Prima Giornata - Jovetic och Sousa satte avtryck direkt

Det kändes som om en hel del var sig likt från förra säsongen i den italienska fotbollsvärlden.

Inter hade mycket boll, försökte förtvivlat göra mål, men hade svårt att lyckas, Milan saknade ett eget spel, hade problem bakåt och Napoli hade svårt att sätta ihop sina fina pusselbitar.

Men det fanns också en del som inte var sig riktigt likt. Juventus förlorade sin första hemmapremiär någonsin, Paulo Sousas fotboll slog ner som glimrande blixt och Jovetic bröt Inters alla förbannelser med ett mål signerat en mästare.

Romas poängtapp under lördagens hamnade lite i ett annat skimmer efter det att hela den första omgången var färdigspelad. Inget av de lag som jag tippat topp fyra vann och det enda laget som inte förlorade var just Roma.

En enda match berättar kanske inte jättemycket om hela historien som ska skrivas och det finns mycket kvar att åtgärda, men visst kan man försöka utläsa vissa saker redan nu.

Pogba-dipendente

Det kan vara fel att dra för stora slutsatser av att Juventus förlorade sin första hemmapremiär någonsin, men visst finns det viss symbolik i det hela. Trots massivt övertag var det tydligt att man saknade de där spelarna som kliver fram och avgör på egen hand. Ingen Tevez, ingen Pirlo, ingen Vidal.

Paul Pogba är en av de spelarna som borde kunna axla manteln, ta laget i sin hand och visa vägen. Mot Udinese gjorde han det inte. Kanske är han inte riktigt kapabel till det ännu, men för Juventus del är det viktigt han visar att han kan det framöver.

Igår hade det verkligen behövts.

Jag tyckte även att det var lite märkligt att inte Allegri satsade på Dybala och jag tyckte det var lite naivt att hoppas att Simone Padoin skulle vara lösningen som någon sorts playmaker på mitten.

Juventus behöver få in Alex Sandro in i startelvan, få tillbaka Marchisio och värva två mittfältare innan mercaton stänger.

Cuadrado? Är han verkligen rätt man? Mer om det senare i veckan.

The real number ten

Inter fick Icardi skadad, pressade på mot ett defensivt Atalanta, fick inte in bollen och allt pekade mot 0-0 i hemmapremiären. Det hade varit en riktigt tungt start för detta Inter. Med tanke på fjolåret och den svaga försäsongen hade en dålig start kunnat sätta sig i huvudet på laget direkt och få negativa konsekvenser.

Men Stevan Jovetic klev fram som den frälsare man saknade ifjol. På övertid fann han plötsligt sig själv i en ocean av tid och yta i utkanten av Atalantas straffområde och smekte in bollen bakom en storspelande Sportiello.

Sådant som bara stora spelare gör. Sådant som en äkta nummer tio gör.

800 miljoner kronor senare borde skillnaden varit större

Trots alla de pengar man lagt ut på spelare under sommaren så påminde Milan oroväckande mycket om fjolårets Inzaghi-haveri. En saknad spelidé, ett mittfält som inte tar tag i matcherna, ett anfall som springer på tomgång och ett försvar där spelare rinner igenom.

Kanske var det lite för naivt av Sinisa Mihajlovic att sätta Romagnoli och Rodrigo Ely tillsammans i premiären mot Fiorentina. Orutinen lyste igenom. Perugia är en sak, Fiorentina en helt annan. Det hade nog tros allt varit bättre att starta med en mer rutinerad spelare längst bak.

Ely hade stora problem att hänga med och blev utvisad innan den första halvleken var över. Mihajlovic har dock mer att åtgärda än ett ungdomligt mittlås. Det var mycket som saknades i Milans spel igår och skillnaden mot det katastrofala fjolåret var hårfin.

Vad som kanske är ännu mer oroande är att det känns som varken Soriano eller Balotelli lär flytta nålen särskilt mycket för Milans del.

The Genious of Paulo Sousa

Paulo Sousas Fiorentina mår bra. Portugisen har på kort tid lyckats få spelarna med på tåget och ge sitt lag en tydlig spelidé. Igår mot Milan visade man att sommaren inte var någon slump, man var aggressiva, rörliga och man jobbade som ett lag. Medan andra tränare klagar på att man ännu inte lyckats få ihop spelet, har Sousa lyckats med just det på lika kort tid.

Det kanske berättar en del om hans kvalitéer som tränare.

Bagnoli eller Orrico?

En av de tränare som menar att han inte lyckats få laget att spela som han vill ännu är Napolis, Maurizio Sarri. Efter en fin första kvart och ett ledningsmål av Hamsik, tappade man spelet och förlorade mot Sassuolo. Valdifiori styrde aldrig på mitten, Higuain var inte så synlig som han borde och varken Mertens eller Insigne var så pigga och skickliga som de var under försäsongen. Sarri behöver mer tid, men frågan jag ställer mig är:

Är han en Bagnoli eller en Orrico?

The year of the fabulous Muriel

Jag har ju tidigare sagt att någon gång kommer vi få se den riktiga Luis Muriel. Den där Muriel som blir ostoppbar, skadefri och då matchvikten sitter som den ska. Kanske är det i år som det sker.

Igår mot Carpi hade han lekstuga och sprang igenom motståndarförsvaret när han ville och hur han ville. Med den här Muriel, behövs ingen Balotelli.