God natt klar serieledare, god morgon tight toppstrid.

Det är goda dagar för Parma. Igår stoppade de Juventus, bibehöll sin hemmasvit och har ett intressant projekt på gång. Jag gillar deras blandning i laget. Mixen mellan gammalt och ungt, kreativitet och kvantitet, fart och styrka.

De har Biabianys speed som vapen och en ryggrad och rutin i Paletta, Zaccardo, Valdes och Amauri att luta sig emot. De har också spännande ungdomlig talang i t ex Sansone, Rosi och Belfodil.

Att Parma tar en poäng mot Juventus på hemmaplan känns nästan inget märkvärdigt för tillfället. Då har man gjort framsteg. Men frågan är vad som händer med kontinuiteten och projektet om Milan snor Roberto Donadoni (vilket är hans mål) nästa säsong? Kan man likt Catania lita på sin egen struktur och filosofi som överlever tränarna?

Det är en svår konst att bemästra.

Att Juventus är inne i en liten svacka samtidigt som man saknat Asamoah, Chiellini, Marchisio och en hundraprocentig Vucinic är logiskt. Frågan är hur länge det varar.

Både Lazio och Napoli tog vara på Juventus poängtapp. Medan Lazio hade en hel del flyt mot Atalanta var Napolis seger över Palermo mer imponerande. Av de två ljusblå lagen känns Napoli som det största Juve-hotet på sikt.

***
Efter Sampdoria-Milan kan jag konstatera detta: Att Samp har en suverän mittfältstrio i Obiang-Kristicic-Poli. Att Icardi inte är en fejk trots sin missade chans igår. Att det är otroligt roligt att Palombo är tillbaka.

Att Bojan Krkic aldrig kommer bli någon stjärna eller större målskytt utan mår bäst som injektion från bänken. Att Niang känns mycket spännande. Att De Sciglio fortsätter att övertyga. Att jag inte förstår hur Flamini kunde vara så bra i Arsenal och att han faktiskt är kvar i Milan. Att Boateng var riktigt dålig igår.

Sedan undrar jag om inte El Shaarawy är på väg in i en liten svacka. Inte så underligt i så fall. Det hade ju varit overkligt om han hade kunnat hålla samma form och fyrverkeri hela säsongen vid 20 års ålder. Frågan är i så fall hur Milan reagerar på det?

***

Precis när Inters ungdomssatsning verkade gå upp i rök plockade Stramaccioni fram Marco Benassi-kortet. 18-åringen var mycket bra i sin debut i lördags. Klok och spelskicklig. Han läste spelet utmärkt flera gånger. Annars handlade segern över Pescara mest om firma Palacio-Guarin.

När spillrorna av Mihajlovic och Rossi låg som elaka skärvor i purpurland fanns det inte mycket förhopppningar. Bara förtröstan att det inte kunde bli mycket sämre. Men allt blev bättre när Montellas verklighet fick supportrarna att drömma.

Men när drömmen blir till förväntningar, press och krav, då kan prestationerna förändras. När skadornas elaka klor plötsligt griper tag i dig blir det inte lika lätt att flyga högt. Fiorentina befinner sig kanske där och det är nu vi får se vad de går för. Hur och när de tar sig upp ur sin svacka. Redan i helgen mot Napoli blir ett viktigt prov.

Saknaden av deras kung, deras vice-kung och Osvaldo blev för stor Roma. Att Mattia Destro missade tre solklara lägen hjälpte ju inte till direkt. Känns som att Roma och Zeman spelar mycket av sin framtid på söndag mot Inter.

Men innan dess ska de spela kvartsfinal i italienska cupen i veckan borta mot Fiorentina. Precis som Inter och Bologna. Och imorgon blir det som vanligt en omgångskrönika.