Narciss och Goldmund
Lorenzo Medici
Inters segerrad är bruten och Napoli är vidare i cupen. Återstår att se vad detta får för effekter på självförtroendet. Det var en match där Edinson Cavani fick en straff och där Diego Milito också borde fått en. Det var en match där Wesley Sneijder hade nerverna utanpå men ändå visade att han är på gång. Det var en match där Gökhan Inler visade att han inte är i form och där Thiago Motta inte visade att han är värd att behålla för 100 miljoner. Det var en match där Walter Gargano löpte mest av alla. Det var en match där Napoli hade ett mer ordinarie lag än Inter. Det var förmodligen en match som Napoli satte större värde på än vad Inter gjorde. Det var en match där Edinson Cavani återigen avgjorde.
Men framför allt var det en match mellan två tränare som är något av varandras motsatser. Båda är stora tänkare men på olika sätt. Medan Walter Mazzarri ser sig själv som en nytänkare och unik är Claudio Ranieri en mer traditionell italiensk tränare som predikar struktur och starkt försvarsspel. De är som Narciss och Goldmund från Herman Hesses bok med samma namn. Goldmund (Mazzarri) är vandraren som lämnar klosterskolan för att hitta “meningen med livet”. Narciss (Ranieri) är den strukturerade och stabila prästen. Aristen mot tänkaren.
Mazzaris fotboll är genomtänkt rent taktiskt men slutar ofta som ett roulette-bord. Harakirin ligger alltid och lurar bakom hörnet. Det är snabba omställningar, kantspelet är viktigt, det ska går fort och man litar mycket till den offensiva trions intuition. Det är ofta underhållande. Ranieris fotboll är också genomtänkt rent taktiskt men följer däremot de mer konventionella linjerna. Strukturerat försvarsspel, man litar varken till stort bollinnehav eller till extrem omställningsfotboll. Det är en fotboll som litar mycket till att ta vara på de chanser som skapas. Det är inte alltid så underhållande.
Jag tror inte att det är en slump att Inter förlorat mot Napoli två gånger den här säsongen. Det ska sägas att matchen i höstas då Inter förlorade var ett smärre skämt då domare Rocchi sänkte dem med en utvisning som inte fanns. Men min tes kvarstår. När Ranieri möter den typen av fotboll som Mazzarri bedriver får han det svårt. Napoli har lockat massor av nya beundrare den här säsongen men man har haft lite svårt att få med sig resultaten i ligan. Inter har knappast vunnit fler beundrare under Ranieri men samtidigt har man effektivt klättrat i tabellen. Så vad som är bäst är svårt att säga. Det enda jag säger är att det verkar som att Narciss har svårt att förstå Goldmund.
I slutet av februari vet vi om min tes håller eller om abbott Ranieri har hittat ett sätt att övervinna sin motpol.
***
Klara transfers:
Stefano Okaka Anfallare (Roma-Parma)
En flytt som Okaka kanske borde gjort redan förra säsongen. Nu kan han äntligen få chansen att spela mer regelbundet och få visa vad han kan. Potentialen finns där. Parma har köprätt efter säsongen.
Transferbetyg: 6,5
Mauricio Pinilla Anfallare (Palermo-Cagliari)
Jag är lite överraskad att Palermo släpper chilenaren. Pinilla älskade sitt Palermo och han har gjort bra ifrån sig. Möjligt att nye tränaren Mutti föredrar Igor Budan. För Cagliari kan han bli en perfekt present.
Transferbetyg: 7
Manuele Blasi Mittfältare (Parma-Lecce)
Det var länge sedan Blasi fräste omkring på mittfältet och åt upp sina motståndare. Nu känns han mest som en Serie B-värvning. Cosmi-favorit.
Transferbetyg: 5,5
Stefano Ferrario Försvarare (Lecce-Parma)
Parma behöver visserligen lite bredd till mittförsvaret men det var inte riktigt Ferrario jag hade tänkt mig. En bättre och större försvarsgeneral hade behövts.
Transferbetyg: 6
Publicerad 2012-01-26 11:53