Från Olimpico till "gatan"
Lorenzo Medici
Där det finns ljus finns det mörker. Samtidigt som någon befinner sig i rampljuset, letar någon efter någonstans att sova. Salvatore “Toto” Schillaci blev en national-idol när han vann skytteligan på hemma-VM 1990. För Maurizio Schillaci gick det inte lika bra.
Salvatore Schillaci och hans 2 år äldre kusin Maurizio började båda sin fotbollskarriär i Palermos ungdomsverksamhet. Men sedan hamnade de på varsin sida om Sicilien. Salvatore hamnade i Messina och Maurizio i Licata.
Det var Zdenek Zeman som ville ha Maurizio till Licata och det blev succé. Maurizo Schillaci var en trequartista med guldfötter, en spelare som gjorde det oväntade, en genuin talang. I Licata gjorde han 22 mål på 66 matcher och givetvis gav det eko. I mitten på 80-talet var Salvatore och Maurizio division-tre kungar. Nästan varje vecka var det minst en av kusinerna som hamnade i målprotokollet och jämförelsen mellan dem blev en snackis.
1986 värvade Lazio (som då låg i Serie B) Maurizio med stora förhoppningar. Men skador stoppade hans framfart. Efter bara 11 matcher lånades han ut, först till Messina där han förenades med kusin Salvatore och senare till Juve Stabia.
Men det började gå utför, skadebekymren höll i sig. Samtidigt som Salvatore gjorde sensationell succé i landslagströjan försvann Maurizio från fotbollsvärlden och klev in i drogernas värld.
En gång i tiden så sa alla att han var bättre än “Toto”. Idag letar han mat för dagen och sover bland övergivna tåg.
Publicerad 2013-10-15 08:05