Hej, du har en äldre version av webbläsare

För en bättre upplevelse på fotbollskanalen, vänligen byt till senare version

chrome
safari
ie
firefox
Fortsätt ändå

POPULÄRA LAG

POPULÄRA SPELARE

Annons

Jag är nyfiken - Tottenham

De senaste säsongerna har inneburit ett sportsligt lyft för Tottenham – den till synes evigt underpresterande Londonklubben i skuggan av sina mer framgångsrika grannar.

De har slängt av sig den bohemiska pretendentkappan och nu på allvar börjat utmana i toppen av ligatabellen.

Efter att förra säsongen ha slutat fyra så kvalificerade de sig för första gången till spel i Champions League – och väl där så har man tagit Fotbollseuropa med storm.

De har gjort det med en glädjefylld och hejdlös engelsk fotbollsstil. De gör det med en mix av tekniska och snabba, kreativa och karismatiska spelare som passar väldigt väl in i klubbens mentalitet.

De vann sin grupp i Champions League och kvalificerade sig för slutspel – där de i åttondelsfinalen ställs mot Milan, ett möte de mycket väl kan vinna. I ligan är de fortfarande med i kampen om de fyra första platserna.

För många som håller på Tottenham verkar den senaste tidsperioden ha medfört något utav en identitetskris. Det ska ju inte gå bra för Tottenham, de ska vara olycksdrabbade och otursförföljda. När det inte är motståndarna som sabbar för dem så ska de sabotera för sig själva.

Det ska göra ont att hålla på Tottenham. Det ska lidas.

Nu är tiderna annorlunda. Nu går det bra. Och Tottenhamfansen omfamnar nu en annan form av lidande – varats olidliga lätthet.

Och – kanske delvis mot sina egna viljor – så börjar varianter av den fråga ställas som den här bloggen nu tar upp: Vilka är Tottenhams förutsättningar att etablera sig som ett engelskt topplag på lång sikt?

:::

Vad menar jag med topplag?

Man ska regelbundet kvalificera sig för Champions League och regelbundet vara en seriös utmanare om ligatiteln.

:::

Dessa förutsättningar formas i gränslandet mellan tre i dessa bloggar återkommande dimensioner: ekonomi, management och ideologi. En framgångsrik klubb hittar en balans och harmoni mellan dessa dimensioner.

…………………………………………………

SLAGET OM FRAMTIDEN

Ekonomi

Målet i den ekonomiska dimensionen är för en fotbollsklubb att maximera sina finansiella resurser – för att kunna investera i verksamheten och spelartruppen och för att kunna agera kraftfullt på transfermarknaden.

En sammanställning av de stora engelska klubbarnas intäkter så ser vi att Tottenham i det avseendet förvisso genererar mer intäkter än de jagande klubbarna bakom dem, men de är fortfarande en bra bit efter konkurrenterna framför dem.

Tottenhams förutsättningar att etablera sig som ett engelskt topplag på lång sikt är därför intimt sammankopplade med deras möjligheter att växa i termer av intäkter.

En fotbollsklubb kan uppnå intäktstillväxt inom huvudsakligen tre olika kategorier: TV-pengar, kommersiella intäkter (tröjavtal, sponsring, merchandising etc) och matchdagsintäkter.

TV-pengar. Här ser det både ljust och lite mulet ut. Ljust eftersom siffrorna ovan inte inkluderar TV-intäkter för den här säsongens Champions League-spel, därmed kommer denna intäktskategori öka.

Mulet då där finns en uppenbar risk, tack vare ökad konkurrens genom Man Citys intåg, att de missar spel i Champions League kommande säsonger och att dessa intäkter därmed faller tillbaka till sin ursprungliga nivå.

Det är måhända inte livsviktigt för Tottenham att klara Champions League-spel den här säsongen, de är alltför ekonomiskt stabila för det – men det är icke desto mindre väldigt viktigt för klubbens framtidsutsikter.

Kommersiella intäkter. Här finns tillväxtpotential. Tottenham är en av de stora och berömda engelska klubbarna med ett väl etablerat varumärke och en stark supporterbas.

Drygt 35,000 supportrar står på klubbens kölista för säsongsbiljetter, vilket är obscent starkt. Klubben står just nu även i zenit – laget spelar entusiastiskt och är just nu ett av fotbollens stora samtalsämnen, det består av unga och karismatiska spelare som genererar intresse för klubben såväl lokalt som globalt.

Möjligheten till intäktstillväxt på det här området finns – frågan är om klubben har den affärsmässiga organisationen att ta tillvara den. Dessutom går det inte att realistiskt förvänta sig att en högre tillväxt än att de klarar av att matcha till exempel Chelseas och Man Citys nivåer.

Tillväxt på det här området har med andra ord en begränsad effekt.

Matchdagsintäkter. Det är på det här området som Tottenham verkligen är frånsprungna och ligger långt efter övriga konkurrenter – till och med Liverpool. Med undantag för Man City – som däremot kommer få ökade arenaintäkter framöver och som därtill spelar med helt andra ekonomiska förutsättningar.

Det är naturligtvis detta som främst ligger bakom klubbledningens planer på att bygga ut White Hart Lane, bygga en ny arena eller – som nu växt fram som det främsta alternativet – att buda på att få ta över Londons olympiastadion.

Någon reform i det avseendet är helt nödvändig för att ge Tottenham den finansiella styrka om klubben vill bli en engelsk toppklubb på lång sikt. Daniel Levy, klubbens styrelseordförande, uttrycker det hela på följande vis: “You could say that the one choice we do have, is the choice between standing still or moving forward.”

Vilken reform som blir aktuell är just nu föremål för en djup ideologisk spricka inom klubben, eller mer formellt mellan klubben och dess supportrar. Men mer om det lite längre ner.

Lönekostnader. Behovet av intäktstillväxt blir än mer påtagligt när man tar med Tottenhams kostnadsstruktur i beräkningen. Tottenhams lönekostnader uppgår till runt £67m per år, vilket är klart minst och bara lite drygt hälften av vad övriga fyra topplag samt Liverpool i genomsnitt spenderar på årliga löner.

Sambandet mellan lönebudget och sportslig framgång är högt. Vill Tottenham på lång sikt etablera sig som en engelsk toppklubb så måste de kunna konkurrera lönemässigt med övriga klubbar, men det enda sättet att med rådande strategi göra det på ett ekonomiskt ansvarsfullt sätt är att först öka intäkterna.

Tottenhams lönekostnader har däremot växt med 11% de senaste åren, vilket är mer än i både Arsenal och Man Utd. Klubben spenderar dessutom stora belopp på kontraktsavskrivningar som en följd av spelarvärvningar.

Som ett försök att hålla kostnadsvolymen med denna strategi baserad på spelarköp (bara Man City har spenderat mer på spelarköp under de senaste fem åren) under kontroll så har Tottenham bland annat valt att dra sig ur Premier Reserve League och istället låna ut samtliga 19 spelare i reservlaget.

Det är alltså inte underligt att Daniel Levy (och Harry Redknapp) är beredda att kraftfullt trotsa supportrnas vilja och raseri och tvinga igenom en flytt till Londons OS-stadion.

Men kanske måste också klubbens managementstrategi utvärderas med detta som utgångspunkt.

:::

Management

Målet i managementdimensionen är att se till att klubbens finansiella resurser används så effektivt som möjligt och att maximera spelartruppens konkurrenskraft.

Lite hårdraget så kan en fotbollsklubbs strategi längs den här dimensionen sammanfattas i samma balans mellan löne- och värvningspolicy med vilken jag i bloggens begynnelse utvärderade Arsenal – och som utgjort utgångspunkten för dessa ”Jag är nyfiken”-bloggar därefter.

En balans där lönerna utgör en relativt stor andel av totalkostnaden innebär att klubben huvudsakligen valt en truppstrategi baserad på att utveckla spelare. En balans där värvningar utgör en relativt stor andel innebär att klubben huvudsakligen valt en truppstrategi baserad på att köpa spelare.

Det går inte att beskriva Tottenhams huvudsakliga truppstrategi som något annat än att köpa spelare. Lönemässigt ligger de som sagt långt efter ligans toppkonkurrenter samtidigt som de endast överträffas av Man City vad avser nettospendering under de senaste fem åren.

Tottenhams köpstrategi som sådan måste ses som framgångsrik under den senaste tiden. De har värvat klokt, spelarna har fått tid att acklimatisera sig till lagets spel och man har värvat spelare som bidrar till truppens taktiska och tekniska utveckling.

Men det är också en relativt dyr och riskfylld strategi – särskilt när den sker delvis på bekostnad av klubbens akademi och ungdomsutveckling. Den är också svår att upprätthålla helt framgångsrik över en längre tid.

Långsiktig uthållighet – såväl sportsligt som ekonomiskt – bygger på en framgångsrik akademi och utveckling av spelare i klubben. Det är i längden det enda sättet att på ett kostnadsmedvetet sätt bygga en tillräckligt bred och konkurrenskraftig spelartrupp.

På längre sikt måste Tottenham rimligen justera sin truppstrategi mer mot att utveckla spelare inom klubben – det vill säga satsa klart mer på lönedelen och bygga upp en produktiv spelarakademi.

Det är den truppstrategi som Arsenal tillämpar och som gjort att de trots minimala spelarinvesteringar ändå har lyckats behålla sin etablerade position i tabelltoppen.

Det skulle vara Tottenham behjälpligt att i större utsträckning än tidigare imitera den strategi som deras värste konkurrent använder sig av.

Som truppstrategi är den betydligt mer kostnadseffektiv och ger Tottenham möjligheten att utveckla breddspelare och fokusera värvningar på rena spetsköp och tydliga rollspelare.

Det är också en truppstrategi som i större utsträckning fostrar lojalitet mellan spelare och klubb – vilket kan vara nog så viktigt om Tottenham exempelvis missar Champions League-spel någon eller några säsonger.

Kan ett Tottenham som missar Champions League i en eller två säsonger behålla spelare som Luka Modric, Rafael van der Vaart och Gareth Bale?

Men Tottenhams och Harry Redknapps managementfilosofi är inte lagd åt det hållet. Att skapa en produktiv spelarakademi bygger på tre hörnstenar: ett kompetent och utbrett scoutnätverk, en väl utvecklad coachstab men också en etablerad kultur och filosofi i klubben att tidigt slänga in unga spelare i hetluften.

Den kulturen finns i Arsenal, den finns i Man Utd, den finns i Aston Villa – men det är inte en kultur som fostras i Tottenham eller av Harry Redknapp, som huvudsakligen värvar och matchar in etablerade spelare också i truppens breddpositioner.

Däri ligger en stor risk att det Tottenham vi nu ser i huvudsak är en kortsiktig stjärna på himmelen.

:::

Ideologi

Målet längs ideologidimensionen är att skapa och förankra en gemensam bild runt klubbens framtid bland dess olika intressenter och på så vis kunna agera mer handlingskraftigt och bestämt.

Vi har sett flera klubbar i England med interna ideologiska stridigheter under senare tid – Chelsea, Man Utd, Liverpool och Aston Villa är några av dem. Vi har också exempel på klubbar med god ideologisk samsyn – bland andra Arsenal och Man City.

Tottenham befinner sig nu mitt i en bitter ideologisk konflikt gällande klubbens framtid. Och allt hänger ihop med den arenasatsning som nu kulminerat i Tottenhams ansökan till Olympic Park Legacy Company att få ta över Londons OS-stadion – i konkurrens med West Ham.

Konflikten bygger på att det skulle medföra en flytt av klubbens symboliska hem från norra London till stadens östra delar. Det är en flytt som klubbens supportrar motsätter sig i högsta grad.

OPLC fattar beslut i frågan imorgon fredag på ett styrelsemöte – vilket gör frågan ytterst aktuell.

Den ideologiska striden står sammanfattat mellan framgång och tradition.

De ekonomiska och manageriella skälen för varför klubbledningen lämnat in denna ansökan är utifrån den här bloggens resonemang uppenbara. Det är helt nödvändigt för Tottenhams finansiella förutsättningar att etablera sig som en engelsk toppklubb på lång sikt.

http://www.guardian.co.uk/sport/2011/jan/21/daniel-levy-tottenham-olympic-stadium

Fansens motiv att motsätta sig förslaget är också de uppenbara. Problemet är möjligen att man kan misstänka att många av dem förväntar sig framgång oavsett och alltså inte genuint inser kostnaden att därmed i realistisk mening ”ge upp” framgång på lång sikt.

Det är en sak att säga det, det är en annan att faktiskt göra det.

Det finns naturligtvis andra sätt på vilka arenafrågan kan lösas – men de kostar sannolikt mer och är mer riskfyllda.

Det är mycket som står på spel i och med OPLC:s beslut på fredag – för Tottenham, för West Ham, och för mindre klubbar såsom Leyton Orient.

http://www.telegraph.co.uk/sport/othersports/olympics/8272851/Henry-Winter-underlying-motives-of-Tottenham-and-West-Ham-in-Olympic-Stadium-duel-must-not-be-resale-value.html

Oavsett så råder stor ideologisk oenighet inom Tottenham och det är ännu en faktor som talar emot deras möjligheter att på lång sikt etablera sig som en engelsk toppklubb.

För även om OPLC:s beslut går Tottenhams väg så innebär det att supporterbasen splittras vilket riskerar urholka de ekonomiska fördelar som flytten innebär. Alternativt så vänjer sig supportrarna till slut vid tanken.

Det kan endast framtiden utvisa. Men går beslutet en annan väg så är det en icke-fråga.

:::

Slutsatser

Bloggens frågeställning var vilka Tottenhams förutsättningar var att etablera sig som ett engelskt topplag på lång sikt. Enligt de resonemang jag driver här så är jag tveksam till dessa förutsättningar – men tror att det är möjligt givet att:

» Tottenham lyckas kvalificera sig till fortsatt Champions League-spel någon gång igen under den här eller nästa säsong så att de kan bygga vidare på befintlig spelartrupp.

» Tottenham lägger om truppstrategi med ett tydligare fokus på att utveckla spelare snarare än att köpa spelare – det är enda sättet att på ett hållbart och kostnadseffektivt sätt skapa en bred och konkurrenskraftig spelartrupp samt kunna konkurrera lönemässigt om de främsta spelarna.

» Tottenham lyckas lösa arenafrågan och därigenom öka sin intäktsbas utan att alienera sin supporterbas.

Det är ett långskott – men det kan gå. Men konkurrensen är mördande och mycket måste slå in.

…………………………………………………

Rory Smith på Telegraph skriver en begåvad artikel om Evertons problem och vemödor och den utmaning som David Moyes nu står inför när det gäller att förnya sin spelartrupp.

http://blogs.telegraph.co.uk/sport/rorysmith/100014969/david-moyes-must-sell-up-if-everton-are-to-stop-begging-and-borrowing/

:::

Birmingham vände ett 0-1-underläge och ett tvåmålsunderläge totalt under andra halvlek och tog semifinalen mot West Ham till förlängning.

Väl där så skottade Craig Gardner in det avgörande 3-1-målet inför ett något oroligt St Andrews.

Det blir alltså Arsenal vs Birmingham i Ligacupfinalen på Wembley den 27:e februari.

Sannolikt det tuffaste motståndet för Arsenal. Birmingham har ett par spelare med rutin av att vinna Ligacupen, och de är måhända inte ett lika öppet lag som West Ham.

Å andra sidan finns ju där en uppenbar risk att fokus inför, under och efter finalen inte kommer vara fotbollen – som borde vara fallet – utan snarare prat om fult spel, fula spelare och anti-fotboll.

Historien tyder på det.

:::

Liverpool höll ut och tog en viktig hemmaseger med 1-0 mot Fulham efter ett säsongens mer dråpliga självmål.

http://www.guardian.co.uk/football/2011/jan/26/liverpool-fulham-premier-league-report

Liverpool är hastigt och lustigt uppe bland de sju första platserna.

…………………………………………………

Gud vad negativ jag kände mig efter den där analysen av Tottenhams framtidsutsikter.

Det var inte riktigt meningen. Och det är ju värt att komma ihåg att många av fotbollens bestående storverk har skapats genom att trotsa framhävda realiteter och förutsättningar.

To dare is to do!

Be Champions!!

Publicerad 2011-01-27 kl 06:00

Senaste tweets

Arkiv

Annons
Annons
Annons

KOMMENTARER

SE KOMMENTARER
Annons