Målfesten på San Paolo var väl egentligen logisk. Två försvar som tidigare visat prov på svaghet och två anfall som stundtals (mest Napolis) visat sig vara riktigt giftiga.
För när Higuains skottstyrka, Mertens speed och Insignes smekande passningar fungerar som de kan, då darrar de flesta försvar. Om man då som Campagnaro, Ranocchia och Rolando inte riktigt sätter upp den blåsvarta muren, ja då blir det problem. Och problem blev det.
Men Inter var så pass bra att de även kunde skapa problem åt andra hållet. Guarins dynamik, Cambiassos styrka, Alvarez och Palacios finurlighet och ytterbackarnas offensivlusta gjorde matchen jämn.
Pang, bom och vi hade fem mål efter första halvlek. Visst kan man diskutera försvarsspelets förvirring men den kvalité och anfalls-styrka som det fanns i offensiven får inte marginaliseras. I alla mål bodde det väldigt mycket klass.
Andra halvlek fylldes inte av samma målfyrverkeri. Inter försökte komma ikapp. Guarin kämpade köpiöst, Kovacic hoppade in och Maggios fyrbackslinje-dekadens fortsatte. Glam-fotbollen försvann, Napoli bevakade medan Inter försökte skapa.
Sedan när Ricky A viftade lite för mycket fick han något oturligt bollen på armen. Domare Tagliavento följde kanske regelboken men kändes ändå lite elak när han visade ut argentinaren Där dog matchen för Inter. Trodde man kanske. Men Napoli hade märkligt nog svårt att få tag i bollen och Inter fortsatte att trycka på för kvittering.
Men luften gick till slut ur de blåsvarta. De orkade inte. Insigne tryckte på gaspedalen, åkte ifrån och dunkade in till -den-alltid-så-in-i-boxen-löpande Callejon. Kappao. Match finito. Pandev hade till och med råd att bränna en straff. Inter gjorde en bra match. Men försvaret svek.
Napolis gjorde en mycket bra match och försvaret svek bara lite grann. Benitez offensiv-glädje gav supportrarna en härlig fotbolls-kväll.
Och dessutom även fortsatt hopp om en scudetto.
***
Tevez, Tevez, Tevez och så lite Peluso också.
***
Borja, Beppe och Don Juan dansade segerdans på Artemio när Bologna kläddes av med 3-0. Och vem har dessutom vaknat i Viola? Jojomän, Josip Ilicic, som gjorde det första målet då han äntligen fick spela på sin rätta position. Med honom och Mario Gomez har man två starka sparkapital.
***
Farneruds Toro ångar på som en vild tjur och stångade ner zebrorna från Friuli.
***
Mihajlovic-effekten!! ….var starkare än Corini-effekten…… eftersom Sampdoria vann över Chievo….och gick om i tabellen.
***
Always Klose. Två mål som räddade Petkovics jobb ett tag till.