POPULÄRA LAG

POPULÄRA SPELARE

ANNONS

Höstens genombrott i Serie A

10. Albin Ekdal (Cagliari)
Gjort en riktigt bra höst med tre mål mot Inter på San Siro som grädde på moset. Större klubbar kommer visa intresse om svensken fortsätter så här efter jul.

9. Marco Sportiello (Atalanta)
Försäljningen av duktige Consigli höjde många ögonbryn, få visste dock att Atalanta hade en ung ersättare redo. Sportiello gjorde flera grymma matcher under hösten och ingen sörjde Consigli.

8. Daniele Rugani (Empoli)
Visat stor pondus i Empolis försvar under hösten i sin första Serie A-säsong. Juventus har ryktats vilja ha den unge mittbacken redan nu till våren. Det mer troliga är dock att han stannar och får en hel säsong under bältet innan han går till Juve.

7. Khouma Babacar (Fiorentina)
Gjorde ett kanon-mål mot Inter och har varit en av Fiorentinas största ljuspunkter under hösten. Medan Mario Gomez letat efter formen har senegalesen slagit igenom.

6. Jose Mauri (Parma)
Jose Mauri har varit en av få ljusglimtar under Parmas katastrof-höst. Den unge mittfältaren har spelat med hög intensitet, är kreativ framåt och jobbar även hårt över stora ytor. Mauri har en enorm potential och frågan är hur länge Parma kan behålla honom.

5. Simone Zaza (Sassuolo)
Hade en fantastisk start på säsongen och tog sig in i landslaget där han imponerade. Med sina fem mål under hösten är det inte svårt att gissa att Juventus funderar på att köpa loss honom för 15 miljoner euro innan den 30 juni.

4. Franco Vazquez (Palermo)
Var ett mini-fiasko under sitt första halvår i Palermo och lånades sedan ut till Vallecano utan större lycka. Var hygglig i Serie B ifjol med Palermo ifjol, men inte kunde man gissa att han skulle vara så bra som han varit under hösten. Gjort mål och bjudit på massvis av genialitet. Bildat härligt par med Dybala längst fram.

3. Felipe Anderson (Lazio)
Jag och många andra med mig trodde att det var Keita Balde Diao som skulle förgylla Lazios höst. Istället har det varit den tekniske brassen som klivit fram. Gjort många superlativa insatser och har stor “star-quality”. Hans genombrott har gjort Candrevas skada mindre kännbar.

2. Stefano Okaka (Sampdoria)
Mihajlovic fick fart på Okakas karriär redan i våras, men under hösten har den tagit ytterligare oväntad fart. Har varit en urkraft i Sampdorias anfall och han har visat stor målfarlighet. Fick chansen i landslaget under hösten och gjorde mål direkt. Är numera stekhet på mercaton då han inte avser att förlänga sitt kontrakt med Sampdoria.

1. Paulo Dybala (Palermo)
Värvades 2012 för 12 miljoner euro. Vid den tiden var det många som tyckte att det var mycket pengar för en talang som ännu inte visat mycket på den stora scenen. Nu två år senare visar det sig ha varit ett genidrag av Zamparini och Palermo. Dybala hade det svårt i sin första säsong då han inte riktigt var redo, men fick välbehövlig rutin i Serie B ifjol. Under hösten har han varit rena kometen. Gjort supermål, varit ostoppbar och etablerat sig som Serie A kanske hetaste talang. Är numera värd minst 30 miljoner euro. Minst.

 

 

Lorenzo Medici

Höstens floppar i Serie A

10. Juan Iturbe (Roma)
Jag tror fortfarande att Iturbe har goda chanser att lyckas i Roma och visade även i någon enstaka match sin kvalité, men visst är den unge argentinarens höst en liten besvikelse sett till hans prislapp och till förväntningar.

9. Michu (Napoli)
Någon som minns att Napoli värvade den här spanjoren i somras? Jag minns han miss mot Athletic i Champions League-kvalet, men inte mycket mer. Är just nu skadad.

8. Javier Saviola (Verona)
Spektakulär värvning som knappt fått spela. Kanske handlar det mest om att Mandorlini inte tycker att han passar in ett tremanna-anfall, men han kan ju inte direkt ha imponerat på träningarna heller.

7. Francesco Lodi (Parma)
Värvades som mittfältsregissören som skulle dirigera Parmas spel. Snacka om felvärvning. Lodi har varit en katastrof under hösten. Långsam och meningslös. En del av en sportdirektörs jobb är att kunna genomskåda när en karriär är på väg utför. Ajabaja, Leonardi.

6. Dodo (Inter)
Värvades som ytter till Mazzarris 3-5-2 för rätt dyra pengar. Nu spelar man inte längre med en trebackslinje och Dodo har haft mycket svårt att lyckas under hösten. Ser ut som om Inter kastat pengar i sjön.

5. Marco Van Ginkel (Milan)
Det var egentligen få som trodde att han skulle ta en ordinarie plats på mitten i Milan, men man kan ju undra varför Milan lånade den holländske mittfältaren överhuvudtaget. Ville man ha en truppspelare kunde man tagit det från de egna leden istället (host…host …Cristante).

4. Ashley Cole (Roma)
Vet inte riktigt varför Roma trodde att de hade löst vänsterbacksproblemen när de värvade Cole. Engelsmannen är på väg ner i karriären och har haft svårt att acklimatisera sig till spelet i Italien. Sett riktigt förvirrad ut i defensiven ett par gånger, inte minst mot Bayern Munchen och Atalanta. Kan hamna i USA efter jul.

3. Yann M’Vila (Inter)
Kom med en hel del förväntningar. Det var fransmannens muskler och passningsskicklighet som skulle fylla den saknande länken på Mazzarris mittfält. Har istället varit trubbig och inte speciellt kreativ. Om han inte lyfter sig oväntat mycket under våren lär han inte köpas loss.

2. Nemanja Vidic (Inter)
Det var ju Vidic rutin som skulle få ordning på Inters försvar. Istället fick Inter en klumpig och misstagsbenägen mittback som snuddar vid karriärens slut. Är nu till råga av allt petad av Mancini och kan komma att lämna klubben redan efter jul.

1. Fernando Torres (Milan)
Vad trodde Galliani och kompani egentligen? Vad fanns det som talade för att Torres plötsligt skulle vakna ur sin långa dvala och springa som en gasell och börja ösa in mål? Underskattade de sin egen liga så mycket? Överskattade de Torres så mycket? Milan såg tydligen inte det som den resterande fotbollsvärlden såg. Chelsea och Mourinho måste ju ha asgarvat för sig själva när Torres satt på planet på väg till Milano.

Lorenzo Medici

Höstens lag i Serie A

Mattia Perin (Genoa)
Räddat många poäng åt Genoa under hösten och hans värde bara stiger. Högst betygsnitt av alla målvakter enligt Gazzetta dello Sport. Framtidens landslagsmålvakt för Italien.

Konstantinos Manolas (Roma)
Ersatt Benatia med den äran. Lugn, trygg, bra i luften och tillräckligt snabb. Lysande under hösten för Roma och varit en nyckel till att man är med i scudetto-striden.

Leonardo Bonucci (Juventus)
Tagit ett större ansvar i Barzaglis frånvaro och gjort det mycket bra. Även minimerat sina misstag. Har bra uppselsfot och gjorde det viktiga målet mot Roma i seriefinalen. “Bonunbauer”

Kamel Glik (Torino)
Den polske mittbacken har under hösten etablerat sig som Torinos nyckelspelare längst bak och dessutom gjort fyra mål framåt. Ledare.

Giacomo Bonaventura (Milan)
Acklimatiserat sig perfekt i Milan och har på kort tid tagit sig in i startelvan för att stanna. Haft en förmåga att alltid göra nytta.

Radja Nainggolan (Roma)
Har kanske varit höstens spelare i Serie A. Belgaren gör allt, vinner boll, sätter igång anfall och gör mål. Nainggolan har passerat Vidal som den mest dynamiske mittfältaren i ligan.

Paul Pogba (Juventus)
Tagit ytterligare kliv i sin karriär under hösten och är numera ovärderlig för Juventus med sin fysik och okonventionella teknik. Pogba kommer vara en av världens bästa spelare inom kort.

Diego Perotti (Genoa)
Gjort stor succé under hösten i Genoa med sina snabba kvicka fötter. Skapat massor av farligheter och slagit bra inlägg. Varit så framträndande att Juventus och Roma ryktas rycka i honom.

Pablo Dybala (Palermo)
Varit helt fenomenal och gjort flera fantastiska mål. Hans värde har stigit till över 300 miljoner under hösten och det är inte svårt att gissa att en storklubb från en annan liga snart värvar honom.

Carlos Tevez (Juventus)
Leder skytteligan och gjort flertalet supermatcher under hösten. Tevez är Juventus vassaste och viktigaste anfallsvapen.

Jeremy Menez (Milan)
Visst, fransmannen har varit lite upp och ner, men han lämnar kvar så mycket mer på bordet än vad han tar. Har överkursteknik som ofta röjt framgångar under hösten och gjort flera grymma mål. Menez är fotbollens Houdini.

Lorenzo Medici

Julklappar till Serie A

I den italienska fotbollsvärlden är det sportdirektörerna som får leka jultomtar och dela ut klapparna. I januari kan vi ju hoppas på ett par försenade sådana. Här är min önskelista till några av klubbarna i Serie A.

MILAN

Alessio Cerci
Milan har lite överraskande gått om Inter när det gäller Cerci och ska ha ett lånbyte på gång med Torres. Milan var ju ute efter italienaren redan i somras och även om han inte är en striker-typ tror jag han kan bli en succé. Ett anfall med Cerci-Menez-El Shaarawy skulle vara ett av seriens mest underhållande.

Cerci skulle passa bra i Inter också.

Marcelo Brozovic
Är som en lite mindre finess-rik, men lite mer konkret Pjanic. Visst skulle Milan må bra av lite kroatisk kreativitet på mitten. Eller hur Zvonomir?

Ante Coric
Apropå Boban, så är Coric en spelare som kanske liknar den gamle eleganten mer. Coric har fantastisk teknik och är en klassisk trequartista-typ, men kan även ta andra offensiva roller. Är kanske Kroatiens mest spännande talang. Det är just sådana här värvningar som Milan måste börja lyckas med.

INTER

Roberto Firmino
Om inte Thohir får hybris och struntar i FFP eller säljer Guarin och Handanovic så är den här värvningen är omöjlig i januari. Eftersom Hernanes alltid är skadad och Palacio är lika het som en istapp så skriker Inter efter mer kreativitet. Så varför inte våga lite? Sälja Handanovic och Guarin, hämta hem Bardi och värva Firmino. Skulle kunna funka.

Bernard Mensah
En talang som Inter sägs scoutat och vilja ha. Jag säger kör bara. Han är redan nu ett bättre alternativ än en oberäknelig Guarin och för framtiden är han definitivt ett bättre val.

Mayke
Jag fortsätter att tjata om den här brasilianske ytterbacken. Går att köpa till hyggligt pris.

Aleksandar Kolarov
Går inte att köpa till ett hyggligt pris, men skulle vara ett stort lyft för kant-kvalitén.

Ezequiel Lavezzi
Då Firmino troligen är den där julklappen som Inter aldrig kommer få, är detta kanske en spelare som är lite mer tillgänglig. Argentinaren sägs vilja bort från Paris-klubben och att han gärna återvänder till Italien. Om Milan går för Cerci kan Inter mycket väl komma att gå all-in på att försöka få till en låneaffär med köprätt på Lavezzi.

FIORENTINA

Sebastian Giovinco
Hans kontrakt med Juventus går ut i sommar och atommyran har fortfarande svårt att ta en plats i startelvan. Kanske kommer Juventus försöka få ut lite pengar för Giovinco innan de förlorar honom gratis i sommar. Han skulle passa utmärkt i Fiorentina där han kanske skulle kunna få fart på karriären.

Fernando
Fiorentina var nära att värva Sjachtar-Fernando redan i somras. Förhoppnigsvis försöker de igen i januari. Pizarro börjar bli gammal och Fiorentina behöver den mittfältstyp som Fernando representerar.

Nikola Vlasic
Fiorentina har en tradition av att hitta talanger från Balkan. Det är på tiden att de hittar en ny supetalang. Kroaten Vlasic är en mittfältare med både stark fysik och glimrande teknik. Han är det totala paketet. Nikola är bror till höjdhopperskan, Blanca.

LAZIO

Lucas Romero
Jag skulle vilja att Lazio värvade en mittfältare med både dynamik och teknik. Unge Romero skulle bli en härlig injektion till Lazios mittfält. Inte minst då Ledesma börjar bli gammal och Biglia är skadad.

Doria
Lazio behöver dock främst en mittback i januari. Kanske kan de försöka vända sig till brassen, Doria, som inte lyckats ta en plats i Bielsas Marseille. Jag köper fortfarande Doria-aktier och tror han kommer slå igenom inom ett par år. Det kan vara ett bra tillfälle att försöka roffa åt sig den brasilianske mittbacken nu när hans värde inte står så högt i kurs. Skulle passa bra in med De Vrij.

Marco Andreolli
Värvar man inte Doria, kan det vara smart att vända sig till en mittback med viss Serie A-rutin. Andreolli sitter fast på Inters bänk, men är tilräckligt bar för att spela regelbundet i Serie A.

ROMA

Eder Balanta
Roma behöver fylla på med en mittback som även kan klara av att sela ytterback om det skulle behövas. Balanta har dessa attribut och är dessutom en spelare som kan bli riktigt bra i framtiden.

Ricardo Rodriguez
Om nu Roma ska väva en ytterback är det väl bättre att strunta i Glen Johnson och lika bra att de värvar en vänsterback av hög klass som Ricardo Rodriguez.

Stevan Jovetic
Om Roma väljer att sälja Mattia Destro i januari (han är inte nöjd) så vore Jovetic en liten drömvärvning för Roma. Montenegrinen klarar av att spela som spjutspets eller på en flank.

Ezequiel Ponce
Walter Sabatini är vass på att hitta framtiden stjärnor i Sydamerika och har nu radarn inställd på Ponce. Skulle kunna bli en super-värvning på sikt.

JUVENTUS

Matija Nastasic
Allt snack om Rolando, Chiriches och Murillo imponerar inte på mig. Juve behöver en bättre mittback än så. Nastasic kan Serie A och är en mycket skicklig försvarare med sina bästa år framför sig.

Alex Telles
Juventus behöver en snabb, teknisk och modern ytterback. Galatasarays brasilianske ytterback skulle vara en bra lösning på det problemet.

NAPOLI

Manolo Gabbiadini
Sägs vara nära en flytt till Napoli och skulle givetvis ge enorm boost till offensiven. Higuain är gnällig, Hamsik och Meretns letar efter formen, Insigne är skadad och jag tror inte att Callejon kommer leverera som tidigare i det långa loppet. Även om Napoli har större behov av att värva på andra positioner är en Gabbiadini-affär logisk.

Youri Tielemans
Napoli missade Nainggolan, sålde Behrami och köpte David Lopez, De Guzman och Jorginho. Deras mittfält är inte bättre än för ett år sedan, snarare tvärtom. Varför inte värva framtidens stjärna i Tielemans? Han har vad de söker.

Martin Montoya
Napoli behöver verkligen förstärka ytterbackspositionerna. Maggio är på väg ner i karriären, Ghoulam ska till Afrikanska mästerskapen och Zuniga är jämt skadad. Med tanke på den spanska kopplingen är Montoya ett naturligt val. Darmian är ett bra alternativ.

SAMPDORIA

Joaquin Correa
Jag skrev om Correa i somras då jag inte förstod varför de italienska klubbarna inte försökte värva honom hårdare. Nu har Sampdoria mer eller mindre redan värvat honom. Bara att gratulera.

Luis Muriel
Är det någon som kan få igång karriärer som gått i stå verkar det vara Mihajlovic. Dessutom är president Ferrero säkert redo att satsa lite i januari nu när medgången är så pass stark. Kanske vore det en utmärkt idé för dem att ta sig an talangfulle, men alltid skadade Muriel. Skulle kunna bli en fullträff.

GENOA

Tino Costa
Genoa sägs vara mycket nära portugisen Tino Costa och även om mittfältaren inte varit speciellt bra i Spartak Moskva hade han tre fina år i Valencia och skulle vara en bra förstärkning.

TORINO

Mauricio Pinilla
Mauricio Pinilla har gjort en del bra insatser för Genoa under hösten, men hamnat utanför startelvan. Många klubbar är ute efter chilenaren och han kan komma att bilda vasst anfallspar med Quagliarella i Torino efter jul.

CAGLIARI

Gianfranco Zola
En redan öppnad julklapp. Zemans äventyr i Cagliari är redan över och Cagliari har valt Gianfranco Zola som hans ersättare. De kunde inte ha hittat någon bättre. Truppen var visserligen byggd efter Zemans spelidé, men jag tror att Zola passar rätt bra att ta över hans spelartrupp. Men det viktigaste av allt är att han är legend i Cagliari och anländer till stor entusiasm. Det ska bli mycket intressant att se hur hans taktiska kunnande står sig i Serie A.

PARMA

Marco Borriello
Det återstår att se vilka resurser de nya ägarna har, men det kommer krävas en hel del nya spelare under januari om Parma ska kunna rädda kvar kontraktet. “Glömde” Borriello är en striker som kan Serie A och som är hyfsat målfarlig, vilket är något som Parma behöver.

Hugo Campagnaro
Parma behöver minst lika mycket kvalité och rutin till backlinjen. Campagnaro kan vara ett namn värt att satsa på.

 

Lorenzo Medici

Omgångens lag – 2014/15- 16^ Giornata

Omgång 16:

Cagliari-Juventus 1-3
0-1 Tevez 0-2 Vidal 0-3 Llorente 1-3 Rossettini
Napoli-Parma 2-0
1-0 Zapata 2-0 Mertens (str)
Sassuolo-Cesena 1-1
1-0 Zaza (str) 1-1 Ze Eduardo
Roma-Milan 0-0
Hellas Verona-Chievo 0-1
0-1 Paloschi
Atalanta-Palermo 3-3
0-1 Rigoni 0-2 Vazquez 1-2 Denis (str) 1-3 Vazquez 2-3 Moralez 3-3 Denis
Fiorentina-Empoli 1-1
1-0 Vargas 1-1 Tonelli
Sampdoria-Udinese 2-2
1-0 Obiang 1-1 Geijo 1-2 Danilo 2-2 Gabbiadini
Torino-Genoa 2-1
0-1 Falque 1-1 Glik 2-1 Glik
Inter-Lazio 2-2
0-1 Felipe Anderson 0-2 Felipe Anderson 1-2 Kovacic 2-2 Palacio

Omgångens lag:

Diego Lopez (Milan)
Romas skott kom visserligen ofta mitt på, men det gäller att stå rätt placerad. Det var något som Lopez gjorde vid flera tillfällen och nekade bland annat Gervinho två gånger om med fina parader.

Danilo (Udinese)
Höll bra koll på Okaka och gjorde ett snyggt nickmål framåt.

Kamel Glik (Torino)
Lekte superstriker med två gjorda mål mot Genoa. Kapten Braveheart.

Phillipe Mexes (Milan)
Återigen tuff och säker längst bak för sitt Milan. Hur länge håller det?

Arturo Vidal (Juventus)
Visade äntligen prov på gammal god form mot Cagliari. Gjorde ett vackert mål och krigade hårt.

Luca Rigoni (Palermo)
Öppnade målskyttet och var alltid säker i passningsspelet. Gjort sig viktig under hösten.

Mateo Kovacic (Inter)
Det hände nästan alltid något när Kovacic hade bollen och gjorde ett super-mål. Är vid 20 års ålder redan Inters nyckelspelare.

Alexander Farnerud (Torino)
Träffade ribban och spelade fram till 1-1-målet. Bidrog starkt till Torinos vändning mot Genoa.

Franco Vazquez (Palermo)
Tvåmålsskytt (varav ett mycket elegant cucchiaio-mål) och en assist mot Atalanta. Lysande.

Duvan Zapata (Napoli)
Visade enorm styrka vid sitt mål mot Parma. Bättre än vad ryktet säger.

Felipe Anderson (Lazio)
Omgångens stora lirare efter en fantastisk insats mot Inter med två briljanta mål. Serie A har fått en ny stjärna.

Omgångens sämsta:

1. Parma
Gjorde på nytt en håglös och intetsägande match mot Napoli. Parma är ett lag helt under isen och det kommer krävas ett grovjobb på mercaton i januari för att rädda detta sjunkande skepp.

2. Andrea Ranocchia, Fredy Guarin, Dodo (Inter)
Jag har sällan sett en trio ha såg hög felprocent som den ovan nämnda trio mot Lazio. Dodo och Guarin spred felpassar omkring sig matchen igenom och Ranocchia var som Bambi på hal is i försvarsspelet.

3. Mario Gomez (Fiorentina)
Hade en vass nick som Sepe räddade, men så fort bollen hamande vid tyskens fötter, såg det ut som om det var första gången han rört en boll i sittt liv. Dessutom går det sällan fort. 200-miljoner kronors-man? Bah! In med Babacar efter jul.

Skytteligan:

10 mål Carlos Tevez (Juventus) 8 mål: Mauro Icardi (Inter) Jeremy Menez (Milan) Jose Callejon (Napoli) Antonio Di Natale (Udinese) 7 mål: Gonzalo Higuain (Napoli) Paulo Dybala (Palermo) Manolo Gabbiadini (Sampdoria).

 

Lorenzo Medici

Triumfen i Doha

Den italienska supercupen blev en triumf. En triumf för Napoli och för italienskt fotboll. Det var en fantastisk match som utspelade sig långt ifrån Vesuvius fot och långt ifrån floden Pos rinnande vatten, utan i fotbollsvärldens nya ekonomiska Mecka, Qatar.

Matchen igår var stor propaganda för Serie A. Men jag vet inte hur väl matchen kablats ut i TV-världen.

Beslutet att lägga matchen i Doha hade kanske en del med vårens rabalder i den italienska cupen att göra, men hade kanske lika mycket att göra med att Agnelli och De Laurentiis ville röka vattenpipa med rika shejker.

Det blev en final som hade allt. Chanser, bra spel, dramatik, argentinska super-strikers och lysande målvaktsinsatser.

En final där Napoli gjorde sin bästa match för säsongen. Kanske mådde de bra att slippa pressen hemifrån. Ett Napoli som var bättre balanserat med både Hamsik och De Guzman (båda var suveräna) på planen samtidigt, ett Napoli som pressade högt och där Maggio och Ghoulam var väldigt mycket bättre än vad de visat tidigare under säsongen.

Carlos Tevez tidiga ledningsmål gjorde att Napoli hade mest bollinnehav, men målchanserna haglade åt båda håll. Buffon och Rafael radade upp räddningar och det var stor underhållning.

När De Guzman i den 68:e minuten ryckte loss på kanten och slog ett perfekt inlägg stod Gonzalo Higuain redo att nicka in kvitteringsmålet. Ett mål som var  fullt välförtjänt och matchen gick till förlängning.

Trettio minuter av dramatik följde. Tevez gjorde ett nytt fantastiskt mål (viken vändning innan målet!), men Higuain hade ett sista svar innan finalen höll på att rinna dem ur händerna.

Sedan följde en osannolik straffsparksläggning, där de turades om att leka rysk roulette. Till slut drog Rafael det längsta stråt, och Napoli fick en efterlängtad och välförtjänt titel att skryta om.

För visst behövde Napoli segern mer än Juventus.

Juventus har både titel och Champions League som stora motivationsfaktorer medan Napoli försöker inbilla sig att tredjeplatsen är något att kämpa för, när de egentligen hade hoppats vara med och kämpa om scudetton.

Men om det är detta Napoli vi kommer få se efter jul, ja då har Roma och Juventus en del att bekymra sig för. De behövde den här segern för att få ny energi, känna att de kan matcha de bästa lagen i Italien.

Det var en fantastisk italiensk supercup.

Synd bara att inte fler än 14 000 i Doha kunde få se det.

***

Matchbetyg:

Juventus: Buffon 8, Lichtsteiner 5.5 Bonucci 5,5 Chiellini 5,5 Evra 6, Pirlo 6, Pogba 6,5, Vidal 6; Marchisio 6, Llorente 5,5, Tevez 8. Avb: Pereyra 6, Padoin 5,5, Morata i.b.

Napoli: Rafael 8, Maggio 6,5 Albiol 6, Koulibaly 6, Ghoulam 6,5 Gargano 6,5 Lopez 6, Hamsik 7,5 De Guzman 7,5, Callejon 5,5 Higuain 8. Avb: Mertens 5,5 Inler 6, Jorginho i.b.

 

Lorenzo Medici

Nästan ett Pazza Inter och nästan ett Grande Lazio

I ungefär en timme berättade Lazio för oss att de är lika redo att roffa åt sig tredjeplatsen som vilket Milano-lag som helst. Det var ett grande Lazio vi såg.

Piolis mannar var strukturerade i defensiven, organiserade på mitten och framåt dansade Felipe Anderson samba med Inter-försvaret.

Detta Lazio har inte fått så mycket uppmärksamhet i media som de förtjänar. Ett lag som gjort mycket bra ifrån sig och som har mycket intressanta pusselbitar i sin trupp. Dessutom har de ännu inte nått sin maxkapacitet. Biglia och Candreva är skadade och Keita Balde Diao är ett ännu ej utnyttjat sparkapital.

Om man lyckas hitta rätt mittback som kan kampera bredvid De Vrij i januari och när Candreva och Biglia återvänder samt hittar ett sätt att spela med Felipe och Keita samtidigt, ja då har Lazio ett väldigt, väldigt bra lag.

Men Lazio begick också ett misstag. De slutade anfalla och hamnade för långt ner på egen planhalva för tidigt.

Inter som fram tills dess hade haft ganska mycket boll, men som producerat ganska lite farliga chanser. Ett Inter vars försvar ständigt lekte med elden och ett Inter där Guarin och Dodo hade extrem hög felprocent.

Men de gav inte upp och de hade Mateo Kovacic. Hans fantastiska mål gav “I Nerazzurri”  blodad tand och nytt hopp.

Det fanns plötsligt en doft av “Pazza Inter” över San Siro. Som om en gammal hymn åberopats. Men det gick inte hela vägen. Kvitteringen kom, men inget segermål.

Det var en sådan kväll. En kväll fylld av nästan. Det var nästan ett Pazza Inter och det var nästan ett Grande Lazio.

Men det var underhållande till fullo.

Lorenzo Medici

Samma poäng till Roma och Milan, men av olika valör

Visst borde Roma haft en straff när De Jong tog med handen i straffområdet. Och visst borde nog Roma utnyttjat något av sina lägen i den första halvleken. Där hade matchen kunnat gå annorlunda.

Men samtidigt var Roma inte i bästa slag. Då Pjanic var avstängd och Ljajic var förpassad till bänken var Gervinhos fart egentligen det enda vapnet man hade offensivt sett. Passningstempot och rörelsen var inte på den nivån som vi är vana att kunna se Roma.

Att spela 0-0 mot Milan är kanske ingen katastrof i sig, men om man ska kunna putta ner Juventus från tronen spelar det ingen roll vad motståndaren heter, man måste vinna sina hemmamatcher för att nå en scudetto. Man måste kunna prestera bättre trots att energin är på väg att ta slut.

Roma kliver in i julledigheten med vissa bekymmer. Man måste få in mer energi och fart i laget. Man måste försöka få igång Juan Iturbe och man måste kanske vara mindre nostalgiska kring Francesco Totti.

Hur mycket speltid Tottis ska ha är alltid ett delikat dilemma, men den senaste tiden har Roma-legenden helt enkelt inte varit särskilt bra. Han har framför allt varit uddlös. Det gäller för Roma och Garcia att vara ärliga i den frågan.

Jag tycker nog att Garcia gett Mattia Destro för lite speltid, vilket också leder till nästa problem. Om man nu inte riktigt tycker att Destro är tillräckligt bra för att vara en startspelare, kanske det är dags att börja fundera på att sälja honom.

Han kommer inte nöja sig med att vara mer avbytare är ordinarie i all oändlighet, vilket kommer leda till en gnällig Destro. Och om nu Roma inte ser honom som naturlig del av startelvan är det kanske bättre att sälja honom för att hitta en annan spelare som är det.

Om det betyder mindre speltid för Totti, så är det något man får leva med. Den tiden kommer ju komma oavsett.

Det är också viktigt att få tillbaka en Kevin Strootman i form och hitta en vänsterback av klass i januari. Roma behöver ladda om batterierna och hitta ny energi den närmsta tiden.

Annars är risken stor att en scudetto bara blir en vacker dröm.

Även om Milan hade lite flyt med domaren (De Jongs hands) och att de räddades av en förnämlig Diego Lopez, så tyckte jag någonstans att de förtjänade sin poäng igår.

Jeremy Menez sysselsatte Roma-försvaret nästan på egen hand med sin läckra teknik och Bonaventura gjorde ett gott jobb som studsboll mellan mittfält och anfall.

Men framför allt så är försvarsspelet avsevärt förbättrat. Phillipe Mexes har klivit fram till en så god försvarsledare som han kan vara och har haft god hjälp av antingen Rami eller som igår Zapata (växte enormt efter en svag inledning).

Montolivo är viktig med sin teknik och förmåga att hålla i boll och Poli och De Jong är nyttiga i slit och bollvinnande.

Egentligen saknas bara lite mer fart och kreativ kraft framåt. Och där är det nog en formsvag Keisuke Honda som ska bort. Även Om El Shaarawy först och främst konkurrerar med Bonaventura om en plats går det säkert att laborera lite och starta med dem båda istället för japanen.

Inzaghi menade efter matchen att man nu visade att man håller samma nivå som de lag som jagar en scudetto. Även om jag kanske tycker att det är att gå lite väl långt, så har man under de senaste matcherna visat att man är på rätt väg.

Och det räcker gott så.

Lorenzo Medici

"Re Arturo" är tillbaka

Juventus avfärdade Cagliari utan större besvär och får nu åka till Doha för spel i italienska supercupen med att leda serien. Under fyra år har man alltså vunnit tre scudetton och ligger nu etta i tabellen. Det är imponerande.

Två spelare som jag kritiserat en del den senaste tiden, gav svar på tal igår. Fernando Llorente gjorde mål och var bra. Även om jag fortfarande vidhåller att Alvaro Morata är den bästa lösningen på sikt, är Llorente en klart duglig anfallare som kommer vara till nytta. Juventus behöver flera anfallare som producerar.

Än viktigare var dock  Arturo Vidals förtroendeingivande insats igår. Chilenaren har inte varit sig riktigt lik under hösten och jag har börjat undra om han kommer hitta tillbaka till gammal form igen.

Matchen mot Cagliari ger hopp om det. Hans 0-2-mål var riktigt vackert och han krigade och vann boll som i sina bästa dagar.

Att få tillbaka en Vidal i form är oerhört viktigt för Juventus oavsett om de tänker sälja honom eller inte. För att sälja honom i detta läge när han inte varit på topp skulle innebära att man inte får ut fullt pris för honom.

Men det vore inte det bästa för Juventus. Det bästa vore att behålla honom och att han hittar tillbaka till 2013 års form.

Juve behöver sin “Re Arturo”

***

Napoli spelade inte särskilt bra, men eftersom man mötte ett Parma som är helt ur slag vann man ändå. De tre poängen var dock viktiga att ta innan man precis som Juventus åker till Doha för supercups-spel.

Parma agerar helt utan självförtroende och har alldeles för låg kvalité på spelarmaterialet. Jag tror det blir svårt att hänga kvar med Gobbi, Galloppa, Lucarelli, Rispoli och Santacroce. Är dessutom Lodi och Paletta ur slag blir det riktigt tufft.

Parmas största match går dock utanför planen och där är det rena kaoset. President Tommaso Ghirardi menar att han sålt klubben, men enligt Pietro Doca, som ska representera de nya ägarna, så är ingenting klart.

Det är så typiskt italienskt. Inte ens när det verkar vara helt klart så kan man räkna med att det är det. Parma och dess supportrar förtjänar bättre en den soppa de nu bjuds på.

Napolis anfallare Duvan Zapata har fått så mycket oförtjänt kritik sedan han kom till Napoli. Igår gjorde han ett mål fullt av styrka och har nu har gjort tre ligamål på fyra matcher och tystat sina tvivlare.

Zapata är en bra spelare.

Lorenzo Medici

Omgångens lag – 2014/15- 15^ Giornata

Omgång 15:

Palermo-Sassuolo 2-1
1-0 Rigoni 1-1 Pavoletti 2-1 Belotti
Lazio-Atalanta 3-0
1-0 Mauri 2-0 Mauri 3-0 Lulic
Juventus-Sampdoria 1-1
1-0 Evra 1-1 Gabbiadini
Genoa-Roma 0-1 
0-1 Nainggolan
Parma-Cagliari 0-0
Udinese-Hellas Verona 1-2
1-0 Di Natale 1-1 Toni 1-2 Lazaros
Cesena-Fiorentina 1-4
0-1 Valero 0-2 Savic 1-2 Självmål 1-3 Rodriguez 1-4 El Hamdaoui
Milan-Napoli 2-0
1-0 Menez 2-0 Bonavenura
Empoli-Torino 0-0
Chievo-Inter 0-2
0-1 Kovacic 0-2 Ranocchia

Omgångens lag (3-4-3):

Samir Handanovic (Inter)
Fyra svettiga räddningar som påverkade resultatet i positiv mening för Inter. Panter.

Phillipe Mexes (Milan)
Stod alltid rätt och spelade med stor pondus. Drog inte ens på sig ett gult kort. Har sett överraskande bra ut under de senaste matcherna. Spelar för ett nytt kontrakt?

Gonzalo Rodriguez (Fiorentina)
Stabil och säker längs bak och målskytt på nick framåt. Varit mycket bra under de två senaste matcherna vilket gett Fiorentina stor trygghet.

Stefan Savic (Fiorentina)
Gjorde precis som sin kollega Gonzalo mål på nick. I övrigt slipad i försvarsspelet. Intresset från Juventus känns logiskt.

Giacomo Bonaventura (Milan)
Gjorde det mesta rätt mot Napoli. Spelade smart och jobbade hårt över stora delar av planen. Gjorde det viktiga 2-0-målet på en vass nick.

Radja Nainggolan (Roma)
Krigare och akrobatisk matchvinnare på samma gång. Jobbade som vanligt stenhårt på mitten och avgjorde matchen mot Genoa med ett suveränt volleyskott.

Stefano Mauri
Tvåmålsskytt mot Atalanta varav det andra på en väldigt vackert placerat skott. Inte speciellt spektakulär, men ofta nyttig och listig. Poängsspelare.

Lazaros Christodoulopoulos (Verona)
Löpte som en besatt på sin kant och skapade oreda med sin energi mot Udinese. Gjorde även ett påpassligt och viktigt mål.

Felipe Anderson (Lazio)
Brassens fina form håller i sig. Var en av de livligaste spelarna i första halvlek och spelade sedan fnt fram till Mauris 1-0 efter sitt snabba ryck på kanten. Lazio är på väg att få en ny stjärna.

Luca Toni (Verona)
Visade stor klass när han hittade rätt bakom Karnezis med ett fint skott i straffområdet. Svår att komma åt.

Jeremy Menez (Milan)
Milans mest kreativa spelare öppnade målskyttet med ett fint nummer och hade ytterligare ett par fina aktioner. Menez är fotbollens Houdini.

Omgångens sämsta:

1. Fredy Guarin (Inter)
Jag trodde han skulle lyfta sig under Mancini, men det ser ut som om jag hade fel. Mot Chievo spred han passningar till höger och vänster utan precision och verkar helt utan självförtroende och beslutsamhet. Guarin är en spelare att sälja i vinter, men frågan är om det finns någon köpare?

2. Gonzalo Higuain (Napoli)

Det fanns många spelare i Napoli som inte kom upp i någon högre nivå, men ingen gnällde som Higuain mot Milan. Verkade klart ur balans och klagade i stort sett efter varje aktion han var inblandad i. Löpte inte med samma energi som vanligt, men visade framför allt dåligt humör. Higuain borde vara ledaren som ska visa vägen med gott exempel. Det verkar han inte vara.

3. Arturo Vidal (Juventus)
Det stämmer inte för Vidal. Jag vet inte om det har med knäskadan att göra eller om han bara inte är i form, men mot Sampdoria (och även innan) var tajmingen och rappheten inte sig inte lik. Just nu känns Vidal som en spelare på nedgång. Frågan är om det bara är en svacka eller en tendens.

 

Lorenzo Medici

Hygglig lottning för de italienska lagen

Nu vet vi hur Europa-spelet ska fortsätta med sina spännande sagor. Zlatan vs Mou, Messi vs Aguero. Och tänk att Kalle Riedle hade mage att dra “sitt” Dortmund mot Juventus, en repris från finalen 1997.

Det blev trots allt en hygglig lottning för de italienska lagen. Jag har försökt analysera alla lagens chanser till att ta sig vidare.

Juventus-Dortmund
Att gå vidare: 60 % – 40 %

Detta var trots allt en bra lottning. Visst Monaco eller Porto hade kanske varit att föredra, men samtidigt slapp man Chelsea, Bayern och Real Madrid vilket naturligtvis var en enorm lättnad.

Dortmund är ett knepigt lag att analysera just nu. I Champions League har man ångat på precis som förr, medan man i ligaspelet gått riktigt dåligt. Dessutom ligger åttondelen så pass långt fram i tiden att man inte alls vet i vilken form tyskarna är i då.

Trots allt känns inte Dortmund lika vassa som tidigare år och Juventus bör har rätt goda chanser att avancera. Är dessutom inte Marco Reus tillbaka så är det en stor fördel för Juve.

Det ska dock sägas att om Dortmund har en av sina bästa dagar är man ett av världens bästa lag.

Roma-Feyenoord
Att gå vidare: 70 % – 30 %

Feyenoord har flera spännande talanger och är inte en helt lätt motståndare. Går Roma för fullt ska man dock ta sig vidare utan större problem.

Inter-Celtic
Att gå vidare: 65 % -35 %

Att åka till Skottland och möta Celtic är alltid vanskligt med tanke på deras oerhörda stöd. Samtidigt är det en härlig utmaning. Rent sportsligt är Celtic annars ett lag som Inter bör besegra över två matcher.

Fiorentina-Tottenham
Att gå vidare: 45 % – 55 %

Fiorentina kunde knappt fått en tuffare lottning. Tottenham känns som knappa favoriter samtidigt som jag tror att det passar Fiorentina att ställas mot ett bra motstånd direkt. Förhoppningsvis är Giuseppe Rossi tillbaka från sin skada när matcherna ska spelas. Det kan bli riktigt roliga matcher mellan dessa lag.

Napoli-Trabzonspor
Att gå vidare: 55 % – 45 %

Med tanke på Napolis märkliga höst och dunkla form är det svårt att veta vart man står om drygt två månader. Är Rafa Benitez kvar? Har man hittat formen? Är man ett lag i kris? Svårt att säga. På papperet är Napoli det bättre laget, men det kan nog bli riktigt jämt då Trabzonspor är bra.

Torino-Athletic Bilbao
Att gå vidare: 40 % – 60 %

Bilbao slog ju ut Napoli ur Champions League, men åkte ur gruppen och haft en relativt svag höst i ligaspelet. Spanjorerna är dock favoriter i detta möte och jag tror Torino kan få det svårt.

***

Omgångens lag kommer imorgon.

Lorenzo Medici

Roma och Milan närmade sig

Förra helgen missade Roma chansen att plocka in poäng på Juventus. Inte den här helgen.

Juventus borde ha vunnit matchen mot Sampdoria igår. Man var relativt överlägsna i den första halvleken och skulle nog ha gjort mer än ett mål. Det kändes som om de var på väg mot en komfortabel seger.

Men Mihajlovic ändrade lite till andra halvlek och bytte bland annat in Manolo Gabbiadini. Den till hälften Juventus-ägde, Gabbiadini, skulle kort in på andra halvlek bli Juves bödel när han med ett fint placerat skott hittade rätt bakom Buffon.

Men då Juventus tidigare under säsongen fått en del resultat med sig i slutminuterna (t ex mot Roma och Torino) kom den här gången inget segermål. Att räddas av en Bonucci-kanon eller en Pirlo-uppfinning är inget man kan räkna med vecka in och vecka ut.

Den senaste veckorna har fått mig att fundera lite på Juventus framtid.

Som jag ser det har man främst tre problem att lösa (Juventus har egentligen inga jättestora problem sett till deras trupp, men ändå).

Jag tycker inte att Fernando Llorente är tillräckligt bra. Även om Alvaro Morata inte var särsklit vass igår tycker jag att han ska slussas in som nummer ett. Jag struntar i den hierarkiska ordningen eller om Llorente är “bättre” taktiskt. Morata kan göra ungefär det Llorente kan rent target-mässigt och ändå vara vassare offensivt sett.

Sedan är jag inte så säker på om man ska förlänga kontraktet med Stephan Lichtsteiner. Schweizaren har gjort massor av starka insatser och är en evighetsmaskin, men han har också under hösten vid flertalet gånger visat upp sina tekniska brister och oförmåga att slå vettiga inlägg.

Dessutom skulle han kunna vara en spelare man skulle kunna få in bra pengar på utan att sakna särskilt mycket. Sett till helheten bör Juventus se över sin ytterbacks-situation i januari. Går det att hitta en eller två bra värvningar på den positionen i vinter tycker jag man ska slå till.

Det största problemet är dock Arturo Vidal. I somras skrev jag att om Juventus känner sig tvungna att sälja någon av Vidal eller Pogba ska de sälja Vidal. Jag visste inte riktigt då hur rätt jag hade. Jag visste inte då att Vidal skulle komma att göra en så här svag höst. Man kunde dock ana att Paul Pogba skulle ta stora kliv mot superstatus.

Det känns som om den där knäskadan i våras satt värre spår än vad man trodde. Han känns inte lika rapp som tidigare, inte lika tajmad och inte lika beslutsam.

Det är osäkert om vi kommer få återse den gamle Vidal den här säsongen eller inte. Det är också mycket osäkert om Juventus kommer få de pengar de kunde ha fått i somras för chilenaren om de beslutar sig för att sälja honom i januari eller nästa sommar.

Förra veckan tog Roma aldrig chansen att plocka in poäng på Juventus efter att ha spelat 2-2 mot Sassuolo. Trots att man denna gång hade en tuffare match på papperet borta mot Genoa, lyckades man vinna och därmed ta in de där viktiga poängen på Juventus.

Givetvis var matchens snackis utvisningen på Mattia Perin. Straffen var solklar. Kanske var även utvisningen det. För det heter målchansutvisning och inte frilägesutvisning. Det är rätt stor skillnad. Så domare Banti gjorde nog rätt enligt regelboken.

En regelbok som jag dock flera gånger har skrivit, borde ändras. Straff och gult kort hade räckt bra igår. Det fanns Genoa-spelare vid mållinjen som kunde ha räddat upp situationen. Straff och utvisning blir oproportionerligt sett till chansen.

Blatter och kompani borde se över regeln. Det känns som om de försökt få till situationer som ska skapa en mer offensiv och en målrikare fotboll.

Men deras effekt-sökeri har mest skapat tråkigare och mer förutsägbara matcher då ena laget spelar med en man mindre. Jag är inte så säker på att det var meningen. Jag är heller inte säker på att de kommer ändra på regeln i första hand.

Roma avgick med seger över Genoa efter ett elegant mål av Radja Nainggolan. Hade belgaren spelat i Premier League hade folk sagt att han är en av världens femtio bästa spelare. Nu vet folk knappt vem han är.

Romas tre poäng togs också med hjärtat i halsgropen då Genoas sena kvitteringsmål dömdes bort för offside. Situationen var svår och den assisterande domaren hade lika gärna kunnat låtit bli att vinka med flaggan. Det går dock inte att anklaga honom då situationen gick så snabbt och var så knepig att se med blotta ögat.


Roma plockade in viktiga poäng och är nu bara en poäng efter Juventus. Scudetto-kampen kommer dansas ända in i maj.

Jag lovar.

**

För första gången den här säsongen kändes Milan som ett lag som har något som kan liknas ett vid ett lag som kan knipa en tredjeplats.

Mycket handlar ju om att kvalitén på lagen efter Juventus och Roma inte är speciellt hög den här säsongen, vilket göra att tredjeplatsen är en mycket öppen historia. Det går att tappa poäng eller ha svackor där man inte imponerar och ändå var med i striden.

Men igår visade Milan också upp tendenser på stor förbättring. Phillipe Mexes har varit väldigt bra de senaste matcherna och bildade igår fint mittlås med Adel Rami igår (gick dock tyvärr av skadad). Milans försvarsspel känns mycket säkrare än i början av säsongen.

Pablo Armero var lite svajig, men är åtminstone en spelare som kan slå inlägg, vilket vi såg på 2-0-målet.

Riccardo Montolivo har en bra bit kvar till matchform, men ändå är hans passningspel och förmåga att hålla i bollen oerhört viktig för dem redan nu. Jag tyckte att han var en viktig skillnad i Milans spel igår.

För övrigt gillade jag Milans italienska trio med Montlivo, Poli och Bonaventura igår.

Poli är inget tekniskt vidunder, men är nyttig med sitt hårda slit. Bonaventura är heller inte alltid bästa vän med bollen, men har en fin förmåga att göra rätt saker och är lysande tvåvägsspelare. Han håller på att göra sig ovärderlig för Milan.

Och så Jeremy förstås. Utan Menez skulle Milan vara ett så oerhört tråkigare lag. Visst bjuder han på en och annan galen dribbling i fel läge eller en vansinnespassning någon gång, men han lämnar så mycket mer på bordet än vad han tar.

Och det han ger är av största fotbolls-guld. Hans 1-0-mål var mini-magi när han i steget tog med sig bollen och sedan placerade den säkert i ena hörnet. Eller i andra halvlek när han tog sig igenom två Napoli-försvarare med en tvåfotare fastän det inte fanns något utrymme alls.

Jeremy Menez är fotbollens Houdini.

Milan är nu bara två poäng efter en tredjeplats, men framför allt så gav segern både hopp och självförtroende. Kan man dessutom slussa in en formstarkare El Shaarawy har man ännu mer kvalité att avlossa på motståndarna.

Napoli däremot känns som ett lag i dekadens. Visst de hade mycket boll igår och hade de tagit bättre vara på någon av deras halvchanser hade det kunnat bli en annan match. Spelmässigt var de inte så himla mycket sämre än Milan. Men det fanns tydliga tecken som borde göra en Napoli-supporter orolig.

Jag känner av en kommande kris. Igår saknades det lagmoral. Det fanns ingen glädje. Gonzalo Higuain gnällde på varenda situation (alltså verkligen på varenda situation) vilket är ett mycket oroande tecken. Hamsik satt på bänken och verkade inte förbannad alls över det.

Albiol agerade statist åt Menez, Koulibaly såg ovanligt osäker ut, Callejon kan inte göra mål längre och Jorginho och David Lopez var relativt meningslösa på mitten återigen. När Giandomenico Mesto är en av Napolis bästa spelare på plan, ja då förstår man att det inte står rätt till.

Inte minst Gonzalo Higuains humör. Han känns som en tickande bomb.

Det kommer explodera i Napoli snart. På ett eller annat sätt.


Lorenzo Medici

Serie A kryper närmare den modernare fotbollen vare sig vi vill eller inte

Tommaso Ghirardi har sålt Parma. Ännu har han inte avslöjat till vem, men det troliga är att det är de rysk-cypriotiska köparna (advokat Fabio Giordano har skött förhandlingarna) som kommer bli Parmas nya ägare.

Eftersom vi så många gånger tidigare sett sådana här typer av affärer gå i stöpet, vågar man inte ropa hej innan Ghirardi och Parma hoppat över den Emilia-Romagnska bäcken, men med största sannolikhet är Ghiradis era över i Parma.

Vi vet ännu inte vilka de nya ägarna är och hur de kommer satsa, men Ghirardis sejour i Parma kommer inte direkt bli ihågkommet som någon stor epok direkt. Ett respass till Serie B och många rätt intetsägande säsonger. Egentligen var förra säsongen den bästa under Ghirardis regim.

Men det har alltid funnit för många tveksamheter kring ekonomin och Ghirardi dolde det svaga ekonomiska läget ända fram till nu i höst. Parma har gjort massvis med övergångar med spelare från de lägre serierna och ägt över hundra spelare. Det är klart att det är suspekt. Det är klart att man misstänker att värvningarna funnits till för att kunna flytta och dölja pengar.

Det är de inte ensamma om.

Att Parma nu troligen byter till utländska ägare är ingen slump. Det vi ser nu kan bara vara början. De senaste åren har Roma fått amerikanska ägare, Erick Thohir har köpt upp majoriteten av Inter och nyligen fick Bologna även de amerikanska ägare.

En del klubbar i de lägre serierna ägs av utländska ägare och nu senast ryktades Brescia vara aktuella att köpas upp av pakistaniern Kadir Sheik Abdul.

Tidigare har även Genoa och Palermo ryktats vara till försäljning, men eftersom de går så pass bra för de klubbarna vill nog Enrico Preziosi och Maurzio Zamparini vänta med att sälja och istället passa på att njuta av framgångarna.

Personligen bryr jag mig inte så mycket om ägarna och presidenterna heter Gesapar, Lotito, Shejk Hassan, Moratti, Oligark Rubel eller Onkel Sam. Det viktiga är att de bryr sig om klubben, värnar om supportrarna och kulturen och har ett vettigt projekt. Att de inte gräver ur klubbens själ och sedan säljer den till högstbjudande.

Roma är väl ett bra exempel på att det går lika bra med utländska ägare. De har ett projekt, de har kommit långt i planerna för en ny arena och supportrarna sjunger som aldrig förr i kurvan.

Det gäller bara att akta sig för bluffmakare (typ Sergio Porcedda) som inte har rent mjöl i påsen eller de ekonomiska resurserna.

Man kan tycka vad man vill, men det är nog ändå så att det är dit Serie A kommer hamna till slut. Med fler utländska ägare och nya modernare arenor.

Det största problemet är kanske inte att de italienska arenorna inte är fulla med mjukare stolar, snyggare loger och att man sitter närmare planen (även om det är en klar fördel) utan att arenorna är halvtomma.

Men det mindre problemet hänger ihop med det större problemet.  För det stora problemet är att man troligen aldrig kommer fylla de gamla arenorna som förr. De nya arenornas moderniteter och bekvämligheter och en närmare atmosfär är orsaker som kommer få folk att börja gå till arenan.

Dessutom har de gamla arenorna oproportionerliga åskådarplatser idag. Milan och Inter kommer kan inte fylla San Siro längre, förutom när det vankas derby. Juventus Stadium tar bara ca 41 000 åskådare, men är nästan fullsatt jämnt.

De nya arenorna kommer ta färre åskådare, men kommer bli mer befolkade. Det är en viktig detalj. För med fulla arenor, så är chanserna större att sponsorerna är beredda att betala och de större spelarna är mer villiga att komma. Produkten blir då bättre, och man kan ta bättre betalt för den. Den ena leder till det andra.

Serie A ligger långt efter, men sakta men säkert börjar de krypa ikapp det mer moderniserade fotbollseuropa.

Vare sig vi vill eller inte.

Lorenzo Medici

Det gäller att vara bäst när det gäller som mest

Ett sent insläppt mål i Moskva, en fantastisk Aguero som vände på steken mot Munchen. Viktiga moment som avgjorde gruppen lika mycket som matchen som ikväll.

Roma hade sina chanser, Holebas friläge, Gervinhos chans, Ljajics för höga skott, Manolas stolpe osv. Men det gäller att ta vara på sina chanser. Roma gjorde en fantastisk bra första halvlek och egentligen likaså Manchester City.

Men det var framför allt i andra halvlek som Pellegrinis mannar visade sin rutin och sin skicklighet. Man började kontrollera Romas fart bättre, började diktera tempot mer. Sedan gäller det ha spelare som Samir Nasri som kan göra mål på egen hand från ingenstans.

Förutom bakslaget mot Bayern Munchen kan ändå Roma vara hyfsat nöjda med sitt Champions League-äventyr. Detta var den första resan för Garcias Roma och det ser ut att kunna bli fler chanser. Troligen redan nästa år. Då kommer Roma och deras spelare ha nytta av denna lärdom.

Man gjorde en grym match borta mot Manchester City, krossade CSKA hemma och nu i den sista matchen var det små marginaler som avgjorde. Men man är fortfarande en bra bit ifrån de riktigt stora lagen.

City lär bli farliga framöver. De lyckades ta sig ur ett mycket svårt läge där de nästan var utslagna och i den sista matchen när det skulle avgöras gjorde de en mycket stark insats. Vi ska inte glömma att de saknade sina tre bästa spelare i  Aguero, Touré och Kompany. De gör bedriften ännu mer imponerande.

De Michelis rutin var ovärderlig, Hart gjorde ett par avgörande räddningar, Mangala käkade upp Totti, Nasri bidrog med sin stora klass, brassarna på mitten var nyttiga och Clichy var oförskämt bra på sin kant.

I Roma var Nainggolan och Gervinho fantastiska i första halvlek men kallnade i andra och Manolas var riktigt bra längst bak.

Men Keita trampade boll lite väl mycket, Maicon spelade under sin vanliga nivå, Pjanic var för osynlig och Totti hade svårt att komma rättvänd.

För att Roma ska kunna ta sig längre i Champions League kommer det nog krävas att några spelare tar ytterligare steg i karriären ( t ex Iturbe, Destro, Ljajic, Pjanic), att få tillbaka en formstark Strootman och  även värva två, tre spelare varav en riktig striker om inte Destro kan ta den rollen.

Nu får Roma ta nya tag i Europa League och framför allt så kommer de satsa allt på sitt stora mål.

Att försöka peta ner Juventus från scudetto-tronen.

Lorenzo Medici

Ett avancemang bland kakor, lättnad och risk

Kanske har ni någon hört ordet “Biscotto” någon gång. Och då menar jag inte kaka som i ordets rätta bemärkelse. Nej, utan det “Biscotto” som förekommer i fotbollens värld, vilket menas  ungefär, uppgjord match.

Uttrycket härstammar från hästkappslöpningarnas värld, där man ibland kunde ge hästarna kex med otillåtna preparat.

0-0-matchen mellan Juventus-Atletico Madrid från igår skulle kunna varit en typisk “Biscotto”. Där man kommit överens om att spela oavgjort för att det gynnar båda lagen. Inga pengar, inga direkta muntliga överenskommelser, utan mest som ett tillfälle att tas vara på. Alla vet vad som gäller.

I Italien är detta inget ovanligt. Det var därför italiensk media idag plockade upp uttrycket lite här och där för att beskriva matchen igår. Nu tror jag inte riktigt att det var så.

Givetvis påverkade den eventuella utgången av ett oavgjort resultat lagens prestation, men om fler bra lägen att avgöra hade funnits hade säkert något av lagen tagit dem.

Juventus var tvungna att balansera jakten på att bli gruppetta med att inte riskera att missa avancemang helt och hållet. Det betydde att jakten aldrig intensifierades speciellt mycket och att desto längre matchen gick så ville man inte bli snuvade på ett baklängesmål på någon fast situation eller liknande.

Inte för att Atletico Madrid skapade särskilt mycket av oro för Buffon kompani. De var fast beslutna att åka hem med den poäng de behövde för att vinna gruppen. Juventus hade ett enormt bollinnehav till sitt förfogande som de gjorde väldigt lite av.

Ångesten över fjolårets respass har fortfarande inte riktigt lämnat Juventus. Att ta sig vidare oavsett om man kom etta eller tvåa var det som spelade roll. Inte minst ekonomiskt. Idag är man nog väldigt lättade att veta att man tagit sig vidare.

Men visst finns det en risk i att komma två i gruppen. Om lottningen inte går Juves väg på måndag kan man komma att ställas mot t ex Real Madrid, Bayern Munchen eller Chelsea redan i en åttondelsfinal. Men det kan ju lika gärna t ex bli Porto eller Monaco.

På måndag vet vi bättre om Juventus borde ha satsat hårdare på att vinna matchen igår.

Tills dess är nog klubben nog nöjda med att de tagit sig vidare till åttondelsfinal överhuvudtaget.

Kanske är spelarna tiil och med värda en och annan kaka på julafton.

Lorenzo Medici

Omgångens lag – 2014/15- 14^ Giornata

Omgång 14:

Fiorentina-Juventus 0-0
Roma-Sassuolo 2-2
0-1 Zaza 0-2 Zaza 1-2 Ljajic (str) 2-2 Ljajic
Torino-Palermo 2-2
0-1 Rigoni 1-1 Martinez 1-2 Dybala 2-2 Glik
Napoli-Empoli 2-2
0-1 Verdi 0-2 Rugani 1-2 Zapata 2-2 De Guzman
Atalanta-Cesena 3-2
0-1 Defrel 0-2 Defrel 1-2 Benalouane 2-2 Stendardo 3-2 Moralez
Genoa-Milan 1-0
1-0 Antonelli
Parma-Lazio 1-2
1-0 Palladino 1-1 Mauri 1-2 Felipe Anderson
Inter-Udinese 1-2
1-0 Icardi 1-1 Fernandes 1-2 Thereau
Cagliari-Chievo 0-2
0-1 Meggiorini 0-2 Paloschi
Verona-Sampdoria 1-3
0-1 Eder 1-1 Toni 1-2 Okaka 1-3 Gabbiadini

Omgångens lag (3-4-3):

Luigi Sepe (Empoli)
Släppte visserligen in två mål mot Napoli,  men gjorde tre super-räddningar som i slutändan kan ha räddad Empolis poäng. Ägs ironiskt nog av Napoli.

Leonardo Bonucci (Juventus)
Planens bästa spelare mot Fiorentina. Vann sina dueller och var mycket duktig i uppspelsfasen. “Bonunbauer”.

Gonzalo Rodriguez (Fiorentina)
Stoppade det mesta som kom i hans väg mot Juventus. Visade pondus och klokhet.

Armando Izzo (Genoa)
Gjorde blott sin tredje match från start i Serie A men imponerande mot Milan med sin energi och följsamhet. Överraskat på mig. Ett fynd.

Luca Antonelli (Genoa)
Löpte för två, gjorde matchens enda mål och var stark i både defensiven och offensiven. Landslagsklass.

Bruno Fernandes (Udinese)
Följde upp sitt fina cup-mål med ytterligare ett briljant mål mot Inter. Artist som är på väg mot genombrott?

Lucas Biglia (Lazio)
Höll ordning på defensiven och spelade fint fram till Mauris 1-1-mål. Varit mycket nyttig för Lazio under hösten.

Diego Perotti (Genoa)
Ständigt ett orosmoment för Milan-försvaret med sin snabbhet och sina kvicka fötter. Slog hörnan till målet. Bröjar likna den Perotti när han var som bäst i Sevilla.

Manolo Gabbiadini (Sampdoria)
Glimrande mot Verona med ett mål och en assist. En prestation som säkert gjorde Napoli mer sugna på att köpa honom och Sampdoria mindre sugna på att släppa honom.

Simone Zaza (Sassuolo)
Dubbel målskytt mot Roma av både klass och opportunism. Hittat tillbaka till den form han hade i början av säsongen.

Adem Ljajic (Roma)
Räddade en poäng för sitt Roma när han först satte en straff och sedan kvitterade precis innan  tiden höll på att rinna ut. Formstark.

Omgångens sämsta:

1. Milan & Inter
Milano-lagens färd mot medelmåttighet är i full fart. Det vill säga att det känns som att de är på väg ingenstans fort.

Milan förlorade mot ett lite vassare Genoa och Inter tappade en komfortabel ledning mot Udinese. De båda lagens trupper har inga riktiga ledare och många frågetecken och få svar.

Det tar ett tag att bygga nytt, men det känns som om både Inter och Milan varken har pengar eller vet hur de ska kunna ta sig ur sina storlags-dvalor.

Milan och Inter är två sovande giganter, men om det inte finns någon eller något som kan väcka dem lär de sova ett bra tag till.

2. Morgan De Sanctis & Daniele De Rossi (Roma)

Två spelare som var direkta orsaker till att Roma inte tog chansen att vinna över Sassuolo och därmed närma sig Juventus i tabellen. De Sanctis bjöd på ett mål när han slöade med bollen vid fötterna och De Rossi var tämligen usel ända fram till att han kryddade sin svaga insats med att bli utvisad. Odugligt.

3. Napolis försvarsspel
Med det menar jag inte bara de fyra längst bak utan försvarsspelet över hela planen. Maggios dekadens har jag pratat tillräckligt om, men även Ghoulam är inte i närheten av fjolårets prestationer och mot Empoli var Albiol och Henrique skakiga.

Men även mittfältarna med defensiva uppgifter, Jorginho & David Lopez, var förvirrade och plockade aldrig upp rätt spelare när Empoli ställde om. De var i stort sett heller aldrig kreativa i uppbyggnadsfasen.

Napoli har problem med försvasspelet och kanske hamnar ansvaret trots allt till sist på Rafa Benitez.

Skytteligan:
9 mål: Carlos Tevez (Juventus) 8 mål: Mauro Icardi (Inter) José Callejon (Napoli) 7 mål: Jeremy Menez (Milan) Gonzalo Higuain (Napoli) Pablo Dybala (Palermo) Antonio Di Natale (Udinese).

 

Lorenzo Medici

Brittiska Genoa flyger fram i Serie A

Genoa räknas som Italiens äldsta klubb och bildades 1893. Det var de brittiska hamnarbetarna som tog fotbollen till staden och den förste professionella tränaren, William Garbutt, hade ett starkt inflytande på laget.

Det känns som om Genoas anor har inpräntats i tröjorna, som om influenserna fortfarande lever kvar. Atmosfären på Stadio “Marassi” känns nästan som att uppleva en engelsk match på åttio-talet.

Ja, att se Genoa 2014 känns faktiskt som att se en uppgraderad brittisk fight från förr. Läktarna ligger tät kring planen, det jublas vid varje vunnen hörna, och man spelar med fart, löpvilja och kämpaglöd.

Tränare Gasperini menar att denna upplaga till och med är bättre än den han hade med Diego Milito och Thiago Motta. Kanske är det för tidigt att säga om han har rätt, men visst har han lyckats skapa ett svårslaget och vasst lag av det material han har till sitt förfogande.

Det är inte på något sätt någon stjärnfysik som Gasperini och Genoa håller på med, utan snarare har man med enkla och smarta medel byggt ett lag med tanke.

Man har valt centrala anfallare som är starka och kan göra mål i Pinilla och Matri, man har löpvilliga och snabba yttrar i Perotti, Iago och Lestienne och man har grovjobbare centralt som orkar hur mycket som helst i t ex Sturaro och Bertolacci.

Man har mer defensiva yttrar i t ex Antonelli och Edenlison som löper tills de stupar och det finns en tydlighet i försvarsspelet.  Alla jobbar för varandra och Genoa är verkligen ett lag i ordets rätta bemärkelse. Man har redan slagit Juventus med 1-0 och igår fick Milan uppleva samma siffror på Marassi.

Gasperinis brittiska Genoa flyger fram i Serie A och gör det med stor övertygelse. De spelar med stort självförtroende och med enormt stöd från deras supportrar.

Att de nu placerat sig som ensam trea i tabellen är smått sensationellt, men också logiskt sett till den tydlighet man byggd projektet med.

Innan säsongen var Genoa ett av de “mindre” lagen som jag tippade ha goda chanser att utmana om en plats ut till Europa.

Men då menade jag Europa League och inte Champions League.

Kampen om tredjeplatsen är en öppen historia och helgen berättade om tre stora lag med stora problem.

Milan drogs med i Genoas tempo och gjorde visserligen en rätt bra match, men samtidigt har det gått så pass långt att man inte är speciellt förvånad att man är lite sämre än Genoa. Det finns väldigt mycket kvar att jobba på för Pippo Inzaghi om Milan ska kunna bli ett storlag igen. Framför allt så är inte truppen av den digniteten.

Kusinerna från Milano, Inter har dock än större problem. Mancini-effekten har uteblivit och laget ser väldigt sårbara ut.

Igår mot Udinese hade man full kontroll på matchen i en halvlek bara för att rasa samman i den andra. Udinese behövde inte göra mycket för att börja riva upp sår i Inters backlinje och få sina motståndare att darra.

Detta Inter känns nedbrutet från Mazzarris dagar, men innehåller också en märklig blandning av spelare.

Inter har spelare som borde vara bättre men inte är det (Ranocchia, Hernanes, Juan Jesus osv), spelare som inte är bättre än vad de är (Nagatomo, Dodo, Kuzmanovic osv), en fallen argentinsk anfallare (Palacio) och en ung supertalang som får bära för stor börda (Kovacic).

Jag är osäker på om vinterns transferfönster verkligen kan rädda detta Inter. Det finns det inte pengar till och problemen sitter nog djupare än så.

Även Napoli visade upp sina stora brister. Det har varit svårt att bli klok på Rafa Benitez Napoli. Ena stunden känns man förlorade i sina defensiva brister och andra dagen radar man upp segrar och verkar vara på gång.

Men jag undrar om inte matchen mot Empoli ändå adresserade de bekymmer som Napoli har och alltid kommer ha. Efter varje förlust eller tappad poäng pratar Benitez om att man borde utnyttjat bollinnehavet bättre, att man hade lite oflyt, men jag hör sällan någonting om att åtgärda de taktiska brister man har i det defensiva spelet.

Jorginho och David Lopez verkade helt förvirrade varje gång Empoli ställde om till anfall. Benitez borde veta om hur sina motståndare spelar och hans spelare borde vara informerade hur de ska agera. Eller så har de inte blivit det.

Det är också märkligt att se hur mycket sämre Marek Hamsik blivit. Det är nästan så att han tappat all motivation och energi. När han blir utbytt för femtioelfte gången kan han väl åtminstone bli lite förbannad, visa någon sorts reaktion.

Det är som om han funnit sig i situationen. Det är som om hela laget har funnit sig i Benitez sätt att tänka, funnit sig i Rafas envishet med att ställa över spelare hit och dit.

Det känns som om den spanska sjukan smittat hela laget och att de har svårt att bli friska och kanske finns det ingen medicin förutom att operera bort det onda.

Eftersom Napoli, Inter och Milan har sina problem är tredjeplatsen en mycket öppen historia. Fiorentina har smugit med och tog poäng mot Juventus i fredags, Lazio hittade tillbaka till vinnarspåret efter ha vunnit över sorgliga Parma och ikväll kan Sampdoria ta sig upp på en fjärdeplats om man vinner över Hellas Verona.

Men just nu är det Genoa som härskar över tredjeplatsen på ensamt manér.

På deras egna brittiska vis.


Lorenzo Medici

En oförändrad toppstrid

Så blev det status quo trots allt. Juventus poängtapp i fredags var inte helt oväntad. Ett Juve som främst hade matchen mot Atletico Madrid i sina sinnen och som inte var på topp. Ett Fiorentina som säkerligen i grunden ville vinna, men desto längre matchen gick nog var hyfsad nöjda med en poäng.

Matchen var en liten besvikelse där Leonardo Bonucci var bäst på plan. Men trots att Roma hade en fått en liten “break-boll” att ta vara på, så tog de den inte. Jag vet inte om de ska se matchen mot Sassuolo som två förlorade poäng eller en vunnen poäng.

Sassuolo är ju trots allt ett lag man ska kunna vinna över på hemmaplan. Men samtidigt utspelade sig matchen så att man låg under med 0-2 (efter en jättemiss av De Sanctis vid första målet) när Daniele De Rossi blev utvisad i den 51:a minuten och ändå lyckades de komma ikapp till 2-2.

De Sanctis och De Rossis insatser var riktigt dåliga och Kevin Stootman var långt ifrån någon som helst form. Allt medan Simone Zaza var tillbaka i det slag som han var i början av säsongen. Adem Ljajics dubbla mål bekräftade att han troligen är Romas mest formstarke spelare just nu.

Nu får Juventus och Roma kämpa vidare med samma poängdifferens som tidigare och visst kändes det ändå trots allt som om Roma missade chansen att komma ikapp.

Nu väntar en ödesmättad Champions-vecka för de två scudetto-jagande lagen. Avancemang eller inte? Det är också saker som kommer inverka på titel-jakten i vår.

***
Pablo Dybala är som ett resande fotbolls-tivoli. Vart han än anländer så sprudlar han av fotbollsfyrverkeri. Han kommer bli dyr för de stora europeiska klubbar. Riktigt dyr.

***
Fernando Torres lär inte spela från start idag. Jag undrar om han någonsin kommer göra det igen för Milan.

***
Ikväll ska Andrea Stramaccioni möta sitt gamla Inter. Ett Inter som behöver hitta rätt spår efter förlusten mot Roma. Sägs att Mancini ska spela 4-3-3 med Kovacic som ytteranfallare.

Jag känner mig ytterst tveksam över den lösningen.

Lorenzo Medici

Konsten att bygga ett palats i Florens

Kampen om tredjeplatsen i Serie A är en öppen historia. Det största fokuset ligger på om Milan och Inter ska kunna återvända till Champions League via den vägen, Napoli borde vara det tredje bästa laget på papperet och Sampdoria och Genoa är överraskningarna som är och nosar på topp tre.

Men Fiorentina smyger med utan att göra något större väsen av sig. Detta Fiorentina som de två senaste åren under Montella drabbats av otaliga skador.

Det är som om de vill bygga ett palats, men alltid när de är på väg att bli klara så rasar det ihop och man får börja om.

Givetvis handlar mycket av detta om Giuseppe Rossi och hans knän, men också om Mario Gomez knän, om att Borja Valero plötsligt tappar form, att Cuadrado inte hittar rätt, att Bernardeschi blir skadad precis när han var på gång och att man inte fick igenom de värvningar man hoppades på i somras.

Många olika orsaker som gör att Montella aldrig riktigt kan få vara den arkitekt han vill vara. Det där palatset som fortfarande får stå oklart.

Men nu smyger de med i kampen om tredjeplatsen trots alla käppar i hjulen. Och Borja har sett bättre ut, Cuadrado briljerar ibland och till och med Mario Gomez har gjort mål. Och någonstans i kulisserna kör Beppe Rossi rehab.

Det är snart januari och Fiorentina kan komma att försöka revanschera sig med en Sjachtar-Fernando, en försvarare och någon anfallare att täcka upp alla skador med (och kommande skador).

Fiorentina har ett gigantiskt sparkapital som ligger och väntar och om Montella bara kan hålla dem flytande, bara kan ha tredjeplatsen inom synhåll till i mitten av januari så tror jag att de har bra chanser att vara med i striden om en Champions League-plats i maj.

Ikväll ska de möta sina största antagonister Juventus. Det kommer sväras och hatas. Den där speciella stämningen kommer läggas över Artemio Franchi runt nio-tiden och få arenan att vibrera.

Är det någon match som jag tror att Juventus inom den närmsta tiden kan tappa poäng i, så är det nog ikväll. Inte minst när Allegri och hans mannar har Champions League att fundera över inom ett par dagar. Juventus har därför två saker att tänka på och det brukar kunna bli ett litet problem.

Fiorentina däremot har bara en sak i sina huvuden. Att vinna mot Juventus.

Ja och så att bygga det där palatset, kanske då.

Lorenzo Medici

Nya protagonister från Cup-veckan

Felipe Anderson (Lazio)
Det är en annan Felipe Anderson vi sett under hösten än den vi såg ifjol. En Felipe Anderson med större självförtroende. Mot Varese var han mycket rörlig och skapade många farligheter. Dessutom smackade han dit ett mycket vacker mål. Nu när Antonio Candreva är skadad är tiden inne för Anderson att kliva fram.

Diego Laxalt (Empoli)
För mig är det en gåta att han knappt fått spela någonting alls under hösten. Nu när han fick chansen i cupen tog han den direkt. Gjorde ett fint mål och en stark insats med sin snabbhet och dynamik. Free Laxalt!

Richmond Boyake
Blev lite onödigt utvisad häromsistens i ligan, men tog revansch direkt i cupen med att göra båda målen när Atalanta slog ut Avellino. Ghananen har stora kvalitéer som Bergamo-klubben bör utnyttja oftare.

Lucas Evangelista (Udinese)
Talangfulle Lucas Evangelista har inte spelat mycket under hösten. Kanske bör Stramaccioni använda honom lite oftare. Hoppade in mot Cesena, såg pigg ut och språngnickade in 3-2-målet.

Levan Mchiledze (Empoli)
Visst finns det spelare som leker Zlatan. Georgiern Levan Mchedlidze gjorde nämligen så här mot Genoa:

[youtubeplay id=”UQBnIDMOJDM” size=”medium”]

Javier Saviola (Verona)
Var kanske inte glimrade mot Perugia, men gjorde matchens enda mål på straff och var en av de bättre spelarna på planen. Det är kanske dags att börja få in honom i startelvan nu, Mandorlini?

Piotr Zielinski (Empoli)
Var mycket bra mot Genoa med sin fina teknik. Är i dagsläget ett bättre alternativ än Simone Verdi enligt mitt tycke.

Bruno Fernandes (Udinese)
Då greken Kone varit en liten besvikelse är det kanske på sin plats att låta den lille tekniske portugisen spela in sig som trequartista i startelvan. Inte minst om man gör sådana här mål:

[youtubeplay id=”oHSRRYei50Y” size=”medium”]

Lorenzo Medici

Omgångens lag – 2014/15- 13^ Giornata

Omgång 13:
Sassuolo-Verona 2-1
0-1 Moras 1-1 Sansone 2-1 Taider
Chievo-Lazio 0-0
Milan-Udinese 2-0
1-0 Menez (str) 2-0 Menez
Cagliari-Fiorentina 0-4
0-1 Fernandez 0-2 Fernandez 0-3 Gomez 0-4 Cuadrado
Cesena-Genoa 0-3
0-1 Matri 0-2 Antonelli 0-3 Självmål
Empoli-Atalanta 0-0
Palermo-Parma 2-1
1-0 Dybala 1-1 Palladino 2-1 Barreto
Juventus-Torino 2-1
1-0 Vidal (str) 1-1 Peres 2-1 Pirlo
Roma-Inter 4-2
1-0 Gervinho 1-1 Ranocchia 2-1 Holebas 2-2 Osvaldo 3-2 Pjanic 4-2 Pjanic
Sampdoria-Napoli 1-1
1-0 Eder 1-1 Zapata

Omgångens lag:

Marco Sportiello (Atalanta)
Gjorde flera kanonräddningar vilka räddade poängen för Atalanta. En av höstens stora överraskningar.

Bruno Peres (Torino)
Stod för en fantastisk rusch över hela plan som han sedan avslutade med att skicka in Torinos kvitteringsmål i derbyt mot Juventus. I övrigt mycket nyttig för sitt lag med sina löpningar. Enorma löplungor.

Stefan Savic (Fiorentina)
Lysande insats i backlinjen när han vann i stort sett alla sina dueller.

Jose Holebas (Roma)
Vågade ofta kliva på i offensiven och gjorde ett mycket vacker mål när han sprang ifrån Inter-försvararna och dundrade upp bollen högt i Handanovics vänstra hörn.

Radja Nainggolan (Roma)
Rena gladiatorn på mitten för sitt Roma mot Inter. Vann boll och skapade även farligheter med sin dynamik och sitt fina passningsspel.

Andrea Pirlo (Juventus)
Räddade tre poäng till Juventus i derbyt. Imponerade egentligen speciellt mycket ända fram till sista minuten då han klev fram och avgjorde med ett perfekt skott i Gillets högra hörn.

Miralem Pjanic (Roma)
Finsnickrade på mitten med sin sublima teknik mot Inter och blev sedan matchens matador när han först gjorde 3-2 på en retur och sedan punkterade matchen efter en mästerlig frispark.

Mati Fernandez (Fiorentina)
Tvåmålsskytt mot Cagliari och allmänt listig på mitten för Fiorentina. En av hans bästa matcher i den violetta tröjan.

Gervinho (Roma)
Retade gallfeber på Dodo med sin snabbhet. Gjorde första målet och var alltid ett hot. Fundamental.

Jeremy Menez (Milan)
Gjorde första målet på straff och promenerade sedan elegant in i Udineses straffområde och satte tvåan. På rätt humör.

Diego Perotti (Genoa)
Låg bakom mycket av Genoas offensiv på sin kant med sin snabbhet och sina kvicka fötter. Fin värvning.

Omgångens sämsta:

1. Paolo Valeri (Domare, Milan-Udinese)
Missade en straff för Udinese, såg inte Hondas hands innan han drogs ner och kompensations-utvisade sedan Essien. Valeri är helt enkelt inte en bra domare.

2. Stephan Lichtsteiner (Juventus)
Täckte aldrig upp i defensiven och skapade sällan någon vettigt offensivt. Blev sedan utvisad efter två kapningar. En av de sämsta matcher Lichtsteiner gjort i en svartvit tröja.

3. Dodo (Inter)
Återvände till Stadio Olimpico och blev rejält uppsnurrad av Gervinho. Känns mycket sårbar i en fyrbacsklinje. Just nu är det nog mest Roma som är nöjda med övergången.

Skytteligan:
9 mål: Carlos Tevez (Juventus) 8 mål: Jose Callejon (Napoli) 7 mål: Mauro Icardi (Inter) Jeremy Menez (Milan) Gonzalo Higuain (Napoli) Antonio Di Natale (Udinese)

Lorenzo Medici

Kung Midas och straffområdesdomarnas meningslöshet

Torino var på väg mot deras första poäng på evigheter i ett derby mot Juventus. De hade gjort sig förtjänta av det. Bruno Peres hade slagit till med ett solomål som skulle göra Maicon grön av avundsjuka. Torino var på väg att pricka in en taktiskt fullträff mot ett för dagen segt Juventus.

Men då klev han fram, som nästan från ingenstans. Mittfälts-maestron och spelgeniet. Mannen med den sagolika touchen, han som behandlar bollen som om den vore en fågelunge. Han som fortfarande målar fotboll likt en ung renässans-prins. Den evige Andrea Pirlo.

Han fick på en perfekt träff precis när tiden höll på att rinna ut. Han räddade tre poäng i ett derby där Juventus spelade under sin normala nivå.

Där Pogba och Tevez såg riktigt slitna ut och där yttrarna Evra och Lichtsteiner var riktigt dåliga.

Trots att Pirlo ibland har sett lite seg ut den här säsongen, och trots att han ibland är en riskfaktor med sin långsamhet (och sitt stundtals bristande defensiva jobb) så lämnar han mer av värde till bordet än vad han tar bort.

Och så kommer det kanske alltid vara ända tills han lägger skorna på hyllan.

För Torino var Pirlos segermål naturligtvis en hård spark i magen. Det var ju liksom redan klart. Marco Benassi kommer säkert gräma sig länge över den där förlorade duellen som föranledde målet.

Men det krävs genier för att hitta rätt med ett skott från det avståndet vid det tillfället.

**

Hade Juventus tappat poäng så hade Roma plockat in värdefulla poäng. Segern över Inter var något märklig. Roma var det klart bättre laget, men hade ändå svårt att skaka av sig de blåsvarta.

Inters försvar hade problem. Ytterbackarna är inte av tillräckligt hög kvalité och Andrea Ranocchia verkar ha svårt med omställningen till fyrbackslinje. När inte heller Mateo Kovacic kunde starta försvann mycket av den behövliga kreativiteten på mitten.

Inter var dock duktiga på att ta vara på de få misstag som ändå Roma-försvaret gjorde. Men logiskt nog höll det inte i nittio minuter. Roma hade helt enkelt en klart bättre elva på planen och det tog ut sin rätt.

Gervinho var alltid för snabb för Dodo och kompani, Nainggolan lekte storslagen gladiator, medan Pjanic agerade prins av finess. Trots att Romas seger var hotad så borde den inte ha varit det.

Garcias mannar ser ut att vara på väg mot bra form medan Inter och Mancini har mycket kvar att jobba med. Risken är stor att man är på väg mot ytterligare något år utan Champions League-fotboll.

**

Inters stadsrivaler, Milan är då kanske aningen närmare det målet. Den där tredjeplatsen som behandlas som en helig graal. Och som alla glömmer bort att man först måste ta sig igenom kvalets ovissa portar innan man hamnar i fotbollens paradis.

Men en tredjeplats ger supportar, spelare och presidenter tro, hopp och drömmar över en sommar. Det är ju mycket det man lever på i fotbollens snurrande värld.

Milans seger över Udinese handlade delvis om att de rödsvarta till stora delar ägde matchen totalt mot ett rätt färglöst Stramaccioni-gäng.

Den handlade också om att Jeremy Menez hade vaknat på rätt sida, men framför allt skulle den komma att handla om straffområdesdomarnas meningslöshet och Paolo Valeris inkompetens.

För mig är Valeri en av de sämre domarna i Serie A vilket gör att jag inte är förvånad att han gör misstag, men desto mer förvånad att han ofta får ta hand om stora matcher. Det handlar om någon slags hierarki antar jag.

Men matchen igår belyste annars straffområdesdomarnas totala meningslöshet. Adel Rami hade en nick som såg ut att vara över linjen på TV-repriserna. I efterhand har jag sett andra vinklar och repriser där jag inte är lika säker.

Oavsett om bollen var inne eller inte så kunde inte straffområdesdomaren se om bollen var över eller inte. Fine, det kunde vi inte heller efter massor av repriser så jag kan inte anklaga honom för något.

Men poängen är att det är en av anledningarna till att straffområdesdomaren överhuvudtaget existerar. Att han ska kunna hjälpa till vid sådana situationer. Men vad är det för mening om han bara kan hjälpa till vid tydliga situationer där alla ändå ser om bollen är över eller inte?

Om han dessutom inte kan hjälpa till att väcka liv i Valeri när Armero fäller Badu eller när Honda tar ned bollen med armen innan han dras ner, ja då kan man ju verkligen börja undra vad man ska ha straffområdesdomaren till.

För mig är det bättre att plocka in alla Eagle-eye-apparater som finns och ge de meningslösa domarna en meningsfull uppgift.

**

Ett annat lag som också lurar i Champions-vassen, är Fiorentina. Även de hade lite hjälp med domaren mot Cagliari, men visade även upp en hel del egen skicklighet. Till och med Mario Gomez gjorde mål efter vad som känts som en evighet.

Och på fredag ska “Viola” möta sina största antagonister, Juventus. Är det någon match som de svartvita är en aning oroliga för och som Roma sätter sitt hopp till, så är det nog just när “Den gamla damen” åker till Artemio Franchi för att ta emot supportrarnas öronbedövande hat.

Då kan det komma att krävas mer än att Andrea Pirlo tvingas leka Kung Midas.

Lorenzo Medici
ANNONS
ANNONS

Hej, du har en äldre version av webbläsare

För en bättre upplevelse på fotbollskanalen, vänligen byt till senare version

chrome
safari
ie
firefox
Fortsätt ändå