"Ho visto Kamara, oh mammà innamorato son”
Lorenzo Medici
Ikväll sätter den italienska fotbollen igång. Ett land och dess fotboll som befinner sig i fritt fall. Stjärnor som inte kommer, stjärnor som lämnar. Omoderna arenor som inte fylls, trupper som är överfyllda av mediokra spelare och alltför få unga talanger som verkligen får chansen. Vi har ägare som inte längre vill spendera och en fotbollsboss som fäller rasistiska kommentarer.
Ni som läser detta vet säkert allt det där. Serie A är vad det är idag. Jag har alltid sagt att det kommer ta flera år innan vi kommer få se en rejäl förändring.
Men fotboll är mer än så. Det handlar om kärlek till sitt lag som inte försvinner, det handlar om en vacker historik som inte går upp i rök.
Det handlar om att när vi läser om att Gabriel Batistuta ville amputera sina ben efter sin karriär, så kan vi inte låta bli att minnas hans mål och le för oss själva. Det handlar om att när vi hör att Marco Van Basten är deprimerad, så lider vi med den gamla Milan-anfallaren samtidigt som vi blir varma i hjärtat när vi tänker tillbaka på hans elegans.
Det handlar om att varje säsong längta till att Serie A ska starta oavsett vad. Det är det som håller oss fast. Fast vid den där underbara livlinan som ändå den italienska fotbollen sträcker ut.
Så visst kommer vi dras med av fotbollen på plan, dramatiken runt omkring och sångerna på läktarna. Visst kan vi se fram emot att Bari kommer ta emot över fyrtio tusen åskådare i vissa matcher, att Montella kommer följa sin spelidé, att Zamparini kommer sparka en och annan tränare, att Zeman är tillbaka och att en scudetto ska finna sin rätta ägare.
En passion som sträcker sig ända upp till Genua i ett regnigt derby ner till Catanzaro där en gammal hjälte återvänt till euforiska supportrar.
Bland alla shejker, oligarker, Champions League-matcher och glamour är det kanske trots allt det här vad fotboll handlar om……
“Ho visto Kamara, oh mammà innamorato son”
Publicerad 2014-08-30 09:20