Le derby de Kondogbia

Milan var på väg att återigen sätta sig längst fram på den italienska fotbollskartan. Man var tillbaka med stora ambitioner.

Men kanske underskattade de sina blåsvarta rivaler och deras möjligheter till att störta deras ambitioner och stå längst fram på Monte Carlos barrikader med flaggan i topp.

Big Bang Inter.

Kanske tyckte Milan att prislappen blev för hög, kanske var Inter bara mer beslutsamma.

Ca 35 miljoner euro är ingen struntsumma. Det är en rejäl pengahög för en spelare. Men Geoffrey Kondogbia var en av Europas mest eftertraktade spelare och det finns få bättre alternativ på hans position.

Smakar det så kostar det.

Med den förre Monaco-spelaren får nu Mancini den defensiva mittfältare man sökt. På många sätt är han ett bättre alternativ än Yaya Touré. Han är yngre och han är bättre i det defensiva spelet. Han har sina bästa dagar framför sig medan Touré har sett dem passera.

Inter har dock inte nöjt sig med det. Man har även sett till att förstärka försvaret med duktige och något underskattade Miranda. Brassen har skeppat Atletico-försvaret något i skuggan av Diego Godin, men varit nästan lika viktig för framgångarna.

Miranda är kanske ingen ungtupp, men har säkert två år kvar på toppen. Det är vad Inter behöver. Någon som kan styra upp försvaret under två säsonger.

Dessutom är värvningen ett litet Ausilio-mästerverk. Miranda kommer på ett lån över två år och därmed kan Inter sprida ut kostnaden över en längre tid. För Inter måste vara smarta. Man kan inte gå för mycket back med FFP-reglerna hängande över sig.

Så hur kan Inter ha råd att lägga så mycket pengar på Kondogbia?

Först och främst kan vi nu nog räkna bort en värvning av Gianelli Imbula. Dels av en ekonomisk anledning (skulle kosta runt 20 miljoner euro) och dels så är behovet inte alls lika stort efter att man värvat Kondogbia.

Imbula är visserligen inte riktigt samma typ av spelare som den förre Monaco-mittfältaren, men båda är vänsterfotade spelare som utgår från en position framför försvaret. Och då Kondogbia är den bättre defensiva spelare av de två är det främst hans egenskaper man behöver.

Men vi kan också räkna med att Inter kommer sälja någon av sina bästa mittfältare och naturligtvis ligger Mateo Kovacic nära till hands. Kroaten är den spelare som man kan få mest pengar för och säkerligen har man redan fått något bud på honom. Hade man inte vetat att man casha in på någon spelare hade man nog inte kunnat gå all-in på Kondogbia.

Personligen är jag emot en försäljning av Kovacic, men troligen har Inter ansett att behovet av en defensivt skicklig (även om Kondogbia är mer än så) är större än Kovacics potential. Man orkar inte vänta på att den 21-årige kroaten ska blomstra ut på allvar och man har flera spelare som kan ta hans plats (Hernanes, Brozovic eller Guarin).

Det är möjligt att man istället försöker sälja både Hernanes och Guarin, men det är inte lika troligt då de är mer svårsålda.

Det troliga är att man nu kompletterar mittfälts-mosaiken med någon av Thiago Motta eller Felipe Melo. Två spelare som inte direkt lyfter Inter, men som är “säkra” kort. Hade Inter slängt in dem under förra säsongen hade de nog varit smärre fiaskon, men brevid en spelare som Kondogbia kan de nog utnyttja sin kvalitéer på ett bättre sätt.

Värvningen av Kondogbia stärkte inte bara Inters chanser till att snabbare ta sig tillbaka till toppen, det förändrade även det milanesiska landskapet rejält.

Milan har blivit “blåsta” på både och Jackson Martinez och Geoffrey Kondogbia och nu står Galliani, Berlusconi, Mr Bee och Doyen Sports med byxorna nerdragna.

Medan Milan inte kunde slutföra affären med Martinez kastade sig Atletico Madrid in i affären med nya pengar (man kan säga att Juventus saboterade Milans affär i och med att de köpte Mandzukic från Atletico) och den spanska klubben kunde säkerligen locka med C.L-spel.

Hade Milan gjort klart med Kondogbia hade kanske även Jackson kommit. Det vet vi inte.

Det vi vet är att det inte går att kringgå att man snackat högt om Ancelotti, Ibra, Kondogbia och Martinez och fortfarande står tomhänta. Det är ett rejält bakslag.

Det ställer även frågor som vad Nelio Lucas (Doyen Sports) haft för effekt? Fungerar inte samarbetet med Galliani? Är det för många kockar som ska röra i grytan?

Visst man kan hävda att Milan nu har ca 75 miljoner euro kvar att spendera på andra spelare. Men om nu Kondogbia och Jackson var deras förstaval är allt annat ett andraval.

Vad spelar det för roll om man sparat pengarna och sedan lägger dem på t ex Axel Witsel och Edin Dzeko och de inte är lika bra som de spelare man ville värva?

Det som spelar roll är hur starkt lag man lyckas skaffa sig under sommaren. Och där har Milan halkat efter rejält.

Nu är det ju inte kört på något sätt. Att det ens verkar finnas pengar för Milan att värva för, är bara det förtroendeingivande i sig och det är klart att det finns andra spelare som man kan bygga en framtid med.

Men att de första veckorna av transfersommaren har varit en rödsvart mardröm kan man inte sticka under stol med.

Och inte lär det kännas bättre av att Inter varit med och sett till att mardrömmen blivit verklighet.