Poäng för förlorare

Passningar som slogs hem i brist på mod att våga sätta bollen framåt. Ett spel i medioker hastighet. Den saknade skärpan den sista tredjedelen vilket ledde till få målchanser. Självförtroenden som sugits ut ur märgen och blåst iväg långt bort.

Välkomna till ett dystopiskt Olimpico. Välkomna till två lag utan kompass. Välkomna till en match utan vinnare.

Välkomna till Roma-Milan.

Roma startade ändå matchen ganska förtroendeingivande. Det fanns en vilja att pressa högt, unge Sadiq Umar var en frisk fläkt med sina Kanu-moves och Rudigers tidiga mål lovade gott.

Men Romas spel dog mer och mer för varje minut som gick. Deras lycka var att Milan i stort sett inte gjorde någonting av deras bollinnehav under en hel halvlek. Men det skulle komma att ändras. Tidigt i den andra halvleken kom Juraj Kucka betydligt högre än Florenzi i en duell och slovakens nick seglade i en vacker båge över Szczesny och in i mål.

Där någonstans började Romas hyfsade kontroll på matchen ta helt slut. Som så många gånger tidigare drabbades de av handlingsförlamning, blev rädda och började göra fler och fler dumma misstag. Milan tog över och blev det klart bättre laget. De tog vara på den rödgula paralyseringen och började skaka fram chanser. Kucka missade öppet mål (fint förarbete av Boateng) och Bacca sköt i ribban.

Rudi Garcia försökte med att sätta in både Salah och Totti, men det förändrade inte mycket. Efter 90 minuter var det Milan som hade legat klart närmare en seger.

Man skulle kunna säga att båda lagen plockade in på ett tidigare förlorande Fiorentina och möjligen var det starkt av Milan att vända och ta en bortapoäng som skapar illusioner. Men för mig var detta först och främst något annat.

Detta var framför allt poäng för två förlorare.

***

Kanske var det ändå väntat. Att Fiorentina skulle åka på pumpen och att de någon gång skulle börja tappa mark i scudetto-striden.

Kanske var det just igår det hände. Fiorentina brukar ju ha svårt mot Lazio och även så igår.

Keitas ledningsmål varade ända in mot slutet innan båda lagen började spruta in mål sista minuterna. Ett Milinkovic mål som man trodde var spiken i kistan. Ett Roncaglia-mål som tände ett litet Viola-hopp och ett Felipe Anderson -mål som släckte det.

Lazios formkurva poppar runt som ett popcorn. Seger över Inter, 0-0 mot Carpi och nu seger över Fiorentina. Kanske passar det dem bättre att förstöra för scudetto-drömmande lag på bortaplan än att knäcka bottenlag på hemmaplan.

Bäst från lördagen:

Keita Balde Diao
Gjorde mål, var pigg och gjorde alltid något vettigt med bollen. Borde starta jämnt.

Lorenzo Pasciuti
Hans mål mot Udinese blev historiskt. Pasciuti är nu den första spelaren att göra mål i “alla” kategorier. Från Serie D till Serie A.

Gianluigi Donnarumma
Vi ska inte glömma bort hans kanonräddning när Rudiger var ytterst nära att bli dubbel målskytt. Där hade matchen kunnat ta en helt annan väg.

Juraj Kucka
Började matchen sisådär, men gjorde ett viktigt mål och växte desto längre matchen gick.

Sergej Milinkovic
Fick spela från start och tog vara på chansen. Gjorde 0-2-målet och löpte massor.

Antonio Rudiger
Gjorde ett mål, var ytterst nära att göra ett till och var Romas bästa spelare.

Sämst från lördagen

Jakub Blaszczykoski
Någon som saknade Bernardeschi? I alla fall jag.

Stipe Perica
En stor besvikelse sett till tidigare insatser. Blek som ett spöke mot Carpi.