Juventus trepoängsförsprång höll bara en vecka. Roma lekte med Chievo och sänkte Verona-laget redan efter en halvlek.
Roma hade mycket att glädjas åt. Totti är en evig legend, Nainggolan är kanske Serie A:s bästa mittfältare för tillfället, Yanga-Mbiwa är ett fynd och Ljajic ett sparkapital att utnyttja.
Juventus däremot fick bara en med sig en poäng mot Sassuolo. Allegris mannar förde spelet och försökte bygga chanser med fint spel och ibland var anfallen välstrukturerade och vackra. Även chanser skapades. Men inte tillräckligt många för att kunna få in mer än ett mål.
Någonstans kanske också gårdagens speglade matchen för två veckor sedan. Skillnaden mellan Roma och Juventus är extremt små den här säsongen.
Gårdagen fick också mina tankar och åsikter kring fyra spelare surra lite extra.
Adem Ljajic
Jag har alltid älskat Ljajics talang. Hans sublima teknik och elegans. Men det fanns många som tvivlade på honom. Hans inställning och ojämnhet ställde frågetecken. För två år sedan fick hans sin revansch när han blommade ut i Fiorentina.
Han har potentialen och förmågan att bli en riktigt stor stjärna. Hans första säsong i Roma blev dock en blandad fotbollspåse. En del fina insatser mixades med sämre insatser och till slut hamnade han långt från startelvan under våren.
Igår fick vi en påminnelse om hur bra Ljajic kan vara och att vilket sparkapital Roma har i serben.
Paul Pogba
Jag skrev någon gång i somras att om Juventus var tvungna att sälja någon av Vidal eller Pogba så borde de sälja chilenaren. Nu behöll de båda vilket naturligtvis var det bästa scenariot.
Men skulle Juventus var tvungna att välja idag skulle nog de inte ha något större problem att välja. Vidal är äldre, har en knäskada i bagaget, sprungit på diskotek och har mer eller mindre nått sitt tak som fotbollspelare. Visserligen är det ett tak som är oerhört högt, men Pogba är på väg att bli ett fenomen.
Igår mot Sassuolo fanns det vissa moment där man anade att man såg en spelare som kommer anses som en av de tre bästa i världen inom några år. En sådan spelare vill man helst ha sitt lag och når han den höga potential han har, kommer han vara värd det dubbla av Vidals värde om han skulle säljas.
Fernando Llorente
Jag var ju relativt skeptisk till Llorente när Juventus värvade honom. Jag tyckte inte då att han var den världsanfallare de behövde och trodde han skulle göra en okej säsong men inte mer. Hans fjolårssäsong visade mig fel då han var bättre än vad jag trodde och gjorde fler mål är än jag gissade.
Men jag hade också rätt. Han är inte den världsanfallare Juventus behöver. Han är en bra anfallare att ha i sin trupp, men det är inte med Llorente man brottar ner de stora lagen ute i Europa.
Den här hösten har han i mina ögon varit relativt kass. Det går långsamt och skärpan har saknats. Han har varit mer eller mindre meningslös. Jag tror att Juventus måste försöka spela in Alvaro Morata i startelvan så fort de kan, han har en annan växel i sitt spel som inte Llorente har.
Andrea Pirlo
Någon gång kommer ju dagen komma. Dagen då Pirlo inte riktigt hänger med, då hans spelförståelse och passningsgenialitet inte längre kommer överskugga hans långsamhet.
Jag tyckte det fanns sådana tendenser igår mot Sassuolo. Kanske var det mest trötthet, men jag anar att det ganska snart kommer bli en fråga om inte Juventus spel mår bättre av Marchisio än Pirlo i samma roll.
Det handlar inte om att sänka Pirlo, jag skulle säga att han är en av de sex största italienska spelarna i modern fotbollshistoria (Baggio, Totti, Maldini, Del Piero, Buffon och Pirlo), men dagen då Juventus måste brottas med dessa problem lär nog komma.
Kanske redan den här säsongen.