Hej, du har en äldre version av webbläsare

För en bättre upplevelse på fotbollskanalen, vänligen byt till senare version

chrome
safari
ie
firefox
Fortsätt ändå

POPULÄRA LAG

POPULÄRA SPELARE

Ett försök att förklara Milan och Genoas svarta Söndag

Förra veckan var det en sorgens lördag i italiensk fotboll. En vecka senare var det istället en svart söndag för densamma. En söndag då Genoas supportar försökte skrämma sina spelare, en söndag då de tvingade sina spelare att ta av sig sina matchtröjor, då de fick en av sina spelare att gråta. Men de lyckades inte fullt ut.

För det var också Giuseppe Scullis dag. Sculli vars morfar är en boss i ’ndrangheta (en av italiens mer ökända maffior med fäste i Kalabrien) vägrade att låta sig skrämmas, vägrade att ta av sig sin tröja. Han stod upp. Han visade stolthet. Kanske var han bara van vid tuffa situationer. Men han pratade med supportrarnas ledare och lyckades lugna dem. Jag vet inte vad som sas och hur han lyckades. Kanske hade det med hans pondus att göra som i sin tur har med hans bakgrund att göra men det viktiga var att han inte lät de onda krafterna vinna. Han lät sig inte förödmjukas.

Är det någon som bör ifrågasättas är det president Enrico Preziosi. För är inte Genoas fall en frukt av extrem spelaromsättning? En frukt av att sparka Alberto Malesani, ta in Pasquale Marino, sedan ta in Malesani igen för att nu sparka honom till förmån för Gigi De Canio? Är inte Genoas fall en frukt av att det inte finns någon kontinuitet? Handlas det spelare för att sedan bara kunna sälja dem vidare till Milano-klubbarna och göra profit? Var finns projektet? När det gick bra för Genoa med Gasperini som tränare fanns det ett projekt, kontinuitet och en röd tråd. Nu finns den inte längre och det är främst Preziosis fel. Han kommer säkert fundera på sin framtid i klubben den närmsta tiden.

Det finns också en logik i att Genoa-supportrarna lackade ur igår. I Italien är fotboll mer än bara underhållning, det finns något som går utanför själva skådespelet på plan. Kärleken till klubben är så mycket mer än bara smekningar medhårs. Det är fotboll, makt och politik. Supportrarnas essens består inte bara i att att kolla på matchen. Det som övergår i ilska är i grunden en glöd. Det är nöd som inte har någon lag. Klubben är ingen leksak.
Men ur rädsla föds sällan något gott och om Genoa-supportarna var måna om att deras lag inte ska åka ut vore det nog smartast att inte göra som de gjorde. De finns bara förlorare i det agerandet. Hade matchen avbrutits hade risken för poängavdrag varit stor. Nu kanske de slipper det. Om Genoa till slut klarar sig kvar i Serie A vet de vem de ska tacka. Just det, Giuseppe Sculli barnbarn till Giuseppe Morabito, alias ”u Tiradrittu”.

***

Det var inte bara Genoa som hade det tungt igår. Milan hade en sportslig svart söndag. Bara oavgjort mot Bologna och kvitteringen kom sent. Zlatan var sämre än på länge men lyckades ändå bli Milans målskytt till slut. Mark Van Bommel fumlade, Robinho och Clarence Seedorf var meningslösa och försvaret svajade. Det var långsamt och trögt. Man kan skylla på Allegri, spökmål, felaktiga offsideblåsningar eller skador. Men det finns också andra anledningar som man kanske borde rikta in sig på mer.

Hur ser Milans satsning ut egentligen? Att värva low cost-spelare som t ex Antonio Nocerino, Phillipe Mexes, Taye Taiwo, Mark van Bommel. Att värva spelare på lån med köprätt och förlänga kontrakt med gamla spelare på väg ner istället för att värva stora spelare som t ex Carlos Tevez. Är det så vägen till framgång ska plöjas? Det kan fungera ett tag men i längden kommer en del spelare sluta att överträffa sig själva och mediokriteten kommer ta över. Man kan bredda truppen med spelare som kommer gratis men spetsen måste köpas in.

Kan man verkligen begära att Allegri ska ta Milan till Champions League-final och försvara scudetton med den melodin? Allt detta medan Juventus öppnar plånboken. Det är dags för Silvio Berlusconi och Adriano Galliani att tala om hur det ligger till. Antingen att säga som det är, att de inte har råd att köpa dyra världsspelare eller att öppna det Berlusconisca kassavalvet. Det går inte att längre gömma sig i nostalgi och veva samma visor om världens mest framgångsrika klubblag. Det är dags att kliva in i verkligheten och inse vart de befinner sig.

Truppen behöver rensas från mediokra spelare och den behöver föryngras. Om det sker genom att plocka fram sedlarna eller genom mer långsiktig värvningspolitik spelar ingen roll. Även en vunnen scudetto kommer inte kunna sopa vissa sanningar under mattan. Det är dags att krypa ut ur alibits skugga och in i verklighetens ljus nu, signor Berlusconi och signor Galliani.
***
Milans poängtapp hade inte gjort så mycket om inte Juventus hade vunnit. Men det gjorde de. Utan nåd chockade de Roma med dubbla Arturo Vidal-mål efter bara sju minuter. När sedan Martin Stekelenburg visades ut och Andrea Pirlo slog in sin egen retur på straffen i samma situation var det avgjort. Regeln om klar målchans-utvisning och straff i samma moment är dålig för fotbollen. Något för Fifa att ta tag i och inte domarna. Dessutom är den godtycklig. Jag tyckte att det fanns Roma-spelare tillräckligt nära för att det skulle räckt med ett gult kort. Om inte annat bevisas regelns godtycklighet av att Julio Cesar bara fick varning i ungefär samma situation tidigare under dagen.
Utvisningen kändes ändå inte avgörande för matchen. Juventus var bättre än Romaoch har en förmåga att ånga på fast man leder. Juve står på en del sätt i motsats till Milan. Dels har de klarat sig undan skador på ett sätt som Milan inte gjort. Men de har också en bättre integration av unga och gamla spelare. De spelar snabbare och modigare och som jag nämnde, de slutar inte att spela fastän de leder med t ex 2-0. Det är en styrka de kommer ha stor nytta av i Champions League nästa säsong. För ett par år sedan sa jag att Juventus kommer bli Italiens mest framgångsrika lag under 2010-talet. Dels för att saker går i cykler men också för att de insett tidigare än andra vart den moderna fotbollen var på väg. Nu är de kanske redan där, åtminstone är de riktigt nära scudetton. De har allt i sina händer.
 
***
Romas och Luis Enriques framtid är mer dunkel. Är han verkligen rätt man att leda laget? Han har ännu inte fått ordning på försvarsspelet vilket ställer frågan om han kanske har en brist där helt enkelt. Det enda vi kan säga är att Roma får väldigt svårt att ta en Champions League -plats, vilket givetvis försvårar chanserna att värva bra spelare i sommar. Något som de behöver.

***

 

Fiorentina och Inter befann sig i något som kunde liknas vid de impotentas sammansvärjning. Fiorentina kan nog ursäkta sig mer än vad inter kan. De var trots allt närmare en vinst i andra halvlek, inte minst med tanke på en missad straff. Men så mycket mer skapade inte Fiorentina. Inter hade mycket boll i första utan att vara speciellt farliga. I andra halvlek hade de inte ens mycket boll. Inters spel var lika sterilt som i slutet av Ranieris regim. Det är inte så lätt som att sätta in en ung tränare som ger lite energi till laget. I slutändan räknas alla bakomliggande problem in. Saker som man bara kan börja lösa i sommar.

***

Lazio hade verkligen chansen att ta grepp om tredjeplatsen och stoppa den i fickan men Valeri Bojinov ville annat. Verkligen inte för att Lecce inte var värda sin poäng. Det var de. De gulröda från Puglia fortsätter att vara vårens kanske mest formstarka lag. Härnäst väntar match mot Napoli för Lecce. Napoli som var enda lag i Champions League-racet som vann. Så på onsdag går verkligen två öden till mötes. En tredjeplats som ska närmas och en nedflyttningsplats som ska undvikas. Det är inte den enda matchen på onsdag. Full omgång väntar. Med bland annat match mellan Milan och Genoa.

Två lag vars söndag blev svartare än mörkret kring en vinternatt igår.

Publicerad 2012-04-23 kl 11:54
Annons

KOMMENTARER

SE KOMMENTARER