Prandellis arv
Lorenzo Medici
Jag torkade tårar efter Baggios straffmiss 1994 och jag befann mig i chock efter att Italien åkte ut mot Argentina på hemmaplan 1990. Jag tyckte Moreno var en idiot 2002 och Trezeguets golden gold-mål var en knytnäve i magen jag inte glömmer.
Men jag har också haft perioder då jag brytt mig mindre om det italienska landslaget och jag har nästan alltid haft dubbla känslor kring det genom åren. Förutom Baggio var Arrigo Sacchis landslag mer eller mindre urtråkigt att titta på och mellan 1996 och 2004 var Azzurri inget att hetsa upp sig över. Även om jag gladdes VM-guldet 2006 blev jag aldrig riktigt förförd.
Inte förrän Cesare Prandelli tog över fick jag tillbaka den riktiga glädjen att se iItalienska landslaget. Nu slutar han troligen efter VM nästa sommar. Det känns sorgligt….och läskigt. Vem ska ta över? Hur vet vi att den personen kommer bygga vidare på det Prandelli först brutit ner och sedan låtit blomma?
Kanske känner Prandelli att han gjort sitt i landslaget, att det är dags att lämna över stafettpinnen. Kanske vill han tillbaka till klubbfotbollens värld (känns det inte logiskt att han och Allegri byter plats nästa sommar?) för ny stimulans.
Prandelli slog upp nya dörrar. Han trängde in i den bakåtsträvande defensiva mentaliteten som levt kvar efter alla framgångar och vågade söndra den. Han gav unga spelare chansen men stängde aldrig dörren till de äldre spelarna. Han tog Italien in i modernare tider utan att håglöst bara kopiera det spanska landslaget.
Dessutom kunde Prandelli ta hand om Mario Balotelli. Att Super-Mario är där han är idag och att han är Italiens frontfigur till VM i Brasilien är inget annat än till stor del hans förtjänst. Prandelli är en mycket bra tränare för att han är en stor människa.
Jag vet inte vem som kommer ta över. Men jag hoppas verkligen att han kommer vårda det känsliga och vackra Azzurri-bygge som han kommer att ärva.
Publicerad 2013-09-06 09:13