Tevez gjorde 0-2, men att den portugisiske domaren skulle ha dömt till Juventus fördel under hela matchen är nonsens.

Om det var något lag som hela tiden klev upp i hälarna och spelade småfult så var det Malmö. Det var väl på det sätt man ville störa en bättre motstånd. Vilket man stundtals gjorde.

Men det var också tydligt att Juventus var det betydligt bättre laget och vi ska inte glömma bort att Robin Olsen gjorde flertalet vassa räddningar.

Juventus gjorde det man var tvungna till och eftersom Atletico Madrid krossade Olympiakos räcker det nu med att kryssa mot spanjorerna i sista matchen för att ta sig vidare.

Jag tycker dock att man ska sitta ribban högre. Att man ska försöka vinna matchen med två mål och därmed ta förstaplatsen i gruppen. Dels så slipper man då lag som Bayern, Chelsea och Real Madrid och dels så skulle Juventus må bra av att höja sin ambitionsnivå en aning.

Man måste börja se själva som ett lag som borde vinna den här gruppen.

För så pass bra är man egentligen.

Lorenzo Medici

Nu återstår bara ett dramatiskt avgörande i Rom

Kevin Strootman skulle inte försökt slå den där passningen. Seydou Keita skulle nog hindrat sin iver och inte klivit fram i momentet efter, bara för att bli bortspelad. Morgan De Sanctis kanske kunde ha agerat annorlunda.

Adem Ljajic och Radja Nainggolan kunde och borde ha stängt matchen på sina chanser.

Det oavgjorda resultatet kunde ha undvikits. Och ändå inte. Det som händer, ja det händer. Det var var kanske heller inte helt orättvist att CSKA fick med sig en poäng.

Men visst var det ett knytnävsslag i magen för Roma.

Sedan i efterhand spelade den tappade poängen inte jättestor roll ändå. Eftersom Manchester City vann, så blir den enda skillnaden att Roma hade kunnat gå vidare på vilket oavgjort resultat som helst om man vunnit över CSKA.

Nu räcker 0-0, men inte 1-1 eller 2-2. Och nu måste man även lita till att Bayern Munchen inte förlorar mot CSKA (tar ryssarna en poäng mot Bayern går Roma vidare på alla oavgjorda resultat i sin match)

Hur man vrider och vänder på det så måste man nu gå in för att vinna mot Manchester City. Jag har alltid skrivit att jag tror att det kommer avgöras i den sista omgången och att jag är orolig för att Roma missar avancemanget i sista stund precis som Napoli gjorde i ifjol. Även då var det ett engelskt lag på besök i den sista omgången.

Ett City med förbättrat självförtroende kommer bli en tuff och spännande match om drygt två veckor. Ett dramatiskt avgörande väntar.

Den tionde december vet vi om Roma har växt sig stora eller inte.

Lorenzo Medici

Omgångens lag – 2014/15- 12^ Giornata

Omgång 12:

Atalanta-Roma 1-2
1-0 Moralez 1-1 Ljajic 1-2 Nainggolan
Lazio-Juventus 0-3
0-1 Pogba 0-2 Tevez 0-3 Pogba
Torino-Sassuolo 0-1
0-1 Floro Flores
Cesena-Sampdoria 1-1
1-0 Lucchini 1-1 Självmål
Hellas Verona-Fiorentina 1-2
0-1 Rodriguez 1-1 Lopez 1-2 Cuadrado
Parma-Empoli 0-2
0-1 Vecino 0-2 Tavano
Napoli-Cagliari 3-3
1-0 Higuain 2-0 Inler 2-1 Ibarbo 2-2 Farias 3-2 De Guzman 3-3 Farias
Udinese-Chievo 1-1
1-0 Di Natale 1-1 Radovanovic
Milan-Inter 1-1
1-0 Menez 1-1 Obi
Genoa-Palermo 1-1
0-1 Dybala 1-1 Antonelli

Omgångens lag:

Andrea Consigli (Sassuolo)
Räddade en straff och mycket därtill. Matchvinnare mot Torino.

Giorgio Chiellini (Juventus)
Sällan elegant, men vann sina dueller med smartness och styrka.

Phillipe Mexes (Milan)
Hängde inte med Icardi precis i början, men var sedan så där perfekt elak som Mexes kan vara. Tuff och säker. Oväntat styrkebesked.

Konstantinos Manolas (Roma)
Var precis som hela Roma-försvaret aningen skakade av Atalantas fina inledning, men desto längre matchen gick växte Manolas ut till en stor ledare i backlinjen.

Paul Pogba (Juventus)
Gjorde två mål med stor kyla och hade ett skott i ribban. Börjar skrapa på ytan av sin enorma potential. Fenomen.

Radja Nainggolan (Roma)
Gjorde ett viktigt mål och var stabil på mitten för Roma. Tillbaka i gott slag.

Roberto Pereyra (Juventus)
Hittade ofta fina ytor att löpa i mot Lazio och gav både kvantitet och kvalitet till Juves mittfält. Läcker framspelning till Pogbas andra mål. Är just nu i bättre form än Vidal.

Matias Vecino (Empoli)
Matchvinnare med ett mål och en fin assist. En spelare Fiorentina (som äger honom) kommer få nytta av i framtiden.

Diego Farias (Cagliari)
Terroriserade Maggio genom hela matchen och gjorde två mål. Ger Cagliari ytterligare ett starkt offensivt vapen.

Pablo Dybala (Palermo)
Gjorde ett supermål och var alltid oerhört giftig mot Genoa. Hur länge får Palermo behålla sin guldklimp?

Adem Ljajic (Roma)
Kvitterade efter ett snyggt nummer på egen hand och spelade även fram till Nainggolans mål. Förtjänar mer speltid med tanke på hans fina form.

Omgångens sämsta:

1. Napoli-försvaret
Om Napoli vill kunna vara med och slåss med Juventus och Roma om titeln krävs det ett helt annat försvarsspel än det som visades upp mot Cagliari. Maggio är ett spöke, Rafael måste rensa när han ska och Koulibaly måste låta bli att spela svårt när han ska spela enkelt.

2. Juan Sanchez-Mino (Torino)
Missade straffen som skulle ha gett Torino det viktiga ledningsmålet. Verkade aningen knäckt efteråt och hade svårt att lyckas resten av matchen.

3. Ashley Cole (Roma)
Lät sig luras av Raimondi vid baklängesmålet på ett sätt som inte får ske på den här nivån. Stärkte inte direkt sina chanser över att inte säljas i januari.

Skytteligan:
9 mål: Carlos Tevez (Juventus) 8 mål: Jose Callejon (Napoli) 7 mål: Mauro Icardi (Inter) Gonzalo Higuain (Napoli) Antonio Di Natale (Udinese) 6 mål: Filip Djordjevic (Lazio) Keisuke Honda (Milan) 5 mål: Pablo Dybala (Palermo) Antonio Cassano (Parma) Alessandro Matri (Genoa) Jeremy Menez (Milan)

 

Lorenzo Medici

Derby utan vinnare

Det började ganska bra. Det var högt tempo och det fanns incitament till farliga chanser. Men successivt blev Derby di Milano allt sämre. Två lag som nog ville vinna, men inte riktigt kunde. Och kanske speglade det två lag som mer visat sina brister än sina kapaciteter den här säsongen.

Det var också ett derby där ingen spelare lyckades fullt (förutom kanske Phillipe Mexes faktiskt) ut, Jeremy Menez gjorde ett fantastiskt mål men var svag i det övriga spelet, Stephan El Shaarawy stod för en briljant framspelning till målet, men hade svårt att komma loss och missade en jättechans.

Fredy Guarin var mycket bra på mitten, men hade svårt att komma till avgörande lägen och Michael Essien var långa stunder en av de bästa på planen, men var också för vek i närkampen mot Joel Obi vid Inters kvittering.

Detta derby var också Roberto Mancinis första match som tränare för Inter. Det fanns embryon till förändring till det bättre. Det syntes att Inter ville spela snabbare och med färre tillslag och innan Menez slog till med sin briljanta volley hade Inter bollinnehavet på ett sätt som Mancini troligen vill.

Inter och Mancini har fortfarande lång väg att vandra, men tillstymmelserna till ett annat typ av spel fanns där.

Inzaghis Milan spelar gärna helst via snabba omställningar. Det är fortfarande inte helt tydligt för mig om det är Inzaghis spelidé eller om det handlar om vilka typer av spelare han har till sitt förfogande som gör att man ofta spelar på det viset. Förmodligen det sista. Kanske kommer det ändras när Montolivo kommer tillbaka.

Det var ett derby utan vinnare och det var kanske inte så konstigt med tanke på hur säsongen har utvecklat sig.

Positivt från derbyt:

Phillipe Mexes
Är kanske en av Milans mest utskällda spelare och vi har vant oss att fransmannen står för grova misstag. Kanske är det något oförtjänt. Igår var han så där perfekt elak som han kan vara och var faktiskt enligt mitt tycke planens bästa spelare.

Fredy Guarin
Hade visserligen lite svårt att komma till bra målchanser, men hans insats var positiv. Såg pigg och stark ut. Vann en del boll och försökte höja tempot. Får man igång Guarin på innermittfältet (där jag vill ha honom) kan han nästan räknas som ett nyförvärv.

Michael Essien
Var förvånandsvärt bra igår. Om vi bortser från att han borde varit tuffare mot Joel Obi vid kvitteringen så var Essien en dominant kraft på mitten. Vann boll, löpte mycket och slarvade sällan i passningsspelet. Såg nästan ut som i gamla dagar. Om han kan hålla den här formen känns han precis som, Guarin, nästan som ett nyförvärv.

Joel Obi
Var inte briljant på något sett, men gjorde det viktiga kvitteringsmålet och på eget bevåg. Efter alla skador han haft fanns det nog ingen annan spelare man önskade en framgång som Obi. Får han bara vara skadefri nu kanske han kan få visa vad han kan.

Negativt från derbyt:

Fernando Torres
Han pratar mycket om att han kommer hitta sin gamla Atletico-form, men visar inget som tyder på det. Har ingen acceleration i sig, befinner sig sällan i målsituationer och ser ut som en spelare som förlorat sig själv. Tror oddsen är rätt stora på att Milan kommer försöka värva en central anfallare i januari.

Mateo Kovacic
Lyckades aldrig göra något större avtryck på matchen. Kanske kände han för stor press. Han är fortfarande ung, men har redan stora förväntningar på sig. Som han inte lyckades infria igår.

Sulley Muntari
Medan Essien gjorde en mycket bra match på mitten, var hans kompanjon klart sämre. Höll på att bjuda Inter på ett mål med sin vansinniga felpassning och var ofta otajmad i spelet. Tack och lov är Montolivo på väg tillbaka.

Rodrigo Palacio
Är fortfarande fjärran från sin fjolårsform. Kommer sällan till farliga lägen och springer ofta i ingenmansland. Är det bara en lång formsvacka eller är detta början till slutet på en fin karriär?

***
Man vet aldrig vart man har Zemans Cagliari. De kan vinna mot vem som helst, men också förlora med 5-0 mot vem som helst.

Trots att Albin Ekdal (riktigt bra igår) och Cagliari gjorde en förnämlig insats på San Paolo igår, handlade Napolis poängtapp lika mycket om deras usla försvarsspel.

Maggio fortsätter att vara en defensiv katastrof och både Rafael och Koulibaly måste lära sig att rensa när man ska göra det.

Om Napoli vill komma ikapp Juventus och Roma går det inte att spela försvarsspel som man gjorde igår mot Cagliari.

***
De som var allra gladast för gårdagens kryssfest var nog ändå Fiorentina. Segern över Hellas Verona tog dem tillbaka in i jakten på tredjeplatsen. Och Giuseppe Rossi börjar närma sig comeback.

***
Atalanta skrämde Roma i lördags med att göra mål innan man ens hade satt sig. Bergamo-laget började matchen riktigt bra, men successivt fick Roma bättre och bättre kontroll. Ljajic smekte in kvitteringen och spelade sedan fram till Nainggolan som snyggt satte ledningsmålet innan paus.

Därefter spelade Roma av matchen skickligt. Det var långt ifrån deras bästa insats, men tre poäng borta mot Atalanta är inget man bara hämtar hem.

***

Omgångens klart mest imponerande bedrift stod annars Juventus för. Deras insats mot Lazio var stor uppvisning. Mittfältet var alldeles lysande med Pirlo som dirigent och Pereyra och Marchisio som både grovjobbare och finlirare.

Och så Paul Pogba då. Han gjorde två mål och hade en i virket.  Den unge fransmannen börjar verkligen nå sin fulla potential.

Killen är ett fenomen.


Lorenzo Medici

Trebackslinjen är på väg bort från Serie A

När Antonio Conte hoppade av tränarjobbet från Juventus i somras och när Walter Mazzarri fick sparken härom veckan försvann inte bara två tränarprofiler från Serie A. Då försvann även två av de av största förespråkarna av en trebackslinje.

Trebackslinjen (som även kan beskrivas som en fembackslinje i en del fall) håller på att försvinna från italiensk fotboll. Idag kan man kan säga att endast Torinos Ventura, Parmas Donadoni och Genoas Gasperini använder sig av det systemet.

Och då ska vi inte glömma att Donadoni använde sig av en fyrbackslinje nästan hela säsongen ifjol och övergav den inte förrän ett par omgångar sedan i ett försök att ändra på den negativa trenden.

Andrea Stramaccioni tog över Guidolins treback och ändrade om efter bara fyra omgångar. Livorno och Bologna åkte ur den högsta serien med sina trebackslinjer.

Massimilano Allegri ärvde Contes spelsystem och har fortsatt på det spåret under nästan hela hösten. Tills nu. Allegri har i och med skador börjat gå över till en fyrbacksklinje, men det var nog bara en tidsfråga innan han skulle byta till sitt föredragna spelsystem som innebär fyra backar.

Trebackslinjen fick ett litet uppsving under sommarens VM, inte minst tack vare Louis Van Gaals succé med Holland, men samme tränare skrotade det systemet efter bara ett par veckor i Manchester United.

Luis Enrique experimenterade med en treback under sommaren, men när väl säsongen satte igång så gick han tillbaka till det 4-3-3 som Barcelona är vana vid.

Det bästa och största undantaget är Bayern Munchen. Och ändå inte. Pep Guardiolas bygge är ett taktiskt monster. Han är ingen predikant av en trebackslinje trots att han använder sig av det ibland. Guardiolas fotboll är en modern variant av totalfotbollen.

Det är som om han tagit det Ajax-inspirerade Barcelona-tänket och vridit om det 90 grader. Få lag har ändrat spelsystem så ofta med sådan framgång som Guardiola har gjort under hösten.

Bayern Munchen kan ställa upp med en treback där Alaba (innan han blev skadad) både är mittback och offensiv mittfältare på samma gång, där Xabi Alonso både är defensivt ankare och offensiv point guard.

Där han gjort om Lahm från ren ytterback till mittfältsguru. Där Robben, Ribery och Bernat använder flankerna och skär in i plan. Där de offensiva spelarna är i ständig rörelse och laget är en taktisk kameleont. Spelarna under Guardiola tvingas och lär sig att spela på flera olika positioner.

Få tränare är så innovativa som Pep. Men det handlar också om kvalité. Hade Guardiola inte haft världsspelare på varje position hade han aldrig kunnat sätta sin idéer till verket. Det hade han inte kunnat i Barcelona heller.

Och kanske är det främst spelarkvalitén som bestämmer hur man kan spela än tvärtom.

Jag kan ändå sakna lite nytänkande i den italienska fotbollen. En gång i tiden räckte det med att man utbildade sig i Coverciano och så låg man i framsätet när det gäller taktiskt kunnande. Jag är inte så säker på att det är så längre.

Det finns dock tecken på förändring. Jag kan gilla Filippo Inzaghis försök med Menez som falsk nia där han får röra sig fritt. Rudi Garcia har definitivt stått för en viss uppfräschning med sitt Roma där han på många sätt försökt tillämpa en mer modern fotboll.

De Rossi agerar inte helt olikt Xabi Alonso när han kliver ner och blir till en extra försvarare och när spelet har flutit som bäst har man varit svårlästa med sitt skickliga sätt att ändra taktik från match till match.

Även Rafa Benitez har gett den italienska fotbollen lite nytt. När spelet fungerat som det ska har Napoli varit ett offensiv tivoli, med kreativitet och fint kombinationsspel. På ett sätt man inte ser så ofta i Serie A.

Jag hoppas att den nya generationen italienska tränare kommer med mod och nya idéer. För det behövs.

Så är det bra eller dåligt att den italienska fotbollen ser ut att överge trebackslinjen för t ex 4-3-3 eller 4-2-3-1? Min spontana reaktion har alltid varit ja, men det är inte så enkelt. För som jag nämner handlar det mycket om kvalité. Spelar man med en fyrbackslinje kräver det t ex att ytterbackarna helst håller hög klass.

Idag är det ont om det i Serie A. Det är inget bra tecken att Maicon fortfarande är en av seriens bästa yttrar, eller att Maggio regregerat i svindlande fart eller att De Sciglio blivit en skugga av sitt talangfulla jag.

Det är därför en bra, men inte fantastisk, spelare som Matteo Darmian är så het på transfermarknaden. Det finns ett stort tomrum på duktiga ytterbackar i den italienska fotbollen och det finns inga nya Paolo Maldinis eller Gianluca Zambrottas på ingång.

Men kanske kommer efterfrågan att skapa nya skickliga ytterbackar. Något som trenden med fyrbackslinje kan komma att lyckas med.

På söndag ska Inter försöka sadla om till nytt liv under Roberto Mancini och en fyrbackslinje.

Det är inte en slump, det är en trend.

Lorenzo Medici

Nya reformer och Parma-kris

Tidigare i veckan skrev jag att den italienska fotbollen inte vill förändra sig. Bara någon dag senare så är man redo att införa nya reformer som ska förändra den inhemska fotbollen till det bättre.

Och ja, jag tycker det finns en hel del logik i de nya reformerna.

1) Man vill banta ner trupperna till 25 spelare per lag enligt Uefa-modellen. Fyra av dessa spelare ska vara från de egna leden och fyra ska vara fostrade i någon italiensk klubb.

2) Man vill förändra villkoren för minst en av de icke-EU-spelare man ska ta in. Man vill göra som man gör i Premier League, nämligen att spelaren ska ha spelat ett visst antal landskamper osv. Man ska längre inte kunna värva en okänd ung icke-Eu-spelare för att sedan låna ut honom och därmed öppna upp en plats för en annan icke-EU-spelare.

Detta kommer säkert innebära vissa protester från spelarförbundet då väldigt många spelare kommer bli klubblösa eller behöva kliva ner en och annan division, men det här är förslag som sannolikt kommer klubbas igenom och sättas igång från och med säsongen 2016/17.

Jag tycker det låtter vettigt. Idag är de italienska klubbarna överbefolkade av mediokra spelare som mest lyfter lön. Det bör även tvinga fram större användning av egna produkter.

Enligt Tuttomercatoweb.com är läget detta i alla klubbarna just nu:

Atalanta: 28 spelare i truppen (7 fostrade i klubben)
Cagliari: 29 spelare i truppen (7 fostrade i klubben)
Cesena: 32 spelare i truppen (6 fostrade i klubben)
Chievo: 27 spelare i truppen (0 fostrade i klubben)
Empoli: 28 spelare i truppen (10 fostrade i klubben)
Fiorentina: 35 spelare i truppen (6 fostrade i klubben)
Genoa: 30 spelare i truppen (7 fostrade i klubben)
Inter: 28 spelare i truppen (8 fostrade i klubben)
Juventus: 27 spelare i truppen (4 fostrade i klubben)
Lazio: 28 spelare i truppen (4 fostrade i klubben)
Milan: 28 spelare i truppen (4 fostrade i klubben)
Napoli: 25 spelare i truppen (1 fostrad i klubben)
Palermo: 30 spelare i truppen (1 fostrad i klubben)
Parma: 30 spelare i truppen (2 fostrade i klubben)
Roma: 30 spelare i truppen (4 fostrade i klubben)
Sampdoria: 29 spelare i truppen (2 fostrade i klubben)
Sassuolo: 28 spelare i truppen (2 fostrade i klubben)
Torino: 27 spelare i truppen (1 fostrad i klubben)
Udinese: 32 spelare i truppen (2 fostrade i klubben)
Verona: 27 spelare i truppen (0 fostrade i klubben)

Och allvarligt talat, om jag skulle vakna imorgon och dessa spelare, Scaloni, Joao Pedro, Eriksson, Motta, Pepe, Kuzmanovic, Khrin, Mexes, Essien, Van Ginkel, Alonso, Iakovenko, Lazzarri, El Hamdoui, Joaquin, Emanuelson, Lobont, Pereirinha, Gonzalez, Ederson, Wague, Belmonte, Riera, Geijo, Bianco, Gazzola, Mussis, Rincon, Santana, Ghezzal, Lucas Souza, Bidaoui, Felipe, Santacroce, Perez, Wszolek, Da Costa, Bamba, Feddal, Ngoyi, Chochev, Joao Silva, Perticone, Nené, Luna, Marques, Mangani, Edimar, Kupisz, Nica, Giorgi och Ze Eduardo ………..skulle vara försvunna skulle jag inte bry mig ett dugg.

Jag skulle knappt märka någon skillnad.

Reformerna bör tvinga fram smalare men bättre trupper. Klubbarna tvingas att leta kvalité istället för kvanitet och tvingas även att satsa mer på spelare från de egna leden.

Har man en trupp på tjugofem spelare kommer man behöva spela med yngre talanger någon gång under säsongen. Det är bra. De är mer redo än vad klubbarna ibland tror.

Jose Mauri, Domenico Berardi, Stefano Sturaro, Mandragora, Marco Sportiello, Federico Bernardeschi, Federico Bernardeschi, Daniele Rugani, Andrea Belotti och Lorenzo Crisetig har knappast gjort bort sig när de fått cahnsen. Listan kan göras längre.

Visst, ska en del unga spelare fortsätta att lånas ut till Serie B, men många fler bör få chansen tidigare i Serie A.

Jag ser hoppfullt fram emot dessa nya reformer.

***
En klubb som kanske får vänta att ta del av dessa reformer i den högsta serien är Parma. I våras uteslöts man från Europa League-spel från vad som tycktes en larvig försenad skattebetalning. Sådant som hänt tidigare i Serie A utan större bestraffning.

Men där borde man börjat ana oråd. President Ghirardi framstår mer och mer som en mini-bluff. Nu riskerar man konkurs. Spelarna har inte fått sina löner och klubben måste hosta fram ca 280 miljoner kronor för att få avsluta säsongen. Pengar som Ghirardi inte verkar ha och det verkar heller inte finnas finansiell hjälp heller. Varför har inte Ghiradi berättat om det prekära läget?

Den naturliga lösningen är att Ghiradi säljer klubben, men vem vill köpa en klubb med skulder på runt 500 miljoner kronor?

Parma förtjänar bättre än så här.

Lorenzo Medici

Contes ilska fastnar i ett italienskt vakuum

Träningsmatchen mot Albanien lämnade inte speciellt många svar. Man kan väl enkelt säga att Alessio Cerci och Stefano Okaka stärkte sina chanser efter goda insatser.

Det var dock klart mer spännande att höra Antonio Conte efter matchen. Han vevade åt alla håll och kanter.

Det var en frustrerad Conte på presskonferensen. Dels så verkar han ha insett att det nya livet som förbundskapten inte är detsamma som att vara tränare för en klubb. Du kan inte påverka lika mycket. Du jobbar inte med spelarna på samma sätt. För en person som Conte måste det vara frusterande.

Men det borde ju inte kommit som någon överraskning. Det är ju så det brukar vara för förbundskaptener.

Men Conte attackerade även hela det italienska fotbollsetablissemanget. Och där har han mycket rätt. Det snackas mycket, men görs lite. Han klagade på dåligt samarbete och att man måste vakna och inse de problem som man faktiskt har.

Det är bara att se på de två matcherna som Italien har arrangerat den här veckan. I söndags kastade de kroatiska supportrarna in massor av bengaler på San Siro och igår sprang det in albanska supportrar på Marassi nästan lika ofta som Lichtsteiner klagar på domaren under en match.

Varför slussas det in bengaler på italienska arenor som om det vore smågodis? Hur kan åskådare få fri tillgång till att rusa in på planen upprepade gånger?

Kanske borde det italienska förbundet ta sig en funderare hur det står till. Men det lär de ju inte göra.

För hur mycket än Conte skriker, känns det som om han skriker i ett vakuum. I alla fall så länge samma personer sitter på samma bekväma fåtöljer och samma klubbpresidenter sitter på samma poster.

Det är en italiensk sanning. Den verkliga förändringsprocessen har inte börjat eftersom man inte vill det tillräckligt mycket. Eller inte alls. Det handlar till stor del om att bibehålla den makt man har.

Effekten av att den italienska klubbfotbollen har försämrats har ju blivit att kvalitén på det italienska landslaget gått samma väg. Det finns få italienska spelare av riktigt hög klass idag. Conte kan nog få ihop ett hyfsat slagkraftigt lag till EM som säkert kan ta sig vidare från ett gruppspel.

Men att tro att det ska kunna bli ett guld är att sälja falska drömmar.

Lorenzo Medici

Mycket bengaler, lite spel

Italien tog en poäng mot Kroatien vilket får anses som klart godkänt. Men Contes italienska landslag gjorde spelmässigt ingen vidare match.

Det var ett ganska pragmatiskt “Gli Azzurri” som ställde upp mot Kroatien fullt med funktionella spelare, men rätt tomt på kreativitet. Visst handlar det till en hel del om skador, men det handlar också om hur Conte väljer att ställa upp sitt lag.

Kanske bör den gode Conte också börja fundera på att nedmontera 3-5-2-uppställningen. Jag har svårt att förstå varför han behöver vara principfast kring ett spelsystem.

Matchen hade en bra start, men tappade successivt i fart. Många gånger kändes Kroatien mer trygga i sitt spel än vad Italien gjorde.

Valet av Darmian som mittback var en liten gåta, De Sciglio översatte sin Milan-svacka till landslagströjan och Pasqual var inte mycket bättre på sin kant innan han tvingades utgå på grund av skada.

De Rossi och Marchisio lyckades aldrig riktigt äga mittfältet och firma Zaza-Immobile glimtade bara till stundvis. Jag tyckte att Candreva var en av få ljusglimtar och att både Sorianos och El Shaarawys inhopp var klart godkända.

Jag tyckte nog också att Andrea Ranocchia var Italiens bästa spelare i en kväll där Buffon för ovanlighetens skull var den svagaste länken.

Vi vet ju att Contes lag ofta baseras på energi, inställning och löpvilja. Men lite mer fantasi och offensiv flärd kan vi nog begära.

Det var mer bengaler är bra spel, så att säga.

 

Lorenzo Medici

Mancinis återkomst får Inter att andas igen

Det kändes som om Inter höll på att kvävas. Kvävas av Walter Mazzarris taktiska tillkortakommanden och till hans upprepade bortförklaringar. Andnöd av den negativa atmosfär som infekterat laget och deras tränare. Åtstramade av en offensiv som aldrig riktigt ville flyta och förvirrade i en defensiv som aldrig ville sitta.

Jag trodde nog att Inter och Erick Thohir skulle vänta till efter derbyt och matchen mot Roma. Men presidenten ville tydligen inte vänta längre. Kanske insåg han att det inte fanns något att vänta på. Att Inter och Mazzarri hamnat i en återvändsgränd som de inte skulle kunna ta sig ur.

Jag tycker att man gjorde rätt i att sparka Mazzarri. Jag tycker att det var rätt att göra det innan derbyt och nu under uppehållet. Jag tycker också att Roberto Mancini var ett logiskt val. Han känner klubben väl och är säkerligen full av energi att bevisa sina kunskaper efter att inte lyckats till fullo i Manchester City.

Så hur ska Mancini få Inter att kunna hota om en tredjeplats på allvar? Hur ska han taktiskt förändra laget? Förhoppningsvis och gissningsvis kommer han använda sig av en fyrbackslinje då vad jag kan minnas alltid har gjort det.

Det kommer dock inte bli helt lätt att göra det med spelare som Jonathan, Nagatomo, Dodo och D’Ambrosio, men jag tror heller inte att det behöver vara ett jättestort problem. Mycket beror på hur de skyddas av de övriga spelarna.

Däremot kommer de bli problem för Mancini om han vill utgå ifrån en 4-4-2-uppställning då det inte finns några naturliga offensiva yttrar i truppen.

Men han skulle kunna försöka med en mer defensiv uppställning så här:

D`Ambrosio – Vidic – Ranocchia – Nagatomo
      Jonathan – Kovacic – Medel – Dodo
                     Palacio – Icardi

Men jag har svårt att tro att det kommer bli hans primära lösning, inte minst då det troligen utesluter en av Kovacic eller Hernanes.

Jag tror att det blir mer naturligt att spela med tre centrala mittfältare och en offensiv mittfältare framför eller med en 4-2-3-1 uppställning.

Jag tycker även det vore värt att prova Juan Jesus i en vänsterbacks-roll då jag alltid trott han kan klara det.

Så här skulle Mancini kunna ställa upp med en 4-3-1-2-uppställning:

  
D’Ambrosio – Vidic – Ranocchia –  Juan Jesus
             Hernanes – Medel – Guarin
                                 Kovacic
                          Icardi – Palacio

I en 4-2-3-1-uppställning skulle han kunna använda ungefär samma spelare förutom att antingen Kuzmanovic eller M’Vila lär ta en av de defensiva mittfältsrollerna.

Ungefär så här:

 
D’Ambrosio – Vidic – Ranocchia – Juan Jesus
                          Medel – M’Vila
             Palacio – Hernanes – Kovacic
                                Icardi

Sedan kan vi ju räkna med ett eller annat nyförvärv i januari som Mancini vill ha för att bättre kunna tillämpa sitt spelsystem.

Det kommer bli intressant att följa hur Inter spelar under Mancini. Vi kommer få svar på hur om Inters brister främst har handlat om Mazzarri eller om det har handlat om kvalitén på truppen. Det blir spännande att se om tränarbytet kan få effekt på en gång i derbyt om drygt en vecka.

Det återstår att se om Mancini kan lyfta detta Inter till en tredjeplats. Men att han kommer ge Inter en ny välbehövlig luft är något som är säkert.

Det kändes som om Inter andas igen.

Lorenzo Medici

20 spelare som kan komma att byta klubb i vinter

Snart är det dags för alla Serie A-klubbar att sätta skäck i Fotbolls-Europa med desperata försök till lån med köpoption. Snart är det dags för Galliani och kompani att jaga utgående kontrakt med ljus och lykta.

Det kommer att trollas med knäna och säkerligen kommer de flesta bli besvikna över alla de uteblivna affärerna den sista januari. Men en och annan smart värvning lär väl kunna begås och ryktena kommer flöda i massor som vanligt.

Jag har i vilket fall hittat tjugo spelare som kan komma att byta klubb i vinter.

Diego Baselli
Om drygt en vecka är det Derby della Madonina. Men Inter och Milan för även ett litet derby på mercaton när det gäller Baselli. Den elegante och talangfulle Atalanta-mittfältaren är nämligen en spelare som jagas av de båda Milano-klubbarna. Milan sägs ligga bäst till, men frågan är om inte Inter skulle passa honom bäst då han inte är helt olik Montolivo i sin spelstil. Dock inte säkert att han skulle få så mycket speltid under Mazzarri.

Eder Balanta
Var aktuell för Serie A i somras och kan bli aktuell i vinter igen. Den tuffe colombianske mittbacken borde vara intressant för många klubbar. Roma har haft skadebekymmer på mittbackspositionen och Lazio jagar en ersättare för skadade Gentiletti. Med tanke på att Bonera jämnt bli utvisad, Zapata sviktar, Alex ofta är skadad och Mexes snart är ett minne blott borde ju också Milan vara ute efter honom. Fiorentina bör också kunna vara ett alternativ.

Fabio Borini
En spelare som Mazzarri gärna vill ha. Om den Toscana-födde tränaren är kvar fram till jul, kan nog en affär med Borini bli av. Säkerligen lån med köpoption. Om han är vad Inter främst behöver? Nej, inte riktigt.

Joel Campbell
Campbell sägs vara aktuell för Inter. Arsenal-spelaren har fått väldigt lite speltid och det lär inte förändras efter jul. Kan komma till Milano på lån.

Vlad Chiriches
I och med Juventus stora skadeproblem i mittförsvaret sägs de vara ute efter rumänen. Även Roma lär vara aktuellt då de har ungefär samma problem som Juve.

Alessandro Diamanti
Det känns som om det bara är en tidsfråga innan Diamanti återvänder till Italien. Han skulle kunna förstärka många lag med sin dynamik. Lazio, Parma, Torino skulle alla må bra av Diamantis skicklighet.

Mattia Darmian
Har haft massa rykten omkring sig ända sedan i våras. Roma sägs fortfarande vara intresserat då de vill uppgradera sin vänsterbacks-position och även Inter har nämnts. Eller kanske en återkomst till Milan?

Fernando
Var nära att gå till Fiorentina redan i somras och visst hade de behövt den spelartyp som brassen representerar. “Viola” lär göra ett nytt försök i vinter och förhoppningsvis lyckas man övertala Lucescu och Sjachtar om en affär.

Emmanuele Giaccherini
Sägs kunna bli Insignes ersättare. Giaccherini är kanske inte den mest spektakulära spelaren, men är alltid omtyckt av alla tränare på grund av hans mångsidighet. Logisk värvning.

Sebastian Giovinco
Är Giovincos äventyr i Juventus på väg att ta slut? Inte omöjligt. Han har svårt att ta en plats i startelvan och hans kontrakt går ut med Juventus till sommaren. Napoli behöver en ersättare för Insigne och i Fiorentina skulle han göra susen. Har dock en känsla att han kanske vill pröva att gå utomlands.

Erik Lamela
Rabona-Lamela har fortfarande svårt att göra något större avtryck i Premier League. En återkomst till Serie A skulle kanske kunna få fart på karriären igen. Skulle vara en fantastisk värvning för både Napoli och Inter. Frågan är bara om Tottenham går med på lån med köpoption?

Luiz Adriano
Har verkligen stärkt sina aktier under hösten då han öst in mål för Sjachtar i Champions League. Brassen kan komma att bli aktuell för Roma om de väljer att göra sig av med Mattia Destro. Juventus är också ett alternativ, men de lär försöka vänta tills hans kontrakt går ut till sommaren.

Arthur Masuaku
Här har jag fuskat lite eftersom det inte finns några egentliga rykten om Masuaku och en flytt till Serie A. Men jag kan inte låta bli att ta med honom då han har imponerat stort på mig under hösten och då han skulle vara ett mycket bra alternativ för alla de klubbar som jagar en vänsterback. Roma? Juventus? Inter? Milan? Har svårt att förstå varför inte några Serie A-klubbar är ute efter honom.

Juan Mata
Juventus har länge ryktats vara med i striden om Mata som blivit överflödig Manchester United. Skulle definitivt göra Juventus offensiv mer flexiblel och mer kreativ, men jag tror nog att en återkomst till Primera Division är mer troligt. Jag misstänker att Juventus främst prioriterar en eventuell försvarsförstärkning.

Alberto Paloschi
Efter många år i Chievo kan han komma att flytta i januari. Fiorentina behöver en anfallare som kan ersätta Rossi och Bernardeschi på kort sikt och Torino vill hitta en anfallare som kan flankera Quagliarella. Kan tänka mig att någon klubb är beredda att ta honom på lån i vinter.

Paulinho
Jag tror fortfarande på Paulinhos potential trots hans fiasko i Tottenham. Jag tror dessutom att han skulle passa bra i Serie A. Inter var ju intresserat av honom för drygt två år sedan och jag tror han skulle fylla en stor funktion där. Ett byte med Guarin? Paulinho skulle kunna tillföra en hel del Milans mittfält också, men då måste nog Galliani få till ett lån eftersom pengar alltid verkar saknas i Berlusconi kassavalv.

Giampaolo Pazzini
Den 30-årige strikern får knappt någon speltid i Milan och hans kontrakt går ut till sommaren med Milano-klubben. Det är inte svårt att tänka att han lånas ut eller säljs på rea i januari. Napoli sägs vara en klubb som skulle kunna vara intresserat då man inte är helt nöjda med Zapata. Eller varför inte en återkomst till Fiorentina som behöver anfallare med tanke på alla skador? Torino är ett annat alternativ.

Ricardo Rodriguez
Roma sägs vara beredda att byta Adem Ljajic mot R.R. Jag är inte säker på om det är så smart med tanke på serbens stora potential, men om nu Roma verkligen vill ha en duktig vänsterback är ju Rodriguez ett mycket bra val.

Xherdan Shaqiri
Schweizaren har börjat gnälla om bristande speltid i Bayern. Kanske öppnar det upp för en flytt. Juventus är säkerligen intresserat men jag är osäker på om man är beredda på att slänga upp pengar på en spelare som spelar på en position där man egentligen inte har något större behov att förstärka på. Här är det nog bättre att avvakta till sommaren.

Granit Xhaka
Milan söker lite mer muskler till mittfältet och Xhaka är både stark och tekniskt skicklig. En spelare med hög potential som jag tror skulle kunna göra bra ifrån sig i Serie A. Schweizaren har tidigare även varit aktuell för Lazio.

Lorenzo Medici

Balotelli 2.0

Mario Balotelli är tillbaka i det italienska landslaget. Efter VM-fiaskot målades Super-Mario upp som den stora syndabocken och både Buffon och De Rossi gick till angrepp mot honom.

Sedan dess har nye förbundskaptenen Antonio Conte undvikit att plocka ut honom till “Gli Azzurri”.

Fram tills nu. Det är tid för Balotelli 2.0.

Det är lätt att tänka att hans återkomst inte är helt oproblematisk. Att det fortfarande finns en distans mellan honom och vissa spelare i landslaget.

Det är också lite märkligt att Conte väljer att plocka ut Balotelli när han förmodligen genomgår kanske sin största svacka i karriären.

Balotellis flytt till Liverpool har inte varit någon succé. Tidigare har han varit ojämn och strulig, men har också varvat det med en hel del mål. I Liverpool har det varit lite mindre strul, men också väldigt mycket mindre mål.

Men Conte såg sig nog omkring och insåg att han inte hade speciellt mycket kvalité omkring sig. Något som Balotelli har.

Kanske vill han också ge honom en chans, se honom på nära håll och studera om han kan få Balotelli till att lyckas.

Conte har varit tydlig med att Liverpool-anfallaren måste visa att han har rätt inställning för hans landslag. Under den här veckan ska han försöka få svar på den frågan.

Jag gissar att Balotelli inte kommer starta mot Kroatien. Men kanske kommer han få hoppa in beroende på hur matchen utspelar sig.

Men framför allt är detta ett test från Contes sida. Att se vart han har Balotelli.

Conte bör passa Balotelli bra. En tränare som är duktig på att få ut de bästa av sina spelare och en tränare som man säkert vill imponera på. Den italienske förbundskaptenen har både stort hjärta och hett temperament.

Under Contes tid i Juventus fanns det rykten om att han ville ha Balotelli. Jag kan tänka mig att det var så. Jag tror att han ser hur mycket potenital det finns hos honom och jag tror han är frestad av att utmaningen att försöka få det ur honom.

Men Conte kommer inte samma samma tålamod som Cesare Prandelli hade. Han kommer aldrig riskera gruppens sammanhållning i väntan på att en spelare ska blomma ut till fullo.

Detta är en av alla de sista chanser Balotelli haft.

Lorenzo Medici

Omgångens lag – 2014/15- 11^ Giornata

Omgång 11:

Sassuolo-Atalanta 0-0
Sampdoria-Milan 2-2
0-1 El Shaarawy 1-1 Okaka 2-1 Eder 2-2 Menez (str)
Cagliari-Genoa 1-1
1-0 Farias 1-1 Självmål
Chievo-Cesena 2-1
1-0 Pellissier 1-1 Djuric 2-1 Pellissier
Empoli-Lazio 2-1
1-0 Barba 2-0 Maccarone 2-1 Djordjevic
Juventus-Parma 7-0
1-0 Llorente 2-0 Lichtsteiner 3-0 Llorente 4-0 Tevez 5-0 Tevez 6-0 Morata 7-0 Morata
Palermo-Udinese 1-1
0-1 Thereau 1-1 Dybala (str)
Fiorentina-Napoli 0-1
0-1 Higuain
Inter-Verona 2-2
0-1 Toni 1-1 Icardi 2-1 Icardi 2-2 Lopez
Roma-Torino 3-0
1-0 Torosidis 2-0 Keita 3-0 Ljajic

Omgångens lag (4-3-3):

Orestis Karnezis (1)
Gjorde ett par riktigt vassa räddningar och tog även Vazquez straff. Poängfixare.

Stephan Lichtsteiner (1)
Skapade en schweizisk Autobahn på sin högerkant, dundrande in ett mål och spelade fram till två. Kan man begära mer?

Kalidou Kouliably (Napoli) (3)
Oerhört viktig med sin fysik i försvaret och räddade en boll på mållinjen i slutet.

Federico Barba (Empoli) (1)
Gjorde blott sin andra match i Serie A och gjorde det med ära. Nickade in 1-0-målet.

Boukary Dramé (Atalanta) (1)
Stabil i defensiven, men vågade även kliva fram i offensiven. Behärskade sin kant väl.

Seydou Keita (Roma) (2)
Elegant, klok och precis i sitt passningsspel mot Torino. Gjorde även ett mål. Säsongens mest positiva överraskning hittills?

Miralem Pjanic (Roma) (3)
Styrde spelet på mitten tillsammans med Keita. Spelade fram till två av målen och hade en fin frispark i ribban. Har sublim känsla i fötterna.

Claudio Marchisio (Juventus) (2)
Fin regissör på mitten i Pirlos frånvaro. Delaktig i några av målen.

Sergio Pellissier (Chievo) (1)
Mr Chievo vaknade till liv och gjorde två mål mot Cesena varav det sista strax innan slutsignalen. Ordnade livsviktiga tre poäng.

Carlos Tevez (Juventus) (3)
Gjorde ett fenomenalt solomål och ökade på sin målskörd när han stötte in en retur på Pogbas skott. Toppklass.

Stephan El Shaarawy (Milan) (2)
Gjorde ett efterlängtat mål med akuratess. Milans bäste mot Sampdoria. På gång?

Omgångens sämsta:

1. Parma
Bjöd på rena Horror-försvaret mot Juventus. President Ghirardi och sportdirektör Leonardi har mycket att åtgärda i januari. Typ att byta halva laget.

2. Gary Medel (Inter)
Att spela volleyboll i straffområdet med ett gult kort i bagaget är aldrig en bra idé. Mycket riktigt lyckades också Verona kvittera efter chilenarens utvisning. Ta ner händerna, Gary.

3. Nenad Tomovic (Fiorentina)
Lyckades på något märkligt styra Maggios inspel bakåt rakt i gapet på Higuain. Ett misstag som kostade matchen.

Skytteligan:
8 mål: Carlos Tevez (Juventus) Jose Callejon (Napoli) 7 mål: Mauro Icardi (Inter) 6 mål: Filip Djordjevic, (Lazio), Keisuke Honda (Milan), Gonzalo Higuain (Napoli) Antonio Di Natale (Udinese)

 

Lorenzo Medici

Juventus och Roma hittade rätt spår vid landslagsuppehållets perrong

Nu är det uppehåll igen. Men innan landslagen skulle samlas hann både Juventus och Roma återställa saker och ting i ligan. Det var lite som om de hittade tillbaka till sina gamla jag från början av säsongen. Att motståndet inte var det bästa hjälpte ju till förstås.

I Juventus fall var det verkligen så. Att motståndet inte var av allra högsta klass. Parmas försvarsspel var en skräckfilm och skulle behöva byta ut hela backlinjen i januari.

Men det fanns också mycket klass för Donadonis mannar att hantera. För mycket. Lichtsteiner gjorde högersidan till en schweizisk Autobahn, Tevez lekte Maradona och både Morata och Llorente verkade må bra av den nya konkurrens-situation de själva skapat.

Till och med Kingsley Coman fick visa upp sin fina talang när han fick komma in och leka med Parmas småpojkar.

Att det blev hela 7-0  var ju såklart en blandning mellan Juves skicklighet och Parmas brist på skicklighet, men det finns en styrka i att inte stanna upp vid tre, fyra noll och spela av matchen. Det är nämligen annars vanligt i Italien. Jag gillade att man körde på, lät flera spelare få visa upp sig och hamna i målprotokollet. Jag tror sådant är viktigt för att hålla hela truppen nöjd. Det finns ingen som tackar dig för att du skonar ett sämre lag.
Roma hade en lite tuffare motståndare i Torino, men satte tonen snabbt med att ta kontrollen  över matchen och styra dess tempo. Jag tyckte Garcia gjorde rätt val av spelare när han bland annat vilade Radja Nainggolan som sett sliten ut på sistone. Pjanic dikterade villkoren på mitten tillsammans med briljante Seydou Keita (årets överraskning!?) medan De Rossi såg till att “städa” rent omkring sig.

Torosidis och Cole vågade gå på attack utan att tappa sina defensiva uppgifter. Bakåt kände Manolas och Yanga-Mbiwa trygga och framåt var Tottis full av fina skarvningar och Gervinho full av fart. Lite så där som det brukade se ut. I den andra halvleken fick även Adem Ljajic visa sin genialitet med ett vackert mål.

De två “stora” lagen i Serie A hittade tillbaka till rätt spår precis innan fotbollståget stannade till vid landslagsuppehållets perrong.

***
Kanske kan vi snart räkna till tre. Tre “stora” lag. Tre lag som ska göra upp om titeln. Napoli tog en tung skalp mot Fiorentina och fortsätter sin fina form. Higuain ser vassare och vassare ut och även om de poängmässigt fortfarande ligger en bit efter Juventus tror jag definitivt att de är med i guldstriden igen. Hatten av för Benitez som lyckades hålla lugnet, tro på sig själv och hitta formen i rätt läge.

***
Mazzarri kryper allt närmare sin egen avskedsansökan. Eller snarare närmare ett avsked. Det lär ju snarare vara Thohir som först klipper banden.

Gårdagens förlust handlade visserligen mer om Gary Medels volleybollspel än Mazzarri, men känslan är alltid att Inter inte har konroll på saker och ting och att spelet inte är balanserad. Man är väldigt sällan imponerad av Mazzarris Inter. En poäng mot Parma och Hellas Verona är väl inte riktigt vad man hoppats på under de här två veckorna som ledningen skulle “reflektera” över situationen.

Finns väl inte så mycket att reflektera över. Se till att hitta rätt ny tränare bara. Och ett par vettiga värvningar i januari.

***
Nemanja Vidic har inte blivit den ledargestalt jag trodde han skulle bli. Han verkar snarare passerat bäst före datumet. Samma ord kan egentligen tillskrivas Rafael Marquez.

***
Javier Saviolas klack. Nico Lopez avslut. Klart de ska ha mer speltid. Fixa spelsystemet, Andrea.

***
Ett år senare visar Mr Chievo prov på liv. Sergio Pellissiers två mål igår var vägda i guld.

***
Josip Ilicic måste säljas i januari. Sjachtar-Fernando måste köpas. Och en anfallare med tanke på alla skador och med tanke på hur lång tid det tar för Mario Gomez att hitta formen (han kanske aldrig gör det heller).

***
Jag är inte förvånad över att Empoli vann över Lazio. När ett lag som fått mindre poäng än vad de spelmässigt förtjänat möter ett lag som fått fler poäng än var de spelmässigt förtjänat brukar det kunna bli så.

***
Är det inte ovanligt många landslagsuppehåll den här hösten?

Lorenzo Medici

Rättvist med delad pott på Marassi

Sampdoria lät Milan ta kommandot i väntan på att försöka ställa om fort till anfall. Men chanserna kom inte riktigt och Milan trivdes bra i sitt bollinnehav. Sampdorias passivitet var överdriven och det kändes inte mer än rätt att de åkte på ett baklängesmål i den tionde minuten.

Och det var inte vilket mål som helst. Förutom att det var ohyggligt snyggt, så var den Stephen El Shaarawys första mål på evigheter. 633 långa dagar har han väntat. Det syntes att han var lättat och lycklig över målet, medan förbundskapten Antonio Conte säkert var imponerad.

Men målet innebar också en matchförändring. Sampdoria visade plötsligt att det kunde mer än vad de tidigare visat under matchen och jämnad ut tillställningen rejält.

Stefano Okaka var ett ständigt besvär för Bonera och kompani och även Eders acceleration var ett orosmoment för Milan-försvaret. Och visst var de två som skulle står för vändningen.

Precis innan halvtid skarvade Okaka in 1-1 och i början av andra halvlek var det hans nick som Eder påpassligt stötte in.

Men Sampdoria orkade inte styra resten av matchen. Milan hade en mycket stark period i mitten av andra halvlek där bland annat Menez kvitterat på straff.

Det blev inga fler mål. Resultatet kändes rättvist. Milan var klart bättre än i söndags och Sampdoria fortsätter att hänga på i toppen och vara svårslagna.

Det kändes som om båda var rätt nöjda. Och jag tyckte nog att de hade viss anledning att vara det.

Lorenzo Medici

Jakten på identiteten

Serie A kliver in den elfte omgången till helgen och tre av de italienska topplagen gör det i jakten på sin egna identiteter.

Juventus gjorde i veckan det som de var tvungna till. Att vinna. Nu lever hoppet om en åttondelsfinal i Champions League vidare. Det var nog väldigt viktigt för motivationen och energin för de närmsta veckorna.

Ett av de mer intressanta inslagen från den matchen var Allegris val att gå över till ett nytt spelsystem. Jag hade trott att det skulle komma tidigare, men nu ser det ut att kunna bli verklighet.

Allegri valde att spela med en fyrbackslinje, tre man framför och en offensiv mittfältare bakom två anfallare. Ett system som bör kunna passa detta Juventus. Det är dock inte säkert att jag skulle välja att ha Arturo Vidal som den offensive mittfältaren som i tisdags. Vidal fungerar utmärkt som en av de tre mittfältarna.

Den senaste idén hos Allegri är att prova Carlos Tevez i den offensiva mittfältsrollen. Ett spännande experiment då han säkert skulle få ut mer av sin skicklighet rättvänd. På det sättet kan Allegri också använda sig av både Llorente och Morata samtidigt eller ge mer speltid till Giovinco och Coman.

Mot sämre lag i Serie A tror jag detta skulle vara ett utmärkt alternativ. Men egentligen skulle jag helst vilja ha Paul Pogba i den offensiva mittfältsrollen. Jag tror han skulle kunna göra underverk där. Det franska fenomenet har ett grymt skott och är en bra avslutare. Låt han flyta omkring fritt med Marchisio, Pirlo och Vidal bakom sig och spänannde saker kommer kunda hända.

Det största problemet med denna uppställning är väl att man kanske inte har tillräckligt vassa ytterbackar för att det ska fungera till fullo. Jag är inte säker på om t ex Evra, Lichtsteiner, Romulo. Caceres och Asamoah klarar av att spela som naturliga ytterbackar.

Men det är absolut värt att prova och jag tror att det kan ge Juventus en ny dimension till deras spel.

Roma däremot måste hitta tillbaka till sin gamla identitet. Den de hade innan Bayern Munchen kom till Rom och förstörde deras självförtroende. Garcia har inpräntat ett spel som tidigare har fungerat lysande och det gäller nu att inte börja misströsta bara för att Guardiolas mannar exponerat dem. Det finns ändå trots allt få lag så bra som Bayern Munchen.

Det gäller för Roma att hitta tillbaka till modet och glädjen igen och man måste se till att inte tappa fler poäng gentemot Juventus då det riskerar att sänka humöret hos både spelare och supportrar.

Det gäller för Garcia att låta Gervinho, Iturbe och Ljajic att släppa loss ordentligt och kanske måste Destro få mer speltid. Matchen mot Torino är en bra chans att hitta tillbaka till rätt spår igen.

Några som däremot börjat hitta sin identitet igen är Napoli. De senaste veckorna har man inte bara vunnit och utan sett ut som det lag som ifjol stundtals var bländande. Callejon har gjort sina mål hela säsongen, men både Insigne och Higuain har sett så väldigt mycket bättre ut på sistone.

Koulibaly håller på att växa ut till en gigant, David Lopez har gjort nytta, Jorginho och Ghoulam har stigande form och även Marek Hamsik har ibland påmint om den förra höstens Hamsik.

På söndag möter de Fiorentina. Det blir ett mycket spännande prov på vart de står någonstans. Lyckas de vinna den matchen tror jag Napoli är tillbaka på riktigt allvar.

Helgen kommer bli spännande att följa.

Lorenzo Medici

Baksmälla i Munchen

Massakern på Olimpico för drygt två veckor sedan hade satt sina spår. Roma åkte till Munchen med baksmällan färskt i minnet. Något de inte ville uppleva igen. Det kände som om att vinna eller ta poäng spelade mindre roll, Roma var främst ute efter att minimera skadan.

Det var som om de på förhand visste att de skulle förlora, de ville bara förlora med hedern i behåll. Inte bli förödmjukade.

Dagen innan hade Liverpool mer mindre angripit returen mot Real Madrid på samma sätt. Rodgers valde till och med att bänka sina bästa spelare. Nästan som att skaffa sig en ursäkt till en förlust man visste skulle komma.

Kanske är det helt enkelt så att Real Madrid och Bayern Munchen är för bra just nu. Att man inte kan rå på dem.

Det är svårt att beskylla Roma och Garcia för att inte blivit skrämda efter den första matchen mot Bayern. Det är logiskt. De måste tänka på säsongen som ska fortsätta efter onsdagens drabbning. Hade man blivit slaktade på nytt, kanske det hade kunnat sätta för allvarliga spår för resten av säsongen.

Men samtidigt känns det lite tråkigt att man så tydligt resignerat på förhand. Det finns också en risk i att man så tydligt erkänt sig vara så mycket sämre än sin motståndaren. Att låta rädslan tränga bort modet.

Sådant kan också få effekter på den resterande säsongen. Men å andra sidan är det ju lättare att hitta tillbaka till sin egen kraft när man t ex möter Torino på söndag.

Det är ju inte direkt Bayern Munchen man ställs emot.

Lorenzo Medici

Att bryta en förbannelse som inte finns

Omöjliga målvakter, missade målchanser, snöstorm och räddhågsna insatser.  Det har känts som om Juventus planterat en mental förbannelse i sina egna huvuden när det gäller Champions League.

Till en början verkade Juventus ha lagt det åt sidan och var istället målmedvetna och säkra på sig själva mot Olympiakos. Man tog kommandot och tryckte ner grekerna. Ett Olympiakos som troligen gick ut med en poäng som mål.

När Andrea Pirlo smekte in en frispark som bara han kan göra, trodde man att det skulle släppa. Men Olympiakos var mycket duktiga på att byta “gameplan” och fick in en kvittering direkt.

Juventus såg inte alls lika säkra ut längre. Den rätta skärpan saknades hos många spelare. Lichtsteiner, Marchisio, Morata Vidal och Tevez spelade alla strax under deras normala nivå.

Medan Juve hade svårt att ta vara på sina chanser såg Olympiakos giftiga ut varje gång de fick upp bollen på Juves planhalva.

Och så boom. 1-2. Där någonstans måste Juventus-spelarna rullat upp bilder från förra säsongen. Ska det hända igen? Ska vi åka ut redan i gruppspelet på nytt? Mentala monster som började spöka i spelarnas medvetande.

Men ibland måste man ha lite flyt och kanske var Fernando Llorente deras turgubbe. För när ett inlägg träffade den nästan omedvetne anfallaren, färdades bollen in i stolpen, på Roberto och in i mål. Målet kom lite från ingenstans och det kom vid rätt tillfälle. Det fanns tid kvar och det gav ny injektion.

Om kvitteringen var lite lyckosam, var segermålet gjord med betydligt mer skicklighet. Fenomenet Paul Pogba fick läget och väntade aldrig. Smack och 3-2. Ett av hans viktigaste mål i en Juventus-tröja var ett faktum.

Trots att Arturo Vidal missade en straff så bärgade Juve segern. Den så viktiga segern. Nu har man plötsligt ett väldigt bra utgångsläge. För om Juve slår Malmö och Simeones mannar vinner över Olympiakos i nästa omgång behövs det bara en poäng mot ett redan klart Atletico i den sista rundan.

Kanske är förbannelsen som inte finns äntligen bruten.

Lorenzo Medici

Omgångens lag – 2014/15- 10^ Giornata

Omgång 10:

Napoli-Roma 2-0
1-0 Higuain 2-0 Callejon
Empoli-Juventus 0-2
0-1 Pirlo 0-2 Morata
Parma-Inter 2-0
1-0 De Ceglie 2-0 De Ceglie
Sampdoria-Fiorentina 3-1
1-0 Palombo (str) 1-1 Savic 2-1 Rizzo 3-1 Eder
Torino-Atalanta 0-0
Udinese-Genoa 2-4
1-0 Di Natale 1-1 Marchese 1-2 Iago 2-2 Widmer 2-3 Matri 2-4 Kucka
Chievo-Sassuolo 0-0
Milan-Palermo 0-2

0-1 Självmål 0-2 Dybala
Cesena-Verona 1-1
1-0 Defrel 1-1 Gomez
Lazio-Cagliari 4-2
1-0 Mauri 2-0 Klose 3-0 Klose 3-1 Självmål 3-2 Joao Pedro 4-2 Ederson

Omgångens lag:

Sergio Romero (Sampdoria) (2)
På nytt matchvinnare för sitt Sampdoria när han räddade Gonzalos straff.

Giovanni Marchese (Genoa) (2)
Lekte Zidane när han precis som fransmannen i C.L-finalen 2002, drog till med en drömträff bort i det vänstra hörnet. I övrigt duktig i backlinjen också.

Kalidou Koulibaly (Napoli) (2)
Var kung på San Paolo när han vann i stort sett varenda duell med Roma-anfallarna. Gjorde en fantastisk rusch över hela plan och serverade Callejon med en fin passning vilket rev ner stora applåder. En av Serie A:s bästa värvningar i somras.

Alessandro Lucarelli (Parma) (1)
Riskerade visserligen det röda kortet, men bjöd samtidigt på en insats som liknade fjolårets starka säsong. Parma är i stort behov av sådana insatser.

Paolo De Ceglie (Parma) (1)
Ovan matchhjälte när han gjorde dubbla mål i segermatchen mot Inter. Löpvillig också.

Enzo Maresca (Palermo) (1)
Dirigerade spelet på San Siro mot Milan en stor taktisk klokhet och spelskicklighet. Såg alltid till att vara spelbar och var en enorm tillgång för Palermo i sin comeback.

Edgar Barreto (Palermo) (1)
Jobbade för två och var även genial framspelare två gånger om till Dybala. En av gångerna ledde det till mål. Viktig.

Senad Lulic (Lazio) (1)
Löpte massor och stod för två viktiga assist. En av Lazios mest formstarka spelare för tillfället.

Gonzalo Higuain (Napoli) (2)
Gjorde först 1-0 på en konstspark och spelade sedan fram med stor exakthet till Callejons mål. Hittat formen.

Alvaro Morata (Juventus) (1)
Så fort han får speltid levererar han. Var alltid på hugget mot Empoli och rör sig med en sällan sådan skådad självklarhet. Gjorde också ett rasande snyggt mål.

Pablo Dybala (Palermo) (2)
Var alltid en tagg i Milan-försvarets sida och gjorde ett oerhört vackert mål. En spelare man betalar inträdet för att se.

Omgångens sämsta:

1. Milan
Gjorde en av sina sämsta matcher på länge mot Palermo. Spelet var förutsägbart och trögt och fyllt av bolltransporter utan mål. Menez var för kär i sina egna dribblingar, Honda blek, Torres ofarlig och Zapata hade en jobbig afton mot Dybala. Håller Inzaghis rosa moln på att skingras?

2. Inter
Efter två raka segrar var Inter tillbaka till ruta ett igen. Förlusten mot Parma var ett bevis på att man har svårt att hitta kontinuitet i både spel och resultat. Det känns alltid som om det är något som fattas spelmässigt och som om det borde gå att få ut mer av truppen. Det är inte omöjligt att man inte blir bättre än så här så länge Mazzarri är tränare.

3. Roma
Roma befinner sig i en liten formsvacka. Det kan vi nog konstatera efter förlusten mot Napoli i lördags. Spelet går inte lika fort längre och övertygelsen är inte lika stark. Kanske har även Garcia valt fel spelare till de olika matcherna den senaste tiden. Alla lag går igenom små svackor under en säsong och troligen gör Roma det nu. Frågan är hur länge den varar?

Skytteligan:
8 mål: Jose Callejon (Lazio) 6 mål: Keisuke Honda (Milan) Carlos Tevez (Juventus) Antonio Di Natale (Udinese) 5 mål: Antonio Cassano (Parma) Alessandro Matri (Genoa) Gonzalo Higuain (Napoli) Filip Djordjevic (Lazio) Mauro Icardi (Inter)

Lorenzo Medici

Milano gråter, Genua ler

Milano gråter. Tårar över en fotbollsstad i ruiner. Två stolta klubbar i kris. Blåsvart eller rödsvart spelar ingen roll.

I lördags föll Inter mot dåvarande jumbon Parma. Ett Inter som aldrig lyckas få ihop bitarna, spelet eller något momentum den här säsongen.

Medan Rodrigo Palacio har tappat allt och Zdravko Kuzmanovic är den han alltid varit börjar Mateo Kovacic bli allt mer en predikant i öknen. Ett Inter som troligen är dömda så länge Walter Mazzarri sköter den taktiska tavlan.

Igår gick Milan samma öde till mötes. Förlust med 2-0. Fast 0-2. Mot Palermo. Milan har sett riktigt risiga ut under Seedorf och Allegri, men aldrig så usla som igår.

Det var en uppvisning i förutsägbart och trögt spel. Det var eviga bolltransporter utan mål och klen rörelse utan boll. Jeremy Menez visade upp sitt fula fotbollsansikte av sina två, med eviga solonummer utan lycka. Fransmannen kan vara lika genial som fruktansvärt irriterande.

Ett Milan med ytterbackar som inte kan slå inlägg, alltid med någon mittback som faller ihop var fjärde match och med en högavlönad före detta anfallsstjärna som inte längre har det rätta steget.

Andrea Poli kämpade men kunde inget annat, Riccardo Saponara gav meningslösheten ett ansikte och Keisuke Honda var tillbaka till februari 2014.

Pippo Inzaghi lyckades ge Milan lugn och harmoni åter, men efter det måste det även till annat. Rätt spelidé, rätt taktik.

Efter tio omgångar är jag beredd att ställa mig ytterst tveksam till Pippos kunnande. Men det är ju också så att kvalitén på truppen är nog precis som tidigare helt enkelt inte tillräckligt bra.

Vilket faller tillbaka på ledningen. Silvio slänger ut höga betyg åt sin tränare och Barbara snackar om varumärket, men Milan-skeppet flyter ungefär på exakt samma ställe som för ett år sedan. Ingen flyttar nålen.

Milan måste erkänna sina problem och vilka man är idag. Sluta låtsas att man är bättre än vad man är. När man tittat sig i spegeln ordentligt finns det nog ingen annan utväg än att hitta nya ägare eller nya pengar.

Annars är risken stor att vi kommer skriva samma rader, se samma matcher som idag och igår.

Vi ska dock inte ta ifrån Palermo och deras insats. De var modiga och spelade med rätt hastighet när det krävdes. Enzo Maresca var en taktisk tillgång och Pablo Dybala lyckades sysselsätta ett försvar på ett sätt som fyra Milan-anfallare tillsammans aldrig var i närheten av.

Det var också en seger för Maurizio Zamparini. Presidenten som alltid sparkat sina tränare så fort det blåst en aning motvind. Den här gången gjorde han inte det. När man trodde att Giuseppe Iachini skulle få sparken blev han kvar.

Kanske var gårdagens seger även frukt av det ovanliga handladet av den gode och onde Zamparini.

Samtidigt som Milano sorgset ser sina klubbar haverera, blickar fotbollsstaden Genua mot nytt ljus.

Sampdoria brottade ner Fiorentina efter att ha fått den billigare av de billigaste straffar, en straffräddning av Romero och ett underbart solomål av Eder Martins. Segern fick president Michele Ferrero att dansa glädjedans på läktaren.

Hack i Sampdorias häl smyger kusinerna Genoa. Ny seger igår mot Udinese. Efter det där krysset mot Empoli har man satt ihop tre raka segrar. Medvinden är total. Matri gör mål som förr, Marchese lekte Zidane och Kucka hittade stora kanonen.

Medan Milano-lagen letar efter sina identiteter, letar Genua-lagen efter Europa platser.

Så kan det också låta i dagens italienska fotboll.

Lorenzo Medici

Styrkebesked i Neapel

Ibland är det tydligt att se vart stormen kommer ifrån. Vart molnen blåser. Likaså vart olika lags form är på väg.

Det var två med lite olika formkurvor som möttes igår. Formkurvor som skulle ställas på sin spets efter gårdagens eftermiddagsdrabbning.

Napolis spel har successivt börjat likna topparna från ifjol. Tryggare och snabbare i omställningarna.

Roma har efter massakern mot Bayern tappat några andetag av självförtroende och känns inte lika fräscha och inte lika övertygande i sitt spel.

Napoli rivstartade och spelade med hög press och hög fart. Lorenzo Insigne var på ett mördande vasst spelhumör, gjorde sin gubbe med lätthet och hittade en och annan genial genomskärare.

Gonzalo Higuain öppnade målskyttet tidigt med ett konstnummer, var alltid beredd att hugga som en kobra och såg hetare och mer harmonisk ut än tidigare på säsongen.

Jorginho och David Lopez agerade bra filter på mitten och längst bak var Kalidou Koulibaly kungen av mittbackar. Fransmannen vann i stort sett varenda duell och hade en fantastisk rusch över hela planen.

Kalidou regerar.

Roma hade mycket svårt i första halvlek. Pjanic var lat, Totti och Florenzi hamnade lite för långt ner i plan och Nainggoan saknade rätt rytm. Roma saknade fart och övertygelse.

Kanske borde Rudi Garcia satsat på Destro och Iturbe från start. När de väl kom in i andra halvlek var det troligen försent. Romas spel hade visserligen förbättrats, men frågan är om inte det hade mer att göra med att Napoli sjönk för långt ner i planen än att Roma skruvade upp tempot.

Efter en kvart, tjugo minuter i den andra halvleken hittade Napoli dock tillbaka in i matchen och började hota med omställningar igen. När sedan Higuain hittade Callejon med en pinpoint-pass var det över.

Jag tror att Napoli kan vara på väg tillbaka in i guldstriden. Inte för poängens skull. Det finns andra lag som ligger lika bra till. Utan för att de har ett spel i sig som ingen annan av övriga konkurrenter till Roma och Juventus har. Ett spel de nu ser ut att  hittat tillbaka till.

De har nosat upp Roma och Juventus för att de till skillnad från Milan, Inter och Fiorentina inte pratar om tredjeplatsen. De är inte intresserade av den.

De vill vinna scudetton.

***
Juventus tog vara på Romas tapp med att besegra Empoli. Spelet var inte så övertygande,  men det var seger som var det viktiga.

Det blev klart mycket bättre när Carlos Tevez kom in och satte fart. Och precis som jag skrev tidigare i veckan så är Morata en spelare som ska starta. Igår visade han varför.

Efter Pirlos frispark och Moratas kanon var matchen avgjord.

Juventus kopplade greppet igen.

***
Parma skönspelade inte direkt. Det var kamp, många frisprakar och hårt jobb som gällde. Men det var inte läge för Donadoni och hans mannar att bjuda på en show, det enda som betydde något var tre poäng i ett prekärt läge.

Efter två mål av De Ceglie tog Parma en efterlängtad seger som ger andrum och nytt självförtroende. Jag tror att de fortsatt kommer vara ett lag för bottenstriden eftersom truppen är vad den är, men gårdagens seger var extremt viktig.

Inter då? Ungefär samma story som tidigare. Palacio är kallare än is, Kuzmanovics klumpfot och Icardis förvirrade anfallsspel hjälpte inte direkt till. Kovacic var typ den enda med lite kvalité i sig och en av få som försökte på rätt sätt. Han var för ensam i ett mer och mer desillusionerat Inter á la Mazzarri.

Detta kan väl bara barka åt ett håll. Eller?

Lorenzo Medici
ANNONS
ANNONS

Hej, du har en äldre version av webbläsare

För en bättre upplevelse på fotbollskanalen, vänligen byt till senare version

chrome
safari
ie
firefox
Fortsätt ändå