Juventus två ansikten

När domare Martin Atkinson blåste för full tid var det svårt att inte kippa efter andan. Som om man färdats i en torktumlare i 93 minuter. Resan som Juventus och Bayern München gav oss var i det häftigaste laget. Det var också en match som förändrades under dess gång och framför allt var det Juventus som bjöd på två olika olika ansikten.

Juventus började matchen med en tydlig taktisk matchplan. Ligga tätt, vara disciplinerade och kontra via snabba omställningar när chanser gavs. Detta innebar restriktioner i offensiven och att man överlät allt bollinnehav till Bayern.

Det finns säkert många som anser att den ganska typiska italienska taktiken var Juventus största chans att rå på ett så pass starkt lag som tyskarna är, men det innebar också att Guardiolas mannar fick diktera villkoren. Och då Bayern är så pass trygga i sitt spel, är så pass rörliga och så väldigt skickliga hade de inga problem att omsätta ägandet av boll till chanser och mål.

Och till skillnad från italienska lag förändrar inte Bayern sitt spel bara för att man gjort ett mål på bortaplan. Så medan Juventus var kvar i sin ursprungs-taktik efter det att Thomas Muller placerat in 0-1 fortsatte Bayern bara att äga boll och spela sitt spel.

När Arjen Robben sedan dansat runt Juventus försvar och piskat dit tvåan på typiskt Robben-sätt kändes det kört för de svartvita. 0-2 på hemmaplan. En avgrund väntade.

Men så hände något. Juventus hade plötsligt inget att förlora, ingen nolla att bevaka och började sakteliga släppa på de taktiska principerna. De började chansa mer och pressa hårdare. När de sedan utnyttjade Bayerns enda egentliga akilleshäl i unge Kimmich satte Dybala kyligt in reduceringen via en fin pass av Mandzukic.

Kanske hade Juventus överdrivit sin respekt för Bayern en aning. Kanske hade det varit bättre att vara lite modigare, tro mer på sin offensiva krafter och att sätta deras backlinje under större press tidigare. För när de väl gjorde det hände det saker.

Med publiken i ryggen började Mandzukics adrenalin spruta, Pogbas eleganta ben fräsa och Cuadrados hastighet att öka. Dessutom gav inte bara inhoppande Morata och Sturaro laget en injektion utan även ett kvitteringsmål. Spanjorens perfekta nick hittade in till en framstörtande kanonkula i Sturaro som hittade rätt.

2-2. En comeback som ändå visade att Juventus faktiskt kan mäta sig med de stora elefanterna, ett kryss som ändå inger ett litet, litet hopp inför en returen i München. Men det krävdes att Juventus ändrade ansikte, började spela med större hjärta och mindre hjärna för att de skulle kunna komma tillbaka.