Tränaröden, tränarmoden och inget C.L-Party

Matchen mot Shakthar Donetsk påminde lite om det vi har sett de italienska lagen göra ute i Europa de senaste säsongerna (förutom Napoli förra året). Krampaktigt spel och problem med att föra spelet mot på papperet sämre lag. Men detta Juventus borde ändå vara annorlunda än många av de tidigare italienska lag vi sett ute i Europa. De är ett lag som borde vara redo för att ta sig långt. De har ett tydligt eget spel och har lagom mycket dynamik för att lyckas. Det såg vi mot Chelsea.

Kanske var det de där ovanligt tomma platserna på stadion (vem kan klandra supportrarna med tanke på de dyra priserna) igår som implanterade sig i spelarnas hjärnor. Det som inte fick dem att tända till riktigt. Både Vucinic och Vidal är bra typexempel på spelare som behöver en kick från läktarplats, en spark i röven från supportrarna för att vara på topp. Vidal var det inte igår och Vucinic var mer eller mindre värdelös.

Men de var inte ensamma. Pirlo kändes lite seg, Matri missade sina chanser och Lichtsteiner var inte på topp. Ingen Juventus-spelare hade spring i benen som Willian och Teixeira hade. Shakthar Donetsk är ett bra lag och det går inte att spela på 60-70% procent, då blir man straffade. Juventus hade mycket väl kunnat förlora matchen, speciellt med tanke på den jättechans Willian hade i slutet av matchen.

Nu blir gruppen komplicerad för Juventus. Troligen krävs det en poäng i Donetsk och seger mot Chelsea på hemmaplan för avancemang. Men kanske hjälper det att ha kniven på strupen för att Juventus ska vara på topp.

***

Floden Arno band dem ihop en gång i tiden. Spalletti och Allegri. Två tränare med mycket gemensamt. Båda är från Toscana och båda spelade i den lilla klubben Cuoiopelli. Det var på den tiden som Spalletti hade hår och Allegri hade mer hår än vad han har nu.

Nu är båda tränarna samtidigt i lite kniviga situationer. Spalletti har interna problem i Zenit och förlusten mot Malaga i första matchen var ett hårt bakslag. Allegris problem känner vi till. Ikväll är det en viktig match för båda. För drygt trettio år sedan korsades deras vägar i Santa Croce sull`Arno. Nu möts de igen i St Petersburg.

***

Två gamla spelare tar över som tränare i Cagliari respektive Chievo. Trotjänaren och före detta lagkaptenen Diego Lopez blir ny tränare i Cagliari och spelbegåvade före detta Chievo-mittfältaren Eugenio Corini tar över efter Di Carlo.

Två tränare med minimal erfarenhet. Lopez hade hand om Primavera-laget den här säsongen och tanken var att han skulle ta över A-laget på sikt. Det var inte meningen att det skulle gå så här fort. Men nu blev det som det blev. Lopez har dock karaktären för att lyckas, frågan är om han har erfarenheten.

Corini var en extremt skicklig spelare i både Chievo och Palermo. Fina fötter och klok fotbollshjärna. Än så länge har han inte lyckats översätta det i sin tränarkarriär. Hans sejourer i Crotone och Frosinone var inte speciellt lyckade. Nu får han sin riktiga chans.

Båda tränarvalen är ganska typiska för tiden. Man väljer gärna en ung tränare med förankring och entusiasm. Det har jag verkligen ingenting emot. Problemet i Italien är ett annat. Det är precis som Pescaras tränare Giovanni Stroppa säger: -I Italien är tränaren alltid otrygg. Tränarna väljs utifrån vad som är modernt och på rekommendationer, inte för hur de jobbar eller hur deras lag spelar.

Det ligger en hel del i det tyvärr.