Terry vann matchen åt City - samt Ramseys hemska skada

Cesc Fabregas slog sig själv på låret flera gånger i förtvivlan. Thomas Vermaelen såg ut som han var på väg att kräkas. Sol Campbell såg bara tom ut.

Shawcross såg ut att gråta när han gick av planen efter att ha blivit utvisad.

**********

Jag vet inte hur de gjorde i Sverige (eller om ni får exakt samma bilder som vi i England) men skadan var så otäck att vi inte fick se en enda repris. Man kunde dock se där han låg på marken att han hade brutit benet. Det bara hängde där. 

Det är bara att hoppas att 19-åringen kan komma tillbaka.

**********

För Arsenal var incidenten skrämmande lik när Eduardo skadade sig mot Birmingham den 22 februari 2008. Den gången blev det 2-2 och Arsenal vann bara en av de nästa sex ligamatcherna och chanserna att vinna titeln försvann.

Men mot Stoke igår vann alltså Arsenal med 3-1. Och största skillnaden jämfört med Birminghammatchen var kanske att man den här gången inte hade en lagkapten som fick tuppjuck och agerade som en sju-åringen och sparkade reklamskyltar och satt ner på mittplan och tjurade…

**********

Arsenal är nu bara tre poäng efter Chelsea och två poäng efter United. It’s officially a three-horse race!

**********

Efter matchen sa Arsene Wenger att Shawcross tackling var “oacceptabel” och att Fabregas sa att Arsenal behöver mer skydd från domarna.

Tre hemska skador – Diaby, Eduardo och Ramsey – kan inte vara en tillfällighet, menade de.

Men jag tror att det har varit just det. Tillfälligheter.

**********

OK, jag vet att vi har hört och läst alldeles för mycket om Terry-Bridge affären och att vi är alla ganska trötta på det. Men jag måste bara fråga: hade City verkligen slagit Chelsea om det inte hade varit för Terrys affär med Bridges ex-flickvän? Jag tror inte det.

City var inte i bra form. City hade inte gjort mål på Stamford Bridge på de senaste 630 minuterna. City hade vunnit en av de 11 senaste bortamatcherna i ligan.

Chelsea hade inte förlorat hemma på 37 matcher. Chelsea hade tagit 43 poäng av 45 möjliga på de senaste 15 hemmamatcher. Chelsea hade inte förlorat hemma mot City i ligan på 17 år.

Och ändå vinner alltså City med 4-2. Coincidence? Don’t give me that bullshit.

Cityspelarna var oerhört taggade på Stamford Bridge. De spelade för sig själva, naturligtvis, och för klubben. Men mest av allt – kändes det som – spelade de för Wayne Bridge. Och vann.

**********

Petr Cech hade inte släppt in de där fyra målen va? Jag undrar hur viktig tjeckens skada kan bli i titelracet.

**********

Portsmouth spelar med allra, allra största sannolikhet Championshipfotboll nästa säsong (kanske med 20 minuspoäng dessutom) och Burnley lär också göra det. Hur ska de någonsin kunna hämta sig från 2-1 förlusten igår mot just Pompey? Katastrof. 

Om man inte slår Portsmouth hemma så lär man inte hänga kvar.

**********

Enda ljuspunkten för Burnley: Martin Paterson (som gjorde 19 mål förra säsongen) har gjort två mål på två matcher.

********** 

Otroligt viktig vinst för Bolton (1-0 mot Wolves) och nytt hopp i nedflyttningsstriden. Johan Elmander hade några fina chanser men det vill sig inte just nu. Istället gjorde Zat Knight det avgörande målet och tro det eller ej men Knight har varit ganska bra under Gary Cahills frånvaro.

Och nu är Ivan Klasnic tillbaka. Jag undrar hur många minuter Elmander får per match nu…

**********

Wigan förlorade igen, den här gången mot Birmingham och nu börjar det se illa ut för Roberto Martinez lag. En enda seger sedan November och en tidning beskrev dem efter Birminghammatchen som “bereft of invention”.

Aldrig positivt.

**********

Newcastle kommer närmare och närmare en comeback i Premier League. Igår blev det 2-1 vinst borta mot Watford (som har tre England U21-spelare i laget) och efter 2-0 målet var Newcastle så överlägsna att the Observers reporter Jeremy Alexander beskrev situationen så här:

The balance was much more in Newcastle’s favour after their second goal and all Watford fans could do as their case became increasingly forlorn was to boo their commanding former centre-back Mike Williamson as if he were John Terry with extra horns and, when the skies briefly unleashed forces of hell, to chant “this is unplayable”.

**********

Ah, “as if he were“.

Till och med konjunktiven är vacker på engelskan.

**********

Sju spelare skadade för Newcastle igår – och ändå vann de. Imponerande. Och Chris Hughton har gjort den bästa starten någonsin av en Magpiestränare.

  **********

Liverpool-Blackburn idag och Sam Allardyce och Rafael Benitez älskar ju inte varandra direkt. Ni kommer väl ihåg det patetiska bråket om Benitez gestikulerande när Liverpool hade gjort 2-0 mot Blackburn på Anfield förra säsongen när Sir Alex la sig i och sa att spanjoren var “disrespectful”.

Hur som helst. Nu har Allardyce sagt åt Benitez att sluta gnälla och sa även att spanjoren har skickat en DVD till domarbasen Keith Hackett som ska visa hur tufft Allerdyces lag spelar mot Liverpool…

**********

Och så har vi ju Ligacupfinalen också. Villa-United. Klockan fyra svensk tid.

Darron Gibson på mittenmitt med Darren Fletcher enligt tidningarna. Med Paul Scholes och Michael Carrick på bänken.

Enjoy.

Och jag tänkte ägna dagens blogg åt O’Neill, en otroligt imponerande människa och en otroligt imponerande tränare. Det är förvånansvärt hur lite det skrivs i Sverige (och här i England faktiskt) om en tränare som har gjort underverk med Aston Villa och som briljerade under sin tid med Celtic och Leicester också.

**********

O’Neill är en av kanske fyra eller fem tränare som jag tror kan ersätta Sir Alex Ferguson i Manchester United. Han har rätt mentalitet, han har rätt vinnarinstinkt och han har rätt taktiska utbildning.

**********

Men vi tar det från början. O’Neill föddes på Nordirland 1952 och spelade både fotboll och gaelisk fotboll under sin uppväxt. Han gjorde ett mål för ett litet lag som heter Distillery mot Barcelona i en Cupvinnarcupmatch 1971 och skrev på för Nottingham Forest senare samma år.

**********

O’Neill var en riktigt bra spelare. Han var en viktig del av det Forestlag som vann Europacupen under Brian Clough och han var lagkapten för det nordirländska landslag som skrällde och slog värdnationen Spanien under VM 1982.

**********

O’Neill lärde sig mycket av Clough. Det här berättade O’Neill i FourFourTwo nyligen:

-Jag kom inte direkt bra överens med Clough när jag spelade för honom i Forest. Men det är ok. Det händer ibland. Men ibland måste man lämna en person för att verkligen uppskatta honom. Och så var det med mig och Clough. Nu när jag tittar tillbaka ser jag hur briljant han var som tränare.

-Han är den mest karismatiske tränaren i vår historia. Han lyfte oss spelare – mig själv, John Robertson, Tony Woodcock, Viv Anderson – till nya höjder. Och även om han var kaxig utåt och på tv så var han ganska tyst på träningarna. Han avbröt inte om han inte absolut behövde.

-Han behövde inte peka och gorma på träningarna. Om du var tillräckligt smart som fotbollsspelare så förstod du vad han menade och var du inte tillräckligt smart som fotbollsspelare hade du inget i Cloughs lag att göra.

**********

O’Neills tränarkarriär inleddes 1987 med Grantham Town och han tränade även Shepshed Charterhouse samma år. Sedan började klättringen med Wycombe Wanderers och efter en kort sejour i Norwich City skrev han på för Leicester City 1995.

**********

O’Neill gjorde underverk med Leicester. Han vann ligacupen två gånger med en trupp som inte borde ha kommit i närheten av några finaler. Likt Clough har han en förmåg att lyfta spelare.

Leicesters kanske största ögonblick kom när de tog ledningen borta mot ett storsatsande Atletico Madrid i Uefa Cupen. Atleti hade storsatsat med stjärnor som Juninho och Christian Vieri. Leicester hade spelare som Ian Marshall och Steve Guppy.

Och det var just Marshall som gav Leicester ledningen i den 11:e minuten. Ledningen höll i 59 minuter före två snabba mål förstörde kvällen för Leicester och O’Neill. Atletico vann även returmötet till slut.

**********

Leicester föll ihop som ett korthus när O’Neill lämnade dem år 2000. Peter Taylor tog över Leicester, köpte spelare som Ade Akinbiyi, Trevor Benjamin och Dennis Wise, och fick sparken före laget åkte ur Premier League.

O’Neill åkte till Skottland och tog Celtic och Henrik Larsson till Uefa Cup final mot Jose Mourinhos Porto 2003, en final mest ihågkommen av oss svenskar för Henkes två mål och portugisernas patetiska maskningar på slutet.

Här berättar O’Neill om domaren och den kvällen.

**********

O’Neill vann ligatitlar, skotska cuptitlar och ligacuptitlar under sin tid i Skottland. Han vann 213 matcher och förlorade bara 40 på fem år. Här är en hyllningsvideo från den tiden.

Sommaren 2005 lämnade han dock Celtic för att ta hand som sin sjuka fru Geraldine, som hade drabbats av cancer.

**********

Den 4 augusti 2006 tog han över som Aston Villa-tränare och har nu gjort klubben till en av de fem-sex bästa i landet. Han har samlat en trupp full av unga, hungriga spelare – många av dem engelsmän.

Förra sommaren tappade O’Neill lagkaptenen Gareth Barry till Manchester City men trots detta är Villa bättre i år. Ytterligare ett bevis på vad O’Neill kan göra. Han spenderade Barry-pengarna på unga löftena Stewart Downing  och Fabian Delph och det är ganska tydligt att han bygger för framtiden.

På söndag kan han ta nästa steg och i sin egen och Aston Villas utveckling genom att slå United på Wembley. Det kommer inte bli lätt men om någon tränare som kan skrälla mot Ferguson i en cupfinal så är det Martin O’Neill.

**********

Det var en härlig match.

Tidningarna här i England idag fokuserar sig dock på straffen som Chelsea skulle haft när Walter Samuel fällde Kalou samt Petr Cechs skada.

Kalouless, var den fyndiga rubriken i the Sun. Fury as blunder ref denies brave Blues this penalty.

Tjecken blir nog borta en två-tre veckor – alltså inte fullt lika allvarligt som det såg ut igår.

**********

Lucio var fantastisk, Militos uppsnurrning av John Terry imponerande och jag måste säga att jag alltid gillat Dejan Stankovic. Inte världens snabbaste spelare men han har en härlig teknik och en härlig speluppfattning.

**********

En eloge också till Carlo Ancelotti, som startade med Florent Malouda som vänsterback och slängde in ytterligare en anfallare, Daniel Sturridge, med 12 minuter kvar (även om han plockade ut Salomon Kalou).

Positive stuff from a so-called negative Italian.

Och Jose Mourinho överraskade också i positiv bemärkelse genom att byta in Mario Balotelli när Inter ledde med 2-1 för att attackera Maloudas kant.

**********

Betygen från gårdagens match (från the Guardian, where else?):

Julio Cesar 6, Maicon 6, Lucio 8, Walter Samuel 8, Javier Zanetti 7, Dejan Stankovic 6, Esteban Cambiasso 7, Thiago Motta 7, Wesley Sneijder 8, Diego Milito 7, Samuel Eto’o 5.

Petr Cech 6, Branislav Ivanovic 8, Ricardo Cravalho 7, John Terry 6, Florent Malouda 7, Michael Ballack 5, Mikel John Obi 6, Frank Lampard 6, Nicolas Anelka 8, Salomon Kalou 8, Didier Drogba 7.

Lite lågt på Ballack och lite högt på Anelka. Annars ganska bra, tycker jag. Vad tycker ni?

**********

Båda lagen spelade bra igår och Inter leder ju med 2-1 men jag håller Chelsea som knappa favoriter. Laget är otroligt svårspelat på Stamford Bridge och fick ju med sig ett viktigt bortamål.

Men det kommer att bli en riktig rysare.

**********

Så är Roberto Mancinis smekmånad på Eastlands definitivt över. Stoke vann FA Cup-omspelet mot hans Manchester City med 3-1 efter förlängning och Cityfansen hade redan varit kritiska mot lagets försiktiga och negativa taktik före matchen.

“Mancini KO crisis” och “Misery for Mancini” är bara två av de hårda rubrikerna här i England.

**********

En magnifik insats av Stoke. Fansen lyfte fram laget som vanligt och Tony Pulis lag ska ha mycket beröm för insatsen. Stoke kunde ju ha vunnit bortamatchen mot City, som fick Emmanuel Adebayor utvisad igårkväll.

Så här skrev utmärkte Joe Lovejoy i the Guardian i morse:

The Britannia crowd, when their blood is up, can resemble the mob of Madame Guillotine, and Roberto Mancini left the Potteries with choruses of “You’re getting sacked in the morning” ringing in those so-sophisticated ears.  

**********

Stoke är obesegrade i år. Med Salif Diao på mittenmitt. Pulis är en gud. På sitt sätt.

**********

Roman Pavlyuchenko har gått från att vara ett dyrt misstag till en av Premier Leagues bästa anfallare. I varje fall om man får tro Spurstränaren Harry Redknapp.

Tottenham slog Bolton i FA Cupomspelet med 4-0 och ryssen gjorde två mål igen (vilket han även gjorde mot Wigan i söndags) och Redknapp sa: -Det finns ingen i hela världen som vill att det går bra för Roman lika mycket som jag.

-Han är inte en dålig person. Jag har inte ett dåligt ord att säga om honom. Han är en fantastisk kille, men ibland är han lite för avslappnad och behöver en raket [upp i baken] för att prestera. Nu har han den där raketen.

**********

Fyra mål på två matcher för Pav. Och nu kan han få spela från start mot Everton på söndag.

Och jag trodde aldrig jag skulle skriva det här men… Gareth Bale går från klarhet till klarhet.

**********

Reading och Aston Villa också vidare efter omspelsvinster igårkväll.

Kvartsfinalerna således:

Portsmouth-Birmingham
Fulham-Tottenham
Reading-Aston Villa
Chelsea-Stoke

**********

Arsenal kan ha Robin van Persie tillbaka tidigare än beräknat. I början av april, enligt den här artikeln. Och då hinner han ju spela en hel del matcher i titelracet. För Arsenal är väl fortfarande med i det där titelracet?

**********

Några lustigkurrar hängde upp en banderoll på motorvägen A3 igår:

Call me Cheryl, love JT.

**********

Sporting-Everton, Unirea Urziceni-Liverpool och Shakhtar Dontesk-Fulham ikväll men morgondagens blogg kommer bara att handla om Martin O’Neill inför Villas Ligacupfinal mot United.

Det är snart tre år sedan Mourinho lämnade Chelsea men här i England älskar man portugisen fortfarande lika mycket som man avskyr honom. När han tränade Chelsea var han en frisk fläkt. Han var spännande, han var arrogant, han var oberäknelig och han var – framför allt – en fantastisk tränare. England hade aldrig sett något liknande.

**********

Och ikväll smäller det alltså på San Siro. Mourinho möter “sitt Chelsea”. Och vad passande att det har utbrutit ett ordkrig mellan Ancelotti och Mourinho före matchen. Det är ju så här vi kommer ihåg Mourinho här borta: provokatören.

Hurra. Han har inte ändrat sig.

**********

Måste bara få bjuda på de här videoklippen som the Daily Mail sammanställt. Det bästa av Mourinho från Chelseatiden. Visst saknar vi honom. Min favorit är ägg och omelett-snacket två dagar han fick sparken (eller avgick hur man nu väljer att se på det). Waitrose är den finaste matkedjan här i England, om det nu hjälper att förstå tränarens liknelse.

**********

Så till dagens troliga laguppställningar. Ni som har koll på italiensk fotboll får gärna hojta till om det är något som är fel med Inters uppställning. Som vi såg med Milan förra veckan visste ju inte tidningarna vad de snackade om.

Inter: Julio Cesar – Maicon, Samuel, Lucio, Zanetti – Stankovic, Cambiasso, Sneijder, Muntari – Milito, Pandev

Chelsea: Cech – Ivanovic, Carvalho, Terry, Belletti – Ballack, Mikel, Lampard – Anelka, Drogba, Malouda

Intressant. Eto’o på bänken. Kan det stämma? Och vad hände med Davide Santon? har han petats? Är han skadad?

**********

Och handen på hjärtat. Hur många Interspelare skulle platsa i Chelseas elva?

Ingen? Maicon och Julio Cesar? Sneijder istället för Lampard? Tveksamt.

**********

Manchester United slog West Ham hemma igår med 3-0 efter ytterligare två mål av Wayne Rooney.

Är Rooney årets Cristiano Ronaldo… Ha ha, jag skämtar bara.

Rooney har nu gjort 23 mål på 27 ligamatcher. Ett enastående facit. 15 med högerfoten, tre med vänsterfoten och fem med huvudet, om ni nu undrade…

**********

Flera spännande FA Cupmatcher ikväll också. Aston Villa-Palace, Stoke-Manchester City, Tottenham-Bolton och West Bromwich-Reading.

Palace står ju på ruinens brant och på ett sätt hoppas jag att de vinner omspelet mot Villa. På the Guardian bad vi Palaces vänsterback Matty Lawrence skriva en krönika om situation i klubben för dagens tidning.

**********

Kollegan på the Guardian, Jacob Steinberg, var på West Ham-Hull i lördags. Han hade inte köpt program och stod länge och undrade vem “the fat bloke up front for Hull” var.

Det visade sig vara Amr Zaki…

**********

Har fått många mejl med frågor om vad den gamla Spurslegenden Mauricio Taricco gör nuförtiden och kan berätta att han är assisterande tränare åt Gus Poyet i Brighton. Han började nästan bråka med Leeds assisterande tränare Glynn Snodin förra helgen.

På tal om Leeds. Igår vann de med 2-o mot Oldham och Luciano Becchio – Leeds egen No10 – gjorde båda målen. Otroligt viktig seger med tanke på att Colchester flåsar dem i nacken. Positivt för Leeds att Charlton förlorade hemma mot Brighton igår (även om det kan påverka linhems resplaner…).

**********

Tungt bakslag på jobbet häromdagen. Försökte krama kollegan Ed efter han gav mig en Bounty och två pund när jag inte hade några pengar på mig.

Han ryggade tillbaka och sa: -I don’t do hugs Marcus. I’m English.

Ha ha. Han såg riktigt förskräckt ut.

**********

Över 7000 åskådare på en division fem-match! Bara i England. Publiksiffran kom när världens bästa lag, AFC Wimbledon, slog Luton borta i lördags.

Men igår kväll blev det förlust, borta mot ledarlaget Oxford United. Över 6000 på den matchen. Som en genomsnittlig match i Allsvenskan. Otroligt.

AFC Wimbledon har gjort fantastiskt bra ifrån sig den här säsongen. Man ligger två poäng från en playoffplats med en match mer spelad – men det är ingen katastrof. Jag undrar till och med om det kanske inte vore för tidigt att gå upp till League Two den här säsongen.

Eller vad säger du Swedish Womble? Läser du bloggen fortfarande?

På tal om Luton. Här kommer de här två målen från Roy Wegerle som vi alla väntat på. Mot Norwich. Med Robert Fleck. Mannen som snurrad upp Glenn Hysén när det begav sig.

Mot Luton tappade han skon.  Så kan det gå.

**********

Nu måste jag måla lite till.

**********

Förresten, tänkte ju bjuda på de här citaten som jag körde efter lottningen till Champions League-åttondelarna. För att visa hur mycket Ancelotti och Mourinho hatar varandra. För att piska upp stämningen inför ikväll (som om det skulle behövas…)

Mourinho om Ancelotti:

April 2009: -Det finns många tränare som har vunnit Champions League fler än en gång men det finns bara en som har lett med 3-0 i en final och förlorat.

Mars 2009: -Jag tar ut mitt lag i varje fall. Andra tränare (underförstått Ancelotti) gör inte det. De låter andra föreslå spelare till startelvan. Om det hände med mig skulle mitt kontor vara tomt dagen efter och mina väskor packade.

Juli 2008 (om att han inte spelade själv på hög nivå): -Jag tror att Ancelotti glömmer att Milans tränarlegend Arrigo Sacchi aldrig spelade på en högre nivå än vad jag gjorde. Och min tandläkare är jätteduktig på det han gör, trots att han aldrig har haft tandvärk.

**********

Ancelotti om Mourinho:

Oktober 2009: -Jag känner inte till någon ”Special One” och om han tror att han är Jesus så är jag ingen lärljunge i varje fall.

Maj 2009: -Mourinho är väldigt bra på att kommunicera, han vet mycket och han är otroligt bra på att provocera folk. Men 2006 när Real Madrid var på jakt efter en ny tränare var det mig de ville ha (inte Mourinho).

Maj 2008 (efter rykten om att Mourinho skulle ta över Milan): -Om vi bara hade vetat tidigare så kunde vi ha hittat ett jobb åt honom. Han kanske kunde ha hjälpt målvaktstränaren? Men nej, han har ju aldrig spelat fotboll, han skulle inte träffa mål om han var med och tränade.

**********

Hur som helst. Så här sa Ferguson: -Han kommer alltid fram till mig efter träningen och säger: “Vilken startelva tänker du köra?”. Jag svarar: “Du spelar inte”. Han säger: “Kom igen nu, ge mig startelvan” och då svarar jag: “Inte en chans, jag funderar fortfarande på den.”

-Då säger han: “OK, jag ger dig min startelva” och så rabblar han upp sin startelva. Han är briljant. Han är alltid väldigt nära min startelva. Han tänker en hel del fotboll, förstår du. Han vet vad han pratar om.

**********

En massa rapporter i dagens tidningar här i England om hur Ashley Cole har tröttnat på hur Chelsea har behandlat hans privata problem och att han är på väg att lämna klubben. Mina källor säger dock att så inte alls är fallet och att han kommer att stanna på Stamford Bridge.

**********

Manchester United-West Ham ikväll och det verkar som om Nemanja Vidic äntligen kan spela igen. Tänka sig att han och Rio Ferdinand bara spelat fyra ligamatcher tillsammans den här säsongen – och ändå ligger United tvåa.

**********

Viktig dag för Tottenhams Aaron Lennon. Jag skrev häromveckan att han var på väg tillbaka men råkade ut för ett bakslag under en träning och behöver röntgas idag. Behöver han opereras ligger inte bara resten av Tottenhams säsong i fara – utan även VM i Sydafrika.  

**********

Evertons Phil Jagielka lär göra comeback mot Sporting i veckan.

**********

Manchester Citys Joe Hart (utlånad till Birmingham) lär stå i mål för England mot Egypten nästa vecka. Det blir hans första landskamp från start i så fall. Är han Englands bästa målvakt just nu? Jag tycker nog inte det. Jag tycker nog David James är stråt vassare. West Hams Rob Green på tredje plats.

**********

Oldham har tagit en jättechansning och sagt att klubben kommer ge bort gratis säsongsbiljetter om England vinner VM i sommar. Fans måste köpa säsongsbiljetterna för nästa säsong före 21 maj och kommer att få pengarna tillbaka om Fabio Capellos manskap går hela vägen i Sydafrika.

Men är det en speciellt stor chansning? Blir det inte kvartsfinal och förlust på straffar igen? Eller?

**********

Billy Davies har en bit kvar tills han kommer upp i Brian Cloughs status som tränare (två Europacuptitlar, tre ligatitlar och fyra vinster i Ligacupen) men det faktum att han har slagit ett av Old Big ‘Eds rekord säger en del om vad han har åstadkommit med Forest.

1-0 vinsten hemma mot stackars Middlesbrough var Forests nionde raka hemmaseger. En sekvens inte ens Clough lyckades med på 70- och 80-talet. Forest är nu en poäng före Jonas Olssons West Bromwich i jakten på direktkvalificering till Premier League (men man har spelat en match mer).

**********

Roy Keanes Ipswich tog en otroligt viktig seger mot bottenkollegan Sheffield Wednesday och Carlos Edwards var helt plötsligt tillbaka i laget. Brian Murphy gjorde debut i målet och the Tractor Boys har tre poäng ner till nedflyttningsstrecket nu.

Oh it is tight down there…

**********

Newcastle ser väldigt starka ut för tillfället. Man leder the Championship med fem poäng och köpet av Peter Lövenkrands har varit en jackpot. Dansken har gjort sju ligamål trots att han bara har spelat 12 ligamatcher från start.

Och skadan han ådrog sig mot Preston i lördags verkar inte vara så allvarlig. Dessutom kan Nicky Butt vara tillbaka mot Watford nu till helgen. Och så har vi Joey Barton på väg tillbaka också. Och Jose Enrique.

Newcastle har en hyfsad trupp om vi säger så.

**********

Jag tror jag kör lite League One och Two på onsdag och torsdag.

Varför håller man på Hereford United om man bor i Sverige?

**********

Så veckans fråga: Vilken spelare (före helgens matcher) hade dragit på sig flest frisparkar utan att bli varnad?

Många bra gissningar, som till exempel Peter Crouch, Emiliano Insua, Phil Neville, Cesc Fabregas, Frank Lampard, Jason Roberts (en underskattad spelare), Wilson Palacios, Lucas Leiva, Emile Heskey och Phil Neville.

Men rätt svar var Michael Ballack och det visste de stora grabbarna, proffsen, grabbarna som verkar kunna betydligt mer om engelsk fotboll än jag: linhem, u turn if u want to, Spursaren, en gäst, och att våga är att göra.

Men kildo: Skämtar du? Jag skulle hålla Michael Brown som en av ligans fulaste  spelare? Någon som håller med. Fulare än Kevin Davies? Absolut. Eller vad tycker ni?

**********

Och glöm inte bort att Paul Inces MK Dons har viktig hemmamatch mot Millwall ikväll i League One medan Alan Pardews Southampton måste nog vinna borta mot Wycombe för att ha en chans på den där play-off platsen.

Och så har vi Bournemouth-Barnet i League Two. Och så harvi… nej, nu får jag ge mig. Farsan har kommit över från Sverige för att måla vårt ställe i East Finchley och då kan ju inte jag sitta här och dreggla över League Two-matcher. Medan han målar badrummet…

Vi hörs i morgon.

**********

Chelseas försvarsspel såg stundtals darrigt ut mot Wolves och Petr Cech – som spelar mycket  bra för tillfället – fick göra flertalet avgörande räddningar. John Terry såg stundtals okoncentrerad ut – men så i den 40:e minuten visade Chelsea varför man leder ligan.

Det var ett fantastiskt snyggt mål. Så här gick det till: Cech-Mikel-Ballack-Zhirkov-Ballack-Zhirkov-Drogba. Wolves rörde inte bollen.

Vid andra målet visade Drogba sin styrka genom att hålla undan Christoph Berra och runda Marcus Hahnemann. Mannen från Elfenbenskusten har nu gjort 25 mål den här säsongen, 19 av dem i ligan.

Ronaldo gjorde bara 18 förra säsongen (och jag vet att Wayne Rooney har gjort 21 ligamål den här säsongen men Drogba känns mer som en Ronaldo den här säsongen för mig. Jag undrar om Rooneys lagkamrater är tillräckligt bra för att hjälpa honom till ytterligare en ligavinst).

**********

I’ve had a bit of a chew at the lads because we have lost a game we shouldn’t have lost, sa Mick McCarthy efter matchen.

Ha ha. “I’ve had a bit of a chew”.  Jag kan tänka mig det jag.

**********

West Ham slog Hull med 3-0 i den viktiga bottenmötet men the Observers reporter Simon Burnton var inte imponerad. -This performance was as as stuttering and unconvincing as a Tigor Woods apology, skrev han.

Småroligt – och sant. Hull fick Craig Fagan utvisad och sedan – efter tre byten – Anthony Gardner skadad så det var inte mycket av en värdemätare.

Men det var tur för West Ham att de vann. Tre av de fyra nästa matcherna är på bortaplan – mot Manchester United, Chelsea och Arsenal.

**********

Kul att se Emmanuel Eboue så dominant för Arsenal i 2-0 vinsten mot Sunderland i lördags. Han var ju hatad och utbuad av många Arsenalfans för ett år sedan och någon idiot till bloggare här på fotbollskanalen har försökt göra sig smålustig över försvararen…

Mot Sunderland så gjorde han bättre ifrån sig på högerkanten än Theo Walcott, som Fabio Capello var och tittade på.

Arsenal är nu bara två poäng efter United och fortfarande en outsider i kampen om ligatiteln. Men – som Arsene Wenger sa med “a wry smile”: -Our next fixture is a welcome game at Stoke.

**********

Igår spelade alla fyra lagen som är inblandade i jakten på fjärdeplatsen. Aston Villa vann med hela 5-2 mot Burnley, Spurs slog Wigan med 3-0 borta och Man City och Liverpool spelade 0-0.

**********

Jag undrar när fyra olika engelsmän gjorde mål i samma match för ett Premier League senast? Ni som är så bra på frågor. Vet ni?

Villas målskyttar mot Burnley: Ashley Young, Stewart Downing (2), Emile Heskey och Gabriel Agbonlahor.

Tycker Martin O’Neill har gjort ett fantastiskt jobb med Villa. Jag hoppas bara att Ligacupfinalen mot United inte förstör lagets chanser att nå fjärdeplatsen.

Ser mycket, mycket mörkt ut för Burnley och tränaren Brian Laws.

**********

Citys match mot Liverpool var en katastrof. Det var som vi skrev på the Guardian: Both sides appeared to be paralysed by the prospect of defeat in an entirely forgettable stalemate. Both managers were happy enough with the outcome. It is just a pity that the paying public had to be involved.

Det enda positiva för Liverpool var att Fernando Torres och Yossi Benayoun var tillbaka. De började på bänken men hoppade in i andra halvleken.

För City var det positivt att Craig Bellamy var tillbaka efter skada och både walesaren och Roberto Mancini har bedyrat att de inte bråkat på ett träningspass förra veckan.

City var det något bättre laget och kunde ha tilldömts en straff dessutom när Daniel Agger puttade omkull Emmanuel Adebayor i straffområdet men anfallaren kanske föll för enkelt. Å andra sidan kunde Yossi Benayoun ramlat och fått straff när Vincent Kompany tacklade honom. Som tur var gjorde han inte det.

**********

Roman Pavlyuchenko gjorde två mål när Spurs slog Wigan med 3-o på DW Stadium. Nej, jag skojar inte det. Anfallaren – som hade spelat 63 minuter ligafotboll den här säsongen före igår och som Harry Redknapp hoppades sälja i januari – avgjorde en match som stod och vägde efter Jermain Defoes offsidemål.

Hans två mål på en bedrövlig plan visade att han är en naturlig målskytt. Man kan ju undra varför han inte fått chansen fler gånger.

**********

Fulham slog Birmingham efter två sena mål (Fabio Capello kollade in Bobby Zamora men hade gått före anfallarens avgörande mål och Blackburn vann mot stackars Bolton med 3-0 i snöfallet.

Vilket mål av Damien Duff för Fulham! En riktig kanon.

**********

Hoppas kunna ta med mer om vad som hände i de lägre divisionerna i morgon.

**********

Robbie Keane gjorde sitt tredje mål för Celtic när Tony Mowbrays lag slog Dundee United med 1-0 och knappade in på Rangers. Old Firm nästa helg…

**********

 Veckans fråga: Vilken spelare (före helgens matcher) hade dragit på sig flest frisparkar utan att bli varnad?

 **********

Och till slut kan jag presentera något jag aldrig trodde jag skulle få möjlighet att göra: Videobevis från när Franck Ribery hyllar Wolvesspelaren Ronald Zubar med en dans. Från Marseilletiden.  

Det är ingen vacker syn. Inte fullt lika gräsligt som Joe Hart. Men ändå.

Jag undrar jag var Everton kunde ha legat i tabellen om de inte hade drabbats av alla dessa skador – och om bortaformen varit något bättre. Hade de haft lika många poäng som Arsenal? Inte alls omöjligt.

**********

Everton hade bara vunnit en av de senaste 29 Premier Leaguematcherna mot United och saknade stjärnorna Tim Cahill och Marouane Fellaini igår. Och United kunde inte skylla på Champions Leaguematchen i tisdags eftersom Everton spelade samma dag, även om det var hemma mot Sporting.

Moyes är en skön snubbe och sa efter matchen: -Ja, det var tur för mig att mina byten gick hem idag för mot Sporting var de en katastrof…

**********

Moyes berättade även – med glimten i ögat – att Landon Donovan inte ville spela eftersom han var krafigt förkyld. -Han kom till mig på morgonen och sa att han inte trodde att han skulle kunna spela eftersom han hade en besvärlig förkylning. Jag sa till honom att spelare i England inte missar matcher på grund av förkylningar.

-Men han är ju från Los Angeles och kanske aldrig varit förkyld förut… men han såg lite bättre ut senare på dagen och vi bestämde oss för att han skulle spela.

**********

Donovan var kanske bäst på plan – men vad vet vi egentligen om ungdomarna som avgjorde: Jack Rodwell och Dan Gosling?

Rodwell är bara 18 år men ni kanske kommer ihåg honom från U21-EM förra sommaren där han bland annat gjorde mål mot Tyskland. Hans farbror (eller morbror, man vet ju aldrig på det här språket (engelskan)) Tony, spelade professionell fotboll för Blackpool.

Den unge talangen kan spela på mittfältet men började karriären som mittförsvarare och expertkommentatorn och före detta Arsenalanfallaren Alan Smith sa så här om Rodwell: -Han är redan en mycket bra spelare och jag pratade med David Moyes och han ser honom långsiktigt som en mittförsvarare. Jag tror faktiskt att han kan bli lika bra som Rio Ferdinand.

Oroväckande för Everton: Det ryktas om att Manchester United är intresserade av att köpa 18-åringen.

**********

Här kan ni läsa om vad Mikel Arteta har att säga om Rodwell. Han jämför honom också med Ferdinand.

**********

Gosling har hunnit bli 20 år och kom till Everton för två år sedan från Plymouth Argyle. Även han har representerat Englands ungdomslag och spelade för U19-laget i EM förra sommaren när de nådde finalen mot Ukraina.

Det var ju Gosling som avgjorde FA Cup-mötet mot Liverpool förra säsongen och är en mer offensiv spelare än Rodwell.

Här berättar hans fotbollstränare på skolan i Devon varför Gosling har blivit så bra.

Bland annat säger John Charles att Gosling var väldigt duktig på att lyssna på instruktioner – även som 10-åring. -Det är inte många 10-åringar som orkar koncentrera sig speciellt länge, men det kunde Dan, säger Charles.

**********

Vi lär nog få höra mer om både Gosling och Rodwell i framtiden: när de spelar för Everton och – troligen – det engelska a-landslaget.

**********

Tack för trevliga kommentarer efter Justin Fashanubloggen. Ska kanske försöka skriva fler sådana bloggar som handlar om personer som har haft en stor betydelse för den engelska fotbollen, på ett eller annat sätt.

**********

Nu ska jag gå till jobbet. Resten av helgens matcher avhandlar jag i morgondagens blogg. Tyckte bara att Everton var värda en liten hyllning så här på söndagsförmiddagen.

Men visste han redan då att hans liv skulle vara över några timmar senare?

**********

Justin Fashanu tycktes ha allt. Han var en otroligt talangfull spelare (bätte än brodern John enligt de flesta experter) och hade just skrivit på för de regerande europeiska mästarna Nottingham Forest i början på 80-talet. Han var mycket populär bland fansen och hade inga problem att sätta sprätt på sin lön.

Han var den första svarte spelaren som kostade en miljon pund och Foresttränaren Brian Clough hade stora förhoppningar på den unge anfallaren.

**********

Men det dröjde inte länge förrän Clough och Fashanu brakade ihop. Clough tyckte inte att anfallaren var tillräckligt seriös och gillande inte att Fashanu hade en egen “religös instruktur” och en egen massör. Enligt Clough var anfallarens homosexualitet inte ett problem men han erkände att han attackerade Fashanu för hårt en gång.

Han sa: “I asked him where he’d go for a loaf of bread or a joint meat and when he gave me the obvious replies I hit him with: So why is it that you are regularly in that poofs’ club in Nottingham?”

**********

Än så länge visste inte många utanför fotbollsvärlden att Fashanu var homosexuell och han gjorde inledningsvis bra ifraån sig när han lånades ut till Southampton och sedan såldes till Notts County.

Men på nyårsaftonen 1983 drabbades han av en svår knäskada som tog väldigt lång tid att läka. Notts County hade till slut inget val än att låta honom gå. Fashanu provade lyckan i ett gäng klubbar i ett gäng olika länder men hittade aldrig tillbaka till storformen.

**********

Trots detta så skapade han stora rubriker i oktober 1990 när han erkände i en stor intervju att han var homosexuell. Han var den förste idrottsmannen i England som hade gjort något liknande. Han berättade bland annat att han hade haft ett förhållande med en lagkamrat i en av klubbarna och ett förhållande med en spelare från andradivisionen som han hade träffat på en klubb i Doncaster.

Båda spelarna var gifta och levde ett låtsasliv för att de inte vågade berätta för fotbollsvärlden att de var homosexuella.

**********

Fashanu fortsatte att gå från klubb till klubb – det blev till och med en match för Trelleborg 1993 – tills han avslutade karriären 1997. Han hade blivit en “outcast” i England. Ingen ville associera sig med den homosexuella spelaren.

Året därpå anklagades Fashanu för sexuellt övergrepp på en 17-åring i USA som den kvällen hade varit så full att han inte kom ihåg någonting.

Och den andra maj 1998 hittades han död.

**********

Den där majdagen 1998 gick han direkt från Chariots Roman Spa till ett övergivet lager och hängde sig. Bredvid honom låg ett brev.

“Om någon hittar det här brevet så betyder det att jag inte lever längre. Men låt oss börja från början. Och vilken början! Det kändes som om allting gick så bra men så plötsligt kände jag mig bara övergiven. Att vara homosexuell och en kändis är så svårt, men alla har sina problem så jag kan inte klaga på det.

“Jag vill bara säga att jag inte ofredade den där 17-åringen i USA. Han hade sex med mig av egen vilja och dagen efter ville han ha pengar av mig. När jag sa “nej” sa han bara “vänta så får du se”.

“Jag vill dö hellre än att utsätta min familj och mina vänner för mer elände. Jag önskar att jag hade varit en bättre son, en bättre broder, en bättre farbror och en bättre vän. Men jag försökte mitt bästa. Det här känns som en riktigt hård värld.

“Men nu kan jag i varje fall få lite frid.”

**********

Vilken sorglig historia. Jag kan inte låta bli att undra vad som hade hänt om Fashanu sagt att han varit homosexuell tidigt i karriären och sedan lett England till VM-guld 1986.

Hade fotbollsvärlden sett annorlunda ut idag då? Hade homosexuella spelare varit mer accepterade då?

Det kommer vi tyvärr aldrig att få veta.

**********

Liverpool lyckades till slut vinna mot Unirea Urziceni med 1-0 efter sent mål av David Ngog i en gäspfest på Anfield. Det enda positiva var väl att anfallslöftet Daniel Pacheco fick spela en halvtimme och stod för framspelningen till målet.

Alberto Aquilani var spelaren som fick kliva av. Jag tror italienaren har spelat sju matcher från start den här säsongen – och Rafa Benitez verkar inte tro på honom heller. Men varför betalade han nästan 300 miljoner kronor för honom då?

Själv tyckte jag Aquilani var hyfsad igår.

**********

Starkt av Fulham att slå regerande mästarna Shakhtar Donetsk hemma med 2-1 och Bobby Zamoras vinstmål var en delikatess – för att inte tala om framspelningen från Zoltan Gera. Han kan vara riktigt bra den där Gera ibland.

**********

Diggade den här kommentaren från Jonegård tidigare idag:

Anledningen till att engelska grodor låter “ribbit” stavas Hollywood. Det finns nämligen en groda i världen som låter “ribbit” – den Californiska trädgrodan. När så Hollywood började proucera filmer så använde man alltid detta ljud för att illustrera att det fanns grodor (träsk, dungel etc) oavsett var på jorden man fanns eftersom grodorna ju lät “ribbit” just där.

Du som ändå bor i UK kan se på QI med Stephen Fry på BBC, där kan man lära sig precis sådana saker.

 **********

Jag avslutar med ett klipp med Claudio Gentile-Diego Maradona.

Because I want to.

**********

Först gick ett lågt inlägg under den stackards reservmålvakten och sedan plockade han upp en bakåtpassning från Campbell som ledde till en snabb frispark och 2-1 till Porto. Wenger var rasande på domaren Martin Hansson för att Porto fick ta den snabba frisparken, men såvitt jag vet gjorde svensken inget misstag.

Och på engelsk tv satt Andy Townsend och sågade Arsenalspelarna för att de inte hängde med. Men jag frågar alla er som spelat fotboll: hade ni reagerat tillräckligt snabbt för att stoppa den snabba frisparken? Är det inte så att man som spelare förväntar sig att målvakten ska organisera en mur på linjen och det ska ta en evig tid före frisparken slås?

Nej, istället för att såga Arsenalspelarna tycker jag vi ska berömma Portospelarna.

**********

Stor diskussion här – som i resten av världen naturligtvis – om Hanssons insats. Alla experter – inklusive Graham Poll i the Daily Mail – säger att Hansson inte gjorde någon missstag men att han skulle ha använt lite “commonsense” och hållt i bollen lite längre så att Arsenal hade någon chans att försvara sig.

Jag vet inte jag…

Och det är ju inte så att Arsenal aldrig slår snabba frisparkar. Gjorde inte Thierry Henry mål på en snabb frispark i en toppmatch en gång? Var det mot Chelsea?

**********

Tror inte att Fabianski väljer att läsa några tidningar idag – här är rubrikerna:

What a shambles – Daily Telegraph

Gift of the Fab – The Mirror

Fabianski’s horror show leaves Arsenal furious and frustrated – The Guardian

Fabianski hands victory to Porto – The Times

Wenger S-Martin – The Star (very clever with the headlines those tabloids…)

**********

Måste erkänna att jag smålog när Campbell gjorde sitt nickmål. Vilken säsong 35-åringen har haft. I september blev han uppsnurrad av Morecambeanfallarna när han spelade för Notts County i den engelska fjärdedivisionen – och fyra månader senare gör han mål för Arsenal i en Champions Leagueåttondel.

Helt otroligt egentligen. Och fascinerande. Det verkar som om han aldrig varit borta från Arsenal och Champions League-fotboll. Det är imponerande på samma sätt som att Ledley King aldrig tränar men ofta är suverän när han väl spelar.

Paul McGrath var ju en något annorlunda historia. Han tränade ju inte heller så mycket på grund av knäproblemen – och var dessutom ibland full eller bakfull när han spelade. Men var ändå strålande ofta. Om det är imponerande eller inte låter jag vara osagt.

**********

Jim Beglin, expertkommentatorn på ITV, är ändå övertygad om att Arsenal kommer att gå vidare. -Jag undrar jag om Porto har tillräckligt med tro och tillräckligt med expertis för att gå vidare, sa han igårkväll.

**********

 Newcastles anfallare Andy Carroll har börjat göra mål igen nu när han ska inför rätta för ett krogslagsmål. Det blev två mål när Newcastle slog Coventry med 4-1 och ryckte i Championshiptoppen. Den unge anfallaren har nu gjort fyra mål på fyra matcher.

Stackars Crystal Palace. Tufft, sent, baklängesmål mot Villa i Cupen i helgen och tung 1-3 förlust hemma mot bottenkollegan Reading igår. Och idag träffar Neil Warnock klubbens förvaltare för att få reda på om han kan/bör stanna som tränare.

**********

Och jag måste säga att jag inte alls tycker om det senaste Champions League-upplägget. Michel Platini säger att han försöker göra allt för de mindre klubbarna men att ha Champions League åttondelarna över fyra veckor istället för två veckor förstör ju bara för de mindre klubbarna och deras publiksiffror.

Ett solklart exempel: Crystal Palaces framtid kan hänga på tv-pengarna de kunde fått från omspelet mot Villa men nu lär det inte bli något tv-framträdande eftersom ITV kan välja en Champions League-match den kvällen.

Jävligt trist.

**********

Boltontränaren Owen Coyle har sagt att han stöttar Johan Elmander och tror att det kommer att lossna för svensken. Igår fick Elmander 90 minuter mot Wigan på en urusel plan men jag kan ju inte tänka mig att svensken får spela när Ivan Klasnic är frisk (om han inte börjar spruta in mål förstås).  

**********

Jag har blivit kritiserad för mycket under mitt liv men häromdagen tog priset. Frugan började gapskratta när jag körde mina patenterade svenska grodljud för ettårige Lucas.

Kvack, kvack, koaaack, koaack, körde jag, som vilken annan svensk som helst.

Vet ni vad grodorna säger i England? Ribbit.

Ribbit? Skämtar de med oss?

Hur är det möjligt? Hur kan djur säga två olika saker? Det är som grisarna antar jag. Nöff på svenska och ionk på engelska (hur stavar man oink?).

Frugan låg på golvet och asgarvade när jag körde mitt första “nöff”.

Trist.

**********

Liverpool-Unirea Urziceni och Fulham-Shakhtar Donetsk ikväll. Och likt Ajax-Juve (bloggkrig, bloggsåpa ha ha, jag håller mig neutral PHy…) har Fulham-Shakhtar fått extra krydda efter varuhuset Harrods (som ägs av Fulhams ägare Mohammed Al-Fayeds) slängde ut Shakhtarspelarna för att de inte var tillräckligt uppklädda.

Ha ha. Undrar om de kommer att vara tända på Craven Cottage ikväll.

**********

Dagens bästa rykte: Joe Cole (vars kontrakt går ut i sommar) till Manchester United. Mycket intressant.

**********

Så Rooney körde alltså hårtorken i paus. Are you Fergie’s son in disguise? Inte konstigt att Ferguson älskar den Liverpoolfödde anfallaren. Men var det Rooney skällde ut?

En portugisisk ytter tydligen… Och Darren Fletcher om man får tro vissa rapporter.

**********

Nani inte bara sprang fel (eller för lite eller båda) utan hade även lämnat inläggsdojorna hemma. Rooney fick vänta tills den 65:e minuten före  han fick chansen att testa Dida från ett inlägg och gjorde mål direkt på inbytte Antonio Valencias sköna framspelning. Och det ska sägas direkt att det inte var en enkel nick. Tvärtom så var den svår. Men Rooneys position var perfekt och nicken kunde inte ha varit bättre placerad. Världsklass.

Fletchers framspelning till Rooneys andra mål var suverän. Milans markering bedrövlig.

**********

Ronaldinho är så tekniskt briljant att jag undrar om han kunde ha gjort Paul Scholes mål – med flit.

**********

Rooney är så inflytelserik och så komplett att jag undrar om han kanske inte är Fergusons bästa värvning någonsin. Visst, Eric Cantona och Peter Schmeichel kom otroligt billigt och på det sättet kanske representerar bättre affärer men fransmannen var bara i klubben i fem år.

Rooney är bara 24 år gammal men har redan spelat för United i fem år. Schmeichel och Roy Keane är de enda som kan utmana Rooney om att vara Fergusons bästa värvning. Eller vad tycker ni? Eric Djemba-Djemba? No?

Fabio Capello måste bli kallsvettig varje gång Rooney går in i en tackling.

**********

Skön kommentar från Neil Warnock två dagar efter han fick ett utbrott på en linjeman som gav Aston Villa en felaktig hörna i cupmötet: “My wife reminded me that in the last round we got a corner against Wolves and it was a goal-kick and we scored the first goal that way…”

**********

Everton slog Sporting Lissabon med 2-1 på Goodison Park men i slutändad kändes det nästan som en förlust. Miguel Veloso gjorde portugisernas viktiga bortamål med bara tre minuter kvar efter tabbar av Sylvain Distin (som blev utvisad) och Jack Rodwell.

Everton were on easy street but ended up in a cul-de-sac, skrev en tidning här i England som en bra sammanfattning.

David Moyes var så rasande att han lämnade presskonferensen medan tolken fortfarande oversatte hans ord till den portugisiska pressen.

**********

Måste säga att jag tyckte Steven Pienaar visade prov på sin härliga teknik när han gjorde 1-0 målet men annars var det en mörk, mörk dag för the Toffees. Tim Cahill skadade sig, Distin är nu avstängd och till råga på allt så kommer inte Marouane Fellaini kunna spela igen den här säsongen på grund av en operation.

Och jag som har för mig att det var några Liverpoolfans som inte tyckte att Sotirios Kyrgiakos skulle ha blivit utvisad för sin tackling i derbyt… 

**********

Arsenal tar sig an Porto i en av kvällens Champions League-matcher och även Arsene Wenger har stora skadeproblem. William Gallas, Manuel Almunia, Alex Song, Andrei Arshavin och Eduardo saknas och Portos Fernando Belluschi har varnad Cesc Fabregas att han kommer få en väldigt tuff kväll på Estadio do Dragao.

**********

-Vi kommer att sätta mycket press på Fabregas så att han inte kan vara den där länken mellan mittfältet och anfallet. Vi har förberett oss väldigt länge för det här vi är redo för det här slaget, säger Belluschi.

Intressant. Lätt att säga att man ska plocka bort Cesc, svårare att göra det.

Men trots alla problem och det faktum att Arsenal troligen kommer att spela med Nicklas Bendtner ensam på topp är de engelska tidningarna ganska övertygade om att Arsenal kommer att gå vidare ganska lätt.

Jag är inte lika säker.

**********

Inget engelsk lag har någonsin gjort fler än ett mål i en Champions League match på Dragao.

**********

Manchester City är uppe på den åtråvärda fjärdeplatsen efter 1-1 borta mot Stoke och sen kvittering av Gareth Barry. Men Stokes tränare Tony Pulis var rasande efter matchen och sa att fotbollförbundet borde titta på vissa incidenter under matchen och kanske till och med stänga av Patrick Vieira för en pungspark mot Glenn Whelan.

Men han var stor nog att erkänna att Abdoulaye Fayes utvisning var korrekt.

City kom faktiskt undan med blotta förskräckelsen eftersom Ryan Shawcross övertidsmål underkändes.

City-Liverpool på söndag. Vilken match.

**********

Leeds hade chansen att rycka ifrån Charlton i League One men förlorade hemma mot Walsall. Aj, aj, aj. Walsalls vinstmål kanske inte ens var över mållinjen men Leeds tränare Simon Grayson erkände: -We were dire in the first half. It was unbelievable. We made ragbag decisions.

Dire. A good word.

**********

Nästan full omgång i Championship också:

Derby-Preston 5-3. Nigel Cloughs Derby bara åtta poäng en kvalplats till Premier League nu. Darren Ferguson i Preston har dock stora problem. Kan Fergies pojke ha råd med ett misslyckande till?

Nottingham Forest-Sheffield United 1-0. Robbie Earnshaw gjorde sitt 150 mål i karriären men Uniteds tränare Kevin Blackwell var rasande efter Darius Hendersons utvisning. -Jag är skitförbannad men kan inte säga något. Vi tränare har inga rättigheter längre.

Strong words.

Cardiff-West Brom 1-1. Oavgjort i toppmötet men West Brom dominerade och borde ha vunnit. Cardiffs Peter Whittingham gjorde hemmalagets mål men skadade sig sedan. Ett tungt avbräck för walesarna.

Blackpool-Middlesbrough 2-0. Aj, aj, aj. En spelare som Gordon Strachan köpte för nio år sedan när han tränade Southampton, Brett Ormerod, gjorde första målet efter misstag av fd Arsenalspelaren Justin Hoyte.

**********

Skulle gärna skriva 1200 tecken om Carlisle-Huddersfield i League One men det är på tiden att jag skaffar mig ett liv.

Ciao (until tomorrow that is).

Men dessa härliga matcher får väldigt lite utrymme i dagens tidningar här i England och ni vet varför. Milan-Manchester United på San Siro.

**********

Massor har naturligtvis skrivits om matchen både i Sverige och England och det är svårt för en simpel bloggare som undertecknad att veta vad jag ska ta med. Så jag tänkte bara skriva lite korta “snippets of information” som kan få er laddade inför matchen ikväll.

**********

Mycket av snacket här i England har naturligtvis handlat om det faktum att Nemanja Vidic inte flög med Unitedtruppen till Italien. Serben har ett “nervproblem” i vaden och har inte spelat i år. Det cirkulerar naturligtvis en hel del rykten om att Vidic kommer att lämna klubben i sommar och Sir Alex Ferguson verkade irriterad igår när han blev frågad varför Vidic inte var med.

-Han har tränat för fullt i 10 dagar men känner fortfarande inte att han kan spela, suckade Unitedtränaren. -Vi måste ha tålamod.

Värt att notera: Det var inte speciellt mycket sympati i Fergusons tonfall utan en hel del uppgivenhet.

Är Vidic kvar i United 2010-11? Högst tveksamt.

**********

David Beckham är naturligtvis hvudfiguren ikväll och det var många engelska journalister som hade hoppats att han skulle kritisera Ferguson före matchen eftersom det var skotten som sparkade en sko i ansiktet på mittfältaren efter Arsenalmatchen 2003 och det var skotten som sålde honom till Real Madrid.

Men Beckham hyllade Sir Alex Ferguson (There’s no score to settle. He’s an incredible man. He always was and always will be a father figure to me) och det var skönt att se.

Respect where respect is due.

**********

Men kommer Beckham spela från start? Troligen. Enligt de engelska tidningarna (och jag antar att de har frågat sina italienska kollegar) så ställer Milan upp med följande lag:

Dida – Abate, Nesta, Bonera, Favalli (Jesus Christ, is he still playing?) – Gattuso, Pirlo, Ambrosini – Beckham, Pato, Ronaldinho.

Kan det stämma? Och kan någon som sett mycket Serie A fotboll den här säsongen berätta för mig vad Milans styrkor och svagheter är?

**********

United då? Det lutar åt ett femmannamittfält och Rooney ensam på topp. Van der Sar – Brown, Evans, Ferdinand, Evra – Nani, Fletcher, Carrick, Scholes, Park – Rooney.

Ett starkt lag på pappret, inget snack om saken. Ett litet frågetecken dock för Ferdinands form efter bara två matcher på fyra månader. Hans insats kan vara nyckeln ikväll.

Jag måste säga att jag inte kan bestämma mig för hur jag tror att det kommer att gå. Men jag är ganska övertygad om att United gör minst ett bortamål. Vad tror ni?

**********

Stat attack: United må aldrig ha vunnit – eller ens spelat oavgjort – borta mot Milan men Premier League-lagets bortaform i Champions League är imponerande. 15 raka utan förlust och undviker man ett bakslag ikväll så slår man ett nytt CL-rekord. United har vunnit hela nio av dessa 15 matcher och hållt nollan i nio av dessa 15 matcher. Imponerande.

**********

Hur kommer det gå för Beckham då? Inte så bra att döma av hur det har gått för tidigare ex-Unitedspelare som mött the Red Devils efter att ha lämnat klubben.

Här är några exempel:

Andrei Kanchelskis – Skadade axeln mot United när Everton föll med 3-2 i september 1995 och tvingades vila i sex veckor.  

Karel Poborsky – Utvisad mot United när Sparta Prag förlorade med 4-1 på Old Trafford i november 2004.

Nicky Butt – Var urusel och spelade fram Wayne Rooney till Uniteds tredje mål – trots att han spelade för Newcastle – i en FA Cup match i april 2005.

Phil Neville – Gjorde självmål när Everton ledde med 2-1. United vann till slut matchen i april 2007 med 4-2.

**********

Läste igår att Manchester Citys Stephen Ireland har köpt ett akvarium för över en miljon kronor. Det är (since you ask) tydligen fyra meter brett, håller 6 000 liter vatten och kan fjärrstyras från hela världen med ett wi-fi system…

Det är naturligtvis helt upp till Ireland att göra vad han vill med pengarna – men det känns bara fel. En miljon för ett akvarium! Tänk vad de pengarna kunde ha gjort i Haiti.

Jag vet att det här är ett återkommande tema – men borde inte fotbollsspelare göra mer för välgörande ändamål?

Svaret borde vara ett rungande JA men före vi sätter oss på våra höga hästar så måste vi titta på vad vi själva gör för välgörande ändamål.

Det sitter säkert människor i fattigare länder och tittar på oss i västvärlden och våra löner och undrar: varför ger de inte mer till välgörande ändamål? Våra löner kan ibland jämföras med en fotbollsspelares i fårhållande till deras.  

Jag ger en tusenlapp i månaden till Läkare Utan Gränser vilket är en ok summa men före vi hade köpt vårt hus och hade stabil ekonomi gav jag ingenting. Så så jävla nöjd kan jag inte vara med mig själv där jag sitter i mitt hus i norra London med min stora tv och hyfsad bil. Jag kan ge mer – men gör det inte. Varför? Jag vet inte.

Jag vet att det här är lite “left-field” men vad tycker ni att vi kan kräva av fotbollsspelare – och vad kan vi kräva av oss själva före vi börjar klaga på rika fotbollsspelare?

**********

Tung förlust för Charlton i League One igår. 2-1 förlust borta mot Bristol Rovers och Grant Basey utburen på bår i första (!) minuten. Rovers Dominic Blizzard skulle ha blivit utvisad för den horribla tacklingen – men fick bara gult och hemmalaget vann matchen. Basey bröt troligen benet.

Charlton är nu fem poäng efter Leeds United på den andra direktuppflyttningsplatsen – och har spelat två matcher mer. Aj, aj, aj.

**********

Hur kan Ipswich släppa Jon Stead till Coventry?

**********

Veckans fråga löd så här: Vem är spelaren? Engelsk landslagsman. Skadade sig mot Sverige men spelade igen. Vann Ligacupen, FA Cupen och en av de europeiska cuperna. Went on to become a p**t**n. 

Svaret var Neil Webb (Forestlegend mer än Unitedlegend som Cerpa påpekade) och detta visste linhem, pmih, pumadst (cheeky!), Possi, Lalle (också cheeky), Bandanna-rama, U turn if you want to, JohnnieWalkerBlue, lebemannen (hur har du råd med alla garderingar?), att våga är att göra, Mårten Hellqvist, Benny, PHy (du får den efter din research!).

Ni fortsätter att imponera på mig och extra pluspoäng till Benny som var först och Bob Cat som tog ledtråden.

JonnyH: Paul Ware? Who?

Stefan: Texaco-cup?

**********

Trevliga nyheter för Tottenham: Aaron Lennon kan mycket väl vara tillbaka till matchen mot Wigan på söndag. Viktigt.

**********

Nu laddar vi inför kvällens matcher.

Det är i och för sig inget som helst fel på den rubriksättningen – all fakta stämmer ju. Men det är inte direkt den vinkeln de engelska tidningarna har tagit, om vi säger så. Elmander missade fyra bra chanser på en halvtimme och hemmafansen var i uppror. Framspelningen nämns mer som en eftertanke här borta.

**********

Så här skrev Andy Hunter i the Guardian:

It was Harry Redknapp’s good fortune to confront a striker in Johan Elmander whose finishing bears no relation to his work rate or price tag. Signed for a club record £10m from Toulouse in 2008 by Owen Coyle’s predecessor Gary Megson, the Bolton striker has long exhausted patience at the Reebok with a meagre return of nine goals in all competitions. His performance here suggested the Swede has done well to get that many. Bolton totally dominated the opening 35 minutes against a mediocre Tottenham display, but unfortunately almost all their early chances fell to the confidence-shorn Elmander.

The Bolton centre-forward brought the Reebok to its feet in protest after missing his fourth good chance of the first half, a figure that reflected the home side’s authority, only to redeem himself by creating Kevin Davies’s sixth goal in seven appearances against Spurs on this ground.  

**********

Rory Smith i the Telegraph var lite mer positiv angående Elmanders insats…

**********

Det är verkligen synd att det inte går så bra för Elmander just nu. Han är definitivt tillräckligt bra för att spela Premier League-fotboll och det verkar som om måltorkan har satt sig i huvudet. Det är bara hoppas att Owen Coyle ger honom fler chanser – för kommer det bara några mål tror jag det kan lossna för Elmander.

Det är egentligen otroligt hur mycket självförtroende betyder i olika sammanhang. Jag kom idag att tänka på Darko Pancev, anfallaren som var suverän för Röda Stjärnan men som tappade all tro på sin egen förmåga när han flyttade till Inter och slutade göra mål. Till slut såg han ut som en division sex-spelare.

**********

Matchen slutade alltså 1-1 och nu blir det omspel. Tottenham är knappa favoriter men verkar också ha lite problem med självförtroendet. För att inte tala om straffsparkarna. Tom Huddlestone tog över från Jermain Defoe som straffläggare – men missade även han. Vem tar nästa straff? Niko Kranjcar?

**********

Det blir även omspel mellan Crystal Palace och Aston Villa efter Stilian Petrovs sena kvittering på Selhurst Park. Synd om Palace spelare som hade kommit så nära en kvartsfinal men klubben tar nog hellre ett omspel på Villa Park och trolig tv-sändning med tanke på de pengar en sådan match inbringar. Det är inte säker att en kvartsfinal med Palace skulle ha sänts på tv men med tanke på att det nu är ett omspel så ökar chanserna.

**********

Det var en härlig match på Selhurst Park och Crystal Palace – på samma sätt som Portsmouth – vägrar att ge upp. Tänk att de har slagit ut Wolves och kryssat mot Villa sedan de satts under förvaltning och sålde Victor Moses.

**********

Neil Warnock var som vanligt rasande på domartrion.

 **********

David Elm ägnas tyvärr inte många spaltmeter i tidningarna här i England trots sin klackframspelning till Bobby Zamora i Fulhams 4-0 vinst över Svennis Notts County. Men det är oerhört positivt att han får spela och att han göra bra ifrån sig. Vi behöver lite svenska framgångar här borta nu.

Idag blev jag bland annat hånad på Guardian-kontoret för att Holland har plockat fler medaljer i vinter-OS än vad Sverige har så här långt…

-Spelar ingen roll. Ishockeyn är allt som räknas, ljög jag.

**********

Lottningen till kvartsfinalerna gjordes igår eftermiddag och som ni kanske har sett så kan det bli Chelsea-City. Mångmiljonärer mot mångmiljonärer och/eller John Terry mot Wayne Bridge. Men underskatta för all den del inte Stoke, som mycket väl kan slå City hemma i omspelet.

Chelsea v Manchester City eller Stoke City
Fulham v Bolton Wanderers eller Tottenham Hotspur
Reading or West Bromwich Albion v Crystal Palace eller Aston Villa
Portsmouth v Birmingham City

**********

Veckans fråga. Vem är spelaren? Engelsk landslagsman. Skadade sig mot Sverige men spelade igen. Vann Ligacupen, FA Cupen och en av de europeiska cuperna.

Went on to become a p**t**n. 

Nu räcker det med ledtrådar va?

**********

Mer om Milan-United imorgon naturligtvis men jag tänkte bara bjuda på de här raderna från en av söndagstidningarna.

Nemanja Vidic är på väg att skapa sig ovänner bland sina United lagkamrater på grund av sin buttra attityd. Den serbiske försvararen har återigen överraskat sina lagkamrater med aggressiva tacklingar på ungdomsspelare. Han lämnade unge Cameron Stewart i en “hög av smulor” förra veckan och missade sedan ett träningspass till helgen när han ringde och sa att han var sjuk.

Smulig hög? Jösses. Laddar serben för Milan kanske? Vilken match det kommer att bli!

**********

Glöm inte att det är Porto-Arsenal den här veckan också. För att inte tala om Everton-Sporting, Stoke-Manchester City och – ikväll – Bristol Rovers-Charlton.  

Gotta love it.

**********

Men Portsmouth vann med 4-1 och även om siffrorna inte visar hur jämn matchen var så visade i varje fall spelarna att de bryr sig. Män som Jamie O’Hara, Hassan Yebda, Nadir Belhadj och Aruna Dindane gav allt och mål från Quincy Owusu-Abeyie samt nämnda O’Hara, Belhadj och Dindane sköt Portsmouth vidare till FA Cupens kvartsfinaler efter fyra mål i den andra halvleken.

**********

Det hade varit lätt för spelarna att ge upp. Att inte orka. De vet inte om klubben kommer att hålla sig vid liv in i mars, de vet inte ens om de kommer att få betalt igen. Men ändå såg de till att Portsmouthfansen fick något att glädja sig över.

Det var småbråkigt mellan fansen utanför St Mary’s i lördags och jag vet inte vem som vann slagsmålen men jag vet att inne på arenan så sjöng Pompeyfansen högst. En ljusglimt i mörkret för dem – och det var de värda.  

**********

Tycker dessutom att Avram Grant är en ganska skön kille. På sitt sätt i varje fall. Häromveckan så avslöjades ju det att han går på bordell då och då – men israelen har bara fortsätt träna sitt lag som om ingenting har hänt.

Inte för att tidningarna glömmer. Rubriken i en av dem i morse: Avram scores four times in Southampton – and there is not a massage parlour in sight

**********

Southampton må ha förlorat i lördags men framtiden ser ljus ut. Även Southampton har ju haft grymma finansiella problem och startade den här säsongen i League One med 10 minuspoäng. Men i Alan Pardew har man en mycket bra tränare och han har ett gäng unga lovande spelare – som till exempel Adam Lallana och Morgan Schneiderlin – till sitt förfogande.

**********

Southampton lär inte gå upp i år – det är hela 18 poäng upp till Millwall på sista kvalplatsen – men om Pardew får fortsätta att bygga sitt lag så är jag övertygad om att klubben spelar i the Championship eller Premier League om några år.  

**********

Här kan ni läsa Paul Haywards krönika om Southampton-Portsmouth i the Observer. Otroligt välskriven.

**********

Arsenalsupportrar känner säkert igen namnet Quincy Owusu-Abeyie och det var han som gav Portsmouth ledningen mot Southampton. Anfallaren som är född i Amsterdam men som spelar landslagsfotboll för Ghana har inte haft en direkt linjär karriär. Han spelade för Ajaxs ungdomslag i nio år men lämnade klubben efter “attitydsproblem”. Sedan blev det Arsenal och bland annat sex mål för U17-laget i en match och några Ligacupmål.

Sommaren 2006 insåg han att inte skulle ta en plats i a-laget och skrev på för Spartak Moskva. Sedan dess har han varit utlånad till Celta Vigo, Birmingham, Cardiff och nu alltså krislaget Portsmouth också.  

**********

Cardiffs hopp om en skräll på Stamford Bridge varade i cirka 113 sekunder. Sedan hade världens kanske nu bäste anfallare, Didier Drogba, gjort 1-0 till Chelsea. Cardiff kvitterade visserligen men mannen från Elfenbenskusten spelade fram till ytterligare två mål och Carlo Ancelottis lag vann till slut med 4-1.

Mest imponerande kanske: han har till och med slutat filma. Mot slutet av matchen satte han av mot Cardiffs straffområde med en väldigt fart men kunde inte hålla balansen. Men trots detta så såg vi ingen döende svan och inga gestikulationer mot domaren.

Hade Drogba agerat på samma sätt om det stått 1-1? Jag hoppas det.

**********

Steven Gerrards kusin – Anthony Gerrard – var nära att göra mål för Cardiff på en nick och han såg ut precis som Steven när han höll händerna över huvudet efter missen.

Värt att notera: Chelseas unge anfallare Daniel Sturridge har nu gjort fyra FA Cupmål den här säsongen.

Hilario stod i mål för Chelsea. John Terry var med frugan i Dubai.

**********

Manchester City fick bara 1-1 hemma mot Stoke efter en kämpainsats av Tony Pulis grabbar. Fabio Capello var på plats för att kolla in Wayne Bridge efter Ashley Coles skada men enligt vissa tidningar här i England så vill inte Bridge spela med Terry igen.

Men vem vet vad som stämmer? Bridge har ju inte sagt något själv ännu.

**********

Kul att se Tuncay Sanli spela för Stoke – han får ju inte så många chanser – och även roligt att det gick bra för Shaun Wright-Phillips när Capello var där. Kniper han en plats i VM-truppen månne?

**********

Birminghams målvakt Joe Hart har varit i strålande form och fick massor av beröm av Fabio Capello i veckan men gjorde säsongens första tabbe mot Derby County. Tidningarna beskrev det som “his Scott Carson moment” och då vet ni som kan er engelska landslagshistoria att det handlade om ett långskott som studsade över målvakten.

Men Birmingham vände underläget till 2-1 vinst efter sent vinstmål av Liam Ridgewell och jätteräddning av Hart i slutminuten på Robbie Savages långskott. Savage – som ju är Derbys kapten nu – sköt dessutom bollen rakt i skrevet på en assisterande domare från två meter. Aj, aj aj. Såg ut att göra riktigt ont.

Det ska sägas att Savage inte menade att pricka assisterande domarens familjejuveler. Han fick felträff. 

**********

Reading  – som ju redan slagit ut Liverpool och Burnley – var på väg att nå klubbens första FA Cupkvartsfinal på över 80 år men så kvitterade Jonas Olssons West Bromwich Albion i den 87:e minuten och nu blir det omspel. Joe Mattock – som kostade hela 30 miljoner kronor när han köptes från Leicester i somras – har inte haft en lätt säsong på The Hawthorns men det var han som stod för 2-2 målet och kanske kan det lossna nu.   

Jonas Olsson på Wembley? Inte omöjligt. Semi-finalerna går ju där nuförtiden också.

**********

Jag hade ju semester förra veckan och det verkar som en hel del hände här i England medan jag var borta… men ganska skönt att vara utan internet ibland. Och sitter man bland alptopparna i Österrike med en wienerschnitzel och en kall öl och en av världens vackraste utsikter så kan man undra varför man bor i 12-miljonersstaden London.

**********

Men jag har tur som älskar mitt jobb och jag ser redan fram emot den här veckan med bland annat Champions League-fotbollen tillbaka. Idag – söndag – har vi tre FA Cupmatcher (Bolton-Tottenham, Fulham-Notts County och Crystal Palace-Aston Villa) samt kvartsfinallottningen. Och Italien-England i Six Nationsrugbyn förstås. Inte illa.

**********

Stort tack till de tre gästbloggarna förra veckan. Tyckte det var väldigt välskrivna bloggar av Peter, Mathias och Johan.

Real Madrid 9
Milan 7
Liverpool 5

Storstäderna Madrid och Milan leder alltså listan men på  tredje plats har vi en liten obetydlig stad från nordvästra England. En stad som är mest känd för att ha hög arbetslöshet och en befolkning som är ganska vitsig. Och så Beatles förstås.

**********

Om vi inte satt här med facit i handen skulle man kunna tro att Liverpool, med en befolkning på 450 000, skulle vara ett medelmåttigt Championshiplag som inte kommit i närheten av någon Europacupvinst.

Och det är mycket möjligt att Liverpool skulle spelat fotboll i de lägre divisionerna om inte en viss man hade stegat in på Anfield för drygt 50 år sedan. Hans namn var Bill Shankly.

**********

Shankly är ett legendariskt namn i engelsk fotboll. En av de absolut största tillsammans med Herbert Chapman, Sir Matt Busby, Bob Paisley, Brian Clough och Sir Alex Ferguson. Är ni intresserade av engelsk fotboll måste ni helt enkelt bara veta vem Shankly var.

**********

När Shankly blev Liverpooltränare 1959 låg laget i andra divisionen, hade en gammal arena, en undermålig träningsanläggning och en dålig trupp full av medelmåttor. Men skotten var lite av en dåtidens Arsene Wenger. Han introducerade nyheter som till exempel five-a-side matcher för att förbättra spelarnas teknik. Han såg till att spelarna åt rätt och att de åkte tillsammans till träningarna för att skapa en bättre gemenskap.

**********

Hans största bedrift var dock att göra spelarna och fansen stolta att de representerade Liverpool. I en oförglömlig intervju berättade han om hur klubben såg ut när han blev anställd som tränare:

“The facilities weren’t good enough for the public of Liverpool. The ground wasn’t good enough for the public of Liverpool. The team wasn’t good enough for the public of Liverpool. And there was nothing good enough for the public of Liverpool. Nothing at all. There was only potential. But I knew the people of Liverpool were like the people where I come from. They’ve got fervour in them – and they’ve got pride.” 

 **********

Pride. Stolthet. Och det är den stoltheten som fortfarande gör Anfield till en av de mest atmostfäriska arenorna i Europa. Flera tränare, däribland Jose Mourinho, har erkänt att han inte har upplevt en bättre stämning någon annanstans i hela världen. Och det var Shankly som startade allt.

 **********

På 60-talet började Liverpool klättra upp i ligasystemet med nyförvärv som Ron Yeats, Ian St. John and Gordon Milne. Liverpool gick upp i första divisionen 1962 och vann klubbens första FA Cuptitel 1965. De fick känna på spel i Europa i Cupvinnarcupen och även om det blev förluster mot Helenio Herraras Inter och Johan Cruyffs Ajax så lärde sig spelarna mycket.

 **********

På 70-talet gick det ännu bättre för Shankly och Liverpool. Laget vann ligan och Uefa Cupen 1973 och FA Cupen året efter. Shankly plockade fram spelare som Kevin Keegan, Steve Heighway, Ray Clemence och John Toshack.

Men sedan kom chocken: Shankly sa upp sig. Han kände sig för gammal, att han hade gjort sitt.

Fansen var förkrossade men som tur var för Liverpool tog Bob Paisley, som hade lärt sig allt av Shankly, över laget. Shankly ångrade sig några månader senare men då var det för sent. Och tråkigt nog så behandlade Liverpool honom inte så bra åren efter hans uppsägning. Svagt.

**********

Paisley vann tre Europacuper och Joe Fagen en fjärde. Ligatitlarna ramlade in. Men inget av detta hade hänt utan Shankly. Inget snack om saken.

**********

Det var delvis hans socialistiska uppväxt som speglade hans tränarfilosofi. Han ville att alla skulle arbeta för varandra, stötta varandra på och utanför planen.

Här berättar Shankly lite om sin livssyn.

Och här hyllar The Kop Shankly efter hans död.

Och slutligen pratar Kevin Keegan om Shankly.

**********

Och jag måste naturligtvis ta med några av tränarens klassiska citat:

After att ha slagit Everton i FA Cupen 1971: “Sickness would not have kept me away from this one. If I’d been dead, I would have had them bring the casket to the ground, prop it up in the stands and cut a hole in the lid.”

“Of course I didn’t take my wife to see Rochdale as an anniversary present. It was her birthday. Would I have got married in the football season? Anyway, it was Rochdale reserves.”

Efter Everton köpte Alan Ball: “Don’t worry, Alan. At least you’ll be able to play close to a great team!”

“I’m just one of the people who stands on the kop. They think the same as I do, and I think the same as they do. It’s a kind of marriage of people who like each other.”

“People Say football is a matter of life and death, I believe it is much more important than that”.

**********

Om ni någon gång åker till Anfield är det värt att stanna till vid statyn vid the Shankly Gates. På den står det: “He made the people happy.”

Domaren blåser långa signalen i pipan. Ur intensivt använda elitidrottarlungor skjuter andedräkterna ut som vita häxpipor i den råkalla Londonluften. Spurs– och Fulham-spelarna tar sig sakta tillbaka in i omklädningsrummet.

En stund senare. Arenan är snabbt tömd på sin runt 36.000 huvuden stora publik.

**********

Ett sällskap svenska supportrar leds in i White Hart Lanes innersta rum av Spurs vänsterback Erik Edman och en vänlig säkerhetsvakt. I luften hänger fortfarande en tydlig doft av matchdag: liniment, svett och tät energi. In i hemmalagets omklädningsrum står den resliga holländska coachen Martin Jol och väntar med öppna armar och ett brett patenterat leende som hugget i antika gudars stenar.

De långväga resenärerna får en halvtimmes pratstund med Edman och Jol. De lyssnar fokuserat. De ställer genomtänkta frågor. De nickar andäktigt. Några fullvuxna män har tårar i ögonen när de efteråt går ut till arenan och böjer sig ner för att känna på det nästan overkligt gröna gräset med känsliga fingertoppar. Något de förmodligen aldrig vågat drömma om att få göra i hela sitt liv. Inte på en matchdag. Efter ett Londonderby. Inte så här nära. 

 **********

Oavsett om arenan heter Old Trafford, Emirates eller Elland Road. Att få möjlighet att uppleva den typen av närhet till händelsernas centrum och alla huvudpersoner involverade i en så stor klassisk fotbollsklubb är mycket ovanligt, vågar jag påstå. Och är du en engelsk ”vanlig dödlig” hemmasupporter så sägs det vara omöjligt. Men det händer. Det hände. Den 26 februari 2005.

Det finns något unikt i relationen mellan de engelska fotbollsklubbarna och dess svenska supportrar. En relation som växt sig stark sedan starten av SVTs mest klassiska fotbollsprogram Tipsextra någon gång i en tid före internet, mobiltelefoner och youtube. En hel nation fotbollsintresserade uppfostrades med engelsk fotboll och närde sin kärlek till och kunskap om densamma.

**********

Relationen har gått i arv från far till son och mycket har hänt sedan dess. Idag kan vi fotbollsjunkies se i stort sett alla matcher direktsänt på hundratals tevekanaler och webstreamlänkar. Men samtidigt som man tekniskt har möjlighet att diskutera, ventilera och analysera matcher med vänner på nätet i överflöd samt frossa i skandaler och rykten finns också en överhängande risk att sprickan mellan supportrarna och de ständigt växande fotbollsklubbfabrikerna växer sig större.

**********

I takt med att arenorna byggs större och intäkterna från tv-avtal och sponsring blir fetare blir de ekonomiska kraven på klubbarnas framgång allt större. I detta affärsklimat får den lilla oberoende lojala supporterns röst allt svårare att göra sig hörd på klubbstyrelserummen. 

Men det finns ett motgift. De ideellt arbetande supporterklubbarna. I stort sett alla Premier League-klubbar är representerade av svenska eller panskandinaviska officiella organ. Hundratals eldsjälar i Sverige som strävar efter att minska glappet mellan de engelska fotbollsklubbarna och deras svenska supportrar. Och göra sina röster hörda så långt upp i hierarkin som på en styrelseordförandes agenda.

Eldsjälar som trots tidsbrist ägnar en extra halvtimme åt att hitta en skral webstreamlänk för att hjälpa supportrar i nöd. Eldsjälar som upplåter ett rum i sin villa åt webshop-lager och bär postsäckar två gånger i veckan för att mätta fans runt om i landet. Eldsjälar som ber familjen att vänta med middagen en timme för att en matchrapportartikeln ska publiceras i tid.

**********

Det klassiska Tipsextra-laget Wolverhampton Wanderers har haft en organiserad svensk supporterklubb sedan 1998. Ordföranden Truls Månsson, 44, berättar om att de under tolv år rest på Wolves försäsongsträningsläger runt om i världen och alltid blivit bemötta med stor respekt. De svenska vargarna får en gång om året utan kostnad låna den exekutiva VIP-klubblokalen inne på Molineux för att dinera.

Ofta tillsammans med inbjudna Wolves-spelarlegender. Vid ett speciellt tillfälle spelade de svenska supportarna en välgörenhetsmatch mot Wolves All Stars på en träningsarena i Wolverhampton. De fick visserligen ”dyngstryk” mot de gamla fotbollsstjärnorna även om de höll uppe matchen väl första femton minutrarna. Ett minne för livet för de svenska supportrarna nevertheless.

**********

Det är lätt att förstå engelsmännens beundran för utländska supportrar som följer deras favoritlag runt om i världen även då det handlar om bottenstrider i Championship. Men glädjande nog verkar även de största klubbarna ha mjuknat i attityden mot sina utländska lojala fans.

Arsenal Sweden startades 2001. Vice ordförande Axel Asplund, 25, som varit med från starten berättar att de fick ett vänligt bemötande redan från starten, kanske också mycket beroende på att moderklubben hade en särskilt utsedd supporterklubbsansvarig kontaktperson med full fokus på fansen. Supporterklubben har genom åren fått tillgång till spelare för intervjuer, matchbiljettbokning för större sällskap och någon som lyssnat när de kommit med åsikter om allt rörande supportarna och klubben.

**********

Det finns dock många klubbar som tagit lång tid på sig att utveckla och förändra attityden internt vad gäller hanteringen av supporterrelationerna. Ett exempel på det är Fulham. Supporterorganisationen Fulham FC Sweden har funnits i fem år. Men det var först inför denna säsong som de (som första utländska supporterklubb) blev godkända som officiell partner.

Den engagerade grundaren och ordföranden Nick Bylund, 37, berättar att det bästa som supporter oftast är den kontakt man får med andra supportrar, såväl engelska som andra utländska. En kort promenad från Craven Cottage, genom Bishops Park, ligger klassiska puben Golden Lion. På matchdagar möts man traditionsenligt i dörren av att endast Fulham-klubbmedlemmar är tillåtna.

På dörren hänger dock även en skylt med den inbjudande avslutande texten ”… and Swedes are welcome”. Ett fint exempel på hur relationen stärkts genom åren med supporterklubbens arbete.

Själv växte jag upp i en liten kyrby i Småland och blev som tioåring Tottenham-frälst (argentinske världsmästaren Ricky Villa sköt både Spurs och mig till himlen i FA-cupfinalen 1981). Likt många på den tiden hade jag hade ingen likasinnad att dela framgång, nederlag och dramatik med. Egentligen inte förrän jag i modern tid hittade ett svenskafans-forum för Tottenham.

I och med det växte sig mitt supporterskap starkare och inget skulle komma att bli sig likt sedan jag våren 2004 drev igenom grundandet av Tottenham Hotspur Supporters Sweden (THSS). En samling supportrar som sedan ständigt växt sig starkare och större och nu återfinns representerade i hela 265 olika orter i Sverige.  De senaste sex åren har vi byggt förtroende och en nära relation med storklubben och vi har genom åren delat ut ”Årets spelare”-pris på White Hart Lane till Paul Robinson, Robbie Keane, Dimitar Berbatov och Aaron Lennon samt  arrangerat supportermiddagar i London där spelarlegender som Martin Chivers (1968-76) och Ricardo ”Ricky” Villa (1978-83) föreläst, svarat på frågor och berättat historier som för alltid fört oss supportrar närmare varandra och vårt älskade fotbollshem.

**********

Den tillfredställelse man känner när man ser supportrar sedan barnsben i vuxen ålder för första gången stå på White Hart Lane med tårar i ögonen är obeskrivlig.  Man har ju själv varit där. Ensam med sitt favoritlag. Och längtat, saknat, hoppats. Nu har man ett hem. Och tusentals vänner runt om i landet som välkomnar en var man än dyker upp. Ett spontant möte med några fotbollsfans på en pub i en småstad eller bara någon som kommer fram på gatan och säger ”Hej, vi supportar samma stolta lag”.

**********

I en tid där de engelska klubbarna på löpande band ger efter för ekonomisk dopning och fartblint styr mot framgång utan tanke på risken för ödesdigra bakslag, behövs supporterklubbkulturen mer än någonsin. Utan den dör det som är poängen med fotboll. Och det är inte nödvändigtvis framgång. Det är en livslång gemenskap.

Genom framgång, nederlag och dramatik.

Mathias Bridfelt

********** 

Till slut slog finanskrisen till mot fotbollen också. Fotbollsklubbar världen över blöder och i synnerhet i England där i princip alla proffsklubbar levt över sina tillgångar under en längre tid.

När tv-avtalsbubblan sprack 2002 så var det en första varningssignal till klubbarna.

Många, speciellt Premier League-lagen, har länge levt på de enorma summorna som tv-avtalen ger. Nu klarade sig de flesta eftersom att ett nytt massivt tv-avtal skrevs så nära inpå den första krashen.

********** 

Men en lösning på de skulder som de flesta klubbar nu dragit på sig syns inte på horisonten. TV-pengarna är givetvis en enorm del i den finanskris som nu slagit till mot de engelska klubbarna.  En plats i Premier League ger osannolika 40 miljoner pund (cirka 500 miljoner kronor!) per säsong. Det negativa är att du antagligen måste spendera just de pengarna för att hålla dig kvar i en så pass stark liga.

 ********** 

Inför den här säsongen så drabbades tex. Southampton av poängavdrag i League 1. Samma klubb som 2004 spelade Europacupfotboll.

Åker man ur Premier League så står det inskrivet i samtliga spelarkontrakt att lönen skall sänkas med 25%, det räddar kanske klubben ett år eller två till, men tar man inte steget upp med de enorma lönekostnader man ändå har kvar så blir fallet enormt. Förutom Southampton så är Norwich, Watford och Charlton bra exempel. För att inte tala om Leeds United.

********** 

Men nu är läget allvarligare än någonsin och det är bara en tidsfråga innan en klubb i de två högsta ligorna får slänga in handduken för gott. Portsmouth är obehagligt nära. Försäljningen av Asmir Begovic räddar antagligen klubben från konkurs under säsongen 2009/2010, men just nu finns det inga garantier på att Portsmouth existerar nästa säsong. Skrämmande.

********** 

Portsmouth är ett skräckexempel på klubbar som inte lärt sig av Leeds United. Tillsammans med bland annat  West Ham så har båda tagit stora lån med framtida biljett & TV-pengar som säkerhet. Ungefär lika sjukt som när Leeds lånade närmare en miljard med Champions League-pengar som säkerhet.

********** 

Chelsea och Manchester City är två klubbar som lever enormt över sina tillgångar.  Båda två har räddats av rika investerare, men sanningen är att Chelsea var minuter från konkurs innan Roman Abramovitj kom in och ritade om fotbollskartan för alltid.

Manchester City höll på att nedmontera sin satsning efter Thaksin Shinawatras styre och hade inte shejkerna från Abu Dhabi klivit in så hade Manchester City antagligen varit i Portsmouths situation idag. Och vad händer den dag som investerarna inte längre vill vara med att leka? Hur ska Manchester City då kunna betala mångmiljon-löner varje vecka? Knappast med biljettintäkter.

********** 

Abramovitj betalade av Chelseas skulder när han köpte klubben genom att låna ut hans egna pengar utan att ta någon ränta. 2006/2007 hade ryssen spenderat sanslösa 578 miljoner pund på Chelsea. En summa som han vet att han aldrig kommer att få tillbaka.
Under samma år så var Chelseas trupp värderad till 266 miljoner pund.  Hade Abramovitj då valt att dra sig ur och krävt sina pengar tillbaka, då hade Chelsea F.C inte existerat idag.

Chelsea och Manchester City är två klubbar som endast överlever p.g.a rika ägare. Två ägare som åtminstonde hållit vad de lovat. Hos Portsmouth och West Ham har rika ägare från alla världens hörn kommit in och lovat allt men levererat inget. Kvar står nu två anrika klubbar på ruinens brant. I somras var West Ham 72 timmar från att sättas i händerna på konkursförvaltare.

********** 

Inte ens toppklubbarna går längre säkra. Rapporterna från Old Trafford talar om att en av världens största idrottsklubbar är allt annat än välmående.

********** 

3.75 miljarder kronor har Manchester United betalat i räntor de senaste åren, och det faktum att Manchester United hade gått c:a en halv miljard i förlust förra året om man inte sålt Cristiano Ronaldo är skrämmande. Vi talar alltså om en klubb som har över 70.000 åskådare per match, enorma sponsoravtal & en souvenirförsäljning som gör andra klubbar gröna av avundsjuka, som ändå blöder ekonomiskt. De senaste rapporterna talar om att 75% av Manchester Uniteds intäkter går direkt till räntekostnader.

********** 

Kop Football Holding, företaget som Tom Hicks och George Gilettt har och som äger majoriteten av aktierna i Liverpool F.C gick i fjol 41 miljoner pund back. Ägarna har skuldsatt klubben något enormt vilket förhindrade Liverpool från att köpa spelare i somras såvida ingen såldes. Och som tvingade klubben att lägga sina nya arenaplaner på is.

********** 

Men värst och mest akut är ändå läget i de lägre divisionerna. Speciellt i The Championship. Crystal Palace tvingades till tio minuspoäng p.g.a sin usla ekonomi och tvingades i dagarna rea ut sin supertalang Victor Moses för “bara” 3 miljoner pund.

Watford var inte långt ifrån konkurs tidigare i höstas och några välmående klubbar finns det knappt i den engelska ettan. Det är inte heller speciellt attraktivt för en privatperson att pumpa in pengar i en Championshipklubb, likt det som händer i Premier League.

Lagen i ettan kan inte heller välja sponsoravtal och i dagens ekonomiska läge så är det oerhört svårt att förhandla till sig ett lika tungt avtal som det man skrev för fyra-fem år sedan. Lönerna i The Championship är väldigt höga för att vara en andradivision.

********** 

Till säsongen 2010-2011 så finns en regel som säger att man inte får spendera mer än 75% av sina inkomster på spelarlöner. Givetvis en jättebra regel, men den kom några år försent.

********** 

Ska man se något positivt i det som nu händer är det att den engelska toppfotbollen blir jämnare. De största stjärnorna hos de mindre lagen kommer antagligen att bli kvar tre-fyra år längre än tidigare då ingen har råd att köpa dem.

Förhoppningsvis så tar man också upp det faktum att utländska ägare tar över klubbar och skuldsätter dem upp över öronen. Manchester United och Liverpools fans driver aktiva kampanjer för att få bort sina amerikanska ägare men problemet är att de egentligen inte har någonting att säga till om då bara aktieägarna har makt nog att göra något.

********** 

Fotbollen är till för supportrar. Inte för “skurkar i kostym”. Den globala finanskrisen har givetvis bidragit till det utsatta läget som råder i dagens Premier League. Men i lika stor utsträckning så har ägare utan någon som helst verklighetsförankring bidragit till att många anrika klubbar nu kanske bara har 1-2 år kvar att leva.

********** 

Premier League hävdar att man har ett “fit & proper” test för alla som vill köpa en klubb. Thaksin Shinawatra ansågs alltså “fit & proper”. En man som är svartlistad hos i princip alla människorättsorganisationer.

Portsmouths före detta ägare Ali Al-Faraj berättade frispråkigt att han var helt ointresserad av fotboll och endast köpte klubben för att kunna sälja den dyrare något år senare. Men även han betraktad som “fit & proper”.

Agenter och spelare är egentligen de enda som tjänat på de senaste årens utveckling. Mindre klubbar får sällan ta del av de stora pengarna som tv och ägare pumpat in. Det är inte speciellt många övergångar som sker från Championship och upp i Premier League, utan pengarna hamnar istället i andra länder, eller som den senaste tidens undersökningar avslöjat, hos agenterna.

Och vilka får betala för det? Fansen såklart.

********** 

För när allt kommer omkring så betalar supportrarna fortfarande skyhöga biljettpriser och tv-abonemang för att se halvdanna spelare springa runt och tjäna 30.000 pund i veckan. Manchester Uniteds lösning på sina ekonomiska problem? Att höja de redan absurda säsongskortspriserna.

Majoriteten av klubbarna i den engelska högsta ligan är beroende av en eller två finansiärer. Vad tror ni händer den dagen de inte längre anser att en fotbollsklubb är vad de vill invistera i? En skrämmande tanke – men en situation som kanske inte är alltför långt borta.

Dwight Yorke, Andy Cole, Teddy Sheringham och Ole Gunnar Solskjaer gav Sir Alex Ferguson alla möjliga tänkbara alternativ framåt.

Frågan är om något lag sedan dess har haft så många olika kombinationer i anfallet.

Yorke – allroundanfallare
Sheringham – playmaker
Solskjear – supersub
Cole – predator

**********

Vad några av er vet är att Cole hatade Sheringham och vice versa. Men på planen märkte man inte detta. Ytterligare ett bevis på att man inte behöver vara bästa polare utanför planen för att spela bra tillsammans. Något att ha i åtanke när man betänker John Terry och Wayne Bridge i det engelska landslaget.

**********

Hur som helst hade engelska FourFourTwo en “one-to-one” intervju med Cole nyligen där läsarna fick ställa den före detta Unitedanfallaren frågor.

Och då fick han naturligtvis frågan om vad han tyckte när United köpte Sheringham 1997.

-Jag tålde honom inte. Vi spelade en träningsmatch mot Milan sommaren 1997 efter han hade skrivit på och han sa något på planen åt mig. “Jag försökte bara hjälpa till” sa han men jag svarade direkt “jag behöver inte din hjälp, din penis”.

-Det ironiska var att vi spelade riktigt bra tillsammans och Pally (Gary Pallister) tog ett snack med mig och sa “Jag vet att du inte gillar Teddy men fortsätt bara att spela bra tillsammans så spelar det andra ingen roll”.

-Jag försökte alltid vara professionell på planen och om jag ska vara ärlig var Teddy det också. Man behöver inte vara bästa polare för att spela bra tillsammans. Jag brukar inte ha några problem men andra människor men jag och Teddy? Inte en chans.

**********

Man undrar om han berättar hela sanningen. Enligt rykten fanns det damer inblandade – men vi lär aldrig få veta (åtminstone tills Sheringham skriver en bok…)

**********

Cole berättar även att han och Yorke passade perfekt tillsammans – på och utanför planen.

-Jag gillade Yorkey men vi var totalt olika. Dwight var “titta på mig, jag spelar för United och har en snygg tjej” medan jag köpte en porsche en gång men det tog mig två månader att ens köra den till träningen för att jag kände mig så självmedveten.

-När jag och Yorke började spela tillsammans var det som att träffa en speciell kvinna och att bli kär. Allting kändes rätt.

**********

Andra höjdare från intervjun:

Cole hade Cyrille Regis som barndomsidol. Han fick ta emot en hel del rasistiska påhopp men var otroligt stark mentalt. Han gjorde mycket för svarta spelare i England.

Arsenals före detta ordförande Jimmy Hill sa till en ung Cole: “Du tror att du är väldigt bra men du kommer inte att lyckas som professionell spelare.”

Hans son Devante spelar som anfallare för ett av Manchester Citys ungdomslag. Lägg namnet på minnet.

Och så några rader om en av mina (Marcus) absoluta favoritspelare, Paul Scholes. Så här beskriver Andy Cole sin före detta lagkamrat:

-Butty used to call Scholes “the ghost”. After a game, you’d turn around and he’d be gone. It was like he could walk through walls. He wasn’t really one for the limelight, Scholesy.

Fantastiskt. Tänk om bara fler fotbollsspelare kunde vara som Paul Scholes.

**********

Avslutar med det här youtubeklippet med fantastiska samspel mellan Cole och Yorke. Enjoy.

Över till Peter.

**********

Då Marcus är på semester så har äran och ansvaret den här gången lagts på mig att skriva en gästblogg. Peter heter jag men är mer bekant under signaturen ”PHy.”. Och då vet de flesta av er att den här gången har bloggaren tveklöst sympatier för Man Utd. Men här är jag ovanligt nog på mitt mest masochistiska humör då jag tänkte återbesöka några av Uniteds allra mörkaste ögonblick (under min medvetna livstid).

*** *** *** *** *** *** *** *** *** ***

Varför vill man skriva en gästblogg om sin klubbs värsta ögonblick? En vanlig kliché är att man behöver uppleva det dåliga för att verkligen uppskatta det goda. Men min idé är också att erbjuda en kontrast till den nu rådande bilden av United som en röd vinstmaskin och möjligen att påminna, inte minst Uniteds fans under 25 år, om att ”det var inte alltid så här bra!”.

Vilket om inte annat bör ses som en uppmaning till ödmjukhet, eftersom den logiska följden av det är att ”det behöver inte alltid fortsätta vara så här bra!”. För de som inte håller på United kan det här så klart vara ett tillfälle att sola er i skadeglädjen, kanske komma med ytterligare tillfällen då ni tycker att era lag har gett United en riktig käftsmäll; eller kanske, om ni är så lagda, lyfta fram vad ni anser vara er klubbs mörkaste ögonblick.

Det här är mina personliga minnesbilder. Både urvalet av ögonblick och min beskrivning av dem är helt subjektiva. Under det hela ligger en ambition att beskriva min resa tillsammans med United, men också att kasta ett ljus över vad som format min relation till andra för United centrala rivalklubbar, som ju oundvikligen varit de som fått ögonblicken att bli allra djupast mörka.

*** *** *** *** *** *** *** *** *** ***

1988/89 med omnejd – ”Så nära men ändå så långt borta…”

Att växa upp som Unitedsupporter under 1980-talet var inte helt lätt; ligan hade inte vunnits sedan 1968, vilket för en person i min ålder lika gärna hade kunnat vara 1868, och istället var det Liverpool som var det klart dominerande laget. Att hålla på United var i det sammanhanget inte ett strategiskt val om man ville överleva skolgårdsdjungeln.

Enstaka triumfer i FA-cupen var ljuspunkter i mörkret. Men säsongen 1987/88 hade lovat gott. United hade trots allt slutat tvåa, efter Liverpool så klart, och man hade en ny manager som bådade gott. Inför den kommande säsongen, 1988/89, värvade United bland annat tillbaka sin gamle hjälte Mark Hughes och nya unga spelare började komma fram. Den här säsongen skulle det kanske kunna ske?!

Och visst började det bra med tre vinster de första fem matcherna. Därefter lyckades United inte vinna en enda av de nio därpå följande matcherna! I november låg man på elfte plats och trots en uppryckning strax efter jul så ledde en i stort sett lika katastrofal vår till att United slutade elva i en liga man hoppats kunna vinna.

Upplevelsen var som ett slag i maggropen. Det var som en bekräftelse på allt man försökt undantränga under hela 1980-talet, Uniteds kollektiva och vid den tidpunkten till synes eviga oduglighet i jämförelse med framför allt Liverpool; klubben man jämförde sig med. Mörkret känns aldrig mer avgrundsdjupt än när man tror sig ha sett ljuset.
Jag betvivlar inte att Liverpools fans kan känna igen sig.

*** *** *** *** *** *** *** *** *** ***

City 5 – 1 United – ”23/9-89: Derby Day Disaster”

Resultatet blev fullständigt katastrofalt. Ekonomiskt var situationen då mellan klubbarna i stort spegelvänd mot idag, City levde med knappa resurser samtidigt som United bröstade upp sig ekonomiskt med märkliga ägarturer där guld och gröna skogar utlovades. Sportsligt var klubbarna i alla fall meritmässigt jämförbara vilket självklart gav rivaliteten extra krydda.

Den här matchen, inbakad i en horribel 13:e plats i ligan för United den här säsongen, spädde på den känsla av underlägsenhet och hopplöshet man kände som Unitedsupporter. Känslan var att klubben var på väg ingenstans. Vinsten i FA-cupen var, åtminstone vid det tillfället, en klen tröst.

Men varje match mot City sedan dess har alltid inneburit en brinnande önskan om att hämnas för den här manglingen. Well, payback’s a bitch.

*** *** *** *** *** *** *** *** *** ***

Anfield 26/4-92 – ”The horror… the horror…”

Det fanns skäl till optimism inför säsongen 1991/92; säsongen innan hade United förbättrat sin ligaplacering men också lyckats vinna Cupvinnarcupen. Nya spelare som Peter Schmeichel, Andrei Kanchelskis och Paul Parker hade förstärkt truppen. United var i de flestas ögon favoriter att vinna ligan för första gången på 25 år.

Och visst började säsongen bra. United gick obesegrade i tolv raka matcher av vilka man vann åtta. United ledde ligan vid jul med god marginal.

Men under våren föll Uniteds spel och resultat samman. Endast tre vinster på de tolv sista ligamatcherna ledde till att Leeds, en av Uniteds mest bittra rivaler, kunde komma ikapp. Ett förtätat spelschema gjorde att United tvingades spela fem matcher på elva dagar.

Den matchserien, tillsammans med Uniteds chans att vinna ligan, avslutades mot klubbens värsta rivaler; Liverpool, på Anfield. Liverpool vann med 2-0 (runt 7:15) och United fick utstå förödmjukelsen att, till Anfields högljudda hån, vid en bitter rivals händer tappa titeln till en annan bitter rival.

Som Unitedsupporter var det så klart fruktansvärt. Att tappa en ligatitel man var favorit till att vinna efter att inte ha vunnit på 25 år var hemskt. Att tappa den till just Leeds gjorde saken än värre. Att tappa den på Anfield var fullständigt outhärdligt. Självfallet eftersom skillnaden mellan Liverpool, den så framgångsrika segermaskinen, och United, som bara inte kunde vinna, blev en så tydlig kontrast.

En kontrast som Liverpools fans givetvis inte var sena att gnida in i våra ansikten. En stor del av skadeglädjen Unitedfans i min ålder i svaga stunder kan känna mot Liverpool grundlades denna dag.

*** *** *** *** *** *** *** *** *** ***

1995 – ”En väldigt lång sommar…”

Tre år senare var situationen en annan. Ligaförbannelsen hade brutits med två raka segrar och United jagade en tredje seger, vilket inte många inför säsongen trodde att de skulle misslyckas med. Men en ny utmanare hade dykt upp på scenen i form av Blackburn Rovers, som med Jack Walkers hjälp också hade de finansiella musklerna att utmana United.
United gjorde egentligen inte en dålig säsong, men Blackburn var enastående och visade upp en fantastisk stabilitet. Ligan avgjordes i den sista omgången och det skulle visa sig att United hade avgörandet i sina egna händer då Blackburn förlorade borta mot Liverpool.

Men borta mot West Ham lyckades United bara få oavgjort vilket inte räckte till för att passera Blackburn, som därmed vann ligan. Precis som tre år tidigare förlorade United ligatiteln till motståndarfansens hörbara hån. Bortamatcherna mot West Ham har sedan dess alltid varit en krånglig och laddad historia för United – och matcherna mot Hammers för onekligen med sig en extra mordisk glimt i ögonvrån för en gammal Unitedfan.

Som Unitedfans kastades man ner i ett svart hål av mörker. Sex år i rad hade man i alla fall vunnit någon titel och de senaste två åren hade United dominerat. Tveklöst hade ett mått av hybris slagit till, vi trodde oss helt felaktigt vara oslagbara. Men ju större man är desto hårdare faller man och smärtan var nu plågsamt påtaglig. En smärta vi sannolikt förtjänade.

Sommaren som följde blev minst sagt turbulent. Kontroversiellt nog sålde Alex Ferguson tre av lagets absolut mest tongivande spelare – Paul Ince, Mark Hughes och Andrei Kanchelskis – utan att några ersättare värvades. Eric Cantonas framtid i klubben var också osäker som en följd av Kung Fu-incidenten tidigare under säsongen.

Med facit i hand så såg självklart Ferguson något vi Unitedfans, de flesta av oss i alla fall skulle jag tro, inte såg. Men där och då var det för oss mest en bekräftelse på att United inte längre var en klubb med ambitioner. Samtidigt kraxade domedagspredikanterna om att Uniteds storhetstid nu var över. Rädslan för att återgå till mediokritet hängde som ett mörkt moln kring våra huvuden.

*** *** *** *** *** *** *** *** *** ***

2006 – ”United i underläge för första gången på 15 år”

Alltsedan början av 1990-talet hade United varit en klubb som slagit från överläge. När 2006 inleddes så var detta inte längre fallet. Chelsea, med sin nye ägare Roman Abramovich, hade på kort tid flyttat fram såväl de sportsliga som de finansiella kriterierna för framgång. För första gången på 15 år var United en klubb som ännu en gång slog ur underläge.

Även rent resultatmässigt var läget svårsmält för en Unitedsupporter. I ligaspelet var Chelsea överlägset och katastrofalt nog hade United åkt ur Champions League redan i gruppspelet för första gången på väldigt länge. Detta trots att klubbar som Arsenal och Liverpool gick långt i turneringen.

Klubben var också drabbad av interna stridigheter. Familjen Glazers övertagande sågs inte med blida ögon av fansen. Anfallsstjärnan Ruud Van Nistelrooy hamnade i onåd och lämnade klubben för Real Madrid. Roy Keane, klubbens kapten och talisman, fick sparken efter att alltför grovt sågat sina lagkamrater i en TV-intervju.

Efter säsongens slut gjordes ingen stor satsning i form av värvningar. Sir Alex Ferguson valde att hålla fast vid den trupp som precis lyckats vinna Ligacupen, med Michael Carrick som enda tillskott. Som Unitedsupporter var känslan än en gång att United inte längre hade kraft eller ambition att på allvar utmana om ligatiteln.

En mer gnagande känsla var också att Ferguson kanske helt enkelt inte var kapabel att i en ”ny fotbollsvärld” bygga ytterligare ett starkt lag med sina traditionella metoder och värderingar från den ”gamla fotbollsvärlden”. Domedagspredikanterna kraxade igen, denna gången högre än någonsin tidigare, och gav bränsle åt denna farhåga.

Givetvis fanns det som Unitedfans ett mått av bitterhet riktat mot Chelsea, som på kort tid lyckats köpa den dominans United arbetat i decennier med att skapa. Chelsea var den nye herren på täppan och under 2006 fanns inget som såg ut att kunna ändra på det. Mörkret var kompakt.

*** *** *** *** *** *** *** *** *** ***

Självfallet finns det avsevärt mörkare tidpunkter längre bak i Uniteds historia än vad jag har tagit upp här. Främst det som var en mänsklig likaväl som sportslig katastrof, Münchenkatastrofen 1958 där ett av Englands genom tiderna bästa och mest lovande lag bokstavligen gick bort.

Men också, som exempel, nedflyttningen till andra divisionen 1973/74, och för all del förlusten i femminutersfinalen i FA-cupen mot Arsenal 1979; där den riktiga rivaliteten klubbarna emellan kanske verkligen tog fart. Men allt det här var före min tid och min upplevelse av dem därför distanserad snarare än personlig.

Genom åren jag följt United finns det också enskilda matcher vars resultat självklart smärtade – t ex 0-5 mot Newcastle och Chelsea, och 1-4 mot Liverpool – men med något undantag så inträffade dessa under relativt framgångsrika perioder och betraktas därför inte av mig som så världsomvälvande traumatiska som ovan nämnda perioder och ögonblick.

*** *** *** *** *** *** *** *** *** ***

Genom dessa mörka stunder definieras relationen till rivaliserande klubbar. Liverpool, genom sin dominans under 1970- och 80-talen förkroppsligar de allt det man som Unitedsupporter då strävade efter men också fortfarande respekterar.

Chelsea har under den senaste femårsperioden växt fram som Uniteds kanske främsta sportsliga rival. Chelsea utmanar, som ingen annan klubb tidigare, Uniteds ställning som den dominerande kraften i engelsk fotboll.

Det är värt att notera att Arsenal inte svarat för någon av de mörka stunder jag lyft fram som särskilt centrala. Samtidigt är det den mest långvariga och intensiva sportsliga rivaliteten jag upplevt som Unitedsupporter. Sannolikt beror detta på att United i denna rivalitet aldrig slagit ur underläge; det är inte en rivalitet som, på samma sätt som varit fallet med t ex Liverpool och Chelsea, ifrågasatt den ”självbild” man som Unitedsupporter har av sin klubb.
*** *** *** *** *** *** *** *** *** ***

En sak värd att ta med sig från denna övning i masochism är att också de allra mörkaste stunderna har sina slut. Det finns alltid ett ljus i slutet av tunneln. Men samtidigt lyfter det också fram betydelsen av kraftfullt ledarskap för att ta sig igenom mörkret.

Likt Petrus tre gånger förnekade Jesus innan tuppen gol så finns det också tre ögonblick genom åren då Unitedfans som jag tvivlat på Sir Alex Ferguson och hans förmåga att leda United vidare. Runt 1988/89, sommaren 1995 och sommaren 2006 var alla sådana tillfällen och vid vart och ett av dem visade sig Ferguson klokare än oss fans.

Likt Petrus efter det tredje förnekandet ångrade sig och aldrig förnekade Jesus igen så kommer heller aldrig jag mer att ifrågasätta Ferguson som Uniteds manager.

Däremot, när han till sist lämnar United, så kan det mycket väl vara inledningen på ännu en mörk period i klubbens historia.

Den här veckan – med tanke på att det är Liverpool-Everton idag – har jag fastnat för en lång och härlig intervju med Evertons Steven Pienaar. Sydafrikanen är en av Premier Leagues formstarkaste spelare – men har inte alltid haft det så lätt.

Han växte upp i stadsdelen Westbury utanför Johannesburg. Stadsdelen har beskrivits som “a death zone where the Devil is busy”.

Läs mer här.

Och kanske är det därför han alltid har framstått som en ganska allvarlig person. En del personer växer aldrig upp (Neil Ruddock springs to mind) medan en del kanske växer upp för tidigt.

**********

Men något har hänt med spanjoren den här säsongen. Han verkar mer avslappnat i intervjuer och offentliga framträdanden och har ju dessutom fått en mer framskjuten roll i Arsenal.

Vad är hemligheten? Jo, i det senaste numret av magasinet Champions, som damp ner i brevlådan häromdagen, berättar Fabregas att den här säsongens långa skadeuppehåll har hjälpt honom något oerhört. För första gången under karriären fick han chansen att stanna upp och reflektera på livet.

Det kanske vi alla ska göra lite oftare.

**********

Så här säger Fabregas i Champions: -Förra säsongen var jag verkligen nere. Jag kunde inte njuta av något. Allting var negativt och jag tappade passionen för fotbollen. Jag var gladare hemma ensam än någon annanstans.

–Skadan som höll mig borta från fotbollsplanen i fyra månader var det värsta som har hänt mig under min karriär men jag lärde mig jättemycket under den tiden. Jag hanterar saker och ting väldigt annorlunda nu. Förut tog det minst tre timmar efter en förlust före någon kunde prata med mig. Nu, en halv timme. Man måste titta framåt och vara positiv.

**********

-Jag hanterar kritik på ett annorlunda sätt nu också. Förut, om någon skrev något eller sa något, så tog jag det alldeles för personligt. Nu så tänker jag bara “jaha, men vad ska de göra åt det då”. Jag skrattar mycket mer nu, hela dagen. Mer och mer så har jag börjat inse att man ska njuta av livet varje dag. Man är här idag, borta imorgon.

**********

Så pratar en väldigt mogen 22-åring.

Och på söndag måste han plocka upp sina Arsenal lagkamrater från golvet och göra säsongens match borta mot Chelsea om Arsene Wengers manskap ska ha någon chans att vinna ligatiteln den här säsongen.

En vinst på Stamford Bridge skulle ge Arsenal självförtroendet att återuppta kampen med Chelsea och United.

**********

Nu tror jag i och för sig att Chelsea vinner.  Men man vet aldrig med Arsenal.

Vad tror ni?

**********

Och så blir det inget transferförbud för Chelsea. Nu vet jag inte alla detaljer i Gael Kakutafallet och det är mycket möjligt att Chelsea var helt oskyldiga men skickar det nya beslutet från CAS ut en signal som säger “det är fritt fram grabbar, sno vilka spelare ni vill, hur ni vill”?

********** 

Avram Grants fru säger att hon inte har några problem med att han går på bordell. Det var bara en massage, säger hon.

Intressant förhållande. Men hennes inställning måste vara en ljuspunkt i en annars mycket mörk säsong för israelen. Kan inte vara lätt att träna en av världens mest misskötta klubbar just nu OCH utpekas som “the Prem manager in brothel”.

*********

Varför är pyjamas plural på engelska och singular på svenska?

*********

Wayne Bridge hel igen och kan göra comeback mot Hull till helgen. Undrar hur det går för honom. Han har ju också i allra högsta grad påverkats av John Terry skandalen.

**********

Liverpool-Everton på lördagsförmiddagen och i morgon tänkte jag bjuda på en väldigt bra intervju med Steven Pienaar, som har varit i strålande form den här säsongen.

Tidningarna här i England spekulerar i att Ryan Babel kan spela från start för Liverpool. Det vore en skräll men Rafael Benitez sa i onsdags att vi borde se en bättre holländare nu när transferryktena slutat cirkulera.

Men då måste han ju få fler än sex minuter att visa vad han går för också.

**********

Kan Niceanfallaren Loic Remy vara på väg till Arsenal? Vissa rykten här i England tyder på det. Någon som har sett honom spela? Han beskrivs som den nye Thierry Henry. Låter lite väl positivt.

**********

Kan Anderson var på väg bort från United? Har inte varit i de tre senaste trupperna ens och skulle ha spelat mot City i en reservmatch i veckan – men matchen blev inställd.

**********

Vill ni se Robinho rappa med några delfiner så kan ni slösa bort 53 sekunder av era liv här. Go on, you know you want to.

**********

Glöm inte Newcastle-Cardiff ikväll. En höjdarmatch.

**********

Fabio Capello har hittills föredragit att spela med en jätte bredvid Wayne Rooney, typ Emile Heskey eller Peter Crouch, men snabbhet är ofta en avgörande faktor i internationella matcher och man får ju anta att Defoe kommer att göra fler mål än Heskey i ett VM. Men vågar Capello chansa med Tottenhamanfallaren?

**********

Vad tycker ni? Hur bra är Defoe? Är han “bara” en jätteduktig Premier Leaguespelare eller håller han hög internationell klass?

Tänka sig att Svennis tog med 17-årige Theo Walcott – som inte hade spelat en landskamp då eller ens, tror jag, en endaste Premier Leaguematch – istället för Defoe till VM 2006. Speciellt med tanke på att Wayne Rooney hade varit skadad hela våren.

**********

Defoe har alltid setts som en liten partynisse men i den här exklusiva intervjun med the Evening Standard berättar han om varför han har valt fotbollen framför alkoholen. Han dricker inte en droppe sprit och har uppmanat sina lagkamrater att ta efter honom.

Anfallaren har dessutom startat en ungdomsturnering (imaginatively called the Jermain Defoe Cup) tillsammans med en organisation för välgörande ändamål.   

**********

Äntligen en liten insikt i hur Tottenham bedriver sina transferaffärer. Så här berättar Birminghams vice ordförande Peter Pannu (ja, han heter faktiskt så): “With [Roman] Pavlyuchenko we managed to negotiate down from £13m to £10m but when we put in a written bid we were told after three days of negotiations that he was not available for sale at £15m.”

**********

John Terry-storyn rullar vidare här i England utan att avta i styrka. I gårdagkvällens korta “extrablogg” kunde ni läsa om de senaste ryktena och i dagens Mirror kan vi läsa att han har haft en affär med en annan Premier League-spelares tjej. The Sun har inte rört storyn. Än.

Det står inte vilken klubb det handlar om men jag tror inte vi har läst det sista om det här. På söndagarna brukar de riktiga bomberna komma.

Och i morgon ska Terry möta Fabio Capello.

Men nog om Terry nu för ett tag.

**********

Arsenal har tydligen inte skrivit kontrakt med försvararen från Montenegro, Stefan Savic. Spelaren hävdade igår att han var klar för the Gunners men det verkar inte som om Wenger har bestämt sig ännu.

**********

Liverpools skadesituation är på väg att börja lätta något. Rafael Benitez sa igår att Fernando Torres och Glen Johnson kan vara tillbaka om tre veckor medan Yossi Benayoun kanske kan spela om två veckor.

**********

Patrick Vieira kan spela sin första match för Manchester City på lördag mot Hull. Ska blir intressant att se hur han klarar sig. Själv tror jag att han har blivit för långsam – men jag hoppas jag har fel. Det är aldrig roligt att se en legend som är på väg  nedåt.

**********

Det fullständiga kaoset på Fratton Park fortsätter. Igår missade Portsmouth betalningen på ett stort lån och kunde ha gått under men köptes till slut av Balram Chainrai. Den Hong Kong-baserade affärsmannen är klubbens FJÄRDE ägare på ett år. Har det någonsin inträffat i en annan toppklubb?

Spelarna har fått lön för januari nu i varje fall men vad hjälper det när man fortsätter att förlora matcher. Igår dominerade man stora delar av matchen mot Fulham på Craven Cottage – men förlorade ändå med 1-0. På ett mål som såg ut att vara offside.

When you’re down, you’re down, som engelsmännen säger.

**********

Lånet från Roma, Stefano Okaka, debuterade för Fulham men såg lite valpig ut. Men efter nyheten att Andy Johnson troligen behöver en operation för att fixa sin knäskada så kan Okaka få en del chanser under våren.

Tänk vad Roy Hodgson måste önska att Brian McBride fortfarande var i klubben.

**********

Tidernas roligaste rykte. The Sun skriver att Barcelona återigen försöker ta tillbaka Cesc Fabregas till Katalonien men att de även vill ha en annan Arsenalspelare.

Vem?

Emmanuel Eboue. Ha ha ha.

**********

Avslutar med ett fantastiskt videoklipp med Dean Windass, som har slutat spelat och nu hjälper till att kommentera för Skys Saturday Soccer. Helt lysande.

-Someone has been sent off but I wasn’t concentrating so I don’t know who it was… Bara en av höjdarkommentarerna.

Våra advokater på the Guardian är lite mer försiktiga och vi lär inte kunna köra en artikel i morgon om det inte finns några citat från de inblandade.

**********

Jag vet vem spelaren är och det lär ni också veta om några timmar. Om artiklarna i the Mirror och The Sun stämmer så måste väl John Terry ändå avgå som landslagskapten? Finns det någon som har någon som helst respekt kvar för mannen?

Det blev 1-1 för Chelsea mot Hull – och hån, burop och hatstämning från hemmafansen.

*********

Hullfansen sjöng bland annat “Same old Terry, always cheating” när han tog bollen med handen och “Terry, Terry, where’s your wife” (i Dubai, enligt tabloiderna) och buade så fort Terry rörde bollen. Terry verkade inte speciellt berörd men sprang i varje fall fram och satte upp pekfingret mot munnen för att visa att Hullfansen skulle hålla tyst när Didier Drogba kvitterade för Chelsea.

*********

Jag är övertygad om att Terry kommer att fortsätta att prestera för Chelsea under våren. Allt snack om att hans affärer kommet att påverka titelracet tror jag inte ett dugg på. Fotbollsspelare reagerar på olika sätt när saker och ting går snett i privatlivet. Lee Bowyer spelade kanske sin bästa fotboll under rättegången för attackan på den asiatiska studenten medan Jonathan Woodgate inte kunde sätta en fot på planen. Terry är nog mer Bowyer än Woodgate om vi säger så.

*********

För Chelsea var gårdagens result ingen katastrof men en missad chans. Nu är Carlo Ancelottis manskap bara två poäng före United istället för fyra. Om United slår Pompey på lördag – vilket vi väl får utgå ifrån – så kommer Chelsea vara en poäng bakom titelrivalerna när matchen mot Arsenal börjar på söndag…

*********

Men vi ska inte glömma bort att Hull gjorde lagets troligen bästa match den här säsongen. Spelarna visade rätt inställning, pressade Chelsea över hela planen och i 19-årige skotten Tom Cairney har Phil Brown hittat ett jättelöfte.

Jar är imponerad av Brown faktiskt. Han har fått mycket skit sedan han tog Hull till topp fyra i Premier League förra hösten och slog Arsenal och Tottenham på bortaplan. Den här säsongen har det dock gått mycket tyngre och han var bara några matcher från att få sparken för några månader sedan. Det var en hel del spelare som tyckte att han hade blivit för kaxig.

Too big for his boots, som engelsmännen säger. Det mesta handlade plötsligt om Phil Brown istället för Hull City. En mini-Mourinho alltså. Och så hade vi den där bisarra presskonferensen då han hävdade att han hade övertalat en kvinna att inte begå självmord genom att hoppa från en Humberbron.

*********

Men Brown anordnade ett möte med spelarna då han bad om ursäkt och sa att han skulla tona ner sig själv och låta laget få mer fokus. Och det har han gjort också. Spelarna verkar ha accepterat hans ursäkt och lyft sig. Sedan visade klubben att man verkligen tror på Brown genom att tacka nej till budet från Wolves för Stephen Hunt. Hunt behövs i Hull om de ska undvika nedflyttning.

*********

Martin Samuel, en av Englands bästa krönikörer, kan inte förstå varför Rafael Benitez skulle vilja flytta från Liverpool till Juventus. Turinlaget har ju mindre fans på matcherna än till exempel Bolton Wanderers skriver han. Stämmer det? Läs krönikan här (andra artikeln efter Capello).

*********

Terry ska ju träffa Capello på fredag eller lördag för att prata om kaptensbindeln. Men nu har tydligen Wayne Bridges ex-flickvän blivit erbjuden 3 miljoner kronor för att berätta om sin affär med Terry. Och med tanke på att det bara är söndagstidningarna som har råd att betala sådana summor så kan fler detaljer om Terrys privatliv komma ut dagen efter Capellos möte med Terry.

Så vad gör italienaren?

*********

Vilken härlig skräll av Crystal Palace i FA Cupen igårkväll. Det blev 3-1 hemma mot Wolves i en match som hade allt. Palace, som ni vet, är mitt inne i en ekonomisk kris och har tvingats sälja lagets bästa spelare, bland annat anfallaren Victor Moses, och hade bara tre avbytare i en ligamatch mot Newcastle nyligen.

Vem kliver fram då? Jo, Danny Butterfield gör det. En försvarare som Neil Warnock slängde upp på topp i ett desperat försök att ge Wolvesförsvaret lite problem i luftrummet. Resultatet: ett hat-trick på sex minuter. Fantastiskt.

*********

Och Warnock hade som vanligt mycket intressant att säga efter matchen. Förutom att höja sina spelare till skyarna berättade han hur Chelsea och Fulham har försökt dra nytta av Palaces ekonomiska kris.

-Måndagen (transfer deadline) var en lång, lång dag för mig. Jag tror Fulham bjöd en struntsumma, 30 000 pund, för TRE av våra unga spelare i akademin och Chelsea försökte plocka några spelare också. Det är äckligt att se, sa Warnock.

Palace ställs nu mot Aston Villa i femte omgången.

*********

Det var inte bara Palace som skrällde igår. Notts County slog ut Wigan efter vinst med 2-0 på DW Stadium. Svennis var på plats och på strålande humör.

Så här skrev Paul Wilson i the Guardian: County continue to be threatened by a winding-up petition over unpaid monies to HMRC, but conjured a stunning win at Wigan with the watching Sven-Goran Eriksson overjoyed, or as close as the former England manager ever gets to overjoyed.

Were you watching Hasse Backe?

*********

Och har ni – liksom jag – gått omkring och funderat på varför det slås så många fullständigt värdelösa hörnor nuförtiden bör ni läsa den här artikeln av Rob Bagchi.

*********

Liverpool har gjort klart med serbiske landslagsanfallaren Milan Jovanovic från Standard Liege. Vad vet vi om honom? Någon som har sett honom spela? Berätta. Är han bättre än Andriy Voronin, en annan av Benitez gratisförstärkningar?

*********

West Hams nyförvärv Mido ska tydligen spela för 1,000 pund i veckan under våren. Vilken grej! Det är ju mindre än vad jag tjänar (obs! skämt). Det visar ju att han verkligen vill visa att han håller i Premier League. Men kommer han inte bli lite sur om han gör sex mål under våren och räddar West Ham medan Benni McCarthy sitter på bänken och tjänar 37,000 pund i veckan.

*********

Arsenal har köpt en 19-årig försvarare, Stefan Savic, från BSK Borca i Montenegro. Han tillsluter i sommar. Han sa: -Jag hade erbjudanden från Tottenham och Birmingham men så fort jag hörde att Arsenal var intresserade så tvekade jag inte.

Jag skulle vilja säga att det är Arsene Wengers förtjänst. Tänk vad hans arbete med unga spelare har gjort för klubbens rykte och kapacitet att locka till sig lovande spelare.

*********

Stokes Matthew Etherington har erkänt att han har lidit av spelbehov och har nu sökt hjälp av Anonymous Gamblers. Tydligen är han skyldig “the bookmakers” nästan en miljon kronor. Ingen dålig summa även för en fotbollsspelare och en del av hans lön från Stoke går nu direkt till vadslagningsfirman för att betala av skulden.

Stort att han pratar om det öppet. Nu kanske han kan hjälpa andra personer i samma situation.

Chelseas mittback – om ni nu har varit på mars de senaste dagarna – har ju vänsterprasslat med Wayne Bridges före detta flickvän, Vanessa Perroncel, och jagas nu av hela Storbrianniens moralpolis. Det kan till och med sluta med att han blir sparkad som engelsk landslagskapten på fredag eller lördag då han ska träffa Fabio Capello.

**********

Men vad var det då som fick Miss Perroncel att falla för den gifte Terry? Vad vet jag, men det är i varje fall inte svårt att föreställa sig John Terry i sängen. Det formar sig snabbt en vision av en gigant. En ledare. En man som vet vad han gör. En kille med leopardfilsingar kanske. En kille som slår sig själv för bröstet efter akten.

John Terry är inte en man som saknar självförtroende, den saken är klar.

**********

Terry verkar ha en omättlig sex-aptit. För några år sedan – kan vi nu läsa – satte han på en tjej med brutet ben och kryckor. På en toalett i en pub. Samma år hade han sex med 17-årige Jenny Barker i sin bil. Och – om jag har förstått det hela rätt – brukade han smyga in i Wayne Bridges hus när denne var borta och ha sex med en onämnd älskarinna. Åtminstone två page 3 tjejer, Lauren Pope och Linsey Dawn McKenzie (Jesus Christ, she’s never going to drown with those, som min engelske polare sa en gång) har också stått på menyn.

**********

Extra pinsamt för Terry att han blev vald till “Årets pappa” här i England förra året. Nästan – men bara nästan – lika illa som Henry Kissinger och Nobels fredspris.

**********

Media har inte varit nådig mot Terry. Så här skrev bland annat Sue Carroll i The Mirror: Let’s get this straight. John Terry is a cheating, low-life, cowardly, arrogant scumbag who believed he was untouchable. At 29, he looks closer to 40 with more lines on his face than a pools coupon – the price to be paid for years of brawling, womanising, boozing and urinating on bar-room floors.

A captain who believed himself fit to fill the boots of Bobby Moore. As if. He’s not even fit to lick them.

**********

Jag tror att affären med Bridge före detta flickvän (de gjorde slut i November och har en fyra år gammal son) var droppen som fick bägaren att rinna över. Människor här i England har fått nog av fotbollsspelare som Terry, som tror de kan göra precis hur som helst.

Själv har jag funderat på om det verkligen har någon betydelse fotbollsmässigt vad Terry gör utanför planen. Och i det här fallet tror jag det gör det. Som lagkapten för England behöver han samtliga spelares respekt och vissa Cityspelare har redan visat vad de tycker om Terry med sina “Team Bridge” tröjor. Kommer Gareth Barry, Shaun Wright-Phillips, Micah Richards och framför allt Bridge själv vilja ge allt för Terry i sommar? Skulle inte tro det.

Därför tycker jag Terry ska avgå som lagkapten.

Vad tycker ni ?

**********

Vem ska ta över som lagkapten då?

Kanske Steven Gerrard? Men nej, han slår ju ner djs när de inte spelar hans musik.

Kanske Wayne Rooney? Men nej, han har ju gått på bordell och frågat efter “mormorsex”. Inte helt lyckat.

Kanske Rio Ferdinand? Men nej, han har ju varit avstängd för att ha missat ett dopningstest  och har finansierat våldsfilmer.

Kanske Ashley Cole? Men nej, han har ju också bedragit sin fru. Och det finns de som säger att han är girig också…

Kanske Micah Richards? Men nej, han har ju varit med i en sex-film som spreds som löpeld på nätet.

Nej, då var det inte så många kvar. Vilket gäng Capello har att göra med. Var är du Owen Hargreaves? Kom tillbaka. Snabbt.

**********

Terry försökte stoppa tidningarna från att publicera “nyheten” om hans affär men misslyckades till slut. Domaren som bestämde att tidingarna kunde skriva vad de ville delade dessutom ut en hård verbal smocka: -Det verkade som om John Terry ville stoppa tidningarna från att skriva om hans affär eftersom han då kunde förlora sina reklamkontrakt. Det verkade inte som om han brydde sig om de andra personernas känslor, sa han.

What a man.

**********

Men å andra sidan måste ju inte spelarna gilla varandra för att spela bra. Andy Cole och Teddy Sheringham hatade ju varandra till exempel (mer om detta nästa vecka). Och Tim Rich gjorde en intressant observation i söndagens Observer:

In April, Chelsea will travel to Old Trafford with its statue of the Holy ­Trinity – Best, Law and Charlton – the men who made Sir Matt Busby’s Manchester United. The three were sometimes icily distant from one another, although there is no suggestion that George Best’s roving eye ever settled on Norma Charlton.

**********

Jag måste dock skratta när skvallerblaskan News of the World får tag på en politiker som säger detta: -What a wonderful day for free speech. The courts have at last shown common sense by lifting the gagging order taken out by millionaire footballer John Terry. This judgment was a great victory for News of the World, a free press and a free speech.

Ha ha ha. Vilken idiot. OK, om Tony Blair hade misslyckats med att stoppa information om hur han invaderade Irak olagligt kanske vi hade kunnat hylla det fria ordet. Men John Terrys sex-begär? Vilket skitsnack. Engelsmännen är varken sämre eller bättre än andra nationaliteter: de vill bara läsa skvaller om rika människors ofta miserabla liv.  

**********

Från en skandal till en annan (om jag ändå ska försöka ha något tema på dagens blogg. Derby County och Nottingham Forest möttes ju i en hatmatch i helgen och det resulterade i ett stort slagsmål. Ni vet väl att Nigel Clough är tränare för Derby och Billy Davies tränare för Nottingham. Davies blev sparkad av Derby för några år sedan medan Nigels pappa, Brian, tränade både Nottingham och Derby.

**********

Och nu har Davies anklagad “den fege” Clough för att ha knäat honom bakifrån under bråket. You really couldn’t make it up. Så här sa Davies: -Nigel gjorde bort sig. Han knäade mig på mitt högra ben. Jag kände det mycket väl. Jag hade inte brytt mig om han hade knäat mig i ansiktet men att göra det bakom ryggen på mig var bara fegt. Och det var därför jag vägrade att skaka hand med honom efter matchen.

-Han försökte säga att det var en olyckshändelse men han vet mycket väl att det inte var det. Han försöker bara vara smart. Nigel är en stor kille och jag är bara en liten kis från Glasgow. Om han ska bråka med någon så borde han bråka med någon i hans egen storlek. Men som tur är får jag inte blåmärken så lätt.  

**********

Så till veckans fråga då: Vilken spelare har försökt sig på flest dribblingar i Premier League den här säsongen?

Många intressanta gissningar. Ricardo Fuller (för han vet ju inte hur man passar) från Zacke, Kevin-Prince Boateng (ha ha, lysande Linhem), Geovanni (Bandana-rama), Matt Jarvis (Izzy), Nicolas Anelka (Hampa, Kay), Matthew Etherington (verkligen left-field Guy Incognito) och sist men inte minst… Glenn Whelan (JonnyH).

 
Men rätt svar var Charles N’Zogbia. Mycket imponerande av FlashBanana, Pelle (igen! not just a pretty face…), lebemannen (lite många garderingar kanske men ändå), Ooooo to be a Gooner, kaskaj, Respect (också många garderingar), U turn if you want to (igen!), Att våga är att göra (självklart, nu får jag snart skicka ett pris. En Barnethalsduk kanske?), D-Hoff, Samuel Hultberg och Vicke Hallon (klockrent, en gissning bara).

**********

Jag behöver dessutom en gästbloggare till för nästa vecka. Kom igen  nu fegisar. Någon av er vågar väl?

 **********

OK, han må fortfarande vara en poor man’s Cristiano Ronaldo men igår på the Emirates var han magnifik. “Klacklyftningen” när han skuttade förbi Gael Clichy och Samir Nasri för 1-0 målet var genialisk. Dessutom har han börjat passa bollen i rätt ögonblick. Smekningen fram till Rooneys mål var perfekt.

 **********

Jag undrar vad som har hänt. Kanske han vaknade upp på morgonen för matchen mot Hull hemma och tänkte: “Nä, nu fan har jag slarvat bort all den talang jag har länge nog.” Eller var det Sir Alex Ferguson som tog fram hårtorken och ställde in den på III? 

Jag skulle gärna skriva om vad Nani sa efter matchen men hade svårt att förstå vad han sa på knackig engelska. Däremot gav assisterande tränaren Mike Phelan en ledtråd till Nanis plötsliga framfart : -I think now that Nani is showing, as they say, that the penny has dropped a little bit.

Snabbt översatt: Han förstår nu vad det krävs för att bli en verklig toppspelare.

 **********

Det blev alltså 3-1 till United borta mot Arsenal och matchen var en taktisk triumf för Ferguson. United hade ofta 10 man i försvaret när Arsenal hade bollen och kontrade med magnifik precision. Att dessutom vinna mot en titelkonkurrent – på bortaplan – med båda ordinarie innerbackarna borta visar prov på en enorm mental styrka och bred trupp.

**********

Wayne Rooney har nu gjort 100 Premier Leaguemål och kommentatorerna sa något om att han hade gjort det snabbare än Cristiano Ronaldo. Kan det verkligen vara så? Färre matcher alltså?

Här är några av hans bästa mål (inte bara Premier League). Måste säga att nummer sju är min favorit. Vad tycker ni?

Gillar kommentatorn från Evertonmålet mot Arsenal oktober 2002. Remember the name: Wayne Rooney.

 **********

“A champions’ performance” sa Martin Taylor på Sky Sports och visste hade han rätt. Skönt även att se Arsene Wenger erkänna att United var bättre och att Arsenal fick skylla sig själva efter så många individuella misstag.

Han var “askgrå” i ansiktet när han pratade med pressen efteråt enligt kollegan på the Guardian och var ovanligt hård i kritiken mot sina spelare.

“We were naïve. We never had any cohesion, offensively or defensively. We were completely not at our level. Why? I believe there are some mental reasons in there.”

Men det är klart. Har man snackat hela veckan om hur spelarna är redo mentalt att ta nästa steg och belönas med en 1-3 förlust hemma så måste det kännas tungt. Framför allt eftersom senast han pratade om hur redo hans lag var förlorade de med 3-0 hemma mot Chelsea. Och nu väntar Chelsea på bortaplan nästa vecka. Hua.

**********

Wes Brown och Jonny Evans hade spelat tillsammans som mittbackar tre gånger den här säsongen före gårdagens match. Facit? 0 segrar. Nu kom första segern äntligen.  

**********

Tänka sig att Dimitar Berbatov inledde en sådan här stormatch på bänken. Vem hade trott det för 18 månader sedan när han lämnade Tottenham.

**********

2-0 och 3-0 målen kom efter kontringar likt den som United gjorde mål på i Champions League semi-finalen. Tänk att Rooney inledde anfallet när han gjorde mål ungefär 70 meter från motståndarmålet. Han passade bollen till Nani och sprintade hela vägen fram till Arsenalmålet. Efter bedriften såg han knappt anfådd ut. Vilken fysik mannen har.

Arsenals “talisman” Cesc Fabregas hade en tung dag och jag tyckte det bästa beviset kom en bit in på den andra halvleken då han satte fart med bollen i mittcirkeln. Han kom ungefär 10 meter tittade upp och såg att han var omringad av fem Unitedspelare. Utan en enda medspelare i sikte. Han var helt ensam.

**********

Första halvtimmen var ganska jämn men sedan bytte Ferguson plats på Paul Scholes och Michael Carrick och den sista finjusteringen ledde till total dominans.

**********

Men nog om Arsenal-United nu. Ska försöka sammanfatta helgens övriga matcher på bästa sätt:

John Terry avgjorde för Chelsea mot Burnley men som ni har förstått var det inte hans mål som skapade rubriker i tidningarna den här helgen. Hans affär med Wayne Bridges flickvän hade ensamrätt på rubrikerna. Men mer om det i morgon. Chelsea vann alltså med 2-1 på Turf Moor – utan att spela speciellt bra – och nu är alltså Didier Drogba tillbaka. På tisdag – efter matchen mot Hull – kan Carlo Ancelottis lag vara fyra poäng före United och åtta poäng före Arsenal. Det ser ljust ut.

**********

Ligans (världens) rikaste lag mot ligans fattigaste lag. Money talks. Manchester City slog Portsmouth med 2-0. Emmanuel Adebayor spelade från start – och gjorde mål. Och nu har Portsmouth sålt Younes Kaboul till Tottenham också. Det blir konkurs eller the Championship i år för Pompey, det kan jag nästan lova.

**********

Jag förstår mig inte på Tottenhams transferaffärer. Nu har man köpt tillbaka Jermain Defoe, Robbie Keane, Pascal Chimbonda och Younes Kaboul. Vem blir nästa spelare att återvända till White Hart Lane? Erik Edman? Erik Thorstvedt? Jose Dominguez?

I helgen blev det 1-1 borta mot Birmingham efter Liam Ridgewells sena kvittering. Två poäng bortkastade i kampen om fjärdeplatsen men Alex McLeishs lag förtjänade nog en poäng. David Bentley ganska bra igen faktiskt. Men Vedran Corluka kan inte vara nöjd med sin insats vid kvitteringen. Bring back Maricio Taricco…

**********

Liverpool slog Bolton hemma med 2-0 men imponerade inte. Enda möjliga ljuspunkterna: Albert Riera börjar närma sig toppformen och Sotirios Kyrkiagos gör bra ifrån sig i mittförsvaret. På minussidan: David Ngog missade öppet mål och Steven Gerrard är långt ifrån toppformen. Liverpool är bara en poäng från fjärdeplatsen men på lördag väntar Everton och även om matchen är på Anfield håller jag David Moyes gäng som favoriter.

Dessutom har City lika många poäng – och två matcher mindre spelade.

**********

Everton slog Wigan med 1-0 borta och är i finfin form. Visserligen hade man lite tur på DW Stadium – Charles N’Zogbia sköt i ribban i slutminuten – men alla skadade spelare är snart tillbaka (Phil Jagielka och Mikel Arteta inte långt ifrån nu) och Philippe Senderos gjorde helt ok ifrån sig i sin Evertondebut.

Wigans målvaktsköp från Sporting Lissabon, Vladimir Stojkovic, har däremot haft det riktigt tungt i två matcher nu. Vad är det för fel på Mike Pollitt, Mr Martinez?  

**********

Aston Villa gjorde mål för första gången på fyra ligamatcher och vann med 2-0 borta mot Fulham. Sir Alex Ferguson var där för att titta på Villa inför Ligacupfinalen samt nyinköpte försvararen Chris Smalling. Villa imponerade, det gjorde inte Smalling. Dessutom har det framkommit att Chelsea kunde ha fått försvararen gratis för 18 månader sedan. Nu har alltså United köpt honom för en summa som kan bli så hög som 130 miljoner kronor. Det svänger snabbt i fotbollens värld ibland.

Synd att David Elm var någon millimeter offside när han “satte” sin chans.

**********

Det blev oavgjort mellan West Ham och Blackburn och mellan Hull och Wolves. Mål blev det däremot i veckans höjdarfight i the Championship. Mellan Derby och Nottingham Forest. Mer om det i morgon.

**********

Veckans fråga: Vilken spelare har försökt sig på flest dribblingar i Premier League den här säsongen?

Och inget gnäll om att frågan är oklart ställd, thank you very much :-). Statistiken jag har säger: “Dribbles and runs attempted.” So get on with it and guess away.

Jag kan avslöja att Burnleys Chris Eagles är fyra på listan. Birminghams Cucho Benitez sexa. Elva? Det säger jag inte.