“Att avsluta med Inter hemma, Sampdoria borta, derby mot Roma och avslutningsvis Napoli borta är ingen dans på rosor. Det kommer bli fyra oerhört viktiga och avgörande matcher för Lazio i maj.
Frågar du mig idag skulle jag svara Roma och Lazio till Champions League, där Napoli kan komma att blanda sig i sista stund. “
Jag visste nog inte hur rätt ute jag var när jag skrev det där den 2 april. Nu står Lazio där med en svettig avgörande match i Neapel på söndag. En match där Napoli plötsligt har chansen att knipa tredjeplatsen.
De har blandat sig in i sista stund utan att de ens kanske trodde det.
Det känns nästan märkligt att Lazio kan komma att missa tredjeplatsen. På många sätt har de uppenbarat sig som det näst bästa laget i ligan efter Juventus, då Roma och Napoli har underpresterat medan Lazio överpresterat.
Men det är ju de insamlade poängen som gäller och inget annat.
Det blev ett jämnt Rom-derby. Där båda lagen visste att delad poäng var bra, men där båda ändå var beredda att ta chansen att vinna.
Lazio hade mest boll och skapade de bästa chanserna till en början. Torosidis hade stora problem på sin kant och när Lazio satte bollen på djupet kändes det farligt.
Medan Klose missade ett gyllene läge, försökte Roma uddlöst kontra med Iturbe och Florenzi längs kanterna. Totti marginaliserades och varken De Rossi, Nainggolan eller Keita stöttade anfallet särskilt mycket.
Candreva och Felipe Anderson var inte i sitt allra bästa slag, Mauri var fullkomligt anonym och varken Basta eller Lulic kom runt på kanterna.
Manolas var en gigant längst bak för de rödgula och på den andra sidan styrde De Vrij sitt försvar hyggligt.
Rudi Garcia hade uppenbart valt en defensiv taktik och det var Lazio som kändes närmast ett mål.
Men sedan kom bytena som förändrade matchen. Ibarbo kom in istället för Totti och Pjanic klev in för Keita.
Roma fick plötsligt finare fötter och mer oberäknelighet på plan. Det var ingen slump att Roma började skapa chanser och just Ibarbo var den som hittade in till Iturbes något oväntade ledningsmål.
Den energiske argentinaren förtjänade att göra mål. Han hade löpt i massor, tagit ansvar i defensiven och nu höll han sig även på rätt ställe framåt.
Iturbes mål-vrål berättade inte bara om glädje utan även om frustration över en säsong som kanske inte gått som han hoppats.
Det dröjde dock inte länge innan den glädjen skulle eka bort bland Roms kullar.
Felipe Anderson hittade sin magiska touch, crossade perfekt till Klose som elegant nickade vidare till den fristående inhopparen Djordjevic.
1-1. Det kändes som om ordningen var återställd. Alla var hyfsat nöjda.
Men ödet och Roma ville annat. Pjanic fina frispark fångade Yanga-Mbiwas kalufs och Roma hade hittat ett sätt att vinna derbyt på.
Game over.
Att Roma klarade av att ro hem andraplatsen är starkt gjort. Garcia och hans mannar lyckades ställa om från att desperat försöka hitta sig själva till att istället skapa ett nytt jag och gneta till sig viktiga poäng.
De lyckades övervinna alla skador, märkliga värvningar, Tottis formsvacka (eller naturliga åldrande) och ändå kvalificera sig direkt till Champions League.
Det är en bedrift värt beröm.
Det visar på moral och intelligens. Men nästa säsong kommer det krävs mycket mer än så.
Men i och med andraplatsen kan nu Roma i lugn och ro förbereda sig för nästa upplaga av Serie A. De vet hur mycket pengar de har att röra sig med och Sabatini kan nu locka spelare som drömmer om Champions-kvällar.
Jag säger det igen. Det är stor skillnad på andra och tredjeplatsen.
För Lazios del väntar nu en vecka av tyngd och spända nerver.
Förlusten kommer säkert hänga som ett jobbig baksmälla för Lazio-spelarna i ett par dagar. Att vara så nära sitt mål och nu plötsligt se det försvinna framför sig kan störa självförtroendet rejält.
Lazio som fallit på målsnöret så många gånger tidigare. Det är klart det kommer sitta i huvudet. Många scener kan komma att rullas upp igen.
De där utvisningarna som förändrade matchen helt hållet mot Inter. Den där matchen mot Napoli tidigare i år där man egentligen var bättre. Den där nicken av Yanga-Mbiwa.
Små saker som nu är stora saker.
Nu står den där C.L-platsen och hänger på en enda match i Neapel och visst känns det som om Napoli har fått en chans från ovan.
Det är klart att San Paolo kommer koka, att Hamsik och kompani kommer vilja avsluta med fest oavsett om deras spanska tränare är på väg bort eller inte.
Lazio har hamnat i en situation de nog inte väntat sig. Frågan är om de klarar av sitt eldprov eller om de återigen kommer stupa på mållinjen.
För Lazio och Napoli gäller det nu att handskas med elementen på rätt sätt. Att behärska nerverna och plocka fram det bästa av sig själva när det gäller.
Fire walk with me.