Om det inte hade varit för en mäktig tysk straffområdes-specialist hade matchen slutat 0-0. Vi såg två lag som hade oceaner upp till sina ensamma anfallare och där rädslan att förlora var större än viljan att vinna.
I den ena ringhörnan befann sig en nygammal bekantskap, nämligen Edy Reja och hans återkomst till Lazio. Även om Reja gjorde ett bra jobb när han var där senast var det sällan jag blev hänförd av hans Lazio.
Det var taktiskt skickligt, disciplinerat och tydliga roller åt spelarna. Men sällan blev man entusiasmerad och sällan hände något oförutsägbart.
Tro inte att det kommer se speciellt annorlunda ut denna gång. Kanske är det heller inte meningen. Kanske har Lotito valt just Reja för att få ordning på saker och ting. Men tvärr är det något som rimmar illa.
Att Vladimir Petkovic fick gå kändes till slut oundvikligt. Hans kontrakt gick ut med Lazio efter säsongen och han hade redan kommit överens om att ta Schweiz landslag efter VM. Men man kan ju undra vilken väg det är som Lotito tar nu.
Petkovic var på väg att spela in de nya unga spelarna. Låta sommarens nyförvärv få sina chanser. Han höll på att förbereda Lazio för framtiden. Med Reja vrider man tillbaka tiden.
Han kommer att spela med Cristian Ledesma tills han är femtio, använda lojala spelare som Gonzalez före spelare som är bättre. Allt medan spelare som t ex Onazi, Keita och Perea riskerar att tröttna och lämna.
Man kan inte stå kvar hur länge som helst och vänta på att Hernanes ska fullfölja sin potential, på att Kloses kropp ska hålla och att Ledesma och Biava inte ska åldras. Tiden står inte still.
Lazio kommer säkert rycka upp sig under Reja, kanske till och med vara med och nosa på en Europa-plats. Ett taktiskt skickligt lag kommer alltid kunna hålla huvudet över vattenytan.
Men alla visioner och drömmar om något större än så syns inte till.
I den andra ringhörnan står en sammanbiten Walter Mazzarri. Borta är hurraropen, väck är poängskördandet från tidig höst. Nu står man där mest med det Branca-komponerade pussel som Mazzarri försökt få ihop. Kanske är det bara så att sanningen om truppens kvalitéer nu börjar ta ut sin rätt. Men stopp, inte så fort.
Jag tyckte att Mazzarri gjorde helt rätt i början av säsongen. Han satsade på att stabilisera upp försvaret, gjorde spelare av Alvarez och Jonathan och hittade en ny dimension i Palacio. Men när han sedan skulle växla upp hände ingenting.
Jag trodde han kunde och ville, men sanningen verkar vara en annan. Troligen för att Mazzarris mentalitet i grunden är att han är en defensivt tänkande tränare med omställningar som största dogma. Jag misstänker att fegheten har blivit till ett problem.
Han har förolämpat Mateo Kovacic med att låta Saphir Taider och nu senast Zdravo Kuzmanovic (hur tänkte Walter där?) om gå före i stort sett hela säsongen. Han har kontinuerligt valt muskler framför fart och fantasi på mitten. Nu har Kovacic svårt att hitta sitt förlorade självförtroende. Tacka Walter för det.
Visst har den Toscana-födde tränaren haft det jobbigt med alla Brancas stolpskott men han har även lyckats undvika Mauro Icardi trots att han mer än ofta hoppat in och gjort mål. Mazzarri litar hellre på en gammal Milito än en ung Icardi.
Att gå ut på transfermarknaden (och vem kan lita på Branca?) och värva spelare kan behövas men frågan är om det löser Inters problem.
För problemet är kanske ett annat?
***
I och med att Keisuke Honda har anlänt så verkar Allegri inställd på att spela 4-2-3-1. Något jag förordade för någon månad sedan. Honda, Montolivo, Kaka- Balotelli känns som en smart offensiv poker. När El Shaarawy kommer tillbaka passar även han bra in i det systemet.
Det är därför Milan vill ha Portos brasse Fernando. Tillsammans med De Jong är de det perfekta att klara av det defensiva jobbet bakom fyrlingen. Men det kan bli svårt att skaka av sig konkurrensen från Napoli.
Ett Napoli som precis blivit ormbitna av Lyon och Jean-Michel Aulas. Den franske presidenten påstår att han nobbat ett bud från De Laurentiis på 17 miljoner euro för Maxime Gonalons. Jag hoppas han ljuger. Gör han inte det hade Napoli nog tur att de tackade nej (eller att Aulas lekte furbo och ville höja priset).
Gonalons är en duktig defensiv mittfältare men aldrig att han är värd de pengarna. Jag har svårt att se att han skulle vara så mycket bättre än Behrami. Det känns mest som om Benitez är väldigt insnöad (han verkar dessutom vägra att köpa italienska spelare…Antonelli, Astori, D’Ambrosio) på sina favoritspelare.
Napoli kommer nu jaga vidare och visst känns det oundvikligt att de kommer överbetala för någon annan mittfältsoldat.
***
Mario Balotelli ser ut att stanna säsongen ut. Personligen skulle jag vilja se honom lyckas i Italien och i Milan men jag undrar om inte han ändå skulle passa bäst i Premier League trots allt. Utan italiensk tränare.
Innan han stack till Manchester City vet jag att det fanns ett bud från Arsenal. Att Arsene Wenger ville ha honom. I Premier League är det större chans att han tvingas spela med mer fart och börjar strunta i att systematiskt fixa frisparkar. Inte förrän då kommer han kunna mäta sig med de riktigt stora. Wenger skulle nog vara rätt fadersgestalt att få honom att förstå sitt eget bästa.
***
En av många eviga “traghettori” , Davide Ballardini har tagit över Bologna. Zzznark.
***
Transfersurr och mina tankar kring det.
Cassano/Fiorentina- Vore sagolikt vackert.
Papu Gomez/Fiorentina – Klart mindre vackert men mer troligt.
Borini/Udinese- Smart post-Di Natale-värvning
Song, M`vila, Capoue/Napoli- Nja.
Banega/Napoli- Ja! (Kom igen Rafa, han är ju nästan spanjor…)
Adryan & Luiz Antonio/Cagliari- Ny ung samba på Sardinien!
Bianchi/Sampdoria- han kan väl inte göra sämre ifrån sig än i Bologna?
Pozzi/Bologna- Han kan nog göra sämre ifrån sig än i Sampdoria.
Marquinho/Genoa- Passar mycket bra in i Gasperinis calcio.
Sanabria/Roma- Stor talang, Roma regerar på mercaton just nu.
Centurion/Catania- Precis vad både han och Catania kan behöva.
Osvaldo/Inter- Enligt mig inte det bästa alternativet, men säkert enligt Mazzarri. Lär fungera rätt bra dock.
Paloschi/Genoa- Jag är ju en evig Paloschi-believer så…
Sedan hoppas jag ju alltid naivt på hemvändare som Lavezzi, Pastore, Lamela och Jovetic. Och att de italienska klubbarna skulle vara lite modigare med asiatiska spelare, som t ex underbare Yoichiro Kakitani.
Bara namnet.
***
Varför så lite om Juventus och deras mercato med alla rykten därtill?
Vänta till imorgon.