POPULÄRA LAG

POPULÄRA SPELARE

ANNONS

Dagen då Denis Law skickade ner United i tvåan

På söndag är det dags för ytterligare ett Manchesterderby och uppladdningen inför matchen har kryddats av kommentarer från Alex Ferguson och Wayne Rooney, som har sagt att City inte är värt att bekymra sig om, trots alla pengarna.

Men idag tänkte jag att vi skulle ta en liten historielektion. Det kanske låter otroligt för er ungdomar men 1974 åkte faktiskt United ur högsta division. Det kommer troligen aldrig hända igen men det som gjorde det extra tungt för Unitedfansen var att det var City som såg till att de åkte ut.

Och inte nog med det. Det var en före detta Unitespelare som gjorde det avgörande målet. Med en klackspark. På Old Trafford.

Denis Law var en Unitedlegend. Han spelade för United i 11 säsonger och gjorde nästan 200 mål. Hans smeknamn var ”The King” och han vann Europacupen med laget 1968 (även om han var skadad i semi-finalerna och finalen).

Mot karriärens slut, 1973, gick han till City och i slutet av den säsongen skickade han alltså ner United i tvåan med sin klackspark. Det var en otroligt svår situation för Law. Han såg helt knäckt ut. Kolla in det här youtube-klippet från den matchen.

Ett av de mest berömda målen i engelsk ligahistoria.

Vad får vi se för drama på söndag?

**********

Med tanke på att City vann båda derbyna förra säsongen så kommer Unitedspelarna vara otroligt laddade. Det var som Rooney sa: -Vi må ha vunnit ligan och Champions League förra säsongen men vi är skyldiga våra fans en derbyseger.

Och Dimitar Berbatov har börjat träna igen efter sin skada…

**********

Och så har vi ju Chelsea-Arsenal på söndag också. Föga överraskande så handlar, återigen, de flesta rubrikerna här i England om William Gallas. Han har anklagad Chelsea för att vara ”lögnare” och mycket annat. Här kan ni läsa vad dagens Daily Telegraph har att säga om saken.

**********

Cesc Fabregas är övertygad om att Arsenal kan vinna på Stamford Bridge medan Michael Ballack erkänner att Chelsea ”have been taking it easy” i Champions League.

Det kommer att bli en fascinerande match. Didier Drogba är avstängd. Emmanuel Adebayor och Samir Nasri kan vara tillbaka från skador. Bring it on! Jag tror på ett kryss faktiskt. 1-1 och en jättematch av en tänd Gallas.

**********

Fernando Torres skadad igen. Riktigt tungt för Liverpool och antagligen börjar Rafa Benitez bli orolig nu. Det är ju trots allt tredje ljumskskadan Torres har råkat ut för – den här säsongen. Inte bra.

Fabio Aurelio också skadad så det ska bli intressant att se om Andrea Dossena kan göra bättre ifrån sig som vänsterback än han har gjort hittills. Det såg faktiskt riktigt bra ut i onsdags när han hoppade in i den andra halvleken mot Marseille.

Liverpool möter West Ham hemma på måndag.

**********

Portsmouth höll på att slå Milan hemma i Uefa Cupen igår kväll men efter två sena Milanmål blev det 2-2 till slut.

På the Guardian satt vi och försökte bestämma oss för vilken bild vi skulle ha på framsidan av sportsidorna. Det var ganska svårt. Det fanns några härliga bilder på 2-2-målskytten Pippo Inzaghi men som nattchefen påpekade så såg han ju så j-la euforisk ut efter målet att man kunde tro att han hade avgjort Champions League-finalen – inte kryssat på Fratton Park. Kolla in den här bilden.

Men jag måste säga att jag gillar Inzaghis målfirande. Han må filmaa en hel del och Alex Ferguson sa en gång att han var "född i en offsideposition” men det härligaste som finns i fotboll är ju att göra mål och jag blir så trött på spelare som nästan ser sura ut efter att ha gjort mål.

**********

Stephen Ireland var riktigt bra igen när City imponerade med en 2-0 vinst borta mot Schalke – utan skadade Robinho. Tottenham vann också, 1-0 borta mot NEC Nijmegen efter ett Jamie O’Hara-mål. Måste säga att NEC kanske har det fulaste matchstället i Europa just nu. Eller vad säger ni?

Ireland är faktiskt en av mina favoritspelare i ligan just nu. Man kanske skulle försöka sig på att göra en lista på de 10 bästa mittfältarna i ligan nästa vecka. Undrar var Ireland skulle hamna?

**********

Mest överraskande aspekt av Uefa Cup-matcherna igår: Heurelho Gomes var strålande bra.

**********

I veckan kom då nyheten som alla West Ham-fans fruktade. Det handlar naturligtvis om Tevez-affären. West Ham hade hoppats att skicka fallet till sportdomstolen i Lausanne men fick sin ansökan avslagen.

Det innebär med 90 procents sannolikhet att West Ham kommer att få betala ett enormt skadestånd till Sheffield United – som ju åkte ur Premier League istället för West Ham våren 2007. Tevez var ju felaktigt registrerad och nu kan West Ham få betala Sheffieldklubben upp till 500 miljoner kronor.

Fy f-n vad tungt. Speciellt när man har en isländsk ägare som håller på att gå under affärsmässigt.

Undrar om Gianfranco Zola ångrar sig att han tackade ja till jobbet nu.

**********

Polarn Jörgen berättar att Gordon Ramsey är stor i Sverige också och det är all uppmuntran jag behöver för att berätta om min favoritartikel från veckans tabloider här i England.

Den gifte kocken har tydligen haft en affär med en annan kvinna i sju år och det tog The Sun ungefär en dag att få tag på en annan man som också varit tillsammans med Gordons nya flamma, Sarah Symonds.

Kolla på de här kommentarerna:

Mark Mandelssohn berättar att Symonds var en ”sex-craxed tiger” och att de hade sex nio gånger på sju timmar.

”She would bark orders to me in bed. She really did have the biggest appetite for sex I’ve ever known in a woman. I was scared. In the morning I could barely walk.”

Ha ha ha. Bark orders. I was scared. I could barely walk.

Jag kunde knappt gå.

Fullständigt lysande.

**********

City-United, Chelsea-Arsenal, toppmötet i Championship mellan Wolves och Birmingham och mycket, mycket mer i helgen. Härligt.

Marcus Christenson

Stackars Chester – och Mark Wright

Det är möjligt att vissa Arsenalsupportrar har tyckt ganska synd om sig själva de senaste veckorna – men det är inget mot vad Chesters fans har fått stå ut med.

Här kan vi snacka om problem. Riktiga problem.

Chester slog visserligen Darlington borta med 2-1 igårkväll men ligger på en föga imponerande 19:e plats i League Two (lägsta professionella ligan). Men det största problemet verkar vara att klubben har en ägare som vill sälja klubben och som dessutom verkar ohjälpligt kär i Mark Wright.

Hur ska man annars förklara Stephen Vaughans beslut att nyligen anställa Wright som Chesters tränare för – inte första, inte andra – men en tredje gång. Detta alltså trots att den före detta Derby och Liverpoolmittbacken har varit stundals katastrofal som tränare.

**********

Kommer ni ihåg Mark Wright? Han var en lång men väldigt elegant och duktig mittback för engelska landslaget på slutet av 80-talet och början av 90-talet. Det var många som trodde att han skulle bli en utmärkt tränare.

Nu har det inte blivit riktigt så…

**********

Vi tar det från början

2003: Stephen Vaughan anställer Mark Wright som tränare. Wright var arbetslös efter att ha blivit anklagad för en rasistisk attack mot en domare när han var Oxfordtränare.

2004: Vaughan sparkar Wright eftersom Wright tydligen hade inlett en affär med en spelarfru.

2006: Vaughan anställer Wright igen efter att han har blivit sparkad av Peterbrough för grovt tjänstefel.

2007: Vaughan sparkar Wright efter bara tre vinster på 20 matcher.

November 2008: Vaughan sparkar Wrights ersättare och säger: -Jag förstår inte det här. Jag verkar inte få till det när det gäller tränare. Men finns det någon där ute som är intresserad så kan de höra av sig…

Tre dagar senare: anställer Wright igen.

**********

Jösses. Hur ska det här sluta? Inte konstigt att Vaughan vill sälja klubben. Men om Newcastle har problem att sälja klubben hur f-n ska Vaughan lyckas locka köpare för den stackars League Two-klubben.

I pray for them.

**********

Arsenal vann med 1-0 mot Dynamo Kiev igår och William Gallas var tillbaka på planen. Jag trodde det var några Arsenalfans som skulle bua ut honom (och kanske hade de gjort det om hans misstag hade lett till ett ledningsmål för Kiev) men enligt tv-kommentatorna kunde man inte höra ett enda burop eller vissling mot Gallas igår.

Gallas gick av planen ensam medan de andra spelarna stod i mittcirkeln och firade avancemanget till åttondelsfinalerna. Inget fel med det i och för sig och jag tror att Gallas nu kommer att koncentrera sig på sitt försvarsspel och återigen bli en av världens bästa mittbackar.

**********

United också vidare efter 0-0 borta mot Villarreal och Wayne Rooney ber idag om ursäkt för att ha filmat. Jag såg inte incidenten men skönt att höra att han ber om ursäkt i varje fall.

Cristiano Ronaldo blir ofta anklagad för att filma mycket (och ibland filmar han mycket) men igår filmade han inte – igår blev han brutalt nedsparkad gång på gång.

Sir Alex Ferguson har, tyvärr, rätt när han säger att det är många lag som systematiskt attackerar Ronaldo nu som en del av deras taktik mot United.

**********

Jag utgår från att Liverpool också går vidare ikväll genom att antingen slå Marseille på Anfield eller kryssar samtidigt som PSV inte slår Atletico Madrid på bortaplan. Steven Gerrard tillbaka från skada.

**********

Det ser lite mörkare ut för Chelsea, som spelar borta mot Bordeaux. Förlorar Luiz Felipe Scolaris gossar den matchen så kan det bli svårt att gå vidare. Men å andra sidan var Bordeaux så urusla på Stamford Bridge att jag inte kan tänka mig att det händer.

**********

Sjunde raka segern för Wolves i the Championship igårkväll (3-1 mot Sheffield United) och nu ser det mycket bra ut för Mick McCarthys lag. Man har hela 12 poäng ner till Reading på tredjeplatsen och ligger sex poäng före tvåan, Sebastian Larssons Birmingham.

Det roliga är att Chris Iwelumo är i kanonform. Det var ju Iwelumo som stod för en av århundradets missar för Skottland mot Norge nyligen och man hade kunnat tänka sig att hans självförtroende hade försvunnit i en blöt liten fläck.

Men han verkar starkare än någonsin. Efter gårdagens två mål har han nu gjort 11 mål på 16 matcher för Wolves den här säsongen. Anfallsparet Iwelumo och Sylvan Ebanks-Blake kan nog ställa till lite problem för många Premier League-försvar nästa säsong om Wolves går upp.

**********

Neil Warnocks Crystal Palace har också börjat röra på sig. Tre segrar på fyra matcher och nu ligger man bara tre poäng från en play-off plats. Igår gjorde John Oster 2-0 målet borta mot Norwich – en otroligt snygg chip från straffområdslinjen. Det konstiga är att den före detta Evertonyttern fortfarande ser ut som om han är 14 år gammal.

**********

Jag återkommer på fredag.

Marcus Christenson

Kritik mot kapten Fabregas och det fina med Cattermole

De flesta så kallade ”experterna” här i England har hyllat Arsene Wengers beslut att utse Cesc Fabregas som kapten (trots att signaturen ”Pelle” alltså ville se Gael Clichy i rollen…) men den utmärkte Henry Winter i The Telegraph är inte lika imponerad.

**********

Det här var rubriken i dagens Telegraph: Captain Cesc? Crazy decision could be costly

Tuff rubrik.

Så här skriver Winter: Cesc Fabregas är en fantastisk människa, en otrolig fotbollsspelare, en enastående förebild och en fin tjänare för Arsenal Football Club. Men han är ingen kapten.

Men genom det riktiga beslutet att frånta William Gallas kaptensbindeln och ge den till Fabregas så har Wenger helt enkelt hängt en kvarnsten på sin bäste spelares högerarm. Helt galet.

Winter skriver att det inte är Fabregas ålder som är problemet – Tony Adams var yngre när han blev kapten – men att pressen kommer att bli för stor för en spelare som är lagets klart bästa.

Jag säger inte att jag håller med Winter men om ni vill läsa den mycket välskrivna och intressanta artikeln så finns den här.

Winter är en av den engelska fotbollsjournalistikens absoluta stjärnor och vill ni lära er hur man skriver bra på engelska så ska ni läsa hans artiklar.

**********

William Gallas med i startelvan igen mot Dynamo Kiev ikväll på The Emirates. Ska bli mycket intressant att se hur han spelar.

Nio man borta igen för Wenger men visst bör man slå Kiev ändå och gå vidare från gruppen redan ikväll.

Många tidningar tror dock på ett 4-5-1 med Van Persie på vänsterkanten ikväll.

**********

Trolig startelva ikväll: Almunia – Djourou, Gallas, Silvestre, Clichy – Ramsey, Fabregas, Denilson, Song, Van Persie – Bendtner.

Men jag antar att Van Persie i stort sett kommer att spela som en anfallare.

**********

United har en tuff uppgift borta mot Villarreal ikväll men är ju i stort sett vidare från gruppen ändå. Det verkar ändå som om Alex Ferguson spelar med i stort sett bästa laget ikväll (förutom Edwin van der Sar).

Troligt Unitedlag: Kuszczak – Rafael, Ferdinand, Vidic, Evra – Ronaldo, Fletcher, Carrick, Nani – Rooney, Tevez

**********

Wigan spelade ut Everton igårkväll med Henri Camara som målskytt i 1-0 vinsten. Vad är det som händer med de gamla svenskdödarna förresten?

Först Emile Mpenza i helgen och nu Camaras första mål för a-laget på över två år.

Who’s next? Stuart McCall eller Andreas Herzog?

**********

Vet inte om ni såg matchen igår men jag tycker alltid det är roligt att se Wigans Lee Cattermole göra en bra match.

Jag vet inte om ni kommer ihåg honom men han är en av Middlesbroughs ungtuppar som har kommit fram de senaste åren. Det var han som kände så mycket för Boro att han bröt ihop i tårar under en 0-4 förlust hemma mot Aston Villa. Det är det jag kallar klubbkänsla.

**********

I somras gick han till Wigan och jag är inte förvånad att Steve Bruce har utsett honom till kapten (i Mario Melchiots frånvaro) trots att han inte ens är 21 år gammal och nyligen blev arresterad för ett mindre bråk på en nattklubb.

Han är en klassisk brittisk mittfältare och jag känner att ligan behöver några sådana spelare. Visst, jag kan sitta och njuta i flera timmar när Xabi Alonso sprider sina fantastiska passningar runt planen eller när Deco gör ett vackert mål på en frispark.

Men för mig är engelsk fotboll fortfarande – till en stor del i varje fall – spelare som Cattermole.

Men kan han kamma till passningsspelet och bli en engelsk landslagsman? Jag hoppas verkligen det.

**********

Fabregas ”skriver” för the Sun varje vecka och skriver idag att ”By becoming captain it shows how much I’m committed to the club.”

Kanske det ja, men att vara kapten för Arsenal hindrade ju inte Thierry Henry att sticka till Barcelona…

**********

Michael Ballack har tydligen sagt att Liverpool och Arsenal inte är några hot mot Chelsea i kampen om ligatiteln. Bara United. Intressant. Har han inte kollat tabellen på sistone?

**********

Portsmouths ägare Alexandre Gaydamak är tydligen villig att sälja klubben för ett pund… Man kanske ska slå till…

**********

Jag slog till med en ganska svår fråga igår: Vem har gjort flest inhopp för Liverpool under Premier League-eran?

Många bra svar från er: Steven Gerrard, Harry Kewell, Peter Crouch, Vladimir Smicer, Igor Biscan, Yossi Benayoun, Didi Hamann, Phil Babb, John Arne Riise, Luis Garcia, Jamie Carragher, Ronny Rosenthal och Patrik Berger.

Men det var bara tre läsare som hade rätt, signaturen ”Peter” – som ägnade hela eftermiddagen åt frågan – och ”Kepo”, ”David H”, Korven.

Svaret var nämligen Danny Murphy, numera lagkapten för Fulham.

**********

Stavade fel på Noe Pamarot igårdagens blogg, som signaturen AcKe mycket riktigt påpekade. Slarvigt.

Vaket av AcKe att se det. AcKe verkar vara ett redigerarämne på hög nivå!

Marcus Christenson

Hellre tusen spänn på Villa än på Arsenal

Förra veckan var en katastrof för Arsenal och det blev inte bättre över helgen. En solklar förlust mot City med 3-0 och nu börjar jag undra om inte Aston Villa ser bättre ut som kandidater för den fjärde Champions League-platsen.

Om jag hade tusen spänn att lasta in så skulle jag hellre lägga dem på Villa, inget snack om saken.

Som ni alla vet så har William Gallas petats som lagkapten och pressen här i England är rörande överens: att utse Gallas som lagkapten var Wengers största misstag på 12 år i norra London. Ja, värre än Jose Antonio Reyes och värre än Francis Jeffers.

Gallas är emotionell, han är en ensamvarg – och han säger alltid vad han tycker. Och ofta säger han det till pressen istället för tränaren eller lagkamraten.

Faktum är att Wenger skulle ha sparkat honom som kapten efter incidenten då han uppträdde som en omogen sju-åring i slutminuterna mot Birmingham i februari.

Nu har tydligen Gallas blivit tillsagd att säga förlåt eller att lämna klubben. Det ska bli intressant att se vad som händer.

**********

Och blir inte Cesc Fabregas ny kapten så tror jag det är ett ännu större misstag. Kan tänka mig att han flyttar i sommar då.

Wenger verkar vara ”in denial”. I lördags hävdade han att ”ledare” inte är så viktiga i ett lag – att spelare som passar bollen bra är viktigare – och att City inte förtjänade att vinna med 3-0.

Man kan ju i och för sig säga att han hade han rätt på den sista punkten. City kunde ha vunnit med 5-0 eller 6-0.

**********

Nicklas Bendtner bli hånad i vissa tidningar idag för sina rosa fotbollsskor medan den enda goda nyheten för Wenger den här veckan var att Eduardo da Silva är redo att göra comeback i en intern träningsmatch på fredag.

**********

Men vi ska inte glömma att Arsenal mötte ett mycket bra Manchester City. Robinhos mål – Citys andra – var en fantastisk lobb och Stephen Ireland är en av Premier Leagues absolut bästa mittfältare just nu.

Och beslutet att köpa tillbaka Shaun Wright-Phillips är en av säsongens värvningar.

**********

Chelsea dominerade totalt mot Newcastle men Joe Kinnears lag fick med sig en poäng från Stamford Bridge. Kinnear har faktiskt gjort ett riktigt bra jobb och nu ska han tydligen stanna året ut.

Och jag tror att Newcastle kan klättra i tabellen under Kinnear. Jonas Gutierrez och Michael Owen, två av lagets bästa spelare, är tillbaka från skador och spelare som Obafemi Martins, Damien Duff, Habib Beye och Fabricio Coloccini är riktigt, riktigt bra spelare.

**********

Liverpool tappade också poäng (0-0 hemma mot bortasvaga Fulham) men spelade inte alls lika bra som Chelsea och skapade inte lika många heta målchanser.

Rafa Benitez bänkade Xabi Alonso och Liverpool saknade verkligen hans passningsspel, speciellt nu när Steven Gerrard var skadad. Benitez skyllde på ett tufft spelschema och Alonsos landslagsspel i veckan – men Fulhams tränare Roy Hodgson påpekade mycket riktigt att tre av hans bästa spelare i lördags hade spelat i Ukraina (Brede Hangeland), Bahrain (Mark Schwarzer) och Ghana (John Paintsil).

Good point, Roy. Well made.

**********

Det var faktiskt första gången någonsin i Premier League-historien som Big Four inte gjorde ett enda mål. Faktum är att inte ett enda lag från övre halvan av tabellen vann. Årets Premier League är den jämnaste någonsin. Kul.

United spelade 0-0 mot Aston Villa och jag tyckte ett oavgjort resultat var ganska rättvist.

United hade mycket boll och matchens bästa chans när Wayne Rooney hade ett bra läge i den andra halvleken men å andra sidan så dominerade Villa stora delar av den andra halvleken och skulle haft en straff/alternativt farlig frispark med Nemanja Vidic utvisad efter en solklar tröjdragning på Gabriel Agbonlahor.

Nigel Reo-Coker var lysande som högerback för Villa. Intressant. Steve Sidwell börjar visa vad han kan på mittfältet också. Kan bli en riktigt rolig säsong för Villa.

**********

Imponerande av Hull City att ta poäng borta mot Pompey (2-2). Geovanni hade ett jätteskott i ribban men jag undrar om vi inte har en utmanare till årets mål från den här matchen. Jag tyckte i varje fall att Glen Johnsons pärla från 30 meter var snyggar än David Bentleys långdistans mål mot Arsenal. Johnson gjorde mål med vänstern. Och han är högerfotad. Lysande.

39-årigen kämpen Dean Windass gjorde bara sin tredje ligamatch för säsongen för Hull och fixade till kvitteringen till 2-2. Men tyvärr så bedömdes det i slutändan – helt riktigt – som ett självmål av Noe Pamerot.

**********

Kommer ni ihåg David Nugent förresten? Stor, stark spelare som gjorde landslagsdebut i mars förra året när han spelade för Preston North End. Han har gjort en landskamp och ett mål för England. Inget dåligt facit (även om matchen var mot Andorra…)

Hur som helst. Harry Redknapp köpte honom för 90 miljoner kronor förra sommaren – för att sedan bestämma sig för att han inte var tillräckligt bra. Märkligt. Redknapp försökte till och med sälja honom samma sommar.

Han har knappt spelat sedan dess men verkar nu ha fått en ny chans under Tony Adams. Han blev inbytt i lördags och det ska bli intressant att se hur det går för honom. Så dålig kan han ju inte vara.

**********

Äntligen mål för Johan Elmander igen när Bolton bortaslog Boro med 3-1. Skönt. Och snyggt var det också.

Och det är kanske dags för en liten jämförelse mellan vissa anfallsvärvningar från i somras:

1. Amir Zaki 1.9 milj kr per ligamål (15 milj kr lån/åtta ligamål)
2. Johan Elmander 60 milj kr per ligamål (120 milj/två ligamål)
3. Roman Pavlyuchenko 62.1 milj kr per ligamål (186.3 milj kr/3 ligamål)
4. Robbie Keane 137.5 milj kr per ligamål (275 milj/två ligamål)
5. Dimitar Berbatov 207 milj kr per ligamål (415 milj kr/två ligamål)

**********

Ingen rolig dag för Martin Olsson på White Hart Lane igår när Tottenham slog Blackburn med 1-0 och segade sig upp ovanför nedflyttningsstrecket.

Det var Olsson som tappade bollen till Aaron Lennon vid Tottenhams mål och dessutom blev svensken utvisad efter två tacklingar på just Lennon, som helt enkelt var för snabb.

Lee Dixon på BBC:s Match of the Day tyckte lite synd om Olsson och sa även att hans skulle ha fått mer hjälp av vänstermittfältaren Morten Gamst Pedersen.

Ironiskt jubel från Spursfansen varje gång deras egen målvakt Huerelho Gomes lyckades fånga bollen… Det kan väl inte göra hans självförtroende något gott…

**********

Charlton förlorade hemma mot Sheffield United med 5-2 och det var droppen som fick bägaren att rinna över. Laget har gått från stabilt Premier League-lag till nedflyttningstrubbel i the Championship.

Alan Pardew sparkades sent på lördagkvällen och så har ytterligare en lovande engelsk tränare som utropades som ett stort löfte för några år sedan sett sina drömmar krossade.

Det lär dröja innan han får ett jobb igen.

**********

Emile Mpenza, målskytt mot Sverige i EM 2000, gjorde 1-0 för Plymouth mot Cardiff i helgen. Där ser man.

Michael Chopra, utlånad från Sunderland, gjorde Cardiffs mål, i Plymouths 2-1 vinst.

**********

Skönt att att de flesta Evertonsupportrar som kommentarede efter bloggen i fredags hellre vill se laget behålla sin själ än att sälja den till vem som helst och flytta till Kirkby. Det finns hopp för mänskligheten i dessa pengakåta tider trots allt…

**********

Manchester City-Manchester United och Chelsea-Arsenal nästa helg. Jag längtar redan.

**********

Avslutar med en svår fråga: vilken spelare tror ni har gjort flest inhopp för Liverpool under Premier League-eran?

Marcus Christenson

Är William Gallas helt korkad? Troligen inte

Som ni förstår så är dagens tidningar här i England fulla av William Gallas kommentarer om problemen i Arsenal.

Lagkaptenen har sågat sina lagkamrater och sagt att ”de saknar mod”.

Och man undrar ju hur mycket Gallas har innanför hjärnbalken när han först säger att han ”inte vill nämna några namn” före han säger att ett av de största problembarnen är sex år yngre än han själv.

Det är klart att tidningarna (och fansen) har tittat på truppen och kollat in vilka 25-åringar som finns där. Det visar sig vara Robin van Persie, Bacary Sagna och Emmanuel Eboue.

Är Gallas helt korkad? Troligen inte. Det här är troligen en planerad attack och jag måste säga – till skillnad från pinsamheterna mot Birmingham förra säsongen – så är det ett ganska smart drag.

**********

Jag är övertygad om att fransmannen vill ha en reaktion från sina lagkamrater. Han har tidigare öppet kritiserat bland annat Theo Walcott och efter det så tuffade tonåringen till sig markant och tog för sig mycket mer i matcherna.

Igår sa Gallas bland annat: "We are coming up against teams who are not scared to play football against us, who are not scared to take us on at our place and this is becoming dangerous for Arsenal. We are not brave enough in battle. I think we need to be soldiers. We have to be warriors.”

Vi måste kriga mer, säger han alltså – och det är väl ingen i hela världen som kan argumentera mot det?

**********

Han säger att 25-åringen är hatad av alla i klubben och tidningarna här i England tror att det är Van Persie – eller att Gallas har tagit fel på åldern och istället riktade sin attack mot 24-årige Emmanuel Adebayor.

**********

The Sun missar ju aldrig chansen att hälla bensin på brasan och dagens rubrik och underrubriker är:

ARSENAL AT WAR
Gallas tells of Van Persie and Walcott fight
He reveals a senior player is rat in the camp
Wenger to strip skipper of the captaincy

**********

Tänkte ju skriva om Everton idag också. Jag tycker om Everton som klubb. En klubb som har gjort grymt bra ifrån sig trots att de nästan alltid stått i skuggan av Liverpool.

En av de tyngsta episoderna i Evertons historia är det faktum att man inte fick spela i Europacupen efter att ha vunnit ligan 1985 – på grund av Liverpools fans.

De engelska lagen stängdes ju av från allt spel i europa efter Heyselkatastrofen 1985. Och engelsk fotboll var så dominant på 80-talet att Everton mycket väl hade kunnat vinna Europacupen. Nottingham Forest, Aston Villa och Liverpool hade ju alla vunnit Europacupen på 80-talet och Everton vann Cupvinnarcupen 1985.

**********

Här är finallaget från 1985: Neville Southall, Gary Stevens, Kevin Ratcliffe, Derek Mountfield, Pat van den Hauwe, Trevor Steven, Peter Reid, Paul Bracewell, Kevin Sheedy, Andy Gray, Graeme Sharp.

Jösses, vilket j-la lag!

**********

Hur som helst, över 20 år senare och Everton har stora, stora problem. Ordföranden Bill Kenwright har sagt flera gånger att han vill sälja klubben.

Han är verkligen i en svår situation: han älskar Everton och vill verkligen klubbens bästa – men har samtidigt inte råd att spendera samma pengar som United, Chelsea, Liverpool eller, för den delen, Aston Villa och Manchester City.

Han är otroligt rik – men inte längre tillräckligt rik för att driva en framgångsrik Premier League klubb. På ett sett är det ganska sorgligt. Han är en före detta skådespelare och numera teaterägare som har spenderat en förmögenhet på sitt älsklingslag Everton – men nu är krisen nästan ett faktum.

Everton går konstant med förlust och nyligen meddelade mannen som har fått i uppdrag att sälja klubben, Keith Harris, att det inte finns några intressanter.

**********

Kenwright har gjort sitt bästa men har stundtals fått massiv kritik från fansen. På ett möte såg han nästan gråtfärdig ut. Är det tacken för att han har spenderat en förmögenhet på klubben? Jag kan inte annat än att tycka synd om mannen.

**********

Det största dilemmat just nu är att klubben känner att de måste flytta till en ny stadion för att öka matchinkomsterna.

Själva idén att flytta till en ny arena är väl inte så farlig men Everton har nu gått igenom alla olika möjligheter och det verkar som om det enda alternativet är en flytt till Kirkby, utanför Liverpool, där arenan skulle sponsras – och delvis byggas av – livsmedelskedjan Tesco.

Det är som om IFK Göteborg skulle flytta till Vänersborg och spela på ICA-arenan. Eller Hammarby skulle börja spela sina hemmamatcher i Sollentuna.

**********

Men samtidigt verkar det vara klubbens enda chans att fortsätta att utmana topplagen. Klubben vill flytta – fansen hatar idén.

Själv är jag lite tudelad. Jag kan förstå både fansen och klubben.

Vad tycker ni? Hur skulle ni känna om det var er klubb som föreslog en sådant flytt? Är det bättre att stanna kvar på Goodison och se klubben bli sämre och sämre för att till slut ramla ur ligan och spela i the Championship?

Eller ska man avvakta och hoppas att några rika araber köper upp klubben och börjar spendera som galningar?

**********

Men till slut kanske varken klubben eller fansen får bestämma. Som det verkar nu – om jag har förstått det hela rätt – så ligger allt i regeringens händer nu. En ”public inquiry” har inletts och den kommer att påga fram till mitten av januari nästa år.

Ett definitivt besked om Evertons eventualla flytt till Kirkby väntas våren 2009.

**********

Det är som den tillfällige verkställande direktören, Robert Elstone, sa: -This is a monumental, historic couple of months for this football club.

Marcus Christenson

Vad f-n hände? Stewart Downing var ju lysande

England slog Tyskland i Berlin med 2-1 igår och jag kan inte komma ihåg när England spelade så här bra senast. Visst, det var bara en träningslandskamp men insatsen var så imponerande att jag bara kan lyfta på hatten för Fabio Capello.

Fyra raka segrar i VM-kvalet, vilket inkluderar en 4-1 vinst borta mot Kroatien, och nu en utspelning av Tyskland (som ligger tvåa på Fifa-rankingen) på bortaplan.

**********

Måste erkänna att jag – före gårdagens match – inte tyckt att Stewart Downing är en spelare som håller för internationell fotboll. Men herregud vad bra han var igår.

Han var lysande. Han var överallt. Han utmanade, han gick förbi sin ytterback gång på gång, han jobbade hem, vann viktiga tacklingar – och slog frisparken som John Terry avgjorde matchen på.

Vad f-n hade han käkat före matchen igår? Dunderhonung OCH spenat?

**********

Matthew Upson – ja, faktiskt – gjorde Englands första mål efter 24 minuter efter en jättetabbe av tyske målvakten Rene Adler och Patrick Helmes kvitterade efter 63 minuter efter ett bedrövligt missförstånd mellan John Terry och den stackars inbytte Scott Carson.

**********

-Ett perfekt slut på ett perfekt år, sa Capello efter matchen och man kan bara hålla med.

Och jag som sågade Capello efter den bedrövliga träningslandskampen mot Tjeckien. Där ser man vad jag kan om fotboll… 🙂

**********

Det här var Englands startelva igår – med dagens betyg från the Guardian:

David James 6

Glen Johnson 8
Matthew Upson 6
John Terry 7
Wayne Bridge 7

Shaun Wright-Phillips 6
Gareth Barry 8
Michael Carrick 8
Stewart Downing 8

Jermain Defoe 6
Gabriel Agbonlahor 8

**********

Tänk vad bra England kan spela utan Frank Lampard och Steven Gerrard. Laget hade en helt annan balans igår kväll med Gareth Barry och Michael Carrick på mitten. Speciellt Carrick imponerande.

Capello spelade med fyra vänsterfotade spelare från start och det märktes. Det tål att upprepas: laget hade en perfekt balans. Upson, Bridge, Barry och Downing betydde att Capello hade spelare som spelade på positioner de var vana vid från klubblaget – och det märktes.

**********

Agbonlahor var lysande. Han kan bli hur bra som helst.

Darren Bent missade ett öppet mål stackarn (han halkade) och Shaun Wright-Phillips sköt i stolpen.

**********

England var dessutom solklara vinnare på läktarna. Över 7 500 engelska fans var på plats i Berlin och dominerade Olympiastadion fullständigt. Mäktigt med så många bortafans på en träningslandskamp.

**********

Peter Crouch spelade i exakt 18 sekunder. Jag skämtar inte. Han byttes in efter 92 minuter och 56 sekunder.

Jag måste bara undra: varför? Vad f-n ska Crouch uträtta på 18 sekunder?

**********

Argentina slog Skottland med 1-0 på Hampden Park efter ett mål av Maxi Rodriguez.

Var tvungen att skratta när jag såg Diego Maradonas respons när han hörde att Terry Butcher inte ville skaka hand med honom på grund av fuskmålet i VM 1986:

-If Butcher doesn’t shake my hand tomorrow I will still be alive the next morning. I will not lose any sleep.

**********

Wales slog Danmark borta med 1-0, Craig Bellamy målskytt. Arsenals 17-åring Aaron Ramsey var tydligen lysande på mittenmitt.

**********

Nordirland förlorade hemma mot Ungern. Pinsamt. En av målskyttarna: Sandor Torghelle. Kommer ni ihåg honom? Stor kille som spelade på topp för Crystal Palace för ett tag sedan.

Han spelar tydligen för FC Augsburg nu. Där ser man…

**********

Imorgon kommer det att handla mycket om Evertons framtid. Klubben vill flytta, fansen vägrar. Något måste hända.

Marcus Christenson

Tänk att "Sicknote" Anderton fortfarande spelar

Tyskland-England på onsdagskvällen borde egentligen vara en kanonmatch som inväntas med stor spänning här i England. Men faktum är att allt snack har fokuserats på de spelare som inte kan vara med.

På The Suns framsida stod det idag: Germany v England (that’s if anyone turns up).

Här är några av spelarna som har lämnat återbud: Wayne Rooney, Rio Ferdinand, Ashley Cole, Joe Cole, Steven Gerrard, Frank Lampard, Emile Heskey och, igår, Theo Walcott med en olycklig axelskada.

Walcott kan bli borta i tre månader och det är naturligtvis mycket, mycket värre för Arsenal än det är för England. Arsene Wenger måste vara rasande.

**********

Trolig engelsk uppställning (4-4-2):

James – Richards, Terry, Lescott, Bridge – Young, Carrick, Barry, Downing – Bent, Defoe

Ser ut som ett b-lag va? Men bra att Carrick äntligen får chansen att visa vad han kan på landskampsnivå.

**********

Dominic Fifield på the Guardian tror att Capello vill ha svar på de här frågorna ikväll:

1. Är Gabriel Agbonlahor den nye Michael Owen?
2. Är Ashley Young tillräckligt bra för den här nivån?
3. Kan Michael Carrick styra matchen på mittenmitt?
4. Vad finns det för alternativ på högerbacksplatsen (Brown är skadad)?
5. Är det verkligen värt att spela Novemberlandskamperna när det alltid är så många återbud?

**********

Englands U21 landslag – som har kvalificerat sig till EM i Sverige nästa år – slog Tjeckien med 2-0. Värt att notera från den matchen var att Tottenhamlånet från United, Fraizer Campbell, fick chansen från start på topp och gjorde ett mål och var bäst på plan.

**********

Det är väl ändå lite ironiskt att den enda spelaren från Englands trevliga EM 96-lag som fortfarande spelar var mannen som kallades ”sicknote”. David Seaman har lagt av, Paul Ince är tränare, Alan Shearer expertkommentator, Steve McManaman likaså.

Darren Anderton däremot spelar fortfarande professionell fotboll för AFC Bournemouth i League Two. Han kommer att vara 37 år gammal i mars. Imponerande. Lagkapten och inspirationskälla är han också.

Jag måste säga att jag alltid har haft uppfattningen att Anderton var konstant skadad. Men som han säger i en intervju med The Independent i veckan så fick han smeknamnet eftersom skadorna ofta uppstod i samband med landslagssamlingar och stora turneringar.

Han spelade trots allt nästan 300 ligamatcher för Tottenham och gick sedan vidare till Birmingham, Wolves och Bournemouth. Det gör man inte om man går sönder så fort man snörar på sig skorna. (Det påminner mig förresten om ett citat från Co Adriaanse om Dennis Rommedahl: -Han kan tamigfan skada sig om han dricker ett glas mjölk.)

Anderton säger även i intervjun att smeknamnet fastnade bland journalisterna eftersom Alan Sugar, Spurs dåvarande ordförande, ringde journalister och hånade Anderton efter han blev skadad direkt efter att ha skrivit på ett nytt kontrakt.

Inte direkt vad man vill att ens ordförande säger till pressen bakom ens egen rygg.

**********

Hur som helst. Anderton säger också i intervjun: -Jag trodde aldrig att jag skulle spela i fjärde divisionen men jag älskar det. Jag trodde det skulle vara leriga planer och spelare som försökte döda varandra på planen. Men – förutom några få lag – så försöker alla lag att spela bra fotboll.

-Och dessutom är de flesta spelarna engelska så det är bra och rolig stämning i omklädningsrummet.

Ouch.

**********

Den legendariske kapten blod, Terry Butcher, är numera assisterande förbundskapten för Skottland och inför mötet mot Argentina på onsdag så meddelade han att han tänker vägra att skaka hand med Diego Maradona.

Anledningen? Att Maradona slog in ett av målen mot England i VM-kvartsfinalen 1986 med handen. Argentina vann och England åkte ur.

Först tyckte jag att Butchers kommentar var ganska löjlig. Get over it, liksom. Det var ju trots allt över 20 år sedan.

Men ju mer jag tänkte på det så skulle jag nog också vara ganska förbannad på Maradona. Jag menar, hur många chanser får man att spela VM-semifinal under en karriär? Inte ofta, om vi säger så. Och hur man än ser på det så fuskade Maradona – och det ska man väl egentligen inte göra.

Vad tycker ni? Är det rätt av Butcher att vägra skaka hand med Maradona?

**********

Jermaine Pennant är en gåta för mig. Han tillhör en av Englands absolut bästa klubbar, Liverpool, och hade nyligen börjat jobba sig in i a-laget igen. Han spelade från start i hemmamatcherna mot Wigan och Portsmouth och spelade ganska bra.

Men helt plötsligt så är han helt borta ur bilden igen. Och tydligen är det på grund av hans festande. Han var inte ens med i truppen mot Tottenham i ligacupen. Så lågt har han sjunkit i Rafa Benitez tankar.

Och då ska ni veta att Pennant har ett konstigt kontrakt som gör att det automatiskt förlängs om han spelar ett visst antal matcher den här säsongen och jag tror det är 15 matcher som gäller.

Det gör att Liverpool kan få massor med pengar för honom i sommar om de säljer honom. Men just nu har han spelat fyra matcher. Och med Liverpool utslagna ur Ligacupen så lär han inte komma upp i 15 och kan då gå gratis i sommar eftersom kontraktet går ut.

Enligt engelska tidningar är det disciplinära problem som har fått Benitez att ge upp. Benitez har blivit så arg på Pennant och sina vilda, nattliga äventyr att han helt enkelt skiter i pengarna.

Förra veckan sågs tydligen Pennant utanför en nattklubb i Essex. Han stod och halsade från en flaska whisky. Inte snyggt direkt.

Man undrar ju varför han slänger bort sin karriär.

Dessutom: här är säsongens märkligaste story hittills, med Pennant inblandad i högsta grad.

**********

Missförstå mig inte. Jag dömer inte Pennant överhuvudtaget. Han har haft en svår uppväxt och hans farsa åkte nyligen in i fängelse för att ha sålt tunga droger.

Men varför gör han då inte allt för att lyckas i Liverpool? Jag förstår det inte.

**********

Sir Alex Ferguson har blivit avstängd två matcher för att ha klagat på en domare. Didier Drogba har blivit avstängd tre matcher för att ha slängt tillbaka ett mynt på några fans.

Fergusons böter på 125 000 kronor kommer ju att kännas i plånboken. NOT.

Marcus Christenson

Englands framtid ser ljus ut – lägg de här namnen på minnet

Något fascinerande håller på att hända här i England. Det fullkomligt vimlar av unga, engelska talanger som kan vara på väg att ta Premier League med storm inom en snar framtid.

Tidningen jag arbetar för här i England, The Guardian, tog nyligen fram en lista på de mest lovande spelarna som är 18 år eller yngre och jag har tagit mig friheten att översätta delar av artiklen.

**********

Vem av dessa 20 fantastiska talanger kommer att bli bäst? Det får ni diskutera…

Här kommer spelarna (i bokstavsordning).

Jose Baxter, 16, Everton, anfallare
Det sägs att Baxter var bättre än Rooney vid 14 års ålder men det verkar nästan för bra för att vara sant. Hur som helst, Baxter slog ett av Rooneys rekord den här säsongen när han blev Evertons yngste Premier Leaguespelare någonsin.

Mark Beevers, 18, Sheffield Wednesday, försvarare
Framröstad till årets spelare av Wednesdayfansen förra säsongen – då han var 17 år gammal. Stor, stark och snabb. Kan flytta till en storklubb redan nästa sommar (sorry Sergej Odström).

John Bostock, 16, Tottenham Hotspur, mittfältare
Spurs ”snodde” honom från Crystal Palace i somras och Palace ägare, Simon Jordan, blev så knäckt över transfersumman – som bestämdes av en transfernämnd – att han är på väg att sluta med helt med fotbollen. Spurs betalade runt 10 miljoner kronor inledninsvis för Bostock och han har redan debuterat för a-laget – mot Dinamo Zagreb.

Nathan Delfouneso, 17, Aston Villa, anfallare
Gjorde ett hat-trick på sin debut för Englands U17 landslag och har spelat i Uefa Cupen för Villa i år.

Fabian Delph, 18, Leeds United, mittfältare
Newcastle bjöd runt 13 miljoner kronor för Delph nyligen, vilket ordförande Ken Bates tyckte var störtlöjligt. Han kommer att kosta mycket, mycket mer om han nu lämnar Leeds. Arsenal och Manchester United är tydligen intresserade av mittfältaren och Delph kan redan nu kosta mer än de 65 miljoner kronor Arsenal betalade för Aaron Ramsey.

Daniel Drinkwater, 18, Manchester United, mittfältare
Cool spelare, absurt efternamn. Drinkwater har spelat för United sedan han var nio och hade säkert debuterat för a-laget redan om han inte hade råkat ut för en tuff skada förra säsongen.

Jordan Henderson, 18, Sunderland, mittfältare
Född på Wearside och kan spela som anfallare eller till höger på mittfältet. Spelade från start mot Blackburn i Ligacupen förra veckan.

Gavin Hoyte, 18, Arsenal, försvarare
Bättre än storebrorsan Justin och ordinarie i Englands U19-lag. Spelar regelbundet i Ligacupen men frågan är om han någonsin kommer att bli ordinarie i a-laget. Tveksamt.

Henri Lansbury, 18, Arsenal, mittfältare
Stark, teknisk spelare som dock ligger något bakom Aaron Ramsey och Jack Wilshere.

Josh McEachran, 15, Chelsea, mittfältare
Har tydligen redan imponerat på Luiz Felipe Scolari och Manchester United har länge varit intresserade av McEachran. Han lär inte gå dit nu. Kapten för England U16-lag.

Jacob Mellis, 17, Chelsea, mittfältare
Kom från Sheffield United sommaren 2007 och kan spela på vilken position som helst på mittfältet. Även användbar i försvaret och gjorde två mål mot Liverpool för reservlaget nyligen.

Victor Moses, 17, Crystal Palace, anfallare
Född i Nigeria men har bott i England sedan han var fem år gammal och fick sitt stora genombrott för a-laget förra säsongen, som 16-åring. Kan bli har bra som helst.

Nile Ranger, 17, Newcastle United, anfallare
Förknippas med meningen ”Ranger is danger” i Newcastle. ”Snoddes” från Southamptons ungdomslag och har redan suttit på Newcastles avbytarbänk den här säsongen. När kommer det stora genombrottet?

Jack Rodwell, 17, Everton, mittfält
Ni har säkert sett en del av Rodwell redan eftersom han har spelat många matcher för Evertons a-lag den här säsongen. Kan även spela som mittback och har till och med jämförts med Rio Ferdinand.

Freddie Sears, 18, West Ham United, anfallare
Gjorde 25 mål på 24 matcher för ungdomslagen och reserverna förra säsongen före a-lagsdebuten. Spelar just nu framåt tillsammans med Carlton Cole och Craig Bellamy i West Hams tremanna-anfall.

Jonjo Shelvey, 16, Charlton Athletic, mittfältare
Debuterade för Charlton förra säsongen när han var 16 år och 59 dagar gammal. Har varit lagkapten för Englands U16-lag och är just nu i stort sett det enda som är positivt med Charlton Athletic.

Danny Welbeck, 17, Manchester United, anfallare
Gjorde ett fantastiskt mål mot Stoke i helgen och Sir Alex Ferguson har redan jämfört honom med Nwankwo Kanu. Ingen dålig jämförelse. Har gjort massor med mål för Uniteds ungdomslag och spelar regelbundet för Englands U19-lag. <a href="https://uk.youtube.com/watch?v=AQJbZxTvsyo
” target=”_blank”>Kolla in den här videon, som innehåller det fantastiska målet mot Stoke.

Aidan White, 17, Leeds United, försvarare
Ytterback som har en härlig vänsterfot och har redan slagit sig in i Leeds a-lag, som går bra i League One.

Jack Wilshere, 16, Arsenal, mittfältare
Arsene Wenger tror att mittfältaren kan vara redo för VM-spel för England redan 2010. Han är Arsenals yngste spelare i ligan någonsin och gjorde nyligen sitt första mål för a-laget mot Sheffield United. Kolla in det här youtube-klippet med en smilande Wenger.

Michael Woods, 18, Chelsea, mittfältare
Ken Bates var rasande när Chelsea lyckades locka ner Woods till London från Leeds ungdomslag för några år sedan. Debuterade för a-laget i januari 2007 och kan bli hur bra som helst om han fortsätter att utvecklas.

**********

Steven Gerrard var skadad tydligen. Engelska landslagets doktorer konstaterade igår att han har en ”liten” bristning i låret. Tillbaka om sju-10 dagar. Så Liverpool bluffade alltså inte. Där ser man.

**********

I morgon blir det en hel del förhands inför Tyskland-England men det borde finnas plats för lite Darren ”Sicknote” Anderton och Jermaine Pennant också.

Marcus Christenson

Elano har ju inte direkt skjutit någon

Kul att vara tillbaka från semestern och först av allt måste jag tacka samtliga gästbloggare för deras insatser under de två senaste veckorna.

Har inte hunnit läsa allt eftersom jag kom hem sent igår kväll men det verkar sannerligen som om gästbloggarna har hållit bloggen och debatten vid liv. Stort tack.

**********

Manchester City fick en poäng borta mot Hull City igår vilket i varje fall innebär att Mark Hughes undvek en fjärde förlust i rad i ligan.

Jag vet inte om ni har följt Elano-sagan i Sverige men han satt på bänken i 90 minuter igår – och det var egentligen ingen här i England som var förvånad.

En av orsakerna? Han sa i en intervju nyligen att han var ”besviken och ledsen” att han inte hade fått mer speltid på sistone och att ”fansen behövde veta varför” han inte spelade.

I samma intervju sa han att Hughes naturligtvis hade all rätt att ta ut vilket lag och spelare han vill och att han respekterar Hughes.

Vad gör Hughes? Han bötfäller Elano runt 600 000 kronor och kommer troligen att sälja honom i januari nu.

What? Får spelare verkligen inte säga någonting nuförtiden? OK, hade Elano sagt att Hughes är en massmördare som inte förtjänar att träna City eller att Hughes morsa är en hora så hade jag förstått det.

Men att bli bötfälld för att säga att man är besviken för att inte spela – då har det gått för långt.

Här är hela intervjun. Förtjänade Elano verkligen att bli bötfälld? Döm själva. Själv tycker jag det är löjligt. Han har ju inte skjutit någon direkt – bara sagt vad han tycker om sin situation.

**********

Och Robinho som kapten? Jag vet inte, men det känns som en löjlig utnämning. Och det bevisar även Citys problem just nu. När Richard Dunne inte är med så saknar laget ledare.

Stephen Ireland var suverän igår och gjorde båda Citys mål. Kul för killen som har blivit mobbad för sitt han har blivit flintskallig och utskrattad för lögnerna runt grannygate.

**********

Den stora nyheten idag är att Fabio Capello har begärt att Steven Gerrard sluter upp med landslaget inför matchen mot Tyskland på onsdag. Liverpool har sagt att mittfältaren har en bristning i låret – men Capello tror inte på det.

Och jag kan förstå honom. Gerrard spelade hela matchen mot Bolton i helgen och verkade inte skadad när han lämnade planen – men ändå så meddelade Liverpool igår att han kommer att vara borta i 7-10 dagar. 7-10 dagar.

Hmmm. Det handlar alltså om runt en vecka. Vilket betyder att han kanske kan vara med mot Fulham på lördag…

Tänk om England kollar skadan idag och märker att han eller Liverpool har fejkat skadad…

**********

Tänk att Chelseas 20-årige försvarare Michael Mancienne, utlånad till Wolves just nu, är med i Englands trupp. Han har inte spelat en enda ligamatch för Chelsea. Och Darren Bent är också med. Undrens tid är sannerligen inte förbi…

**********

Den andra Premier League-matchen igår var Everton-Boro och eftersom jag satt i bilen så lyssnade jag på den matchen på radion. Den första halvleken måste ha varit usel eftersom allt kommentatorn pratade om var hur tyst och tomt det var på Goodison Park igår.

Det är börjar bli ett stort problem för Everton. Fansen har börjat svika laget. Men å andra sidan så har andra klubbar problem också: En kollega på the Guardian sa igår att även Tottenham har haft problem att få matcherna slutsålda.

**********

På tal om Tottenham. Förlust mot Fulham på Craven Cottage efter ett jättemisstag av Heurelho Gomes och matchen summerades briljant av Amy Lawrence i the Observer (Craven Cottage ligger vid Themsens vatten):

Tottenham’s supporters came to the banks of the Thames convinced Harry Redknapp could walk on water. They left wondering how quickly they could chuck their goalkeeper overboard.

**********

En tidning spekulerade till och med över vad Tottenham hade kunnat köpa för de 100 miljoner kronor de spenderade på Gomes.

2.4 Scott Carsons
4.6 avskedsvederlag till Juande Ramos
46.4 hus för genomsnittspriset här i England

**********

Kommer ni ihåg Callum Davidson? Han har inte alltid haft det så lätt, som till exempel när han blev nedslagen av Dennis Wise på ett av Leicesters träningsläger i början på 2000-talet. Wise bröt käken och näsan på honom.

Hur som helst. Jag blev glad när jag hörde att han fortfarande spelar på hög nivå och låg bakom ett av Preston North Ends mål i 3-1 segern borta mot Blackpool i the Championship igår.

Även Neil Mellor gjorde ett av målen. Kommer ni ihåg honom? Han avgjorde bland annat en match för Liverpool mot Arsenal i slutminuten under 2004-05 säsongen men som sedan behövde operera både knäna och såldes till slut till Preston.

Men med tanke på att han är en ”poor man’s Nicklas Bendtner” så hade nog inte spelat för Liverpool även om knäna hade hållt.

Kul att det går bra för honom dock.

**********

Man ska aldrig säga aldrig men nog har Arsenal förlorat för många matcher nu för att vinna ligan nu? Fyra förluster efter 0-2 nederlaget hemma mot Aston Villa i lördags och sällan vinner lag ligan om man förlorar fler än tre matcher under en säsong.

Och dessutom har Arsenal kvar att möta Chelsea, United och Liverpool på bortaplan.

**********

Villas mittfältare Steve Sidwell säger att lag i ligan nu har tappat respekten för Arsenal eftersom de redan förlorat mot lag som Hull, Fulham och Stoke.

-Man kan ladda för en match borta mot Arsenal med vetskapen att man har något att hämta. Om man jämför med Chelsea och United så är de lagen mer kliniska framför mål och gör mål på sina chanser. Så är inte fallet med Arsenal.

**********

United krossade Stoke med 5-0 och det mest intressanta med den matchen var att ungdomarna Darren Gibson och Danny Welbeck fick chansen i andra halvleken. Welbeck gjorde dessutom ett fantastiskt snyggt mål.

Det är inte bara Arsenal som har lovande, unga spelare och i morgon tänkte jag ta med en lista på de 20 mest lovande engelska spelarna som ni kan hålla ögonen på redan nu.

Marcus Christenson

Wengers, Benitez och Fergies hyckleri smittar av sig på fansen

Mitt namn är David Holmgren, jag är 27 år fyllda, bor på Söder i Stockholm, och som ni säkert redan har förstått så är jag den näste i raden av gästbloggare här på Marcus blogg. Allra först så känns det som om ett stort tack till Marcus är på sin plats; Tack, Marcus.

********

Jag tänker ta upp ett ämne som har något av en ständig aktualitet i engelsk fotboll. Ett fenomen som jag personligen både förundras och förargas över – Nämligen tränarna och deras förmåga till självrannsakan, eller kanske snarare bristen på den.

Det är väl knappast troligt att någon som följer fotbollen i England har missat ordkriget som nyligen rasade mellan Sir Alex och Real Madrids president Ramon Calderon. Upprinnelsen till det hela är förstås den gångna sommarens minst sagt infekterade historia om Ronaldos vara eller icke vara i Manchester United. Real uttryckte som bekant en tydlig önskan om att värva Ronaldo, och detta trots att han stod under kontrakt med United. Jag har inga bekymmer med att skotten med den digra meritlistan blir heligt förbannad, eller att han faktiskt pekar på vad Real har gjort fel i den här historien. Problemet för mig är istället att Sir Alex totalt verkar ha glömt bort hur det gick till när de själva skulle köpa exempelvis Hargreaves och Berbatov. Finns det någon Unitedsupporter som med handen på hjärtat kan säga att Sir Alex aldrig har gått över gränsen när det kommer till att sätta press på spelare som står under kontrakt med andra klubbar? Självklart ger det inte Real Madrid rätten att försöka påverka Ronaldo i den utsträckningen de gjort – Två fel blir aldrig ett rätt. Men nog är det en ögonbrynshöjare att Ferguson reagerar så starkt som han gör när han själv är skyldig till liknande eller till och med samma brott?

En annan herre som verkar ha skrapat ihop några högskolepoäng i dubbelmoralism är Rafa Benítez. Jag vet ingen som gnäller så mycket på spelschemat, landslagssamlingar, matchtider och tilldelandet av borta eller hemmaplan som den mannen. Mer eller mindre varje gång Liverpool spelar match på bortaplan i Champions League för att sedan tappa poäng mot något bonkegäng i Premier League så heter det att Liverpool hade tidigare avspark och därmed mindre tid till återhämtning än andra lag. Eller så heter det att man minsann fick spela bortamatch i ligan direkt efter en bortamatch i Europa, och att resandet var orsaken till de tappade poängen. Att det ser likadant ut för att de andra engelska Champions Leaguelagen är ett faktum som Benítez inte låtsas om. Förra veckan spelade Man U en stentuff match på bortaplan mot Celtic i Champions League. Tre dagar senare väntade en av säsongens tuffaste bortamatcher i ligan, nämligen den mot Arsenal. Eftersom det var en högriskmatch så var det också tidig avspark. Arsenal vann med 2-1. Efter matchen hörde jag inte Ferguson säga ett knyst om hur Celticmatchen hade satt käppar i hjulen för uppladdningen. Jag är beredd att sätta en femma eller två på att Señor Benítez hade dragit i den växeln.

Enligt mig så heter den störste hycklaren av dem alla Arsène Wenger. Jag har följt engelsk fotboll mer eller mindre så länge jag kan minnas. Och ändå kan jag inte komma på att Wenger en enda gång efter en förlust har stått upp som en man och sagt att de förlorat mot ett för dagen bättre lag. Bortförklaringarna och ursäkterna är många, och de varieras med stor fantasi. Men favoriten framför andra är förstås domarna. Jag vill absolut poängtera att jag i grunden håller med om att det finns en stor problematik vad gäller domarna i England. Många av dem är helt enkelt för dåliga för många gånger, och i för många avgörande situationer. Det måste till en lösning på det problemet. Men bara för att det finns ett rådande problem så betyder det väl ändå inte att varje tappad poäng och varje motgång kan härledas till det problemet?

Sen är det ju det här med hycklandet. Det finns så många exempel på hur Wenger rasat när spelare i andra lag betett sig illa på planen och sedan tigit som muren, eller än värre gått i försvarsställning, när hans spelare gjort exakt samma, eller liknande saker. Ingen har väl glömt vad han förra säsongen hasplade ur sig efter att Birminghams Martin Taylor tacklade Eduardo så att denne bröt foten? Wenger såg rött och hävdade på fullaste allvar att Taylor aldrig mer borde få spela fotboll. När Diaby en vecka senare blev utvisad efter en vansinnestackling på Steinsson så försvarade Wenger sin mittfältare. Rätt nyligen så förlorade Arsenal mot Stoke. Wenger hade efter den matchen en lång utläggning om hur Stokespelarna var ute efter att skada Arsenalspelarna. En bunt fegisar, menade Wenger. Deras tacklingar hade inte ens intentionen att träffa bollen. I samma match så hade Robin van Persie blivit utvisad efter en riktigt ful tackling på Sörensen. Det var visserligen inte en tackling som hade kunnat avsluta Sörensen karriär, men det var utan tvekan ett tvättäkta påhopp, det fanns en viftande armbåge med i bilden som lika bra hade kunnat träffa i ansiktet, och framför allt blir det klart klurigt att argumentera för att den tacklingen var ämnad att träffa bollen. Det var ju nämligen det Wenger mässade om. Stokespelarna var fega uslingar eftersom de aldrig ens försökte träffa bollen. Vad sa han då om van Persie som, utan att ha en tanke på bollen, på bästa hockeymanér, tacklade ned en motståndare i frustration över att matchen höll på att gå åt skogen? Han försvarade honom förstås. Om inte det är den högsta formen av hyckleri så vet jag inte vad som är det.

Men varför bemödar jag mig med att skriva om det här? Varför orkar man ens bry sig? Alla managers hycklar ju mer eller mindre. Det är ju så givet att tränare är subjektiva och enögda, det kommer med jobbet. De kanske inte ens menar allt de säger till media? Det är bara ett fasadhållande utåt. Det som tränarna egentligen tycker hålls förmodligen internt. Jahaja. Men dåså. Så länge som man kanske har ett sunt förhållande till en frågeställning internt så kan/får man häva ur sig vilken smörja som helst utåt. Det är märkligt. Jag som har hört och läst så mycket om hur kända människor är förebilder för våra unga. Vi är i dagens samhälle mer än lovligt snabba med att pracka på kända människor ett förebildsskap. Det är idrottare, musiker, politiker, tv-profiler, och fan och hans moster. Om någon skulle be mig om en kort utläggning i ämnet förebilder så skulle jag säga att det är ett ok som föräldrar och andra vuxna individer i unga människors liv främst ska bära. Jag skulle också säga att jag ärligt talat inte vet exakt hur viktigt det är med kända förebilder, det låter jag vara osagt. Jag konstaterar dock att samhället i stort verkar leta efter, och kräva den typen av förebilder. Jag konstaterar också att just fotbollstränare tydligen kommer undan med att vara hur urusla förebilder som helst – barnsliga, trångsynta, och lögnaktiga som de är. Är det inte konstigt att så få pratar om det? Det är ju en självklarhet att supportrar i allmänhet, och unga supportrar i synnerhet tar till sig det som favoritlagets tränare säger. Det är kanske ingen tillfällighet att jag upplever Uniteds fans som de som är snabbast att peka på vad andra gör fel, eller att Liverpools fans är de som gnäller mest på spelschema och landslagssamlingar, eller att Arsenal har de fans som har svårast att ta en förlust och som gnäller överlägset mest på domarna?

Sen undrar jag en sak: Är det så farligt för lagmoralen att inte skylla ifrån sig på spelschema eller domare? Är det verkligen ett så hårt slag för spelarnas självförtroende ifall deras tränare står upp rak i ryggen och säger att förlusten var rättvis? Och om nu tränaren ifråga ändå har en intern version där han faktiskt talar om för spelarna vad han egentligen tycker så får de ju ändå höra den skadliga (nåja) sanningen. Varför får inte fansen göra det då? Skadar det lagmoralen mindre att vara lögnaktig externt och sanningsenlig internt?

Och vad gäller hycklandet i sig så är jag är jag helt ärligt spytrött på det. Att peka på andras fel samtidigt som man själv faktiskt har begått eller begår samma fel är patetiskt. Att påstå att vissa saker nästan uteslutande drabbar bara en själv när det bevisligen inte är så är skrattretande. Och att fördöma beteendet hos motståndarlagens spelare samtidigt som de egna spelarna gör samma, eller ännu värre saker är ovärdigt och vämjeligt. Sedan när har fotbollstränare ett frikort att predika rätt och fel för andra, och sedan vika av ifrån vad som är rätt och fel när det gäller dem själva? Varför kommer de undan med att i ena sekunden fördöma en företeelse, för att i nästa göra, säga eller resonera på samma sätt själv? Spelarna själva kommer inte undan med det. Ett bra exempel är Steven Gerrard. Han fördömer i sin självbiografi alla spelare som filmar. När han sedan själv filmar (ja, det har faktiskt hänt ett par gånger) så blir folk som vansinniga och menar att det är första klassens hyckleri.

Eller låt oss dra en parallell till något utanför fotbollens värld. Tänk er en folkvald politiker som under en ny regering blir tilldelad posten som kulturminister. Tänk er sedan att det visar sig att denna politiker inte har betalat sin TV-licens på 16 år. Jag undrar vad som skulle hända då. Ja, just det. Det har ju hänt. Strax efter det senaste riksdagsvalet här i Sverige så fick allmänheten reda på att den nytillsatte kulturministern Cecilia Stegö Chilò ”missat” att betala sin TV-licens i sisådär ett och halvt decennium. I och med den lilla missen så hade hon förstås gjort sig förtjänt av svart bälte i hyckleri.
Konsekvensen? Hon fick sparken.

Jag säger naturligtvis inte att jag förväntar mig att varenda manager i Premier League i alla lägen ska förbli objektiv. Jag säger inte heller att det aldrig finns poänger i att utåt hålla spelarna bakom ryggen. Och självklart finns den en charm i lite gnäll och halvhetsiga meningsutbyten mellan klubbar och tränare. Jag gillar syrliga kommentarer och verbala knockouter lika mycket som alla andra. Men det finns en gräns. Och när lite vardagligt gnäll istället blir en falsk sanning, när lite charmigt ordkrigande blir rent hyckleri, eller när subjektivitet övergår i något totalt verklighetsfrånvänt så är den gränsen passerad. Och saken blir knappast bättre när dessa herrar passerar gränsen så ofta och så mycket att folk kring fotbollen knappt reagerar längre.

*******
Det var allt för mig. Jag ber att få tacka, och jag hoppas att ni tog er igenom texten, och att ni hade överseende med att den var av modell längre. Jag kommer självklart att läsa och besvara de kommentarer som dyker upp här. Men om någon eller några läsare vill prata eller diskutera på ett mer direkt sätt så nås jag på även på holmgren_david@hotmail. Ännu en gång; Tack, Marcus.

// David Holmgren

Marcus Christenson

En balettdansör skulle hjälpa spelarna att fira mål

Så var det dags för ännu en gästblogg, och den här gången kommer den att författas av mig; Jakob Svedbom. Mitt lag är Blackburn Rovers, och vi har haft bättre stunder tillsammans än vad fallet är just nu. De 6 senaste hemmamatcherna har Blackburn producerat 3 mål och parkerar därmed på 15: e plats i tabellen samtidigt som man är det lag i Premier League som har använt sig av flest spelare i startelvan. Vänsterbacken Stephen Warnock spelar innermittfält, Roque Santa Cruz är skadad, Benni McCarthy är överviktig och Jason Roberts nästan ordinarie. Misären är dock inte i närheten av vad supportrar till Queens Park Rangers fick stå ut med i mitten av 90: talet. QPR var tungt förankrade under Premier Leagues nedflyttningsstreck efter ungefär halva säsongen, och nedflyttning till nuvarande Championship såg alltmer troligt ut. Då kablade engelska Sky Sports ut bilder på QPR-spelare som extratränade. På målgester. Under ledning av en inhyrd balettdansör hoppade spelarna omkring i grupp på planen för att kunna utföra mer eller mindre avancerade kollektiva målfiranden. Mycket riktigt åkte man ner i Championship vid säsongens slut, och har inte setts till i Premier League sen dess. Efter detta minne kan jag efter varje misslyckad värvning eller horribelt försvarsmisstag som Blackburn gör alltid se tillbaka på QPR-spelarnas piruetter och mänskliga pyramider och kunna tänka på att det finns dem som har haft det värre.

***

När Blackburn gick upp till Premier League igen säsongen 2001/2002 slog klubben transferrekord genom att köpa Andy Cole ifrån Manchester United för 8 miljoner £. Affären har senare ifrågasatts eftersom den dåvarande tränaren Graeme Souness ägde aktier i Coles agentbolag och troligtvis tjänade en rejäl hacka själv på övergången, men under den aktuella säsongen var det svårt att klaga på överraskningsvärvningen. Cole gjorde 9 mål på 15 matcher varav ett var helt avgörande i ligacupfinalen mot Tottenham. Tack vare Coles mål slutade Blackburn på 10: e plats som nykomlingar den säsongen. Karriären började efter det här halta och två säsonger senare flyttade en åldrande Cole efter ett bråk med Souness för att pröva lyckan i en ständig spiral av engelska klubbar; Fulham, Portsmouth, Sunderland, Burnley, Nottingham Forest… Som Blackburnsupporter minns man trots allt Cole med glädje, och därför uppmärksammar jag att han nu bestämt sig för att lägga skorna på hyllan. I en intervju med The Times säger han att han känt sig motarbetad av Forests manager Colin Calderwood (minns ni honom?) och därför känner att han inte har något mer att ge för klubben. Nu är drömmen att påbörja en managerkarriär, och allra helst ska den starta under den gamle lagkamraten Paul Ince hos, just det, Blackburn. Om det ska bli någon manager av Cole så bör han dock fila på sin mediahantering; i Times artikel citeras han nämligen i stycket över denna önskan om arbetsgivare med att kalla flytten till Blackburn 2001 “probably the biggest mistake I’ve ever made”.

***

De flesta minns nog Cole bäst för hans tid i Manchester United som anfallare tillsammans med Dwight Yorke. De två hade ett samförstånd i sitt spel som gjorde dem till ett extremt målfarligt anfallspar. Jag känner en saknad för uttrycket anfallspar, som mer eller mindre försvunnit ifrån dagens fotboll. Dels är det med dagens högre tempo och fler matcher svårt att låta två spelare spela tillsammans under flera matcher i följd, och dels har anfallsparen allt mer ersatts av en ensam anfallare i laguppställningarna. Fotbollen har inte blivit sämre, men visst saknar man kombinationer som Cole-Yorke i Manchester United, Fowler-Collymoore i Liverpool, Sheringham-Klinsmann i Tottenham eller Shearer-Sutton i Blackburn? Hoppet för oss anfallsparsentusiaster verkar för tillfället ligga hos Wigan och Hull, där man sett till att kombinera storlek, kraft och snabbhet till två riktiga mardrömspar.

Zaki-Heskey och Cousin-King bidrar förvisso med mål, men är också rena pesten för en backlinje att utsättas för under 90 minuter vilket öppnar luckor för andra spelare. Kanske vågar man hoppas på en renässans för anfallsparen i England framöver?

***

Inför säsongen så trodde jag att Johan Elmander hade alla möjligheter att bilda ett lika tungt anfallspar tillsammans med Kevin Davies, men Elmander varit skadad och haft väldigt liten del i Bolton hittills i år. Fansen och ledningen verkar allt tröttare på den dyre svensken som bara är skadad och matchotränad om vartannat. Till och med Boltontränaren Gary Megson skrek från bänken under matchen mot Hull: ”Johan, get your workrate up!”

Om man inte tycker att Elmander kämpar och springer tillräckligt under en match har iallafall jag svårt att se hur man ska kunna uppskatta hans andra kvalitéer… Kanske kommer vi snart att lägga Elmander på den föga hedrande högen av svenska forwardsfloppar i Premier League? Där Markus Allbäck trängs med Marino Rahmberg och Martin Dahlin medan Rade Prica kravlar någonstans i mitten. På tal om floppar så räknas förresten just Kevin Davies till en av Blackburns största sådana. Han värvades som ung och lovande från Southampton för 7,5 miljoner pund och svarade sedan upp till förväntningarna med att göra 1 mål på 24 matcher i en säsong som slutade med att Blackburn åkte ur Premier League.

***

Så är vi alltså tillbaka där bloggen startade: Vid surheten och meditationen över det egna lagets tillkortakommanden. Att tänka på dem som har det värre må vara effektivt på kort sikt, men så fort ett nytt misslyckande dyker upp försvinner genast de andras problem. Lite som den där jobbiga parmiddagen du inte vill gå på eller det tidiga klockslag du måste stiga upp ur sängen på imorgon. Sätt det bredvid världens alla lidanden så bleknar problemen åtminstone i perspektiv, men visst finns de fortfarande kvar? Sådan är lotten för oss supporters till lag ifrån tabellens mitt och botten, men det är onekligen värt det så länge vi får se till exempel Andy Cole sätta 4-3 på Liverpool med en fräsande volley en kvällsmatch år 2002 någon gång då och då… Vid just de tillfällena spelar det liksom ingen roll om vänsterbacken Stephen Warnock spelar innermittfält, Roque Santa Cruz är skadad, Benni McCarthy är överviktig och Jason Roberts nästan ordinarie.

Tack för er tid/Jakob Svedbom

Marcus Christenson

I Liverpool väljer man inte sida - lagen väljer människor

Jag heter Carl-Martin Landquist och har fått äran att försöka fylla det stora tomrum som Marcus lämnar efter sig här på fotbollskanalen när han åker på semester. I korthet är jag en kille som är 27 år gammal, bördig på västkusten, intresserad av fotboll i allmänhet och Liverpool FC i synnerhet. Min egen karriär sträcker sig inte längre än de lägre divisionerna, men jag tror mig i likhet med många andra kunna en hel del om fotboll, speciellt när tränare borde agera annorlunda.

Den 27:e september tidigare i år befann jag mig för första gången i staden Liverpool, äntligen var det dags att se laget Liverpool FC. Otaliga gånger har jag funderat på, och fått frågan varför just Liverpool FC? Ju mer jag har funderat på det desto mer har sannolikheten uppenbarat sig att det kanske inte var jag som valde, Liverpool kanske valde mig?

Taxin tar sig genom nedslitna kvarter in mot Liverpools stadskärna. Överallt finns tecknen, blått och rött, från minsta pojke med Evertons blåa hemmaställ från topp till tå, till de jättelika affärerna i centrum som enbart säljer artiklar med klubbarnas färger.

Liverpool har svårt att bestämma sig för om staden fortfarande är en arbetarstad med ruffiga hamnkvarter och som genomsyras av uppfattningen att det är vi mot världen, såväl staden som fotbollslag. Eller om det är en fullfjädrad kulturhuvudstad i Europa 2008 som stolt sträcker på sig, visar upp sina K-märkta byggnader, designerinredda caféer och gallerior. The Fab 4’s scener är varsamt bevarade på The Casbah, där den osannolika resan började och Merseybeaten tog sina första vacklande steg. Derbyt är mindre än tolv timmar bort.

Liverpool är ingen stad där människor väljer sida, lagen väljer människor. Tiderna när Everton och Liverpool slogs om ligatitlarna är förbi, men historien och arvet vilar tungt på stadens människor. Historien och familjen som gör att du är röd eller blå, strax innan det att du har sparkat din första boll.

Resan ut till ett Goodison Park som badar i höstsolen går genom villaområde efter villaområde, medan husen runt Anfield Road dras med utslagna rutor. Skyltar förkunnar att varje människa gör säkrast att hålla sig därifrån, glassplitter skall hindra de som ens kommer på tanken att klättra över murarna som omger de övergivna husen. Den känns som arenorna ligger i skilda världar, medan sanningen är att det enda som skiljer dem är Stanley Park. En promenad på inte ens tio minuter.

Vi tar den obligatoriska turen på Anfields museum, där ett enda minne och pokal är stort nog för att få plats bland allt silver klubben bärgade under den senaste storhetstiden; Champions League-pokalen från 2005. Utanför arenan börjar fansen samlas, på pubarna finns de som alltid sitter på samma ställe innan match, utanför puben träffas pojkarna med medhavd öl och näsor för mer än alkohol. Vi hittar ett fik som serverar frukost, spruckna orange plaststolar och planscher som ser ut att ha suttit där sedan Dalglish var en av hjältarna karakteriserar inredningen. Kaffet som serverades hade säkert smakat tveksamt, men den skarpa doften av klorin som vilade i lokalen gjorde det omöjligt att avgöra om så var fallet.

Everton är lillebror nuförtiden och gör sitt yttersta för att visa vems hus det är. Likt ett engelskt derby börjar matchen i ett oerhört tempo, det är som en tungviktsmatch med två kämpar där ett mästarbälte står på spel. Liverpool har bältet och utmanaren jabbar konstant med ett bra fotarbete för att hitta en lucka i mästarens försvar. Mästaren bygger upp sina anfall omsorgsfullt, långa tunga kombinationer för att nöta ner, trötta ut motståndaren. Ronderna avlöser varandra, utmanaren har förstått att chansen till vinst ligger i att lita på laget och taktiken som följs slaviskt. Med lite längre tånaglar hade mästaren behövt ta räkning.

Till slut blir matandet för mycket, löpningarna färre, marginalerna mindre och plötsligt är bollen borta, blottade med garden nere. Samma kombination igen, säkert tionde gången, pressen hinner inte dit. Bollen går i djupled och nu är utmanaren på hälarna, blundandes, ryggandes tillbaka för att undvika det oundvikliga, men det går inte. Den som absolut inte får glömmas bort och lämnas helt ensam i straffområdet har en ocean att löpa på, Fernando Torres. Med en självklarhet, lika stor som att Albert Dock är ett landmärke vid Mersey, slår han in 1-0.

Räkningen ger tid till lite vila och återhämtning men det räcker inte, mästaren har likt ett rovdjur sett sin motståndares svaghet. Det dröjer inte länge innan nästa attack drabbar ett Everton som redan går på knäna, 2-0, knock out, game over. Allt som finns kvar är frustration, Cahill försöker bita av Alonso örat, men missar och blir utvisad.

Sakta men säkert lämnar det blå havet Goodison, säsongen har inte börjat bra och än en gång har den röda ärkerivalen visat sig för stark.

Tillbaka på Lime Street går livet vidare för den lilla pojken i Evertonmundering, för vägarbetaren med The Live Bird på sin neongula väst och för den gamla damen som tar sin morgonpromenad med sin klubbpin i rockslaget. De har inte valt vilket lag som är deras, staden och lagen valde dem. Kanske valde det mig också.

Liverpools säsong har fortsatt i en stil som inte har setts sedan 2002, då ledde serieledning enbart till att klubben hamnade i sin största svacka på över 70 år. Det är med fotboll som med livet, det gäller att njuta under de korta stunder som stavas lycka, därför njuter jag nu då Liverpools tillvaro morgonen den 9:e november stavas serieledning.

Tack alla ni som läste och stort tack till Marcus som gav mig möjligheten.
You’ll Never Walk Alone!

Marcus Christenson

Jag mår fysiskt dåligt av journalistiken i England

Här kommer nästa gästblogg under Marcus semester. Den är skriven av mig, Tony Wågman, en 30-årig Halmstadbo med rötterna i småländska Tranås, en stad som bland annat kan stoltsera med tillverkningen av Stigas gräsklippare och Pastejkökets leverpastej. Jag följer Premier League mycket intensivt, bland annat genom att dagligen läsa flertalet av de (mer trovärdiga) engelska tidningarna och se sportrapporteringen på BBC och SKY så gott det går.

****************

Mot bakgrund av det, hade jag tänkt ägna inlägget åt att diskutera vad jag upplever vara en dubbelbottnad, motsägelsefull och i vissa fall direkt lögnaktig rapportering av vissa aspekter av den engelska fotbollen från engelska medier. Spridningen av den här informationen leder till att felaktiga föreställningar skapas och sprids, i förlängningen till oss supportrar. Det är något vi hängivna fotbollsälskare varken förtjänar eller ska behöva acceptera.

****************

Det i mina ögon mest uppenbara exemplet handlar om det journalister väljer att kalla ”rotationssystem”, det vill säga hur tränare systematiskt väljer att vila vissa spelare under säsongen. De lag som kan tänkas ha det största behovet av att rotera är de som spelar många matcher och samtidigt har breda trupper, det vill säga framför allt ”the Big Four” i P.L. Vem är det då av de tränarna som roterat mest de senaste åren?

****************

Den bild som målas upp i de engelska tidningarnas matchrapportering ger otvivelaktigt bilden av Rafael Benitez som den störste ”syndabocken” på området. Jag skriver syndabock eftersom medierna konstant utgår från att rotation gör att lag förlorar snarare än vinner matcher. Dessutom upplever jag det som att det har skrivits (och fortfarande skrivs) åtskilliga fler spaltmeter om Benitez roterande jämfört med Ferguson, Wenger och Mourinho/Grant (numera Scolari). Rätta mig gärna om ni tycker jag har fel. Hur som helst, i mina ögon pågår en hjärntvätt av läsare och lyssnare i syfte att få folk att tro att det bästa receptet för att vinna titlar är att starta med samma 11:a vecka ut och vecka in och att Benitez är en dåre som inte ser de negativa effekterna av att inte göra så.

****************

Till slut blev jag förbannad. Journalistiken var så okritisk och oreflekterande att jag började må fysiskt dåligt när jag läste eländet. Mitt illamående lättade när jag läste Paul Tomkins ”An Anfield Anthology”. Författaren visar på att Benitez roterar lika mycket som både Ferguson och Mourinho. Säsongen 06-07 gjorde Benitez i genomsnitt 3,0 förändringar/match (räknat utifrån föregående match) Fergusons snitt är exakt lika högt som Benitez den säsongen. Lägg därtill att även Mourinho gjorde 3,0 förändringar/match under säsongen 05-06. I ljuset av detta förefaller det ytterst märkligt att kritik oftast riktas mot Benitez och inte de andra två.

****************

Det sägs ju att det finns lögn, förbannad lögn och statistik. Jag håller inte riktigt med, utan vill påstå att här gäller istället något i stil med ”lögn, förbannad lögn och journalistik”. Utgångspunkten att rotation leder till sämre resultat över tid har mig veterligen mycket sällan underbyggts med relevanta argument. I de fall Benitez roterat låt säga 5 spelare och spelat 1-1 hemma mot Wigan så har rotation förts fram som den enda förklaringen till att Liverpool inte vann. Det spelar ingen roll om man skjutit fem i trävirket, haft 29-2 i målchanser och släppt in ett mål som touchat två Wigan-spelare på vägen in i mål, det är ändå rotationens fel. Den person som kan bevisa för mig hur det sambandet ser ut, ska jag stå i någon form av livsskuld till. Blindheten för andra faktorers påverkan verkar således vara total. Vad hände med hemma/bortaplan, taktik, spelarnas kvalitet, spelarnas fysik, motivation, domarinsatsen och individuella misstag?

****************

Om det ändå vore så bra att kritiken mot rotation varit konsekvent. Då hade jag möjligtvis kunnat respektera den. Men här finns ytterligare en motsägelsefullhet. Ett gyllene exempel var när Liverpool höll på att åka ur C.L-gruppspelet förra säsongen. Efter förlusten hemma mot Marseille hävdade BBC:s ”experter” (egentligen hatar jag att kalla dem så, eftersom de sällan har kunskapen att förtjäna den yrkestiteln) att det var rotationssystemets fel att laget presterade under sin normala kapacitet.

****************

Nästkommande match i C.L förlorade man mot Besiktas med 2-1, men vid det tillfället hade Benitez behållit stora delar av laget (inklusive anfallsparet) som slagit Everton helgen innan. Samma ”experter” lyckades ändå på nåt märkligt sätt hävda att förlusten var rotationssystemets fel. Kritiken bottnade i beslutet att bänka Crouch eftersom han en minut efter att ha kommit in på planen reducerade till 2-1. Poängen är att hade Benitez startat med Crouch i Turkiet hade han roterat. En Liverpool-förlust med Crouch från start hade då istället kritiserats för bristen på kontinuitet i anfallsspelet. Som ni förstår kan ”experterna” ha rätt på en av punkterna, men knappast båda. Ingen som helst hänsyn tas till vad som sagts tidigare, vilket gör det hela sjukt pinsamt. Kritiken antar alltså olika form och logik, vilket blir orimligt och inkonsekvent. Det går liksom inte att byta åsikt varje vecka om man ska någon trovärdighet kvar.

****************

Behöver man bry sig om det här? Ja, jag vill med en dåres envishet hävda det. Ni har säkert förstått att jag hejar på Liverpool, men detta är inget brandtal för att försvara ”min” klubb eller ”vår” tränare. Det är ett försök till att avslöja den undermåliga rapportering och granskning som i allra högsta grad är närvarande inom fotbollen (och inom andra sporter också för den delen) Supportrar ägnar så mycket tid, energi och resurser på att följa ett lag, en liga, en idrott att vi har rätt till en nyanserad och rättvisande mediebild kring sporten fotboll. Men det verkar som att hetsjakten på lösnummerförsäljning gör att det tummas på eftertanke, reflektion och analys.

****************

Slutligen ett stort tack till Marcus som gav mig chansen att uttrycka mina åsikter här på bloggen! Ha det gött allihop!

/Tony

Marcus Christenson

Här är Premier Leagues tio bästa målvakter

Mitt namn är Niklas och jag är 18 år, och en stor del av mitt liv kretsar kring fotboll, och då framförallt Arsenal, plus mitt eget spel.

Jag har fått äran att få ta hand om Marcus Christensons blogg för en dag. En stor ära för mig men samtidigt har jag funderat en hel del på det efteråt.

Vad ska alla läsare tycka? Men då jag hoppas att alla här inne är tillräckligt smarta så jämförs jag garanterat inte med överhuvudet här.. Hans englands-blogg är, för mig, Sveriges bästa.

Jag skall lista de 10 bästa målvakterna i Premier League, och skriva lite nödvändig, eller onödig, fakta om dem. Det inte en lista på hur bra klubblaget de spelar i är, utan hur bra målvakterna är.

Jag tar heller inte hänsyn till någon enstaka händelse så som exempelvis en tavla. Det händer alla målvakter. Och sedan är det viktigt att poängtera att jag listar målvakterna efter hur jag känner och tycker!

Sedan om ni läsare har andra åsikter är en annan sak, men eftersom kritik är viktigt så skall det bli kul hur ni ser på det hela. 🙂

Så, nu till min lista!

10. Mark Schwarzer, Fulham
Även om Mark Schwarzer börjar bli gammal håller han än. Han är en riktig trotjänare och är aldrig skadad. Han skrev inför denna säsongen på för Fulham men innan dess stod han för Middlesbrough, där han gjorde hela 367 matcher. Det är flest matcher i en och samma klubb för en Premier Leaguespelare. Han är framförallt bra i hela straffområdet och trots sina 195 centimeter och 36 år är han faktiskt en av de snabbaste målvakterna i Premier League. Bra räckvidd men släpper in lite enkla mål ibland. Har gjort 61 A-lndskamper för Australien och storspelade för landslaget i VM 2006.

9. Chris Kirkland, Wigan
När Chris Kirkland var en liten pojk så satsade hans far 1300 kronor på att hans son skulle spela landslagsfotboll en dag. Något som skulle ge hans far 130 000 kronor om det skulle ske. I Augusti 2006 skedde det, när Chris fick stå mot Grekland. Chris står till vardags i Wigan där han sköter sig på ett mycket bra sätt. Han har fortfarande många år framför sig med sina 26 år. Hans styrkor är hans spänst, reflexer och hans ledarskap. Han är dock ganska skadebenägen.

8. Scott Carson, WBA
Scott Carson, född 1985, är en riktig framtidsmålvakt och har alla förutsättningar till att bli en av de bästa. Han tillhörde Liverpool fram tills inför denna säsongen då han skrev på för West Bromwich. Han spelade bara 4 matcher med Liverpool och under tiden var han utlånad till Sheffield Wednesday, Charlton och Aston Villa där han skötte sig väldigt bra. Han har redan debuterat i det Engelska landslaget och ses väl som en väldigt het kandidat till den posten även i framtiden. Som bekant har England inte haft en riktig världsmålvakt på flera år och jag tror att Scott Carson kommer att bli en inom en snar framtid. Sin första tävlingsmatch gjorde han mot Kroatien och han släppte in tre mål, England misslyckades med att kvalificera sig till EM och han fick skulden för det första målet. Kanske inte lättaste matchen att debutera i….

7. Manuel Almunia, Arsenal
En del blev ganska förvånade när den relativt okände spanjoren tog över förstaplatsen i Arsenals mål istället för Jens Lehmann. Kanske inte förvånande i sig eftersom Jens inledde säsongen med två dundertabbar. Men Manuel imponerade på de flesta och inte minst på Arsene Wenger. Har dock inte allt som behövs för att vara en riktig världsmålvakt, men med sin ringa ålder (31) i målvaktsbranschen vet man aldrig. Bra närkampsspel och reflexer. Bra i luften men har en förmåga att "somna" på planen och släppa in enkla mål.

6. Brad Friedel, Aston Villa
Med sina 37 år är Bradley Friedel en av de äldsta målvakterna i Premier League. Men för det är han absolut ingen dålig målvakt. Men han var ganska långt ifrån att bli målvakt från början. Han började som anfallare, och det var nära att det blev basket för Brad i stället. Och man kan väl säga att han valde rätt. Han var med sina 287 matcher och 1 mål en riktig trotjänare för sitt Blackburn. Men ing´för denna säsongen valde han att flytta vidare till Aston Villa innan han avslutar sin karriär i Columbus Crew. Slutade i landslaget 2005 efter 82 landskamper.

5.Craig Gordon, Sunderland
Craig Gordon är kanske en av de mest hängivna Hearts-supportrarna som finns. Då kanske det heller inte blev en slump att det just blev Hearts till en början. Han blev också den yngste någonsin med sina 24 år att väljas in i Hearts Hall of Fame. Med sina 195 centimeter har han den perfekta längden för målvaktsposten och han är en väldigt bra målvakt i just luftrummet. Han har mycket bra reflexer och skulle kunna spela i ett bättre lag än Sunderland. Men vem vet vad Roy Keane och Craig Gordon kan göra? Kanske är Sunderland ett framtida topplag med just Craig mellan stolparna. Men Craig har inte alltid varit Roy´s favorit. Efter en match mot Everton då han släppte in 7 mål förlorade han förstaplatsen i målet, men behövde inte vänta alltför länge tills han fick tillbaka den.

4. Pepe Reina, Liverpool
Att stå öga mot öga med José "Pepe" Reina från straffpunkten är inget du suktar efter. Han är en enorm straffsparksräddare och har räddat Liverpool från många nederlag. Han är en väldigt bra linjemålvakt, något som han ärvt från sin pappa, tidigare stormålvakt i Atletico Madrid. Båda två har också förlorat en Champions League-final. Han har fått ta emot priset Premiership Golden Gloves Award tre gånger efter att ha hållt nollan flest gånger på en säsong.

3. Edvin van der Sar, Manchester United
Säg Edvin van der Sar och många försvarare som inte spelar i Manchester United blir oroliga. Med sina långa utkast och sin känsla i båda fötterna är han utomordentligt bra på att vända spelet. Nämn honom och ingen som tillhör Manchester United blir orolig. Han lyckades ta över efter Peter Schmeichel, något som varken Barthez, Bosnich, Howard eller Carroll lyckades med. Han har fortfarande sin pänst kvar men snabbheten har försämrats lite sedan tiden i Juve och Fulham men framförallt tiden då han vann Champions League med sitt kära Ajax. Alltid lugn, styr över sina försvarare på ett exemplariskt vis. Fler landskamper än någon annan holländare

2. Shay Given, Newcastle
Shay Given är min absoluta favoritmålvakt i Premier League. Han är inte bara en stor målvakt, utan även en stor människa. Shay Given är djupt troende katolik, och döpt av Johannes Paulus II. Han skänker en stor del av sin lön till välgörenhet och spelar alltid med policyn fair-play. "I can always look a player in his eyes after a game." är ett citat hämtat ur en intervju med Shay. Även Shay har varit nära ett relativt tidigt slut på karriären. Men kollisionen med Marlon Harewood år 2006 stoppade inte Shay från att, 6 veckor senare, spela igen. Ansågs med sina 183 centimeter vara för kort för att vara en toppmålvakt.

1. Petr Cech, Chelsea
Han är given för mig på förstaplatsen. Petr Cech är en väldigt stor anledning till att Chelsea har vunnit Premier League två gånger, Ligacupen två gånger, och FA-cupen. Han var den absolut största anledningen till att Tjeckien vann U21-EM 2002. Men han kunde ha fått sluta sin karriär tidigt, redan som 24 år ung. Alla vet nog vad som hände, men för att friska upp minnena så kolliderade han med Stephen Hunt i Reading. Petr fick en allvarlig fraktur i kraniet och hade till och med tur som överlevde. Världens bästa linjemålvakt, ett minus i luftrummet dock.

Sådär!! Nu är det klart och jag hoppas att ni gillar läsningen. Det är svårare än man tror att göra en sådan här lista.
Jag vill passa på att tacka Marcus för förtroendet.

Marcus Christenson

"The world’s most dysfunctional football club"

Jag heter Peter Holm och inleder gästbloggandet under Marcus Christensons semester. Jag är en tjugoettårig stockholmare vars vardag präglas starkt av min kärlek till det som kommit att bli "The world’s most dysfunctional football club". Givetvis är det Newcastle United Football Club jag talar om.

**********

Jag tänkte inleda bloggen med en återblick på senaste omgången. Vi börjar med resultaten.

Everton 1 – Fulham 0
Chelsea 5 – Sunderland 0
Middlesbrough 1 – West Ham 1
Portsmouth 1 – Wigan 2
Stoke 2 – Arsenal 1
West Brom 2 – Blackburn 2
Spurs 2 – Liverpool 1
Bolton 2 – Manchester City 0

**********

Redknapps effekt på Spurs får man inte blunda för. Jag såg själv matchen mot Liverpool där jag aldrig trodde på en vändning förrän det var ett faktum. Jag börjar nu på allvar fundera på om inte Tottenham kommer sluta på en UEFA cup plats. Harry har under sin tid på sydkusten visat upp en imponerande fingertoppkänsla när det kommer till värvningar. Spelare som Sol Campbell, Kranjcar, Defoe osv har verkligen gått in och förstärkt laget efter det att man säkrat deras underskrifter. En annan som är värdig att ta upp är Diarra. Mannen som mycket väl kan visa sig bli den perfekta lösningen på Tottenhams
mittfältsproblem.

**********

Övriga noteringar från helgen:

All heder till Stoke som tycks ha ligans mest effektivaste anfallsvapen i Rory Delaps inkast. Man kan dock inte dra sig från att undra om Arsenal redan nu kan avskrivas från Premier League guldet. Det känns så.

Chelsea har nu gjort hela tjugosju mål och bara släppt in fyra efter helgens 5-0 förnedring av "The Great Unwashed". Kan någon verkligen rå på dem i år? Jag tippade på Man U innan säsongen som seriesegrare men jag blir allt mer osäker på om jag får rätt. Personligen så tror jag vintermånaderna blir avgörande i längden. Den klubben som klarar de bäst kommer nog att vinna. Liverpools inblandning i denna kamp tror jag först på när vi står där i slutskedet av säsongen och klubben fortfarande är med.

Amr Zaki fortsätter att imponera. Likaså Palacios, Valencia och Heskey när Wigan kom tillbaka på vinnande vägar igen efter 2-1 bortavinsten mot Pompey. Bruce måste dock börja värva defensiva spelare av samma dignitet som dessa fyra herrar. De släpper förvisso inte in för mycket men Melichot-Bramble-Boyce-Figueroa är ingen backlinje för den övre halvan.

West Brom bröt sin tre matcher långa förlustsvit med ett kryss hemma mot Blackburn. Jag gillar Mowbray och det han byggt upp men man kan allt fråga sig om de har spelarna för att klara av spel i the Premiership. I mina ögon var detta en match de hade behövt vinna till varje pris med tanke på att Liverpool (Borta) och Chelsea (Hemma) nu står på tur.

**********

Newcastle tar ikväll emot Aston Villa på Saint James’ Park. En intressant match med två klubbar som är varandras raka motsats. Birminghamklubben har en sund ägare, en duktig manager som får ut det bästa av sina spelare och som har en röd tråd i allt det han gör. I kontrast till det står vi här i en fortsatt oviss tillvaro utan permanent manager, ägare som vill sälja och ledning som förväntas sparkas. Matchen borde bara kunna sluta på ett sätt. Jag tror också den gör det. 3-1 till Villa tippar jag på.

**********

Vi ligger nu sist om vi inte plockar poäng ikväll. Det är för oss skator oförståeligt med tanke på att vi låg på en femtonde plats efter tisdagens vinst. Det vänder verkligen fort i serien denna säsong. Kul för underhållningsvärdet men deprimerande för oss vars klubb riskerar att hamna under strecket. Notera förövrigt att Spurs kommer att ligga sist igen om vi plockar poäng. Det känns nästan orealistiskt med tanke på deras omvandling de senaste två veckorna.

**********

På tal om Villa… Jag trodde redan i somras att de var de enda som kunde utmana om en Champions League plats denna säsong. De är nämligen det enda mittenlaget som hela tiden tycks vidareutvecklas. Everton följer alltid upp en stark säsong med ett mellan år. The Villains tycks också vara ett jämnare lag än vad Manchester City och Tottenham är vilket betyder mest i längden. Jag tror dock att O’Neill behöver ytterligare två eller tre klasspelare för att kunna slå sig in i toppkvartetten.

**********

Över till Newcastle nu. Det finns mycket jag vill säga men det finns varken tid eller rum för allt. Jag har därför valt att försöka klargöra vad det är vi skator egentligen vill se från vår klubb. Bilden av oss som personer med en gigantisk hunger för titlar och framgångar är inte korrekt. Det vi strävar efter är att få se ett underhållande lag som kan ställa till med vad som helst.

Det hela hänger ihop med vår historia och starka koppling till klubbens fans. Personligen har jag tillbringat en hel del av min fritid åt klubbhistorik och det finns två återkommande faktorer. Den första är att vi alltid nått framgång genom att vara ett offensivt spelande lag. Den andra är att av alla dessa talangfulla individer vi haft så har det alltid funnits en klassisk nummer nia som varit lagets stora stjärna. Denna tradition sträcker sig hela vägen tillbaka till första decenniet på 1900-talet. Newcastle vann då tre ligatitlar och spelade hela fem FA cup finaler under loppet av åtta säsonger. Fyra utav dessa fem finaler förlorade man. Anledningen till det uppgavs då vara att Newcastle var för "scientific". Intressant. Jag önskar vi vore mer vetenskapliga idag.

**********

Den viktigaste faktorn av allt är klubbens fans. Geordies (benämning om någon som härstammar från Tyneside) känner en oerhörd stolthet över deras ursprung. En stolthet som är svår att återfinna på andra platser jorden över. Newcastle United utgör en stor del utav denna stolthet. Det är regionens stora ansikte utåt.

**********

På tal om Geordie Pride så bör man påpeka en viktig faktor i sammanhanget. De gillar verkligen Geordies som visar upp sin stolthet inför allmänheten. Ett praktexempel på det är Paul "Gazza" Gascoigne som alltid kommer att vara älskad på Tyneside efter bland annat hans låtar Fog on the Tyne och Geordie Boys från tidigt nittiotal. Motsatt effekt finns också och kommer in i bilden när vi talar om Steve Bruce, Sir Bobby Charlton eller Sting. De tycks vara Geordies när det själva passar dem. Det uppskattas inte. Tänk på det nästa gång någon hävdar att Bruce vore perfekt som manager för oss…

**********

Likt många andra fotbollsklubbar i England har Newcastle en stark koppling till den gamla arbetarklassen. Behovet av att förgylla vardagen för gruvarbetarna och skeppsvarvarna var stor. De avslutade alltid en veckas hårt arbete med en visit på Saint James’. Arbetarklassen lever förvisso inte kvar idag (inte alls i samma utsträckning i alla fall) men det återfinns många spår. Geordie folket är oerhört stolta över sin arbetarklass bakgrund.

**********

Traditionens makt är stor inom fotbollen. Dagens supportrar har präglats starkt utav dessa faktorer. Man vill se ett lag som underhåller. Med Kevin Keegans 90 tals era och Sir Bobbys ledarskap i färskt minne har detta förstärkts. Det betyder dock inte att vi måste åstadkomma resultat med omedelbar verkan. Sir Bobby Robsons tid i klubben är ett perfekt exempel på det. Under sina två inledande säsonger i klubben slutade vi på en elfte plats. Det som gjorde att han fick sitta kvar var det faktum att man hela tiden såg en stadig utveckling i rätt riktning.

**********

Det är sådana här matcher vi vill uppleva igen. Kan ni tänka er att vi dagarna före åkte till Highbury och slog Arsenal med 3-1? Båda vinsterna innebar för övrigt att vi till julen gått upp i serieledning. Vad saker och ting har förändrats genom åren…

**********

Vi avslutar allting med lite marknadsföring från klubbar runtom i ligan. I veckan som gick har både Sunderland och Tottenham gått lite för långt i sina försök om att tjäna pengar på sina egna fans. Nog för att de fick uppleva speciella matcher mot sina ärkerivaler men vad händer när de besegrar oss/Arsenal i en cup final? Det här är ett perfekt exempel på smådetaljer som gör att i alla fall jag tappar lite utav min kärlek till idrotten. Jag tackar därför Manchester City som tagit marknadsföring in i en ny värld. Klockrent! (För er som inte förstår så gå tillbaka och leta upp Christensons inlägg om Steve McClaren)

Därmed tackar jag för mig.

// Peter Holm

Marcus Christenson
ANNONS
ANNONS

Hej, du har en äldre version av webbläsare

För en bättre upplevelse på fotbollskanalen, vänligen byt till senare version

chrome
safari
ie
firefox
Fortsätt ändå