Det känns lite tafatt att försöka skriva om annat än Sveriges osannolika upphämtning mot Tyskland. Men eftersom det inte riktigt finns någon anledning för mig att skriva om det och eftersom det kommer skrivas spaltmeter efter spaltmeter om den bravaden ska jag rikta in mig på annat. Och det fanns faktiskt annat som hände igår.
Italien tog ett ordentligt grepp om grupp B igår i och med segern över Danmark. Inte minst för att alla övriga lag behagar att spela oavgjort hela tiden. Nu kan visserligen Tjeckien smyga upp två poäng efter om de vinner sin hängmatch men Italien har kopplat ett litet grepp om förstaplatsen.
Vad var det för seger över Danmark? Framför allt var det Mario Balotellis seger. Det här var Marios första match för Italien efter EM, ett EM där han blev Italiens affischnamn och stjärna. Det var därför extra intressant att se hur han skulle följa upp det, om han skulle kunna klara av att fortsätta axla manteln som Italiens offensiva ledare.
Det gjorde han. Det syntes tydligt vilket självförtroende han har fått under Cesare Prandelli och hur mycket Italien behöver hans förmåga att göra saker utöver det vanliga. Mario sysselsatte Danmarks försvar nästan själv (inte minst efter Osvaldos utvisning), han fixade frispark efter frispark, jobbade hårt för laget spelade fram till Montolivos mål och gjorde själv ett påpassligt mål.
Man kan få ut olika saker av Balotelli. Antingen behandlas han med piska och morot, där han inte känner sig säker på en plats i startelvan eller så gör man som Prandelli gjort. Nämligen att läsa av Balotellis psyke och ge honom fullt förtroende, få honom att känna sig som en stjärna. På det sättet får man ut det bästa av Mario och därigenom utvecklas han också till en mer ödmjuk och osjälvisk spelare.
Det är lite som att vända upp och ner på saker och ting. Att klura ut hur man får ut det bästa av en spelare istället för att försöka få honom att anpassa sig till alla de andra. Det är en våghalsig balansgång man tar, men lyckas man kan man vaska ut guld. Det har Prandelli lyckats med.
Apropå Balotelli så kändes det som att han på något sätt hörde hemma på San Siro. Vilket fick mig att fundera på hans hemkomst. Det känns som att den ska komma någon gång. Milan? Inter? Jag tror han skulle fungera hos båda lagen. Milan-bossen Adriano Galliani sa efter matchen att de inte skulle ha några problem att hantera Balotelli. Det tror jag inte heller och kanske är det till Milan han drömmer om att komma framöver. Men det kommer inte ske förrän det finns nya pengar i Milans kassaskåp. Sedan är det ett dilemma om Milan verkligen försöker komma åt Pep Guardiola. Jag har svårt att se Balotelli och Pep tillsammans.
En återkomst till Inter då? Varför inte. Moratti har flera gånger sagt att han skulle vilja få hem sin ”förlorade son” och kanske är det bättre läge än någonsin nu. Milito håller på att bli gammal, Cassano finns i laget och är en spelare som Mario har respekt för men framför allt är Andrea Stramaccioni tränare och inte Jose Mourinho. Jag tror att Stramaccioni kan nå fram till Balotelli. Men allt detta ligger nog lite längre fram i tiden.
Matchen mot Danmark väckte upp en annan gammal tanke hos mig. Riccardo Montolivo. Jag har flera gånger sagt att han borde användas som igår, nämligen längre fram i planen bakom anfallarna. Jag tycker det är konstigt att Milans tränare Allegri inte har fattat det. För mig är det motsägelsefullt att han använder Montolivo i en position långt bak i plan av samma anledningar som att han inte ville ha Andrea Pirlo kvar.
Visst, Montolivo är ungefär samma spelartyp som Pirlo men Juventus-mittfältaren är lite bättre på alla de saker som man måste vara bra på om man ska gömma undan sin långsamhet. Pirlo har lite bättre teknik, är lite snabbare i sitt tänk, är lite skickligare i vändningarna och är lite bättre passningsspelare.
När man drar upp Montolivo i banan får man större användning av hans förmåga att sätta dit avgörande passningar, hans fina instick, hans långsamhet spelar mindre roll och framför allt kommer hans fina skottförmåga till bättre lägen. Allegri borde kopiera Prandellis modell.
För övrigt var Pirlos framspelningar till två av målen en njutning att se.
Balotelli, Pirlo, Montolivo och de övriga i Italien tog ett viktigt steg mot VM igår. Så någonstans i skuggan av Berlin lyste den italienska solen klart.
***
Pablo Osvaldo ger och tar. Fin målskytt mot Armenien och igår syndabock med sin utvisning. Något han måste jobba på.
***
Inter lyckades inte knyta ihop säcken, varken i vintras eller i somra,s med att värva Paulinho. Inter har nog gjort vad de kunnat men Paulinho har velat vänta till efter klubblags-VM nu i december. Problemet är att priset stiger nu när han lyser i landslaget och fler blir intresserade som t ex Chelsea. Förhoppningsvis har Inters intresse smickrat brassen så pass mycket att han prioriterar Milano-klubben, men om det finns andra klubbar som kan bjuda mer pengar så vet man aldrig.
***
Robinho är skadad igen. Han börjar bli som Pato. Till skillnad från sin landsman känns det inte som något större avbräck för Milan.
***
Snart bara tre dagar kvar till Juventus-Napoli.