The Power of Niang

Det är svårt att dra några stora slutsatser när det gäller årets Milan. Jag tyckte de hade något på gång efter segern mot Lazio bara för att sedan falla tillbaka till det mediokra Milan vi vant oss att se de senaste åren.

Som om de emellanåt leker med illusioner.

Det är svårt att veta vad gårdagens seger betyder. De mötte ett håglöst Sampdoria som inte gav dem något större motstånd. Ett Sampdoria där Montella under de två första veckorna inte lyckats injicera någonting annat än ett zombie-liknande inställning och där identiteten lyser med sin frånvaro. Montellas Sampdoria är inget annat än en enorm besvikelse hittills.

Men om det var en illusion som Milan bjöd på igår så var den i alla fall väldigt vacker. Kanske det mest intressanta de bjudit på under hela hösten.

Mihajlovic 4-4-2 fungerade mycket bra där Cerci och Bonaventura var alldeles lysande som yttrar. De var flitiga och vassa i offensiven, men tog även jobbet bakåt. Montolivo och Kucka hittade rätt i positionerna och var aggressiva och eftersom Sampdoria sällan hotade framåt hade Milans försvar en lugn kväll.

Men det absolut mest positiva igår var ju såklart M’Baye Niang. Milan har aldrig riktigt släppt tron på den unge fransmannen och nu verkar det äntligen bära frukt.

Niang gjorde en riktigt bra vår i Genoa och förmodligen hände någonting där. Han fick speltid och vann självförtroende. Efter en bra försäsong blev han sedan skadad innan säsongen knappt börjat och så försvann han från radarn.

Nu är han inte bara tillbaka på radarn, han har satt sig själv i blickfånget som det mest spännande Milan har i sin trupp. Igår spelade fram till första målet, gjorde tvåan på straff och sedan även trean efter ett kyligt avslut. Han var explosiv och bjöd på några stora nummer. Även om vi bara sett honom i mikrokosmos av en säsong såg han mer eller mindre ut som en anfallare i världsklass igår.

Niang har alltid framstått som en talangfull Balotelli-wannabe som haft svårt att göra mål. Men kanske har det bara handlat om mognad. Det är lätt att glömma att han bara ska fylla 21 år i om några veckor.

Efter gårdagens insats framstår han inte längre som någon ny Super-Mario utan som någon som kan komma att få en mycket mer framgångsrik karriär än italienaren. Han framstår som Milans stora framtidshopp.

Kanske har de rödsvarta något på gång här. Kanske kan de börja ta sig framåt med större hopp om framtiden på grund av en ny anledning.

The Power of Niang.