Juventus inviger sin nya arena ikväll mot Notts County och välkomnar därmed sig själva in i den moderna fotbollens rum. En ny era inleds. Det handlar inte bara om publikintäkter i och med en ny arena utan andra sidoeffekter som kommer med på köpet. Klubben kommer bli mer attraktiv för sponsorer och kommer ha lättare att locka till sig spelare.
På ett sätt är detta en stor och fantastisk händelse i den italienska fotbollshistorien men också ett nederlag för Il Calcio. Att Juventus är ensamma om detta visar ändå på att den italienska fotbollen är på efterkälken. Jag har sagt det förr och jag säger det igen. Juventus nya arena kan komma att ge dem ett försprång framför sina italienska konkurrenter inom ett par år.
Jag hoppas att den nya arenan blir ett hem för alla “bianconeris”. Ett hem för familjer, för folk som gillar fotboll,för folk som är die-hard fans. Ett hem där det inte krävs feta plånböcker för att ha råd att köpa biljetter, ett hem där den moderna arenan kan ge rum åt sedvanlig atomsfär och det vackra tifot som vi älskar.
Jag hoppas att den nya arenan kan öka farten på andra byggen runt om i fotbolls-italien.
****
När jag ändå är inne på Juventus så verkar det som den brasilianske försvararen Rhodolfo är klar till januari för klubben. I alla fall enligt hans agent. Rhodolfo är en mittback på hela 1,93 cm och är lite som en blandning av Lucio och Ranocchia.
Trots sin längd har han lysande kroppskontroll och god grundteknik. Givetvis är han också grym i luftrummet. Om han blir en Juventus-spelare till januari har de gjort ett kap. Det är exakt en sådan spelare som Juve-försvaret behöver. Synd bara att han inte blev klar innan den 31 augusti.
****
Serie A-revised, lag 4-1. Inom parentes mitt tips för två veckor sedan.
4. Napoli (4)
Nu kommer det svåra. Att etablera sig i toppen. Att kunna klara av att spela på två fronter (tre om man räknar Coppa Italia). Att lyckas i både Champions League och ligan samtidigt. Klarar de pressen?
Napoli har förstärkt föträffligt under sommaren. Gökhan Inler och Blerim Dzemaili är klart mer universella innermittfältare än Walter Gargano och Michele Pazienza och Marco Donalde kommer bli nyttig. Det viktigaste under mercaton var ändå att behålla stjärntrion, Marek Hamsik– Edinson Cavani – Ezeqiuel Lavezzi.
Till skillnad från förra säsongen har man också lite vettiga alternativ bakom dem. Mario Santana och Goran Pandev är klart starkare back-ups än vad man hade förra säsongen.
Förvarsmässigt har man också förstärkt väl. Miguel Britos är en stark försvarare och argentinaren Federico Fernandez kan bli en succé. Dock är de flesta backar i Napolis trupp inte av det kvickaste slaget.
Men som laget ser ut nu så känns det tillräckligt slagkraftigt att slåss på två fronter och kunna göra det bra dessutom. Är med i striden om topplaceringarna igen och har ett lag som skulle kunna utmana om scudetton.
3. Juventus (2)
Ny arena, ny tränare, många nya spelare. Äntligen kanske Juventus kan vara på rätt väg. Så känns det. Nye tränaren Antonio Conte kan klubben, har en stark vilja och stor pondus. Conte har fått till sitt förfogande en playmaker i Andrea Pirlo, en dynamisk mittfältare i Arturo Vidal, en vass anfallare i Mirko Vucinic och nya yttrar i Eljero Elia och Emanuele Giaccherini.
Med Italiens första nya riktigt moderna arena tar nu Juventus klivet in i en ny tid. En tid full av förväntningar och kanske även framgångar inom kort. Juventus behöver inte ta hänsyn till något Europa-cup-spel och kan bli en scudetto-antagonist redan denna säsong. Om de inte räcker ända dit tror jag ändå att de blir tillräckligt bra för att klara en Champions League-plats. Vilket är det primära målet.
2. Inter (3)
Detta är ett Inter som försöker vara slagkraftiga samtidigt som de försöker anpassa sig till de kommande ekonomiska fair play-reglerna. Jag tycker de lyckas ganska bra. Även om det var en enorm sportslig förlust att sälja Samuel Etoo så fanns det en vettig logik i att kamma hem en bra summa och spara in på hans lön.
Detta Inter liknar mer det Inter som fanns innan Calciopoli. Alla val känns mer på intuition än programmerade. Kanske mer hjärta än hjärna. Även om jag inte är övertygad om hur tränare Gian Piero Gasperini ska formera sitt lag och hur en trebackslinje ska fungera så är det väldigt svårt att inte bli förälskad i en anfallstrio med Mauro Zarate– Giampaolo Pazzini–Diego Forlan. Krydda det med en Wesley Sneijder som innermittfältare. Om Gasperini får det att funka kan Inter bli både sevärt och framgångsrikt.
Är Gasperinis Inter bara en parentes inför Guardiolas eventuella ankomst nästa säsong eller är det början på en ny stark era? Frågorna surrar i mitt huvud och jag finner få svar. Tills vidare är de mitt största hot till Milan om scudetton.
1. Milan (1)
Fortfarande laget att slå. Året efter scudetton. Nya mål och samma mål. Ny scudetto men också ett allvarligt försök att vinna Champions League. Kan detta Milan klara det?
Phillipe Mexes kom gratis och är både en startspelare och lyx-reserv för Alessandro Nesta, Taye Taiwo behöver kanske acklimatisera sig men kom också på fri transfer och borde med tiden vara en uppgradering mot Luca Antonini. Alberto Aquilani är ett mycket bra nyförvärv då han ger laget mer kvickhet och skicklighet. Antonio Nocerino kommer också bidra med behövlig friskhet till mittfältet. Stephan El Shaarawy är värvad för framtiden så kan han förhoppningsvis få en del chanser redan denna säsong.
Det viktigaste för Milan är dock inte nyförvärven utan att Thiago Silva upprepar sig, Kevin Boateng tar ytterligare ett kliv och att Zlatan Ibrahimovic och Alexandre Pato håller sig friska. Milans mercato duger för att kunna försvara scudetton men jag tycker inte de har närmat sig Barcelona, Real Madrid och Manchester United speciellt mycket. Men med bästa truppen och bästa startelvan i Serie A är det svårt att inte ha Milan som favoriter till scudetton.