POPULÄRA LAG

POPULÄRA SPELARE

ANNONS

Crouching Roma, Biting Bate

Man kan få Bate Borisov att framstå som Bate Borisov eller man kan få Bate Borisov att framstå som ett topptrimmat Borussia Dortmund. De rödgula valde det senare alternativet. För när Roma hukade sig så bet Bate ordentligt när de fick chansen.

Det råder inget tvivel om att Roma i grunden är det bättre laget, har bättre spelare och spelar i en starkare liga än Bate Borisov. Det spelar dock mindre roll om man kliver in med fel inställning och inte spelar som ett lag. Då kan det “sämre” laget vinna. Det är en del av tjusningen med fotboll och vi såg det inträffa på flera olika platser under gårdagens Champions League-kväll. Och det var väl just vad Roma gjorde , klev in med fel inställning och inte spelade som ett lag. 

Visst, försvaret agerade förvirrat, havererade och släppte in mål. Visst, Florenzi blottade sina defensiva brister på sin högerkant, men fick också väldigt lite hjälp. Visst, Szczesny agerade förbryllat vid andra målet, men försvarsspelet fungerade inte över hela plan. Vainqueur kändes som en fisk på torra land, Nainggolan var en Ninja utan slagkraft och Pjanic sprang runt i ett vakuum.

Igår kunde man sakna en Seydou Keita som hämtar in bollar och klistrar ihop mittfältet.

Men lika mycket som det var den defensiva delens fel att Roma låg under med 3-0 i paus var det den offensiva delens. Anfallet bestod av tre solister som körde på egen hand. Iturbe flaxade runt utan kompass och Salah och Gervinho sprang hela tiden på sina egna stigar. Och när varken Dzeko eller Totti fanns att tillgå i det främre ledet fanns det ingen som kunde hålla i boll eller fixa frisparkar. Det gjorde att bollen ofta kom tillbaka lika fort som den kom upp och man blev sårbara för Bates snabba omställningar.

Roma kom ut till den andra halvleken klart förbättrade. Delvis på grund av byten, delvis på grund av bättre inställning och delvis på grund av att Bate sjönk längre ner i planen. Jakten på en kvittering var nära att lyckas, Florenzi träffade ribban och Salah brände en jättechans, men det var försent. Den katastrofala första halvleken kostade Roma matchen.

Inte för att en poäng hade förändrat jättemycket. Man hade ändå varit tvungna att ta minst fyra poäng i dubbelmötet mot Leverkusen. Man har nu lyckats omvandla den där fina poängen mot Barcelona till obetydelse och satt sig själva i en svår situation. Precis som i fjol när man tappade mot CSKA.

Romas säsong har hittills varit för mycket berg och dalbana. Ena dagen vinner man över Juventus på ett imponerade sätt, andra dagen tappar man poäng mot Sassuolo. Ena veckan kryssar man mot Barcelona och andra veckan förlorar man mot Sampdoria.

Nu följde man upp en fin 5-1-seger över Carpi med att slarva bort poäng i Vitryssland.

Roma har ännu inte vuxit upp.

Lorenzo Medici

Copa Medici Cup- "Fyndet från Solin gjorde allt rätt"

Copa Medici Cup – omgång 6:

10p Nikola Kalinic (Fiorentina)
Stod för en mästerlig insats mot Inter. Fixade en straff, orsakade Mirandas utvisning och gjorde tre mål. Löper mycket och rätt, spelar för laget och är alltid giftig i straffområdet. Är något av en blandning av Klose, Boksic och Hakan Sukur.

9p Emmanuel Badu (Udinese)
Matchens stora matador mot Bologna. Löpte igenom Bologna-försvaret och satte dit 1-1 och låg även bakom Zapatas mål. Kommer säkert säljas dyrt i sommar. Super-Badu.

8p Marco Benassi (Torino)
Drog till med en supervolley som ekade över hela Turin. Målet gav Toro ett 2-0-försprång som Palermo aldrig kunde hämta upp. I övrigt fin slitvarg och hyggligt passningsspel.

7p Gonzalo Higuain (Napoli)
När Higuain är som en rasande tjur i en porslinsaffär är han som bäst. Som mot Juventus. Gjode 2-0-målet med kraft och skicklighet.

6p Marcos Alonso (Fiorentina)
Transformerad till en förnämlig ytter av Sousa. Låg bakom 0-3-målet mot Inter och tryckte ner den blåsvarta backlinjen med sitt offensiva mod. Dags för landslaget snart?

5p Lucas Biglia (Lazio)
Var tillbaka och gjorde sin närvaro hörd på en gång. Viktig som filter framför försvaret och målskytt på straff. Nyckelspelare.

4p Miralem Pjanic (Roma)
Dansade bosnisk samba med Carpis försvar och styrde Romas offensiv med sin fina teknik. Målskytt på frispark…igen.

3p:  Federico Dionisi (Frosinone), Borja Valero (Fiorentina) Josip Ilicic (Fiorentina)

2p: Jorginho (Napoli), Lorenzo Insigne (Napoli)  Diego Laxalt (Genoa) Kostas Manolas (Roma)

1p: Blerim Dzemaili (Genoa) Matias Vecino (Fiorentina) A. Gomez (Atalanta) Mohamed Salah (Roma) Mario Lemina (Juventus) Duvan Zapata (Udinese)

Minuspoäng:

-5p Hernanes (Juventus)
Rena rama katstrofen som defensiv mittfältare mot Napoli. Långsam, vann ingen boll och svag i passningsspelet. Det var hans lösa passning som orsakade Napolis andra mål.

-4p Miranda (Inter)
Hade en mardrömskväll mot Fiorentina. Ofta på fel ställe och blev utvisad när han hamnade på efterkälken och drog ner Kalinic. Vem som var orsaken till att han hamnade efter? Han själv efter sin felpass.

-3p Samir Handanovic (Inter)
Klantade till det rejält när han drumlade med bollen och sedan drog ner Kalinic. Kunde även ha gjort bättre vid andra målet.

-2p Fredy Guarin (Inter)
Syntes oftast inte mycket mot Fiorentina och när han gjorde det var det för att han stämplade folk till vänster och höger. Dålig och okontrollerad. Borde inte starta jämnt och ständigt.

-1p Simone Padoin (Juventus) Geoffrey Kondogbia (Inter) Davide Santon (Inter) Felipe Melo (Inter) Alessio Romagnoli (Milan) Riccardo Saponara (Empoli)

Poängligan:

22 p: Eder (Sampdoria) 20 p: Higuain (Napoli) 17 p: Insigne (Napoli) 14 p: Felipe Melo (Inter) 13 p: Miralem Pjanic (Roma) Mario Balotelli (Milan) 12 p: Marcos Alonso (Fiorentina) Stevan Jovetic (Inter) Riccardo Meggiorini (Chievo) Riccardo Saponara (Empoli) 11 p: Josip Ilicic (Fiorentina) 10 p: Nikola Kalinic (Fiorentina) Alessandro Matri (Lazio).

Lorenzo Medici

Fiorentinas chockdoktrin

Efter fem raka segrar var det ändå ett Inter som klev in på San Siro för att möta Fiorentina med en del frågeställningar. Hur bra är de egentligen? Var det stundtals bristande offensiva spelet ett gynnande problem eller bara ett ”progress in work”? Var det fina försvarsspelet en trend eller en slump? Hur länge skulle Felipe Melo kunna dominera på mitten? Och så vidare.

Vi fick en del svar.

Fiorentina slängde in en chockdoktrin som överraskade och pulvriserade de blåsvarta. Samir Handanovic öppnade katastrof-kvällen med att fumla med bollen och orsaka en straff, som Ilicic gjorde mål på.

Det skulle visa sig bara vara början.

Bara några minuter senare dundrade samme Ilicic på ett skott som den slovenske målvakten inte kunde styra bort tillräckligt bra och Kalinic hann först fram för att peta in tvåan.

Sedan tuffade det purpurfärgade expresståget bara på.

Marcos Alonso störtade fram på sin kant, lämnade en stackars Perisic bakom sig och skickade in bollen perfekt till den alltid vakne Kalinic. 0-3. Fiorentina spelade smart och skickligt medan Inters försvar hela tiden var huller om buller.

När sedan Miranda slog en felpass hamnade han på efterkälken och i sin jakt på upprättelse drog han istället ner Kalinic. Rött kort och game over.

Inter hade framför allt stora problem centralt där mittfältet var en smärre katastrof. Felipe Melo gav bort bollar och vann färre än vanligt, Guarin var både usel och okontrollerad (varför Mancini envisas med att spela honom match efter match är en gåta) och Kondogbia var trög och slarvig.

Det tidigare så fina försvarsspelet var som bortblåst. De hade svårt att hänga med och de hamnade ofta på fel positioner. Man kan kanske skylla en del på att Jovetic skadade sig på uppvärmningen, men det är inte alibi nog för Inters kollaps.

Jag tror inte Inter är så dåliga i grunden som de var igår, men vi fick även bevis på att de inte är så bra som de fem första matcherna kanske visat.

Vi ska inte glömma bort att Jovetic räddade tre poäng i sista sekunden mot Atalanta, att derbyt hade kunnat gå en annan väg och att man inte imponerade speciellt mycket mot varken mot Chievo eller Verona.

Mycket har sett förbättrat ut för Inter under hösten och det finns fortfarande stora hopp om att man kan slåss om en scudetto, men det kan vara bra att dra lite i handbromsen och inte dra för stora slutsatser efter så få matcher. Gårdagens förlust kan vara en bra väckarklocka för Mancini och kompani. Att rida på en framgångsvåg brukar vara en lätt sak, det svåra är hur man tar en sådan här förlust. Hur drabbas självförtroendet? Börjar fjolåret spöka?

Det är egentligen nu vi kommer få se hur bra Inter verkligen är.

Vi ska heller inte glömma bort Fiorentinas insats. Paulo Sousas lag har en tydlig spelidé och det genomförs på bästa sätt. Igår var mittfältet listigt formerat med Vecino och Badelj som låga mittfältare där de alltid var spelbara och alltid visste vad de skulle göra. Borja Valero hade friare tyglar och sammanlänkade mittfältet och anfallet på ett utmärkt sätt. Alonso och Kuba slickade kanterna och tryckte ner Inters lag.

Framåt härskade Ilicic i en rätt fri roll där hans överkurs-teknik och briljanta skottförmåga röjde stora framgångar.

Och så Nikola Kalinic såklart.

Den förre Dnipro-anfallaren värvades för ynka fem miljoner euro och framstår nu som ett jättefynd. Han är kanske ingen super-anfallare, men han löper alltid mycket och rätt, vet exakt hur han ska bryta sig in i straffområdet och spelar för laget och inte för sig själv.

Igår var han perfekt.

Det är möjligt att detta Fiorentina inte kommer kunna hålla samma rymt under hela säsongen, att de hamnar i en svacka, men de har också stor ouppnådd potential. Igår spelade t ex varken Babacar, Bernardeschi eller Rossi och där finns det mycket att hämta. Dessutom är det sannolikt att Della Valle öppnar upp plånboken en aning i vinter och förstärker med en mittfältare och en försvarare.

Fiorentina har lagt Salah och Montella-historierna till det förgångna, skapat ett fint nytt projekt som både fungerar just nu och har stora möjligheter till förbättring.

Det blåser fina vindar i Florens just nu.

***
Milan blev i mångt och mycket bortdömda mot Genoa när Tagliavento visade ut Romagnoli för hårt. Men vi ska också komma ihåg att Milan var riktigt dåliga fram till dess.

De Jong såg förvirrad ut när han inte spelade centralt, Bacca borde inte ha suttit på bänken, försvaret kändes inte tryggt och man hade svårt att sammanlänka de olika lagdelarna. Efter två segrar gick man tillbaka till det mediokra Milan vi såg i början av säsongen.

Det största problemet är väl att det är svårt att se vart de stora förbättringarna ska komma ifrån. Det finns inte mycket till kvalité att hämta från bänken och det är långt kvar till vinterns mercato.

***
Diego Laxalt är en jäkligt fin spelare.

***

Lazio har upprepade gånger lyckats komma tillbaka efter en förlust, eller när man tror att de är på nedgång. Detta trots att man dras med en sorglig försvarare som Mauricio. Det är något som skiljer Piolis Lazio gentemot tidigare upplagor. Jag upplever att mittenlagen och bottenlagen är lite sämre än tidigare år vilket kan vara en del förklaringen, men en annan anledning är att man har så pass många bra spelare i laget som kan förändra en match. Biglias, Parolos, Keitas, Candrevas och Felipe Andersons högsta nivåer är väldigt höga.

***
Marco Benassi slog till med ”Eurogoal” och Toro fann snabbt vinnarspåret efter förlusten i veckan. Skadan på Daniele Baselli är dock ett tungt avbräck.

***
Emmanuel Badu ser ut att kunna bli Udineses stora spelare den här säsongen. Räkna med att någon klubb öppnar stora plånboken för honom nästa sommar.

***
Bologna, Verona och Palermo inkasserade tunga förluster. Andrea Mandorlini, Delio Rossi och även Giuseppe Iachini börjar ligga risigt till.

Lorenzo Medici

Ett Napoli på högspänning med rätt att skada

När ljuset av Sao Paolo lyser upp mörkret verkar det som om det förvandlar Napoli till ett lag som spelar på högspänning med rätt att göra skada. Det är ofta något speciellt med Napoli by Night.

Farten skruvades upp tidigt och det fanns aldrig någon anledning att sänka den och det var Napoli som trivdes bäst i den höga hastigheten. Lorenzo Insigne älskade matchtypen, väggade med Higuain och placerade in 1-0.

Mer än välförtjänt.

Napoli var bättre i allt. Deras försvarsspel var bättre, de var mer rörliga, de hade högre fart, visste bättre vad de ville göra, hade ett betydligt bättre passningsspel och var vassare framåt.

Higuain rånade Hernanes på hans svaga passning, hann före en seg Padoin och störtade mot mål med beslutsamhet och sköt tillräckligt hårt för att få Buffon att släppa in bollen. Det är härligt att se när ”Pipita” agerar som en tjur i porslinsaffär. När han lagt upp siktet och uträttar utan pardon.

Mario Lemina (bäst i Juventus igår) gjorde visserligen 2-1 direkt efter, men i rättvisans namn var det egentligen aldrig så jämnt som siffrorna visade.

Det var stora skillnader i kvalité igår.

Padoin är en medioker spelare och ställs han mot Insigne och sedan Mertens är chanserna goda att han ska bli ett rundningsmärke. Det var precis vad han blev och det borde Allegri naturligtvis ha listat ut. Det är knappast kärnfysik vi pratar om.

Hernanes var en total katastrof som defensiv mittfältare. Han spelar i ett tempo från 70-talet, vinner inga bollar och hade alldeles för många felpass (ofta för att han är för långsam i tanke och fötter).

Zaza var ovän med bollen och för trög, Dybala var lite för kär i bollen och för lätt och både Pereyra och Pogba var mest involverade i sina introverta dribblingsförsök.

Allegris val var också märkliga. En Alex Sandro på fel kant hade varit bättre än Padoin på rätt kant. Varför ställa Cuadrado åt sidan när han varit deras bästa spelare och hans fart kan trycka ner motståndarna? Varför byta ut Dybala istället för Zaza, när argentinaren åtminstone kan hitta på något på egen hand?

I Napoli var det tvärtom. Försvarsspelet är avsevärt förbättrad, trion Jorginho-Hamsik-Allan agerar perfekt på Sarri-vis och Insigne (måtte fotbollsgudarna inte ha gett honom skadebenägna knän) och Higuain är två stjärnor längst fram.

Just Jorginho har varit lite av en nyckel på Napolis mittfält. På många sätt landsmannen Hernanes totala motsvarighet. Han har återuppstått i gammal Verona-form, läser spelet lysande och försöker spela vidare på få tillslag och med fart.

Napoli har nu visat i två hemmamatcher på raken att de har en fart, ett spel och en kvalité som inget annat lag i serien har kunnat komma upp i. Juventus däremot visade att problemen är djupare än vad såret hittills visat.

***
Även om motståndet inte var det bästa så gav Roma fina svar mot Carpi. En femetta är ju aldrig fel. Pjanic styrde och ställde, Salah allltid var på väg igenom, Vainqueur debuterade fint och Gervinho kanske fick tillbaka lite självförtroende av sitt mål, fina fart och jubel istället för visslingar.

Men det blev en dyrköpt seger. Keita, Dzeko och Totti blev alla skadade. De två förstnämnda kan komma att bli borta ett tag. Detta kommer ställa Roma ordentligt på prov. Utan Dzeko och Totti finns ingen naturlig central figur i anfallet. Hur ska Garcia ställa upp laget? Pjanic bakom Salah och Gervinho? Går Salah in i mitten med Gervinho och Falque på kanterna? Får Iturbe chansen?

Tur att de tre poängen skänkte lite tillfällig ro i alla fall.

Lorenzo Medici

Hård press på Roma och Juventus ikväll

Juventus och Roma har inte startat säsongen som de hade hoppats. Nu kliver båda in i kvällen med stor press på sig själva.

Efter segern mot Juventus tidigare på säsongen tändes hoppet om att detta skulle bli Romas säsong, men då man bara lyckats ta en poäng i de två senaste matcherna mot Sassuolo och Sampdoria har nu det negativa surret börjat spridas bland supportrarna.

Roma måste helt enkelt vinna ikväll mot Carpi. Allt annat skulle vara ett fiasko och det kommer då börja skaka ännu mer kring Rudi Garcias position.

Spelmässigt har det ändå stundtals sett bra ut för Romas del. Man lyckades ta en poäng mot Barcelona, Salah har blixtrat till, Pjanic har emellanåt bjudit på Pjanic-fotboll, Florenzi har varit en frisk fläkt och Dzeko var lysande mot Juventus. Men man har inte lyckats hålla en hög jämn nivå över längre tid.

Delvis så har det visat sig att man saknar viss bredd i truppen. Bakom Dzeko och Salah finns en åldrande Totti, en Iturbe utan självförtroende och en Gervinho som tappat det mesta sedan 2013. Förvisso har Iago Falque varit bra, men han är inte en spelare som gör det där extra och höjer ett lag själv.

Bakom Digne och Florenzi har både Maicon och Torosidis visat sig vara alltför dåliga back-ups och då Castan inte verkar vara i form och Rudiger ännu är färsk har Garcia dragit ner De Rossi i backlinjen. Den italienska landslagsmannen har varit en bra lösning i försvaret, men samtidigt hade man behövt honom som filter framför försvaret.

På många sätt har man vass spets i truppen, men där truppen som helhet fortfarande har hål. Mycket av det har förstås med Strootmans knän att göra.

Sedan kan man undra hur länge humöret kan hållas uppe. Iturbe har redan visat irritation, Totti jublade knappt när han gjorde sitt trehundrade mål och Castan är sannolikt inte glad över att inte spela. Så länge ett lag vinner brukar sådant undvikas, men när det börjar blåsa jobbigare vindar brukar missnöjet komma upp till ytan.

Sedan finns det en del taktiska bitar. Edin Dzeko hämtar fortfarande boll lite väl långt ner i plan och hamnar ibland ut mot kanterna, när han istället behövs centralt. Dessutom måste Roma försöka få upp farten i spelet och utnyttja sitt bollinnehav bättre. Man har till exempel slagit flest hörnor av alla lag i serien, men inte kunnat få ut speciellt mycket av det.

Man kan också undra varför inte Garcia testat att spela med Totti-Salah-Dzeko någon gång. Kanske skulle det kunna vara en trio som skulle fungera bra.

Förväntningarna på Roma var stora inför säsongen och så länge inte Garcia kan få ut max av laget kommer han ifrågasättas och supportrarnas tålamod kommer inte vara speciellt långvarigt.

En seger ikväll är ett måste, men även efter det krävs det förbättrat spel och fler trepoängare. Annars kan fransmannen ryka innan jul.

Juventus och Massimiliano Allegri har poängmässigt gått ännu sämre än Roma. Men då de har fyra scudetton att vila sig på finns det inte samma typ av känsla av desperation. Dessutom finns tydligare ursäkter till att det gått dåligt. Skadorna på Marchisio och Khedira har vägt tungt i negativ mening och förlusterna av Tevez, Vidal och Pirlo är inget man kan ersätta över en natt.

Just de tre musketörerna lämnade ett stort hål efter sig när det gäller ledarskap. De var även livsviktiga när det gällde att knyta upp matcher och avgöra på egen hand. Nu står man med färre vinnarskallar, mindre rutin och färre ledare på planen.

Dessutom kan man ifrågasätta ledningens segfärdighet på transfermarknaden i sommar där man stirrade sig blinda på Draxler för att till slut tvingas chansa på Hernanes. Varför siktade man inte in sig på t ex Hakan Calhanoglu?

Men Allegri står heller inte helt utan skuld. Det bristande användandet av Dybala är en gåta och rimmar säkert inte helt hundra med ledningen som spenderat en stor summa för argentinaren. Även Alex Sandro och Pereyra borde kunnat utnyttjats mer. Allegri har också ändrat formation lite väl ofta. Att kunna byta spelsystem och spelare kan såklart vara en styrka och en fördel, men blir det för mycket av den varan kan också kontinuiteten bli lidande och förvirringen öka. Det känns lite som om Allegri famlar lite i hur han ska ställa upp laget. Att han liksom fortfarande letar efter rätt kombination för att kunna öppna sitt lås. Problemet är att han inte har mycket tid som helst.

Man är redan tio poäng efter Inter och vill det sig illa kan man vara tretton efter på söndag kväll. Det är många poäng att hämta upp. Att inte vinna en femte scudetto är kanske ingen katastrof i sig, då man ömsar skinn och delvis försöker bygga ett nytt lag, men man måste få ordning på spelet och hitta en elva som kan ta dem tillbaka till topp tre. Att missa en Champions League-plats skulle naturligtvis vara en ordentlig missräkning.

Allegris största bedrift och utmaning var kanske inte att ta Juventus till en scudetto och en Champions League-plats förra säsongen utan att föra in Juventus in i framtiden med fanan i topp med den trupp han har idag.

Att möta Napoli på bortaplan är aldrig lätt, men ikväll är det svårare än på länge. En ny förlust skulle sätta Juve i ett prekärt läge som kan bli svårt att ta sig ur. Både Juventus och Roma befinner sig under hård press och det är sällan någon bra miljö att jobba under om man vill nå framgång.

Det är hög tid att börja vinna för två lag som kan kan mycket mer än vad de hittills visat.

Lorenzo Medici

Copa Medici Cup: Super-Mario och Comandante Melo klättrar i tabellen

Copa Medici Cup- Omgång 5:

10 p Felipe Anderson
Åskbollen från Brasilia är tillbaka. Efter den förnedrande förlusten mot Napoli behövde Lazio ny medicin illa kvickt. Bästa receptet var en Felipe Anderson från i fjol. Äntligen kunde man känna igen de där gasen i botten-löpningarna och de där fräcka dribblingarna. Men framför allt så drog han till med ett Hollywood-mål och säkrade därmed segern över Genoa.

9p Mario Balotelli (Milan)
Gjorde sin första match från start och slog till direkt med en frispark från himlen. Sysselsatte sedan Udineses försvar och ordnade frisparkar stup i ett. Det fanns mycket som var bekant med denna Super-Mario-insats, men också en del som kändes nytt, som t ex en stor laginsats, och ett större leende på läpparna efter sitt mål.

8p Eder (Sampdoria)
Rent spelmässigt var Sampdoria förmodligen inte värda alla tre poängen mot Roma, men har man en så formstark spelare som Eder i laget kan det gå vägen ändå. Gjorde först mål på frispark och sedan var det han som slog i bollen som Manolas styrde in i eget mål. Vem trodde att Eder skulle leda skytteligan efter fem omgångar?

7p Felipe Melo (Inter)
Det är lätt att minnas den Felipe Melo som inte gjorde någon succé i Juventus, men det är svårare att komma ihåg den Felipe Melo som gjorde stor succé  Fiorentina. Idag liknar brassen mer Viola-melo än den svartvita versionen. Mot Verona blev han dessutom matchvinnare på nick. Har man en spelare som fräser i hälarna på varje motståndare och som ser varje duell som sin sista, ja då har man en del vunnet. Comandante Melo.

6p Sergio Floccari (Sassuolo)
Tränare Di Francesco verkar ha många strängar på sin offensiva lyra. Mot Palermo drog han nämligen överraskande fram Floccari-kortet och visst avgjorde han med matchens enda mål. 33-åringen vet fortfarande hur man gör mål i Serie A.

5p Juan Cuadrado (Juventus)
Är förmodligen den Juventus-spelare som är i bäst form just nu. River stora hål i motståndarförsvaren med sin snabbhet och skapar ofrivillig oreda och kaos. Synd bara att han inte har så många med sig på färden.

4p Borja Valero (Fiorentina)
Styrde spelet mot Bologna med stor klass. Fick stående ovationer när han blev utbytt i den 85:e minuten.

3p: Marcos Alonso (Fiorentina) Gary Medel (Inter) Giacomo Bonaventura (Milan)
2p: Lucas Castro (Chievo), Bostjan Cesar (Chievo), Kuba (Viola) Filip Djordjevic (Lazio)
1p: Miralem Pjanic (Roma), Alex Telles (Inter) Nikola Kalinic (Fiorentina) Mohamed Salah (Roma) Rafael Toloi (Atalanta)  Jacopo Sala (Verona)

Minuspoäng:

-5 Goran Pandev (Genoa)
Återvände till Olimpico, var osynlig och blev sedan utvisad efter en armbåge på Mauricio. Känns inte som om han har en sista Serie A-växel att bjuda på.

-4 Mattia Destro (Bologna)
Ser slö och trög ut. Mot Fiorentina brände han dessutom ett gyllene läge som kunde förändrat matchen. I den här formen kan han glömma allt som har med Europamästerskap att göra.

-3 Kostas Manolas (Roma)
Var egentligen rätt bra mot Sampdoria, men hans snedspark som gav Sampdoria segern var både dråplig och något klantig.

-2 Mirko Valdifiori (Napoli)
Napoli hade 10-0 på två matcher utan Valdifiori. Mot Carpi var han tillbaka, farten sänktes direkt och inga mål gjordes. Jag tyckte det känns långsökt att han skulle kunna upprepa samma succé i Napoli som i Empoli och det ser nu ut att besannas.

-1p Issa Cissokho (Genoa) Antonio Di Natale (Udinese) Giancarlo Gonzalez (Palermo) Dries Mertens (Napoli) Marko Livaja (Empoli) Ivan Piris (Udinese).

Poängligan:
22p: Eder (Sampdoria)  15p: Felipe Melo (Inter), Lorenzo Insigne (Napoli) 13p: Gonzalo Higuain (Napoli), Mario Balotelli (Milan) Riccardo Saponara (Empoli) 12p: Stevan Jovetic (Inter) 11p: Felipe Anderson (Lazio) 10p: Alessandro Matri (Lazio) 9p: Miralem Pjanic (Roma) Luis Muriel (Sampdoria) Fabio Quagliarella (Torino)

Lorenzo Medici

Medan de andra faller samlar Inter segrar på hög

Omgång mitt i veckan brukar vara luriga. Så även denna gång.

Medan de andra faller så fortsätter Inter att vinna. De är perfekta efter fem matcher. Även om offensiven ännu inte riktigt är så flödande som den borde kunna vara och en spelare som Kondogbia ännu inte hittat sin rätta växel så gör man det som är viktigast.

Nämligen att samla segrar på hög.

Mycket av det handlar om ett förbättrat försvarsspel. Miranda är tryggare än Ranocchia, Medel fungerar lysande som vikarierande mittback, Santon känns landslagsmässig och Alex Telles är en fin vänsterytter. Sedan var det ju det här med Felipe Melo, hans ballar av stål och samvetslösa elakhet har varit enorm för laget. Igår var brassen inte bara vinnarskalle utan även matchvinnare på skalle.

***

Lazio fick behövligt lugn efter den förnedrade förlusten mot Napoli senast. Medan det regnade utvisningar över Genoa gav Djordjevic dem lite ro i själen med sitt 1-0-mål (serben är ofta osynlig, men lika ofta målskytt) och sedan fixade Felipe Anderson resten i andra halvlek med ett fantastiskt mål. Just brassen kan vara en nyckel till hur Lazios säsong kommer utvecklas. Det var ändå han och Candreva som främst gjorde laget något alldeles extra förra säsongen.

Igår var Felipe så där extra bra.

***

Förutom att Olivier Ntcham har sett super-spännande ut har Genoa haft en rätt anonym inledning på säsongen. Det är många nya spelare i truppen och alla är inte av högsta kvalité. Gasperini måste uppfinna hjulet igen och det är inte alltid så himla lätt. Sedan är inte Perotti ännu Perotti.

***

Juventus är en patient som lyckosamt käkat alvedon senaste veckan, men där roten till problemen inte riktigt verkar botade. Ett kryss mot Frosinone på hemmaplan talar i elaka tungor. Givetvis är alla skador ett ordentligt sabotage mot att kunna få ordning på saker och ting, men ändå…1-1 mot Frosinone.

Positivt igår var Mario Lemina visade att han kan bli nyttig och att Cuadrados fina form håller i sig. Men vad gjorde Dybala på bänken?

***
Frosinones poäng var deras första någonsin i Serie A. Lustigt nog kom den när man förtjänade den minst.

***
Napoli lyckades inte följa upp segern över Napoli utan fick nöja sig med 0-0 mot Carpi. Inte riktigt vad Napoli-supportrarna hade hoppats på. Men så kan det vara i Serie A, ena dagen möter man ett sargat Lazio på hemmaplan som ger bort ytor och andra dagen möter man ett jobbigt Carpi som kväver samma ytor. Det tåls också att upprepa, att när Valdifiori spelar från start så sjunker farten. Sarri är dock säkert nöjd att man höll nollan för andra matchen i rad, men efter fyrverkeriet i söndags var detta ett stort antiklimax.

***

Årets Fiorentina är något märkliga. Man imponerar inte jättemycket, men ligger tvåa på tolv poäng. Igår dominerade man mot Bologna utan problem. Borja styrde på mitten, Alonso var vass på kanten och “Kuba” gjorde sitt första mål i en Viola-tröja. Samtidigt som det känns som om man har man överpresterat och kommer få svårt att hålla samma poängrytm så känns det på samma gång som de har underpresterat och har så mycket mer att få ut av laget. Kanske ligger sanningen någonstans mittemellan. På något sätt har i alla fall både Fiorentina och Inter dragit nytta av sina vänliga spelscheman.

***

Om Roma tror att det går att spela på max av sin kapacitet i ungefär tjugo minuter per match är de illa ute. När de fick ett mål i baken började de sätta ordentlig fart, spela med den rätta desperationen och kvitterade efter fint förspel av Pjanic och ett ännu finare avslut av Salah. Men det räcker inte med tjugo minuters bra fotboll. Manolas klantiga snedspark av bytte sedan en poäng mot noll och Roma tappade ännu mer mark upp till Inter. Märkligt att man spelade så bra mot Juventus för att sedan likna mer det Roma vi såg under våren. Eller så var Juventus helt enkelt kassa den matchen.

Jag är även skeptisk till att man ger så mycket speltid till Seydou Keita och Iago Falque. Två spelare som är bra ur en taktisk synvinkel och som kan användas under delar av en hel säsong, men startspelare i match efter match? Högst tveksamt. Problemet är att man inte har så mycket annat att sätta in. Inte så länge Strootmans knä fortsätter att jävlas, Gervinho inte är Gervinho anno 2013 och då Iturbes självförtroende är lågt och hans första-touch är så spretigt.

Att man sedan hade typ fyrtio inlägg in i straffområdet, har nio skott på mål och skapar arton hörnor och ändå bara lyckas producera ett mål tyder ju på att något inte står rätt till. Men okej, säsongen är ju längre än fem matcher.

***

Sampdoria hade kanske lite flyt att få med sig alla tre poängen, men så kan det gå när man har en Eder längst fram. Eder-Skyttekungen, Eder-frisparksprinsen och en Eder som alltid är på språng. För övrigt är det härligt fräckt av Walter Zenga att låta sjuttonåriga Pedro Pereira fortsätta på sin högerbacks-plats. Han gör det väldigt bra dessutom.

***

Det fanns en hel del lögn bakom Palermos fantastiska inledning. Nu börjar den lögnen hinna ikapp laget.

***

Det finns ingen lögn i Sassuolos framgångar. De Francesco styr ett väldigt fint lag med stor skicklighet. Igår hittade han till och med ett offensivt vapen i Sergio Floccari. Sassuolo har många strängar på sin offensiva lyra.

***

Åsnor kan tämja tjurar. Toro gick bet och Chievo flyger fram via Lucas Castros lill-slägga.

***

Nu väntar en spännande helg. Inter och Fiorentina får äntligen bekänna lite färg när de möts på San Siro på söndag, vi snackar till och med tidig seriefinal.

Dagen innan ska Napoli ta emot Juventus. En match som kan bli jobbig att förlora. Några timmar innan det måste Roma vinna över Carpi. Annars kommer det börja snackas om Rudi Garcias undergång på allvar. Och kan Milan ta tredje raka segern när de åker till Marassi för att möta Genoa vid lunchtid på söndag?

Men innan allt detta ska ju Empoli och Atalanta försöka sätta ordentligt liv i sina säsonger med en seger i kväll.

Serie A sover aldrig.

Lorenzo Medici

Nya Balotelli och Milans två ansikten

Det var på många sätt den gamla vanliga Mario Balotelli och ändå inte riktigt. Den där anfallaren som sysselsätter ett helt försvar och fixar frispark stup i ett kunde vi känna igen. Den där Super-Mario som tar över showen kändes bekant. Igår kändes det t ex som om Carlos Bacca krympte ihop under Balotellis stora skugga.

Men det var också en Balotelli som kämpade mer för laget och en Mario som bjöd på sitt största leende på länge. Kanske en mer mogen spelare och människa helt enkelt.

Och det dröjde inte många minuter innan han hade satt sitt signum på matchen. En smekande, snärtande frispark som svävade in bakom en handfallen Karnezis. Som om han gav bollen både ömhet och smisk på samma gång.

Bang, bang, Super Mario was back.

Får han det där lägena så slår han ju ofta till. Liverpool kan kanske ta lusten ur Balotelli men ingen kan ta ifrån honom hans tillslag.

När sedan Bonaventura elegant gjorde 0-2 på Montolivos laserstråle till pass och Zapata nickat in 0-3 trodde nog de flesta att det var godnatt Udinese. Kanske även Milan själva.

Men Mihajlovic skulle leka “defensiv-smart” och bytte ut unge Calabria mot den betydligt äldre Alex och flyttade ut Zapata på kanten. Tio minuter senare hade Udinese gjort 1-3 och 2-3 där båda målen initierats just utifrån Milans högerkant. Slump eller ej, så hade Milan nästan skänkt bort en klar ledning.

Ett Milan med två ansikten.

Montolivo sjönk längre ner i planen och hade svårt att erövra boll. Udinese började attackerade mer och mer och Milan spenderade större delen av den sista halvtimmen till att försvara sin ledning med näbbar och klor. För andra gången i rad släppte Milan in två mål och tvingades göra tre för att vinna en match. Det kan bli jobbigt i längden.

Det finns en del att grunna på för Mihajlovic och spelet sitter ännu inte riktigt. Men man har två raka segrar, Balotelli verkar vara i gott slag och lagmoralen i laget verkar stark.

Det finns nämligen alltid detaljer som inte är självklara att leta efter i matcher. Igår hittade jag en efter slutsignalen. Det gick inte att ta miste på glädjescenerna hos Milan-spelarna. Där fanns det något som tidigare inte fanns, något som liknade – en för alla, alla för en.

Och medan man får jobba vidare på försvarsspelet och den mentala biten kan det vara tryggt att veta att man redan har en av de viktigaste ingredienserna för att nå framgång på sikt.

Glädjen och en viljan som sammanfogar kollektivet till en stark och blomstrande enhet.

Lorenzo Medici

Copa Medici Cup - Omgång 4: "Napoli och Torino dominerar listan"

Omgång 4:

10 poäng: Lorenzo Insigne (Napoli)
Insignes fart, dribblingsskicklighet och fantasi mot Lazio hade kunnat hållit igång ett helt kraftverk om man hade dekorerat honom med solceller på kroppen. Detta var fiktion-fotboll i verkligheten. Nu måste Conte vakna och kasta in honom i den där azurblå startelvan för gott.

9p: Gonzalo Higuain (Napoli)
När Gonzalo är som bäst, som mot Lazio, är han Super-Pipita. Det vill säga ostoppbar med sin kraft och sina kliniska avslut. Tänk om han alltid var så här bra.

8p: Fabio Quagliarella (Torino)
Toro rusar på i toppen och Quagliarella är deras alfahanne längst fram. Två nya mål mot Sampdoria och livet leker.

7p: Carlos Bacca (Milan)
Utan Baccas klass hade Milan aldrig kunnat vinna över Palermo. Stötte först in det första målet och avgjorde sedan med en fint placerad nick. Till skillnad mot Mihajlovic gillade jag även hans rabona-försök. Milan måste vara en plats där de bästa får utrymme att försöka det svåra.

6p Bruno Peres (Torino)
Rena rama express-tåget på sin högerkant och körde mer eller mindre över stackars Vasco Regini. Få spelare i serien kan accelerera med boll som Peres. Toppklass.

5p Allan (Napoli)
Vann boll, gjorde mål och spelade fram mot Lazio. Brassen är hela paketet. Var precis så bra som Napoli hade hoppats.

4p Oskar Hiljemark (Palermo)
Två mål på San Siro skojar man inte bort. Håller på att etablera sig i Serie A på bästa sätt.

3p: Giacomo Bonaventura (Milan), Gary Medel (Inter), Mohamed Salah (Roma)

2p: Massimo Maccarone (Empoli),  Gregoire Defrel (Sassuolo), Matteo Politano (Sassuolo).

1p: Juan Cuadrado (Juventus), Marek Hamsik (Napoli), Davide Calabria (Milan), Afriye Aqcuah (Torino), Riccardo Saponara (Empoli), Ciprian Tatarusanu (Fiorentina).

Minuspoäng:

-5 Senad Lulic (Lazio)
Sprang runt som berusad pensionär mot Napoli och kapade spelare till höger och vänster. Vart har den gamle Lulic tagit vägen? Verkar vara helt ur fas.

-4 Wesley Hoedt (Lazio)
Efter två fina insatser där han gav hopp om att vara De Vrijs rätta partner gav han helt andra besked mot Napoli. Agerade som en trög giraff och blev förnedrad av Higuain.

-3 Panagiotis Kone (Udinese)
Strulade till det rejält för sitt Udinese med att onödigt bli utvisad. Få ursäkter finns att ta till.

-2 Bosko Jankovic (Verona)
Blev precis som Kone utvisad och satte sitt lag i skiten. Han kan tacka sin goda lycka att Pisano ändå lyckades kvittera i slutet. Verkar aldrig kunna hitta kontinuitet i sina insater.

-1p Stefano Mauri (Lazio), Mauricio (Lazio), Armando Izzo (Genoa), Vassilis Torosidis (Roma), Juan Iturbe (Roma), Vasco Regini (Sampdoria).

Poängligan:
15 poäng: Lorenzo Insigne (Napoli) 14 p: Eder (Sampdoria) 13 p: Gonzalo Higuain (Napoli), Riccardo Saponara (Empoli) 12 p: Stevan Jovetic (Inter), Riccardo Meggiorini (Torino) 10p: Alessandro Matri (Lazio) 9 p: Luis Muriel (Sampdoria), Fabio Quagliarella (Torino) 8p: Carlos Bacca (Milan), Felipe Melo (Inter), Josip Ilicic (Fiorentina).

Lorenzo Medici

#Interflygerfram #Sarri-Fotboll #Pupone300 #Super-Toro

Inter har full pott efter fyra omgångar. Visserligen har man förutom derbyt-matchen mot Milan haft ett rätt lätt spelschema, men att vinna borta mot Chievo tyder på att det finns en ny mentalitet i laget.

En vinnarmentalitet.

Det finns säkert många faktorer till det, Felipe Melo är en, Kondogbia och Jovetic är två till och det förbättrade försvarsspelet är givetvis en viktig del i det hela. Gary Medel har klivit ner i backlinjen och gjort det väldigt bra. Igår var han bäst på plan.

Vi får se hur länge Inter lyckas hålla sig hundra procent, men att man är med i toppen för att stanna verkar väldigt sannolikt.

Vi har nu en liga där det kanske saknas ett riktigt starkt lag som fjolårets Juventus, men också en liga där det känns väldigt öppet. Inter leder ligan och ser vassa ut, men är ännu ingen garanti. Roma har ett lysande lag på papperet, men vi vet inte riktigt om de kan få ut max varje vecka. Milan börjar få igång maskineriet, men kanske saknas det något. Juventus är inte samma lag som ifjol och en femte scudetto känns inte lika säkert som tidigare. Napoli började säsongen uselt, men tittar man på de två senaste matcherna kan de komma ikapp illa kvickt.

Det finns inga garantier, det är öppet och jag gillar det.

***

Trots en Super-Salah och att “Er Pupone” gjorde sitt 300:e mål i karriären kunde inte Roma vinna över Sassuolo. Kanske hade man lite baksmälla efter poängen mot Barcelona. Framför allt så var det för många spelare på plan jämfört med Barca-matchen som inte höll måttet. Iturbe tog inte chansen, Totti var ganska blek trots sitt mål och försvaret hade stora problem.

Det är lätt att anklaga Manolas och Rudiger, men de led också något oerhört av att ytterbackarna Maicon och Torosidis var så pass dåliga. Defrel och Politano blottade Romas försvar gång på gång i den första halvleken. Sedan skulle givetvis Rudiger haft straff i slutet av matchen, men samtidigt skulle Tottis mål blåsts av för offside.

Medan Inter hittills vinner sina “lättare” matcher gör Roma det inte.

Eller förresten….att möta Sassuolo ska nog längre inte definieras som en lätt match. De har en enorm kraft i sin offensiv och spelar sitt spel oavsett om man spelare hemma eller borta. De har ett lag som kan komma att jaga Europa-platser.

En av de som terroriserade Roma-försvaret mest var Matteo Politano. Även om Roma delvis kan gotta sig åt att han visade att han såg ut som en spelare för klubben i framtiden hade man nog inte velat att han skulle visa det just igår.

***

Det som Napoli bjöd på när de krossade Lazio igår var fanimej det bästa jag sett i Serie A den här säsongen. Sedan Maurizio Sarri gick över till 4-3-3 och spolade Valdifiori som playmaker har man 10-0 på två matcher. Det är ingen slump.

Igår hade man sagolikt fin rörelse och spelade med fart och med få touch. Lorenzo Insigne var fullständigt briljant, Gonzalo Higuain var Super-Pipita och trion Hamsik-Jorginho-Allan var perfekta i sina roller. Även om försvaret sällan var pressat kändes även de solida.

Sarri-fotbollen börjar ge frukt och om det är det här Napoli vi kommer se framöver kommer de plocka in poäng väldigt fort.

Lazio däremot hade enorma problem. Skadorna på Biglia, De Vrij, Klose och Candreva vägde tunga som bly och med spelare som Mauricio, Radu, Lulic och Mauri på planen sjönk man som rena rama Titanic. Jag anar att stora problem lurar bakom hörnet för Lazio. Risken är att spelare som Biglia, Felipe Anderson och Keita snart kan komma att vilja hoppa av det sjunkande skeppet, simma mot andra breddgrader och president Claudio Lotito kan tvingas att fly söderut mot Salerno.

Den här säsongen kan gå åt pipsvängen för Lazio.

***

Mötet mellan Torino och Sampdoria var en match mellan de kanske två största utmanarna till att överraskande jaga en fjärdeplats. Efter gårdagens match fanns det bara ett lag kvar på den listan. Torino.

Som jag tidigare har skrivit har de en väldigt fin balans i laget. Mellan gammalt och ungt. Mellan kreativitet och dynamik. Quagliarella är magin framåt, försvaret är stabilt, Bruno Peres en Frecciarossa utan nödstopp, Acquah en kraftpaket i två riktningar och Baselli har fötter av socker.

Att man dessutom behöll jagade spelare som Maksimovic, Glik och Bruno Peres den här sommaren tyder på att man vill något mer än bara jaga den sista Europa League-platsen.

Detta Venturiska Torino är det närmaste man kan komma Osvaldo Bagnolis Verona.

***

Juventus har tappat en del av sin kvalité från ifjol, men har lyckats plocka på sig gnuggar-skorna och hittat de rätta taktiska ritningarna. Mot Genoa var det väldigt lite skönspel, men de slet, gnetade och vann. Cuadrado är ett vapen med sin snabbhet, Pereyra var fundamental i sitt inhopp och backlinjen är sitt trygga jag.

Det som är mest oroväckande just nu för Juventus är alla skador. Igår åkte Morata dit på en muskelskada och kan bli borta ett par veckor och även Mandzukic ser ut att missa någon vecka. Lägg då till att Marchisio sedan tidigare är frånvarande. Juve har visserligen goda ersättare i Dybala och Zaza, men skadorna sabbar rytmen för laget.

***

Fiorentina imponerade inte igår mot Carpi och har egentligen inte imponerat så mycket förutom i matchen mot Milan, men man man vann och har nio poäng. Gårdagens seger kan man tacka Babacar och Tatarusanu (underskattad målvakt).

***

Bologna tog sina viktiga första tre poäng igår. Det kunde mycket väl bara ha varit en. Mattia Destro är visserligen ingen Maradona, men att han skulle se så här seg och bedrövlig ut trodde jag inte. Men Mounier är en rätt fin spelare, Diawara har talang så det räcker och blir över och Brienza kan än. Nu måste de få tillbaka skadade spelare som Giaccherini och Donsah så fort som möjligt.

***

Atalanta borde ha vunnit mot Verona, men Eros Pisano ville annat. Hans nick gav 1-1 sista sekunden. Hellas har dock huvudvärk efter det att Luca Toni var tvungen att kliva av på grund av skada. Nu är det upp till bevis för Giampaolo Pazzini. Redan på onsdag ställs han mot sitt förra lag och sina förra antagonister, Inter.

Serie A sover aldrig.

Lorenzo Medici

Hiljemarks dubbel knäckte inte Milan

Två gånger Hiljemark räckte inte för Palermo. Även om svensken inte alltid var vän med bollen gjorde han sitt yttersta som perfekt tvåvägsspelare och stärkte sina chanser som etablerad startspelare. Två mål på San Siro skojar man inte bort.

Men i sanningens namn var det Milans match. Jag tycker att det ser bättre och bättre ut för Mihajlovics mannar. Visst, de insläppta målen var inget för ett topplag, men igår försökte man driva upp tempot, ville röra sig mycket och ha energi i laget. Till stor del lyckades man med det.

Sedan blir ju allting lättare om man har en stjärna som Carlos Bacca längst fram. Han visade stor klass igår och framstår mer och mer som den ledare man behöver framåt.

Även på mitten fanns det ljuspunkter. Bonaventura gjorde ett ljuvligt frisparkssmål, jobbade hårt och frågan är om inte det är han som ska kliva upp på trequartista-positionen när Bertolacci återvänder. Kucka var duktig och visade stor vilja medan Montolivo låg ofta rätt i sin låga mittfälts-position.

Sedan var det härligt att se Davide Calabria igår. Jag är svag för hans ytterbacksspel. Han har mod, teknik och tillräcklig snabbhet. Jag skulle nästan vilja se honom framför Abate redan nu.

Försvarsmässigt kan det fortfarande bli mycket bättre, men de insläppta målen handlade mer om detaljer än stora grundläggande problem. Zapata och Romagnoli börjar bli mer och mer samspelta och även om De Sciglio fortfarande inte är så bra som han borde vara, känns det som om formen är något på uppåtgående.

Att vinna över Palermo på hemmaplan borde ju vara en självklarhet om man vill slåss i toppen, men med tanke på hur det såg ut förra året och i början av denna säsong så kändes gårdagens seger som ett fall framåt för Milan. Nu gäller det att hitta kontinuitet både spelmässigt och poängmässigt.

Redan på tisdag mot Udinese.

Lorenzo Medici

Spelsystem på gott och ont och dåliga ursäkter

Maurizio Sarri gick över till 4-3-3 och fick känna på hur det känns att vinna med sin nya klubb. Kanske var det en blandning mellan det nya spelsystemet och att Valdifiori satt på bänken. Men den största anledningen var nog trots allt att motståndet inte var särskilt tufft.

Men kontentan för mig är att Dries Mertens måste in i startelvan, Lorenzo Insigne måste vara kvar i den och Mirko Valdifiori kanske ska bort från den.

Det betyder att Callejon och Gabbiadini hamnar utanför. Det var kanske inte så konstigt att Benitez använde sig av ”turn-over” trots allt. Sarri verkar ju redan göra likadant.

Segern var dock behaglig på många sätt för Sarri och Napoli. Lite mera lugn efter den dåliga ligastarten. Lugnet blir dock inte långvarigt om det inte blir seger över Lazio på söndag.

***
Apropå ”turn-over” så verkar Paulo Sousa vara en kär vän av det. Jag hade svårt att gilla portugisens startelva mot Basel igår och jag var heller inte så förtjust på det defensiva sätt man angrep matchen.

Sousa är en taktisk kameleont och använder sig av olika system och olika spelsätt beroende på motstånd och vilka spelare han väljer. Men jag vill se Fiorentina spela hög pressfotboll och inte något,  tio- man- bakom- bollen- och- vi- kör- bara– omställningar- fotboll.

Visst spelade Gonzalos utvisning stor roll, men taktiken och inställningen började direkt efter ledningsmålet.

För övrigt är jag orolig för att Fiorentina kommer fortsätta att blanda och ge under hela säsongen, vilket är lite illavarslande. Jag skulle vilja ha en tydligare startelva och en mer kontinuerlig spelidé.

***
Tränare Stefano Pioli sa efter matchen mot Dnipro, “att detta är någonting vi måste lära oss av”. Ukrainarna hade kvitterat på övertid. 1-1.

Det är mycket som Lazio ska lära sig. Först skulle de lära sig hur det är att möta starka tyska lag ute i Europa och nu ska de lära sig hur man inte ska släppa in mål i slutet och hur man ska döda matchen tidigare.

Det förstnämnda kan jag köpa på grund av ovana, men alltså vad är det för skillnad på Europa och Serie A när det gäller att inte tappa en ledning på övertid eller att sätta sina chanser? Ingen.

Det blir ju bara larvigt om man använder orutinen för Europa-spel som ursäkt för de mest självklara saker.

Däremot hade Pioli alldeles rätt i att domaren borde ha blåst av när bollen gick ut till hörna. Tiden var ute. Ofta går domarna emot regelverket och låter lag och spelare liksom avsluta sina anfall. Det är direkt fel. När tiden är ute så ska domaren blåsa av oavsett om bollen är på väg mot mål eller inte.

För övrigt har Wesley Hoedt nu sett bra ut två matcher i rad. Kanske är det han som är De Vrijs efterlängtade partner.

Jag vet inte vad Lazio ska göra med Stefan Radu. Han har så många fel nu att jag tappat räkningen.

Vore roligt om jag hade fel kring Sergej Milinkovic-Savic. Det han visade igår lovar mycket mer än vad jag proklamerat.

***
Två segrar, två oavgjorda och en förlust för väl ändå anses som en bra Europa-vecka för Italien.

Lorenzo Medici

No Florenzi, no party

Roma behandlade Barcelona som om de vore ett lag från en annan planet. Respekten och fruktan var stor. Det gällde att ha en plan för hur man skulle kunna förhindra att bli förnedrade och kanske till och med få med sig en poäng.

Kanske hade Roma och Garcia lärt sig en läxa från ifjol när man blev slaktade av Bayern Munchen på Olimpico. Att möta de bästa lagen i Europa med att gå på attack verkade inet vara rätt melodi.

Med den erfarenheten klev man igår in på sin hemmaborg med en helt annan taktik och inställning. Falla djupt och ge Messi och kompani och kväva ytorna så mycket som möjligt.

Det skulle komma att fungera.

De Rossi agerade extra städgumma framför försvaret på ett perfekt sätt och Manolas var en gigant längst bak. De flesta drog dock sitt strå till stacken. Rudiger var mycket bra och Digne var vaksam på sin kant. Men de egna chanserna var få. Den enda egentliga taktiken för att försöka göra mål var att utnyttja Salahs snabbhet. Därför skulle det krävas något alldeles extra för att göra mål mot Barcelona.

När Luis Enrique tog över som tränare för Roma 2011 gav han aldrig Alessandro Florenzi chansen. Han skeppades iväg till Crotone. Nu i efterhand var det kanske trots allt bra för Florenzis karriär. När han sedan återvände under Zeman fick han både speltid och blommade ut.

Igår drog han till med ett fantastiskt skott från halva plan över Ter Stegen och in i mål. Ett sådant där mål som kommer gå till historien. Det var inte Messi eller Neymar som stod för den mest utomjordiska insatsen igår, det var Florenzi.

Mitt framför ögonen på Luis Enrique.

24-åringen har inte bara utvecklats till en specialist på fräcka och fantastiska mål, utan börjar även ta stora steg mot att bli en underbar ytterback.

Att få med sig en poäng mot Barcelona kan naturligtvis visa sig viktigt för den framtida tabellen, inte minst om övriga lag misslyckas med det. Men poängen innebär egentligen ganska lite i sig. Om man inte lyckas vinna någon av matcherna mot Leverkusen eller åker på plumpen i Barysau, kan den komma att vara förgäves.

Men poängen har också en annan innebörd. Jämfört med för ett år sedan lyckades man den här gången med att hantera ett superlag med rätt metoder. Det ger självförtroende och det ger självinsikt.

Roma hade aldrig kunnat ta en poäng mot Barcelona om de inte hade valt rätt taktik som de gjorde igår. Det hade aldrig gått om inte Manolas och hela försvarslinjen varit så pass skickliga i utförandet av taktiken. Det hade kanske aldrig gått om inte man haft Salahs snabbhet att spela upp bollen på och få lite behövligt andrum. Men framför allt hade det aldrig gått om inte Florenzi hade bestämt sig för att göra något omöjligt.

No Florenzi, no Party.

Lorenzo Medici

Champions League väckte liv i Juventus

Efter en vilsen och misslyckad inledning på säsongen var det som om Juventus plötsligt befann sig i sitt rätta element. Tänk vad en match i Champions League kan göra.

Den första halvleken var tämligen kvävd där City hade mycket boll, men hade svårt att driva upp farten när Juventus spelare hela tiden jobbade hårt för att ligga rätt i positionerna.

Det fanns en och annat farlighet för engelsmännen, men antingen var Buffon i vägen eller så brände Bony grovt.

Juventus hade dock svårt att ställa om till egna chanser. Hernanes var sävlig som defensiv mittfältare (Marchisios och Pirlos position) och både Pogba och Morata hade saker på gång bara för att inte riktigt komma loss i sista stund.

I den andra halvleken fick dock City det mål de väntat på. Kompany klättrade på Chiellini som därmed nickade in bollen i eget mål. Givetvis borde det ha varit frispark för Juventus.

Där och då tydde mycket på att City var på väg mot seger. Men Juventus är ett erfaret lag, de har lärt sig vad som krävs för att ta sig hela vägen till final. Det gäller att inte drabbas av panik, att ha tålamod och veta att man kan vända en match som står 1-0 fastän man inte är i toppform.

De individuella kvaliteterna i laget plockades fram i rätt stund. Pogbas passning till Mandzukic var perfekt. Kroatens avslut var kliniskt. Dessförinnan hade Buffon lekt superhjälte och visat att han fortfarande är en av de bästa med en utomjordisk dubbelparad. Moratas mål var ett nummer ur den högre skolan. Det var ett bevis på vilken hög potential många spelare i Juventus har.

Men det var också en taktisk seger för Allegri. Man stängde ytorna för City och de lyckades sällan driva upp farten. Cuadrado fick sällan frihet i offensiven, men gjorde ett stort uppoffrande jobb på sin kant. Hernanes var svag i första halvlek, men spelade upp sig och blev nyttig i andra. Backlinjen var på sin vakt och gick i stort sett aldrig bort sig. Juventus lyckades på många sätt avväpna Citys största förmågor.

Att City återigen har problem i Champions League kan längre inte bara vara en slump. Säkert har det blivit en mental fråga, men det handlar säkert också om Pellegrinis taktiska dispositioner. Man kan t ex ifrågasätta valet av Nasri. Ifrågasätta valet att inte chansa med Aguero tidigare.

Men framför allt var det en taktisk och sportslig triumf för Juventus. Att i en formsvacka knipa tre poäng mot ett av världens bästa lag på bortaplan tyder på stark moral och god självinsikt om vad man faktiskt kan uträtta.

Att få återvända till sin kära vän Champions League verkar ha väckt det bästa ur Juventus. Nu gäller det för dem att fortsätta på den vägen.

Lorenzo Medici

Copa Medici Cup - Omgång 3: "Poäng för svenskar och debutanter utdelas"

Copa Medici Cup kliver in i tredje omgången och Eder behåller sin ledning. Debutanter som Alessandro Matri och Felipe Melo plockade höga poäng och både Robin Quaison och Oscar Hiljemark tog sina första pinnar efter att ha samspelat sig fram till Palermos första mål (strålande aktion av Quaison).

Just nu är dock kanske Riccardo Saponara det största hotet till Eder efter en ny fin insats. Landslagsklass på honom.

Poängfördelning omgång 3:

10 poäng: Alessandro Matri (Lazio)
“Efter att ha åkt ut i kvalet till Champions League och blivit förnedrade av Chievo behövdes det lite ny injektion. Vad bättre än en Alessandro Matri? Fri från Lazio-baksmälla klev han in mot Udinese och avgjorde med två mål. Kan bli mer nyttig än Klose och Djordjevic tillsammans.”

9p: Riccardo Saponara (Empoli)
Startat säsongen glimrande. Mot Napoli visade han återigen sin skicklighet och gjorde ett mål och en assist. Tänk att Milan skulle behöva exakt den här typen av spelare. Måste in i landslaget nu.

8p Felipe Melo (Inter)
Fick göra debut i derbyt och motsvarade förväntningarna. Blev precis den där kraften och energikällan som Inter behövde på mitten. Retsticka, bollvinnare och tuff till tusen. Mancini hade rätt när han krävde sin Melo.

7p Juan Jesus (Inter)
“Visst, han drar på sig kort och han gör en del konstiga grejer, men mot Milan var han mestadels fenomenal. Som hans härliga kamikaze-löpningar och hans brytning vid Luiz Adrianos chans. Och om det ska avlossas ett skott kan du räkna med att det är Jesus som är förste man att blockera det.

6p Antonio Floro Flores (Sassuolo)
Gjorde mål för tredje matchen i rad. Dessutom efter en riktig pärla till skott. Gör sig mer och mer svårpetad. Är detta säsongen då han hänger fjorton baljor?”

5p Lorenzo Insigne (Napoli)
Det finns få ljusglimtar från Napolis säsongsinledning, men Insigne måste ändå vara en. Mot Empoli visade han upp pigga ben och gjorde ett ljuvligt mål. Napolis förväntade uppryckning lär komma främst från Insignes skicklighet.”

4p Mario Balotelli (Milan)
Hoppade in mot Inter och skapade stor oreda med sin fenomenala skott-teknik. Om detta är den nya Balotelli kan vi se fram mot en spännande höst för Super-Mario.

3p: Mauricio Pinilla (Atalanta), Roberto Soriano (Sampdoria) Fredy Guarin (Inter)

2p: Robin Quaison (Palermo), Babacar (Fiorentina) Perparim Hetemaj, Assane Diousse (Empoli)

1p: Oscar Hiljemark (Palermo),  Juan Iturbe (Roma), Keita Balde Diao (Lazio) Felipe Anderson (Lazio), Uros Djurdjevic (Palermo), Eder (Sampdoria)

Minuspoäng:

-5 Luca Rizzo (Bologna)
Hoppade in och drog på sig två gula kort under loppet av trettiofem minuter. Gonatt.

-4 Francesco Peluso (Sassuolo)
Bjöd på Atalantas andra mål efter en förskräcklig hemåtpassning. Det håller inte på den här nivån.

-3 Keisuke Honda (Milan)

Mer eller mindre usel mot Inter. För långsam i alla avgörande moment. Den där trequartista-positionen är som en stor rödsvart avgrund där Riccardo Saponara och Valter Birsa står och flinar längst ner på botten.”

-2 Mirko Valdifiori (Napoli)
Långsam och hittade aldrig rätt med passningarna. Sarris favoritspelare är kanske helt enkelt inte en topplags-spelare.

-1 Francesco Totti (Roma), Sime Vrsaljko (Sassuolo), Senad Lulic (Lazio) Alvaro Morata (Juventus), Mattia Destro (Bologna), Eugenio Lamanna (Genoa).

Poängligan: 14p Eder (Sampdoria) 12 p Saponara (Empoli), Jovetic (Inter), Meggiorini (Chievo) 10p Matri (Lazio) 9 p Muriel (Sampdoria) 8p Pjanic (Roma) Ilicic (Fiorentina) Felipe Melo (Inter) 7p Juan Jesus (Inter) Floro Flores (Sassuolo), Paloschi (Chievo), Kishna (Lazio).

Lorenzo Medici

I den blåsvarta ringhörnan - Full pott Inter

I den blåsvarta ringhörnan

Egentligen hade Milan vassare chanser än Inter, men ändå tyckte jag att de blåsvarta kändes som det bättre laget. Mer inneboende potential som hela tiden ville pysa ut. Inter vann derbyt mot Milan för att de var lite vassare. För att de hade de bättre spelarna över lag.

Visst en och annan mottagning flög sin kos, men Felipe Melo verkar vara precis vad Inter behövde på mitten. Hans elakhet, hans styrka, hans bollvinnande. Hans ballar av stål. Mancini hade rätt om betydelsen av sin Melo.

Stevan Jovetic var planens bästa spelare i en halvlek. Alltid rörlig och med en genial passning till övers hela tiden. I den andra halvleken blev han trött och började överarbeta situationerna. Men det är tydligt att man i Jovetic har den spelare som kan göra det lilla extra.

Geoffrey Kondogbia blandade och gav. Ibland såg han ut att var på väg att plocka fram den där ostoppbar besten inom sig och ibland såg han mest ut som en otajmad och trött best. Jag hävdar dock att det syns tydligt hur mycket potential det finns där.

Det är viktigt att ha spelare som Gary Medel i ett lag. Spelare som akut kan kan kliva ner som mittbackar och klara av det med äran. Det gjorde han verkligen igår.

Juan Jesus kommer bli en legend i Inter. Han kom till klubben vid tidig ålder, har ryktats vara på väg bort två somrar i rad, men är ändå kvar. Han har dessutom ett stort Inter-hjärta.

Jag var inne på det redan under Mazzarri. Att sätta Juan Jesus till vänster. Nu är han där och det passar honom så mycket bättre. Visst, han drar på sig kort och han gör en del konstiga grejer, men igår var han mestadels fenomenal. Hans kamikaze-löpningar som får publiken att ryckas med. Hans brytning vid Luiz Adrianos chans. Hans energi. Och om det ska avlossas ett skott kan du räkna med att det är Jesus som är förste man att blockera det.

När Super-Handa leker Super-Handa är det svårt att vinna över Inter.

Fram till den 58:a minuten hade Mauro Icardi och Fredy Guarin varit kanske de två sämsta spelarna i Inter. Men det spelade i slutändan inte någon roll eftersom det som främst kommer lämnas till historien är Inters mål och inte deras spelarbetyg.

Fredy Guarin fick ett utrymme att kliva in på, som om någon gett honom ett eget tivoli att leka med. Han dök ner i den nyöppnade luckan som en pil och avlossade en typisk Guarin-missil. 1-0, Inter.

Men det var ju det där med utrymmet. Den där luckan som skapades. Vi ska verkligen inte glömma bort Icardis perfekta löpning som drog med sig Zapata och därmed skapade ytan för Fredy. Icardi missade ett jätteläge, var inte särskilt bra, men den där löpningen var en detalj som vann matchen.

Inter har full pott. Nio poäng. Serieledning. Det är väl klart att drömmarna om en scudetto börjar spridas bland de blåsvarta. Med all rätt.

Inter har ett väldigt bra lag. De har fått den perfekta start de behövde. Och det finns mycket som fortfarande kan bli bättre.

I den rödsvarta ringhörnan

Luiz Adriano fick tre chanser, men missade alla. På grund av saktfärdighet i de avgörande momenten och på grund av Handanovic och Juan Jesus.

Sinisa Mihajlovic bytte ut Carlos Bacca när han borde ha bytt ut Luiz Adriano eller Keisuke Honda. Jag tyckte inte beslutet var märkligt, jag tyckte beslutet var katastrof. Bacca var den mer rörliga av anfallarna och är den spelare i Milan som kan göra något på egen hand. Och varför inte chansa med Balotelli, Bacca och Luiz Adriano?

No guts, Sinisa.

Keisuke Honda var usel igår. Ett japanskt spöke. För långsam i alla avgörande moment. Den där trequartista-positionen är som en stor rödsvart avgrund där Riccardo Saponara och Valter Birsa står och flinar längst ner på botten.

Jag gillade Riccardo Montolivo första timmen. Han låg rätt och vann en hel del boll. Sedan tröttnade han. Men där fanns det något.

Romagnoli och Zapata skötte sig bra. Inter skapade egentligen jättemånga vassa chanser.

Att Juraj Kucka var en av Milans bästa spelare berättar kanske en del om lagets kvalité på mitten just nu. Men det berättar också någonting om att Kucka är en bättre spelare än vad många kanske tycker och tror.

Mario Balotelli hoppade in och plötsligt förvandlades laget. Milan var inte längre Milan. Milan var Balotelli. Han har en sådan karaktär. Han tar över. Igår höll han på att ta över för den goda sakens skull. Han avlossade kanoner som ingen annan i laget kan och var nära att kvittera.

Det hände saker som inte hände tidigare. Balotelli var typ Milans bästa spelare fastän han bara spelade trettio minuter. Om det bästa för laget är att ha Super-Mario från start eller inte vet jag inte, men jag hade velat se honom och Bacca tillsammans.

Det Milan vi såg igår var ett betydligt bättre Milan än i de två första matcherna. Men det finns en känsla att det inte kan bli så väldigt, väldigt mycket bättre. Att taket är för lågt.

Jag undrar vad Silvio Berlusconi tycker och tänker just nu. Alla dessa pengar. Tre poäng på tre matcher. Derby-förlust. En 300 miljoners-värvning som blev utbytt. Ett spel som inte övertygar.

Jag vet inte vad Montella och Spalletti gör just nu. Kanske sitter de bara och väntar på ett samtal.

Lorenzo Medici

Grus i maskineriet för det "nya" Juventus

Tidigare i veckan skrev jag hur jag trodde att Juventus skulle börja sin färd uppåt i tabellen med att vinna över Chievo. Hur Marchisios comeback och Alex Sandros inträde skulle bli viktiga för laget. Men jag hade fel. Med bara en poäng i bagaget från gårdagen ligger man kvar i tabellens bottenskikte.

Jag har dock anat trubbel, bara kanske inte vidden av det. Jag kan säga det redan nu.

Juventus kan få svårt att greja en Champions League-plats.

Chievo spelade smart, föll sällan för långt ner i plan och stack upp tillräckligt ofta för att avlasta backlinjen från den allra största pressen. Hetemajs tidiga mål var länge och väl matchens enda och Chievo gjorde rättmätigt ett mål till (felaktigt bortdömt), men samtidigt borde Pogba fått en straff med sig när han drogs ner i en situation innan. Juventus lyckades till slut få med sig en poäng efter det att Cuadrado blivit fälld eller ramlat. Välj själv.

Visst hade Juve ett stort bollinnehav och mängder med chanser till att göra mål, men spelet var ofta hafsigt, mycket på chans och på intuition. När man tidigare haft vinnarskallar som Tevez, Vidal och Pirlo som fixat segrarna när det blåst jobbiga vindar har man nu många spelare som vill axla deras mantlar, men som inte riktigt kan. Det blir istället för mycket panikfotboll.

Paulo Dybala är nog det närmaste man kan komma någon som kan leda laget framåt, men han är fortfarande för grön.

Alvaro Morata ser inte ut att vara i toppform och jag kan inte sluta vifta bort känslan att han snart kommer vilja lämna klubben för Real eller Premier League. Han känns inte som spelaren som vill vara med och bygga någonting nytt i Juventus.

Det är mycket möjligt att detsamma gäller för Paul Pogba. Kanske är inte det här året då han tar nästa steg och blir en ledare utan hans sista sämre år innan han lämnar. Han har inte sett sig lik ut alls.

Man kan säkert få ut den del nytta av Hernanes (upp och ner igår) och Cuadrado (skapade oreda när han kom in), men de är inte de där ”Campioni” som man hade behövt i det här läget.

Det är klart att truppen borde vara för bra för att man fortsatt ska ha så stora problem som man haft i tre första matcherna. Men omsättningen av nya spelare är många och tappen av de gamla spelarna är tunga. Det kommer inte bli lätt för Juventus att bygga ett lika slagkraftigt lag som tidigare.

Det kan nog vara skönt för Allegri och hans mannar att få kliva ut i C.L mot City redan på tisdag. En snabb chans till att revanschera sig. Men det är nog lika skönt för City om de sett Juves senaste tre matcher.

Det lag vi såg ta sig till final i Champions League i våras var slutet på en stor era och det är sällan lätt att börja på en ny.

***
Roma klarade av en dag på jobbet mot Frosinone. Garcia roterade i laget och det fanns egentligen få glimtar av ett vasst spel från Romas sida. Gervinho kom sällan någonstans och bekräftade sin långa svacka, Totti var blek och Dzeko var inte lika vass som för två veckor sedan.

Men samtidigt var Florenzi mycket bra som högerback, Rudiger gjorde en godkänd debut och Iturbe fick göra ett mål som säkert betyder en hel del för hans självförtroende.

Och det viktigaste av allt var ju tre poäng. Att klara av de där ”dagarna på jobbet” är liksom en viktig del av framgångsrik säsong.

***

Kanske var det lika viktigt för Babacar att göra mål. Bänkad i de två första matcherna fick han igår spela från start och visst tog han chansen. Han jobbade hårt för laget och blev matchvinnare. Det lovar gott för framtiden.

Lika gott som att Giuseppe Rossi kunde spela ca sextiofem minuter utan problem.

Segern satt dock långt inne då man fick spela med en man mindre under den större delen av den andra halvleken.

***
Söndagen går naturligtvis i Milano-derbyts tecken. Och visst finns där en del frågetecken. Kan Miranda spela? Kliver Gary Medel ner som mittback annars? Blir Felipe Melo utvisad? Kommer Sinisa ge Riccardo Montolivo chansen från start? Kan Juraj Kucka bli Milans Paul Scholes (det är i alla fall vad han själv drömmer om). Hoppar Mario Balotelli in sista tjugo?

Men framför allt: kommer derbyt får en matchvinnare och i så fall vem?

Släpp loss The Derby della Madonnina.

Lorenzo Medici

Bästa anfallen i Serie A

1. ROMA – Salah, Dzeko, Falque (Totti, Iturbe, Gervinho, Florenzi)

Sabatini och Roma bestämde sig för att byta ut hela anfallslinjen och satsade på stort fyrverkeri när de köpte Dzeko, Salah och Falque. Vi har fortfarande inte riktigt sett vad de kan och inte kan göra, men matchen mot Juventus lovade gott. Jag tror dessutom att det kan bli ännu bättre. Skulle det börja samlas grus i anfalls-maskineriet kan man alltid kasta in “Er Pupone”, Turbo-Iturbe eller hoppas att Gervinho plockar fram årgång 2013-14 ur sin kropp.

2. NAPOLI – Higuain, Mertens, Insigne (Gabbiadini, Callejon, El Kaddouri)

Tränare Sarri har det agnenäma problemet att välja tre av Higuian, Mertens, Insigne, Gabbiadini och Callejon. Vi kan till och med slänga in El Kaddouri där. Det betyder att två spelare som skulle starta i de flesta av lagen i serien kommer bänkas varje vecka. Verkligen inte dåligt. Nu gäller det för Sarri att få dem att prestera också.

3. INTER – Jovetic, Icardi, Perisic (Ljajic, Palacio)

Det här ser ju jäkligt spännande ut. Man har kanske Serie A:s bästa renodlade striker i Icardi och kring honom har man införskaffat Balkan-trion, Ljajic-Jovetic-Perisic. Vi ska heller inte räkna bort en femton bra insatser från Palacio. Visst, det saknas en naturlig back-up till “ Wanda Boy”, men det kan nog lösa sig ändå.

4. JUVENTUS – Morata, Dybala (Mandzukic, Zaza)

Jag kan redan höra Juve-fansen skrika högt. Snälla, sänk rösterna lite grann. Visst kan Morata-Dybala bli seriens bästa anfallspar om allt faller på plats, men det finns inga garantier för det och bakom det ser det lite väl tunt ut. Mandzukic har sett trög ut och är väldigt beroende av sina lagkamrater och Zaza lär ju inte sätta ligan i brand. Nej, Tevez saknas här.

5. LAZIO – Candreva, Keita, Felipe Anderson (Klose, Djordjevic, Kishna)

Varken Klose och Djordjevic är den stjärna man hade behövt längst fram och dessutom är det skadebenägna. Men när de är friska är de ändå hyggliga alternativ. Nej, Lazios största styrka framåt är Candreva, Keitas och Andersons kombination av snabbhet och explosivitet. Även Kishna får räknas som ett bra alternativ framåt. Lazio har massor av kvalité framåt, frågan är bara om de kan upprepa fjolårets succé?

6. FIORENTINA – Ilicic, Kalinic, Bernardeschi (Rossi, Babacar, Rebic)

Paulo Sousa har en mycket spännande palett att välja av. Lite härliga Kalinic-löpningar? Kanske en dust av Bernadeschis fräckhet? Möjligen en smula av Ilicics genialitet? Lockas av att Rossis knän håller och be till fotbollsgudarna att han hittar formen från hösten 2013? Det funkar. Annars kan han alltid plocka in Babacars urkraft.

7. MILAN – Bacca, Luiz Adriano (Cerci, Balotelli, Niang, Menez)

Anfallsparet Bacca & Luiz Adriano går verkligen inte av för hackor, vilket de bland annat visade mot Empoli då de vann matchen i stort sett på egen hand. Det lovar gott. Men bakom det finns det inte mycket att hämta då Niang och Menez är skadade och Cerci verkar ha tappat det mesta. Hoppet står till Balotelli. Om plötsligt blixten slår ner och Super-Mario hittar sitt Zen och börjar dundrade in mål på löpande band, ja då är det en helt annan femma. Tills dess får Milan nöja sig med en sjunde plats. Det är väl inget att gnälla om? Jag funderade till och med på att sätta dem nia.

8. Sampdoria – Eder, Muriel (Cassano, Correa, Rodriguez, Bonazzoli)

Det är svårt att inte älska anfallsparet Muriel-Eder. Där finns snabbhet, oberäknelighet och kreativitet i massor. Bantar vi ner en Cassano och lägger till en skadefri Joaquin Correa så snackar vi mycket magi i Ferreros fotbollsfilm.

9. Sassuolo – Berardi, Defrel, Sansone (Floro Flores, Politano, Falcinelli)

Bara Berardi räcker ta mig tusan för att ta sig topp tio. Okej, jag överdriver. Men om vi tar med speediga Defrel och Sansone och Floro Flores frisyr, humör och målskytte så ser det ju onekligen mycket bra ut.

10. Chievo – Birsa, Meggiorini, Paloschi (Mpoku, Pellissier)

Det här brukar inte vara Chievos starkaste lagdel, men färgad av inledningen som jag är, slänger jag in dem som nummer tio. Och varför skulle inte Paloschi fortsätta att ösa in mål? Varför skulle inte Meggiorini ha fler oväntade magiska knep att plocka fram? Och varför skulle inte “Clark Birsa” fortsätta att byta om till “Super-Birsa”? Om inte, så har man alltid Mpoku att slänga in. Och om inte det fungerar kan man alltid räkna med att Pelissier kliver ur den där tidsmaskinen och drar till med ett par strutar när det skulle behövas.

Lorenzo Medici

Bästa mittfälten i Serie A

1. Juventus – Pogba, Marchisio, Sturaro, Hernanes (Lemina, Khedrira, Cuadrado)

Tidigare var Juventus mittfält rena guldgruvan, men utan Vidal och Pirlo har mycket av genialiteten och kraften försvunnit. Marchisio och Pogba är dock två fantastiskt bra mittfältare att bygga vidare på. Om Sturaro kan höja sig, Lemina visar sig var ett fynd, Khedira får vara skadefri och Hernanes äntligen hittar rätt har “Den gamla damen” fortfarande det bästa mittfältet i serien.

2. Roma – Pjanic, De Rossi, Nainggolan (Keita, Ucan, Vainqueur).

Blanda Nainggolans energi och dynamik med Pjanic fina fötter. Lägg till De Rossi och Keitas taktiska skicklighet och vi har en härlig mittfält-cocktail. Bakom dem väntar Ucan och Vainqueur på sina chanser. Hade man haft en frisk Strootman hade man legat etta på den här listan.

3. Inter – Kondogbia- Melo- Guarin (Brozovic, Medel, Gnoukouri)

I och med att Kovacic såldes försvann en hel del kreativitet, men Mancini ville ha in mer muskler och kraft. Det har han nu fått med Felipe Melo, Medel och Kondogbia. Den sitsnämnde är spelaren som kan komma att höja Inters mittfält. Guarin och Brozovic flyttar kanske inte nålen så värst mycket, men får ändå anses som två bra spelare att ha i en trupp.

4. Lazio – Parolo, Biglia, Cataldi (Onazi, Lulic, Mauri, Milinkovic)

Lucas Biglia är vid form en av seriens bästa defensiva mittfältare och Parolo är en fantastisk box till box-spelare. Cataldi har fortfarande en del att lära, men har mycket hög potential och Onazi kan bidra med dynamik. Lazio har ett slagkraftigt mittfält.

5. Napoli – Hamsik, Valdifiori, Allan (Lopez, Jorginho, De Guzman, Chalobah)

På papperet har Napoli ett väldigt fint mittfält. Hamsik skicklighet och Allans bollvinnande är två byggstenar att bygga på. Men så länge vi inte vet om Valdifiori kan göra det han gjorde i Empoli kan inte Napoli ligga högre än så här. David Lopez, Jorginho, tillför inte så mycket i dagsläget.

6. Milan – De Jong, Bertolacci, Kucka, Bonaventura (Montolivo, Poli, Honda, Mauri)

Milan har många bra mittfältare, men ingen av riktigt hög klass. Det är ett problem. De Jong är en hygglig bollvinnare och kämpe, men skulle behöva ett par kreativa fötter bredvid sig. Bonaventura, Poli, Mauri, Kucka, Bertolacci är alla bra spelare, men faller alla in i ungefär samma kategori. Montolivo har aldrig kunnat leva upp till förväntningarna han tog med sig från Fiorentina. Det gäller att två, tre spelare kliver fram på Milans mittfält för att laget ska kunna höja sig och just nu är det svårt att se vilka de kan vara.

7. Sampdoria – Fernando, Barreto, Palombo, Soriano (Correa, Carbonero, Krsticic)

Tittar man på Sampdorias startspelare på mitten så är det verkligen en stark fyrling man har. Palombo är visserligen på väg ner i karriären, men Barreto är en underskattad och skicklig mittfältare, brassen Fernando en pärla som skulle platsa i en större klubb och Soriano är inte landslagsman utan anledning. Om Sampdoria skulle råka ut för skador har man dock inte mycket att slänga in.

9. Fiorentina – Borja Valero, Suarez, Mati Fernandez, (Marcos Alonso, Badelj, Vecino)

Borja Valero har sett bra ut under inledningen av säsongen vilket inger hopp för Viola. Suarez är en taktiskt skicklig bollvinnare, men inte mycket mer och Fiorentina hade mått bra av ytterligare ett mittfältsnyförvärv (Wallace) för att man skulle vara helt nöjda. Mati Fernandez är en högst begåvad spelare i sina bästa stunder, men är ojämn. Kanske dags för Vecino att kliva fram?


8. Torino – Baselli, Benassi, Acquah, (Vives, Gazzi, Obi)

Jag gillar en eventuell trio med Benassi-Baselli-Acquah. Den mittfälts-trilingen kompletterar varandra mycket bra. Baselli står för teknik och passningsskicklighet, Benassi bidrar med  hårt jobb och löpvillighet och Acquah för styrka och frenesi. Vives och Gazzi är dugliga truppspelare, men är inte riktigt på samma nivå.

10. Bologna – Donsah, Crisetig, Taider (Rizzo, Giaccherini, Pulgar, Diawara)

Här har Bologna någonting på gång. Donsah är ett kap, Crisetig kan bli riktigt bra och jag tror Taider kan göra gott i sin comeback i klubben. Om vi inkluderar tränar-drömmen, Giaccherini och spännande talanger som Pulgar och Diawara inser man att Bologna har ett mittfält som förmodligen är bättre än hälften av Serie A-lagen.


Lorenzo Medici

Bästa försvaren i Serie A

1. JUVENTUS – Lichtsteiner, Barzagli, Bonucci, Chiellini, Alex Sandro (Caceres, Evra)

Det råder inget tvivel om att försvaret är Juventus ryggrad. Då mittfältet tidigare var lagets kanske starkaste lagdel är det idag backlinjen som troligen får anses som Juves mest imponerade sektion.

Buffon, Barzagli, Bonucci, Chiellini är rutin och tuffhet personifierat och är dessutom extremt samspelta. När sedan Alex Sandro tar över som ytterback istället för Evra kommer det bli ännu bättre.

2. ROMA – Florenzi, Manolas, Castan, Digne (Rudiger, Torosidis, Emerson)

Om Florenzi fortsätter att utvecklas som ytterback och Digne är lika bra hela säsongen som i sin första match har man det bra ställt på ytterbacksfronten. Däremot finns det inte mycket till back-up på flankerna. I mittförsvaret är Manolas ledaren och försvarsgiganten som höjer nivån. Det är fortfarande osäkert om Castan hittar tillbaka, vilket betyder att Rudiger kan behöva kliva fram. Även De Rossi kan gå ner och spela mittback om det skulle behövas.

3. INTER – Santon, Miranda, Murillo, Alex Telles (Ranocchia, Juan Jesus, Montoya)

Ifjol var detta Inters kanske svagaste lagdel. På papperet ser det så väldigt mycket bättre ut i år. Borta är Ranocchias riskfyllda och stundtals virriga försvarsspel och istället har man förstärkt med trygge Miranda och tuffe Murillo. Det finns fortfarande frågetecken för ytterbacks-positionerna, men Santon och Alex Telles lovar ändå gott.

4. TORINO – Bruno Peres, Maksimovic, Glik, Moretti, Avelar (Zappacosta, Jansson, Bovo)

Torino har i stort sett samma försvar som ifjol, vilket är en stor fördel då den är väldigt samspelt. Med Glik, Maksimovic och Moretti har man en väldigt stark innertrio och lägg till fina flankspelare som Bruno Peres, Avelar och Zappacosta så har man ett av Serie A.s allra bästa försvar.

5. UDINESE – Edenilson, Heurtaux, Danilo, Piris, Adnan (Widmer, Domizzi, Wague)

Det vimlar inte direkt av stjärnor i Udineses försvar, men med Danilo, Heurtaux, Domizzi och Piris som mittbackar har man massor av rutin i bagaget. Lägg till löpvilliga yttrar som Widmer, Edenilson och Adnan så förstår man inte inte kommer bli lätt att ta sig igenom Udineses försvar i år.

6. MILAN – Abate, Zapata, Romagnoli, Antonelli (De Sciglio, Mexes, Ely, Alex)

Jag tror att Romagnoli kommer bli riktigt, riktigt bra med tiden, men tyvärr är det svårt att se vem som ska spela jämsides med honom. Möjligen kan Zapata axla den rollen med viss värdighet. Ytterbackarna Abate, Antonelli och De Sciglio borde vara mycket bättre än vad de har presterat och kanske gör de det med tiden. Milan har idag en för dålig backlinje för att kunna tampas om en scudetto, men jag tror att den kommer förbättras under säsongen med en ilsken Mihajlovic efter sig.

7. GENOA – Burdisso, De Maio, Marchese (Munoz, Izzo, Ansaldi)

Genoa har ett underskattat försvar. De Maio har varit stabil under ett par år nu, Burdisso är ingen raket men står ofta rätt och Gasperini kan välja mellan Munoz, Marchese, Izzo och Ansaldi som tredje mittback vilket betyder att man har det gott ställt i backlinjen.

8. FIORENTINA – Tomovic, Rodriguez, Astori, Gilberto (Pasqual, Roncaglia, Bagadur)

Det finns brister i Fiorentinas försvar som t ex ojämne Tomovic, överdrivet hetlevrade Ronacaglia och orutinerade Gilberto. Dessutom är det svårt att veta vart Astori står idag efter sin misslyckade sejour i Roma. Men Gonzalo Rodriguez är en jäkla klippa där bak och håller ihop försvaret med näbbar klor. Violas försvar har potential att bli bra, men de är kanske inte riktigt där ännu.

9. PALERMO – Rispoli, Vitiello, Gonzalez, El Kaoutari, Lazaar (Struna, Andelkovic, Goldaniga)

Trots avsaknaden av stora namn har tränare Iachini svetsat ihop ett mycket fungerande försvarsspel. Costaricanen Gonzalez är en liten klippa i det tysta och El Kaoutari ser ut att vara ett fynd. Tyvärr skulle det behövas en tredje spelare av kvalité för att komplettera de två nämnda, men Vitiello gör det bra över sin förmåga och får duga så länge. Dessutom är det en stor fördel att man yttrar som har tydliga defensiva uppgifter. Detta funkar mycket bra så länge Iachini får laget att följa hans instruktioner och får sina försvarare att överprestera.

10. ATALANTA – Masiello, Stendardo, Paletta, Dramé (Toloi, Cherubin, Bellini, Brivio)

Edy Reja är tränare som lägger stor vikt vid försvarsspelet och som ofta brukar få det att fungera. Om man dessutom har klart dugliga försvarare som t ex Paletta, Stendardo och Toloi i mitten blir det ju lättare. Årets Atalanta-försvar kan ligga till grund för en behaglig säsong.

Lorenzo Medici

Marchisio är nyckeln till ett förbättrat Juventus

Juventus har startat säsongen uselt. Noll poäng på två matcher och spelet har inte fungerat. Det finns tydliga orsaker till den svaga inledningen.

Den största anledningen är att det är på många sätt ett nytt Juventus som ska spelas in. Tunga pjäser som Vidal, Tevez och Pirlo ersätter man inte i ett nafs och då menar jag inte bara spelmässigt utan även på ett psykiskt plan. De tre försvunna spelarna var alla ledare på sina egna vis.

Sedan har Paul Pogba inte riktigt levt upp till förväntningarna. Kanske har han lagt för tung börda på sin axlar och kanske är han inte riktigt redo att ta den rollen. Han har sett irriterad och frustrerad ut. Men det lär bli bättre.

Allegri har heller inte kunnat formera sitt bästa lag. Alex Sandro har ännu inte klivit in i startelvan, Hernanes, Cuadrado och Lemina har precis anlänt och framför allt så har skadorna på Marchisio, Morata och Khedira stört säsongsinledningen.

Mycket talar därför för att det kommer bli mycket bättre för Juventus redan nu till helgen. Morata, Hernanes, Alex Sandro och Cuadrado kan alla komma att starta på lördag mot Chievo om Allegri skulle vilja det.

Men den största nyckeln till framgång är Claudio Marchisio. Det är han som är navet på mitten, det är han som är Pirlos ersättare. Med Marchisio tillbaka i laguppställningen, lär även mycket av bördan på Pogba försvinna. Fransmannen kommer då inte behöva tro att han ska lösa allting själv.

Med Marchisio slipper Juventus även att spela med ett mittfält bestående av både Sturaro och Padoin. Det har varit väldigt stor brist på kreativitet och passningsskicklighet med de två på plan samtidigt.

Förmodligen kommer Allegri välja att spela 4-3-1-2 på lördag mot Chievo och slänga in Hernanes på en gång. Det skulle alltså kunna se ut så här:

Den uppställningen känns väldigt mycket starkare än vad Juventus hittills har ställt upp med. Allegri skulle även kunna välja en 4-2-3-1-formation för att inkludera Cuadrado i startelvan. Det skulle dock innebära att Dybala flyttas till en ytterposition och Pogba skulle hamna lite väl långt ner i plan, vilket jag inte tror att Allegri egentligen vill, men om Juve-tränaren vill lägga in den offensiva gaspedalen skulle han kunna formera laget så här:


Sedan finns det ett tredje alternativ som Allegri använt sig mycket av, nämligen en 3-5-2-uppställning. Om Allegri vill få in Barzagli i startelvan, tighta till mitten och satsa på kantspel skulle detta kunna vara en lösning. Det skulle dock troligen innebära att Hernanes får kliva åt sidan.

Men på detta sätt skulle Allegri kunna utnyttja Alex Sandros och Cuadrados kvalitéer som yttrar. En mer defensiv variant är ju att Lichtsteiner tar Cuadrados plats. Det är inte omöjligt att vi kommer få se denna variant när Juventus ställs mot tufft motstånd.

Den här säsongen kan vara Allegris största utmaning som Juventus-tränare. Man har ömsat skinn och man har tappat tunga pjäser. På många sätt är det lite av ett “Anno Zero” för Juve där man i mångt och mycket börjat värva för framtiden och det kan ta lite tid att få saker och ting att fungera. Det kan till och med vara så att man måste kämpa hårt för att inte missa topp tre. Men givetvis är det för tidigt att räkna ut Juventus bara för att man förlorat två matcher i ligan, det är truppens kvalitéer alldeles för bra för.

Marchisios comeback och nyförvärvens anländande kommer förbättra Juventus betydligt. Den Toscana-födde tränaren har många möjligheter att välja på och vi kan nog räkna med att “Den gamla damen” kommer börja plocka in poäng på toppen väldigt snart.

Förmodligen redan på lördag.

Lorenzo Medici

Med ena benet i Frankrike

Det Italien som vann över Bulgarien igår, var ett klart förbättrat Italien. Matchen mot Malta tidigare i veckan var allt annat än imponerande där ett suspekt Pellé-mål avgjorde matchen. Conte hade gjort en del förändringar inför gårdagens drabbning.

De Rossi in, Pirlo ut.
Candreva in, Gabbiadini ut.
El Shaarawy in, Eder ut.
De Sciglio in, Pasqual ut.
Parolo in, Bertolacci ut.

Skillnaden var stor. Det var bra fart och chanser skapades. Antonio Candreva visade varför han borde vara given i ett italienskt landslag alla dagar i veckan, Marco Parolo var briljant och Stephan El Shaarawys galopperande fötter var en härlig injektion.

Marco Verratti verkade må väldigt mycket bättre bredvid De Rossi och Parolo än bredvid Pirlo och Bertolacci och känns mer och mer som den spelare vi är vana att se i PSG.

Med Pirlo får man bättre passningsspel, men samtidigt går det långsamt och mittfälts-legenden blir inte direkt vassare borta i MLS. De Rossi ger större taktiskt trygghet och en större bollvinnare, men han gav bort bollen onödigt vid något tillfälle igår och kunde inte hålla nerverna i styr vilket ledde till ett rött kort. Ingen av dem känns som någon garanti längre.

Så vem ska Conte välja, Daniele De Rossi eller Andrea Pirlo? Ja, kanske ingen av dem.

Jag skulle peta båda två i framtiden. För när Claudio Marchisio återvänder borde den rollen vara klippt och skuren för honom och då kan Conte flankera honom med Verratti och Parolo (eller Soriano).

Även om Graziano Pellé inte är någon superstar, fungerar han bra framåt med sin tyngd. Just nu finns det ingen med samma spelartyp som är i bättre form.

Bredvid honom är det hårt om platserna. Candreva känns given och El Shaarawy stärkte sin position igår. Men jag skulle vilja se Lorenzo Insigne få speltid och Domenico Berardi kommer snart komma och banka på Azzurri-dörren.

Försvarsmässigt är ju Bonucci, Chiellini och Barzagli ohotade i mitten och även Darmian på sin kant. De Sciglio var klart hygglig igår och det är lustigt hur han alltid är bättre i landslaget än i Milan. Kanske berättar det en del om Milan, vad vet jag.

Om Italien vinner över Azerbajdzjan är man klara för EM (så länge UEFA:s poängavdrag till Kroatien gäller). Det borde de ju kunna klara av.

Om man däremot bara får med sig en poäng i den matchen, kan man ställas inför en rysare mot Norge i sista matchen. Men med tanke på klart förbättrat spel igår och sett till truppens kvalitéer ska det mycket till om Italien nu ska missa EM.

Contes Italienska landslag har ena benet i Frankrike.

Lorenzo Medici

Seriestart: Guide till Serie B

Ikväll startar ljuvliga, luriga och delvis publikfattiga Serie B. En liga jag har svårt att inte älska. Att tippa serien är i stort sett omöjligt, vilket vi fick prov på ifjol.

Jag har ändå gett mig på ett försök till att kategorisera lagen  i olika grupper efter dess styrka. Om inte annat så får det gälla som en lite mini-guide inför säsongen.

Lets go.

Zona A (Kandidater till att ta en direktplats till Serie A)

CAGLIARI
Startar som storfavorit. Man har värvat bra och har i stort sett två vettiga alternativ på varje position. Förmodligen har man även seriens bästa försvar, vilket är en mycket bra grund att stå på. Tränare Massimo Rastelli är en av Italiens mest spännande tränare och efter succén med Avellino ska han nu ta upp Cagliari på direkten. Det som talar emot är att det i stort sett aldrig är så lätt som man tror för lag som åkt ut den högste serien. Serie B är en klurig och lång serie. Borde ändå ta en av de två direktplatserna.

Målskytten: Federico Melchiorri
Nyckelspelaren: Marco Storari
Liraren: Marco Sau
Spännande talanger: Alberto Cerri, Andres Tello, Nicolo Barella.
Tränaren: Massimo Rastelli

SPEZIA
Detta etniska potpurri till lag har något spännande på gång. Truppen innehåller bland annat åtta kroatiska spelare (plus tränaren), fyra spanska spelare, en ungrare och tre sydamerikaner. Dessutom har man starka italienska namn som anfallarna Catellani och Calaio. Spezia tror på sitt projekt, gjorde en bra fjolårssäsong och den här säsongen kan mycket väl vara då man tar steget upp till Serie A.

Målskytten: Emanuele Calaio
Nyckelspelaren/Ledargestalten: Claudio Terzi
Liraren: Mario Situm
Spännande talanger: Patrick Ciurria.
Tränaren: Nenad Bjelica

BARI
Fjolåret blev ett smärre fiasko och ägaren Paparesta (ja, den Paparesta) har därför smackat på ordentligt på mercaton i sommar. Spelare som Sansone, Rosina, Maniero, Del Grosso, Porcari borde alla hålla en väldigt hög Serie B-nivå och Inter-trion Camara-Donkor-Puscas bidrar med härlig ungdomlig kraft. Med ett riktigt bra lag på papperet och Serie B:s bästa publiksnitt bör Bari vara ett lag som kan slåss i toppen. Men den har man ju hört förut.

Målskytten: Riccardo Maniero
Nyckelspelaren: Valerio Di Cesare
Liraren: Alessandro Rosina
Spännande talanger: Isaac Donkor, Gaston Camara, Gheorge Puscas.
Tränaren: Davide Nicola

PESCARA

Efter väldigt starka värvningar på slutet har Pescara slagit sig fram som en av favoriterna. Verre, Mandragora och Valoti är alla duktiga unga spelare redo att ta nästa kliv och rutinerade herrar som Campagnaro och Sansovini borde vara garantier. Att man värvade målkungen Cocco från Vicenza under slutet av mercaton var ett tydligt besked om vart Pescara vill någonstans. Upp.

Målskytten: Andrea Cocco
Nyckelspelaren/Ledargestalten: Hugo Campagnaro
Liraren: Valerio Verre
Spännande talanger: Rolando Mandragora, Mattia Valoti.
Tränaren: Massimo Oddo.

Zona Playoff (Playoff-kandidater)

AVELLINO
Anfallstrion med Lill-Insigne, Tavano och Trotta är en av seriens allra vassaste och kan komma att ta laget långt. Mittfältet saknar viss kreativitet och det finns även frågetecken för försvaret som tappat en del viktiga namn. Dessutom återstår det att se hur viktig förlusten av tränare Rastelli blir.

Målskytten: Marcello Trotta
Nyckelspelaren: Mariano Arini
Liraren: Francesco Tavano
Spännande talanger: Roberto Insigne, Gennaro Tutino.
Tränaren: Attilio Tesser

LIVORNO

Jag tycker den här upplagan av Livorno ser väldigt spännande ut. Offensiven är belamrad med fina spelare som Pasquato, Fedato, Vantaggiato och framför allt har man ett gäng mycket spännande inlånade talanger i Palazzi (Inter), Calabresi (Roma), Comi (Milan) och Vergara (Milan). Det finns även viss rutin i truppen. Gamle storbacken, Panucci, är tränare.

Målskytten: Daniele Vantaggiato
Nyckelspelaren/Ledargestalten: Emerson
Liraren: Cristian Pasquato
Spännande talanger: Andrea Palazzi, Davide Calabresi, Gianmario Comi, Jherson Vergara, Mattia Aramu, Francesco Fedato
Tränaren: Cristian Panucci

PERUGIA
Jag vet inte om jag tycker att Perugia har en så mycket bättre i trupp i år än ifjol, men är i vilket fall tillräckligt intressant för att hålla sig på den övre halvan. Tränare Bisoli kan sitt Serie B, hela försvaret är i stort sett nytt och Ardemagni längst fram kan göra tjugo mål. Faller allt på plats är åtminstone Playoff väldigt sannolikt.

Målskytten: Matteo Ardemagni
Nyckelspelaren/Ledargestalten: Massimo Volta
Liraren: Fabinho
Spännande talanger: Vittorio Parigini, Leonardo Spinazzola, Alexis Zapata
Tränaren: Pirepaolo Bisoli

SALERNITANA
Det här är inte vilken nykomling som helst. Med stort stöd från sina supportrar kommer man vara jobbiga att möta och dessutom har man rustat ett lag som mycket väl kan vara med i striden om playoff. Torrente är en underskattad tränare och Sciaudone, Gabionetta och Coda är alla mycket bra spelare på den här nivån. Klubben ägs av ingen mindre än Claudio Lotito.

Målskytten: Massimo Coda
Nyckelspelaren/Ledargestalten: Manolo Pestrin
Liraren: Gabionetta
Spännande talanger: Thomas Strakosha
Tränaren: Vincenzo Torrente

Zona Tranquillità (Lagen som bör bli bra, få en lugn resa, men missa Playoff)

CESENA
Något Cesena alltid kan räkna med är bra stöd från sina hemma-supportrar. Där har de alltid en fördel. Anfallet ser bra ut. Jag tror att Antonio Ragusa kan gå mot en kanonsäsong, Camilo Ciano kan sitt Serie B och någon av Rosseti eller Garritano kan få ett genombrott. De andra lagdelarna ser dock inte riktigt lika starka ut och kanske är detta lag en aning överskattat.

Målskytten: Camillo Ciano
Nyckelspelaren/Ledargestalten: Davide Capelli
Liraren: Antonio Ragusa
Spännande talanger: Lorenzo Rossetti, Luca Garritano.
Tränaren: Massimo Drago


VICENZA
Var en av fjolårets stora överraskningar. Tränare Marino gjorde underverk med laget och nu hoppas man att han ska kunna upprepa framgångarna. Att man tappade målskytten Cocco gör det dock inte så lätt. Man hoppas att Galano (mkt bra nyförvärv från Bari) ska riva upp försvaren, att förre Serie A-profilerna Pozzi och Pazienza ska kunna visa vägen och att någon av de yngre spelarna som Modic (Milan), Pettinari kliver fram. Jag tror inte på samma succé i år, men med Marino vet man aldrig.


Målskytten: Stefano Giacomelli
Nyckelspelaren/Ledargestalten: Michele Pazienza
Liraren: Cristian Galano
Spännande talanger: Andrea Mantovani, Andrej Modic, Roberto Gagliardini
Tränaren: Pasquale Marino

NOVARA
Ytterligare en nykomling jag tror kan bli riktigt bra. Man har förstärkt vettigt till en redan rätt stark startelva och spelare som Viola, Signori, Troest och Galabinov är alla mycket medvetna om hur Serie B fungerar. Sedan är ju Pablo Gonzalez kvar förstås.

Målskytten: Felice Evacuo
Nyckelspelaren/Ledargestalten: Pablo Gonzalez
Liraren: Nicolas Viola
Spännande talanger: Paolo Farago, Jacopo Manconi.
Tränaren: Marco Baroni

COMO
Nykomling som jag tror hänger kvar utan problem. Lill-Ganz kan bli en succé, Ebagua har fortfarande en del att ge och sedan har man ett koppel av mycket bra unga spelare som t ex Scuffet, Bentivegna, Bessa. Tränare Carlo Sabatini är brorsa till sportdirektör, Walter.

Målskytten: Simon Andrea Ganz
Nyckelspelaren/Ledargestalten: Antonio Giosa
Liraren: Daniel Bessa
Spännande talanger: Daniel Bessa, Accursio Bentivegna, Simone Scuffet.
Tränaren: Carlo Sabatini

TERNANA
Felipe Avenatti kan komma att göra många mål. Ceravolo är fortfarande en bra Serie B-spelare och ungtuppar som Gondo, Masi, Zampa, Busselato kan alla göra sig gällande. Värvningen av Empolis Signorelli kan också bli viktig. Mittenlag?

Målskytten: Felipe Avenatti
Nyckelspelaren/Ledargestalten: Manuel Coppola
Liraren: Massimiliano Bussellato
Spännande talanger: Cedric Gondo, Alberto Masi.
Tränaren: Domenico Toscano

Zona Mistero (Lagen med oberäknelig status som både kan åka ur eller nå playoff)

LATINA
Man har förändrat nästa hela laget, vilket gör att det kan ta ett tag att få saker att fungera. Den förre Juventus-försvararen Iuliano ska försöka skapa ett lag med en del intressanta spelare som t ex Dumitru, Marchionni, Corvia, Minala, Schiattarella. Det kan bli hyfsat.

Målskytten: Daniel Corvia
Nyckelspelaren/Ledargestalten: Hernan Dellafiore
Liraren: Marco Marchionni
Spännande talanger: Dumitru, Joseph Minala
Tränaren: Mark Iuliano

CROTONE
Jag ser något spännande hos tränare Ivan Juric och till sitt förfogande har ett ganska talangfullt lag med Lazio-lånet Tounkara i spetsen. Kommer troligen inte ha något med toppen att göra, men då många har dem som en nedflyttningskandidat tror jag att de hänger kvar utan större problem.

Målskytten: Ante Budimir
Nyckelspelaren/Ledargestalten: Claiton Dos Santos
Liraren: Adrian Stoian
Spännande talanger: Mamadou Tounkara, Elogi Koffi Yao, Leonardo Capezzi.
Tränaren: Ivan Juric

BRESCIA
Även om gamle målkungen Andre Caracciolo är kvar i klubben och fortfarande gör mycket mål och även om Embalo och Morosini är spännande spelare kan det bli en tuff säsong för Brescia. Jag tror dock att man klarar sig kvar.

Målskytten: Andrea Caracciolo
Nyckelspelaren/Ledargestalten: Andrea Caracciolo
Liraren: Leonardo Morosini
Spännande talanger: Michele Somma, Luca Mazzitelli, Carlos Embalo, Davide Marsura.
Tränaren: Roberto Boscaglia

MODENA
Det mest spännande med detta Modena är väl att det här Hernan Crespo som är tränare. Man har ett väldigt rutinerat lag, men utan större kreativitet. Dock är Granoche en målgaranti och Mazzarani en duktig spelare. Och tänk om Crespo är näste stortränare?

Målskytten: Pablo Granoche
Nyckelspelaren/Ledargestalten: Thiago Cionek
Liraren: Andrea Mazzarani
Spännande talanger på lån: Tomas Vestenicky,
Tränaren: Hernan Crespo

ASCOLI
Halkade in på Catanias bekostnad och nykomlingen har faktiskt viss överrasknings-potential. Det finns viss entusiasm i klubben och värvningar som Milanovic och Petagna kan slå väldigt väl ut. Det troliga är dock att man får kämpa för att hänga kvar.

Målskytten: Andrea Petagna
Nyckelspelaren/Ledargestalten: Giuseppe Pirrone
Liraren: Leonardo Perez
Spännande talanger: Valerio Nava, Milan Milanovic, Andrea Petagna
Tränaren: Mario Petrone

Zona Retrocesso (Lagen som får slåss om att hänga kvar)

PRO VERCELLI
Anses bli ett bottenlag, men det finns förhoppningar om att man kan överraska. Fausto Rossi är en lyx i Serie B och Mustacchio, Legati och Di Roberto håller god klass. Har en ganska bräcklig defensiv, men ett ganska spännande lag ur offensiv synvinkel.

Målskytten: Ettore Marchi
Nyckelspelaren/Ledargestalten: Elia Legati
Liraren: Fausto Rossi
Spännande talanger: Stefano Beltrame, Mirko Pigliacelli, Giacomo Beretta
Tränaren: Crsitiano Scazzola

LANCIANO
Mercaton har varit en besvikelse och det troliga är att man får kämpa för att hänga kvar. Det fins dock ett drös med spelare i truppen med potential. Det som talar för en bra säsong är att Marillungo är skadefri och gör en kanonsäsong.

Målskytten: Nicola Ferrari
Nyckelspelaren/Ledargestalten: Carlo Mammarella
Liraren: Eric Lanini
Spännande talanger: Eric Lanini, Antonio Rozzi, Elio De Silvestro.
Tränaren: Roberto D´Aversa

ENTELLA
Plockades tillbaka upp i B då Teramo tvångsdegraderades till Serie D. Caputo, Sini, Sestu  och Fazzi är bra spelare, men så mycket mer finns det inte att hämta.

Målskytten: Francesco Caputo
Nyckelspelaren/Ledargestalten: Leandro Rinaudo
Liraren: Alessio Sestu
Spännande talanger: Nicolo Fazzi
Tränaren: Alfredo Aglietti

TRAPANI
Tror det kan bli en tuff säsong för Sicilien-laget. Inte ens kult-figuren Sodinha kan stoppa det. Karismatiske Cosmi är tränare.

Målskytten: Ernesto Torregrossa
Nyckelspelaren/Ledargestalten: Maurizio Ciaramitaro
Liraren: Sodinha
Spännande talanger: Janis Cavagna
Tränaren: Serse Cosmi


Lorenzo Medici

Mina 50 favorit-värvningar från sommaren

Transferfönstret är äntligen stängt. Därför är det dags för mig att presentera mina favorit-värvningar. Alltså inte de bästa övergångarna utan de som jag personligen gillade bäst.

50. Alberto Gilardino (Palermo)
“Gila” i en rosa matchtröja? Väldigt elegant.

49. Antonio Rudiger (Roma)
Användbar försvarare som både kan spela i mitten och på kanten. Har stark fysik och är rätt snabb.

48. Ricardo Kishna (lazio)
Dribblingsskicklig holländare som Lazio värvade relativt billigt. Ger Lazio ytterligare ett bra val i offensiven.

47. Nikola Kalinic (Fiorentina)
Ingen stjärna, men rörlig och mycket smart anfallare. Lär passa bra in i Sousas spelsystem.

46. Duvan Zapata (Udinese)
Gjorde trots allt bra ifrån sig i Napoli på begränsad speltid. Lär få mer utrymme nu i Udinese.

45. Matheus Cassini (Palermo)
Brasse med mycket spännande spelstil. Kan komma att slå igenom någon gång.

44. Edgar Barreto (Sampdoria)
nyttig ledartyp som kommer betyda en hel del fö Sampdorias mittfält.

43. Gaston Brugman (Palermo)
Spelskicklig uruguayan som jag tror mycket på. Får kämpa till sig en plats först.

42. Ali Adnan (Udinese)
Har löplunga och dynamik. En spelare jag tror på.

41. Paul-Jose Mpoku (Chievo)
Var duktig i Cagliari under våren. Smart värvning av Chievo. Kan han spela renodlad anfallare?

40. Mario Lemina (Juventus)
Bra box to box-spelare. Har mycket talang. Kan behöva lite tid.

39. Gilberto (Fiorentina)
Snabb och energisk brasse som kan bli en succé i sin första säsong i Serie A.

38. Oscar Hiljemark (Palermo)
Efter U21-succén bar det iväg till Sicilien. Tränarvänlig spelare som bör ta en plats i startelvan ganska snabbt. Blir lagkompis med Quaison.

37. Sami Khedira (Juventus)
Gick sönder på en gång, vilket ställer en del frågetecken. Skadefri är han naturligtvis en tillgång.

36. Wojciech Szczesny (Roma)
Spektakulär målvaktstyp som går före De Sanctis. Kan fixa en del poäng åt Roma. Gamäng.

35. Felipe Melo (Inter)
Märkligt nog är jag lite förtjust i att Melo återvänder till Italien. Jag tror faktiskt även att hans ballar av stål kan komma att passa inter bra. Ska vi gissa på tre utvisningar under året?

34. Ryder Matos (Carpi)
Något glömd Fiorentina-talang som nu får prova sina vingar i Carpi.

33. Jaime Baez (Fiorentina)
Har speed och teknik. Spännande talang. Kan växa sig stor i en lila tröja med tiden.

32. Lucas Digne (Roma)
Garcia-favorit som förhoppningsvis ska fylla hålet på vänsterbacken.

31. Juan Cuadrado (Juventus)
Jag vet inte alls vilken Cuadrado Juventus har värvat, men det känns som om han tillhör Serie A och det är härligt att han är tillbaka.

30. Afriye Acquah (Torino)
Stark och löpvillig mittfältare som huserat i Serie A ett tag nu utan att få sitt riktiga genombrott. kan vara på gång.

29. Mattia Destro (Bologna)
Anfallare som behövde börja om. Tror att Bologna kan vara en väldigt bra språngbräda för honom.

28. Luiz Adriano (Milan)
Ingen superstar men rätt all-round anfallare som bör kunna göra minst en tio mål i Serie A.

27. Alex Telles (Inter)
Kvick och teknisk ytterback. Återstår att se om han klarar av den defensiva delen. Jag är ändå lite svag för den här typen av ytterbackar.

26. Ivan Perisic (Inter)
Inte den mest glamorösa spelaren, men produktiv och taktiskt mycket skicklig. Lär göra mycket nytta.

25. Gregoire Defrel (Sassuolo)
Snabb franska anfallare som hade många klubbar efter sig. Gör Sassuolos fina offensiv ännu vassare.

24. Mario Balotelli (Milan)
Status osäker. Men Balotelli är alltid Balotelli. Jag kommer vänta för evigt på att faller på plats för Super-Mario.

23. Hernanes (Juventus)
Juventus tog chansen när “Profeten” blev tillgänglig. Är han bara skadefri, kanske detta blir hans år.

22. Allan (Napoli)
Tuff, men också spelskicklig. Napolis bästa värvning den här sommaren.

21. Jules Ntcham (Genoa)
Stark och explosiv fransman som Genoa fiskade upp från Manchester City. Fynd.

20. Andrea Belotti (Torino)
Opportunistisk striker som jag tror kan bilda vasst anfallspar med Quagliarella. Löper mycket och jobbar hårt. Succén kommer komma någon gång.

19. Carlos Bacca (Milan)
Gjorde en kanonsäsong i Sevilla och var en av Europas mest eftertraktade anfallare. Nu måste han visa att han klarar av spelet i Serie A också.

18. Joseph Duncan (Sassuolo)
Dynamisk mittfältare som ger Sassuolo behövliga muskler på mitten. Har en underskattad offensiv.

17. Godfred Donsah (Bologna)
Multi-talang som lär göra stor nytta på Bolognas mittfält redan i år. Kan vara värd betydligt mer om några år.

16. Amadou Diawara (Bologna)
Bologna hittade denna juvel i Lega Pro under sommaren. 17-åringen kommer ha storklubbarna efter sig snart.

15. Gudio Vadala (Juventus)
Supertalang som behöver några år på sig. Kan vara den gömda juvelen i Tevez-affären.

14. Miranda (Inter)
Underskattad mittback som borde ge Inters försvar det lugn och den trygghet som det behöver.

13. Jeison Murillo (Inter)
Juan Jesus-typ fast hårdare i kroppen och bättre taktiskt. Har härlig tuffhet och frenesi.

12. Daniele Baselli (Torino)
Spelskicklig mittfältare som jag tror kan blomma ut i Torino.

11. Jose Mauri (Milan)
Kommer säker inte få så mycket speltid den här säsongen, men med tiden tror jag att det här ett kap.

10. Mohammed Salah (Roma)
Var en besvikelse i premiären, men jag tror att han bli riktigt vass och värdefull med tiden. Har fantastisk acceleration.

9. Adem Ljajic (Inter)
Jag har alltid varit svag för Ljajic talang. Är det i inter han får ut max av sin potential? I sådana fall är det bingo för de blåsvarta. Kan lika gärna bli en superstjärna som Zarate 2.

8. Alessio Romagnoli (Milan)
Kostade väldigt mycket pengar med tanke på hans unga ålder, men jag tror han kan bli en ny Alessandro Nesta med tiden.

7. Fernando (Sampdoria)
Spelskicklig brasse som säkert en del toppklubbar i Italien skulle mått bra av. Snyggt av Sampdoria att tjuva honom.

6. Gerson (Roma)
Framtidsvärvning. Brassen har tusenfalt av talang och om han kan få ut den i Roma komemr han kunna säljas dyrt en dag.

5. Stevan Jovetic (Inter)
Visat direkt i inledningen av säsongen att han fortfarande kan leverera. Härlig återvändare.

4. Alex Sandro (Juventus)
Elastisk ytterback som höjer kvalitén något enormt på Juventus vänsterflank.

3. Edin Dzeko (Roma)
Exakt den striker-typ som Roma behöver. Nu gäller det bara för Roma att utnyttja det.

2. Geoffrey Kondogbia (Inter)
Var mycket eftertraktad. Top-player ut i fingerspetsarna. Kan bli kung i Serie A.

1.Paulo Dybala (Juventus)
Härlig investering både för nutid och framtid. Har galet mycket boll i sig. Personlig favorit.

 

Lorenzo Medici

Transferbetyg - Lag för lag

Atalanta 6
Sålde Baselli och Zappacosta till Torino vilket kan ses som ett svaghetstecken, men förstärkte försvaret på ett klokt sätt med Toloi och Paletta. De Roon verkar kunna bli ett fynd. Jag saknar viss bredd i truppen, men denna godkända mercato lär man kunna hänga kvar.

Bologna 7
Big C is back. Sportdirektör Corvino hade till en början svårt att ro hem sina värvningar, men i slutändan framstår han och Bologna som vinnare. Med spelare som Destro, Brienza, Donsah, Giaccherini, Taider, Mirante och Crisetig har man satt grunden till ett riktigt bra lag. Imponerande.

Carpi 6
Det går ju egentligen inte att klaga på Soglianos arbete under sommaren då det inte är lätt att dra till sig spelare till lilla Carpi. Trots det lyckades man få in flera intressanta nyförvärv som behövde speltid. Att det sedan inte räcker för att hänga kvar är en annan sak.

Chievo 6
Verona-klubbens hade redan en bra ryggrad i Paloschi, Birsa, Meggiorini, Dainelli, så att krydda med Pepe, Castro, Mpoku, Pinzi och Gobbi känns klart godkänt.

Empoli 5,5
Lyckades avsluta hyfsat med värvningarna av Paredes och Livaja, men som helhet känns det som om luften gått ur sportdirektör Carli en aning. Lagets styrka finns inte i nyförvärven utan i Saponara, Maccarone, Zielinski och talangen Diousse. Försvaret hade behövts stärkas upp bättre.

Fiorentina 6
Montella, Salah och Joaquin-historierna drog ut på tiden och sög för mycket energi ur Violas mercato och känslan är att man istället för att satsa på större namn, litar till Paulo Sousa och de yngre spelarna som finns i klubben. Dock är Kalinic, “Kuba”, Suarez, Gilberto och Astori klart dugliga nyförvärv.

Frosinone 5,5
Castillo är intressant chansning som kan gå hem, Verde är en spännande talang och Diakité har behövlig Serie A rutin, men det känns som om det hade behövts mer för att Frosinone ska greja nytt kontrakt.

Genoa 6
Att gå ut och deklarera att ett stort nyförvärv är på ingång innan det är helt klart är aldrig bra. Iturbe kom aldrig och president Preziosi står nu med brallorna nere. Genoa lyckades få in halv-intressanta spelare som Ntcham, Dzemaili, Lazovic och Gakpe, men den här mercaton känns inte lika inspirerande som många av tidigare upplagor. Tack och lov brukar Gasperini vara duktig på att få ut det bästa av sitt lag. Vi ska heller inte glömma att Perotti blev kvar. 

Hellas Verona 6
Pazzini, Viviani, Siligardi och Helander känns alla helt okej, men inte mycket mer. Souprayen har sett bra ut under de första matcherna. Godkänd mercato, men inget att hetsa upp sig kring.

Inter 8
Prisade vare Inters sportdirektörer. De har med svåra medel lyckats att i stort sett byta ut hela laget och ge Mancini det han önskade. Slutresultatet är en väldigt intressant skapelse. Ljajic, Jovetic Perisic, Kondogbia är ju på pappret hur häftigt som helst och mittlåset med Murillo och Miranda känns som en enorm förbättring. Alex Telles är också en smart värvning. Jag tror till och med att Felipe Melos ballar av stål har en funktion i detta Inter. Hatten av.

Juventus 7
Att man tappade Pirlo och Tevez kunde man inte göra mycket åt och jag tycker de gjorde rätt i att sälja Vidal när de hade chansen att få ut så mycket de kunde för chilenaren. Visst, man missade sin Draxler, men att ömsa skinn med Dybala, Alex Sandro, Lemina och Cuadrado är ändå bra gjort. Tycker även att de gjorde rätt i att chansa på Hernanes när det inte fanns mycket annat alternativ. Vi ska heller inte glömma Vadala som kan bli ett fynd med tiden.

Lazio 5,5
Gick minus på transfermarknaden utan att egentligen förbättra laget nämnvärt. Kishna ser ut att vara ett intressant tillskott och Matri lär få speltid, men tänk om man andvänt pengarna till att hitta en riktigt bra mittback och en riktigt bra striker istället? Med C.L-fiaskot, förnedringen mot Chievo och en halvdassig mercato kan nu Lotito räkna med en jobbig höst från supporterhåll. Lyckan varade inte länge i Casa-Lazio.

Milan 6
Gick ut stenhårt med drömmar om Zlatan, Kondogbia, Witsel och Martinez. Ingen av dem kom. Jag tror dock fortfarande att värvningarna av Romagnoli, Bacca och Luiz Adriano har förbättrat laget rätt mycket, medan Bertolacci-värvningen var onödig sett pris och vad man redan har. Känslan är att man har försökt förstärka mittfältet, men inte på rätt sätt och att man överskattat ytterbackarnas kvalitéer. Det hade ju även behövts en bättre partner till Romagnoli. Till viss del har Milan förstärkt laget hyggligt, men stora hål finns fortfarande kvar.

Napoli 5
Att behålla Higuain kan visa sig vara den bästa affären för Napoli (eller raka motsatsen) och jag gillade Allan-värningen. Men annars var Napolis mercato en stor gåta. Man värvade spelare Sarri inte visste vilka de var och man letade efter hundra mittbackar som skulle kampera med Albiol fastän det kanske är spanjoren som är problemet. Man har alldeles för många offensiva spelare som kommer kräva speltid och jag anar att man överskattat Valdifiori och Hysajs kvalitéer. Dessutom missade man Soriano under sista dagen och hade otroligt svårt att göra sig av med spelare man inte längre behövde. Min gissning är att sportdirektör Giuntoli inte blir långvarig i Napoli.

Palermo 5,5
Hiljemark kan bli bra, Cassini och Brugman är spännande och Gilardino-värvningen känns vettig. Jag saknade dock ytterligare någon bra försvarsförstärkning. Palermos bästa värvning? Att behålla Vazquez. Palermos mercato var dock en liten besvikelse.

Roma 8
Var tillsammans med Inter mercatons kungar. Sabatini har gjort det igen. Med listighet har han förbättrat laget och ändå inte gått back. Anfallet ser otroligt mycket starkare ut med Dzeko, Salah och Falque och värvningar som Digne, Rudiger, Szczesny kan alla visa sig vara sluga manövrar. Man lyckades dessutom göra sig av med de flesta av de spelare man ville innan fönstret stängde. Sabatini glömmer heller aldrig bort framtiden. Gerson och Ponce kan vara nästa generations Roma-stjärnor. En mer eller mindre briljant transfermarknad för Roma.

Sampdoria 6,5
Jag tror stenhårt på Fernando och Barreto som nya mittfälts-ankare och Cassanos comeback är fin poesi. Jag gillade även att man stod pall och behöll Eder trots påtryckningar från Inter.

Sassuolo 7
Gjorde riktigt vassa nyförvärv i Duncan och Defrel och behöll Berardi och Vrsaljko. Det är bra gjort.

Torino 7,5
Jag är barnsligt förtjust i Torinos transfersommar. Man lyckades sponsra fina nyförvärv som Baselli, Zappacosta, Avelar Acquah och Belotti i stort sett bara med en Darmian-försäljning och man behöll viktiga pjäser som Bruno Peres, Maksimovic och Glik. President Cairo verkar ha lärt sig en hel del under åren.

Udinese 6
Adnan och Edenilson är intressanta kantlöpare och jag tror att Zapata kan göra en del mål, men annars var Udineses mercato en smärre gäspning. Som vanligt gick man väldigt mycket plus, vilket de hemliga ägarna Gesapar (Pozzo äger knappt en procent) säkert i tystnad jublar åt. Udineses bästa nyförvärv? Det nya Stadio Friuli.

Lorenzo Medici

Copa Medici Cup - Omgång 2: "Kanonkulan från Lauro Müller upp i topp"

Jakten på poäng i Copa Medici Cup fortsätter. Jag har även drygat ut till tjugo utdelade poäng per omgång.

Vilka var bäst i omgång 2?

10 poäng: Riccardo Meggiorini (Chievo)
“En klack-assist, ett mål och massor av fin jobb längst fram. vem tusan hade trott att Meggiorinis inledning på säsongen skulle vara en snackis?”

9p Eder (Sampdoria)
“Det är lätt att luras av den där lite runda kroppen. Men kanonkulan från Lauro Müller kan lira boll i fart som få. Två nya mål mot Napoli varav det andra gjord med stor briljans. Eders insats övertygade dessutom troligen president Ferrero att nobba all Inter-bud”

8p Miralem Pjanic (Roma)
“Sköt in sig när han träffade stolpen i den första halvleken och lurade sedan Buffon i andra halvleken när hans frispark hittade rätt. Förutom att han agerade vägvisare i målprotokollet gjorde han en fin match på mitten med sina vertikala passningar. När Pjanic är så här bra är han stor fotbollspoesi.”

7p Alberto Paloschi (Chievo)
“Jag misstänkte att det kan bli Paloschis år i år. Två nya mål mot Lazio och visst kan vi börja ana att han kommer ryktas vara på väg till en större klubb redan i januari. ”

6p Edin Dzeko (Roma)
“Jobbade hårt och nickade majestätiskt in 2-0 mot Juventus. Det är framför allt den typen av insatser som kommer börja få Roma-supportrarna att drömma om en scudetto.”

5p Gonzalo Higuain (Napoli)
“Bum-Bum Higuain gjorde sitt jobb mot Sampdoria och tog vara på de chanser han fick med två baljor. Inte hans fel att försvaret inte räckte till.”

4p Daniele Baselli (Torino)
“Ger Torino så mycket klass på mitten. Reste sig i andra halvlek och briljerade med en fin fullträff som gav 3-1. Jag gillar Baselli strakt, men inte ens jag trodde att han skulle sticka ut så här mycket efter två omgångar.”

3p: Riccardo Saponara (Empoli), Valter Birsa (Chievo), Miranda (Inter).

2p: Carlos Bacca (Milan), Luiz Adriano (Milan), Stevan Jovetic (Inter), Nicola Leali (Frosinone).

1p: Julius Ntcham (Genoa) Alejandro Gomez (Atalanta), Maxi Moralez (Atalanta), Kostas Manolas (Roma) Radja Nainggolan (Roma), Lorenzo Insigne (Napoli).

Minuspoäng:

-5 Andrea Bertolacci (Milan)
“20 miljoner euro? Bah. ge mig tillbaka pengarna så jag kan återinvestera dem på Anwar El Ghazi eller Hakan Calhanoglu. Har transferfönstret stängt? Oops. Galliani rules.”

-4 Raul Albiol (Napoli)
“Drog på sig en straff och blev sedan ordentligt uppsnurrad av Eder på 2-2-målet. Tänk att Benitez lurade på Napoli den här överskattade försvararen. Nej, förresten har är inte längre överskattad. My bad.”

-3p Stefan De Vrij & Santiago Gentiletti (Lazio)
“Ungefär lika katastrofala mot Chievo. Får dela på minuspoängen.”

-2p Patrice Evra (Juventus)
“Svag på sin kant och drog på sig två gula kort. In med Alex sandro fort!”

-1p Simone Padoin (Juventus), Stefan Radu (Lazio) Senad Lulic (Lazio), Danilo Cataldi (Lazio), Mirko Valdifiori (Napoli), Suso (Milan)

Poängligan: Eder 13 p, Jovetic 12 p, Meggiorini 12p, Muriel 9p, Pjanic 8p, Ilicic 8p, Kishna 7p, Paloschi 7p, Dzeko 6p, El Kaoutari 6p.

Lorenzo Medici

Arrividerci mercato - Inter avslutade med ett litet fyrverkeri

Arrividerci mercato. Du galna, ljuvliga och hemska transfermarknad. Jag kommer inte sakna dig. I alla fall inte på ett halvår. Nu är det över. Dyra transfers, billiga transfers, lån med uppskjutna betalningar, övergångar som inte gick igenom i sista stund.

Och visst hände det en hel del under den sista dagen.

Inter körde transfer-fyrverkeri, sålde Hernanes och plockade in Felipe Melo, Alex Telles och höjde Balkan-halten med Adem Ljajic. Juventus hade ont om tid, såg en chans med ”Profeten” och tog den. Man jobbade även in Mario Lemina.

Alessandro Matri fick ett nytt hem i Lazio, Fiorentina gjorde Joaquin lycklig och ersatte honom med Dortmunds ”Kuba”, Milan hoppas att Hachim ska växa sig i stor i Malaga, Zaccardo och Borriello ska försöka ge karriärerna en sista chans i dumpnings-stationen Carpi och Dzemaili återvände till Italien och Genoa.

Men det var också en sista dag med den patenterade ”försenade värvningen”. Sampdoria och Napoli hade en hel sommar på sig, men lyckades inte få i ordning alla papper i sista stund. Roberto Soriano får nu snällt fortsätta sitt fotbollsliv i Sampdoria.

Maurizio Sarri fick spelare han inte visste vilka de var (Chalobah, Chiriches), men fick aldrig den spelare han verkligen ville ha. Men kanske hade Soriano inte flyttat nålen så mycket för Napoli ändå.

Milan måste ändå framstå som en av sommarens förlorare. Man blev snuvade på Kondogbia och Jackson och sålde falska drömmar om Zlatan. Man lyckades inte värva Axel Witsel fastän man snackat om honom en hel sommar.

Visst, Bacca, Luiz Adriano, Bertolacci och Romagnli går inte av för hackor, men sett till hur lite man förbättrat laget till hur mycket pengar man lagt ut är det underkänt.

Milans mercato tog plötsligt en helomvändning för några veckor sedan. Kanske hade pengarna bara helt enkelt tagit slut, men kanske spelade den dåliga ligastarten roll. Efter förlusten mot Fiorentina fick Mihajlovic, Kucka och Balotelli istället för Soriano och Witsel. Knappast en slump.

Juventus har fått förändra mycket. Föryngra och snickra ihop nytt. Men förstavalet Draxler kom aldrig. Och det är svårt att stuva om med nya och yngre spelare och samtidigt hålla sig slagkraftiga både på hemmaplan och i Europa. Därav chansningen på Hernanes.

Det kan bli riktigt bra med en brasiliansk profet mellan mitt och anfall, men det kan också bli mediokert. Hernanes har egentligen förutom en säsong i Lazio aldrig riktigt kunnat få ut max av sin kapacitet. Nu är det Allegris tur att försöka pressa ut det bästa av brassen.

I slutändan framstår Inter och Roma som de stora vinnarna på mercaton.

Roma lyckades göra sitt lag bättre utan att gå minus och Inter lyssnade på allt som Mancini sa och bytte ut i stort sett hela laget. Det slutliga blåsvarta verket är ändå en väldigt spännande kreation.

Jag menar en uppställning med Melo, Kondogbia, Perisic, Jovetic, Ljajic och Icardi är fotbollsgodis. Det kan bli hur bra som helst. Ingen klubb har putsat sin tränares skor så som Inter har gjort. Nu är det bara att börja pedalera, Roberto.

Mercaton är äntligen över. För den här gången.

Lorenzo Medici
ANNONS
ANNONS

Hej, du har en äldre version av webbläsare

För en bättre upplevelse på fotbollskanalen, vänligen byt till senare version

chrome
safari
ie
firefox
Fortsätt ändå