POPULÄRA LAG

POPULÄRA SPELARE

ANNONS

Supporterintervju - Roma

Nu har serien med supporter-intervjuer hamnat hos Roma och supportern Daniel Arévalo. Bland annat berättar Daniel om varför det blev Roma, vilka han vill se förstärka laget nästa säsong och att han inte vill ha en majoritet av  “kostym-nissar” på Romas nya arena.

 

När och varför började du heja på ditt lag?

-Jag började följa Roma kring 2002. De vann ligan 2001 och jag började följa dem efter det. Det fanns något sympatiskt med ett lag som ibland spelade magiskt i vissa matcher för att sedan drabbas av djupa svackor i bland. Det kändes på något sätt väldigt självklart att lägga sina sympatier hos ett sådant lag.

-För mig är det dessutom så att den passion,lojalitet och hängivenhet som först Totti och nu Daniele DeRossi visat mot Roma, betyder allt. Det är få spelare som förblir sitt lag troget i hela karriären och i synnerhet när laget i fråga inte vinner hela tiden.

-En sådan mentalitet och trofasthet förtjänar all heder och det kombinerat med att det nu finns stor potential med nya ägare, ny tränare, nya unga spelare samt det finns en sån passionerad kultur kring klubben gör att valet av lag förblir självklart för mig.

Alltså, jag t ex håller på Hammarby för att jag är svensk, uppvuxen på Södermalm och för att jag har spelat i Hammarby själv. Men du har ju egentligen ingen fysisk förankring till staden eller laget. Måste man ha det? Vad är en riktig supporter för dig?

-Jag personligen ser inte att det är ett krav att man har någon fysisk förankring till staden utan det som tilltalar mig är primärt laget och det laget manifesterar. För mig är en riktig supporter någon som alltid stöttar sitt lag, i med och motgång & det känns penibelt att det är så många “medvindssupportrar”  nu för tiden som byter klubb utifrån vilka som har bäst resultat eller för att en ensam spelare bytt till någon klubb.

-En ensam spelare gör inget lag. Att vara Romasupporter är synonymt med vånda men för mig är det just det som är det vackra med fotboll nämligen de facto att det väcker så starka känslor, både härliga och mindre härliga känslor.

Hur hoppas du att supporterkulturen på arenorna och utanför ser ut om fem-tio år?

-Det känns väldigt svårt att svara på men i den bästa av världar så har de flesta klubbarna nya, egna hemma-arenor och man har möjliggjort att fler supporters kan åka på bortamatcher. Utan våld innan,under eller efter matcherna givetvis.

-Dessutom så hoppas jag på mycket mer folk på alla matcher och att det inte blir som det är  i England med massa “kostym-nissar” på läktarna utan att majoriteten består av äkta fans som visar sin kärlek för klubben. För Roma. Per Sempre.

De amerikanske ägarna har nu varit i Roma ett tag. Vilka är dina intryck av Palotta och kompani?

-Det känns som om de verkligen vill satsa på Roma och att de inte enbart är ute efter en “Quick fix”. Bra att det finns konkreta planer på en ny egen arena. Jag har inga problem med att man hittar nya sponsorer och marknader så länge som utvecklingen av Roma är det viktigaste.

Vem skulle du vilja se som tränare för Roma nästa säsong?

-Jag skulle vilja se någon som håller ihop laget så att det finns en stark gemenskap i laget och konsensus i att ALLA spelare ALLTID ger ALLT för laget. Som det sett ut de senaste åren, med många tränarbyten, så har det på något sätt kommit i skymundan bakom mer eller mindre offensiva formationer och spelsystem.

-Roma har definitivt spelarmaterialet för att spela på den absolut högsta nivån bland de andra topplagen men de behöver ha en stark ledare som kan hjälpa laget övervinna sina hjärnspöken som hela tiden sätter käppar i hjulet för dem.

-Jag tycker att Andreazzoli har gjort ett bra jobb men jag kan inte svara på att han är den rätte att leda laget. Kontinuitet är det viktigaste. Vi har spelarmaterialet, nu gäller det att hitta den mest passande regissören.

Fem spelare i truppen att bygga laget kring?

-Marquinhos har varit näst intill fantastisk i år. Grymt nyförvärv! Pjanic har haft en något ojämn säsong men jag tycker att han ändå känns ganska självklar i en startelva. Lamela har också varit något ojämn men när han får upp farten och utnyttjar sina styrkor så är han ändå given i startelvan.

-Sedan har vi Daniele De Rossi som även han definitivt både har blandat och gett den här säsongen men om det finns någon i laget som visat att hans hjärta och själ verkligen finns hos Roma så är det han. Är man sedan självklar i Gli azzurri så är man det också in As Roma. Till sist så hoppas jag verkligen att Destro kan komma i form och bli den där anfallaren vi så länge behövt.

Tre nyförvärv att förstärka med?

-Jag anser att vi främst behöver hitta minst en ytterback och en anfallare. Vi kanske skulle kunna förstärka anfallet med någon som Fernando Torres, Lisandro Lopez  eller Stevan Jovetic. Sedan får gärna Sebastian Jung ta över Piris plats. Vore även kul att se hur Menez skulle spela tillsammans med Pjanic och Lamela också.

Vilken är din favorit-upplaga genom tiderna?

Jag gillade laget som de hade säsongen 2001-2002 främst eftersom det var då jag blev ett “fan”.
Stort tack till Daniel som ville ställa upp!
 

Lorenzo Medici

En hälsena av guld

Jag kan inte springa ännu. Kanske om 30-40 dagar, eller så. För drygt fem månader sedan slet jag av min hälsena under en fotbollsmatch. Till skillnad från min så var det en hälsena av guld som gick av igår, nämligen Javier Zanettis.

Det var på något sätt symboliskt för Inters säsong att deras lagkapten, gentleman, järnman och evighetsmaskin, Javier Zanetti, skadade sig allvarligt. En säsong att mer eller mindre kasta på sophögen, en säsong att ställa sportdirektör och ledning inför rätta, för att ställa tränare till svars och att ifrågasätta fys-teamets kapacitet.

För Inters skadeinferno den här säsongen liknar ingenting, någonting måste ha gjorts fel (igår blev även Silvestre skadad, inte för att det gör så mycket men ändå). Fast Zanettis skada har nog inte så mycket med fys-teamet att göra. Att hälsenan går av är vanligast på män mellan 35-40 år (som för mig och Zanetti).

Möjligen hade Zanetti kunnat “skyddats” – om Inter inte hade varit så usla de två senaste säsongerna så han hade kunnat vilats i fler matcher, men annars känns skadan mest som logiskt oflyt.

Jag är dock säker på att Zanetti kommer tillbaka. Han kommer inte låta detta bli det sista vi ser av honom, inte en chans. Han kommer att låta sig bli hyllad nästa säsong som han så väl är värd. Jag har redan hunnit hylla honom:

[youtubeplay id=”Kgmzu_3zrto” size=”medium”]

***

Milan klev ut mot Catania som om de blivit inspirerade av Borussia Dortmund i veckan. Extrem-press när man förlorade bollen och rörligt och snabbt spel. Trots det hamnade man i underläge och kvitterade (vad har hänt med Flamini!?) inte förrän i slutet av första halvlek trots stort bombardemang mot duktige Alberto Frison.

Milan orkade inte riktigt i samma tempo i andra och detta ursmarta Catania uttnyttjade det väl genom en slipad kontring där Izco och Barrientos låg bakom Bergessios känsliga avslut till 1-2. Där någonstans kunde man ana Berlusconis onda tankar om Allegri.

Men signor Allegri tog hål på Silvios elaka bubblor och spelade ut sitt Pazzini-kort. Vips så hade inhopparen varit på rätt ställe två gånger (Catnia skulle dock haft frispark innan första målet) om och vänt på tillställningen.

För övrigt förstår jag mig inte på Berlusconis återkommande kritik mot Allegri. För mig har han gjort ett jättebra jobb den här säsongen med att förändra laget och ge det en ny identitet. Tänk bara vad han gavs för förutsättningar för drygt nio månader sedan.

***

Milan var pressade att vinna därför att Fiorentina hade pulvriserat Sampdoria några timmar tidigare. Adem Ljajic hade stor uppvisning framför sin gamle kombattant Delio Rossi och fick både första ordet med ett skickligt gjort mål och sista när han snyggt spelade fram till Aquilanis mål.

När Delio Rossi sedan tog till orda efter matchen sa han kryptiskt: “När allt fungerar visar det vad man har för karaktär”. Ehh okej, vem är det som springer runt och visar finger åt folk efter slutsignalen?

Ljajic sa ingenting om Rossi efter matchen för att han inte behövde. Hans fötter hade redan talat. Precis som Cuadrados också gjort. Hela Montellas purpur-armé för den delen. De är nog säsongens mest positiva inslag i Serie A, med eller utan en C.L-plats i det framtida bagaget.

***

Derby della Mole blev en regnig och inte speciellt välspelad historia. Torino skulle haft en klar straff (även om Jonathas troligen var offside), fick det inte, och blev sedan straffad av Arturo Vidals skicklighet.

Re Arturo har verkligen visat sig vara en poängfixare av största mått under våren. Juventus kan nu fixa guldet nästa vecka. För Torinos del innebär det att man lite oväntat dras in i bottenstriden. Men med tanke på det återstående programmet ska de nog klara sig kvar.

***
Josip Ilicic…igen! Slovenen har magisk form just nu. Med lite hjälp av Giuseppe Sanninos inträde och Fabrizo Miccolis vilja gör Palermo en fantastisk slutrusch. Men räcker det?

För även Genoa vann igår (mot Chievo) och de har lite lättare program kvar. Det kommer bli tufft in i det sista.

***
Pablo Osvaldo är ytterligheternas man. Är han inte oengagerad och usel är han fantastisk tremålsskytt. Som igår mot Siena. Vet inte om det räddar honom kvar i Roma men det lär ju ha återställt hans status något. För Roma innebar segern ett starkare grepp om en Europa League-plats.

***
Imorgon blir det omgångskrönika som vanligt.

Lorenzo Medici

Serie A:s mest förbättrade spelare

10. Mariano Izco (Catania)
Började att visa fina tendenser redan förra säsongen. I år har han tagit ytterligare ett steg och blivit en vikitig kugge i Catania. Belönats med nytt kontrakt.

9. Valon Behrami (Fiorentina)
Var nyttig i Fiorentina men har tagit ett steg till i Napoli där han blivit superviktigt bollvinnande energi-knippe. Ruggigt bra i defensiven.

8. Albin Ekdal (Cagliari)
Förra säsongen åkte han in och ut ur startelvan men den här säsongen har han tagit en ordinarie plats och hållt Daniele Dessena utanför startelvan. Ekdal håller på att växa in i Serie A-kostymen på allvar.

7. Giampaolo Pazzini (Milan)
Har gått från utskrattat Inter-fiasko till att bli relativt fruktad igen. 13 gjorda mål är klart godkänt.

6. Kevin Constant (Milan)
Var riktigt misslyckad i Genoa i fjol och många undrade nog vad Milan höll på med som värvade honom. Nu omskolad till ytterback och succé.

5. Giacomo Bonaventura (Atalanta)
Fick förra säsongen stå i skuggan för Cigarini, Denis, Padoin, Moralez och de andra. Den här säsongen har han varit lagets klart bästa spelare och blivit högintressant för större klubbar.

4. Erik Lamela (Roma)
Första säsongen för Lamela var valpig och lite upp och ner. Den här säsongen har han både blivit flitig målskytt och jämnare i sitt spel. Potentialen är enorm hos argentinaren.

3, Alessio Cerci (Torino)
I Fiorentina hade han inte förtroendet, var hackad på och även strulig på sidan av plan. Att flytta ifrån Fiorentina var nog det bästa han kunde göra. Nu är han Torinos största stjärna och italiensk landslagsman.

2. Adem Ljajic (Fiorentina)
Då: ojämn pseudo-stjärna och hånad av sina egna supportrar. Nu: frekventa glimtar av briljans och verklig star-quality.

1. Stephan El Shaarawy (Milan)
Vem kunde tro att “Il Faraone” skulle ta ett skutt från talang till att knacka på dörren till världsstjärnestatus? Inte jag i alla fall.

Lorenzo Medici

Så mycket pengar får ditt Serie A-lag

Pengar och klubbarnas ekonomi har aldrig varit viktigare än idag. Michel Platini kämpar krampaktigt (eller gör han det?) på med sitt Financial Fair Play. Än så länge verkar det inte funegra för en jämnare ekonomisk fördelning bland Europas klubbar. Snarare tvärtom.

Bayern kan skövla Dortmund på deras bästa spelare och i sommar kommer Barcelona, Real Madrid, Manchester City, Manchester United (om de vill), Arsenal (om de vill), PSG och Chelsea göra upp om de största stjärnorna.

Italienska lag som Juventus och Milan spelar numera i transfermarknadens andraliga. Trots detta problem så finns det pengar att tjäna för de italienska lagen. Hur mycket handlar det om egentligen?

Alla siffror är miljoner euro.
Totale Diritti= Totala summan av TV-pengarna.
Quota fissa= Fast belopp.
Supporter: pengar baserat på antal supportrar.
Residenti= pengar baserat på antal invånare.
Ultima stagione= senaste säsongen.
Ultime 5 stagioni= senaste fem säsongerna.
Risultati storici=historiska resultat.

En viss summa fördelas även beroende på hur man placerar sig i ligan:

1:a 7,0 miljoner euro
2:a 6,7
3:a 6,3
4:a 5,9
5:a 5,6
6:a 5,2
7:a 4,9
8:a 4,5
9:a 4,2
10:a 3,8
11:a 3,5
12:a 3,1
13:a 2,8
14:a 2,4
15:a 2,1
16:a 1,7
17:a 1,4
18:a 1,0
19:a 0,7
20:a 0,3

Men redan nästa säsong kommer summorna att öka till de 10 bäst placerade lagen. De som tar hem titeln får hela 13 miljoner euro (nästan det dubbla) sedan följer: 2:a 12,7, 3:a 12,3, 4:a 9,9 5:a 9,6 6:a 9,2 7:a 8,1 8:a 7,3 9:a 6,2 10:a 5,

Champions League & Europa League

Kvalificerar man sig för Champions Leagues gruppspel beräknas man tjäna ca 30 miljoner euro per lag. Sedan tillfaller ju mer pengar desto längre man tar sig i turneringen, t ex har man beräknat att Juventus har tjänat ca 42 miljoner sammanlagt efter åttondelsfinalen.

Betydligt mindre är det om man kvalificerar sig för Europa League: ca 6 miljoner euro räknar man med att man tjänar i deltagande i gruppspelet.

En liten slant får du även om du vinner Italienska cupen: 1,2 miljoner euro

Nedflyttning

För de lag som åker ut ur Serie A är det en enorm förlust. Det är en stor skillnad på omsättningen för lag i Serie A och Serie B. Sampdoria omsätter t ex 45 miljoner euro i Serie A men omsatte 12 milj euro i Serie B.

Därför har man “fallskärmspaket” för de lag som åker ut. Men för lag som t ex Palermo och Genoa som får in 39 respektive 32 miljoner euro i TV-pengar är det betydligt ekonomiskt hårdare att åka ur än för t ex Siena bara får in 22 miljoner euro i TV-pengar.

Har laget spelat i Serie A minst tre år i rad (som Genoa, Palermo) får man 15 miljoner euro i “fallskärmspengar”, har man spelat två år i rad (som Siena) får man 10 miljoner euro och har man bara spelat en säsong i Serie A (som Pescara) får man 5 miljoner euro.

 

Lorenzo Medici

Alla minns Lewandowski

Fyra mål i en Champions League-semifinal är ingen promenad i parken. Gör man det dessutom mot Real Madrid ökar prestations-värdet ytterligare ett par centimeter.

Robert Lewandowski är mannen på allas läppar men också i en del klubbars förträngda minnen. Sommaren 2010 var Robert 20 år och tillhörde Lech Poznan, en talang men inte mycket mer än så.

Atalanta, Sampdoria och Napoli var alla där och nosade på hans namnteckning. Men ingen var så nära som Genoa. De hade följt honom i två månader och var överens med både klubb och agent. Allt var klart. Men affären sprack i sista stund.

Bland annat berättar Genoas f.d sportdirektör Stefano Capozucca att Lewandowski var inbjuden för att se derbyt mot Sampdoria och att president Enrico Preziosi då inte ska ha blivit imponerad av hans kroppsbyggnad. Preziosi själv hänvisar till att hans agent vill ha för mycket förmedlingsprevisioner.

Idag är Lewandowski superstjärna och på väg mot en final på Wembley, medan Genoa kämpar för sin existens  i den högsta serien. President Preziosi ångrar sig säkert idag.

Men det är väl det som är charmen med fotboll. Att det är de små detaljerna, de oanade omständigheterna som kan få de stora konsekvenserna.

För Robert Lewandowski hade nog aldrig blivit så bra som han är idag om det inte var just Borussia Dortmund och professor Jurgen Klopp han hamnat hos.

Och inte hade han gjort fyra mål i en Champions League-match heller.

Lorenzo Medici

På djupet med Zlatan och Juve

För varje dag som går verkar Zlatan Ibrahimovic vara närmare en övergång till Juventus. Mer och mer som tyder på att Ibra vill lämna och mer och mer som tyder på att det just är Italien och Juve som blir den nya adressen. Även om Leonardo för tillfället säger att Zlatan stannar i PSG tror jag att han mycket väl kan återvända till Italien i sommar.

Varför?

Om Zlatan lämnar PSG i sommar kommer vi ju inte veta de exakta anledningarna förrän han har lämnat men det går ändå att spekulera utan att bli för osannolik i sina teorier.

Helt klart verkar det som att Zlatan och hans familj trivdes bättre i Italien än i Frankrike och Paris. Det kan vara allt från att man blivit hemmastadd där, till att atmosfären och människorna passar en bättre.

Men kanske spelar även det sportsliga roll. Paris har aldrig varit en fotbollsstad och kommer troligen aldrig bli en. Möjligen kan Zlatan även insett under detta år att det finns brister i satsningen med PSG. Hur långsiktig är den egentligen? Vad händer när PSG har vunnit ligan två år i rad men inte gått till final i C.L?

Eller än värre, vad händer när PSG vinner C.L och ligan? Är det liksom slut då? Har deras ägare marknadsfört sig och investerat klart då?

I Italien, England och delvis i Spanien finns det alltid ligamatcher att stångas emot och som får adrenalinet att börja rinna. Så är det ännu inte riktigt i Frankrike och det är långt dit.  Ligan som helhet är inte tillräckligt prestigefull.

Kanske har Zlatan märkt dessa bitar. Kanske inte. Kanske handlar det mer om den kritik han fått under året, att han lackat ur och bestämt sig för att dra vidare. Eller bara att han längtar tillbaka.

Lönen?

Snacket och tankarna om att Zlatan drar vidare för att höja lönen tror jag inte stämmer. Visst, pengar spelar roll för Zlatan och han går nog helst inte ner i lön men jag tror att andra saker spelar minst lika stor roll vilket jag kommer in på nedan.

Men om Zlatan helst inte går ner i lön varför skulle han då göra det i Juventus? Därför att han inte kommer att göra det. Åtminstone minimalt. Juventus sägs kunna ha råd med ca 6 miljoner euro i årslön. Nästan en halvering. Det finns pengar som syns och det finns pengar som inte syns.

Det kan vara allt från bonusar, pengar under bordet, reklamavtal till gratis bostad. Det kan vara alla de sakerna tillsammans. Saker går att ordna. Handlar det om en världsspelare fixar man allt. Jag tror inte att detta är något unikt för Juventus och inte ens för Italien.

Så att spekulera i sänkt lön är nog en sanning med modifikation.

Skulle Zlatan lyckas i Juventus?

Det finns tänkbara nackdelar med att värva Zlatan Ibrahimovic. Oavsett vad hans lön skulle hamna på lär det innebära en rejäl ekonomisk satsning på en anfallare som faktiskt är 31 år. Dessutom stänger han dörren helt till nyförvärvet Fernando Llorente vilket gör den värvningen klart mer meningslös än om Zlatan inte anländer. Kanske ser man bara Llorente som en handelsvara. Plocka in gratis, sälja dyrt.

Zlatan kommer inte tas emot med öppna armar hos alla Juventus-supportrar. En del har inte glömt att han “svek” dem när de åkte ner och ser honom endast som en legodsoldat. Om Ibra går till Juventus kommer det nog krävas omedelbar succé för att tysta hans kritiker.

Sedan finns det alltid risker med Zlatan, att omklädningsrummet blir infekterat, att han tar för stor plats. I Juventus och för Antonio Conte är det laget som går först. Dessutom finns det frågetecken hur Zlatan ska anpassa sig till Contes spelsystem. Juve-tränaren vill gärna ha anfallare som deltar i presspelet och i defensiven (tänk Cavani). Eller kommer Conte ändra spelsystemet lite grann efter Zlatan?

Men Conte vill ha förstärkningar och vill ha vinnare i sitt lag. Jag tvekar inte en sekund på att Conte stimuleras av tanken att träna Zlatan och att Zlatan stimuleras av tanken att bli tränad av Conte. Jag tror att Ibrahimovic ser att detta Juventus är kapabelt till att på allvar vara med och slåss om Champions League-titeln.

Ska man hem till Italien är Juventus det bästa alternativet. På många sätt sluter han då en cirkel i sin karriär. Det  var ju i Juventus det en gång började i Italien.

Dessutom finns det säkert fortfarande en enorm hunger i Ibrahimovic att vinna den där Champions, en hunger som Juventus skulle må bra av att få in. Trots alla nackdelar är ju Zlatan en vinnare och en av världens bästa striker.

Och det kanske är just vetskapen om detta som gör att Juventus i detta nu förbereder det Ibrahimoviciska kontraktet.

Lorenzo Medici

Förbindelsen mellan Zeman och Moratti, Milano-Lavezzi och Marottas ena öga

Först Zlatan, sedan Lavezzi. Att Ibra vill tillbaka till Milano och letar lyxlägenhet där är väl kanske inte så konstigt med tanke på att han tillbringat en stor del av sitt vuxna liv där, men att även Lavezzi ska vara så förtrollad av staden är lite mer överraskande.

Allt detta blir ju på något sätt ett slag i ansiktet på staden Paris. Vad är det för fel med att bo där? För mig som aldrig satt min fot i den franska huvudstaden är det omöjligt att svara på det men jag gissar att det bara handlar om subjektiv kemi. Men man kan ju inte ha en startelva som pendlar från Milano till Paris varje dag.

Kanske är det inte bara att klippa och klistra ihop ett världslag trots allt. Självklart är det mer komplext än så och det är det vi ser nu. Jag tror inte på konceptet: ett starkt lag som är relativt överlägset de andra. Jag tror att PSG är långsiktigt beroende av fler klubbar i Frankrike hänger med i satsningen.

Där har Italien och Serie A en stor fördel. Den italienska fotbollen lider av många andra problem som gamla arenor, merchandising, ekonomi osv. Men de problemen är faktiskt lättare att få grepp om än att skapa en stark historik och för en fascination och trivsel i klubbarna och landet.

En trio med Lavezzi-Balotelli-El Shaarawy? S-P-E-T-T-A-C-O-L-A-R-E. Men kommer det fungera? Inte lika säkert.

***
Som jag tidigare påpekat tror jag inte att Allegri sitter säkert så länge Berlusconi finns med i bilden. Silvio har tidigare uttryckt missnöje mot den Toscana-födde tränaren och skulle Milan missa tredjeplatsen kommer han ryka. Jag vet inte om han ens sitter säkert med en tredjeplats i bagaget.

***
Milans stora antagonist just nu är Fiorentina, som börjar planera för framtiden. Giuseppe Rossi är ju redan en del av den, Ljajics explosion kan också vara det, men kanske inte Stevan Jovetic. Hur bra montenegrinen än är så har Viola fått en del svar den här säsongen att det går att klara sig riktigt bra även utan honom.

Visst, han har varit fantastisk många matcher men också skadad en del och då har Fiorentina klarat sig bra ändå. Vill han lämna och priset är det rätta kommer han försvinna. Dels för att Fiorentina då inte har något val men också för att man får in pengar att bygga vidare ett lag som passar Montella så bra som möjligt.

Nu har det till och med ryktats om Alexis Sanchez. Känns omöjligt men tanken är svindlande vacker.

***
Vad än Liverpool säger och tycker så är det klart att priset på Luis Suarez har sjunkit. Och visst lurar Juventus i kannibal-vassen. Tror inte att det är något problem för Juve att få honom att skärpa sig. Sätt honom ensam i samma rum med en ilsken Conte och Marottas ena öga så är det ordnat på fem minuter.

***
Massimo Moratti säger att Inter håller på att bygga en framtid och en bra sådan. Jag håller med om det första men det andra….nja känner mig mer osäker där.  Det är dock inte omöjligt att Moratti till slut väljer att behålla Stramaccioni nästa säsong av romantiska och principiella skäl. Men om han inte gör det vore det ju smått fantastiskt om han vågade plocka in Zdenek Zeman.

Zeman som i en intervju igår talade ut om det ena och det andra. Bland annat att man inte kan motstå ett jobb som Inter-tränare. Moratti och Zeman tillsammans? Kan inte förstå att det inte redan hänt.

För övrigt gillade jag detta citat från Zeman:
-När jag skrev på tänkte jag aldrig på bankontot eller ägarna, utan bara på fansen. För mig är det de som är Roma.

För Zeman har alltid tillfredsställelsen att ge supportrarna glädje och underhållning varit den absolut största drivkraften.

***
Roma ja, gissar att de kommer satsa hårt på att få Walter Mazzarri nästa säsong. Gissar även att Mazzarri själv kan vara intresserad. Blir Massimiliano Allegri ledig finns han garanterat med i bilden också. Om de känns som en bra lösning? Vete katten.

***
Claudio Lotito öppnade transferdörren något på glänt åt Hernanes och stängde samtidigt dörren för ryktena om en försäljning av klubben.

***
Jag skrev bara för några dagar sedan om hur mycket stålar Udinese kan dra in i sommar. Nu verkar Atletico Madrid beredda att lägga ca 28 miljoner euro på Luis Muriel (de kommer ju ha råd då de säljer Falaco) och Zenit verkar villiga att betala 12 miljoner euro för Benatia.  40 miljoner i en smäll? Udinese behöver sällan sälja spelare av ren nödvändighet men säger aldrig nej när priset är bra.

***
Nu har fotbollsförbundet sagt att utan en hemma-arena i ordning så kommer man inte kunna skriva in sig till nästa säsongs Serie A. Självklart är det en direkt antydan till president Cellino och Cagliari.

***

B-A-Y-E-R-N-I-S-S-I-M-O-!

Lorenzo Medici

Feg tuppfäktning i Turin

Om du hade förväntat dig underhållning blev du nog besviken över Juventus och Milans fega tuppfäktning igår. Det var taktiskt till tusen men ospektakulärt och i avsaknad av målchanser.

Juventus ställde upp med sin nya 3-5-1 som blev lite för defensivt och möttes av Milan som hade El Shaarawy som mer hjälpande ytterback än offensiv turbo. Milan försökte störa Pirlo (lär inte alla göra det efter Bayern -matchen?) och lyckades relativt bra med det, problemet var att de sällan lyckades omvandla saker och ting till något eget kreativt spel.

Det handlade mer om att bryta sin motståndares spel än att skapa ett eget, mer om att försvara sin poäng först och vinna de två andra sedan. Två misstag avgjorde matchen. Abate missade i försvarsspelet och Amelia var okylig nog att dra ner Asamoah. Straffen var odiskutabel vilket även Vidals utförande var.

Visst är Juventus så gott som klara mästare, något de hade varit även om de inte hade vunnit igår. Milan däremot har nu fått ett purpurfärgat flås bakom sig och ett ljusblått sken långt framför sig.

**
Under uppvärmningen och en liten bit in på matchen hördes en del rasistiska burop från en liten andel Juve-fans. Nu riskerar “Den gamla damen” att få fira guld inför tomma läktare. Sorgligt att Juventus inte fått ordning på problemen.

**
Ja, även om Milan har ett rätt lätt program framför sig blir det nog svårt att komma ikapp Napoli nu. Inte minst eftersom Lorenzo Insigne blev stor hjälte för sitt älskade Napoli när han avgjorde med sitt sardinsk-ricoschetterande skott som sjönk som en sten bakom Agazzi.

Efterspelet var casino-artat på bästa italienska vis. President De Laurentiis twittrade i bitterhet  att han tillägnade segern till Cellino, Astori och Nainggolan. Allt på grund av de utebliva övergångarna av de nämnda spelarna. Känns inte som oddsen ökade på att de kommer i sommar direkt.

Förresten var det ju inte bara i Italien det var casino. Luis Suarez höll i en egen show i Premier League. Framspelare, straffsyndare, kannibal och hjälte på 90 minuter. Gissar att han skulle passa bra i Serie A.

**

Fiorentina vs Torino var inte bara “tvillingmöte” där supportrarna dunkar rygg utan var även målfyrverkeri och yttrarnas paradis. Cuadrado, Ljajic, Cerci och Santana var alla målskyttar och ljuvliga att se. Fiorentinas seger tog dem även ett steg närmare Europa. Något de i så fall verkligen skulle förtjäna sett till säsongen.

**

Inter lyckades med en del flyt besegra Parma efter en felträff av Tommaso “Iprenmannen” Rocchi som letade sig in bakom Mirante. Tre poäng och fortsatt häng på en Europa League-plats.

Av mina hackkycklingar tog Jonathan tog två steg framåt, Kuzamnovic ett framåt men Schelotto två bakåt. Hånad av sina egna supportrar och sorglig på kanten. En värvning att ångra. Signor Branca fick rättmätigt sig en dos banderoll av Inter-supportrarna. På honom bara!

**

Roma trodde kanske de var världsmästare efter cupsegern mot Inter B-lag och bemötte Pescara med dålig inställning. Det är som att laget har för stora doser av bortskämt barn i sig. 1-1 mot ett lag som inte vunnit på evigheter och som mer eller mindre är klart för Serie B var naturligtvis ett fiasko.

Pjanic liknar mer och mer en apatisk och meningslös bolltransportör. Osvaldo kan de peta för resten av säsongen och passa på att spel in Mattia Destro resten av säsongen.

All heder till Pescara dock som kämpade så bra trots att det måste vara svårt att motivera sig dessa dagar.

**

Visst brann det till i det Sicilianska derbyt. Palermos kvitteringsmål i den allra sista sekunden ledde till rabalder. Målskytten Ilicic var i veckan tveksam till spel mot Catania men bet ihop vilket var tur för de rosasvarta.

Eftersom Siena förlorade mot Chievo och Genoa spelade oavgjort i lördags mot Atalanta är bottenstriden relativt oförändrad.

**

Piotr Zielinski (påminner lite om Josip Ilicic) är hett stoff i Italien efter sina två fina matcher i Udinese-tröjan. 18-åringen känns mycket spännande. Udinese är ju fascinerande i sig. Säsong efter säsong upprepar de sig, med i striden om Europa-plaster och en uppsjö av skickliga spelare att plocka fram eller casha in på.

**

Visst hade Lazio haft fler poäng om de inte varit tvungna att använda sig av Cana, Stankevicius och Kozak vid viktiga tillfällen.

**
Imorgon blir det omgångskrönika som vanligt.

Lorenzo Medici

Ibras bostad, Cavanis mamma och en massa annat

Genoa tar sig an Atalanta ikväll i sin ångestfyllda bottenstrid. Nu är det bara tre poäng som gäller.  Senare möts Udinese och Lazio i Europa League-jakt. Blir det Antonio Di Natales kväll? Kan Lazio resa sig på nytt?

***
Mario Balotelli fick sitt straff reducerat till två matcher. Vilket alltså betyder att han ändå missar matchen mot Juventus.

***
Jag lovar att Edinson Cavanis brorsons hund snart har en tes om vart han hamnar nästa säsong. Nu har nämligen snart hela familjen Cavani yttrat sig om Edinsons framtid på mindre än en vecka.

Igår var det mammas tur. Hon sa att han ville spela någon annanstans än i Napoli nästa säsong. Av många anledningar känns mammorna ärligare än papporna i dessa sammanhang. Räkna med att Cavani lämnar i sommar. Kassaskåp-säkert.

***
Massimo Moratti skyddar Andrea Stramaccioni men har å andra sidan inte sagt att han med säkerhet blir kvar nästa säsong. Klart han inte blir. Flera tänkbara ersättare nämndes i Gazzettan igår:

Laurent Blanc– Romantiskt val men knappast någon garanti. Behöver nog tid på sig.

Walter Mazzarri– Kan bli förstavalet, vad vill han själv? stanna eller lämna Napoli? Spelarmaterial finns för 3-4-2-1.

Walter Zenga– Den enda anledningen att välja Zenga är väl för att han är en Inter-legend. Vilket tyder på att han är helt fel man.

Sinisa Mihajlovic– Samma som ovan fast han inte är i närheten av samma status som Zenga.

Zdenek Zeman– Vore helt galet, spännande och intressant att se om han skulle kunna ta revansch. Kommer dock inte hända.

Jag undrar fortfarande om det där ryktet om en klausul i Diego Simeones kontrakt (att han kan lämna för Inter) stämmer?

Kanske kan Inter slicka sina sår från sitt skadeinferno (alltså ärligt talat, vad har de för fys-stab egentligen?) med den här videon:

[youtubeplay id=”PPtkw4OBm7o” size=”medium”]

***

Jag har inte gett upp Dodo ännu. Jag tror fortfarande att det är en mycket bra spelare och att han kan lyckas i Serie A. Däremot tveksamt om han gör det som ytterback i en fyrbackslinje. Men som ytter i 3-5-2? Absolut.

***
Sanchez, Higuain eller Benzema? Alexis Sanchez alla gånger. Gillar tanken på att Conte kan spetsa till honom och göra honom till en 15-20-målskytt. Om inte annat vore det coolt med en chilensk trio (om Isla köps loss förstås).

***

Zlatan söker bostad i Milano. Vilket alltså innebär att han fortfarande är aktuell för Juventus och inte Milan eller Inter. Vi ska inte inbilla oss något annat.

***

Jag har alltid försvarat Mattia Destro och sagt att det kommer lossna, att han är en framtida italiensk Serie A-stjärna. Nu är han kanske en liten bit på vägen.

***
Det är svårt att plocka ut en domare som man tycker har varit bäst den här säsongen då de flesta har någon plattmatch att falla illa på. Men min favorit är nog Daniele Orsato. Hans säsong har varit hyfsat jämn.

Min runner-up är nog Giannocaro. Trots att han gapar lite för mycket försöker han att inte blåsa för mycket vilket brukar innebära bra flyt i spelet. Luca Banti kan kanske vara topp tre. Paolo Valeri är nog längst ner på min lista. Men det är tufft om bottenplatserna.

***
Palermo saknar troligen både Fabrizo Miccoli och Josip Ilicic i derbyt mot Catania. Hårt bakslag.

***
Serie A-klubbarna vill ändra till tre icke-EU-spelare i varje lag til nästa säsong. De vill också att en tränare som fått sparken ska kunna ta en annan klubb under säsongens gång (idag måste de vänta till säsongen efter).

***
Hur mycket kommer Udinese tjäna på spelarförsäljningar i sommar då? (Cuadrado, Armero, Asamoah, Isla kan alla köpas loss, Muriel Benatia och Pereyra lär de kunna dra in del pengar på. Och visst har Gabriel Silva och Piotr Zielinski sätt spännande ut på sistone som nästa guldkalvar. Vi ska heller inte glömma Cristian Battocchio och Matej Vydra som parkerats i Watford.

Är förresten inte Gianfranco Zola också installerad där i väntan på att ta över efter Guidolin?

***
Trevlig Calcio-helg på er.

Lorenzo Medici

Regler att ändra

I söndags när var jag inne på TV4 för att jobba med Club Calcio så hamnade jag i en intressant diskussion med reporter Ramin och redigerar-Björn.

Ramin tyckte att det överlag var för lätt att få straff. Jag höll med, nappade på hans idéer och när jag gick hem från fyran runt midnatt tänkte jag mycket på det där med straffar. Att det kanske är dags för förändringar i fotbollen.

Jag är framför allt trött på alla dessa omdiskuterade hands-situationer. Att försvarare ska tvingas springa runt helt onaturligt med armarna bakom ryggen för att inte riskera något. Handssituationerna är godtyckliga och ofta känns det som att en inte allt för farlig situation plötsligt leder till straff. Därför är mitt förslag att domaren ska kunna få blåsa frispark istället för straff när bollen tar på handen/armen i straffområdet

Ett bra exempel är straffen som Fiorentina får mot Atalanta när Ljajic lyfter upp bollen på Stendardo. Det är en typisk sådan situation som troligen inte hade lett till något farligt.  Helt enkelt, så länge skottet inte är på väg rakt mot mål eller det inte är en medveten hands tycker jag att domaren ska blåsa frispark innanför straffområdet istället för straff.

Möjligen skulle man t ex kunna lägga till att det försvarande laget inte får ställa mur för att göra det lite lättare för det offensiva laget.

Sedan har vi det här med bortamål i Europa-spelet. Ett exempel: Lag A vinner första matchen på hemmaplan med 3-0. I andra matchen vinner lag B med 3-0. Det blir allså förlängning. Då tycker jag bortamålsregeln ska annulleras. Jag kan inte förstå varför lag B  ska missgynnas fastän man gjort samma bedrift som lag A. Ologiskt.

Jag är även helt för införandet av målkameror, att strunta i att ge gula kort när spelare firar och att skippa målchans-utvisning och straff i samma moment.

Vilka regler skulle du vilja ändra på?

Lorenzo Medici

Ur Inters sönderfall föddes ytterligare ett Rom-Derby

Esteban Cambiasso kom aldrig längre än uppvärmningen. Inters demoner öppnade återigen upp luckan till sjukstugan och la locket på. Eller, så handlar det bara om att sparka varenda en ur fys-staben.

Men på något sätt verkade Inter ta sig samman och knyta näven trots ett lag bestående av till stora delar reserver. Första halvtimmen var riktigt bra och pryddes av ett oerhört vackert mål ihopsnickrat av Jonathan, Rocchi och Alvarez. Det var som att när Inter inte hade pressen på sig så flöt det lättare, som att en propp lossnat. Alvarez hade plötsligt mod och självförtroende, Rocchi såg inte så himla gammal ut, Samuel offrade sig och Kovacic styrde fint.

Men Roma väntade. Det var som att de lät Inter leka av sig entusiasmen, för att bara låta kvaliteten på startelvan till slut ta ut sin rätt. Sista kvarten av första halvlek började de hitta rätt och någon av deras två sylvassa chanser (Destros och Florenzis) hade lett till en kvittering om det inte vore för Super-Samir.

Men målet skulle komma. Av den spelare som Andreazzoli förutspådde skulle få en avgörande roll. Av han som en gång tillhörde Inters fotbollsakademi, han förra sommaren värvades som Romas nya stjärna. Kanske är tiden inne nu för Mattia Destro att göra sig ett rödgult namn.

Han kvitterade bara inte med en elegant chipp, utan satte även in dolken i Inters cuphjärta med att göra 1-2. Finito. Inters säsong föll samman. Från Etoos avsked, Stramaccionis taktik, Sneijder-såpan, en satans vintermercato, Marco Branca, alla tjugosju tusen skadorna och allt därtill. Ytterligare en förkrossad säsong är i sitt crescendo.

Roma och Aurelio Andreazzoli däremot har en del att se fram emot med sin skadefria trupp. Jag vågar dock inte lita på Andreazolli ännu, jag tänker inte hoppa på “The Aurelio-bandwagon” än. Matcherna innan den igår var inte bra och jag är inte säker på att han är långtidslösningen.

Men han lär garanterat ha stärkt sina chanser i och med segern igår. Och om han och Roma lyckas vinna finalen den 26 maj, ja då kan det bli svårt för Roma-ledningen att inte ge honom förlängt kontrakt.

För visst föddes det ytterligare ett Rom-derby ur Destros fötter och Inters söderfall.

Lorenzo Medici

Uppdrag: Rädda säsongen

Den italienska cupen har fått ett litet uppsving de senaste åren. Finalen på Olimpico brukar numera vara en fullsatt och stämningsfull historia. Vem kan t ex glömma när Palermo prydde Romas och Lazios stadion till ett rosasvart spektakel?

Nu kan cupen vara sista chansen till att rädda något av säsongens krossade drömmar. I alla fall för de kvarvarande lagen Lazio, Roma och Inter. Medan Lazio redan är klara för final ska Roma och Inter göra upp ikväll när de blåsvarta ska försöka hämta upp ett 2-1 underläge från första matchen.

Eftersom båda lagen löper risk att missa Europa League via ligaspelet kan en seger i Italienska cupen bli en väg dit.

Inter saknar massvis med spelare och har en hel bänk fullproppad med Primavera-spelare. Tack och lov så är backtrion ordinarie. Inter får nog sätta sin tillit till sina rutinerade spelare Zanetti, Samuel och Cambiasso och sitt hopp till att Kovacic och Alvarez kan ge lite kreativitet till en på papperet steril offensiv.

Roma däremot kommer rätt ordinarie med en återvändande Mattia Destro, en ögonen-i nacken-Totti, och virvelvinden Lamela längst fram. Det brukar bli fartfyllda och sevärda matcher mellan Inter och Roma på San Siro och jag tror att kvällen inte behöver bli något undantag.

Förresten tycker jag det vore på tiden att UEFA bestämde att vinnaren av Europa League blir direktkvalificerad till Champions League säsongen efter. Tänk vilken fart det skulle kunna bli på vissa klubbar.

På det sättet hade också bieffekten blivit att en seger i Italienska cupen varit ännu mer åtråvärd.

Lorenzo Medici

Från Rom med scudetton i fickan

Juventus andra raka scudetto är nu mer eller mindre ett faktum. De har stoppat ner den lilla skölden i sin ficka och ingen kommer kunna komma åt den. Matchen mellan Juventus och Lazio hade inslag av både imponerande spel och grova misstag.

Matchens första minuter tillhörde faktiskt Lazio och känslan var att det skulle kunna bli en  ljusblå kväll. Lorik Cana ändrade på det. Hans otroligt otajmade fällning av Vucinic (det fanns täckning) gav Juventus en gratischans in i matchen. En chans som Arturo Vidal och Juventus tog och sedan aldrig släppte.

Medan Cana och Stankevicus bedrev försvarsmässig horror-show gjorde Vidal (bäst på plan) kort senare sitt och Juventus andra mål och Juve hade sedan god kontroll över tillställningen.

Juves 3-5-1-1 uppställning med Marchisio som släpande anfallare bakom Vucinic fungerade bra och inte minst är det ett sätt att få in Pogba i startelvan utan att peta Marchisio och Vidal. Räkna med att Conte kommer använda sig av det systemet fler gånger.

För Lazio innebar det goodbye Champions. Igen. På många sätt är det tack vare president Claudio Lotito som de är med och kämpar i toppen och har ett mycket bra lag men det är också mycket tack vare honom som de aldrig tar det sista steget.

Man har äntligen börjat försöka rensa ut meningslösa spelare som bland annat Scaloni, Zauri, Sculli och Foggia men man har samtidigt inte lyckats värva in bredd och spets under två raka vintermercaton när det så väl behövdes. Lotitos enorma envishet vid kontraktsfrågor har bland annat hjälpt till att man inte hade Diakité och Cavanda när de behövdes.

Ibland har Tare hittat rätt på transfermarknaden som t ex med Klose och Lulic. Men även Cana och Stankevicius är hans värvningar. Petkovic och spelarna har hittills gjort en bra säsong och framtiden ser rätt ljus ut , men det kommer krävas mer från Lazios ledning om drömmen om Champions League ska bli sann.

Juventus har både en mästerlig nutid och god framtid. Unge Pogba håller på att växa till en storspelare och många spelare är i sina bästa år. Dessutom har man den ultimata universal-spelaren i Arturo Vidal i sin ägo. Igår var det han som såg till att Juventus la ena handen på scudetton.

Sådana spelare säljer man inte.

Lorenzo Medici

No SES, no Party

Stephan El Shaarwy var sliten psykiskt och fysiskt. Det var Allegris förklaring efter 1-1-matchen mot Napoli till varför han inte spelat från start. Det är ju svårt att avgöra om han hade kunnat ändra på matchbilden igår men för mig går en halvtrött Faraon före än överpigg strandfotbolls-lirare. Jag är heller inte så säker på att SES höll med om att han behövde vila igår.

Milan började bäst men tappade successivt kontrollen över matchen till Napoli. Kanske borde de inte ha tappat koncentrationen vid Napolis snabba kvitteringsmål, kanske hade Milan kunnat forcera för ett segermål på ett annat sätt om det inte vore för Flaminis urkorkade utvisning (synd, för han var på väg att göra en av sina bättre matcher på länge). Men sanningen är att Milan inte gjorde någon större match.

Robinho var rörlig men också menlös och utan bett, Boateng tog ytterligare steg mot en anonym och medioker säsong med att bli skadad, Pazzini slet, drog och blev dragen men hamnade aldrig i farliga målsituationer, Montolivo styrde inte som han brukar och Abate och Constant kändes trötta och hamnade långt ner i banan.

Nej, efter matchen kändes det som att Napoli helt enkelt var ett bättre lag. De följde sin spelídé på ett skickligt sätt, Behrami slet och Hamsik försökte kommunicera med anfallarna (vilket han vekligen gjorde vid målet), Britos stred med Pazzini, Cavani hotade Milans backlinje medan Pandev gjorde mål.

Kanske är det heller inte konstigt. Napoli känns och är lite längre fram i sin utveckling, det är en samspelt elva Mazzari förfogar över medan vi inte ska glömma att det inte var länge sedan man trodde att denna säsong skulle bli rena rama fiaskot för Milan. Det har gått fort framåt sedan dess och kanske är det inte konstigt att det inte ständigt fortsätter i samma rasande utvecklingstempo.

Målet att nå en andraplats är ett mål Milan skapat i samband med att det gick bra och att Balotelli köptes in men egentligen vet jag inte om det är så verklighetsförankrat. Tittar man tilbaka på hur det såg ut i augusti och under hösten tycker jag att en tredjeplats är fullt godkänt. Men det är inte säkert att Berlusconi tycker det (och vad tycker han om petningen av SES?) och Roberto Donadoni lurar alltid i vassen.

Walter Mazzarri däremot sitter nog säkert om han bara vill. Det är nog mycket upp till honom om han sitter på en Napoli-bänk nästa år. Igår tog man ett litet kliv mot en direktkvalificering till C.L och att ta en poäng borta mot Milan är inget man gör per automatik.

Och det var det som var imponerande. Att poängen på San Siro kändes som att den togs per automatik.

Napoli växte någon centimeter igår.

***
Derby della Lanterna blev något av missarnas derby. Eller ja, Sampdrias Eder ville skjuta lågt sa han, men hade tur att muren hoppade.

Däremot har jag svårt att tro att Matuzalem körde en tittfint och sedan smekte den i bortre krysset som den bäste Ronaldinho. No way. Ett missriktat inlägg blev ett perfekt mål. Men Matuzalem borde nog inte ens varit kvar på planen i det läget. Domarens miss att inte visa ut brassen hade betydelse.

Oavgjort kändes ändå rättvist i ett derby som bara var hets, kamp och grisfotboll. Tur att inramningen som vanligt var på topp innan matchen. Bara det är en stark anledning till att hoppas att Genoa hänger kvar.

***
Inter-fallet fortsätter. Vad ska man säga? Ytterligare en feldömd straff emot sig (det fanns även någon tveksam straffsituation för Cagliari ska sägas, men inte i kaliber med Pinillas filmning) och ett skadehelvete utan dess like (gissar att de har eller ska ta tag i sin fys-stab).

Men det vore korkat av Inter att bara gömma sig under dessa alibin. Jag hoppas att Massimo Moratti redan nu börjat undersöka klausuler i Diego Simeones kontrakt, slå en signal til Bielsa, studera Di Matteo eller fundera på Guidolin, Blanc, Lucescu och alla de andra.

***
Roma var långa stunder under stor press av Torino men lyckades hålla undan och vinna. Säkert skönt för Osvaldo och bra för hans värde att få göra mål. Men ändå var det konstigt att min känsla efter matchen var att Torinos framtid och spelidé kändes mer tydlig och spännande än Romas.

Roma kändes lite karaktärslösa och det är svårt att se vad deras spelidé är. Tur att Erik Lamela struntar i hur spelet ser ut och låter sina fötter tala. Men precis som jag inte litade på en framtid med Stramaccioni som Inter-tränare litar jag inte på en framtid med Andreazzoli för Roma.

***
Parma föll pladask när Luis Muriel flög upp som en raket med sina två mål.

***
Bara att hoppas att Josip Ilicics skada inte blir långvarig för Palermos del.

***
Salernitana tog klivet upp till C1 igår (division 3)! Återtåget har börjat.

***
Ikväll får vi se vem som har slickat sina sår bäst, Lazio eller Juventus?

***
Imorgon blir det omgångskrönika som vanligt.

Lorenzo Medici

Fyrverkeri-möte, straffar och lanterna-derby.

Ikväll smäller det kring andraplatsen. Milan och Napoli ska fyra av sina fyrverkerier och bjuda oss på en underhållning. Ingen Balotelli men dock en målfarlig Pazzini. Cavani, Hamisk och El Shaarawy och alla de andra. Det kan bli bra.

Napoli har haft oerhört svårt mot topplag på bortaplan de senaste åren och inte minst mot Milan på San Siro. Ikväll är främsta målet för Napoli att inte förlora. Att bibehålla fyra poängs försprång vore förstås en framgång. För MIlan är det seger som gäller.

Avståndet ner krympte något då Fiorentina vann över Atalanta. För Milan innebär det att de jagar men också är jagade. Viola har inte gett upp. Segern över Atalanta föddes ur en något godtyckligt dömd straff. Ljajics inlägg sköts upp på Stendardos arm/hand men avståndet var inte ens en meter och det är tveksamt om Stendardo överhuvudtaget hade nån chans att reagera. Samtidigt var det svårt att säga att domaren gjorde helt fel. Jag tycker dessa straffsituationer är oerhört svårbedömda för domarna.

Något man tydligt kan se då  Milan inte fick någon straff i förra veckan när bollen tog på  Roncaglias arm fastän den var klart tydligare än den på Stendardo igår. Denna inkonsekvens är inte ovanlig men jag har svårt att generellt angripa domarna då regeln är flertydig och blir därför ofta godtycklig. Jag kan dock inte påstå att Fiorentina inte var värda segern. En plats ute i Europa närmar sig för Montellas fina bygge.

Vi ska inte heller glömma att dagen innehåller ett lanterna-derby. Genoa mot Sampdoria. Eftersom Genoa har nedflyttnings-kniven vilandes på sin strupe är det upplagt för ett ångest derby för deras del. Inte minst för att bottenkonkurrenten Siena vann igår (på ett offsidemål) och för att Palermo mycket väl kan svepa iväg en seger mot Bologna i deras enorma framfart. Förlorar Genoa idag kan det bli oroligt på den norra kurvan.

Lorenzo Medici

Lazio, Roma och Zlatan

Lazio var Italiens sista chans men även de försvann ut från Europas galaföreställningar. Lazio gjorde ett tappert försök men lyckades inte. Nu står Italien där utan lag i semifinalerna.

Som vanligt när det inte finns några italienska lag kvar i de europeiska cuperna dyker diskussionen upp om varför italienska fotbollen tappat och vad som krävs för att komma ikapp. Det finns inget nytt i diskussionen.  Det som behövs är mindre snack och mer verkstad.

***

Ungefär så som jag beskrev Juventus (ingen rocket science direkt) behov till nästa säsong efter förlusten mot Bayern, så verkar även de första ryktena sedan utslagningen låta. Juve vill ha Zlatan Ibrahimovic och Marco Verratti. En striker och en Pirlo-back up/framtida ersättare.

Gazzettan menar att Arturo Vidal då skulle gå motsatt väg. Det skulle vara tråkigt att offra den energiske chilenaren men för de två skulle jag nog inte tveka. Framför allt för att de redan har Paul Pogba redo att kliva in på hans plats. Dessutom verkar Andrea Poli vara på ingång.

***

Roma-tränaren Aurelio Andreazzoli har inte direkt förbättrat sina chanser de senaste veckorna. Först förlusten mot Palermo och sedan oavgjort i derbyt. Spelmässigt stabiliserade han upp saker och ting efter Zeman men frågan är om inte vem som helst hade kunna göra de ändringarna. Den senaste tiden har spelet sett klart mediokert ut. Mycket tyder på att Roma kommer försöka hitta ett nytt namn till nästa säsong.

Räkna även med lite omsättning på spelare. Pablo Osvaldo har redan flygbiljetten i sin hand och relativt misslyckade Stekelenburg kan hamna i Premier League. Men även Daniele De Rossi och Miralem Pjanic kan vara på väg bort. De Rossi går mot sin sämsta säsong på länge.  Kanske borde Roma sålt när priset var som bäst. Nu kan man ändå komma att göra det fastän priset har sjunkit.

Pjanic har mycket boll i sig men får liksom aldrig ut det. Jag börjar undra om han någonsin får det. Frågan är om Pjanics talang är så stor som man tror. Det känns som att han saknar det där sista. Eller så sitter det i huvudet. Hur som helst kan han bli en spelare som Roma offrar för att få in lite cash till andra spelarköp.

***
Milan-Napoli och Lazio-Juventus är två riktiga godbitar att se fram emot.

Lorenzo Medici

Saknade pusselbitar

Juventus försökte pressa Bayern högre upp, störa dem och hitta ett sätt att ta kommandot. Viljan fanns där men inte riktigt kunnandet. Till en början såg det lovande ut, mittfältet vann en del boll, Pogba såg stark ut, Marchisio kom längre upp i banan. Men de riktiga chanserna uteblev.

Desto längre matchen gick desto större kontroll fick Bayern. Asamoah och Padoin kom ofta långt upp men aldrig förbi, Pirlo fick aldrig diktera vilkoren som han är van vid och Vucinic och Quagliarella var lite för lika i sina spelstilar.

Visst, hade Juventus fått in ett mål på någon av deras få men vassa chanser hade det kunnat sluta annorlunda. Men sett över 180 minuter var det inget snack om vilket lag som var det bästa. Bayern Munchen är en dundrande maskin, med enormt starka flanker och få brister. Jag misstänker att de saknar spetsen för att gå hela vägen, men kunde Chelsea i fjol skulle tyskarna kunna gå hela vägen i år.

För Juventus gäller det nu att slicka sina sår och försöka lista ut vad som fattas dem. Denna Juventus-uppsättning är stark men inte tillräckligt för att ta sig till en C.L-final, det råder det nog inget tvivel om.

Det första som lär ses över är anfallspositionen. Fortfarande saknas den anfallare som man velat värva sedan ett år tillbaka. Bendtner och Anelka var bara pinsamma chansningar. Juventus har många bra anfallare men ingen som är toppklass. Llorente är värvad och även om han tillför en ny dimension är han enligt mig  i samma kategori som de de redan har. För att ta sig längre i C.L kommer det troligen krävas en Cavani, en Suarez, en Zlatan eller liknande.

Sedan är det kanske dags att se över Pirlo-situationen. Missförstå mig inte, Andrea Pirlo är fortfarande en världsspelare i sina bästa stunder och Juventus behöver honom, men dessa två matcher har tydligt visat att det går att radera bort honom och därmed störa Juventus spel ordentligt. Jag menar inte att Juventus ska byta ut honom men man måste skaffa sig en Plan B, ett alternativ. Om inte annat är det ändå dags snart att planera för ett liv utan Pirlo.

Juventus gjorde en klart godkänd resa i årets Champions League men de har också fått svar på att det fortfarande saknas en del pusselbitar.

Lorenzo Medici

Tid för hjältar

Ikväll står Juventus inför sin svåraste uppgift den här säsongen. Hålla striden bakåt och hota framåt. 2-0 är något av det svåraste i cupsammanhang (eller 3,4-0 såklart). Man får inte släppa in något men ändå hinna ikapp med två gjorda mål. Anfalla men inte för våldsamt så att man släpper till bakåt. En svår konst som bara de bästa lagen klarar av. Ska man dessutom göra det mot ett av Europas allra bästa lag, ja då krävs en perfekt insats.

Jag tvivlar inte på att Juventus har vad som krävs för att lyckas göra det, men det är Bayerns egen kraft som är så pass stor som gör det så svårt. Vucinic eller Quagliarella behöver ha en galen kväll, Pirlo måste styra, Pogba och Marchisio måste ge understöd till anfallet, Asamoah och Padoin måste löpa och vara modiga, backlinjen hålla tätt och Buffon inte förtidspensionera sig.

Om Juventus ska lyckas måste alla spela på topp. Om man ska kunna hålla undan för den tyska virvlande maskinen och samtidigt kunna bryta sig in och förgöra måste några kliva fram och spela hjältar. Det är det som är frågan för Juventus.

Blir kvällen en tid för hjältar?

Lorenzo Medici

Profetens dans mellan himmel och helvete

Oavgjort tog Roma och Lazio ingenstans i jakten på Europa-platser men kanske var 1-1 trots allt ett rättvist resultat. Detta skulle komma att bli Tottis historiska derby men framför allt blev det Hernanes schizofrena derby.

Förutom den fantastiska inramningen var det en mycket bra match, Lazio var taktiska, lät Roma ha bollinnehavet för att ställa om fort och med mycket folk när bollen erövrades. Taktiken fungerade. Roma skapade en del i början men tappade successivt greppet om matchen.

Hernanes dansade in på Romas planhalva, bytte fot och dundrade in 0-1. Profetens guldfötter hade talat. Lazio befann sig i ett “momentum”. Löpte, skapade chanser och ägde mittfältet. Ledesma florerade i korridoren mellan försvar och mittfält, Onazi vann varenda boll och Hernanes var kreatören medan Lulic och Candreva löpte som vilda hundar på kanterna.

Men just när allt pekade på att detta skulle bli Hernanes stora derby-triumf förvandlades hans match till ett derby-inferno. Lazio fick straff när bollen tog på Marquinhos arm. Hernanes stegade fram för sitt andra mål, för att stänga derbyt, för att ge Lazio en ordentlig skjuts närmare Milan, men missade målet.

En stund senare hade han orsakat en straff åt andra hållet. Sällan ser man någon dansa mellan himmel och helvete som Hernanes. Francesco Totti gjorde inte som Hernanes. Nej, hans straff gav Roma kvitteringen och honom själv legendarisk derby-status (meste målskytt i derby-historien). Kvitterat. Matchbilden blev förändrad, det blev mer slumpartat, mindre metodiskt och Roma blev farligare och farligare.

Biava blev sedan utvisad (lite tveksamt enligt min mening) vilket gjorde att Roma skapade fler chanser än sina motståndare mot slutet, men Lazio ska ha all heder för att de försökte skapa chanser samtidigt som de höll undan.

En poäng vardera var ett ganska rättvist resultat. Men det hade kunnat sluta annorlunda.

Det är Hernanes garanterat medveten om.

Lorenzo Medici

Pandoras Box

Fiorentina vs Milan. En tredjeplats på spel, Montolivos hemkomst, Balotelli & El Shaarawy på den ena sidan, Ljajic och Jovetic på den andra. Två lag som gillar att spela med bollinnehav. Upplagt för härlig drabbning.

Vi blev blåsta på konfekten. Paolo Tagliavento förstörde festen. Det var som att han öppnade Pandoras box. Allting började med det felaktiga beslutet att visa ut Tomovic. Det var ingen målchans-utvisning och armbågen tog  inte tiilräckligt hårt. På sin höjd var det ett gult kort.

Därefter, säkerligen medveten om sitt misstag, började färden mot kompensation. Först blåste han felaktig straff när Ljajic föll lätt och sedan skulle nog Milan haft en straff i slutet när bollen tog på Roncaglias arm. Jag tycker alltid att dessa handssituationer är svårbedömda och godtyckliga men visst hade Tagliavento blåst straff om Fiorentina t ex hade lett med 2-1.

Jag har svårt att uppskatta en match som blir så förryckt av en domares insats. Innan Tagliaventos misstag började var det dock Pizarros misstag som satte prägeln på matchen. Hans sävlighet ledde fram till Montolivos 0-1-mål. Milans nyblivna lagkapten var i sin återkomst kanske planens bästa spelare. Även om jag tycker att han förtjänar varenda busvissling från Viola-supportrarna så var det starkt att vara så bra under de speciella förutsättningarna.

På något sätt kändes det rätt att inget lag vann under Tagliaventos galna circus. Fiorentina hade kanske vunnit utan utvisningen. Milan hade troligen vunnit utan det första straffmålet men samtidigt hade kompensationen aldrig skett om inte utvisningen hade ägt rum. Ingen situation kan ryckas ur sitt sammanhang.

Ett sammanhang som Tagliavento inte hade någon som helst koll på.

***
Tyvärr slutade inte domar-eländet där. Inter hade tagit ledningen med 1-0 mot ett onödigt defensivt Atalanta. När Bergamo-laget sedan istället släppte på handbromsen lite och bytte in Marko Livaja (tänk om Inter inte hade släppt honom) förändrades matchen. Kvitterat och Inter såg labilare ut.

Som om Inters skadeproblem inte var tillräckliga linkade Cassano av. Inga anfallare kvar. Men vad gjorde det när inhoppande Ricky Alvarez plockade fram en konkretism vi inte sett förut och på ensamt manér ändrade 1-1 till 3-1. Avgjort? Nej då.

Nu klev domare Andrea Gervasoni in i bilden. Först trodde man att han menade att Ranocchia hade dragit ner Livaja. Senare förstod man att han trodde att det var hands på Samuel. Eller snarare ingen förstod det Gervasoni trodde att han förstod. Han hade helt enkelt uppfunnit en straff. Denis från elva meter och reducering till 3-2.

Som så ofta när Inter får en motgång emot sig börjar de spela förvirrat, slarvigt och kaotiskt. Atalanta vänder osannolikt till 3-4. Nu är givetvis tredjeplatsen är ouppnåelig. Stramaccioni har sett så där sammanbiten och rädd ut de senaste veckorna. Som ett barn som ska börja brista ut i gråt för att det är över. Hans dröm är över. För Inters del är det nog ingenting att vara ledsen över men Massimo Moratti har väldigt mycket att åtgärda i sommar och framöver.

Det kan inte ens Gervasonis pinsamma domarinsats ändra på.

***
Napoli däremot slapp både kaos och större bekymmer. Mot Genoa hade de relativ easy peasy när Goran Pandev och formstarke Blerim Dzemaili ordnade en 2-0-seger. Nu tog man ett litet ryck gentemot Milan.

***
Josip Ilicic hade fanatstisk galaföreställning mot Sampdoria. Han lurade upp ett par Sampdoria-spelare  på läktaren och bjöd på ett av säsongens ljuvligaste mål. Hans och Miccolis form har nu plötsligt gett hopp om ett liv i den högsta serien nästa säsong. Inte desperat hopp utan realistiskt hopp.

***
Antonio Di Natale bröt sin lite halvdåliga form med dubbla mål mot Chievo. Ett av dem med en superb volleyträff. Finns det något mer att tillägga om denne fantastiske lirare?

***
Efter turbulenta matcher, snygga mål, usla domarinsatser, spelare som slåss, Galliani som gormar framför åttaåringar kändes det som att man slängts in i en torktumlare. Ikväll väntar ett Rom-derby.

Vad väntar där tro?

Lorenzo Medici

Drama i meningslösheten

Tiberio Guarente jublade i segeryra, ett sånt där mål där hela laget deltar. Ett ledningsmål som sker fem minuter innan 90 är alltid ett troligt segermål. Känslan är euforisk.

D´Ambrosio slog in bollen lite på slump med sekunder kvar och där dök inhoppande Rolando Bianchi upp. Han som ännu inte förlängt sitt utgående kontrakt fastän han numer är lite av en Torino-hjälte. Han missade inte. Han stötte in kvitteringen och känslan av vanmakt och besvikelse som Torino kände för en vecka sedan när Napoli vände underläge till seger var nu utbytt till glädje. Besvikelsen tillhörde Bologna. Det kan svänga fort från vecka till vecka.

Det var två lag på relativt säker mark som kryssade. Det var drama i meningslösheten. Men det var spännande och härligt att bevittna. Lite som att det faktiskt sker jäkligt bra fester på Serie A:s bakgårdar också.

På en av Serie A:s mer fashionabla scener hade Juventus oerhört svårt att få in bollen bakom Ivan Pelizzoli och Pescara. Men när Rizzo drog ner Vidal, drog Mirko Vucinic ner brallorna efter sitt straffmål. Sedan gjorde han ytterligare ett mål. Ett rätt typiskt Vucinic-mål, en snygg kropps-vrickning och placering i bortre. När Mirko är som bäst. Problemet är att han är det bara ibland och att han oftast gör det mot mindre bra motstånd.

På onsdag är det dags att kliva fram även mot bästa tänkbara motstånd.

***

Om bara några timmar är det dags att smälla av omgångens fräckaste fyrverkeri. Fiorentina tar emot Milan med eller utan Jovetic. Ett fullsatt Artemio Franchi. Montolivo återvänder, Balotelli beträder Violas heliga matta medan Pizarro och Borja ska försöka bryta sin tiki-taka armé genom rödsvarta ränder.

Det kan bli något extra att följa.

Lorenzo Medici

Drömmar om Zlatan och Lavezzi (eller Det som inte går att ta på går inte att köpa)

Ryktenas tid är bara i början av sin fas. I juni kommer det explodera av surr kring övergångar till höger och vänster. Så hur allvarligt ska man ta rykten i april? Tja, det mesta finns det nog ett uns  av sanning i, men det gäller att försöka läsa mellan raderna och tyda ryktena och deras riktiga innebörd.

När det står att Zlatan är på väg till Juve och att Lavezzi längtar hem till Italien ska man nog inte bara skjutsa dessa rader under mattan som nonsens.

En sak som säkert förenar Zlatan och Lavezzi i detta fall är att båda har spelat i Serie A under en längre tid, vant sig vid och gillat atmosfären i Italien. Att flytta till Paris är en liten kulturkrock. Paris är ingen “fotbollsstad”. Säkerligen på gott och ont. Men för Zlatan och Lavezzi kan det betyda att de saknar en vardag som andas fotboll, att varje helg få stångas mot tuffa försvar och att oftare få sitt adrenalin väckt. Jag tror att både Zlatans och Lavezzis sporstliga motor när sig mycket på det.

Jag tror absolut att det finns sanning i att Lavezzi vill tillbaka till Italien men det betyder inte att han kommer anlända med säkerhet nästa säsong. Jag tror absolut att det finns sanning i att Zlatan kan tänka sig att flytta tillbaka till Italien men det betyder inte att det blir så. Jag tror att han triggas av tanken att ha Conte som tränare. Jag tror säkert att Juventus vill ha Zlatan. Men i Zlatans fall är det som vanligt mycket upp till honom och Raiola vad som händer. Så har det alltid varit och så lär det bli även denna gång.

Det är ju det som är Serie A:s styrka. Historiken som sitter i väggarna på arenorna och omklädningsrummen, minnena hos gubbarna och tanterna vid caféerna, klimatet, passionen för fotboll, maten och levnadsättet. Det kommer alltid göra Serie A till en intressant marknad för fotbollsspelare. Det är inte bara att köpa ett lag, skaffa alla spelare man vill och trolla fram en stark och attraktiv liga. Det finns saker man inte kan ta på som inte går att köpa.

Serie A är ju i en lågkonjuktur för tillfället vilket naturligtvis har gett konsekvenser. Klubbarna har inte råd med de bästa spelarna. Många arenor är halvtomma osv. Men de saker jag nämnde ovan kommer alltid göra att Serie A överlever kriserna. Precis som att stora klubbar alltid återvänder till toppen. När Serie A och de italienska klubbarna kommer ikapp övriga Europa med egna arenor, marknandsföring osv kommer de såklart återfå sin största glans igen. Logiken och historiken talar för det.

Dit är det dock ett par år kvar. Tills dess kan vi nog ändå drömma om att spelare som Lavezzi och Zlatan faktiskt kan återvända.

Utan att känna att det är alltför orealistiskt.

***
Rodrigo Palacio bli borta ca 20-30 dagar på grund av en muskelskada i låret. Tungt för Inter, riktigt tungt.

Apropå Inter var det intressant att höra Alvaro Pereira om sin växande form. Han tackade Javier Zanetti för hans vänskap och att den hjälpt honom. Zanetti är stor på många sätt.

***
Ingen Stevan Jovetic på söndag mot Milan. Men Fiorentina kan räkna med starkt stöd från hemma-fansen. Det lär bli utsålt på Artemio Franchi. Det var ett tag sedan omgångens pärla låg som lunchmatch.

***
Cagliari lär inte få fullsatt på sin arena. De har ingen. Nu flyttas deras sista hemmamatcher till Trieste och Stadio Nereo Rocco.

***
Ikväll möts Diamanti och Cerci. Två personliga favoriter. Guldlockarnas kamp. Två spelare vars karriärer blomstrat sent och som nu flätats ihop i landslaget.

***

Lorenzo Medici

Flykten från Rom

På måndag möts Roma och Lazio i ytterligare ett Rom-derby. Pablo Osvaldo är avstängd. Hernanes lär åtminstone sitta på bänken. Kanske är det sista gången de överhuvudtaget finns med kring ett Rom-derby.

Pablo Osvaldo

Zdenek Zeman lyckades aldrig som tränare för Roma men kanske var han något på spåren när han i höstas bänkade Daniele De Rossi och Pablo Osvaldo för att han inte tyckte att de gav hundra procent.

När det gäller De Rossi handlade det troligen även om andra saker som taktiska dispositioner och att han hade uttalat sig negativt om Zemans taktik. Idag kanske Roma trots allt ändå ångrar att de inte sålde De Rossi till Manchester City i somras. Chansen att håva in ca 250 miljoner för honom kommer nog aldrig att komma igen.

Men trots att De Rossi inte varit bra den här säsongen,varken under Zeman eller Andreazzoli, så är han ändå en spelare som ger allt för Roma och som man kanske kan få liv i nästa säsong.

Det gäller inte för Pablo Osvaldo. Jag har återkommit till hans något speciella psyke ett par gånger under året. Ibland vill han ta på sig ansvaret att ta straffar, ibland är han lat och oinspirerad, ibland får han oss att beundra sina cykelsparkar och ibland verkar han hellre vilja befinna sig i sin nya kärlek Jimiea Barons famn än på en fotbollsplan.

Osvaldo verkar vara en komplex människa och fotbollsspelare. Helt enkelt verkar det som att hans psyke och mentalitet hindrar honom från att bli så bra som han skulle kunna bli. Eller så är det helt enkelt detta som är Pablo Daniel Osvaldo.

Efter att ha snott en straff framför ögonen på Totti och missat, gestikulerat när han blivit utbytt och sett allmänt ointresserad ut på sistone tyder nu allt på att Roma kommer försöka sälja honom. All logik pekar dit. Osvaldo verkar mer intresserad av att flytta till Argentina (för att få närmare till Baron), Roma har redan en ersättare i klubben i Mattia Destro och man behöver pengarna.

Pengarna ja. Det kan ju bli lite problem där. Roma verkar inställda på att försöka få tillbaka samma summa som man gav för honom.  Men i takt med att hans rykte om att inte vara en lagspelare utan en problemmakare har ökat, så har hans värde sjunkit. Roma får nog helt enkelt ställa in sig på att nöja sig med att få ut en tredjedel av vad de en gång la ut.

Och det är väl detta som är problemet. Att Roma inte har råd att göra fler missar på transfermarknaden.

Osvaldo ett bra exempel på det.

Hernanes

När det gäller brassen på den “andra sidan” är problemen av annan art. Hernanes har haft en del problem med skador men har annars under stora delar av säsongen varit bra och hittat rätt längre ner i planen under tränare Petkovic.

Men när man hör om spelare som inte vill förlänga kontraktet fast klubben vill, ska man alltid ta varningssignalen på allvar. När man hör om en spelare vars agent vill höja lönen under kontraktets gång  är det alltid ett tecken på att saker och ting kan börja ruckas.

Har man en agent som gärna talar om andra klubbars intresse för sin klient är det ofta ett sätt att sätta press på klubben. Alla dessa saker faller väl in på Lazio, Hernanes och agenten Joseph Lee.

Hernanes har kontrakt till 2015 så fram till dess är han en Lazio-spelare. Men det är skillnad på att ha en nöjd Hernanes i laget och en inte så nöjd Hernanes i laget. Och vi vet ju hur envis och hård president Claudio Lotito kan vara när det gäller spelare, kontrakt och övergångar (t ex Pandev, Ledesma, Zarate, De Silvestri, Diakité, Cavanda).

Hernanes stannar nog gärna i Lazio. Men nu har han säkert kommit till den punkt där han också vill vinna något (och då menar jag inte italienska cupen) eller spela i Champions League. Missar Lazio återigen C.L och om Lotito inte plockar fram stora plånboken för att bygga ett scudetto-lag är det inte omöjligt att “Profeten” vill dra vidare dit där guldet glimrar starkare.

Och det är ju just det som är problemet, för att kunna skapa ett stort lag krävs det att de stora spelarna stannar.

Hos Lazio är Hernanes just en sådan spelare.

***

Det där sista målet som Lazio släppte in mot Fenerbache gör ont. Det är stor skillnad på 1-0 och 2-0. Nu finns det en överhängande risk at Italien inte har ett enda lag vidare till europa-cupernas semifinaler. Nu gäller uppdrag upphämtning!

Lorenzo Medici

Inter grep sista halmstrået

Det mesta var sig likt. Inters spel var relativt intetsägande, föga underhållande och inte speciellt övertygande.

Jonathan halkade omkring och konfirmerade att han inte är tillräckligt bra för en plats i startelvan, Garganos passningsspel var meningslöst, Cassano bara briljant i stötar och Guarin är helt ur form.

Men eftersom Sampdoria aldrig riktig la in turbon och Inter kunde luta sig emot Zanetti stabilitet, Handanovics lugn och briljans, Juan Jesus och Ranocchias tämligen säkra försvarsspel och Kovacics vilja att sätta fart och skapa saker, så las en grund för att inte förlora.

När den grunden var lagd kunde Alvaro Pereiras fina passningsfot och Rodrigo Palacios vassa anfallsspel fixa segern.  Mycket går att säga om Palacio. Han höll Sampdoria-försvaret sysselsatt med sitt flitiga löpande, nickade in första målet och solo-målade det andra. Palacio är i många avseenden den perfekta omställnings-anfallaren.

Segern innebär nu att Inter har lite, lite kontakt med Milan igen och eftersom deras stads-rivaler möter Fiorentina på söndag finns det en risk för rödsvart poängtapp vilket kan öppna upp chansen för Inter.

Självklart måste Inter höja sig spelmässigt om man ska kunna ta sig förbi Milan i tabellen men det är någonting jag sagt hela säsongen.

Trots det finns chansen fortfarande. Halmstrået är taget.

***
Tyckte att Antonio Contes uttalande efter Bayern Munchen var väldigt tydligt. -Det syntes att Bayern är ett rikare och starkare lag. De kan till och med köpa spelare för 48 miljoner euro, sa Conte. Han poängterade därmed tydligt vad som fattas detta Juve, 1-2 toppspelare. Budskapet är skickat, Agnelli.

***
Ikväll åker Lazio till Turkiet för att möta Fenerbache. I och med Juventus förlust är det kanske Lazio som blir Italiens hopp i Europa.

Lorenzo Medici

Röd storm i Munchen

Bayern Munchens andra mål luktade offside. Kanske var det mer straff än gult kort för filmning när Dante stoppade upp Lichtsteiner.

Naturligtvis hade matchen kunnat gå annorlunda om det hade dömts annorlunda i de situationerna. Eller inte. För ska sanningen fram så hade Juventus stora problem att ens ta sig över halva plan. Det var som att en röd storm svepte över ett oförberett svartvitt läger.

Juventus fick en mardrömsstart, skottet från Alaba touchade underdelen av Vidals sko vilket fick bollens bana att ta en onaturlig väg och framför allt inte den väg som Buffon trodde att den skulle ta. Det är oklart hur mycket det baklängesmålet påverkade Juventus insats. Något som var desto klarare var Bayern Munchens taktik. Att störa Andrea Pirlo. Vilket de lyckades till hundra procent med.

Pirlo fungerade som en magnet för röda spelare, så fort han hade bollen svärmade Bayern-spelare runt honom från alla håll och kanter (inte minst från Mandzukic som jobbade tillbaka). Denna taktik har lag i Serie A också försökt med men troligen har helhetskvalitén på lagen inte varit av Bayern-klass vilket gjort att det oftast inte fungerat. Men för Bayern fungerade det perfekt. Pirlo tappade boll och kom aldrig till lägen där han kunde leverera sina geniala passningar. Bayern fick honom att se riktigt gammal ut.

Men det fanns fler saker som inte fungerade som det skulle i Juventus igår. Försvaret kändes virrigare än vanligt (speciellt i första halvlek), Marchisio var totalt osynlig och när han väl hade bollen slarvade han. Juventus trycktes ner så långt att Matri och Quagliarella aldrig fick något understöd.

Kanske var detta även en match där Conte missade lite i taktiken. Det är möjligt att Vucinic inte tillräckligt fit för 90 minuter men kanske hade det varit bättre att starta med honom ändå (för att byta ut honom när han inte orkar mer) och genomföra den 3-5-1-1-plan som var utgångsidén (alltså Vucinic som ensam anfallare, Marchisio som släpande och in med Pogba), känslan är att Pogbas muskler kunnat göra nytta.

Eller så var det kanske bara så att Bayern var bättre igår helt enkelt, kanske hade det sett likadant ut ändå. Juventus har ett riktigt svårt utgångsläge och Bayern är nu stora favoriter att ta sig vidare. Och kanske är det just det som är Juves lilla hopp. Att Bayern ska bli lite, lite för självsäkra, den där lilla procenten som kan få en insats att tippa åt fel håll.

I vilket fall lär vi få se ett helt annat Juventus om en vecka. Det är jag säker på.

Lorenzo Medici

Supporterintervju - Inter

Inter-supportern/skribenten Daniel Hamilton har för tillfället lagt pennan på hyllan och hunnit bli pappa. I min supporter-intervju talar han bland annat om hur allt började, om Marco Branca och om framtida värvningar.

-Hur, när och varför började du heja på Inter?

-1987 anordnades en resa till Italien av en mamma till sin sons fotbollslag. Mamman hette Eva af Geijerstam (bland annat författare till “Gre-No-Li”). Jag var väldigt ung och jag hade turen att spela i just det laget.

-Där och då föddes en kärlek till stövellandet. Efter en lång bussresa och inkvartering startades äventyret med att på plats i Empoli se Johnny Ekström sänka Roma.
[youtubeplay id=”3UYOvWbqvmU” size=”medium”]
Vår buss parkerade väldigt nära entrén. Efter matchen förstod man varför då det uppstod viss kalabalik mellan karabinjärerna och Romas ultras.

-Ett Roma som tränades av Nils Liedholm. Alla superlativer som skrivits och återberättats stämmer. Jag kan intyga det. En fantastisk människa med en otrolig karisma.

-Signor Liedholm hade med sina kontakter ordnat två matcher mot lag från orten samt en match på Romas träningsanläggning mot deras juniorlag. Trots förlust med 0-4 kommer jag fortfarande ihåg gräset, omklädningsrummet, huskomplexen samt den artighet Liedholm stod för som guide och medmänniska.

-Resan avslutades med en tripp till ett getingbo i södern. Gianluca Vialli skulle bli svenskdödaren i landskampen som Italien vann med 2-1.
[youtubeplay id=”1AAth0Eey8Y” size=”medium”]

På plats i Italien köptes det halsdukar från flertalet lag samt en matchtröja. Tröjan var blå med svarta ränder. Inga namn fanns tryckta på den tiden, men siffran satt på ryggen. Spelarens namn? Alessandro Altobelli. I det som skulle vara hans sista säsong var det den första tröjan som köptes för ett par hundratusen lire på den tiden.

-Spelaren hade nämnts i det som alla småkillar läste på den tiden i tidningen Buster. Färgerna var speciella. Man fastnade för dem. En annan spelare som nämndes i svenska tidningar var en tysk. Eller snarare en västtysk. Karl-Heinz Rummenigge. Idag höjdare i Bayern München. På den tiden älskad av Inters dåvarande president därför att han ofta tog sig ett järn innan match för att vakna till. Även om sejouren blev sisådär i Inter för honom så är även han en anledning till att man började läsa in sig på laget som hade börjat intressera mig.

-Kort därefter spelade italienska landslaget i Stockholm för returmötet i EM-kvalet. Laget tränade på Hjorthagen inför fem personer. En vaktmästare, min tränare och tre pojkspelare med stora ögon. Så nära som man aldrig kommer komma dagens spelare. Zenga, Bergomi, Vialli, Altobelli. Alla stegade de ut och drog av ett lagom pass på den halvrisiga gräsmattan nedanför gasklockorna i Värtan.

-Varför? Vissa saker är nog ödet. I detta fall kanske en smula av tur, insikt och just den där tröjan som köptes på en piazza i Rom av alla ställen. Där och då såddes säkert ett frö. Ett frö som har växt sig starkt idag. Jag tackar för det.

-Alltså, jag t ex håller på Hammarby för att jag är svensk, uppvuxen på Södermalm och för att jag har spelat i Hammarby själv. Men du har ju egentligen ingen fysisk förankring till staden eller laget. Måste man ha det? Vad är en riktig supporter för dig?

-En riktig supporter är där hela tiden. I regn, rusk, snö och motgång precis som i värme, sol, vinst och serieseger.Det här med att man måste bo lokalt för att räknas som en “riktig” supporter har jag aldrig förstått. Framförallt inte beträffande mitt lag, Internazionale, namnet självt påvisar att man inte stänger dörren för någon bara för att den spelaren/supportern inte härstammar från t ex Italien.

-Vi som flyger flera mil för att följa laget i vårt hjärta och spenderar våra sparade pengar på laget, skulle vi vara “sämre” för det? Vår passion är precis lika stor som de som bor i samma kvarter som Meazza. Hur värderar man ett supporterskap? De med störst hjärta. Eller?

-Finns det möjligen en djupare orsak i att vara hängiven supporter? Är det en ersättning för t ex politisk aktivism, religion och likande? Vad tror du?

-Det är fascinerande att människor förr eller senare pratar fotboll i livet. Sporten har en enorm genomslagskraft. Jag tror att orsakerna kan skifta rätt rejält beroende på varför man blir en hängiven supporter. Gemenskapen och intresset är såklart en viktig faktor, men det finns även andra orsaker.

-Är det en ersättning för annat? Det kanske inte är en ersättning utan bara ett annat sätt att ventilera eller att hitta en gemenskap i något. På en arena kan du stöta på människor ur alla samhällsgrupper. Från att tidigt ha varit en arbetarklass-sport så är det idag en sport som har alla samhällsgrupper som supportrar, även om skillnaden är var de sitter/står och ser matchen.

-I Italien t ex kändes det förr som att man föddes till supporter till det lag som familjen hade sina sympatier för, tyvärr så för en tid sedan så kom det nyligen en undersökning om att intresset bland unga människor till Il calcio är på den lägstanivå någonsin. Vart tar arvet vägen då?

-Du är ju ingen större fantast av sportdirektör Marco Branca, varför det?

-Sportdirektör Branca är van att arbeta med stor plånbok, något som inte fungerar i dagens Inter då det stramats åt ordentligt. Alldeles för ofta så har han gömt sig då det gått dåligt för laget, speciellt under förra säsongen, han tar inte ansvar. I mina ögon är det en av sportchefens uppgifter i en klubb.

-Att han och Mourinho inte alls kom överens är ingen hemlighet, Gabriele Oriali och Mourinho var betydligt mer tighta. När Mourinho försvann och sedan kort därefter också Oriali, på order av Benitez, så skulle Branca ta ett kliv upp som ansvarig sportchef. Något som inte alls har fått ett bra resultat. Inter har sällan lyckats sälja spelare till ett vettigt pris, man har tvingats låna ut och samtidigt stå för delar av lönekostnaden.

-Både Ibrahimovic och Etoó var i princip öppet mål för en sportchef, det var inga svårarbetade transfers. Den senaste tiden har han dessutom gjort bort sig i t ex Sneijder-affären samt den pinsamma missen i Diego Forlán-affären där han ej var tillgänglig för Champions League. Kort sagt, han bär en kostym som är alldeles för stor för honom.

-Vem skulle du vilja ha som sportdirektör istället?

-Då jag gillar spelare från Balkan så kunde t ex Pantaleo Corvino vara bra kortsiktigt, med tanke på hans lyckade transfers därifrån. Dock så tror jag att hans ålder exkluderar honom och jag tror inte att Corvino orkar hoppa på ett sådant här uppdrag. En annan intressant sportchef är Pietro Lo Monaco som är skicklig på att scouta, främst i Argentina.

-Argentinare i Inter är numera mer regel än undantag på plan. Atalantas Pierpaolo Marino är ett namn som media lyfter fram titt som tätt och är en en mycket skicklig sprotchef, men jag ser det inte som troligt att han kommer.

-Nu senast poppade även Romas sportdirektör Walter Sabatini upp, men han har svårt att sätta helheten i ett lag, han är duktig på att hitta offensiva spelare, men svårare att sätta de defensiva vilket jag ser som ytterst viktigt i dagens Inter. På min lista står Lo Monaco högst.

-Tre realistiska värvningar du skulle vilja se i sommar:

-Om Inter når CL-spel: Dzeko, Diamanti och Marquinhos (ej troligt).
-Om Inter ej når CL-spel: Icardi, Lodi och Paletta.

-Vilken Inter-upplaga är din favorit genom tiderna?

1988/89 (4-4-2) Zenga; Mandorlini-Ferri-Bergomi-Brehme; Matteoli-Bianchi-Berti-Matthäus, Serena-Diaz Allenatore: Giovanni Trappatoni

****

Stort tack till Daniel som ville vara med på intervjun.

Lorenzo Medici
ANNONS
ANNONS

Hej, du har en äldre version av webbläsare

För en bättre upplevelse på fotbollskanalen, vänligen byt till senare version

chrome
safari
ie
firefox
Fortsätt ändå