Inter har full pott efter fyra omgångar. Visserligen har man förutom derbyt-matchen mot Milan haft ett rätt lätt spelschema, men att vinna borta mot Chievo tyder på att det finns en ny mentalitet i laget.
En vinnarmentalitet.
Det finns säkert många faktorer till det, Felipe Melo är en, Kondogbia och Jovetic är två till och det förbättrade försvarsspelet är givetvis en viktig del i det hela. Gary Medel har klivit ner i backlinjen och gjort det väldigt bra. Igår var han bäst på plan.
Vi får se hur länge Inter lyckas hålla sig hundra procent, men att man är med i toppen för att stanna verkar väldigt sannolikt.
Vi har nu en liga där det kanske saknas ett riktigt starkt lag som fjolårets Juventus, men också en liga där det känns väldigt öppet. Inter leder ligan och ser vassa ut, men är ännu ingen garanti. Roma har ett lysande lag på papperet, men vi vet inte riktigt om de kan få ut max varje vecka. Milan börjar få igång maskineriet, men kanske saknas det något. Juventus är inte samma lag som ifjol och en femte scudetto känns inte lika säkert som tidigare. Napoli började säsongen uselt, men tittar man på de två senaste matcherna kan de komma ikapp illa kvickt.
Det finns inga garantier, det är öppet och jag gillar det.
***
Trots en Super-Salah och att “Er Pupone” gjorde sitt 300:e mål i karriären kunde inte Roma vinna över Sassuolo. Kanske hade man lite baksmälla efter poängen mot Barcelona. Framför allt så var det för många spelare på plan jämfört med Barca-matchen som inte höll måttet. Iturbe tog inte chansen, Totti var ganska blek trots sitt mål och försvaret hade stora problem.
Det är lätt att anklaga Manolas och Rudiger, men de led också något oerhört av att ytterbackarna Maicon och Torosidis var så pass dåliga. Defrel och Politano blottade Romas försvar gång på gång i den första halvleken. Sedan skulle givetvis Rudiger haft straff i slutet av matchen, men samtidigt skulle Tottis mål blåsts av för offside.
Medan Inter hittills vinner sina “lättare” matcher gör Roma det inte.
Eller förresten….att möta Sassuolo ska nog längre inte definieras som en lätt match. De har en enorm kraft i sin offensiv och spelar sitt spel oavsett om man spelare hemma eller borta. De har ett lag som kan komma att jaga Europa-platser.
En av de som terroriserade Roma-försvaret mest var Matteo Politano. Även om Roma delvis kan gotta sig åt att han visade att han såg ut som en spelare för klubben i framtiden hade man nog inte velat att han skulle visa det just igår.
***
Det som Napoli bjöd på när de krossade Lazio igår var fanimej det bästa jag sett i Serie A den här säsongen. Sedan Maurizio Sarri gick över till 4-3-3 och spolade Valdifiori som playmaker har man 10-0 på två matcher. Det är ingen slump.
Igår hade man sagolikt fin rörelse och spelade med fart och med få touch. Lorenzo Insigne var fullständigt briljant, Gonzalo Higuain var Super-Pipita och trion Hamsik-Jorginho-Allan var perfekta i sina roller. Även om försvaret sällan var pressat kändes även de solida.
Sarri-fotbollen börjar ge frukt och om det är det här Napoli vi kommer se framöver kommer de plocka in poäng väldigt fort.
Lazio däremot hade enorma problem. Skadorna på Biglia, De Vrij, Klose och Candreva vägde tunga som bly och med spelare som Mauricio, Radu, Lulic och Mauri på planen sjönk man som rena rama Titanic. Jag anar att stora problem lurar bakom hörnet för Lazio. Risken är att spelare som Biglia, Felipe Anderson och Keita snart kan komma att vilja hoppa av det sjunkande skeppet, simma mot andra breddgrader och president Claudio Lotito kan tvingas att fly söderut mot Salerno.
Den här säsongen kan gå åt pipsvängen för Lazio.
***
Mötet mellan Torino och Sampdoria var en match mellan de kanske två största utmanarna till att överraskande jaga en fjärdeplats. Efter gårdagens match fanns det bara ett lag kvar på den listan. Torino.
Som jag tidigare har skrivit har de en väldigt fin balans i laget. Mellan gammalt och ungt. Mellan kreativitet och dynamik. Quagliarella är magin framåt, försvaret är stabilt, Bruno Peres en Frecciarossa utan nödstopp, Acquah en kraftpaket i två riktningar och Baselli har fötter av socker.
Att man dessutom behöll jagade spelare som Maksimovic, Glik och Bruno Peres den här sommaren tyder på att man vill något mer än bara jaga den sista Europa League-platsen.
Detta Venturiska Torino är det närmaste man kan komma Osvaldo Bagnolis Verona.
***
Juventus har tappat en del av sin kvalité från ifjol, men har lyckats plocka på sig gnuggar-skorna och hittat de rätta taktiska ritningarna. Mot Genoa var det väldigt lite skönspel, men de slet, gnetade och vann. Cuadrado är ett vapen med sin snabbhet, Pereyra var fundamental i sitt inhopp och backlinjen är sitt trygga jag.
Det som är mest oroväckande just nu för Juventus är alla skador. Igår åkte Morata dit på en muskelskada och kan bli borta ett par veckor och även Mandzukic ser ut att missa någon vecka. Lägg då till att Marchisio sedan tidigare är frånvarande. Juve har visserligen goda ersättare i Dybala och Zaza, men skadorna sabbar rytmen för laget.
***
Fiorentina imponerade inte igår mot Carpi och har egentligen inte imponerat så mycket förutom i matchen mot Milan, men man man vann och har nio poäng. Gårdagens seger kan man tacka Babacar och Tatarusanu (underskattad målvakt).
***
Bologna tog sina viktiga första tre poäng igår. Det kunde mycket väl bara ha varit en. Mattia Destro är visserligen ingen Maradona, men att han skulle se så här seg och bedrövlig ut trodde jag inte. Men Mounier är en rätt fin spelare, Diawara har talang så det räcker och blir över och Brienza kan än. Nu måste de få tillbaka skadade spelare som Giaccherini och Donsah så fort som möjligt.
***
Atalanta borde ha vunnit mot Verona, men Eros Pisano ville annat. Hans nick gav 1-1 sista sekunden. Hellas har dock huvudvärk efter det att Luca Toni var tvungen att kliva av på grund av skada. Nu är det upp till bevis för Giampaolo Pazzini. Redan på onsdag ställs han mot sitt förra lag och sina förra antagonister, Inter.
Serie A sover aldrig.