Mycket Roma och väldigt lite Milan
Lorenzo Medici
Det var mycket Roma och väldigt lite Milan. Man skulle också kunna säga att det var klasskillnad. Lagen spelade ungefär som de mår just nu. Roma på väg mot Champions League och Milan på väg mot ovisshet och att missa Europa helt.
Milan vågade inte pressa tidigt med rädsla för Romas skickliga omställningsförmåga. Problemet är att Roma behärskar flera sätt att spela. De är lika bra på att spela med bollinnehav och tog därför full kommando över matchen.
Kaka, Taarabt och Honda hamnade för högt upp för att hjälpa Montolivo och Muntari på ett vettigt sätt, men vågade heller inte riktigt kliva fram i offensiven vilket gjorde att de därför hamnade i något sorts ingenmansland.
Seedorfs taktik var en smärre katastrof. Roma däremot visste som vanligt vad de skulle göra. Passningssäkerheten, rörelsen, samspelet, de tydliga rollerna och den individuella skickligheten.
Toloi och Castan bossade, Maicon och Dodo löpte och De Rossi tog hand om defensiven. Nainggolan vann boll, Ljajic och Totti trixade och Pjanic bjöd på ett fantastiskt solomål som måste fått Sabatini att printa ut det där nya kontraktet på stört.
Det var liksom Roma anno 2014. Det nya Roma. Garcias Roma.
Milan spelade utan själ, som om de inte hade något att spela för. Kanske har även spelarna tröttnat på Seedorfs lite överdriva positiva approach.
Balotelli blev utbytt (och gillade det inte), Seedorfs dagar är räknade, Kaka är slut som toppspelare, De Sciglio och El Shaarawy fanns inte med på plan.
Mexes och Robinho är kvar i laget fast det är 2014, Berlusconi verkar inte vill inte sälja och Pippo är ett lika stort inkognito som Clarence. Milan befinner sig i mycket svåra tider.
Roma däremot fortsätter att enträget klamra sig fast vid de sista scudetto-strået på ett oerhört imponerande sätt.
Publicerad 2014-04-26 10:17