Hej, du har en äldre version av webbläsare

För en bättre upplevelse på fotbollskanalen, vänligen byt till senare version

chrome
safari
ie
firefox
Fortsätt ändå

POPULÄRA LAG

POPULÄRA SPELARE

Just Another Monday… It’s No Fun Day

[“At the final whistle Arsenal’s players stood, sat or knelt on the lush emerald turf like figures in a tableau of despair. Motionless, traumatised, suddenly drained of the last vestiges of belief and hope and even pride, they looked dismayingly like Bayern Munich after Manchester United had finished with the German side at the Camp Nou in 1999.”]

Ouch!

Richard Williams på The Guardian drar till med en liknelse som absolut ingen Gooner kan uppskatta.

http://www.guardian.co.uk/football/blog/2011/feb/27/arsenal-birmingham-city-carling-cup-final

Snäll är han för övrigt inte.

:::

Hur tar Arsenals spelare och Arsenal som lag det här nederlaget?

Där har vi nog en av de stora frågorna inför återstoden av säsongen. Och nu kommer matcherna tjockt och snabbt.

Returmöte mot Leyton Orient nu i veckan, därefter Sunderland hemma och sedan Barcelona borta i Champions League följt (kanske) av Man Utd borta i FA-cupen.

Ingen tid att andas.

Bouncing back-ability. En viktig egenskap för ett vinnarlag – vi får se om Arsenal har det.

:::

Richard Williams igen: [”Wenger witnessed a collapse less protracted but potentially more damaging than the tossing away of a 4-0 lead at St James’ Park.”]

:::

Nikola Zigic har haft en tuff tid sedan han kom till Birmingham i somras, själv har jag alltid tyckt att den långe serben i England förlorar en stor del av hans komparativa fördel gentemot sina motståndare – just längden och huvudspelet.

Men Ligacupen har verkligen gett honom upprättelse.

http://www.telegraph.co.uk/sport/football/teams/birmingham-city/8350937/Nikloa-Zigics-towering-performance-is-the-key-to-Birminghams-win-over-Arsenal-in-the-Carling-Cup-final.html

:::

Birmingham är därmed kvalificerade för Europa League nästa säsong – bäva månde Europa.

Angående kvalificeringsreglerna för det europeiska cupspelet.

De fyra bästa lagen i ligan kvalificerar sig för Champions League. Därtill ska tre lag kvalificeras för Europa League.

Dessa lag är det femte laget i Premier League, samt vinnarna av FA-cupen och Ligacupen.

Men bara vinnarna – så att om något lag vinner t ex FA-cupen som slutar på plats 1-5 i Premier League så går den sista Europa League-platsen till det sjätte laget i Premier League.

Med andra ord – om Arsenal, Man City eller Man Utd vinner FA-cupen så kan man sluta sexa i Premier League den här säsongen och därmed vara kvalificerad för Europa League.

Sjua räcker dock inte längre – i och med Birminghams seger.

…………………………………………………

WEST HAM 3-1 LIVERPOOL

Scott Parker stod för ännu en matchvinnande prestation för sitt West Ham hemma mot Liverpool – och om West Ham håller sig kvar i Premier League så måste Parker vara en Footballer of the Year-kandidat.

http://www.guardian.co.uk/football/2011/feb/27/west-ham-united-liverpool-premier-league

Men vilket getingbo det är där längst ner i tabellen. Och vilken makalöst tung helg för Wigan. Och Blackpool.

:::

Efter matchen tog det Sachin Nakrani rätt precis en timme att publicera en av engelsk fotbolls mest förutsägbara bloggar den här säsongen.

http://www.guardian.co.uk/football/blog/2011/feb/27/west-ham-united-liverpool

…………………………………………………

BRÅK PÅ EASTLANDS

Mark Hughes kom tillbaka, såg, och tog (självklart) med sig ett oavgjort hem för sitt Fulham på City of Manchester Stadium.

Att där inte finns några varma känslor mellan Man Citys nuvarande manager och dennes företrädare på posten var tydligt direkt efter match – när Hughes reagerade irriterat på att Mancini inte tackade för match på ett respektfullt sätt.

http://www.guardian.co.uk/football/2011/feb/27/manchester-city-fulham-premier-league

:::

Oavgjort hemma mot Fulham kan verkligen inte vara vad Man City och Mancini räknat med.

Och nu är det ju så illa att med sina matcher i handen så kan både Chelsea och Tottenham gå upp jämnsides eller till och med förbi dem i tabellen – och putta ner Man City till den så förhatliga femteplatsen.

:::

Är Roberto Mancini sin egen olyckas smed?

Det var en andefattig insats av Man City som på något sätt markerades av att Man City på sin bänk tagit med ett antal unga spelare vars enda realistiska chans till speltid bestod i att Man City tidigt avgjort matchen.

Illustrerat av att Mancini vid 1-1 i slutänden avstod från att göra ett tredje byte.

Även om nu vissa rubriksättare i svensk media hade balls nog att antyda att Man City bara fick oavgjort eftersom John Guidetti inte fick spela. (Kul med honom på bänken för övrigt.)

Dels finns det ett mått av arrogans i att på så vis förutsätta att det kommer bli en ”lätt match”, något som ofta straffar sig. Det är också en signal från en manager som spelarna själva inte har svårt att uppfatta.

Dels så känns det som att Mancini kan ha överreagerat, och inte minst överagerat, på det ”tunga spelschemat” de här kommande två veckorna som han redan beklagat sig över.

Det är fullt möjligt att vara ”för smart för sitt eget bästa” – och här känns det som att Mancini tog rotationen i alla fall ett steg för långt i syfte att ”hantera” spelschemat.

:::

Roberto Mancini som inte alls var nöjd med Mario Balotellis insats efter matchen – som han menade inte spelade för laget och tappade bollen alldeles för ofta.

…………………………………………………

Man kan tycka vad man vill om Wayne Rooneys armbåge på Wigans James McCarthy – själv tycker jag den var såväl medveten som ful.

Samtidigt är det så att domaren gjorde sin bedömning under match och dömde frispark för Wigan – och reglerna är tydliga med att FA i efterhand bara kan bestraffa sådant som domaren inte sett eller i fall där det är fråga om ’mistaken identity’.

De reglerna har gällt för alla andra lag – och bör rimligtvis också gälla för Man Utd. Tycka vad man vill om reglerna.

Det ger samtidigt en lätt olustig känsla när det sitter två gamla spelare i Match of the Day-studion – Alan Hansen och Mark Lawrenson – med väldigt tydliga Liverpoolconnections och driver opinion för att få en specifik spelare avstängd.

Inte kan det så klart ha något med att göra att Liverpool möter Man Utd nästa helg, samt ur ett större perspektiv att Man Utd har en god chans att ta sin 19:e ligatitel den här säsongen och därmed gå förbi Liverpool?

Många Liverpoolsupportrar brukar klaga över att media hatar dem – men med sådana fiender, vem behöver vänner?

:::

Stoke vs West Brom ikväll.

http://www.guardian.co.uk/football/2011/feb/25/squad-sheets-stoke-west-bromwich-albion?INTCMP=SRCH

♦ Stoke är det enda laget i Premier League som inte spelat en enda oavgjord match under 2011.

♦ West Brom har släppt in 24 mål på fasta situationer den här säsongen, mer än något annat lag.

♦ Stoke har vunnit sju och spelat en oavgjord av de åtta matcher i vilka de har gjort första målet.

♦ West Brom har förlorat samtliga tre PL-matcher de någonsin spelat mot Stoke utan att göra ett enda mål.

♦ Rory Delap har gjort hela 247 långa inkast den här säsongen – flest i ligan.

:::

Be Champions!!

Peter Hyllman

Do You Believe in Miracles?

Vilket fullständigt äckligt och sinnessjukt sätt att förlora en cupfinal på.

Wojciech Szczesny, som varit så stabil i Arsenals mål hittills den här säsongen, gör en fenomenal howler med bara minuter kvar av finalen och Obafeme Martins gjorde ett av sin fotbollskarriärs lättaste men ändå viktigaste mål – definitivt gjorde han ett av Birminghams allra viktigaste mål.

:::

Den här bloggen tillägnar jag däremot Birmingham och fokuserar på det positiva i deras enorma insats. Jag lär uppdatera den under kvällen när reaktionerna börjar trilla in.

http://www.guardian.co.uk/football/2011/feb/27/arsenal-birmingham-city-carling-cup-final

:::

:::

Roger Johnson – som jag måste säga gör sin egen personliga Carragher-final. Vilken kämpainsats under hela matchen, och inte minst den andra halvleken när han tidigt blev halt och lytt.

Vilken hjälte han är nu.

:::

Ben Foster – som räddar Birmingham under matchens sista 15-20 minuter med ett par makalösa räddningar och bra ingripanden.

Var det här cupfinalen där målvakterna avgjorde matchen?

:::

Alex McLeish – som tar sin första stora seger på engelsk mark efter att ha vunnit ett stort antal titlar norr om den engelska gränsen. Med just precis en sådan Route One-taktik som ofta fungerar så bra mot just Arsenal.

Vann han managerkampen i en cupfinal mot en av engelsk fotbolls bästa managers någonsin? – genom att få sina spelare bättre mentalt och attitydmässigt förberedda på den cupfinalkamp som komma skulle.

:::

Birminghams spelare utkämpade sitt livs match på Wembleys gräsmatta – och jag måste säga att varje gång man ser spelare överträffa sig själva på det här sättet, tömma ut varje droppe av kunnande och energi, trotsa oddsen på det sätt som de gör – så betraktar jag det som en form av seger för fotbollen.

Birmingham tar sin andra stora titel genom klubbens hela historia. Det var deras första besök på Wembley på 55 år. Birmingham spelar i Europa nästa säsong!

Men gör de det som Premier League-lag eller som Championship-lag?

……………………………………………………..

LIGACUPENS VARA ELLER ICKE VARA

Peter Wennman anser sig inte vara någon nytänkande rebell om han tycker att Ligacupen borde läggas ner. Inte för att han egentligen är tydlig med vad han faktiskt tycker. Han tar i alla fall diskussionen i sin lördagskrönika men väntar ändå till dess sista stycke för att då befinna sig hjälplöst offside.

[“En kompromiss kan vara att slopa de onödiga omspelen vid oavgjorda resultat. Det sparar tid och energi. Där kan vi väl vara eniga? Lägg ner!”]

Gud hjälpe mig!

:::

Självklart ska Ligacupen vara kvar. Topplagen kan klaga om jobbigt matchprogram bäst f-n de vill, de har trupper byggda just för att klara av den belastningen.

Ligacupen är en god intäktskälla för de mindre lagen i seriesystemet. Det är dessutom en väldigt god chans för andra lag än de stora etablerade att kvalificera sig för europeiskt cupspel och på så vis bygga sig uppåt i den engelska fotbollens näringskedja.

Vilket inte minst då Birmingham nu visat!

……………………………………………………..

Fem saker som Stuart James på The Guardian tycker att den här matchen lärde oss:

1) Arsenal pallade inte trycket, 2) Cameron Jerome hade rätt om Arsenals svagheter i försvaret, 3) Arsenal uppmärksammade inte hotet på de fasta situationerna, 4) Alex McLeish är ace, och 5) småklubbar har det inte lätt på Wembley.

http://www.guardian.co.uk/football/blog/2011/feb/27/arsenal-birmingham-city-five-things-we-learned

Åtminstone punkt 3 och 5 tycker jag är trams.

……………………………………………………..

RÖSTER I NATTEN

Arsene Wenger var som väntat dyster efter matchen:

[“I wanted to end our wait for a trophy today. The only thing you can guarantee is the quality of the performance and the attitude. That is of course very important for us. We will have to wait a little bit longer.”]

Uppenbarligen ser Wenger på det avgörande målet och misstaget på ungefär samma sätt som jag, att döma av hans kommentarer efter matchen:

[“What can you say? You have to be positive because he (Szczesny) is a young boy. He has to pick himself up from that goal and hopefully he can do that.”]

Wenger var storsint mot motståndarna efter förlusten:

[“We got what we expected from Birmingham – they are a team who fight very hard and cause a lot of problems from long balls. Both teams gave everything. Congratulations to them – they got the trophy.”]

Alex McLeish var inne på ungefär samma linje:

[“It’s an achievement when you consider who we were up against. We weren’t given a prayer by the pundits and the bookies but we believed today. It was a titanic performance by the players. We had a game-plan and managed to get our noses in front, that gives you a great chance.”]

Man of the Match, och en av Birminghams stora match- och cuphjältar, Ben Foster, ger uttryck för sina känslor direkt efter segern:

[“The spirit we’ve got in there, it’s amazing. They may have a lot of quality players but they haven’t got the team spirit we’ve got.

With United you’re expected to win it but we’ll celebrate tonight, properly, because this is a huge achievement and you can see all the fans going absolutely wild and they deserve it.

Apart from the birth of my two children that is the greatest feeling I’ve ever had in my whole life. Brilliant. Unbelievable.”]

……………………………………………………..

Herregud – vilken tung förlust för Arsenal. Och kan det finnas något annat lag därute som de mindre hade velat förlora mot än mot just Birmingham av alla lag?

Be Champions!!

Peter Hyllman

Pick of Destiny, eller "Hardaker’s Folly"

Det är 48 år sedan Birmingham vann sin första och hittills enda större titel.

Även då var det fråga om Ligacupen och finalen spelades då över två matcher och Birmingham vann en het derbyfinal mot ärkerivalerna Aston Villa med sammanlagt 3-1, samtliga mål gjorda hemma på St Andrews.

Så när Arsenalsupportrar går omkring som oroliga små lemlar för att deras lag inte vunnit någon titel på snart sex år så är det liksom ingenting mot deras kusiner från Englands andra stad.

Det är för övrigt 55 år sedan Birmingham ens befann sig på Wembley för en cupfinal.

:::

På planen får man hoppas att lagets spelare visar mer beslutsamhet än vad de gjort inför finalen.

De anländer nu till Wembley utan någon traditionell finalkostym enbart på grund av att spelarna inte kunde bestämma sig för vilken färg de ville ha.

:::

Det är en Ligacupfinal som på många sätt är symboliskt laddad för Birmingham vad avser klubbens framtid.

Klubben ligger lätt pyrt till i tabellen och ekonomiskt lever klubben med stora problem. En nedflyttning till The Championship vore i det närmaste ödesdiger.

En seger i Ligacupen kan tjäna som en positiv signal – en form av nystart för klubben som också kröns med europeiskt cupspel.

…………………………………………………

Något av en ödesmatch är det kanske på sätt och vis också för Arsenal.

Det har varit och är en form av mental belastning för Arsenals nuvarande lagbygge att de ännu inte vunnit en enda titel värd namnet.

På så vis har den här Ligacupfinalen möjligheten att bli något utav en milstolpe i klubbens historia. Den tidpunkt då Arsene Wengers projekt slutligen knoppade ut i blomning.

Om Arsenal vinner så försvinner det yttre trycket om att Arsenal inte ”kan vinna”. Men än mer betydelsefullt så uppstår i spelartruppen en känsla av de kan vinna och en vetskap att oavsett hur säsongen än slutar i övrigt så kommer den bli betraktad som en framgång.

Vilket kan ge laget det nödvändiga momentum för att gå längre i de övriga tävlingar som Arsenal betraktar som än mer betydelsefulla.

Om Arsenal förlorar så kommer det yttre trycket att intensifieras och det vore en allvarlig mental motgång för laget som helhet. Omgivningens såväl som deras egna farhågor får sig på så vis en bekräftelse.

:::

En ofta framförd teori är att om Arsenal bara kommer förbi detta mentala hinder så kommer titlar och troféer att börja flöda till The Emirates tämligen regelbundet.

Det tror jag är att göra det alldeles för enkelt för sig.

Jag tror chanserna ökar, naturligtvis – men jag ser inte den nödvändiga följden av en seger i Ligacupen som varandes flerårig dominans av den engelska (och europeiska) fotbollen.

Arsenal har lite otur på det där viset – och har så haft under hela sin moderna storhetstid.

Deras största lagbyggen har alltid sammanfallit med att andra klubbar också haft en storhetstid. Till skillnad från Man Utd och Chelsea som båda haft perioder av ostörd dominans.

Åren runt millennieskiftet var Arsenal tvungna att slåss med Man Utd. Nästa stora lagbygge som kröntes med ”The Invincibles” hade kunnat dominera i flera år om det inte körts förbi av Chelsea.

Ett framtida lagbygge ser ut att ha allra minst den oljefinansierade kolossen Man City att tampas med.

:::

Lika lite tror jag att en förlust i Ligacupfinalen signalerar slutet på Arsenals och Arsene Wengers stora projekt.

:::

Paul Hayward räds dock inte att ta till de stora orden när han beskriver hur Arsene Wenger är på väg att nå fram till sina drömmars stora mål.

http://www.guardian.co.uk/football/blog/2011/feb/24/arsenal-carlingcup

…………………………………………………

…………………………………………………

Något utav ett möte mellan vitt skilda fotbollsideologier är det ju också som vi får se på Wembley.

Birmingham vs Arsenal – det går knappast att komma längre från varandra inom engelsk fotboll.

:::

Arsenal är väl mest att betrakta som TV-serien Weeds.

♪♫♪
Little boxes on the hillside,
Little boxes made of ticky-tacky,
Little boxes, little boxes on the hillside,
Little boxes all the same.
There’s a green one, and a pink one
And a blue one and a yellow one
And they’re all made out of ticky-tacky
And they all look just the same.

:::

Birmingham å andra sidan – COPS?

♪♫♪
Bad boys,
Whatcha want, whatcha want,
Whatcha gonna do,
When Sheriff John Brown come for you?
Tell me,
Whatcha gonna do, whatca gonna do,
When they come for you?
Bad boys, bad boys.

…………………………………………………

VÄGEN TILL WEMBLEY

2:a omg: Birmingham 3-2 Rochdale (L1)
3:e omg: Birmingham 3-1 MK Dons (L1); Tottenham 1-4 Arsenal (aet)
4:e omg: Birmingham p1-1 Brentford (L1); Newcastle 0-4 Arsenal
5:e omg: Birmingham 2-1 Aston Villa; Arsenal 2-0 Wigan
Semi: Birmingham (3) 4-3 (1)  West Ham (aet); Arsenal (3) 3-1 (0) Ipswich (CH)

…………………………………………………

Bloggen skickar några vackra tankar till Arsenal Sweden som är samlat på en sportbar i Stockholm för att se finalen – med Pelle och Kerstin bland gästerna.

Tanken var att jag skulle vara där – men avslutningen av bordtennisens seriespel kom i vägen för mig. Jag tänkte att jag skulle hoppa över pingisen men, let’s face it – utan mig är laget Blackpool och med mig är laget Arsenal.

På gott och på ont.

Nu får våra svenska gooners försöka driva sitt lag fram till vinst utan den så betydelsefulla lilla Man Utd-influensen i samma rum. Hur nu det ska gå till?!

Själv hoppas jag mest att jag hinner hem i tid till matchen.

:::

Jag funderade på en alternativ rubrik till bloggen: “This Is Not The Greatest Game in the World (This Is Just a Tribute).

Var jag nu kan ha fått det ifrån.

Apropå att det här typ är The Biggest Game Ever.

Själv tycker jag ju apropå fotbollskopplingen att det är väldigt passande att demonen tar sig formen av en röd djävul.

Be Champions!!

Peter Hyllman

Dances With Wolves

Fem ligamatcher spelas under lördagen under en något haltande ligahelg där fyra lag på grund av Ligacupfinalen inte deltar: Arsenal, Birmingham, Tottenham och Chelsea.

På Molineux spelas en match med stor betydelse för bottenstriden när Wolves tar emot Blackpool.

Wolves har plockat många tunga och viktiga poäng på sistone men den insläppta kvitteringen på tilläggstid borta mot West Brom förra helgen stod dem dyrt.

Blackpool å andra sidan har börjat hitta formen igen och slog i veckan Tottenham på ett sätt som var både imponerande och oroväckande på en och samma gång.

Segern placerar Blackpool fem ack så betydelsefulla poäng ovanför nedflyttningsstrecket – ett streck som Wolves har tre poäng upp till.

:::

Hittills den här säsongen gör de här båda lagen helt olika intryck på mig.

Wolves känns som ett kompetent lag som gjort ett antal väldigt bra prestationer men som helt enkelt inte har någon tur eller några marginaler med sig.

Blackpool å andra sidan gör förvisso också bra prestationer men de har haft ett par rejäla portioner tur i några av sina matcher.

Kanske, kanske ligger det något i det gamla uttrycket: Fortune favours the bold.

Men om så ska vara fallet också i helgen så måste det för Blackpool ske utan Charlie Adam, som är avstängd – utöver att han dras med en oklar magskada.

:::

Newcastle vs Bolton ska också bli en spännande historia mellan två lag som ligger väldigt nära varandra i tabellen och som båda har möjlighet att blanda sig i striden om europeiskt cupspel.

…………………………………………………

Själv tycker jag det är för jäkla trist att det spelas ligafotboll samtidigt som Ligacupfinalen avgörs på söndag.

När matchen sparkas igång på Wembley så återstår det en halvlek mellan Man City och Fulham.

Jag kan acceptera att det spelas på samma dag, även om jag inte gillar det, men samtidigt? Nej, fy!

En cupfinal är och ska vara en cupfinal.

…………………………………………………

FINALGULDKORN FRÅN LIGACUPEN

Från “The Horse of the Year Show” till upplopp i Neapel
Swindon Town 3-1 Arsenal – 1969

Arsenal hade inte vunnit en enda titel sedan de senast vann ligan 1953 – men giganterna från norra London förväntades göra slut på den torkan på Wembley mot lilla Swindon från den tredje divisionen. Men icke. The Guardian rapporterade efter matchen: [”This snippet coming off the news tapes struck first disbelief, then a sense of shock and horror into Arsenal supporters, who range the world. Swindon Town, with two goals in extra time from Don Rogers, beat Arsenal 3-1.”]

Swindons Roger Smart såg ut att bli hjälte under ordinarie tid efter att ha utnyttjat förvirring i Arsenals försvar, men Bobby Gould kvitterade med bara fyra minuter kvar av matchen. Han skulle snart önska det ogjort. Swindon spelade ut Arsenal i förlängningen och Rogers gjorde två mål, varav ett efter en lång dribblingsräd som effektivt tog död på argumentet att den gyttja som utgjorde Wembleys gräsmatta efter det årets Horse of the Year Show på något vis skulle jämna ut villkoren mellan lagen.

Arsenal skulle två år senare vinna The Double och göra slut på torkan. Men vid det laget hade Swindon säkrat en egen form av dubbel. Genom att vinna Ligacupen så bjöds de in att delta i den första upplagan av Anglo-Italian League Cup, som ett sätt att kompensera dem för att de inte fick delta i UEFA-cupen då UEFA inte tillät lag från den tredje divisionen att delta. Swindon vann den cupen efter att i finalen ha slagit ett Roma med Fabio Capello i laget. Ett år senare försvarade de titeln i Neapel mot hemmalaget Napoli vars fans gjorde upplopp vid underläge 0-3 en bit in i andra halvlek.

:::

Ligacupens alldeles egna “Matthews Moment”
Stoke City 2-1 Chelsea – 1972

Dagens fotbollsspelare har mycket att tacka George Eastham för. Ej tillfreds med det ruckel som Newcastle inhuserade honom i så gick han på strejk när klubben inte godtog hans transferbegäran. Utan att meddela spelaren sålde Newcastle honom till Arsenal, en affär som Eastham upplystes om via en radiosändning. Uppbragt drog han klubben inför rätta och lyckades till slut avskaffa klubbarnas rätt att självsvåldligt förlänga en spelares kontrakt ad infinitum. Spelarna var inte längre livegna och kunde därmed inte behandlas som boskap.

Men under en lång tid såg det ut som att rättsfallet skulle bli Easthams enda bestående arv till eftervärlden. Som en van målskytt från mittfältet kom Eastham till Newcastle strax efter 1956, det år då Newcastle vann sin senaste titel samtidigt som hans tid i Arsenal sammanföll med deras 17 titellösa år. Han var med i Englands VM-trupper 1962 och 1966, men spelade inte en minut. När han 30 år gammal hamnade i Stoke 1966 så konstaterade Observers Hugh McIlvanney att han hamnat i en klubb som inte ens kunde ”vinna en diskussion”.

Emellertid fann sig Eastham och Stoke sex år senare på Wembley efter en maratonmässig Ligacupsäsong. Ingendera part hade något som helst att visa upp av sammantaget 125 års ansträngningar. Och ingen gav dem en susning mot ett Chelsea innehållandes Charlie Cooke, Peter Osgood och Alan Hudson. Men de lyckades.

Eastham låg bakom Stokes ledningsmål och lyckades själv trycka in vinstmålet med 17 minuter kvar av matchen. Stoke vann därmed sin första och hittills enda större titel under sin då 109-åriga historia. 35 år och 161 dagar gammal så blev Eastham den äldste spelaren att göra mål i och vinna en Ligacupfinal. Och även om folket inte gick man ur huse så var de nog ändå rätt tillfreds. Eastham hade gett Ligacupen sin alldeles egna ”Matthews Moment”.

:::

Brian Cloughs lite speciella team-talk
Nottingham Forest 3-2 Southampton – 1979

Tidigare under säsongen, när Nottingham rest iväg till Anfield för att försvara en 2-0-ledning i returen mot regerande mästarna Liverpool i Europacupen, så hade Brian Clough glatt överraskat Nottinghams spelartrupp med att stanna bussen och bjuda laget på en lunchpint. När de så anlände till spelarhotellet så bjöd Clough dem storstilat på ett rejält glas vin till lunchen. Galenskap, men med en tanke bakom. Spelarna snusade gott hela eftermiddagen och vaknade därefter upp utvilade och utan oro. De spelade bekvämt av kvällens match och marcherade vidare mot lagets första Europacuptitel.

Sex månader senare hade Nottingham Forest nått fram till Ligacupfinal mot Lawrie McMenemys nya pigga Southampton. Upplyft av framgången med att lätta på kavajslagen inför matchen mot Liverpool så beslutade sig Clough för att öka insatserna inför matchen på Wembley. Kvällen inför matchen beordrade Clough in laget i ett rum för ett lagsamtal. Det var en förbryllad spelartrupp som strosade in då Clough vanligtvis inte brukade bekymra sig om motståndet.

Sannolikt förväntade de sig inte att finna Clough sittandes bredvid en låda med champagneflaskor. Rimligtvis steg förvåningen ytterligare när han låste dörren och berättade för spelarna att ingen gick till sängs innan varenda droppe var uppdrucken. John O’Hare protesterade, han drack bara öl. Genast anlände en bricka med tio skummande ölglas. Det fanns ingen utväg, det var bara att dricka upp. Tony Woodcock, en man med försiktiga dryckesvanor, fick bäras i säng.

Dagen därpå var Clough märkligt nog försvunnen i tomma intet när lagen vandrade ut på planen, istället ledde Peter Taylor dem ut. Southampton gick in i halvtid med en uddamålsledning. Då till sist visade Clough sitt tryne i Forests omklädningsrum och drog igång en rejäl utskällning av sina spelare för att ha druckit kvällen innan. Uppiggade, eller möjligen upprörda, så gjorde Forest kvickt tre mål under den andra halvleken och vann Ligacupen.

:::

Bruce Grobbelaar gör en Harald Schumacher Light
Liverpool 2-1 Man Utd – 1983

Den gamle managern Jimmy Sirrel sade en gång att det bästa laget vinner alltid, resten är bara skvaller. Men marginalerna är ibland så små att man måste ifrågasätta den uppfattningen. Ta bara Liverpools svit om fyra raka segrar i Ligacupen mellan 1981 och 1984. Det är både en bedrift som Liverpool ges för lite credit för givet att cupen då (som nu) bara var marginellt mindre prestigefull än FA-cupen och en bedrift under vilken Liverpool verkligen hade alla tänkbara marginaler på sin sida.

1981 godkändes deras första mål av Clive Thomas trots att linjedomaren flaggade för offside, vilket fick West Hams normalt lugne manager John Lyall att kalla Thomas för fuskare. Liverpool vann omspelet. 1982 ledde Tottenham med tre minuter kvar att spela när Ronnie Whelan kvitterade ur ingenstans och Tottenham föll samman under förlängningen. 1984 kom Alan Hansen undan med en tydlig handsboll i den första matchen innan Liverpool återigen vann omspelet. Och 1983 undgick Bruce Grobbelaar ett givet rött kort för en Schumacher-esque cynisk och våldsam tackling på Gordon McQueen.

Man Utd hade redan förbrukat sitt byte under matchen, och en synbart skadad McQueen haltade omkring längst upp i planen samtidigt som Frank Stapleton och Lou Macari fick täcka upp i backlinjen. I matchens sista ordinarie minut lyckades McQueen ändå på något vis ta sig igenom Liverpools backlinje och kom fri med Grobbelaar. McQueen eliminerades med en ultra-cynisk kroppstackling av Grobbelaar och Liverpool kunde till slut vinna matchen efter ett drömmål av Ronnie Whelan i förlängningen.

Grobbelaars tackling var ett uppenbart regelbrott som var ett textboksexempel på en sådan tackling som enligt den då nya regeln skulle bestraffas med ett rött kort, men domaren George Courtney delade bara ut ett gult. I hans egna ord: [”It never entered my mind to send him off, I probably would have done if I’d wanted to play silly buggers.”] Troligtvis så kände Courtney helt enkelt inte till den nya regeln, eller mest sannolikt så tyckte han att regeln var trams och tog lagen i egna händer.

:::

Gus Caesar döms för ett brott han inte begått
Luton Town 3-2 Arsenal – 1988

Få spelare har så orättvist beskyllts och förlöjligats i sådan utsträckning som Gus Caesar enkom på grund utav en uppfattad tavla i den enastående cupfinalen 1988 där Arsenal föll samman mot Luton.

Om man faktiskt tittar på Lutons kvitteringsmål så gör egentligen inte Caesar mycket fel. Okej, han dräller med bollen en aning, men han har fortfarande bollen och situationen under kontroll. Därefter beslutar sig Lutons Mark Stein för att använda honom som en form av plint för att få tag på bollen. Hur det inte bestraffas vet sannolikt bara Gud Fader själv tillsammans med domaren Joe Worrall. Steins egen underhållande revisionism är att han ”stal bollen av Caesar”. Javisst, och Diego Maradona cykelsparkade in första målet mot England.

Trots detta borde Arsenal ha rett ut situationen, men Nigel Winterburn gör en halvhjärtad tackling på Kingsley Black vilket leder fram till målet. Winterburn som gjort bort sig redan några minuter tidigare genom att stjäla en straff från den ordinarie skytten Michael Thomas för att därefter missa den. Men Caesar fick bära hundhuvudet och uthärda i skärselden, mycket tack vare Nick Hornbys justititemord i Fever Pitch. Den som borde vara där är Winterburn. Samt Hornby, som borde skämmas.

:::

Les Sealey blir mäkta förbannad
Man Utd 0-1 Sheffield Wednesday – 1991

Les Sealeys tid i Man Utd definierades av cupfinaler. Han spelade bara 55 matcher för klubben, men fyra av dem var cupfinaler – vilket är en smått löjlig kvot. Han ersatte Jim Leighton i FA-cupfinalen 1990, hoppade in istället för Peter Schmeichel i Ligacupfinalen 1994 och haltade omkring på ett ben under Cupvinnarcupfinalen 1991.

Skälet till det var att Sealey tre och en halv vecka tidigare, i en Ligacupfinal som vunnits rättmätigt av Wednesday genom John Sheridans utmärkta mål, i en kollision med Paul Williams drabbats av ett långt skärsår på knät som gick ända in till benet. När Man Utds physio Jim McGregor påpekade att en sådan skada 99 gånger av 99 innebar ett byte så reagerade Sealey ungefär lika balanserat som när Eric Cartman ser en hippie.

Sealey vägrade helt enkelt att bli utbytt och vid ett tillfälle – med blodet forsande från knät och tänderna så hårt sammanbitna att de såg ut att när som helst kunna implodera – såg han faktiskt ut att vara på väg att klippa till McGregor. Det var som att säga till den barmhärtige samariten att äta skit och dö. Vi tenderar att överdrivet eulogisera spelare och managers som gått bort i förtid, men Sealey var verkligen en galet genuin och genuint galen engelsk fotbollshjälte.

…………………………………………………

Sheffield Wednesday är för övrigt det senaste laget utanför Englands högsta division som vunnit någon av de två stora cuperna i England.

Man undrar just när något sådant kommer att inträffa igen.

Be Champions!!

Peter Hyllman

Jag är nyfiken - Man Utd

Man Utd har varit en enastående framgångsrik fotbollsklubb under mer eller mindre två hela decennier. Det var en sovande jätte som i början av 1990-talet vaknade till och som alltsedan dess dominerat engelsk fotboll.

Sportsligt är klubben ohotad under den här tidsperioden med elva ligatitlar, två Champions League-titlar och ytterligare elva inhemska och internationella cuptitlar av varierande valör.

Framgången på fotbollsplanen har gått hand i hand med en explosiv tillväxt av klubbens kommersiella intäkter. Man Utd har kontinuerligt varit en av de tre-fyra klubbar i världen som genererat högst intäkter.

Värdet i klubbens sportsliga och ekonomiska varumärke har med andra ord växt exponentiellt under den här tidsperioden.

:::

Den som ger sig in i att börja förklara vad Man Utds framgång mer konkret beror på kommer tämligen snabbt fram till tre hörnstenar:

(i)    Världsklassmanagement,
(ii)   En global supporterbas, samt
(iii) Fotbollsindustrins framväxt.

Dessa tre faktorer hakar in i och förstärker varandra och bör därför betraktas som en form av helhet.

Det är alltså fråga om en kombination av lyckliga omständigheter i klubbens omvärld å ena sidan tillsammans med en klubbledning som gjorde det mesta av dessa omständigheter å andra sidan.

:::

Men utvecklingen har inte gått obemärkt förbi heller för en klubb som Man Utd utan den har fått djupgående konsekvenser för hur klubben ägs och drivs.

Tillväxten i klubbens värde och intäktspotential har gjort Man Utd intressant för spekulanter och fotbollskapitalister och flera övertagsförsök av klubben har genomförts.

Något som därtill möjliggjorts och underlättats av klubbens beslut 1991 att notera sig på Londonbörsen.

2005 orkade motståndet inte längre med och klubben köptes av den amerikanske affärsmannen Malcolm Glazer. En milstolpe som klubben lever med än i dag.

:::

Den gemensamma nämnaren under hela denna tid av framgång och förändring och under övergången från Old Football till Modern Football heter kort och gott Alex Ferguson.

Det förtroendekapital, handlingsutrymme och institutionella kapital han har byggt upp under sina 25 år i klubben har gjort att Man Utd rent fotbollsmässigt har kunnat fortsätta fungera som förr även under Glazerfamiljens ägarskap.

Men tiden går och Ferguson fyller i slutet av året 70 år. Ännu finns inget konkret som pekar på att han är på väg att avgå men tidpunkten drar ändå obönhörligt närmare.

Och vad händer då kan man mycket väl fråga sig.

:::

Specifikt vem som tar över efter Ferguson är egentligen inte lönt att spekulera i – det blir ändå aldrig fråga om mer än rena önskemål och gissningslekar.

Vad man däremot kan fråga sig och som är frågeställningen för den här bloggen är: Vad händer med managerrollen i Man Utd den dag som Alex Ferguson lämnar sin post?

Frågan grundar sig på Man Utds tradition där det är managern som är enväldig autokrat och klubbens centralgestalt samt huruvida den traditionen kan fortleva i en modern fotbollsvärld utan att vara upphakad på en levande ikon likt Ferguson.

…………………………………………………

HERRSKAP ELLER TJÄNSTEFOLK

Den naturliga ryggradsreflexen hos en Man Utd-supporter är naturligtvis att försöka hitta en direkt ersättare till Ferguson – oavsett om det är mer utav en quick fix (t ex Mourinho) eller en ersättare på längre sikt (t ex Moyes).

Men det är väldigt stora skor som måste fyllas. Och ärligt talat krävs det nog en väldigt särskild typ av personlighet för att kunna ha och ta en roll i en klubb som Man Utd likt den Ferguson mejslat ut åt sig själv.

Och den typen av personligheter – större än livet och kanske lite lätt megalomaniska – växer inte på träd. Särskilt inte som det måste kombineras med kompetens.

Det kanske inte är alldeles realistiskt att hoppas på en sådan lösning.

:::

Men den ekonomiska och ägarmässiga realitet som klubben befinner sig i gör det också än mer osannolikt.

Glazers affärsmodell går ut på att Man Utd är och förblir sportsligt framgångsrika och med en hög intjäningspotential. Det betyder konkret att klubben allra minst måste kvalificera sig för Champions League varje säsong och väl där också ta sig till slutspel.

Det finns i det avseendet inget tålamod och långsiktiga ambitioner är tveklöst underordnade dessa affärsmässiga mål.

Att en ny manager skulle visas samma form av tålamod som Ferguson visades under sina första fem år i klubben är med andra ord i det närmaste uteslutet – framgång måste levereras omedelbart.

Benägenheten att då spela på ”säkra” och etablerade kort ökar därmed.

:::

Givet att själva fotbollen som sådan även är en bisak för ägarna så måste man också fråga sig i vilken utsträckning de fortsättningsvis är villiga att delegera så mycket av beslutsmakten i klubben till någon manager annan än just Ferguson.

Alla organisationer och byråkratier är i vissa avseenden en pågående strid om kontroll över beslut och resurser mellan dess olika intressenter.

Med Ferguson vid rodret så är stora delar av den kontrollen lokaliserad till managerposten.

När Ferguson lämnat posten så kommer ägarna med all sannolikhet ta tillfället att centralisera delar av den kontrollen – och då kunna göra det i det närmaste obemärkt.

Det normala sättet att genomföra det är att tillämpa den kontinentala modell som även implementerats med varierad framgång i engelska klubbar som Chelsea, Liverpool, Man City och Newcastle.

Att en administrativ ”director of football”-position upprättas parallellt med managerposten med kontroll över klubbens transferpolitik.

:::

Fergusons avgång från managerposten kommer alltså med stor sannolikhet inte bara innebära en ny manager i klubben och de problem bara det kan medföra, utan en fundamentalt förändrad managerroll i klubben.

:::

Dels vore det en betydande kulturell förändring i klubben där man rör sig från närmast konstitutionell monarki till administrativt tjänstemannastyre, men där finns också mer konkret praktiska konsekvenser av en sådan förändring.

För det första så medför en uppdelning av managerrollen en ökad risk för interna konflikter i klubben mellan fotbollsdelen av klubben och dess administrativa avdelning, ledd av fotbollsdirektören.

För det andra ökar risken för en suboptimal truppolitik där fotbollsdirektören värvar spelare som managern inte ser någon direkt användning för till skillnad från nu där behov och beslut är integrerade i en position.

För det tredje medför en sådan reform att managerns auktoritet inom klubben urholkas. En tung anledning till Man Utds framgång och stabilitet har varit att alla spelare vet att managern är allsmäktig vad gäller vilka som tas in, vilka som får vara kvar, vilka som får lämna, vilka som får spela, i kontraktsfrågor och så vidare. Denna kontroll flyttas och späds ut med en dylik reform, managerns status förändras, vilket kan ge upphov till problem med försök till spelarstyre.

:::

Risken är att en av de tre hörnstenar som utgjort basen för Man Utds framgång under de två senaste decennierna – världsklassmanagement – raseras i och med Fergusons avgång.

Är Man Utds ägare och ledning kloka nog att undvika denna risk?

…………………………………………………

Samtidigt börjar ryktena cirkulera allt flitigare om att Glazers är på väg att sälja Man Utd till Qatars kungafamilj.

Ian Ladyman skriver rätt intressant om en sådan möjlig affär, hur den kan tänkas gå till och hur supportrarna vävs in i en sådan process.

http://www.dailymail.co.uk/sport/football/article-1360063/Qatari-royal-familys-takeover-Manchester-United-ride-anti-Glazer-wave.html

Better the Devil you know?

…………………………………………………

Arsenal har gjort klart med unge Jon Miquel Toral från Barcelona – och kritiken från Barcelona om omoraliskt beteende kom som ett brev på posten. Vilket man kanske gör bäst i att bara skratta åt.

Be Champions!!

Peter Hyllman

Blades of Steel

2006/07 spelade Sheffield United i Premier League – men fick se sig själva nedflyttade på säsongens sista dag efter att West Ham tagit en otippad seger på Old Trafford och efter diverse kontroverser rörande West Hams värvningar av Carlos Tevez och Javier Mascherano.

Sedan dess har Sheffield United flirtat med uppflyttning några gånger men finner sig den här säsongen i rejäla problem – efter 32 omgångar ligger de på nedflyttningsplats i The Championship, fem poäng under nedflyttningsstrecket.

:::

I tisdags kväll reste Sheffield United till Glanford Park för att möta Scunthorpe United i en ren sexpoängare till bottenmöte. Scunthorpe ligger en poäng bakom Sheffield United med en match mindre spelad.

Matchen speglade mycket av Sheffield Uniteds säsong så här långt.

De sprang fram till en tvåmålsledning tidigt i första halvlek men hade innan halvtid släppt in två mål till ställningen 2-2. Under den andra halvleken tog de inte tag i matchen utan Scunthorpe kunde istället avgöra och fullborda vändningen till 3-2.

:::

Sheffield United har nu inte vunnit en ligamatch på tolv hela omgångar.

Det är en klubb i ett fritt fall de är oförmögna att stoppa – huvudsakligen för att där inte verkar finnas någon reell sjukdomsinsikt, det verkar inte ha gått in hos dem att de är på väg att åka ner i League 1.

Istället pågår ett tämligen destruktivt försök att fördela skuld. Det är styrelsens fel, det är ordförandens fel, det är Bryan Robsons fel, det är Neil Warnocks fel, det är spelarnas fel eller det är nuvarande manager Micky Adams fel.

Det är West Hams fel. Fortfarande.

Oftast finns det bara ett sätt att bryta sådan organisatorisk röta – det är att åka ur och tvingas genomgå den psykologiska och organisatoriska process som leder fram till krismedvetenhet och konstruktiv handlingskraft.

:::

Vid sidan av planen har det varit turbulent i Sheffield United – precis som brukar vara fallet i problemklubbar.

Micky Adams är den tredje managern på kort tid – efter Gary Speed som lämnade för att ta över Wales och Kevin Blackwell som var på väg bort redan efter förra säsongen men som lämnade först tre matcher in på denna.

Vilket fördröjde och försvårare en möjlig förnyelseprocess inför den här säsongen.

Svagt ledarskap och beslutsfattande av den före detta ordföranden Kevin McCabe – som avgick i november – är en smått oundviklig dom.

…………………………………………………

FREE FALLING

John AshdownThe Football League Blog har granskat de lag som relegerats från Premier League och därefter ramlat ända ner i League 1 och kommit fram till lite intressanta data.

Lag

Nedflyttade från PL

Nedflyttade från Championship

Säsonger i Championship

Bradford 2000/01 2003/04 3
Southampton 2004/05 2008/09 4
Wimbledon 1999/00 2003/04 4
Oldham 1993/94 1996/97 3
Sheff Wed 1999/00 2002/03 3
Notts County 1991/92 1994/95 3
QPR 1995/96 2000/01 5
Nottingham F. 1998/99 2004/05 6
Norwich 2004/05 2008/09 4
Leeds 2003/04 2007/08 3
Leicester 2003/04 2007/08 4
Charlton 2006/07 2008/09 2
Millwall 1989/90 1995/96 6
Barnsley 1997/98 2001/02 4
Man City 1995/96 1997/98 2
Luton 1991/92 1995/96 4
Swindon 1993/94 1994/95 1
Snitt: 3,6

Sammantaget har alltså 17 lag sedan 1990 åkt ner från Premier League och genom The Championship till det som nu är League 1. Elva av dessa lag har tillbringat antingen tre eller fyra säsonger i The Championship innan de åkt ner i League 1.

Det är ett mönster som blir än mer tydligt markerat under den här sidan av 2000-talet när endast ett av åtta lag (Charlton) går emot tre-/fyraårs-trenden genom att åka ner redan efter två säsonger.

:::

Sheffield United är just nu inne på sin fjärde säsong i The Championship sedan de åkte ur Premier League – med andra ord vid den tidpunkt under cykeln då nedflyttade PL-lag är som allra svagast.

:::

Jag föreställer mig att några fans härinne kanske börjar skruva på sig lite oroligt.

Men Watford flyttades ner samtidigt som Sheffield United – och verkar ha hittat stabil grund att stå på igen i The Championship. Och ett antal lag har naturligtvis åkt ned för att därefter gå upp igen.

Reading och Derby flyttades ned till The Championship 2007/08 och bör alltså vara i farozonen under den här och kommande säsong. Reading verkar ha stabiliserat sig igen – men Derby har kanske goda skäl att känna viss oro.

Middlesbrough flyttades ned 2008/09 och bör alltså betrakta säsongerna 2011/12 och 2012/13 som ett stålbad. Sett till klubbens utvecklingskurva så befinner de sig definitivt i farozonen.

Burnley, Hull och Portsmouth är lagen som därefter ligger på tur.

…………………………………………………

Otroligt tung seger för Queens Park Rangers i tisdags hemma mot Ipswich samtidigt som flertalet av toppkonkurrenterna tappade poäng i slutminuterna – Leeds, Norwich och Nottingham Forest.

Forest gjorde 2-1 på tilläggstid hemma mot Preston men ännu längre in på Fergietime så tillät de Preston att kvittera. Shambles!

:::

Samtidigt gjorde Crawley Town – tillbaka i The Conference Premier – kanske ett avgörande ryck som tar dem till The Football League när de vann hemma mot Southport med 1-0 samtidigt som AFC Wimbledon förlorade med 0-1 hemma mot Arsenaldödarna Wrexham.

AFC Wimbledon leder fortfarande tabellen med tre poäng före Crawley Town – men med fem matcher mer spelade.

…………………………………………………

0-0 – WILL THEY FUCK IT UP?

Ikväll spelas returerna i Europa League – där Liverpool tar emot Sparta Prag kl 19:00 och Man City tar emot Aris två timmar senare.

De båda engelska lagen fick med sig de planerade 0-0-resultaten från de första bortamatcherna och bör betraktas som klara favoriter att ta sig vidare – även om båda lagen alltså måste vinna för att ta sig vidare.

Man City kommer om de går vidare att med 99,9% sannolikhet att ställas mot Dynamo Kiev i åttondelsfinalen samtidigt som Liverpool vid avancemang ställs mot antingen Lech Poznan eller Braga – där Lech tar med sig en 1-0-ledning ner till Portugal.

:::

Är man inte förtvivlat intresserad av en specifik match så måste jag säga att Fotbollskanalens ”superlive”-sändning faktiskt förhöjer upplevelsen av Europa League rätt rejält.

Men visst var väl studiograbbarna lite väl elaka mot ”Martin Petersson” i torsdags?

Kan jag tycka.

…………………………………………………

PREMIER LEAGUE ROUND-UP

Det har ju faktiskt spelats ligamatcher i veckan också. I tisdags matchade Blackpool hemma mot Tottenham och igår kväll så tog Arsenal emot Stoke hemma på Emirates.

:::

Blackpool 3-1 Tottenham

En blytung seger för Blackpool som verkar ha hittat tillbaka till någon form av form igen efter att ha befunnit sig i en monumental svacka.

Det är svårt att karaktärisera resultatet i relation till matchbilden. Å ena sidan så försvarade sig Blackpool heroiskt och några av målen man gjorde var offensivt fotbollsgodis.

Å andra sidan så var det bollar som räddades på mållinjen, idioträddningar, det var ett felaktigt andra mål som borde dömts bort för offside, och målchans på målchans för Tottenham.

Inte för att Blackpool ska skämmas, eller att Tottenham fick något annat än de förtjänade – men det är bara svårt att veta vad man kan ta med sig från den här matchen till kommande omgångar.

Surt dock för Tottenham att missa chansen att gå förbi Man City i tabellen.

:::

Arsenal 1-0 Stoke

Arsenal tog de så viktiga tre poängen men svettas nog lite oroligt över skadorna på Fabregas och Walcott.

Jag har inte så mycket mer att säga om matchen just nu då jag inte såg den men vad jag förstår så var matchbilden – både på fotbollsplanen och härinne på kommentarsfältet – den väntade.

Så här beskriver The Guardian matchen:

http://www.guardian.co.uk/football/2011/feb/23/premier-league-arsenal-stoke-report

…………………………………………………

Mållöst i Marseille för Man Utd. Det speglade väl matchbilden hyfsat. Mot slutet var det uppenbart att Ferguson var mest intresserad att behålla resultatet utan att riskera för mycket på att försöka göra mål.

Men 0-0 kan vara ett klurigt resultat att ta med sig hem – då ett oavgjort resultat också i returen betyder respass (alternativt en högst oviss straffläggning).

Men in alles ett hyfsat habilt dagsverke av Man Utd.

:::

Det här komedistycket är ju på sitt sätt lite roligt – men finns det någon etnisk folkgrupp mot vilken rutinen inte är tämligen nedsättande och föraktfull?

Eller blir sådant okej för att man låtsas som att skämten kommer från en terrorist?

Be Champions!!

Peter Hyllman

Allons Enfants de la Patrie

Engelsk fotboll har alltmer halkat efter andra länder när det kommer till talang- och ungdomsutveckling.

Inte minst lyfts det nutida Barcelona fram som ett lysande exempel för engelska klubbar att sträva att efterlikna. Även det tyska landslaget under VM var något utav en tankeställare.

Givet flera klubbars ekonomiska situation och UEFA:s kommande regler på området så blir också en framgångsrik ungdomsutveckling allt viktigare för engelska fotbollsklubbars framtida konkurrenskraft.

:::

Ligaorganisationen Premier League har nyligen arbetat fram ett dokument kallat Elite Player Performance Plan i vilket en ny engelsk strategi för ungdomsutveckling skisseras.

Richard Scudamore, Premier Leagues VD, yttrar sig om bakgrunden:

[”Barcelona can achieve a lot because they have four times as much money as our clubs because of individual TV selling rights and they can pool young talent nationally.”]

Det är framför allt den andra punkten, att kunna samla talang från hela landet, på ett eller ett fåtal ställen, som Premier League ämnar försöka återskapa inom engelsk fotboll.

I nuläget är samtliga klubbar begränsade till att rekrytera talanger från inom 90 minuters bilfärd från sin hemort, den så kallade 90-Minute Rule.

Enligt Premier Leagues plan så ska klubbarna från och med 2012/13 delas in i fyra olika kategorier av varierande kvalitet. De ledande klubbarna, de som kvalificerar sig i kategori ett, får därigenom tillgång till talanger från hela landet och, än mer betydelsefullt, kan tredubbla den tid de spenderar på dem.

:::

Henry Winter granskade förslagets bakgrund.

Han finner att en ung spelare i Spanien mellan åldern 9-21 har spenderat 4,880 timmar med coacher hos en elitklubb. I Holland är motsvarande siffra 5,940 timmar och i Frankrike 5,740 timmar.

I England spenderar en ung spelare i samma åldersintervall 3,760 timmar med en motsvarande träning.

Premier League-klubbar är tillåtna att spendera tre timmar i veckan med lovande ungdomar i åldern 9-11, den ålder som Dennis Bergkamp har kallat för ”golden years of learning”.

I åldersintervallet 12-16 år får klubbarna spendera fem timmar i veckan med spelarna. Unga spelare i Ajax i den åldern får 10-12 timmars träning i veckan. Däri ligger hela skillnaden.

:::

Argumenten för Premier Leagues förslag är att det kommer att ge Englands unga talanger en avsevärt bättre fotbollsutbildning, det kommer vara till fördel för de engelska klubblagen inblandade i europeiskt cupspel, och det kommer att förstärka det engelska landslaget.

Protesterna kommer från The Football League – och naturligtvis är det i slutänden en fråga om pengar.

Att kvalificera sig som en akademi i kategori ett innebär en så pass stor investering att det i praktiken utesluter klubbar utanför Premier League – och sannolikt även många klubbar i Premier League också utöver storklubbarna.

Det betyder att engelsk fotbolls största talanger i klart högre utsträckning koncentreras hos toppklubbarna redan i väldigt tidig ålder – vilket i sin tur betyder att mindre klubbar går miste om de intäkter de nu drar in genom försäljning av hembakade spelare.

För upp till 30-40 klubbar i The Football League är det just produktionen och försäljningen av egna spelare som får dem att gå runt ekonomiskt.

Premier Leagues planer har därför stött på massiv kritik från The Football League – som dock inte sträcker sig längre än att insistera på att dessa klubbar kompenseras ekonomiskt för bortfallet.

Men i stora drag känns det som en hopplös utgångspunkt för The Football League – som inte har många ben att stå på i den diskussionen.

:::

Bloggen Regista gör däremot sitt bästa för att skapa ett case med inlägget ”The Great English Talent Race”.

http://www.regista-blog.com/2011/02/the-great-english-talent-race/

…………………………………………………

Barney Ronay skriver tämligen roande och inte minst träffsäkert om vår vana att spekulera och gotta oss i de fagra löften om en ljusnande framtid som unga talanger inspirerar.

http://www.guardian.co.uk/football/blog/2011/feb/19/football-progidy-raheem-sterling

:::

Paul Hayward skriver samtidigt om en ung talang som redan har anlänt – och som växt fram kanske både som ett argument för det nuvarande engelska akademisystemet och som ett argument för Premier Leagues planer på ett förändrat akademisystem.

http://www.guardian.co.uk/football/blog/2011/feb/17/jack-wilshere-arsenal

…………………………………………………

FEM FRAMTIDSLÖFTEN

Nathaniel Chalobah (Chelsea, 16 år, mittback)

Chalobah debuterade bara 15 år gammal för Chelseas reserver förra säsongen och i år har han lett ut laget vid flera tillfällen. Född i Sierra Leone så har den långe försvararen ändå debuterat för Englands U17-landslag vid 14 års ålder. Han kan spela i försvaret såväl som på centralt mittfält.

Ravel Morrison (Man Utd, 18 år, mittfältare)

Morrison är en kreativ mittfältare som kan spela på det centrala mittfältet, ute på en kant eller som en andra anfallare. Född och uppvuxen i Manchester så skrev Morrison på ett proffskontrakt med Man Utd på sin 17:e födelsedag och gjorde A-lagsdebut i Ligacupmatchen mot Wolves i oktober.

Ross Barkley (Everton, 17 år, mittfältare)

Född i Liverpool så anlände Barkley 11 år gammal till Everton och trots sin föredragna mittfältsposition så kan han spela i såväl försvaret som i anfallet. Barkley har spelat för U17-landslaget och deltog när England i somras vann sin första EM-titel för U17-landslag. Han satt på bänken när Everton mötte Newcastle på Goodison Park i september.

Jack Butland (Birmingham, 17 år, målvakt)

Butland har kommit fram via Birminghams akademi och debuterade för Englands U16-lag mot Nordirland 2008. Precis som Barkley så var han med i U17-EM i somras. Förra säsongen röstades Butland fram som Birminghams Young Player of the Season.

Connor Wickham (Ipswich, 17 år, anfallare)

Wickham har redan hunnit göra nio mål för Ipswichs A-lag sedan han kom från Reading 2006. När Ipswich tidigare den här månaden slog Doncaster med 6-0 så gjorde Wickham sitt första hat-trick för klubben. Det var också Wickham som avgjorde finalen i U17-EM mot Spanien i somras och han har redan debuterat för U21-landslaget.

…………………………………………………

Middlesbrough är en klubb med en lång tradition av en produktiv och framgångsrik akademi som hamnat på villovägar.

Nu befinner sig det gamla Premier League-laget på The Championships nedre halva och nye managern Tony Mowbray står inför ett mastodontjobb att bygga om klubben från grunden och uppifrån och ned – i vilket återigen klubbens akademi utgör kärnan.

http://www.guardian.co.uk/football/blog/2011/feb/18/middlesbrough-youth-tony-mowbray

…………………………………………………

MATCHEN I MARSEILLE

[”This week is all about the Champions League. Can United follow in the footsteps of Spurs and Arsenal who were all so impressive last week? I get the feeling a lot of fans feel the Reds will get past Marseille without too much trouble. But I think it will be a really tough tie.”]

Stewart Gardner på MUTV sammanfattar rätt okej hur jag ser på det här europeiska cupmötet. Jag tror Marseille underskattas helt och hållet på egen risk.

:::

Båda lagen har en hel del betungande skador att dras med – så det blir lite hackat och malet i de båda startelvorna ikväll.

Man Utd kommer att gå in i matchen med två ambitioner – att inte förlora samt att göra minst ett mål.

:::

På Vélodrome går ingen motståndare säker.

…………………………………………………

Stoke reser till Emirates ikväll för att försöka stjäla en poäng eller tre från fyrfrontskrigande Arsenal.

Det råder inte precis någon kärlek mellan de båda lagen, mellan spelarna eller mellan de båda managerna – och det här blir dessutom Ryan Shawcross första match på Emirates sedan förra säsongens incident.

Matchens två nyckeldimensioner: Kvalitet och fokus.

:::

Jag kan inte hjälpa att vara sjukt road av att Big Brother har dragit igång igen – ett oerhört fascinerande socialt experiment.

Oh, the humanity!

Be Champions!!

Peter Hyllman

Something Is Rotten in the State of Denmark

Kan det vara så illa att Chelseas Champions League-match mot FC Köpenhamn är en ödesmatch för Carlo Ancelotti?

Efter att ha åkt ur FA-cupen mot Everton i helgen så har Chelsea i praktiken bara en enda turnering kvar att spela om – Champions League.

Chelsea har nu rest till Köpenhamn samtidigt som rykten börjar cirkulera alltmer ihärdigt om att Carlo Ancelotti är på väg att ta över Roma efter det att Claudio Ranieri lämnat det uppdraget.

http://www.dailymail.co.uk/sport/football/article-1358971/Chelsea-boss-Carlo-Ancelotti-set-offered-Roma-job.html

Carlo Ancelotti har å andra sidan bestämt sagt nej på frågan om han är beredd att lämna klubben – men han lade också till att det är upp till ägaren att avgöra om han ska vara kvar eller ej.

:::

Det är klart – om man ska få välja en match att ha som ödesmatch så antar jag att det går att välja sämre än FC Köpenhamn.

Om man heter Carlo Ancelotti och är manager för Chelsea.

:::

Egentligen stämmer det ju inte att Chelsea bara har Champions League kvar att spela om.

Visst, från titelstriden är de med till visshet gränsande sannolikhet borta. Men de är inblandade i en kanske ännu viktigare blood match om att kvalificera sig till nästa säsongs Champions League.

De ligger just nu två poäng back på Tottenham på fjärde plats och ytterligare två poäng bakom Man City (som har en match mer spelad) – och formkurvan ser ut att närma sig fryspunkten.

Jag antar att det kan ses som ett argument både för att byta ut Ancelotti och för att behålla honom.

Men det är skarpt läge för Chelsea – så ska man byta ut honom så får man också stå risken det medför.

:::

Carlo Ancelotti ser nu det stundande Champions League-spelet som något som kan få laget att återfå motivationen.

Det är den enda stora titel som Chelsea inte har vunnit sedan Roman Abramovich tog över klubben – och för flera av lagets centrala profiler så är det här därför den viktigaste titeln.

De har varit så förtvivlat nära så pass många gånger – ska de lyckas så här på det här lagbyggets senhöst?

För att svara på den frågan så tror jag inte vi ska låta oss luras av lagets ligaform – jag tror det kommer ha rätt lite med saken att göra.

Köpenhamn tar sig Chelsea förbi med lätthet – danskarna får ursäkta – men sedan är det helt och hållet beroende på lottningen och vad som händer för dagen.

…………………………………………………

TO BE OR NOT TO BE

På något vis får man känslan av Chelsea som lag att det håller på att vittra sönder inifrån.

Till en viss del är det med största sannolikhet fysiskt betingat. Carlo Ancelotti själv har exempelvis sagt att endast John Terry och Branislav Ivanovic spelar som han säger ”100% fit”.

Om han med det menar att övriga dras med skador eller slitage förtäljer inte riktigt historien.

Men till en större del upplever jag det som mentalt eller lagpsykologiskt betingat.

:::

Och då menar jag egentligen inte bara spelare för spelare, eller ens spelarna som grupp, utan laget och klubben som helhet.

Januarivärvningarna är delvis ett exempel på det.

Värvningen av David Luiz kändes vettig – det var en spelare på en position där Chelsea verkligen behövde förstärka. Och det var hög kvalitet på spelaren som togs in, i en bra ålder, och till ett rimligt pris.

Värvningen av Fernando Torres å andra sidan kändes desto mer märklig. Det var inte kvaliteten på Chelseas anfallare som var lagets problem. Det är också en värvning som förändrar sammansättningen på ett i grunden fungerande anfall.

Det kändes antingen som någon form av panikvärvning eller som ett sätt att övertyga omvärlden och kanske inte minst sig själva om att Chelsea fortfarande var med i matchen.

Problemet är att när man behöver ägna sig åt sådana demonstrationer så är man redan ute ur matchen. Man har bara inte fattat det själv ännu.

Mest blir jag kanske inte klok på hur man kan komma på idén att bänka en spelare som Didier Drogba.

:::

Redan ett bra tag innan jul när Chelseas svacka hade inletts så pratade Carlo Ancelotti om lagets problem som en fråga om självförtroende, ”confidence”.

Ancelotti pratar fortfarande om confidence – efter helgens match mot Everton så var det fortfarande ett confidence-problem

Men det går inte att förklara bort en tre månaders lång svit bara med att prata om brist på självförtroende, som något som kan åtgärdas ”när som helst” bara man får något med sig igen – ett resultat, ett mål, whatever.

Inte för ett erfaret och vinnarvant engelskt topplag. Det ingår i själva definitionen av ett sådant lag att inte drabbas av sådana problem.

:::

Jag tror att Alan Hansen har hittat ett korn av sanning.

http://www.telegraph.co.uk/sport/columnists/alanhansen/8336702/Alan-Hansen-Chelsea-have-lost-the-mentality-of-champions-and-their-hunger-for-success.html

Samma vilja finns inte längre i laget – eller snarare kanske hos vissa enskilda spelare. Förra säsongen slogs de för att återerövra ligatiteln från Man Utd och något av sin professionella heder.

Kanske var det att betrakta som det Chelsealagets dödsryckning.

Alla lagbyggen har en livscykel – under vilken de stiger, når sin topp och därefter faller från. Det är oundvikligt och går inte att komma ifrån, och det är inget som i sig har att göra med åldern på respektive spelare.

Det är ett resultat av att en känsla av nöjdhet och brist på hunger sprider sig i spelartruppen.

En manager kan hantera det genom att skoningslöst sålla bort de element han ser som drabbats av detta, och genom att kontinuerligt tillföra nya spelare med sådan hunger som håller spelartruppen alert.

Kärnan i dagens Chelsealag är densamma som tog Chelsea till Englands fotbollstopp redan 2004.

Som livscykel betraktat så är den snart dubbelt så lång som motsvarande livscykler för Arsenals och Man Utds framgångsrika lagbyggen under 1990- och 2000-talet.

Däri ligger Chelseas strategiska problem.

…………………………………………………

PRINCE OF DENMARK

På Parken ikväll spelar för Chelseas motståndare FC Köpenhamn den rutinerade danske yttern Jesper Grönkjaer.

Frågan är om någon spelare någonsin har gjort ett viktigare eller mer betydelsefullt mål för sitt klubblag.

:::

Det var ligasäsongens sista match 2002/03.

Chelsea mötte Liverpool hemma på Stamford Bridge i vad som var en ren och skär shoot-out om den sista platsen till nästa säsongs Champions League.

Båda lagen stod på 64 poäng.

Sami Hyypiä gav Liverpool ledningen men Marcel Desailly kvitterade för Chelsea efter ett inlägg från Grönkjaer.

I 26:e minuten så tar sig Grönkjaer förbi John-Arne Riise och skjuter bollen lågt förbi Dudek i Liverpools mål fram till 2-1 för Chelsea, ett resultat som stod sig matchen ut.

Det var ett mål som kom att kallas för ”the £1bn goal”.

Chelsea var kvalificerade för Champions League. Bara några veckor senare köpte Roman Abramovich klubben.

:::

Chelsea gick över natten från ett lag i fullständig finansiell ruin till engelsk fotbolls då mest dominerande och resursstarka kraft.

Från att ha följt Leeds ras ner i seriesystemet till att rita om toppen av den engelska och europeiska fotbollskartan.

:::

Jesper Grönkjaer höll sig kvar en säsong under Abramovich nya lagbygge – men han lämnade ungefär samtidigt som Claudio Ranieri.

Spelaren som tog klubben till finrummet fann samtliga platser upptagna när de väl befann sig där.

Ikväll spelar han för FC Köpenhams europeiska cupdrömmar mot sitt gamla lag som har misslyckats uppfylla en enda dröm under Abramovichs tid i klubben – drömmen om en seger i Europa.

…………………………………………………

Plymouth Argyle har tvingats in i administration och har bestraffats med tio poängs avdrag – vilket gör att klubben ligger dundersist i League 1 och kommer flyttas ned för andra säsongen i rad, nu till League 2.

http://www.dailymail.co.uk/sport/football/article-1359188/Plymouth-land-10-point-penalty-head-administration.html

…………………………………………………

Man Citys legend Mike Summerbee tycker att engelsk press är taskiga och inte så lite sjaskiga som ger så mycket utrymme åt Man Utd och så lite åt good old Man City.

[”I am already fed up of seeing and reading about that Rooney goal. It was special – any football fan would admit that – but you can have too much of it. The day after the derby I came back from watching my grandson score two goals in his Sunday morning match, switched on the telly and there was that goal again. I turned over to Antiques Roadshow.”]

Poor guy!

…………………………………………………

Tisdagskvällen bjuder också på Blackpool vs Tottenham – en uppskjuten match från i julas.

Den matchen har verkligen alla förutsättningar att bli en riktig godbit.

:::

Härlig seger igår kväll för West Ham hemma mot Burnley i FA-cupens femte omgång – och vilken debut av Thomas Hitzlsperger!

Det är i cuperna det ska ske för West Ham den här säsongen. I kvartsfinalen får de ta sig an Stoke på bortaplan.

:::

Till sist…

Be Champions!!

Peter Hyllman

Gästblogg: Linhem’s Football League Watch

It’s … Linhem’s Football League Watch!

Eftersom man fick plats nu på Måndag, så förtjänar Leyton Orient alla gratulationer möjliga. Jonathan Tehoué – hjälte som oftast fått sitta på bänken då gamlingen Scott McGleish har en indianvår och som tillsammans med Alex Revell bildar ett klassiskt ”Big man – Small man- anfallspar.

Som jag skrev förra veckan är Orient ett väldigt starkt hemmalag och med tanke på deras nuvarande hemmaform samt mindre spelade matcher har de en god chans att nå playoffspel. Bara de inte kollapsar likt Leeds efter deras cupsets i fjol.

Gattusos upptåg var det stora samtalsämnet efter matchen där han bråkade med Macho Man Joe Jordan men lite stryptag och en väldigt mild skallning (där förstås själva skallning är viktigare än hårdheten) är inte så mycket att hänga upp sig på om man jämför med vad som i Oldham samtidigt.

Inte långt efter Carlisle gjorde det avgörande 1-0 målet reagerade Oldhams anfallare på en sen tackling av Lubomir Michalik vilket ledde till bråk mellan ett par spelare och framför allt Oldhams assisterande manager – Gerry Taggart.

I gentlemannatermer – Taggart opened up a can of whoop-ass on them Cumbrians.

Tom Taiwo fick ett jack i pannan och en tillknycklad näsa samtidigt som ytterligare 2-3 spelare blivit träffade av en vilt svingande Taggart.

Av tillfällighet så var Oldham-födde boxaren Craig Watson (regerande lättviktsmästare) på plats som hedersgäst.

Vem kunde tro detta Gerry Taggart, en gammal mittback som spelat i Barnsley, Leicester och Stoke?

…………………………………………………

THE UGLY DUCKLING

Vacker fotboll, fin fotboll, fotboll längs marken, bättre fotboll eller vad man nu vill kalla de är inget man direkt associerar med de lägre divisionerna i England utan tankarna vandrar iväg mot nutidens Barcelona, Brasilien (-82), Arsenal, Liverpool under sin storhetstid, Totalfotbollens Holland och den Danubiska skolan från mellankrigstiden där Ungerns lag på 50-talet får ses som dess främsta lärjungar.

Vad sägs om Swansea?

Vad det gäller Swansea är deras gudfader Roberto Martinez som spelade i klubben ett tag, där han som kapten hjälpte dem nå uppflyttning till L1. Efter några säsonger väl i L1 blev det tydligt att Martinez inte längre höll på den nivån så han flyttade till andra sidan gränsen till Chester City i en säsong innan han kom tillbaka till Swansea men då som manager, med en plan.

Swansea som var ett hyfsat League 1-lag som låg på den övre övre-halvan som dock inte stack ut på något särskilt sätt förutom att man är walesare.

Men när Martinez kom till klubben vann man League 1, tio poäng ner till tvåan Nottingham Forest. Framför allt så hade man börjat utmärka sig genom att spela en mer kortpassningsorienterad fotboll där man tålmodigt bygger upp spelet från backlinjen.

Det var hans fotboll som fick Ian Holloway att tro på att en Barca-esque fotboll kunde spelas i England med billiga och mestadels engelska spelare.

På den vägen fortsatte det i Championship – där man inte spelat på 24 år – och redan första säsongen var man nära playoff.

Deras främsta prestation som fick många att få upp ögonen för Martinez var deras FA-cup match mot Fulham där man spelade ut Fulham efter noter men deras målmaskin Jason Scotland hade en ovanligt ineffektiv dag vilket gjorde att Fulham klarade sig undan med ett oavgjort resultat..

Efter säsongen flyttade Martinez till sin före detta klubb Wigan, efter att själv ha kritiserat spelare som lämnat Swansea för bättre klubbar vilket ha gjort att han fått smeknamnet ”El Judas” utav Swansea supportrar.

Martinez spelfilosofi lever dock vidare, under Paulo Sousa som lyckades förbättra defensiven mer (högre press men samt mer defensivt tänk bland annat) men då Jason Scotland och Jordi Gomez som var Swanseas viktigaste offensiva följde med Martinez till Wigan funkade inte offensiven.

Deras 40 gjorda mål på en hel ligasäsong var sämst i ligan medan bara Newcastle släppte in färre mål. Oförmågan att göra mål var det som gjorde att Paulo Sousa fick lämna klubben efter säsongen.

Visst, man såg ut fram till sent på säsongen att knipa den sista playoffplatsen före Ian Holloways Blackpool som slog dem på att vara bättre än dem på sitt ”eget” spel fast där Swansea mer riktat sig in på tålamod så är Blackpool (som ni märkt under denna säsongen) mer inriktade på att spela en fartfylld fotboll.

Entré – Brendan Rodgers

I Reading var han direktör för akademin i nio år innan José Mourinho tog honom till Chelsea där han till slut blev reservlagsmanager.

Efter några lyckosamma år där flyttade han till Watford för att ta över som manager, vilket han gjorde bra under sin säsong där men lämnade sedan för Reading där han tidigare hade jobbat sig upp från förtidspensionerad spelare till akademi direktör.

Men det blev inget kärt återseende för Rodgers som varade i knappt ett halvår innan han fick sparken, om hans misslyckande där kan ni läsa vidare här och här.

Swanseas ledning visade på ovanlig fingertoppskänsla då man i stället för att plocka in någon mer rutinerad rak tränare som vi skulle kunna kalla Gary Megson tog man i stället in Brendan Rodgers för att han delade den fotbollsideologi som Martinez infört.

Rodgers har ett väldigt intressant lag, det enskilt viktigaste han gjort är att värva Scott Sinclair. Ytteranfallaren som fastnat i Chelseas reservlag där han lånats ut hit och dit utan någon chans att verkligen ta steget från mer än en back-up åt back-up spelarnas back-up i Chelsea så återförenades han med sin före detta ungdomstränare Rodgers vilket har fallit väl ut, 18 mål den här säsongen för Sinclair på drygt 30 matcher.

Han har också skolat om Mark Gower, en tidigare ytter i hyfsad League 1-klass som på ålderns höst likt många andra tappat en del snabbhet och Rodgers gav honom en defensiv mittfältsposition där han fungerat strålande där han inte är den klassiska städgumman utan en mycket viktig pusselbit i deras spel.

Nu i Januari lyckades man även värva tillbaka Leon Britton som fram tills denna säsongen spelat i Swansea sedan Martinez var spelare i klubben. En typiskt Martinez spelare som inte är särskilt spektakulär men otroligt bekväm med bollen, läs om hans misslyckade tid i Sheff Utd här.

Men lagets problem är den centrala anfallsrollen, man har nyss värvat Luke Moore som man inte ska avfärda med Stephen Dobbie och Craig Beattie som back-up men de fem spelare som i år spelat i den positionen har tillsammans gjort ynkliga tio mål. Om Luke Moore kan sköta de jobbet återstår att se men jag tvivlar och vi får se om man kanske kan låna in någon under våren för de är osäkert att man klarar hålla sig kvar i toppen och knipa en playoffplats utan en central anfallare som levererar.

Om de lyckas låna in någon 5e anfallare som inte får speltid i sin Premier League klubb så kan de till och med kanske komma topp-2 i år och därmed spela i Premier League nästa säsong. Tyvärr så är det osäkert om man har råd att ens låna in någon då man är en ekonomiskt relativt liten klubb i jämförelse med rivalen Cardiff och andra där uppe i Championship toppen.

Vad tror ni? Finns det någon överflödig anfallare där ute som kan hjälpa Swansea ta det sista steget? Eller klarar de att vinna promotion (direkt eller via playoff) ändå?

…………………………………………………

CHAMPIONSHIPOh Donny Boy

I veckan spelades de ett par matcher, mest anmärkningsvärt var Ipswich 6-0 massaker av Doncaster. Connor Wickham som onekligen är en stor talang har tidigare haft problem med målskyttet men här gjorde han sitt första hattrick som A-lagsspelare. Inlånade Jimmy Bullard har också visat sig vara viktig för Ipswich, undrar om Hull gjorde rätt som lånade ut honom.

Målen kan ni se här.

Promotion kandidaterna Nottingham Forest och Cardiff möttes, Cardiff hängt med bakom QPR i jämn takt har på sista tiden fått se raketen Forest utmana om topp-2-platserna som ger direktuppflyttning.

Första målet gjordes utav mittbacken Wes Morgan (Forest born and bred) som precis innan målet gjort en viktig brytning som han följde upp med att avancera (till en förvånad publiks jubel) ända fram till inte långt i från Cardiffs straffområde och med tanke på den kolossens endast brukar korsa mittlinjen för sidbyte eller hörnor gav de honom en boost. Vilket betalade sig då han kort därefter nickade in en hörna vilket var hans första mål för säsongen.

En bit in på andra halvlek blev Cardiffs Seyi Olofinjana fälld utav Forests lagkapten och ligans skyttekung i fjol Peter Whittingham satte den kyligt.

Forest tog dock tillbaka ledning kort därefter tack vare måltjuven Rob Earnshaw, Earnshaw som är en Cardiff-produkt firade förstås inte utav respekt. Det slutade alltså 2-1 till Forest, tack vare Earnshaw är man fortsatt obesegrade på hemmaplan och man tog in på QPR i tabelltoppen.

Ska man kalla det ett uppköp för Paul Konchesky att lämna Liverpool för ett lag som faktiskt har en bra chans att vinna en liga?

Dock har vänsterbacken med mördarblicken inte direkt gjort succé men varit den stabile vänsterback som Forest sökte.

Det var även ett nykomlings/toppmöte på Elland Road där Leeds tog emot Norwich, lite förvånande ligger de två nykomlingarna i toppen (med den tredje amigon Millwall på nionde plats) och Norwich har gjort det med ett centrerat diamant mittfält medan Leeds har sina yttrar som främsta vapen.

Leeds inledde målskyttet genom den målfarlige Argentinaren Luciano Becchio men den otypiska Arsenal-spelaren (långt i från en katarsenalsk dvärg) Henri Lansbury utjämnade på övertid i första halvlek.

I andra halvlek var de samma visa, fast tvärtom då mikro-geniet Wes Hoolahan gav Norwich ledningen innan Super-sub Somma efter bara ett ögonblick på planen utjämnade. Somma har därmed världens 6e bästa målratio, snäppet bättre än Robin Van Persie i Arsenal.

När de gäller nykomlingar förlorade dock Millwall mot krislaget Middlesbrough trots att kulthjälten Neil ”Bomber” Harris så lyckades Boro vända matchen till 3-2, välbehövliga poäng för Boro som nu har en handfull lagen emellan sig och nedflyttningsstrecket.

Crystal Palace som ligger värre till lyckades slå Sheffield United med 1-0 efter  ett praktmål av deras främsta spelare Darren Ambrose vilket betyder att Sheff Utd inte är långt i från att göra sina rivaler Wednesday sällskap nere i L1. En del av mig vill att de ska åka ner för att Steel City-derbyt är ett av Englands bästa medan en annan del har svårt att tänka mig ett Championship utan några Sheffield-lag. Ett möjligt Sheffield-fritt Championship för tankarna till denna förträffliga text om så kallade ”fotbollsfläckar”.

Ligans mest oväntade resultat kom i från Deepdale där avsågade, borträknade och på senare 100 % mer Karaoke-sjungande Preston lyckades stjäla en poäng från de mästerliga QPR. Kan den mirakulöse Phil Brown rädda kvar Preston i Championship som om de vore en självmords benägen kvinna på Humber Bridge? 11 poängen (med 1 match i handen) bör väl vara omöjligt för vem som helst

Med tanke på texten om Swansea ovan kan jag också notera att man slog sin estetiska broder Doncaster med klara 3-0, där Luke Moore fick göra sitt första för klubben. Frågan är dock om Donny nu på allvar är inblandade i nerflyttningstriden?

…………………………………………………

LEAGUE  1 American Duos

Bara åtta matcher spelades i League 1 för att fyra lag spelade i FA-cupen och resten regnade bort.

I toppmötet mellan Bournemouth och Huddersfield slutade det 1-1 efter att den formstarke jätten Michael Symes gjort hemmalagets mål men det lyckade nyförvärvet Danny Cadamenteri utjämnade. De både ursprungligen från Everton bevisar alltså tillsammans med Yakubu och James Vaughan att Everton anfallare bara gör mål när de spelar för andra lag, till den blåa Liverpoolklubbens stora förtret.

Om jag inte berättat det innan så har Charlton (enligt min ändliga kännedom) det härligaste mittbacksparet som nickat bort långbollar sedan kräftfärgade Stéphane Henchoz kamperade ihop med hästsvansen Darren Peacock i Blackburn på sent 90-tal.

Mittbacksparet i fråga är Christian Dailly och Gary Doherty. Vilket översatt till  Premier League språk (Premspeak) ungefär skulle bli Darren Fletcher och Emile Heskey. Min konklusion är alltså att om alla mittbackar (mer eller mindre naturliga) plötsligt skulle dö ut så vore en löpstark innermittfältare och en bjässe till anfallare bilda de ultimata mittbacksparet, rent hypotetiskt.

Konklusionen ovan är inte helt oviktig då just Dailly-Doherty spelade i helgen för Charlton mot Exeter, ganska snabbt gick Exeter upp till en 3-0 ledning för att de i sin bästa stunder (med Ryan Harley på spelhumör) är ett fantastiskt lag framför allt då Doherty gav bort 1-0-målet med en dålig hemåt passning till målvakten.

Charlton fick dock upprättelse tack vare att Bradley Wright-Phillips lyckades styra in Dohertys ambitiösa cykelspark , BWPs fjärde på fem matcher Charlton och hans 17 för säsongen. Undrar vad han fått det målsinnet ifrån?

Ett reprimerat och troligen Taggart-löst Oldham åkte till Bristol där man återigen förlorade med 1-0 tack vare debuterande målskytten Rene Howe.

…………………………………………………

LEAGUE 2

Matchen Rotherham – Shrewsbury som är tvåa respektive trea i L2 blev uppskjuten på grund av regn eller ”Waterlogged Pitch” som de heter på fotbollsengelska.

Det gav Chesterfield chansen att utöka sin ledning till åtta poäng, 2-0 varav öppningsmålet gjordes utav Craig Davies som före säsongen blev den förste att göra mål på den nybyggda B2Net stadium och i sin ligadebut blev han också förste spelare att bli utvisad på arenan.

De är just Chesterfields nya arena som gett dem ett extra lyft, deras hemmafacit är 33 poäng av 39 möjliga vilket är bäst i ligan och bland de bästa i hela Football League.

Chesterfields ledning utökades också tack vare att toppkandidaten Bury spelade lika med Gillingham (som alltid brukade finnas med på stryktipset) trots mål av skyttekungen Rob Lowe.

Dessutom så åkte fjärdeplacerade Wycombe på förlust mot Accrington Stanley, välbehövligt för de icke-mjölkdrickande laget som såg ut att kanske bli indragna bottenstriden.

Crewe såg ut att nästan ha säkrat en playoffplats men en liten formsvacka på senare tid betyder att man har sju poäng upp då man i helgen förlorade mot Stevenage, målet gjordes av Scott Laird känd som Stevenage spelaren som blev slagen av en egen planinvaderande supporter från när man slog ut Newcastle i FA-cupen.

I botten tog Barnet en välbehövlig poäng borta mot Cheltenham samtidigt som ruinen Stockport förlorade med 4-1 på hemmaplan mot bottenkonkurrenten Macclesfield. Enda vägen är ner för Stockport, tyvärr.

…………………………………………………

ÖVRIGT

Vem behöver Champions League när man har The Championship?

Premier Leagues vd Richard Scudamore (Bristol City-supporter) har föreslagit att man ska kategorisera alla lags fotbollsakademier, vilket betyder att de bra akademierna kommer bli bättre och de små säkerligen kommer läggas ner.

Paul FletcherBBC skriver om det, ur Football League synvinkel.

På den Premier League-fientliga bloggen Closed Season kan ni läsa om samma ämne på ett mindre sakligt sätt fast med en karikatyr av Mr Scudamore.

Regista argumenterar emot förslaget.

Middlesbroughs produktiva akademi är tyvärr något av en dålig ursäkt för deras senaste miserabla säsonger, liknande situation som franska Nantes befinner sig i. (tack till Honken för länken).

QPR har ett lån, som de verkar ha svårt att betala av.

Långt, mycket siffror och svåra ord – ”Jag är nyfik”…nej, de är Swiss Ramble om Bristol City.

På samma tema är Southend på gränsen att sättas i administration, the usual.

Robert Snodgrass – A Whites Legend in the Making

Mycket trevligt läsning om Forest, Cloughs och Derby

10 viktigaste värvningarna i Januari fönstret, enligt The Two Unfortunates

En intressant matchrapport från Sheff Utd – Reading, där de valde att utvärdera varandras lag.

Om folk tycker det är konstigt att som svensk vara intresserad av Herefords ovanliga bortastatistik så är det ingenting jämfört med en Brasiliansk Southend-supporter.

Bättre att inte lägga energi på att tänka på en nära belägen bottenstriden eller tvärtom bättre att ha en plan för att förhindra nedflyttning?

It is a riddle, wrapped in a mystery , inside a enigma – Burton Albions antal spelade matcher.

…………………………………………………

Det var allt för mig denna veckan, om ni har något att säga så är det bara att kommentera nedan eller så mailar ni mig.

Ni kan även följa mig på Twitter, men känn inget tvång.

//Peter A Linhem

Peter Hyllman

Cup Draw

Lottningen av FA-cupens sjätte omgång, närmare bestämt dess kvartsfinaler, ser ut som följer:

♦  Stoke vs West Ham/Burnley
♦  Man City/Aston Villa vs Everton/Reading
♦  Birmingham vs Fulham/Bolton
♦  Man Utd vs Leyton Orient/Arsenal

Endast tre lag utanför Premier League kvarstår med andra ord – även om samtliga tre kan vara borta inför kvartsfinalerna. Men väl där så riskerar de inte möta varandra.

Den riktigt tunga (men än så länge potentiella) kvartsfinalpjäsen är naturligtvis ett möte mellan Man Utd och Arsenal.

Ett möte som kan ha betydelse inte enbart för FA-cupen utan också för var ligatiteln hamnar den här säsongen.

…………………………………………………

Stoke vs West Ham/Burnley

Oavsett hur det går i måndagens möte mellan West Ham och Burnley så kommer Stoke vara favoriter och ha en möjlighet att göra sin bästa cup run på mången dag.

West Ham har dock haft en bra cupsäsong så här långt och verkar kunna höja sig när det blir fråga om vinna eller försvinna. Burnley å sin sida har modern tradition av starkt cupspel.

:::

Man City/Aston Villa vs Everton/Reading

Evertons triumf mot de regerande mästarna belönas, om de också lyckas förpassa Reading ur cupen, med ett tufft bortamöte mot antingen snortuffa Man City eller ett vad jag misstänker nytänt och cuptaggat Aston Villa.

Man City har haft märkligt svårt med Everton de senaste säsongerna – så Everton har kanske inte så mycket att frukta just i det avseendet.

Everton och Aston Villa har en liten fördel i den här minigruppen om fyra lag i det att de i praktiken bara har FA-cupen kvar att tänka och satsa på.

:::

Birmingham vs Fulham/Bolton

Det här verkar vara Birminghams år när det kommer till cupspel – de är i final i Ligacupen och här har de en jättechans att avancera till semifinal i FA-cupen och ännu ett Wembleyframträdande.

Bolton leder i skrivande stund med 1-0 borta mot Fulham med en halvtimme kvar av den matchen. Och det känns som att Bolton kan ha något att uträtta i FA-cupen den här säsongen.

:::

Man Utd vs Leyton Orient/Arsenal

Skulle Leyton Orient skrälla ikväll mot Arsenal så har Man Utd helt plötsligt ännu ett hemmamöte mot en giant killer.

Men mest sannolikt så går så klart Arsenal vidare. Vad man kan säga om ett sådant cupmöte är att det beror mycket på vilka lag som ställer upp.

2007/08 begav sig Arsenal till Old Trafford för ett FA-cupmöte samtidigt som båda lagen var inblandade i titelstriden. Arsenals laguppställning var inte den starkaste och de blev rojalistiskt överkörda.

Något som skulle visa sig vara en delförklaring i Arsenals sammanbrott i den säsongens ligastrid.

Det här är ett case där cupspel kan ha spillover-effekter på ligaspelet. Vi har sett det förr. Det lag som vinner det här cupmötet kan mycket väl ges en psykologisk boost inför ligaspurten.

Jag kan inte se vare sig Ferguson eller Wenger ställa upp med något annat än ett lag de tror är helt och hållet kapabla att vinna matchen.

Ett riktigt tungviktsmöte.

…………………………………………………

Dramatik på The Hawthorns när West Brom kvitterade på Roytime genom Arsenallånet Carlos Vela.

Snacka om att det kan vara ett värdefullt mål – och lån.

Black Countrys prestigemöte slutade med andra ord oavgjort efter att Jamie O’Hara drömmålat mot slutet av första halvlek.

…………………………………………………

Man City vann till sist tämligen bekvämt hemma mot Notts County efter att Patrick Vieira brutit dödläget mot slutet av den första halvleken.

Men det var inte utan ett och annat skrämselskott. Bland annat hade Karl Hawley i den 21:a minuten ett smått fantastiskt skott som studsade ut från stolpens insida.

Matchen slutade till sist 5-0, efter att siffrorna runnit iväg en aning i matchens slutminuter.

…………………………………………………

Alex Ferguson fick efter matchen mot Crawley frågan av en TV-reporter vad han trodde att hans unga spelare skulle kunna ta med sig från matchen. Svaret blev kort och gott:

”Me losing my temper!”

Be Champions!!

Peter Hyllman

Where the Shadows Lie

När det pratas om rivaliteter inom engelsk fotboll så lyfts oftast Man Utd vs Liverpool, Arsenal vs Tottenham, Newcastle vs Sunderland och Aston Villa vs Birmingham fram.

Men det hetaste och mest infekterade rivaliteten av dem alla kan mycket väl vara The Black Country Derby mellan West Brom och Wolves.

Men det är samtidigt ett derby inte längst fram i allas medvetanden eftersom det inte innehåller något av storlagen.

Ett annat skäl till det kan vara att söndagens omflyttade match faktiskt är det första mötet mellan dessa båda lag i Premier League. Trots att stridslinjerna mellan lagen drogs för snart 125 år sedan så var senaste gången de möttes i Englands högsta division 1984.

Och med rådande tabelläge så är det inte bara ”bragging rights” som står på spel.

En förlust för Wolves och de befinner sig sex poäng efter West Brom och ovansidan av nedflyttningsstrecket. En vinst med mer än ett mål ser dem ta sig över nedflyttningsstrecket och förbi West Brom på målskillnad.

:::

Mick McCarthy: [”It would be wrong of me to wind players up, but I got them on the training ground and said you can pick any game you like, wherever you’re from — whether it be Ronald Zubar, who tells me it’s Marseille and the Paris teams, or Hearts and Hibernian in Scotland — and told them this is the big game for this club. It would be a huge game even if it was a cup tie with two divisions between us, so because we’re both in the Premier League and we both need points, it’s even bigger. So I have stressed the importance of this game and its significance for this club.”]

:::

Roy Hodgson fick från läktaren se sitt nya West Brom tappa en 3-0-ledning hemma mot West Ham i förra omgången. I sin första match med formellt ansvar ställs han alltså inför ett Black Country Derby.

Det är hans uppgift att stoppa upp en oroväckande nedåtspiral under vilken West Brom tagit bara fem poäng av 30 möjliga sedan mitten av december.

:::

Matchfakta:

× Wolves senaste bortavinst kom mot Liverpool, då managerade av Roy Hodgson.

× West Brom har inte förlorat hemma mot Wolves sedan 1996 då Iwan Roberts nätade ett hat-trick för gästerna.

× Wolves har misslyckats med att göra mål mot West Brom i sex av de åtta senaste matcherna och de senaste tre.

× West Brom har släppt in mål i varenda en av sina 24 senaste matcher och släppt in minst två mål i alla sina tio senaste matcher.

× Om Matt Jarvis spelar så gör han sin 100:e matchstart för sitt Wolves.

…………………………………………………

En väldigt intressant intervju med Notts Countys manager Paul Ince (The Guv’nor) inför dagens FA-cupomspel i den fjärde rundan mot Man City.

http://www.guardian.co.uk/football/2011/feb/19/paul-ince-notts-county

…………………………………………………

Crawley Town gjorde en imponerande insats borta mot Man Utd igår kväll – även om det i slutänden inte räckte till mer än en hedersam förlust.

http://www.telegraph.co.uk/sport/football/competitions/fa-cup/8332397/Manchester-United-1-Crawley-Town-0-match-report.html

Men tänka sig att de bara var en något felriktad nick och en ribba från ett omspel.

Motivation slår klass, så är det alltid. Så är det mer eller mindre alltid.

Igår spelade Crawleys spelare den största matchen i sina liv. Man Utds spelare hade en match som sannolikt var mindre viktig än den genomsnittlige femmannamatchen på ett träningspass.

Då blir resultatet som det blir.

:::

Ett annat lag som står inför en dylik stor uppgift är Leyton Orient som ikväll tar emot ett segerrusigt Arsenal hemma på Brisbane Road.

http://www.telegraph.co.uk/sport/football/competitions/fa-cup/8332377/Leyton-Orient-v-Arsenal-match-preview.html

Leyton Orient kan gå ut och njuta av matchen med vetskapen att de förlorat endast en av de 20 senaste matcherna i League 1. Arsenal har alltså inte råd att gå in i matchen med något annat än en god attityd.

Orient kommer försöka få in bollen i Arsenals straffområde så mycket som bara möjligt – och det är Dean Cox på vänsterkanten man kommer att söka för att få till bolleveransen.

Kvaliteten på fotbollsplanen kan vara en annan faktor som talar till Orients fördel – vi såg borta mot Ipswich att Arsenal inte alltid har det lätt på vinterdrabbade planer.

Det är alltså inte på något sätt uteslutet att Leyton Orient ikväll åstadkommer något som mäktiga Barcelona inte klarade av.

:::

Möjligen vore i så fall det vad David Lacey menar att FA-cupen behöver och kallar för ”an upset worthy of the name”.

http://www.guardian.co.uk/football/blog/2011/feb/18/fa-cup-upset-giantkilling

:::

Arsene Wenger manar samtidigt på sina spelare att utmana på samtliga fyra fronter – vilket är ännu en ”nyhet” i sättet på vilket han matchar sin trupp. Och en god sådan.

Det behöver tydligen inte vara för sent att lära gamla hundar sitta.

http://www.guardian.co.uk/football/2011/feb/19/arsene-wenger-arsenal-four-trophies

…………………………………………………

Chelsea förlorade på straffar igår eftermiddag mot Everton och är därmed ute ur FA-cupen.

http://www.telegraph.co.uk/sport/football/competitions/fa-cup/8332404/Chelsea-1-Everton-1-Everton-win-4-3-on-penalties-match-report.html

Det är den sjunde (!) raka straffläggningen Chelsea förlorar – ej inräknat den i alla fall halvt vänskapliga Community Shield.

Smått otroligt.

Och Chelsea kommer därmed inte bli ett av endast tre lag genom historien som vunnit FA-cupen tre år i rad.

Everton å sin sida går vidare till 5:e omgången och ett hemmamöte med Reading tisdagen den 1 mars och deras säsong är därmed i praktiken ännu inte över.

En rätt läglig tidpunkt för Leighton Baines att dra in den där frisparken. Minst sagt.

…………………………………………………

Lottningen av FA-cupens kvartsfinaler äger rum runt kl 17:00, alltså inför matchen mellan Leyton Orient och Arsenal.

Jag ska försöka hinna med en extrainsatt blogg efter och om det.

Be Champions!!

Peter Hyllman

Red Devils Derby

Båda klubbarna kallas Red Devils – men där upphör också alla likheter.

:::

Steve Evans är uppvuxen bara en dryg mil av tuffa gator i Glasgow från där Alex Ferguson i sin tur växte upp. Ferguson i Govan där Rangers står starka och Evans från det Celticdominerade Cambuslang.

I nuläget skiljer 93 ligaplaceringar, två Champions League-titlar, elva Premier League-titlar och ytterligare elva cupsegrar dem åt, ej inräknat de tio titlar Ferguson samlade på sig under sin tid i Skottland.

Jämförelsevis har Evans största framgångar kommit med Boston United, vars uppflyttningar från Southern League och därefter upp till The Football League förmörkades av olagliga kontrakt.

Ikväll möts dessa båda skotska managers på Old Trafford.

:::

9,000 Crawley Town-supportrar beger sig till Old Trafford under dagen i en flottilj bestående av 27 bussar.

Raul Torres, far till Sergio Torres, den argentinske mittfältaren som avgjorde mötet mot Derby i den tredje omgången, flyger över från Argentina för att se sin son spela mot Man Utd på Old Trafford.

Pappa Torres själv hade inte råd med flygbiljetten till England, men Sergio Torres betalar biljetten med pengar från sin vinstbonus från matchen mot Torquay i fjärde omgången.

[”I told him this may be his only chance to see his son play at Old Trafford, a once-in-a-lifetime opportunity.”]

Han betalar biljetten med sin vinstbonus. Då vet man att det är en lite annorlunda finansiell värld de här fotbollsspelarna befinner sig i.

:::

Alex Ferguson och Mike Phelan var nere och tittade på Crawley Towns bortamatch mot Wrexham i tisdags, något som visar att matchen trots allt tas med tillbörlig respekt.

Ferguson: [It should be an interesting game. We’ve got good experience of playing sides like Crawley having played Burton Albion and Exeter. Those games were reminders that shocks can happen, but the quality of players we’ll have on Saturday shouldn’t give us the same worry. We respect the fact that Crawley are the best non-league side for quite a while. They’re very committed and aggressive and it’ll be a tough game.”]

Evans: [“If there is any non-league club capable of beating United then it’s Crawley Town. We have the best team at this level for a long time and we’re more organised than other teams. It will take a miracle for that to happen but miracles do happen.”]

…………………………………………………

DAVID VS GOLIAT

FA-cupen har gett oss några riktigt minnesvärda skrällar där nonleague-lag har vunnit mot lag från de högsta divisionerna inom engelsk fotboll. Kan Crawley Town ikväll svara för vad som då är historiens största skräll?

:::

Hereford 2-1 Newcastle (3rd Round Replay, 1972)

Newcastle ledde efter Malcolm McDonalds nick i den 83:e minuten men bara några minuter senare gjorde Ronnie Radford ett av FA-cuphistoriens största och snyggaste mål med ett skott från 35 meter.

En extatisk hemmapublik stormade planen, men det skulle bli än bättre. På tilläggstid slog Ricky George in vinstmålet för lilla Hereford som blev det första nonleague-laget att slå ett lag från högsta divisionen på 23 år.

:::

West Bromwich 2-4 Woking (3rd Round, 1991)

Tim Buzaglo chockade dåvarande Division 2-laget West Brom med ett enastående hat-trick under den andra halvleken på The Hawthorns.

Woking låg under med 0-1 i halvtid men kom in i matchen igen med ett lågt skott från Buzaglo och ytterligare två mål inom loppet av 15 minuter. Terry Worsfold gjorde det fjärde målet för laget från Isthmian League och Buzaglo bars omkring på Albionsfansens axlar till rop om ”Sign him up!”.

:::

Sutton United 2-1 Coventry (3rd Round, 1989)

Den dåvarande muraren Matt Hanlan hjälpte lilla Sutton slå ut Coventry, som spelade i Division 1 och som vunnit cupen på Wembley bara två år tidigare, med ett mål tagit rätt ur Buster och drömmarnas land.

…………………………………………………

På fredagens presskonferens avslöjade Ferguson att Lindegaard, Brown, O’Shea, Gibson, Anderson, Bebe, Hernandez och Da Silva-tvillingarna samtliga skulle spela.

Flera fringe players med andra ord.

Vågar Ferguson ladda de två kvarvarande platserna och bänken med ungdomar från reserverna och akademin – eller sejfar han med etablerade spelare där?

Det vore ju roligt – men med förra säsongens debacle mot Leeds i åtanke så vete tusan.

:::

Frågan man alltid ställer sig när ett topplag ställer upp med många företrädesvis unga, nya och utländska spelare i FA-cupen – har de verkligen förstått den intensitet som ett lag som Crawley Town kommer genomföra den här matchen med?

Förstår de vad som krävs för att de ska vinna matchen?

Eller kommer de ha samma inställning som Apollo Creed hade inför och under den första halvan av den första matchen mot Rocky Balboa?

Det kommer inte bli någon lätt match. Jag vore inte särskilt förvånad om det här går till omspel.

…………………………………………………

HOW TO BEAT THE DEVIL

Eller snarare, inte förlora. En intressant tidbit är att de tre senaste nonleague-lagen som ställts mot Man Utd samtliga har lyckats nå ett omspel. Det är ju egentligen smått otroligt när man tänker efter.

Andy Taylor, då i Exeter, och Darren Stride, då i Burton Albion, berättar i The Guardian som sina upplevelser.

:::

Man Utd 0-0 Exeter City (3rd Round, 2005)

[“How did we achieve the goalless draw at Manchester United? It was about staying organised and everyone doing their jobs to the best of their abilities right to the last minute. We also had a little luck on the day. A lot of things went our way with how the ball fell which you always need, especially when you think that they were bringing on big guns like Cristiano Ronaldo and Paul Scholes towards the end of the game to nick a result.

The atmosphere was amazing with the supporters we brought and the number of fans inside Old Trafford. I remember coming out of the tunnel at the start and the roar prepared you for the game – it was like a wall, it really hit you. In terms of motivation you don’t need a lot more because that does it for you and gives you an extra buzz: it’s a bit different to week in and week out playing in front of two-to-three thousand people.

But then you zone in again and try to think about what you’re going to do in the game. I get reminded frequently that I had two chances to score. One was a free-kick that actually hit the side netting. Our fans thought it was a goal because they were at the other side of the ground and they saw the [side] netting bulge. I did too because I hit it well and thought the ball might just bend in. Then I had a volley I hit well but straight at the keeper, Tim Howard, unfortunately.

I’d started my career at United and after the game Scholes and Phil Neville came up to me and shook my hand because of my time there. I remember Alan Smith saying to a couple of players that we deserved the result, which was satisfying. The draw meant another moneyspinner from the replay but though that didn’t go our way the tie was the highlight of my career. To the Crawley players I say: ‘Enjoy it.’ And there should be no fear. They’ve done fantastic up to now.”]

:::

Burton Albion 0-0 Man Utd (3rd Round, 2006)

[“We thought if we ran around for 90 minutes and hustled and harried them we might have half a chance of getting a result, and the state of our pitch was a slight leveller, to say the least. There was a huge gap between the two clubs, 104 places in the league, so we hoped not to be overrun. Wayne Rooney and Cristiano Ronaldo both came on and just to be on the pitch with players of that calibre is a once-in-a-lifetime experience for a non-league player.

The tie was a massive game anyway but then as the 90 minutes began to run out even more nerves set in because of the opportunity to get a draw against a team like United and the chance to go to Old Trafford and play there. They actually could have won it but our keeper, Saul Deeney, made a tremendous save with two minutes to go and we dug in and held on. When that whistle went after about 94 minutes it was a massive relief, really exciting times. We had a good drink that night.

Can Crawley do it at United? If our first game of the tie had been at Old Trafford we might have got a result there as Exeter City did. Like Crawley Manchester United invited us up on the Thursday before the replay and we had a look round – they were good to us, they showed us around the dressing rooms and the pitch. That helped a little because you’re not overawed by the size of it but it’s completely different when it’s full of people.

We had 11,000 supporters for the game, which as far as I’m aware is a record for the away fans at Old Trafford. We would have liked it to be closer than the 5-0 scoreline but as soon as they scored the pitch got twice as big and when Ryan Giggs, Gary Neville and Rio Ferdinand all came on midway through the second half it was hilarious. It was one of those where the result didn’t matter too much but it would have been nice to have kept it down to one- or two-nil.”]

…………………………………………………

ON THIS DAY

Cuplördagen inleds med den fjärde omgångens omspel mellan Chelsea och Everton. Vinnaren möter Reading tisdagen den 1 mars. Om Chelsea vinner så flyttas alltså ligamötet mellan Chelsea och Man Utd fram ännu en gång.

Lördagens three o’clock-matcher är Stoke vs Brighton samt Birmingham vs Sheffield Wednesday, båda matcherna ordinarie matcher från FA-cupens femte omgång.

Och kl 18:15 drar alltså Man Utd vs Crawley Town igång.

…………………………………………………

Fem nonleague-lag har lyckats ta sig ända fram till FA-cupens femte omgång: Colchester United, Yeovil Town, Blyth Spartans, Telford United och Kidderminster Harriers.

http://www.guardian.co.uk/football/2011/feb/18/fa-cup-non-league-fifth-round

:::

Crawley Town ligger just nu tvåa i The Conference Premier – tre poäng efter AFC Wimbledon men med fyra matcher mindre spelade.

Tabellettan är automatiskt kvalificerad till League 2 – givet att klubben uppfyller vissa finansiella och organisatoriska kriterier.

Laget ägs till 40% av ett offshore-bolag där det är oklart vilka fysiska personer som har ett kontrollerande intresse. I ett pressmeddelande sade klubben att dessa ägare ännu inte vill ge sig till känna.

För några år sedan var klubbens existens i fara med skulder i närheten av £1m – men delägaren Bruce Winfield tillsammans med vad som misstänks vara affärsmän från Hongkong räddade klubben.

Sedan dess har Crawley Town både väckt irritation och beundran i och runt The Football Conference genom sin aggressiva värvningspolitik – i sådan utsträckning att de kallats för ”a non-league Man City”.

De har slagit ett par transferrekord för nonleague-sammanhang och de har så klart anklagats för att försöka köpa sig en plats i The Football League.

Idag har de chansen att slå sig in i historieböckerna. At the Theatre of Dreams. Den uppkäftiga klubben från en smutsig håla i västra Sussex.

Det är FA-cupen i ett nötskal.

Be Champions!!

Peter Hyllman

Jag är nyfiken - Man City

I och med att UEFA:s regler om financial fair play kan medföra sanktioner från och med 2014/15 så måste engelska toppklubbar ha en strategi för att leva med dessa regler.

Inte minst utgör dessa regler ett bryderi för Man City som spenderat enorma summor på sin spelartrupp med pengar som inte klubben själv genererat, de behöver således en strategi för att anpassa sig till dessa nya regler.

:::

I klubbens senaste årsbokslut redovisade klubben en förlust om cirka -£121m vilket är en av Premier Leagues största förluster någonsin. Det stora skälet till det är skyhöga lönekostnader som uppgår till 107% av klubbens totala intäkter.

Och detta var innan spelare som Yaya Touré, Mario Balotelli, David Silva, James Milner, Jerome Boateng, Aleksandr Kolarov och Edin Dzeko anlände till klubben – som medför en ökad årlig lönekostnad om cirka £48m.

Nyckeln till Man Citys regelanpassning är med andra ord en intäktsstrategi – att öka klubbens intäkter.

Ur det perspektivet kan Man City vara nöjda med sitt avancemang i Deloitte Money League nio positioner upp till elfte plats – där de svarade för en intäktstillväxt om 49,5%. Men det är fortfarande en bra bit kvar.

:::

The Swiss Ramble sammanfattar ett scenario i tio punkter i vilket Man City lagom till UEFA:s nya regler faktiskt lyckas gå break-even.

http://swissramble.blogspot.com/2010/10/how-manchester-city-could-break-even.html

Det är ett scenario som består av fyra huvuddelar:

× Sänkta lönekostnader och spelaramorteringar. Tämligen orimligt att de ska kunna sänkas i sådan utsträckning inom den tid som krävs.

× Ökade intäkter för Premier League och Champions League. Mer eller mindre garanterade men inte tillräckliga för att Man City ska uppnå break-even.

× Sportcity Development. Osäkert projekt. Chelsea misslyckades med ett liknande projekt trots att de befinner sig i ett mer turistnära och köpstarkt London.

× Matchdagsintäkter och kommersiella intäkter. Arenaexpansion, sponsoravtal och merchandising. Här finns goda möjligheter till tillväxt.

Det är alltså den fjärde punkten som är central för Man Citys strategi.

:::

Utgångspunkten för ökade matchdagsintäkter och kommersiella intäkter är storleken på klubbens supporterbas.

Och i det avseendet är Man City distanserade av övriga engelska toppklubbar – såväl lokalt som globalt. De är rejält distanserade av klubbar som Liverpool, Arsenal och Man Utd.

Ökade matchdagsintäkter genom en arenaexpansion bygger på att matcherna regelbundet säljs ut – något Man City inte lyckas med i nuläget med en arena som bara är drygt hälften så stor som exempelvis Emirates och Old Trafford.

Även värdet av sponsoravtal, kommersiella intäkter och merchandising ökar med antalet supportrar.

Att snabbt expandera sin globala supporterbas är med andra ord Man Citys primära uppgift. Med en ökad supporterbas ökar också intäkterna.

:::

Chelsea hade samma ambition i början av sitt stora projekt – utan att riktigt lyckas fullt ut.

Och då var ändå Chelsea sportsligt lyckade! – De vann ligan två gånger i rad från början och har regelbundet kvalificerat sig för (och gått långt i) Champions League.

En vanlig teori är att en supporterbas ökar automatiskt i och med sportsliga framgångar, men den visar sig alltså otillräcklig. Sportsliga framgångar medför inte automatiskt en expanderad supporterbas upp till högsta nivå.

Ser vi till de storklubbar runtom i fotbollsvärlden med störst supporterbas så är det de gamla klassiska storklubbarna – som har varit på toppen under flera årtionden.

Att expandera sin supporterbas är utifrån det perspektivet framför allt ett långsiktigt projekt – något som växer fram och utvecklas över tid.

Den storklubb som medvetet försökt att expandera sin supporterbas på ett annat sätt – eller snarare accelerera processen – är Real Madrid genom att via sina Galacticos-projekt värva rena stjärnspelare och på så vis förhöja sitt varumärke.

Det är ett alternativ som då återstår för Man City i det avseendet.

:::

Frågan jag ställer mig blir således: Vilka är möjligheterna för Man City att skapa en första engelsk motsvarighet till Real Madrids galacticos-filosofi och därigenom snabbt expandera sin globala supporterbas?

…………………………………………………

GALACTICOS PÅ ENGELSKA

Galacticos som filosofi – alltså värva världsstjärnor som varumärkestrategi – har aldrig tidigare använts i England. Frågan är om där finns förutsättningar att tillämpa en sådan filosofi inom den engelska fotbollskulturen. Jag betraktar frågan utifrån tre aspekter.

:::

Marknad

Rent marknadsmässigt är ett första konstaterande att fotbollsmarknaden börjar närma sig mognad. Marknadsdelarna är i stor utsträckning redan inmutade av befintliga storklubbar och det är svårt att som ny klubb slå sig in där.

Man City talar själva om att kunna satsa på den europeiska marknaden. Möjligen kan också den nordamerikanska marknaden ses som en hittills lågt utnyttjad möjlighet.

Men Man Citys stora problem utifrån ett marknadsperspektiv är en fråga om status.

De har inte samma status bland fotbollsvärldens främsta spelare som de spanska och italienska och för all del några av de engelska giganterna. De besitter inte samma kosmopolitiska och globala historia och tradition.

I kampen om de stora superstjärnorna så ger det Man City en försvagad förhandlingsstyrka. Vi såg det i fallet Káká, och det var definitivt ett skäl till att Zlatan Ibrahimovic i somras valde Milan.

Teorin är att det kommer förändras så fort Man City kvalificerar sig för Champions League – men det är inte fullt så enkelt. Återigen utgör Chelsea och till viss del också Man Utd exempel på det.

Livsstilen inom engelsk fotboll är annorlunda än i Spanien och Italien och status likaså.

Det enda sättet att kompensera för detta, och det tror jag bara är möjligt i viss liten utsträckning, är att betala dessa stjärnspelare en väldig lönepremium – med andra ord överbetala.

Och det är något som med UEFA:s finansiella fair play-regler inte kommer vara möjligt.

Fotboll

Rent fotbollsmässigt kan vi inleda med att konstatera att Man City hittills inte tillämpar någon galacticos-filosofi. De värvar inte superstjärnor, de värvar kompetenta (nåja) roll- och karaktärsspelare.

Naturligtvis väldigt klokt av Man City – att se till lagets kvalitet snarare än spelarnas stjärnstatus.

För det bör hållas i åtanke att Real Madrids galacticos-projekt till allra största delen har varit sportsligt misslyckade, även om en Champions League-titel trots allt spelades hem (innan det första projektet drogs till sin oundvikliga överdrift).

Skillnaden i La Liga är däremot att sportsligt misslyckande för en klubb som Real Madrid betyder att man bara kommer tvåa eller trea i ligan och man är ändå fortsatt kvalificerad för Champions League.

Ett sportsligt misslyckande får med andra ord inga sportsliga eller ekonomiska konsekvenser på någon längre sikt.

Sådant är inte livet i Premier League för en klubb som Man City. Misslyckas de sportsligt så är de med största sannolikhet inte kvalificerade för nästa säsongs Champions League – och de måste ånyo beträda det hala glasberget.

Och då minskar omedelbart klubbens intäkter. Och status.

Kultur

Engelsk fotbollskultur skiljer sig också så tillvida från spansk och italiensk fotbollskultur i det att estetiska och konstnärliga värden inte i första hand är de som premieras.

Istället högaktas lagarbetet, kämpandet och viljan.

Det är med andra ord inte någon fotbollskultur som fäster någon premium vid stjärnstatus som ett egenvärde. Tvärtom så är det artistiska och konstnärliga ofta något som betraktas med skepsis och misstänksamhet – inte sällan som något mindre ”manligt”.

Ofta till engelsk fotbolls nackdel.

En galacticos-satsning likt Real Madrids skulle med andra ord ha svårt att vinna någon egentlig kulturell legitimitet i England och följaktligen också bland dem som följer engelsk fotboll.

En galacticos-filosofi i England riskerar på det viset bli kontraproduktiv.

:::

Jag bedömer alltså möjligheterna för Man City att framgångsrikt etablera en galacticos-filosofi i England som mycket ringa.

Det betyder att det med all sannolikhet inte finns någon quick fix vad gäller att snabbt expandera sin globala supporterbas.

Man City måste således förlita sig på andra åtgärder för att uppfylla UEFA:s krav om financial fair play – men å andra sidan är de reglerna så utformade att det går att komma runt dem även med initialt väldigt stora förluster.

Men rimligtvis är spenderandet – alltså det ohejdade kapitalinflödet – nu i stora drag över och förbi.

Från och med nu är det inte storleken på plånboken och köpkraften som kommer vara avgörande, utan hur Man City använder sina redan befintliga spelare och tillgångar.

Det blir alltså en fråga om management.

Upp till bevis för Roberto Mancini och Garry Cook och Man Citys affärsmässiga ledarstab.

…………………………………………………

Grekland vs Man City: 1-0

http://www.guardian.co.uk/football/2011/feb/17/rooney-kaka-manchester-city-aris-programme

Hah-larious!

…………………………………………………

Ni som vill veta mer om UEFA:s financial fair play-regler och dess konsekvenser i praktiken bör lyssna på följande podcast med David Conn på The Guardian som reder ut det hela.

http://www.beyondthepitch.net/podcasts/edition/index.cfm/beyond-the-pitch/2011/02/16/david-conn/

…………………………………………………

PEANUTS AND MONKEYS

Joey Barton sätter tryck på Newcastles ägare Mike Ashley att återinvestera pengarna klubben fick för Andy Carroll för att förstärka spelartruppen i syfte att ta sig till europeiskt cupspel.

http://www.independent.co.uk/sport/football/premier-league/barton-pay-peanuts-you-get-monkeys-2217175.html

…………………………………………………

Grattis Erkie Jerkie på födelsedagen – hoppas du finner dig väl tillrätta där i New Jersey förresten.

Soprano-land!

Be Champions!!

Peter Hyllman

QPR värvar Messi!!

Psych!!

http://www.dailymail.co.uk/sport/football/article-1357872/Lionel-Messi-heads-QPR.html

Peter Hyllman

Post Hoc, Ergo Propter Hoc

Så här dagen efter två omtumlande Champions League-kvällar och två segrar för de engelska lagen så hoppar vi mellan med Europa League – där Liverpool nu går in i slutspelet.

:::

Liverpool beger sig ikväll till Prag för det första mötet mot Sparta i Europa Leagues 16-delsfinaler.

Med i truppen är den 16-årige Raheem Sterling som, om han får spela, blir den yngste spelaren någonsin att debutera för Liverpool.

Sterling är uttagen i 23-mannatruppen tillsammans med andra unga spelare som Conor Coady, Jack Robinson, Jonathan Flanagan och Tom Ince.

Nya frön sås längs med Anfield Road.

:::

Det har hintats från ägarhåll i Liverpool att Kenny Dalglish kommer förbli Liverpools manager också på längre sikt.

Flertalet spelare har också gått ut med de förhoppningarna. Och vad Liverpools supportrar vill är tämligen uppenbart.

Dalglish själv ger också tydliga indikationer på ett långsiktigt tänkande som sträcker sig längre än enbart den här säsongen.

Dels genom att titta på nästa säsongs spelschema. Dels genom att i högre utsträckning än tidigare bloda ungdomen.

För första gången på åtminstone 15 år får man känslan av att Liverpool tänker och agerar långsiktigt.

:::

Steven Gerrard och Daniel Agger följer däremot inte med truppen till Prag.

…………………………………………………

THE DALGLISH EFFECT

Liverpool efter Kenny Dalglish tillsättande känns på många sätt som en annan klubb än vad den gjorde tidigare.

Men vilken är egentligen effekten?

Mitt perspektiv är att det inte i första hand är resultaten som skiljer sig så markant.

Allt var inte piss under Hodgson och allt är inte rosor och solsken under Dalglish i det avseendet, vilket man ibland lätt får intrycket av när man lyssnar till Liverpools supportrar.

Matchserien ”vinst mot Chelsea, därefter oavgjort mot Wigan” illustrerar ju det väldigt bra – då det inträffade såväl i höstas som nu senast.

Ändå så har ju något bestämt inträffat.

:::

× Självförtroende och framtidstro. Med Dalglish tillsättning har Liverpools förhoppningar om framtiden symboliskt vävts samman med ett framgångsrikt förflutet. Resultatet är en pågående berättelse om klubben som alla dess rollinnehavare fullt ut tror på.

× System efter spelare, inte spelare efter system. Där Hodgson i större utsträckning anpassade spelare och deras positioner efter ett förutbestämt system så låter Dalglish spelsystemet influeras av sina spelares färdigheter och relativa styrkor. Vilket som en följd inspirerar och lyfter spelarna.

× Taktisk flexibilitet. Dalglish är inte rädd att förändra sin taktiska uppställning beroende på motståndet. Med en tremannabacklinje frångick han formatet och neutraliserade hot på olika sätt mot såväl Stoke som Chelsea, samtidigt som han gav det egna laget en mer naturlig bredd i sitt spel.

× God rekrytering. Ofta förmedlas bilden av den gode managern som den ensamme hjälten som arbetar på egen hand. Sanningen är att det snarare handlar om att omge sig med rätt personal. Rekryteringen av Steve Clarke som assistent är ett kanonbeslut.

:::

Andy Hunter skriver vidare om Kenny Dalglish första tid som nygammal Liverpoolmanager.

http://www.guardian.co.uk/football/2011/feb/08/kenny-dalglish-liverpool

…………………………………………………

Bloggen Zonal Marking om en tremannabacklinje som varit i det närmaste försvunnen inom engelsk fotboll från och med millennieskiftet.

http://www.zonalmarking.net/2010/03/24/three-man-defence-in-football-soccer/

För den taktiskt intresserade.

…………………………………………………

MATCHER SOM FÖRÄNDRADE FOTBOLLEN

Från Off The Post snappar jag upp följande mycket intressanta och bildande vinkel om fotbollsmatcher som förändrat fotbollens regler och hur fotbollen spelas.

England 1-0 Argentina (1966)

När den argentinske lagkaptenen Antonio Rattin helt sonika vägrade gå av planen efter att ha blivit utvisad så var en förklaring att han rent språkligt inte förstod domarens beslut. Det kan låta som en rationalisering men i samma VM så blev engelske försvararen Jack Charlton tvungen att ringa och kontrollera om han blivit varnad av den tyske domaren Rudolf Kreitlein. Den engelske domaren Ken Aston hörde samtalet och fick en idé. Han skapade en trafikljussystem som skulle utvecklas till gula och röda kort som introducerades lagom till VM 1970.

Västtyskland 1-0 Österrike (1982)

Syrligt omdömt till Icke-angreppspakten i Gijón så besegrade Västtyskland Österrike med 1-0 i gruppspelets sista match. Mirakulöst nog betydde detta resultat att båda lagen gick vidare på Algeriets bekostnad, som hade spelat sin sista match dagen innan. Alla insåg det smutsiga i spelet och samtidigt avslutande gruppspelsmatcher infördes därefter i framtida turneringar.

Irland 0-0 Egypten (1990)

Den irländske målvakten Pat Bonner hade bollen under kontroll under hela sex minuter mot slutet av den här matchen. Den celtiske målvakten dribblade omkring i sitt straffområde och plockade upp bollen igen så fort en egyptisk spelare kom i närheten. Som en följd introducerades förbudet mot bakåtpassningar till egen målvakt samt mot att plocka upp bollen igen efter att först ha släppt den.

Grekland 1-0 Tjeckien (2004)

Ett mål 15 sekunder från slutet av den första förlängningshalvleken av den här semifinalen, genom en fast situation från de ultradefensiva grekerna, var mer än nog för att övertyga FIFA om att experimentet med silver goal var helt och hållet misslyckat.

West Ham 1-0 Arsenal (1980)

West Ham vann FA-cupfinalen med 1-0 men det stora samtalsämnet var att de borde ha vunnit med 2-0. West Hams Paul Allen hade varit fri på väg mot mål när Arsenalförsvararen Willie Young cyniskt och medvetet fällde honom. Den tidens regler tillät bara att en frispark delades ut. Efter lång debatt infördes regeln om så kallade professional fouls i engelsk fotboll från och med 1982/83. FIFA snappade upp regeln lagom till VM 1990.

:::

Matchen som kanske förändrar fotbollen?

Tyskland 4-1 England (2010)

Englands icke-kvittering där bollen klart och tydligt är en bra bit över mållinjen men domare såväl som linjemän missar det helt och hållet. Införs någonsin mållinjeteknologi så kommer det här vara det största strået som knäckte FIFA-kamelens rygg.

:::

Möjligen kan även följande match räknas in bland matcher som förändrade fotbollen, även om den strängt taget inte innefattar att fotbollens regler och utformning förändrats.

Liverpool p-p Nottingham Forest (1989)

Mer känd som Hillsboroughkatastrofen där 96 supportrar avled och många fler skadades. På matchen följde den så kallade Taylor-rapporten som ledde till omvälvande förändringar i engelsk läktarkultur. Ståplatssektioner plockades bort, barriärer likaså och en process iscensattes som förändrade själva publikens sammansättning.

…………………………………………………

Sid Lowe berättar om fem saker vi lärde oss från Arsenal vs Barcelona igår kväll.

http://www.guardian.co.uk/football/blog/2011/feb/16/champions-league-arsenal-barcelona

:::

Arsenal själva lärde sig minst en sak till från matchen igår – att de kan slå Barcelona och att de kan vända på ett underläge mot Barcelona.

Den insikten kommer vara betydelsefull i returen.

…………………………………………………

I FA-cupens fjärde omgång omspelade igår Wigan hemma mot Bolton – och Ivan Klasnic avgjorde med matchens enda mål för Bolton.

Nu väntar Fulham i helgen.

:::

Liverpool vs Man Utd – i FA Youth Cups kvartsfinal på ännu ej bestämt datum. Det kan bli en riktig godbit att se fram emot.

:::

Till sist – to all you gooners out there:

Be Champions!!

Peter Hyllman

Att våga tro

Skillnaden mellan att klara av något å ena sidan och att inte klara av något å andra sidan är ofta att tro att man faktiskt kan klara av det.

I nästan 80 minuter såg det ut som att Arsenal helt enkelt inte trodde.

Försvaret såg hyfsat stabilt ut men offensivt saknades den riktiga spetsen, det där sista momentet som gör hela skillnaden mellan ett anfall som rinner ut i sanden och ett anfall som leder fram till målchans.

Inte för att chanser saknades. För Arsenal fick många många lägen i omställningar där de kom många anfallare mot få och felvända försvarare. Arsenals taktik var spot on.

Det var ingen som riktigt utmanade, Jack Wilshere undantaget. Det var plåttrigt och omständligt. Det togs inga risker. Det var ingen som riktigt vågade.

Sedan i 78:e minuten gör så till sist Robin van Persie det oväntade, det ingen annan trodde på, det som det krävs mod och självförtroende för att ens försöka sig på. Han skjuter från snäv vinkel och dammluckan öppnas och den gordiska knuten nystades upp.

Arsenal trodde igen. Såg att det var möjligt. Det räckte till seger.

:::

http://www.guardian.co.uk/football/2011/feb/16/arsenal-barcelona-champions-league-report

……………………………………..

Nu är ju inte 2-1 ett bergsäkert resultat att ta med sig till returen. Särskilt inte en retur på Camp Nou mot ett fruktansvärt starkt Barcelona.

Men det är nu en helt öppen historia. Arsenal åker ner med allra minst en sportslig chans. Och att de kan göra mål på Camp Nou tycker jag framgick av den här matchen.

Om inte annat så gjorde man ett mål förra säsongen. Och med Gerard Pique avstängd i returen så kan inte Barcelona känna sig tvärlugna med sin defensiv heller.

Det gäller bara att Arsenal tror att det går och tar chanserna när de väl dyker upp.

Och med den här segern i ryggen – och vändningen som låg bakom den – så har de alla skäl i världen att tro att det är möjligt.

……………………………………..

Isaksson skrev en lustig sak i kommentarsfältet under matchen, angående Nicklas Bendtner.

Att det kanske vore en idé att slänga in honom eftersom han är fullständigt övertygad om att han är bättre än alla andra spelare på planen.

Wenger slängde in Bendtner, Arsenal vände därefter på matchen.

Nu vore det ju tramsigt att säga att A berodde på B på det viset, men det finns ändå ett korn av sanning bakom det skämtsamma insticket.

……………………………………..

Arsene Wenger såg genuint lycklig ut vid sidlinjen under matchens sista kvart och det här är verkligen en seger man unnar honom.

Det är en seger man unnar Arsenalfansen.

Be Champions!!

Peter Hyllman

Life Is Like a Box of Chocolates

Frågan har växt sig allt större i de flesta Arsenalsupportrars huvuden: Hur i hela friden kan vi ta oss förbi Pep Guardiolas Barcelona?

Mitt intryck är att den huvudsakliga inställningen är tämligen pessimistisk, det är inte många som tror det är möjligt och istället fokuserar många på det positiva i att bara ha ligastriden kvar att fokusera på.

Bakgrunden är naturligtvis Barcelonas episka första halvlek på Emirates förra säsongen och därefter Messis överkörning av Arsenals backlinje på Camp Nou – det gav intrycket av ett hopplöst överlägset Barcelona.

Henry Winter beskriver matchernas skeenden tämligen målande:

http://www.telegraph.co.uk/sport/football/competitions/champions-league/8320398/Barcelonas-passion-for-possession-is-something-English-football-clubs-should-share.html

Men jag tror det är en onödigt negativ inställning.

:::

Det  går också i båda dessa matcher att finna ledtrådar i hur Arsenal trots allt ändå kan slå Barcelona.

Ett otäckt offensivt Barcelona har i ligaspel och europaspel den här säsongen sammanlagt släppt in 15 mål. Av dessa mål har nio tillkommit genom inlägg och inspel från kanterna, genom attacker längs kanterna eller på frispark.

Guardiola startar ofta matcherna med en 4-3-3-formation som därefter ofta omformas till en 3-4-3-formation där det lämnas vida utrymmen bakom ytterbackarna.

Det var det Arsenal utnyttjade förra säsongen och genom vilket de gjorde sammanlagt tre mål.

Detta måste kombineras med ett tätt och aggressivt presspel på Barcelonas bollförande mittfältare och på Leo Messi – något som bland andra Jack Wilshere också påtalat.

Sid Lowe – The Guardians La Liga-specialista – verkar hålla med mig när han tar upp tre goda lektioner för Arsenal.

http://www.guardian.co.uk/football/blog/2011/feb/15/arsenal-barcelona

:::

Mycket har också förändrats sedan de för Arsenal så ödesdigra matcherna under 2010.

Arsenal som lag har fått en omgång on-the-job training i att möta Barcelona och bör stå bättre rustade den här gången. De vet vad de möter.

Arsenals backlinje är mer ordinarie den här gången och inte minst mer kompetent och samspelad. Alexander Song spelar dessutom på sin ordinarie position.

Den här gången har Arsenal Arshavin och van Persie att tillgå i offensiven vilket utgör ett rejält ökat hot mot Barcelonas backlinje. Nasri har dessutom tagit ett sjumilakliv i sin utveckling.

Och det verkar också som om Nasri är tillgänglig.

http://www.dailymail.co.uk/sport/football/article-1357214/Arsene-Wenger-delighted-Samir-Nasri-Barcelona.html

:::

Matchen?

Jag tror på ett resultat som ger eko i fotbollsvärlden. För några dagar sedan sa jag 4-1 till Arsenal. Det var bara halvt på skoj.

Arsenal har bara fruktan själv att frukta.

…………………………………………………

För Arsenalsupportrar att hejdlöst rationalisera och för andra supportrar att skrocka åt det ironiska.

Men när Jack Wilshere går ut och säger ”we’ll learn from last year, but we need to get in their faces and, if you like, be a bit nasty, in a footballing sense, to get the ball back.”, så låter det ju misstänkt likt den inställning som Arsenal så ofta kritiserar sina motståndare för att tillämpa.

Get it up ’em! Stick it to ‘em!

http://www.guardian.co.uk/football/2011/feb/13/arsenal-barcelona-jack-wilshere

Don’t get me wrong – han har helt rätt tänk och jag uppskattar verkligen inställningen.

…………………………………………………

The Guardians Football League Blog ställer fyra frågor som Queens Park Rangers måste besvara: (i) Är QPR ett enmanslag?, (ii) Kan Neil Warnock coacha anfallare?, (iii) Är QPR:s försvar för svagt?, samt (iv) Har QPR råd att missa uppflyttning?

http://www.guardian.co.uk/football/football-league-blog/2011/feb/15/qpr-nottingham-forest-taarabt

…………………………………………………

En 19-årig Crawley Town-supporter har blivit avstängd på livstid för att i klubbens kampvideo inför helgens FA-cupmöte ha gjort flygplansgester vilket är ett välkänt hån av den för Man Utd traumatiska München-katastrofen.

Videon i dess redigerade format:

[youtubeplay id=”8I0v0vAUoeU” size=”large”]

Crawley Towns VD Alan Williams säger i ett uttalande: [”We immediately pulled it off the website and removed it from YouTube. We’ve called in the police to see if they will press charges and we have identified the idiot responsible and banned him from the club for life.”]

Maken till överreaktion.

Jag kan inte påstå att jag uppskattar gesten som den 19-årige supportern gör men någonstans får man ta med i beräkningen att han ”bara” är 19 år.

Det känns som att Alan Williams och Crawley Town är väldigt ovana vid strålkastarljuset och följaktligen drar till med en helt orimlig sanktion för en tämligen harmlös åtgärd.

Stänga av honom för livet? Anmäla honom till polisen? Ta honom i örat och give him a kick up his backside.

Det räcker.

Det är en fotbollsfest vi har att se fram emot i helgen. Låt oss inte förpesta den med den här typen av tråkigheter.

…………………………………………………

Tung seger för Newcastle igår borta mot Birmingham – i skuggan av all Champions League-dramatik. Peter Lövenkrands och Leon Best var målskyttarna för Toon.

http://www.telegraph.co.uk/sport/football/competitions/premier-league/8326335/Birmingham-City-0-Newcastle-United-2-match-report.html

:::

Och Man City tog med sig 0-0 tillbaka till Manchester mot grekiska Aris i vad som var en tämligen tafflig tillställning.

http://www.telegraph.co.uk/sport/football/teams/manchester-city/8326315/Aris-Salonika-0-Manchester-City-0-match-report.html

Och det enda dåliga med det resultatet är väl att det innebär att Man City nu måste vinna returen.

Men det ska de väl inte kunna misslyckas med?!

:::

Vedran Corluka skadade sig som en följd av Flaminis vansinniga tackling i går kväll.

Rapporterna vid skrivande stund är oklara om hur länge han blir borta – men det gissas på resten av säsongen.

Jag uppdaterar bloggen under dagen när ny information kommer.

:::

Ikväll möts också Man Utd och Newcastle i femte omgången av FA Youth Cup. Den ska gå att följa med hjälp av lämplig stream.

Själv måste jag försöka hinna spela av en seriematch i pingis så snabbt som bara möjligt för att hinna hem i tid till kvällens matcher.

Det blir till att smasha dubbelt så snabbt.

Be Champions!!

Peter Hyllman

Spur of the Moment

[“AC Milan är världens mest vinstrika klubb internationellt sett och har förutom tradition även erfarenhet i laget.”]

Det spelade ingen roll. Fotboll spelas i nutid och Milans alla gamla titlar vinner dem inte några fotbollsmatcher på egen hand. Tottenham – Englands fjärde eller femte bästa lag – vann tämligen bekvämt det första mötet på bortaplan mot Italiens bästa lag med 1-0.

Harry Redknapp sammanfattar matchen rätt väl som jag ser det:

[“First half I thought we were by far and away the better team, we knew the stuff would come and they would put some pressure on and it’s hard not to drop deep when you get put under a bit of pressure but the lads were magnificent at the back and we hit them on the break and got the goal and it was well deserved to be honest.”]

:::

Det påstås lite slentrianmässigt att försvarsspelet är så pass mycket mer utvecklat i Serie A än i övriga ligor, Premier League inräknat.

Det var tänkt att illustreras när ett försvarsmässigt suspekt Tottenham (let’s face it, det är inte precis defensiv soliditet som tagit dem så här långt) skulle ställas mot ett Milan bestående av en uppsjö av offensiv kraft och kreativitet.

Men när röken skingrades så stod Tottenham som segrare, efter att ha genomfört en stor defensiv och disciplinerad insats, och efter att genom en bländande spelsekvens hårt, kallt och brutalt ha avslöjat de italienska ligaledarnas egen defensiv som inte så särskilt mycket mindre bristfällig.

http://www.guardian.co.uk/football/2011/feb/15/milan-tottenham-hotspur-champions-league

:::

Det var en på alla sätt välförtjänt seger som väl speglade vad som skedde på fotbollsplanen. Gomes gjorde två stora räddningar i andra halvlek, men i övrigt så hade Tottenham matchen tämligen precis där de ville.

Första halvlek styrde Spurs fullständigt. I den andra halvleken drev Gennaro Gattuso på sitt lag och skapade en form av intensitet, men Gattuso ska också vara glad att han fick vara kvar på planen matchen ut även om hans gula kort utesluter honom från returen.

Lika glad som Flamini behöver han däremot inte vara – en fullständigt vansinnig tackling som sätter en förstulen armbåge i Ibrahimovics nackregioner från Michael Dawson i sitt rätta perspektiv.

Var det Corlukas säsong som rök där?

http://www.telegraph.co.uk/sport/football/competitions/champions-league/8326271/AC-Milan-0-Tottenham-Hotspur-1-match-report.html

:::

Och målet, ja se det vinstmålet.

Ett Serie A-försvar ställdes mot Premier League-rally. Milan hade fått se grannen Inter lära sig en bitter läxa av hur hårt Tottenhams kantspel kan straffa sin motståndare.

Trodde de verkligen att det bara var Gareth Bale som svarade för det hotet?

Det var ett mindre mästerverk av Aaron Lennon och Peter Crouch – som gjorde en heroisk match längst fram – hade en väldigt lätt avslutning.

:::

Tottenham är på väg mot Wembley. Och på San Siro sjöng Spursfansen “Que Sera Sera” över San Siros dånande publiksorl.

…………………………………………

Stuart James tyckte att vi lärde oss fem saker av kvällens match:

http://www.guardian.co.uk/football/blog/2011/feb/15/tottenham-hotspur-milan-san-siro

…………………………………………

Nu är inte det här dubbelmötet över ännu – men vi kan konstatera att läget just nu är att Premier Leagues fjärde eller femte bästa lag slår ut Italiens bästa lag ur Champions League.

Den något provocerande frågan som är lite intressant att ställa sig:

Skulle något italienskt lag ens lyckas kvalificera sig för Champions League om de spelade i Premier League?

Inter vann Champions League blir den lätt förutsebara repliken.

Jovisst – men nu är Champions League ett cupspel, inte ett ligaspel. Det är inte alltid det bästa laget som vinner en cup, även om Inter förra våren nog faktiskt var just det bästa laget.

Men det är en sak att prestera punktinsatser i en cup, en helt annan att göra det vecka ut och vecka in i ett tätt och intensivt ligaspel.

Det är alltså inte ett tillräckligt argument för att därmed anse frågan besvarad.

:::

http://www.telegraph.co.uk/sport/football/competitions/champions-league/8327602/Harry-Redknapp-says-Tottenhams-win-against-AC-Milan-shows-that-Premier-League-is-stronger-than-Serie-A.html

…………………………………………

Tottenham får med sig ett fantastiskt resultat tillbaka till White Hart Lane – som naturligtvis kommer att koka med en elektrisk atmosfär för att se hemmalaget spela sig fram till kvartsfinalerna.

Reder Milan ut den här situationen så kommer jag att buga djupt av uppriktig beundran.

:::

Tydligen var Tottenhams mål “italienskt” och Flaminis tackling dessutom “engelsk”.

Så kan det också gå när man förtvivlat försöker passa ihop verklighet med sina egna förutfattade föreställningar.

:::

Be Champions!!

Peter Hyllman

The Italian Job

Gruppspelets stora sannsaga var Tottenham Hotspur – den engelska nykomlingen som visade att engelsk fotboll är så mycket mer än ”Big Four” och som spelade skjortan av det bästa Italien och Europa just då hade att erbjuda.

Men Milan är det bästa Italien just nu har att erbjuda.

De har spelare som Zlatan Ibrahimovic, Robinho och Alexandre Pato. Men Tottenham kan vara tacksamma att Antonio Cassano inte får spela för Milan i Champions League – maken till spelgeni!

Med sju Champions League-titlar och ett stort antal andra internationella titlar så är naturligtvis också Milan som klubb oerhört erfaret i dessa sammanhang – de vet vad som krävs på den här nivån.

Tottenham är i det avseendet deras raka motsats.

Det är en faktor som talar för att Milan är knappa favoriter i det här dubbelmötet – men Tottenham har ingen anledning att känna någon rädsla.

http://www.telegraph.co.uk/sport/football/teams/tottenham-hotspur/8324400/AC-Milan-v-Tottenham-Italian-giants-have-spring-in-their-step-ahead-of-Champions-League-meeting-with-Spurs.html

:::

Italiens klart bästa lag möter ett av Englands fem bästa lag och ingen kan egentligen sia om utgången med något större mått av konfidens.

Det är precis vad Europacupspel handlar om.

:::

De båda lagen är egentligen varandras spegelbilder sett till taktiska styrkor och svagheter.

Likt Milan så är Tottenhams främsta styrkor de offensiva krafterna – med ett blixtsnabbt kantspel som det främsta vapnet.

Försvarsmässigt ser det dock vekare ut.

Det fick Tottenham inte minst erfara förra gången de befann sig på San Siro när Inter sprang iväg till vad som skulle visa sig ointaglig 4-0-ledning.

Milan å sin sida har visat sig sårbara för just attacker längs kanterna under säsongen – trots att Massimiliano Allegri har övergett sin 4-3-3-uppställning för en mer defensivt stabil 4-3-1-2-taktik.

:::

Men det är nu bekräftat att Gareth Bale – Tottenhams främsta offensiva linjehot – inte kommer kunna spela i det första mötet.

Det bör lugna Milan även om de för den sakens skull inte kan känna sig säkra – Tottenham har Aaron Lennon och Niko Kranjcar på kanterna och Rafael van der Vaart kan styra mycket av det kreativa mittfältet.

Nyckeln för Tottenham i det här första mötet blir i första hand att hålla tätt i försvaret och försöka göra åtminstone ett mål. Strategin är med andra ord att få med sig ett spelbart resultat tillbaka till White Hart Lane.

Det är på hemmaplan som Tottenhams Europaäventyr hänger.

:::

Det har varit ett återkommande tema för den här bloggen att bibehållen Champions League-status är centralt för Tottenhams framtid.

Det glöms ju ibland bort att en ligaplacering bland de fyra bästa faktiskt bara är ett av två sätt att uppnå det – det andra är ju helt enkelt att vinna Champions League.

Och varför inte?

Jag säger inte att Tottenham är favoriter att göra det på något vis – men ingen kommer kunna övertyga mig om att de inte kan lyckas med det.

…………………………………………………

THE LONG STORY

Peter Crouch ser optimistiskt på lagets möjligheter att avancera i Champions League och menar att laget måste fortsätta spela som de gjort hittills i turneringen.

[”We’ve beaten Inter Milan, we’ve played some great games so far. I don’t think we have anything to fear. We will go to Milan and play the way we always do, and look to get the win.”]

Tottenhams strategi så här långt har varit ett fritt flödande attackspel som satt press på motståndarna och maskerat det egna lagets defensiva brister.

Statistiken understryker detta. De var med 18 gjorda mål gruppstadiets främsta målgörare tillsammans med Arsenal. De har med kvalspelet inräknat gjort minst två mål i varje match de spelat.

Kan de upprätthålla ett sådant facit så blir Tottenham oerhört svårslagna i den här säsongens upplaga av Champions League.

Vid sidan av optimismen så menar däremot Crouch att det definitivt finns saker som Spurs kan förbättra – till stor del sådant som har med koncentration, taktik och defensiv disciplin att göra.

[”There have been a couple of times where we haven’t started well in games and we’ve had to come from goals down. If we can cut that out, I think there’s no limit really to what we can achieve.”]

:::

En genomgång av Tottenhams insläppta mål i årets Champions League ger också en fingervisning av vad det defensiva problemet är.

Totalt har 14 mål släppts in. Av dessa 14 mål har fem mål tillkommit på grund av dålig press på motståndarens bollhållare, fem mål har tillkommit på grund av att stora ytor lämnats precis framför eller bakom Tottenhams backlinje, och ytterligare två mål på grund av dåligt agerande vid fasta situationer.

Det är vad Tottenham behöver arbeta med. Anfallare och yttrar måste sätta press på bollhållare och backlinjen måste ligga mer kompakt än vad den gjort tidigare.

http://www.guardian.co.uk/football/blog/2011/feb/14/tottenham-internazionale

:::

Lång Q&A-intervju med Harry Redknapp i Daily Mail för den lässugne:

http://www.dailymail.co.uk/sport/football/article-1356576/Harry-Redknapp–Q-A-Spurs-boss.html

…………………………………………………

Fulham hade chansen att ta alla tre poängen mot Chelsea när de fick en väldigt snällt dömd straff långt in på tilläggstiden.

Men Clint Dempsey missade och matchen slutade mållöst.

För Fulham var det en välkommen poäng i tabellens nedre regioner. För Chelsea var det två tungt tappade poäng. Glöm titelstriden, de ligger nu femma två poäng efter Tottenham.

Det var inte den utvecklingen som Chelsea och deras supportrar trodde och hoppades på den 31:a januari.

:::

Och nästa gång diskussionen om att bara storlag får lätta straffar med sig kommer upp så kan vi ju försöka komma ihåg den här straffen för lilla Fulham mot stora Chelsea.

Bara på Craven Cottage!

Det är hemmalag, inte storlag, som har en viss domarfördel. So say we all!

:::

Simon Burnton tycker att vi har lärt oss fem saker av helgens Premier League-omgång.

http://www.guardian.co.uk/football/blog/2011/feb/14/five-things-learned-premier-league

Intressant läsning den här gången. Särskilt punkt ett.

[5) It is possible to be too good to be a holding player

On Match of the Day, Alan Hansen wrote off the possibility of Jack Wilshere becoming a holding midfielder. “Never,” the Scot insisted, “he’s too good to be a holding player.” Hansen is not alone in thinking that the Arsenal man is not best suited to life as a defensive midfielder, but it had never previously crossed my mind that there is a quality threshold above which holding midfielders simply cannot pass. That’s precisely the kind of tactical insight these former players are employed to pass on as pundits. Thanks, Alan.”]

Hehe.

…………………………………………………

ENGLAND VS ITALIEN

Nu ska här inte dras igång något nytt ”bloggkrig”.

Det är Champions League-vecka. Och då får man förstå att olika ligors och länders förespråkare (i det här fallet bloggare) agerar hejaklacksledare och ”hejar på”.

Möjligen kan man tycka att det inte bör göras samtidigt som man lyfter fram det irriterande med att ”hype:a” ligor.

Det kanske inte heller är på plats att börja dissa andra ligor (det svingas vitt och brett) för dåligt försvarsspel bara en knapp dag efter att en italiensk ligaomgång avslutats där vi fick se några praktexempel på fullständigt uselt försvarsspel.

Derbi D’Italia som ett exempel bland flera – alltså något av det bästa italiensk ligafotboll har att erbjuda – innehöll ju några riktiga defensiva fadäser. Juventus vinstmål till exempel hade gjort vilken som helst Premier League-tränare apoplektisk av raseri.

Inter hade kanske behövt en Titus Bramble som markerat spelare där eller varför inte en Richard Dunne som faktiskt nickade bort inlägget.

Så här med facit på hand.

Det blir även något märkligt att som exempel på ”perfekta” mittbackar i den engelska ligan enbart nämna spelare i bottenlag eller mittenlag, och därmed i jämförelsen osthyvla bort i alla fall 25% från toppen av Premier Leagues bästa mittbackar.

Slöseri på god ost säger jag.

Men vad gör man inte för att kunna hålla fast vid en kär gammal stereotyp?

[”För egen del blir jag mest trött när någon slåss för sitt eget med fel argument i ren okunskap.”]

Jag kunde inte ha sagt det bättre själv.

:::

Och apropå resonemanget om att Man City nu börjar närma sig den nivå som Chelsea höll pre-Abramovich och därför ska utvärderas på det sättet.

Det ska kanske inte glömmas bort att emedan Chelsea före Abramovichs övertagande under hela Premier League-eran spenderat totalt £92m netto så har Man City netto sedan Mansours övertagande spenderat nätta £364m.

Och då är Chelseas siffror justerade för inflation.

Man City har med andra ord betalat nära nog 400% mer än Chelsea för att befinna sig ”där Chelsea var då Abramovich tog över, sett till förutsättningar”.

Varje sund jämförelse tar hänsyn till pris och prestation. Den här jämförelsen är trams.

Särskilt som det knappast var så att Mansour tog över ett Man City som befann sig långt ner i The Football League.

…………………………………………………

Onsdagsbloggen fokuserar på den kvällens stora fotbollshändelse: Man Utd U18 vs Newcastle U18 i FA Youth Cup.

En högtidsstund för fotbollsälskare.

Wait for it…

:::

Vilken supervecka för fotbollen för övrigt. Champions League drar igång igen med några riktiga godbitar, Europa League på torsdagen och därefter är det FA-cuphelg.

Be Champions!!

Peter Hyllman

Gästblogg: Linhem’s Football League Watch

It’s … Linhem’s Football League Watch!

Svennis är förstås en stor profil, svenska och engelska tidningsredaktörer dreglar förstås utav upphetsning av att se han vara tillbaka på riktigt i England framför allt med förhoppningarna på att han ska misslyckas kapitalt.

Något som såklart gjort honom till en vattendelare bland folket, folk som uttryckligen hatar kvällstidningar och tabloider är ofta samma personer som bara ser Svennis som en ”playboy” eller ”girig skojare” som mjölkar sitt namn.

Numera är han i en klubb mindre glamorös än en då Thailändskt ägd Manchester klubb och mindre suspekt än ett Notts County som inte verkade ägas utav någon. Leicester City! Och läs vidare nedan hur han har gjort klubben till en genuin playoff-kandidat igen.

http://theseventytwo.com/football-league/championship/2011/02/11/how-sven-goran-eriksson-has-revolutionised-leicester-city/

…………………………………………………

I WANT MY, I WANT MY, I WANT MY ITV

TV:s inflytande på det mesta är förstås enormt, överallt sitter folk och följer fotboll via den så kallade dumburken.

TV-bolag som Sky har gjort att engelsk fotbolls högsta division är en global liga vars matcher sänds på olika tider för att folk som följer fotbollen från tevesoffan ska kunna se flera matcher.

Skys inflytande på Premier League har ekonomiskt sett förstås varit positivt och stärkt dess varumärke något otroligt.

När de gäller The Football League skrev man år 2000 ett avtal med ITV Digital värt £315m över tre år som då betydde att ITV skulle sända X antal matcher varje veckan från framför allt The Championship.

Om man ska sätta de avtalet i kontext så kan man jämföra det med Skys avtal med Premier League året efter som var värt £720m över tre år.

Vilket så klart betyder att klubbarna budgeterar därefter. Grimsby till exempel lånade in en dyr utländsk kvartett bestående av kult-kinesen Zhang Enhua, senare Wimbledon-dansken David Nielsen, kände filmaren (parodierad av John Carew) Knut-Anders Fostervold och Holländaren Menno Williams som var den ende som man sedan värvade på permanent basis.

När ITV Digital år 2002 sedan tyngda av bland annat avtalet med Football League som inte riktigt blev lyckat försattes i administration var förstås Bradford en av de klubbarna (samtidigt som man åkte ur Premier League) en av de som drabbades allra mest.

ITV Digital var vid den tiden skyldiga Football League drygt £178m som var tänkt att betalas under det året och nästa.

Då ITV Digital inte kunde leva upp till sina löften blev de hela en rättslig cirkus i England där ITV Digitals moderbolag som nu heter ITV plc (dåvarande Carlton och Granada) försökte slingra sig ur avtalet genom att erbjuda först £74m och sedan £50m för att nå en förlikning. The Football Leagues sista erbjudande var att ITV Digitals ägare skulle betala £130m.

De hela slutade med att Football League som – förstås här är ”the little guy” – förlorade på de grunder att kontraktet de skrev med ITV Digital inte klargjorde vilka som ägde ITV Digital. De lyckades dock stämma sina advokater som skrev kontraktet med ITV Digital på några – i detta sammanhanget – korvören.

Det hade förstås aldrig hänt ifall det var John Grisham som skrev historien men detta betydde att – enligt engelsk media – hälften av Football Leagues 72 klubbar riskerade konkurs.

Realiteten var illa men inte den dystopi som ovan förutspåtts, förutom att en mängd klubbar tvingades sälja några av sina bästa betalda spelare så försattes Swindon i administration för andra gången på lika många år tillsammans med QPR, Bury och Barnsley.

Betydelsen av de brutna avtalet betonas utav den dåvarande Barnsley ordföranden John Dennis i en intervju med Daily Record.

[“Unless they have independently wealthy benefactors, clubs outside the Premiership will still face a battle to balance the books for many years to come.”]

Att man sedan skrev på ett avtal med Sky värt £95m över fyra år var mer ett slag i ansiktet än plåster på såren för alla de klubbar som räknat med de miljoner avtalet med ITV Digital skulle medföra. I stället för de £178m fick man alltså inte ens £50m för de kommande två åren.

York City, som låg i dåvarande League 2, hotade med att stämma The Football League på de pengarna som man skulle fått om inte ITV Digital vunnit i domstolen, en kvarts miljon pund ska York ha gått miste om bara på att själva domstolsbeslutet gick ITV Digitals väg. Hade varit upp mot det dubbla ifall det ursprungliga avtalet hade gällt.

Norwichs kändiskock tillika delägare Delia Smith som då var ordförande i klubben sa så här till Guardian om själva domslutets betydelse för Norwich.

[“We have been left with a £2m hole in our budget for each of the next two years. Any new players’ contracts signed from now will have to be at a much lower level.”]

Visst för att det finns flera andra faktorer men ITV Digital-skandalen är en av de mer spektakulära anledningarna till varför till exempel Grimsby gått från en ganska stabil Championshipklubb till att nu knappt vara ett topplag i Conference National. Bradford som hade fått en viss del av kakan har gått från nyss nerflyttade till Championship till att behöva oroa sig över poängen ner till nedflyttningsstrecket i League 2 och de pengarna som utlovades till Football League klubbarna hade mycket väl kunnat motverka den skamliga flytten av dåvarande Championship laget Wimbledon FC till Milton Keynes.

…………………………………………………

CHAMPIONSHIPWarning, this text contains some mayor screw-ups

Helgens tv-sända ”3-o’clock”-match var Bristol City vs Leeds United där först nyblivne landslagsmannen Robert Snodgrass lyckades dribbla sig igenom Bristolförsvaret och göra mål trots att han såg ut att ramla redan när han fick bollen.

2-0 gjorde den andra kantspringaren Max Gradel framspelad utav Snodgrass, han lyckades på något sätt lirka in trots dålig vinkel, 2 försvarare och en David James i vägen. Därefter hade Bristol ett par otroliga lägen som räddades på mållinjen, i stolpen och ett ribbskott från nära håll.

I Gradel och Snodgrass har man två otroliga kantspelare, men ska Leeds ta sig upp och gärna hålla sig kvar behöver man få ordning på backlinjen. Inlånade George McCartney blir troligen klar på permanent basis efter säsongen dock.

I toppmötet mellan Forest och QPR som kan kallas seriefinal (om man antar att Forest vinner sin hängmatch) började Forest med att nästan göra mål innan de gått 20 sekunder. Men Tommy Smith gjorde 1-0 QPR med ett välplacerat skott och trots en solklar utvisning på Jaromir Jagrs okända lillebror Robert Majewski så lyckades Forest kvittera. 1-1 slutade matchen till slut då QPR inte lyckades utnyttja sitt överläge.

Derby tog emot Leicester i ett East Midlands-derby där hemmalaget sjunker som en sten medan Leicester siktar på en playoff-plats.

Yakubu som inte är känd för att han är spektakulär gjorde ett riktigt konstmål innan Andy King fastställde slutresultatet.

Phil Brown återvände till KC stadium med Preston för att möta sina forna arbetsgivare Hull. Matchen var inte mycket att skriva om men Hull avgjorde (lite av en hyllning till Brown) på hörna, en kraftfull nick av kusin Anthony Gerrard. Jag är beredd att redan nu säga att Preston kommer spela League 1-fotboll nästa säsong, tio poäng (med två matcher i hand) upp till säker mark.

Varning, känsliga Middlesbrough-fans

Helgens galnaste match var den mellan Boro och Swansea. Boro gick redan i början på andra halvlek upp till en 3-1 ledning innan Swansea vände matchen till 4-3, de sista målet gjordes under den fjärde tilläggsminuten. Surt för Boro som var obesegrade i fem raka hemmamatcher men ser ut att klara sig i från nedflyttning.

Avslutningsvis så ger jag er helgens dråpligaste självmål, signerat landslagsmålvakten Scott Loach och Dale Bennett.

…………………………………………………

LEAGUE  1Referee Blues

Brighton fortsätter ånga på, utan att ha den högsta högstanivån i ligan är man de bästa laget. Komfortabel 4-1-seger där den egna produkten Adam El-Abd med tankarna (i sin faders hemland Egypten?) någon annanstans lyckades med en helt otrolig miss från en knapp halvmeter.

Geografiskt noterbart är hur bra Glenn Murray klarar sig, uppväxt nära den skotska gränsen uppe i nordvästra England (Cumbria) men nu göra han succé nere i antonyma Brighton som ligger längst ner i sydöstra England.

Ingen tvekan om att Darren Ferguson somnade när hans far berättade för honom om positionsspel och understöd. Hans lag har på tre matcher släppt in nio mål men dock tagit fyra poäng på de matcherna. Nu i helgen mötte man ett Chris Powell-febrigt Charlton som ligger bra till i toppen.

3-2 slutade matchen efter att Bradley Wright-Phillips gjort sitt tredje mål på lika många matcher. Mest imponerande var dock Liverpool-ynglingen Nathan Ecclestons framspelning till BWP. Eller den ovanliga incidenten där domaren David – wait for it – Webb skadade sig efter ha krockat med en P’Boro spelare och fick bäras ut på bår.

Leyton Orient fortsätter att bevisa antitesen att de går att föra ett tvåfrontskrig då man trots cupavancemang går bra i ligan, i helgen slog man rövarjumbon Bristol Rovers med 4-1. Där högerbacken Andrew Whing avfyrade kanonen och gjorde sitt första mål på sex år. Högerbacken kanske mest känd för att ha skadat baksidan av låret när han åt lasagne.

Detta var Leyton Orients tionde raka hemmamatch i ligan utan förlust, vilket troligen inte oroar deras nästa hemmamotståndare Arsenal som siktar på en möjlig kvadrupel. Kanske bör Spurs-lånet Harrys två mål i helgen ses som ett omen, passande nog heter han just Kane i efternamn.

Plymouth har som sagt enorma problem. Utanför Premier Leagueanen riskerar man likvidation samtidigt som deras prestationer på planen påverkas av att man tvingas sälja av sina bästa spelare. Peter Reid är visserligen ett levande bevis för evolutionsteorin men får det väldigt svårt att klara sig kvar även fast han  möjligen kan trolla med fötterna. I helgen förlorade man med 3-1 mot bottenkollegan Tranmere vars West Brom-inlånade anfallare Lateef Elford-Alliyu gjorde två mål, varav de andra var en rejäl bjudning utav målvakten.

…………………………………………………

LEAGUE 2Devil in Disguise

Är Burton egentligen ett topplag? De ligger visserligen över nedflyttningsstrecket bara på målskillnad (36 mål före Stockport) men det faktum att man har tre till åtta matcher mindre spelade än andra lag och i fredags slog serieledarna Chesterfield (med 1-0) får en att undra. Full pott på sina hängmatcher så  har man en bra chans på uppflyttning.

Oxford verkar inte ha någon vertigo då man som nykomlingar fortsätter att utmana om playoff-platserna, i helgen slog man topplaget Rotherham med 2-1 varav det andra målet gjordes utav nyss inlånade Steve MacLean.

Behöver jag ens nämna att jag hyllade deras januari-värvningar och bland annat just MacLean?

Senaste tidens överraskning är utan tvekan Lincoln City som före jul såg ut att vara inblandade i bottenstriden men nu, främst tack vare Millwall-lånet Ashley Grimes ligger man nästan på övre halvan i tabellen. 2-0 i helgen mot Morecambe där båda målen gjordes utav just Grimes. Sju mål på sju matcher av ynglingen som för något år sedan var på provspel i Gais.

Hereford som ett tag låg före Barnet i tävlingen ”League 2:s sorgebarn” går helt okej nu under Jamie Pitman. I helgen vann man med 3-0 på bortaplan mot Cheltenham där nyförvärvet Wade Fairhurst (kvalitetsnamn) gjorde två mål i sin debut.

Fotbollsvärldens mest jinx-drabbade lag Port Vale fortsätter att yra runt som vilsna får efter att fadersfiguren Micky Adams lämnade, nu behövde man en straff för att ta en poäng hemma mot Northampton.

…………………………………………………

ÖVRIGT

En viktig del av cirkusen kring vem som skulle få Londons framtida OS-arena blev – som väntat – förbisedd å det grövsta.

Mo Chaudry och Peter Ridsdale, två personer som utav enbart ekonomiska skäl är inblandade i varsin fotbollsklubb.

Steel City derby, ett av de mest klassiska derbyn i England som inte spelas i år men nästa år kanske det blir av – dock i League 1.

::::

Billy Davies har många gånger offentligt, utan att hålla tillbaka, klagat på Forests ägare Nigel Doughty. Varför och vem Doughty är kan ni läsa här.

Inte länge sedan hyllades Nigel Clough för vad han gjort med Derby County men det går snabbt i fotboll och nu är han i stället kraftigt ifrågasatt.

Han har bland annat kritiserats för sina tuffa offentliga uttalanden kring sina egna spelare. Framför allt hans uttalanden gällande Tomasz Cywka har varit omtalade. Han visar på det sättet – trots att han ser yngre ut än hans far någonsin gjorde – att han är en Clough, enligt mig.

::::

På senare tid har vi fått se flera före detta spelare ta över klubbar i Football League. Lee Bradbury har till exempel blivit Bournemouth-manager utan några tidigare erfarenheter utanför planen och även om finanskrisen har en viss påverkan finns det flera andra anledningar till vågen av rookie-managers.

Den fenomenala (inte bara namnmässigt) fotbollssiten In Bed with Maradona har skrivit om Southend Uniteds akademi vars U18-lag möter Liverpool i nästa omgång i FA Youth Cup.

På samma tema kan ni läsa en intervju med Middlesbroughs akademichef Graeme Bailey, nordöstra Englands talangfabrik som ofta har ett halvdussin egna produkter i startelvan.

::::

Nu när West Ham till slut fick OS-stadion har Crystal Palace planer på att flytta till ”Crystal Palace National Sports Centre”, som efter ha byggts om till en fotbollsarena ska kunna rymma 40,000, vilket vore ett välbehövligt tillskott ekonomiskt på längre sikt för Palace som fick tio minuspoäng i fjol på grund av sin dåliga ekonomi. De har en väldigt bra akademi men frågan är ifall de kan hålla sig kvar i The Championship tills dess?

Sist och minst så har Lee Hendrie, känd från sin tid i Aston Villa, lämnat Bradford, som inte hade råd med hans höga lön, och nu skrivit på för Bandung FC i indonesiska Premier League, en nystartad liga som jag har skrivit om här.

…………………………………………………

Det var allt för mig denna veckan, om ni har något att säga så är det bara att kommentera nedan eller så mailar ni mig.

Ni kan även följa mig på Twitter, nu bör länken fungera.

//Peter A Linhem

Peter Hyllman

Premier League Sociology

Rex Nash, forskare vid University of Liverpool, beskriver hur 1990-talet såg en snabb och omvälvande förändring av den engelska fotbollen där dess två högsta divisioner i allt högre utsträckning dominerades av globalt kapital och organiserades utifrån affärsmässiga intressen.

http://www.la84foundation.org/SportsLibrary/FootballStudies/2000/FS0301f.pdf

Nash argumenterar för att själva fotbollens sociologi har förändrats som en följd och han målar upp ett antal förändringsprocesser som genomsyrat den engelska fotbollen.

:::

Nash konstaterar att även om engelsk fotboll har varit professionell i ett drygt århundrade så är det först under 1990-talet som fotbollen blir till en industri lik så många andra – särskilt på dess topp.

Han tar upp hur diskussioner om fotboll nu för tiden visar hur synen på supportern har förändrats mot en syn på denne som en kund och på hur synen på fotboll har gått alltmer mot att betrakta det som underhållning.

Sammantaget visar Nash att den engelska fotbollen till viss del genomgått en förändring som medfört en social uteslutning av vissa supportergrupper baserat på inkomst.

:::

De två mest betydelsefulla förändringarna som driver fram denna utveckling har varit uppvaktandet av en delvis ny fotbollspublik samt högre biljettpriser.

De engelska fotbollsklubbarna har också medvetet försökt exploatera styrkan i sina globala varumärken i syfte att maximera sina vinster – vilket förändrat supportrarnas sammansättning och demografi.

Detta har förändrat fotbollspublikens utseende under matchdagen men också förändrat supportrarnas relation till sina fotbollsklubbar. Det sociala nätverk som supporterskapet tidigare innebar bryts upp eller tar helt nya uttryck.

:::

Rex Nash visar hur den engelska fotbollen är föremål för en pågående dragkamp mellan modernism å ena sidan och traditionalism å andra sidan.

…………………………………………………

MODERNISM VS TRADITIONALISM

Den ovanligt medryckande skribenten Tim Hill har på bloggen In Bed With Maradona skrivit om vad han kallar för den engelska fotbollens McDonaldisering.

Hill tar sin utgångspunkt i den engelska fotbollen som historiskt sammanvävd med dess lokala samhälle och arbetarklassens dagliga liv. Detta förändrades, menar Hill, i och med Taylor-rapporten 1990 som publicerades som en följd av läktarkatastrofer och ett omfattande huliganproblem.

Följden, menar Hill, har blivit en form av byråkratisering av sporten och ett omvandlande av den till en industri bland andra där varumärken, profit och tillväxt blivit dominerande värderingar.

Fotbollen har med andra ord pådyvlats en form av rationaliseringsprocess, det är vad McDonaldisering innebär. Hill använder det begreppet för att identifiera tre processer inom engelsk fotboll som leder oss till att förstå hur den har förändrats och moderniserats.

Effektivitet

Fotboll har alltmer blivit en del utav en bredare underhållningsindustri. Arenor är inte längre fotbollskatedraler enbart utan numer snarare multifunktionella upplevelsecentrum.

Bakgrunden är en strävan att göra fotbollen mer ”effektiv” för supportern som kund – det är samma princip som ligger bakom exempelvis en galleria. Det är ett resultat i en trend inom konsumentforskning som betraktar kunden som en passiv aktör.

Arenor är alltmer likformiga i sin design. Det beror inte enbart på kostnadsskäl utan för att göra det lättare för supportern att hitta sin förutbestämda plats. Det ger supportrar möjligheten att dyka upp några minuter före matchstart och lätt hitta sin plats.

Detta förändrar matchatmosfären. Det är en stor skillnad från äldre läktarkultur när betoningen var mer på gemensam och organiserad support. Jämförelsevis är dagens läktarupplevelse oerhört strömlinjeformad.

Förutsägbarhet

Fotbollens kanske främsta egenskap är dess oförutsägbarhet. Men själva matchdagen blir mer och mer förutsägbar. Fotbollspublikens spontanitet förloras i medvetna ingrepp som cheerleaders, halvtidstävlingar och äppelkäcka annonsörer.

Dessa mekanismer är till stor del införda dels som ett sponsorverktyg, dels som ett sätt minska oförutsägbarheten i fotbollspubliken och ersätta dess ibland något okontrollerade beteende med en fast punkt av uppmärksamhet.

Kontroll

En engelsk fotbollsmatch nu för tiden är tungt kontrollerad. Teknik har ersatt människor i biljettförsäljning och arenainträde, via gångar och gemensamma utrymmen ända till den lilla plats på vilken man sitter – inom vilken du gör bäst i att inte stå upp.

Allting är under övervakning, vilket är en fundamental del i ett kontrollsamhälle och som får till följd att beteende disciplineras och normaliseras. Den ovala arenastrukturen tillsammans med CCTV gör att allt observeras med lätthet. Vad som följer är att fotbollspublikens spontanitet försvinner.

:::

Tim Hill beskriver i grund och botten en förflyttning mellan de två sociologiska begrepp som den tyske sociologen Ferdinand Tönnies benämnde Gemeinschaft och Gesellschaft – som kategoriserar hur människor relaterar till varandra.

Gemeinschaft karaktäriseras av starka personliga band mellan människor och ett sammanhang där individer sätter det allmänna före sina egna privata intressen. Där finns en gemensam och ömsesidig vilja mellan dem. Dess sociala institutioner är enkla och behovet att utöva kontroll är litet tack vare en gemensam känsla av lojalitet. Det är en form av genuin relation där det kanske främsta exemplet är en familj.

Gesellschaft beskriver däremot ett sammanhang där det allmänna intresset underordnas privata intressen. Ett sådant sammanhang hålls ihop av att människor agerar i eget intresse. Relationerna inom ett gesellschaft är sekundära snarare än familjära. Relationen mellan människor är här snarast kalkulativ och en professionell organisation likt ett företag är ett praktiskt exempel.

…………………………………………………

EN NY FÖRSTÅELSE AV DET ENGELSKA FOTBOLLSLANDSKAPET

Den engelska fotbollen kan delas in i olika typer av intressenter – ägare, managers, spelare och supportrar kanske de främsta och mest centrala bland dem.

Tim Hill beskriver alltså i sitt resonemang om McDonaldisering en form av övergång inom engelsk fotboll från ett gemeinschaft till ett gesellschaft – där relationerna mellan människor rationaliseras och formaliseras.

Mer precist vore att säga att en stor del av den upplevda konflikten inom den moderna engelska fotbollen består i att vissa av dess intressenter ser på fotbollen som ett gesellschaft och vissa ser på den som ett gemeinschaft.

:::

Rörelsen mot ett gesellschaft inom den engelska fotbollen är huvudsakligen styrd av ägare, managers och spelare.

Framväxten av den moderna fotbollsindustrin har gjort att ägare ser på fotbollsklubbar som ett sätt att tjäna pengar, som en statustillgång eller som ett sätt att vinna kulturell legitimitet.

Fotbollsklubbar är alltmer företag och investeringsobjekt och drivs alltmer på just det viset.

Managers och spelare är i en allt större utsträckning – snart i en uteslutande utsträckning – kringresande spelemän. Den tid de spenderar i en klubb blir allt kortare vilket gör deras relation till klubben kontraktuell snarare än genuin.

På spektrats andra sida befinner sig den engelska fotbollens supportrar – som lever kvar med en genuin relation till fotbollsklubben. Där fotbollsklubben ges i det närmaste familjstatus.

Dessa supportrar utmanas och trängs alltmer ut genom klubbarnas jakt på nya kunder av den nya tidens fotbollskonsumenter – som går på fotboll för att det är ”inne”, för att bli ”underhållna” eller dylika mer egoistiska skäl.

:::

Centralt i denna utveckling är en process av avlokalisering.

Den engelska fotbollen på dess högsta nivå är inte längre lokal som tidigare – utan numer ett utbrett globalt fenomen.

Ägarna är amerikaner, ryssar, araber, italienare och uzbeker. För att ta några exempel. De har ingen koppling till fotbollsklubbens lokala samhälle – likt tidigare lokala affärsmän och välgörare – och som så är gemeinschaft ett förlorat ideal.

Managers och spelare plockas från hela världen och ytterst få av dem har någonsin en lokal koppling till fotbollsklubben.

Återstår gör fotbollssupportrarna som antingen är lokala i geografisk mening eller lokala i ideologisk mening – de sluter upp runt en större idé om klubben som större än allt.

Men som sagt så finns där ett tryck där även supporterskaran blir alltmer avlokaliserad.

:::

Skälet till att den engelska fotbollen rör sig så obevekligt bort från ett ideal om gemeinschaft och mot ett gesellschaft – trots att supportrarna protesterar och gör sitt bästa för att bevara det som varit – är en fråga om resurskontroll.

Supportrarna kontrollerar inga viktiga resurser. Det enda sättet de har att utöva inflytande i praktiken är att helt och hållet överge sin fotbollsklubb – vilket givet dess genuina och familjära relation är ett väldigt högt pris att betala.

Det förutsätter också en kollektiv och spontant organiserad samaktion som är nästintill omöjlig att genomföra.

Men om där finns ett allvar i retoriken om att man vill motverka den utveckling mot modernisering och gesellschaft vi ser så är detta naturligtvis det kanske främsta skälet för att tvinga fram supporterägda och –styrda fotbollsklubbar.

:::

Samtidigt är det något som bör betraktas med försiktighet.

Ett formaliserat ägarintresse för supportrar innebär i sig att själva relationen mellan supportrarna förändras i riktning mot ett gesellschaft.

Supporterintresset måste i så fall på något vis organiseras. Byråkrati måste upprättas och representativa strukturer upprättas.

Det finns flera exempel i de klubbar som drivs av så kallade supporter trusts hur konflikter uppstår mellan olika grupper av fans, och mellan förtroendevalda och vanliga supportrar, när olika intressen möts.

Vad som händer är att en form av herrskap och tjänstefolk uppstår också bland den engelska fotbollens supportrar.

…………………………………………………

GEMEINSCHAFT VS GESELLSCHAFT

Många talar om utveckling mot modernisering och gesellschaft som oundviklig och om de som motarbetar dem som traditionalister och lite nedvärderande som bakåtsträvare.

Säkert inte utan ett korn av sanning. Men det är långt ifrån hela sanningen.

Det finns även ”rationella” skäl att se gemeinschaft som ett ideal värt att bevara inom den engelska fotbollen. Inte minst för att det fortfarande verkar vara betydelsefullt för framgång på klubbnivå.

Blackburn Rovers är till exempel en av bara fyra klubbar som lyckats vinna Premier League. Vilket är smått makalöst sett till storleken på klubben och staden. En lokal ägare – Jack Walker – med en väldigt kärleksfull relation till klubben är det kanske främsta skälet till det.

Arsenal har lyckats bevara framgång med långt mindre investeringar än några av sina konkurrenter genom att undvika ett dominerande externt ägarinflytande, genom att behålla sin långtida manager, genom att satsa på unga talanger uppväxta och utvecklade inom klubben.

Man Utds framgång – trots amerikanska ägare och en lokalt splittrad supporterbas – har alldeles säkert Sir Alex Ferguson, som lett klubben genom hela övergången från Old Football till Modern Football, att tacka för det samt förekomsten av en kärna av lokalt framtagna spelare och ledare.

Och Liverpool är ett väldigt tydligt exempel på just det – där återställandet av Kenny Dalglish till managerposten skapade en känsla av gemenskap och ny framtidstro, och gav laget ett inte minst symboliskt lyft.

:::

Vad vi ser är alltså att en engelsk fotbollsklubb vinner på att eftersträva en balans och harmoni mellan gemeinschaft och gesellschaft – och inte låta det ena idealet få överhanden på bekostnad av det andra.

…………………………………………………

Omgångens sista match i Premier League spelas ikväll mellan Fulham och Chelsea.

Chelsea är onekligen pressade att vinna efter det att såväl Man Utd som Arsenal vann i helgen – och kanske inte minst dessutom av att också Tottenham gjorde det.

Chelsea ligger just nu femma – tre poäng back på Tottenham men med en match (den här) mindre spelad och en överlägsen målskillnad.

How did it come to this?

http://www.guardian.co.uk/football/blog/2011/feb/13/chelsea-fulham-premier-league-top-four

Inför matchen har Carlo Ancelotti däremot “varnat” John Terry för att han inte längre kan förvänta sig att få spela varje match, nu när David Luiz anlänt till klubben.

http://www.guardian.co.uk/football/2011/feb/14/john-terry-chelsea-carlo-ancelotti

Det handlar naturligtvis inte om att peta Terry, utan om att kunna rotera honom och därmed göra honom mindre drabbad av skador och slitage.

Men det är ju något utav en intressant fråga hur John ”Captain, Leader, Legend” Terry ställer sig till det.

…………………………………………………

Om Everton hade vunnit mot Bolton igår (Bolton vann med 2-0) så hade David Moyes blivit den fjärde managern som vunnit totalt 500 poäng eller mer i Premier League.

Men vilka är de andra tre?

Be Champions!!

Peter Hyllman

Future World

För några dagar sedan fick jag frågan av Possi om jag kunde skriva om vilka lag jag trodde skulle placera sig högt i Premier League om tre till fem år och i så fall varför.

Det tyckte jag var en intressant frågeställning.

Inte minst för att det finns tillräckligt med hard facts för att faktiskt kunna föra ett vettigt resonemang om det utan att det hela kokar ner till rena gissningslekar och hokus-pokus.

Som lätt blir fallet när man till exempel diskuterar vilka unga spelare som kommer bli stjärnor i framtiden och så vidare.

Därmed inte sagt att tankeövningen inte är behäftad med en god dos av osäkerhet. Såsom alla framtidsresonemang.

:::

Mitt sinne får såväl systematik som ohejdad pretens gör däremot att jag expanderar övningen en aning.

I’m sure you won’t mind.

:::

Den uppmärksamme kommer rätt snabbt se att kategorierna delvis flyter in i varandra. Fem så kallade ”Champions League Contenders” kan ju så klart aldrig rymmas på fyra CL-platser, vilket betyder att ett av de lagen kommer få nöja sig med Europa League-spel.

Exempelvis.

Men det får symbolisera resonemangets ungefärliga natur samt möjligheten till ”rörlighet” i systemet.

Och nej – jag rankar inte inom de olika kategorierna. Lite jobb får ni ta mig tusan göra själva också.

:::

Mitt resonemang utgår från en oerhört grundläggande analysmodell som används egentligen alldeles för ofta inom företagsekonomi och management – SWOT-modellen.

SWOT står för strenghts, weaknesses, opportunities och threats. De två första kriterierna syftar på klubben själva och de två sista på klubbens omvärld.

Jag kommer inte systematiskt att skriva ut resonemangen klubb för klubb, det blir för omständligt, men det går förhoppningsvis att ana i bakgrunden.

…………………………………………………

CHAMPIONS LEAGUE CONTENDERS

Då som nu så kommer ett antal klubbar att slåss om ligatiteln och om de sportsligt och ekonomiskt så viktiga platserna till Champions League. Det är klubbar med långsiktig konkurrenskraft på högsta nivå.

»  Arsenal
Som klubb har Arsenal en väldigt stadig och stabil grund att stå på – såväl sportsligt som ekonomiskt. De har en stark och produktiv akademi och ett väl utvecklat scoutingnätverk. De förblir ett engelskt topplag.

»  Chelsea
Den senaste tidens utveckling antyder att Abramovich kommer finansiera ännu ett storlag på Stamford Bridge. Det laget kommer ha en minsta livslängd på i alla fall fem år. UEFA:s nya regler förhindrar även hot underifrån, vilket stabiliserar Chelseas plats bland de fyra-fem främsta.

»  Liverpool
Med en stor supporterbas och ett av engelsk fotbolls två starkaste varumärken så har Liverpool en stadig grund att stå på – med en kompetent spelartrupp som utgångspunkt. De nya ägarna tillämpar även en klok och effektiv värvningspolitik.

»  Man City
Överlägsna ekonomiska resurser har köpt Man City en spelartrupp i världsklass med såväl bredd som spets – laget kommer vara en styrkefaktor i engelsk fotboll allra minst under de kommande fem åren.

»  Man Utd
Det är en klubb med ett enormt institutionellt kapital med akademi, scouting och coachning i världsklass. En väldig supporterbas garanterar att klubben står ekonomiskt stark. Man Utd förblir en toppklubb – dock med frågetecken kring klubbens stabilitet vid eventuellt byte av manager.

…………………………………………………

EUROPA LEAGUE CHALLENGERS

På nivån under den absoluta toppen krigar ett antal klubbar om övriga platser till det europeiska cupspelet – vilket ger dem intäkter, renommé och möjlighet att attrahera bra spelare.

»  Aston Villa
En klubb med bra köpkraft kombinerat med en av Englands allra bästa och mest produktiva akademier. En stark supporterbas i en av Englands större regioner. Kan få ännu större flyghöjd om de utvecklar sitt internationella scoutnätverk.

»  Blackburn Rovers
Resursstarka ägare har tagit över klubben med den uttalade ambitionen att höja klubbens och därmed sin egen profil. Det antyder att ägarnas sportsliga mål är europeiskt cupspel och att de planerar investera upp till den nivån.

»  Queens Park Rangers
Leder just nu Championship och är favorit för uppflyttning till Premier League. Med resursstarka ägare är de den nykomling de senaste åren med störst potential att etablera sig. Laget har även en solid taktisk grund. Som Londonklubb har de en fördel ekonomiskt och i att attrahera spelare.

»  Sunderland
Nordöstra Englands största fotbollshopp som jag ser det. Har en stark supporterbas, goda resurser och en stabil och klok ägarsituation. Dessutom en ändamålsenlig arena. Arbetar och växer organiskt och efter sina resurser.

»  Tottenham
Arbetar i nuläget med en bred och bra trupp. Men klubben saknar de intäkter som krävs för att ytterligare höja truppens spetskvalitet, och akademin är ej tillräckligt produktiv för att kompensera. Förlorad CL-status kommer bli närmast omöjlig att återerövra.

…………………………………………………

MID-TABLE MEDIOCRITY

I tabellens ingenmansland kommmer ett antal klubbar existera – inte tillräckligt bra för att kunna utmana lagen över dem, men tillräckligt stabila för att undvika att dras in i nedflyttningsstriden.

»  Bolton
Kämpar mot stora ekonomiska problem men under Owen Coyle håller klubben på att bygga upp en solid institutionell grund för klubben att stå på tillsammans med en hållbar spelfilosofi.

»  Everton
Kommer falla tillbaka från de höga höjder klubben spelat på under den senaste femårsperioden, främst tack vare obefintliga ekonomiska resurser. Moyes har byggt upp en stark institutionell grund som håller klubben på säker grund, men han kan inte trolla.

»  Fulham
En klubb med hyfsat goda ekonomiska resurser och en stabil ägarsituation, kan bygga vidare lugnt och tryggt och dra nytta av sin Londonkoppling för att locka spelare till klubben.

»  Newcastle
En engelsk storklubb sett till supporterbas, arena och varumärke. Men det är en klubb med mycket svagt institutionellt kapital, som möjligen Alan Pardew kan förstärka. Men det är en säljande klubb i dubbel bemärkelse – såväl klubbens bästa spelare som klubben själv är på marknaden.

»  West Ham
En medelstor klubb med väldigt lojal supporterbas. Har stora ekonomiska problem. Att de ges OS-arenan efter 2012 förstärker däremot klubben finansiellt, oavsett om det är med nuvarande eller nya ägare.

…………………………………………………

PREMIER LEAGUE STRUGGLERS

I gränslandet mellan Premier Leagues nedre regioner och The Championships övre regioner huserar ett antal lag. Några kommer överleva Premier League med nöd och näppe och några kommer flyttas ned under åtminstone en kort sejour.

»  Leeds
Ett klassiskt lag från en stark region och med en väl utvecklad supporterbas. Med Simon Grayson har klubben också en säker manager och en solid institutionell grund. Ägarsituationen är dock tveksam och resurserna något knappa.

»  Nottingham Forest
En klubb från en stor stad och med en stark lokal supporterbas. Forest är ett lovande lag med stor potential som redan nu ligger i toppen av The Championship. Men klarar klubben rent organisatoriskt att bygga vidare på sina förutsättningar?

»  Stoke
En klubb med en fanatiskt trogen supporterbas, en lojal ägare, och ett lag som klokt nog spelar helt och hållet efter sina egna resurser. Men vad händer med laget om Tony Pulis lämnar managerposten?

»  West Brom
Har de senaste åren utvecklat en intressant spelfilosofi. Roy Hodgson som ny manager signalerar dock en återgång till mer traditionellt brittiskt spel och förmodligen en återgång till lagets status som ”för bra för The Championship, för dåliga för Premier League”.

»  Wolverhampton
Wolves har de taktiska och organisatoriska förutsättningarna för att kunna navigera i gränslandet mellan The Championship och Premier League, men de behöver nya influenser för att utveckla lagets offensiva spel.

…………………………………………………

RELEGATION CASUALTIES

Ett par lag som nu spelar i Premier League har jag ordentligt svårt att se att de finns kvar där om tre-till fem år – i den utsträckningen att de då inte heller är aktuella för uppflyttning. De är dömda till en fortsatt existens i ”the fiery pits of hell” vi kallar för The Football League.

»  Birmingham
En klubb som tyvärr riskerar förkroppsliga devisen ”friskt vågat, allting förlorat!”. Birmingham har tappat momentum i Premier League, är en klubb nära ekonomisk ruin, och flyttas man ned så kommer man sannolikt aldrig tillbaka.

»  Blackpool
Något utav en saga och med en oerhört spännande spelidé. Men klubben är för liten för att överleva Premier League annat än på väldigt kort sikt. Och överlever Ian Holloway och spelidén en nedflyttning till The Championship? Tveksamt.

»  Wigan
En pytteklubb med liten supporterbas och som en följd väldigt små ekonomiska resurser. Har maximerat värdet i lagets PL-status så här långt, men förlorar de den så ser det mörkt ut.

…………………………………………………

FOOTBALL LEAGUE UP-AND-COMERS

Där finns också några lag som nu spelar i The Football League som jag tror kommer gå framåt och om tre-fem år prestera tunga utmaningar för att avancera upp till Premier League.

»  Leicester
Ambitiösa och resursstarka ägare tillsammans med en erfaren organisation ger Leicester goda möjligheter att lämna The Championships ingenmansland och återvända till Premier League.

»  Sheffield Wednesday
En klassisk storklubb från Yorkshire som fått en nystart och en nysatsning med en ny ägarsituation och finansiell framtid. En klubb med såväl tradition som supporterbas. En symbios med Leeds är möjlig att uppnå där regional rivalitet genererar gemensam nationell framgång.

»  Southampton
Ett intressant lag med resursstarka ägare och en väldigt intressant manager i Nigel Adkins. Dessutom något utav en engelsk talangfabrik och en klubb med en intressant spelfilosofi. Southampton kan vara i början utav ett långsiktigt projekt.

…………………………………………………

14:15 drabbar två av de lag samman som jag tror kommer ta steget från The Championship upp till Premier League – Queens Park Rangers vs Nottingham Forest.

http://www.skysports.com/football/match_preview/0,19764,11065_3353484,00.html

Tidig seriefinal i The Championship – fotboll när den är som bäst. Och den utspelas i nutid.

Be Champions!!

Peter Hyllman

Manchester Wins

The Boy is a Genius!

Wayne Rooney avgjorde matchen med vad som rimligtvis måste vara ett av engelsk fotbolls vackraste mål genom alla tider.

Och så här minuterna efter slutsignalen så försöker jag utan framgång erinra mig något snyggare eller lika snyggt mål som avgjort en match av liknande dignitet.

Zidanes volley mot Leverkusen 2002? Ja, kanske. Och kanske finns inget bättre sätt att beskriva Rooneys mål – Zidaneklass!

Och om något mål kan kick-starta Rooneys säsong på fullt allvar så kan det målet.

:::

Annars var det Man City som i stora mått kontrollerade och styrde matchen och de kan rätteligen känna att de borde fått något mer med sig från matchen.

David Silva är i mina ögon matchens spelare och i mittförsvaret var Vincent Kompany alldeles lysande.

Glidtacklingen Kompany gjorde på Rooney mot slutet av matchen var av absolut världsklass.

Men i slutänden hjälpte det inte – och Man Citys titeldrömmar dog idag på sådana drömmars främsta teater.

http://www.telegraph.co.uk/sport/football/competitions/premier-league/7944057/Manchester-United-2-Manchester-City-1-match-report.html

:::

Man City tog matchen till Man Utd och det var tämligen uppenbart att Roberto Mancini insåg att hans lag var tvungna att vinna matchen.

Man Utd behövde däremot också vinna den och det signalerade Ferguson tydligt när han strax efter Man Citys kvittering går över till två anfallare. Det gör inte ett lag som är nöjt med oavgjort.

Och belöningen skulle komma.

Man City får se spelet de presterade som något positivt och känna att om de håller den kvalitetsnivå de höll under dagens match så kommer det fler titelstrider under de närmaste följande säsongerna.

Och det var en tydlig avsiktsförklaring från Man City att rivaliteten mellan rött och blått i Manchester kommer att fortsätta.

Manchester är just nu fotbollens och rivalitetens epicentrum.

…………………………………………………

Roberto Mancini verkar dock inte ha varit särskilt nöjd med Man Citys taktiska uppställning under den första halvleken.

Sky Sports reporter vid sidlinjen – Geoff Shreeves – rapporterar att Mancini bara befann sig någon kort minut inne i Man Citys omklädningsrum under halvtidsvilan – istället förde han en hetlevrad diskussion med sitt coachingteam inför den andra halvleken.

…………………………………………………

Det finns goda skäl att kritisera Man Utds spel den här säsongen – ofta har de vunnit eller tagit poäng utan att ha imponerat spelmässigt.

Och det pratas ju ofta om så kallade ”United-mål” – åtminstone från alltid lika generösa och storsinta rivalsupportrar.

Målen i den här matchen kan man däremot inte klaga på – båda två målen är världsklassmål på helt olika sätt.

Om något så var det Man City som stod för det så kallade ”United-målet” – jag satt bara och väntade på att de också skulle kvittera långt in på Mancini-time.

Det hade varit ironiskt.

:::

Sir Alex Ferguson om målet och matchen här. Och Chris Smallings post-match interview här.

…………………………………………………

Daniel Taylor bloggade inför matchen om hur det här var Chris Smallings stora chans att visa att han är Rio Ferdinands arvtagare.

http://www.guardian.co.uk/football/blog/2011/feb/11/chris-smalling-rio-ferdinand-heir

Och det får man väl säga var en chans han verkligen tog. Vilken match han gör – killen som spelade amatörfotboll för bara några år sedan.

En försvarsinsats av högsta kaliber.

…………………………………………………

Nytt Special 1 TV-avsnitt nyss utkommet – och man måste säga att showens skapare, som är Arsenalfans, inte räds att häckla sig själva.

Be Champions!!

Peter Hyllman

Manchester Is War

Efter allt prat så smäller det till sist på fotbollsplanen i eftermiddag i Manchester mellan blått och rött.

Inför matchen har annars de flesta rapporterna gällt polisens oro för bråk i samband med matchen – de har stängt ner fester, de har sagt till spelare och ledare att tänka på vad de säger för att inte röra upp känslorna i onödan.

Och det här med sociala medier ställer till ännu mer bekymmer och tvingar klubbledningar till censur.

Förvånansvärt lite har egentligen sagts om själva fotbollsmatchen – och då är det ändå en fotbollsmatch som gäller väldigt mycket för båda lagen.

Kanske säger det något om att det inte finns så många frågetecken kring de båda lagen – vi vet vad vi får både av Man City och av Man Utd.

:::

Jag ger inte många ören för Man Citys titelchanser den här säsongen – det har jag varit tydlig med tidigare – men ska de ha någon som helst chans frånsett vad jag tycker så måste de vinna i eftermiddag.

Oavgjort räcker inte för dem. De måste ta chansen att reducera avståndet i tabellen med tre poäng.

Huruvida det får Roberto Mancini och laget att krypa ur sina defensiva skal och faktiskt ta matchen till Man Utd återstår att se. Sett till Mancinis uttalanden inför matchen så verkar han vara nöjd med oavgjort.

Men det vore ju inte första gången en manager slänger ut rökridåer inför en sådan här match. Och när en italienare säger att det är pasta så…

Patrick Vieira – som minst sagt har bred erfarenhet av det här med titelavgörande matcher mot Man Utd – har varit tydlig med att Man City måste attackera mot Man Utd på Old Trafford.

:::

Man Utd går in i matchen med en något annan situation.

Å ena sidan kommer laget oavsett hur matchen än slutar fortfarande att leda ligan när den här helgen är över. I den meningen kommer de att spela utan press.

Å andra sidan förlorade Man Utd senaste matchen – mot Wolves – och det betraktas alltid som viktigt att studsa tillbaka snabbt efter en förlust med en vinst.

Och inte minst gäller det i lokalderbyt mot bittra rivalen – särskilt när en seger dessutom i praktiken innebär att man helt spelar bort dem från titelstriden.

En titelstrid handlar till stor del om signaler och symbolik. Och symboliken för Man Utd att i helgens första match, före alla konkurrenter spelar, slå en av titelkonkurrenterna, vinna tre poäng, och dessutom ha spelat av en av de matcher i vilken övriga konkurrenter hoppades på poängtapp, och ännu en omgång mindre kvar av ligan, är ovärderlig.

Det skulle sätta en väldig press på både Arsenal och Chelsea under deras matcher i helgen.

Naturligtvis gäller också det motsatta.

:::

Vad som är taktiska rökridåer och inte är svårt att säga – men det framstår som sannolikt att det blir Chris Smalling som gör Nemanja Vidic sällskap i Man Utds mittförsvar.

Både Rio Ferdinand och Jonny Evans lider av krämpor. Or so we are led to believe.

Vilket uppdrag för unge Smalling som i så fall står inför sitt största uppdrag i sin hittills kortlivade fotbollskarriär – och vad stort för en spelare som väldigt få trodde skulle kunna få speltid i Man Utd.

http://www.telegraph.co.uk/sport/football/competitions/premier-league/7944055/Manchester-United-v-Manchester-City-match-preview.html

…………………………………………………

THE KIDD IS ALRIGHT

Mitt i smeten befinner sig Brian Kidd – Man Citys assisterande manager som har historia i båda klubbarna och som nu är direkt inblandad i sitt 50:e Manchesterderby.

Kidd vann Europacupen med Man Utd 1968 och han gjorde mål i finalen på Wembley mot Benfica, på sin 19:e födelsedag.

Han var assisterande manager till Alex Ferguson under 1990-talet när Man Utd till sist återerövrade den engelska ligatiteln.

(Det är han som springer in på Old Traffords gräsmatta, faller på knä och tackar högre makter precis efter att Steve Bruce nickat in 2-1 långt in på tilläggstid mot Sheffield Wednesday mot slutet av 1992/93-säsongen.)

Under 1998/99 uppstod däremot ett gräl mellan honom och Ferguson och han lämnade som ett resultat klubben – och tog över som manager för Blackburn Rovers.

Sedan dess har han framgångsrikt bekämpat cancer.

Nu drömmer han om att vara med och föra tillbaka Man City till den engelska fotbollens högsta position.

I Daily Mails artikel berättar han om detta men också om vad han uppfattar som likheter mellan sin nye och sin gamle boss.

http://www.dailymail.co.uk/sport/football/article-1355779/Brian-Kidd-feeling-lucky-Manchester-derby.html

…………………………………………………

LACEY-ING UP THE BOOTS

David Lacey på The Guardian väver snyggt ihop historia och nutid med en referens tillbaka till 1960- och 70-talen, senast som Man City och Man Utd drabbade samman på något så när jämlika grunder.

[“Manchester City won 3-1 at Old Trafford that season, having lost 2-1 at Maine Road, and finished two points ahead of their second-placed local rivals. City supporters were miffed when Matt Busby’s team went on to upstage that triumph by becoming the first English club to win the European Cup, defeating Benfica in a memorable final at Wembley.

Even so there was a period in the early 1970s which saw City in the ascendancy while United fell into sharp decline. What was virtually the last kick of Denis Law’s playing career, a typically impudent backheel, sent his old team on their way to the Second Division in 1974, when City won at Old Trafford.

Tomorrow another former United striker, Tevez, could raise further doubts about the ability of Ferguson’s side to stay the distance. Law wished he had not scored that afternoon but Tevez is unlikely to feel similarly depressed, even if his former fans think he is a heel.”]

:::

Historiens symmetri med Europacupfinalen på Wembley efter säsongens slut sänder ju onekligen en pirrning längs med ryggraden.

…………………………………………………

ÖVRIGA MATCHER

16:00 – (PL) Arsenal vs Wolves
16:00 – (PL) Birmingham vs Stoke
16:00 – (PL) Blackburn vs Newcastle
16:00 – (PL) Blackpool vs Aston Villa
16:00 – (PL) Liverpool vs Wigan
16:00 – (PL) West Brom vs West Ham
18:30 – (PL) Sunderland vs Tottenham

Arsenal vinner närmast garanterat.

Blackburn vs Newcastle är något utav en sexpoängare i tabellens mittregioner. Och på tal om sexpoängare men i nedflyttningsstriden så är mötet på The Hawthornes mellan West Brom och West Ham en riktig tungviktare.

West Brom dessutom med sin nye manager Roy Hodgson.

Förlorar Tottenham borta mot Sunderland så börjar Spurs nog också känna sig hotade bakifrån av just Sunderland men även Liverpool på sin tidigare så bekväma femteplats.

Utöver att de naturligtvis tappar än mer mark mot lagen ovanför dem och de så åtråvärda Champions League-platserna.

Senare under helgen/måndagen så spelas matcherna Bolton vs Everton och Fulham vs Chelsea.

Under söndagen har vi dessutom seriefinal i The Championship mellan Queens Park Rangers och Nottingham Forest – även om QPR leder tabellen med sju poäng (om än också med två matcher mer spelade) före Forest.

…………………………………………………

Under den kommande veckan så lär det bli en ”Jag är nyfiken”-blogg om Man City där jag tittar närmare på deras lite speciella ambitioner att producera en första engelsk variant på Real Madrids Galácticos-projekt och filosofi.

Känsliga läsare är härmed varnade.

Be Champions!!

Peter Hyllman

Power Play

Bakom kulisserna av engelsk fotboll pågår just nu en kamp om hur sporten ska styras och vilka som ska styra den.

Den brittiska regeringen har tillsatt en ”Select Committee” om Culture, Media and Sport för att utreda frågan – vilket väl närmast är att jämföra med en svensk SOU (statlig offentlig utredning).

Bakgrunden är att regeringen riktat skarp kritik mot hur den engelska fotbollen styrs och även kritik mot FA som enligt dem misslyckats med att reglera sporten.

Lord Triesman, den nyligen avgångne ordföranden för FA, vittnade för ett tag sedan inför The Select Committee och avslöjade att FA hade lagt fram förslag till reformer av engelsk fotboll så sent som 2009 – men att dessa förslag effektivt dödades av ligaorganisationen Premier League.

Den sedvanligt utmärkta bloggen Andersred går igenom vad några av dessa förslag gick ut på.

http://andersred.blogspot.com/2011/02/exclusive-fa-blueprint-for-reform.html

Grovt sammanfattat föreslår FA alltså 2009 att (a) klubbar ska tillämpa en gemensam standard för finansiell redovisning, (b) ökad transparens kring klubbarnas finansiella nyckeltal, (c) att klubbar där supportrar är delägare bestraffas mildare i fall av finansiell insolvens, (d) att fotbollsklubbar inte längre är prioriterade fordringsägare framför andra intressenter, samt (e) en expansion av FA:s Fit and Proper Persons Test gällande vilka som tillåts äga en klubb i Premier League.

Andersred ställer sig därefter den vad jag misstänker retoriska frågan: [”Why were the Premier League so keen to kill this measured and reasonable document?”]

…………………………………………………

THE IMPORTANCE OF BEING EARNEST

För att kunna besvara Andersreds fråga så behöver vi först konstatera att den i huvudsak är felställd, eller fokuserar på en i bästa fall perifer aspekt av den maktkamp som nu pågår.

Andersred tycker förslagen huvudsakligen är bra för att han är en frän kritiker av de engelska klubbarnas nuvarande affärsmodeller samt att han förespråkar supporterägda och –styrda klubbar – mer precist att MUST ges en sådan roll i Man Utd.

Men skälet till att Premier League avfärdat dessa regler har inte i sig något att göra med att de anser reglernas innehåll i sig vara förkastliga – det beror på att reglerna ger FA större makt och större inflytande på ligans och fotbollsklubbarnas bekostnad.

Det är regler som medför en centralisering av makt och kontroll och utökar FA:s inflytande. Diskussionen handlar alltså i dess kärna om maktfördelningen inom engelsk fotboll.

I den diskussionen vandrar FA just nu en lustig balansgång mellan att å ena sidan försöka centralisera makt och inflytande från ligan och klubbarna samtidigt som de å andra sidan bekämpar förslag från regeringen om statlig reglering av fotbollen – eller närmare bestämt FA.

:::

Det är från det perspektivet man får försöka förstå varför Lord Triesman säger vad han säger och när han säger det.

Den brittiska regeringen kritiserar FA för en bristfällig reglering av den engelska fotbollen. Vad Lord Triesman kort och gott säger här är att ”det är inte FA:s fel, det är ligans fel”.

Med andra ord – det är onödigt att vidare reglera FA. Han försöker istället kasta den heta potatisen i Premier Leagues knä.

Att det hela mer är en fråga om politik snarare än substans framgår också när man närmare granskar det 2009 presenterade reformpaketet. Det är i huvudsak en samling av luddiga och tämligen tandlösa förslag.

Tandlösa därför att befintliga regler i stor utsträckning redan åstadkommer vad de föreslår eller för att de är så breda att de i princip inte utesluter något av det beteende som annars kan betraktas som oönskat.

Och i vissa avseenden framstår de som rent populistiska – vad är poängen med att i praktiken säga att det är mer okej för vissa ägare (supportrar) att driva en klubb i insolvens än för andra ägare?

:::

FA arbetar inte i det här fallet för att reformera den engelska fotbollen – deras första och främsta mål är att skydda sina egna organisatoriska och byråkratiska intressen från statlig reglering.

De står nu inför krigets andra slag – att bevara sina intressen mot hot om statlig reglering.

Krigets första slag förlorade de – att expandera sitt inflytande gentemot Premier League och fotbollsklubbarna. Vilket man rätt tydligt ser i det remissvar som FA nyligen skickat till The Select Committee.

http://www.thefa.com/TheFA/RulesandRegulations/NewsAndFeatures/2011/~/media/Files/PDF/TheFA/Rules_Regs/TheFA-CMS%20Written%20Evidence-2011.ashx/TheFA-CMS%20Written%20Evidence-2011.pdf

En nyckelmening: [”The current governance structures of the game are based on a regulatory model of subsidiarity. The Football Association (The FA) works in cooperation with the delegated authorities of the Premier League and the Football League…”]

Det är med andra ord respektive liga som äger auktoritet, i enlighet med en subsidiaritetsprincip som går ut på att beslut ska vara decentraliserade i så hög utsträckning som möjligt.

Synen på ägarskap är också klart förmildrad och idén om supporterägande ges stöd men inget särskilt företräde framför andra former av ägarskap.

FA har alltså drivit en linje där de förespråkat decentralisering gentemot statliga reglerare men centralisering gentemot liga och klubbar. Den gemensamma nämnaren är naturligtvis en ambition att bevara och utöka den egna sfären av kontroll och inflytande.

Det är i den korselden som Andersred befinner sig – inte i en diskussion om den finansiella styrningen av engelska fotbollsklubbar.

:::

Andersred är så fixerad på de förslag han håller kära att han missar att se att en annan för fotbollen viktigare princip riskerar offras på dess altare – den engelska fotbollens lokala styrning och fotbollsklubbarnas organisatoriska självständighet.

Vilket jag tycker vore djupt olyckligt.

…………………………………………………

Bloggar om UEFA:s financial fair play-regler efterfrågas då och då. Det har naturligtvis bloggats en del om det redan, jag föreslår följande två bloggar som åtminstone delvis reder ut begreppen:

”It’s the Economy, Stupid!” från den 28:e augusti.

http://blogg.fotbollskanalen.se//hyllman/2010/08/28/stats-facts-its-the-economy-stupid/

New Red & Red Nev från den 3:e februari.

http://blogg.fotbollskanalen.se//hyllman/2011/02/03/new-red-red-nev/

Och de som är intresserade av att gräva djupare i reglerna i sin helhet kan givetvis läsa UEFA:s egna dokument:

http://www.uefa.com/MultimediaFiles/Download/Tech/uefaorg/General/01/50/09/12/1500912_DOWNLOAD.pdf

:::

Detta sagt så kommer naturligtvis diskussionen om dessa regleringar alltid finnas i bakgrunden för bloggen i och med att det påverkar vad som så att säga dagligen händer.

…………………………………………………

Roy Hodgson har tagit över som ny manager för West Brom efter att de gjort sig av med Roberto Di Matteo för några dagar sedan.

http://www.dailymail.co.uk/sport/football/article-1355908/Roy-Hodgson-named-West-Brom-manager.html

Inte särskilt förvånande. Det ryktades ett tag om Chris Hughton, men jag förstod inte riktigt resonemanget bakom att göra sig av med Di Matteo i jakt på en rutinerad herre – för att därefter tillsätta Hughton.

Den 2:a april möts West Brom och Liverpool på The Hawthornes. Det kan ju bli lite spännande.

…………………………………………………

Ett dygn kvar till Manchesterderbyt och det verkar som att Chris Smalling kommer att ställas inför sitt fotbollslivs hittills största uppgift.

Stämningarna i och runt Manchester verkar också vara lite turbulenta.

En anställd inom Man Citys organisation startade en förolämpande Facebook-klubb om Man Utd – vilket tvingade Man Citys ledning att dänga regelboken i huvudet på honom och lägga ner klubben.

Det ryktas samtidigt om arrangerade fester i Manchester där Man Citys 35 titellösa år firas.

Imorgon ska det tydligen spelas en fotbollsmatch också.

Be Champions!!

Peter Hyllman

Lekare, spelemän och en och annan narr

Det ser ut att bli West Ham som går vinnande (?) ur striden med Tottenham om att få ta över Londons OS-arena.

Styrelsen i Olympic Park Legacy Company sammanträder på fredagsmorgonen och de förväntas därefter meddela att West Hams anbud är det enda som uppfyller de kriterier som engelska myndigheter ställt upp.

http://www.telegraph.co.uk/sport/othersports/olympics/8314885/West-Ham-beat-Tottenham-to-win-Olympic-Stadium-battle.html

Beskedet lär glädja många intressenter – Tottenhams anbud var inte populärt vare sig hos friidrottslobbyn eller bland klubbens egna supportrar.

West Ham har tagit ett viktigt steg mot en stabilare ekonomisk grund – givet att de kan få ekonomin att gå ihop med en fotbollsarena som inkluderar löparbanor.

För Tottenham är det ett hårt slag mot deras ambitioner att etablera sig som en toppklubb i England – vilket jag redogjorde för i min ”Jag är nyfiken”-blogg om dem för några veckor sedan.

Samtidigt är det viktigt att komma ihåg att inget beslut är formellt fattat, och vad OPLC kommer att lägga fram på fredag är en rekommendation. Själva beslutet fattas därefter av en annan instans.

Frågan är inte helt och hållet avgjord ännu.

…………………………………………………

Paul Wilson på The Guardian sätter ord på en stor del av hur jag ser på Newcastles prestation i lördags när han kommenterar hur en ofta förlöjligad Newcastlesupporterskara förtjänade det oväntade glädjeruset som deras upphämtning skapade.

http://www.guardian.co.uk/football/blog/2011/feb/09/newcastle-arsenal-comeback-fans

Som sagt – matchen handlade inte bara om Arsenal, den handlade minst lika mycket om Newcastle. Vi supportrar till något av de engelska topplagen tenderar att lite för ofta glömma bort det och istället hela tiden få diskussionen att gälla oss och våra sorger och glädjestunder.

…………………………………………………

Louise Taylor på samma tidning skriver vidare om Newcastle och Sunderland och klubbarna i nordöstra England och hur deras framtid och förmåga att behålla sina bästa spelare bygger på att de lyckas uppnå Europa League-spel.

http://www.guardian.co.uk/football/blog/2011/feb/10/sunderland-newcastle-europa-league

Lite intressant om den engelska fotbollens ekonomiska geografi.

…………………………………………………

DELOITTE MONEY LEAGUE

Deloittes årliga Money League har nyligen släppts och det är inte några stora nyheter eller överraskningar.

http://www.guardian.co.uk/news/datablog/2011/feb/10/deloitte-money-league-teams-manchester-spurs

England har sju klubbar bland de 20 mest intäktsgenererande klubbarna i världen – och föga överraskande så gör både Tottenham och Man City tämligen stora framsteg på listan.

I länken hittar ni listan men ni hittar också en nedbrytning av på vad klubbarnas intäkter är fördelade – vilket ger lite ökad och förtydligande information.

Det ska ju också självklart sägas att listan inte tar kostnader eller tillgångar och skulder med i beräkningen – vilket så klart gör att man får vara försiktig med att i för stor utsträckning ta listan som ett bevis för ekonomisk styrka.

Vad listan mäter är intäktsströmmar och indirekt kassaflöden – och på så vis hur värdefulla klubbarna är på marknaden och därmed hur intressanta de är för fotbollskapitalister att köpa.

Och sett utifrån det perspektivet kan man ju tycka lite illa om de grundläggande värderingar som ligger bakom listan.

Men det är ju å andra sidan inte så mycket annat att förvänta sig när det är en revisionsfirma som gör listan – sorry Lönnquist.

…………………………………………………

Alexander Netherton, samme person som nyligen skrev den verkligt provocerande texten om Arsenal på bloggen Who Ate All The Pies?, har även författat ett stycke text om Man Utd.

http://soccernet.espn.go.com/feature/_/id/875234/netherton:-manchester-united-success-could-be-costly?cc=5739

Nethertons tes är att Man Utd sannolikt kommer vinna sin 19:e ligatitel i år, men att det bästa för klubben vore att inte göra det. Han baserar det på ett par punkter, som alla utgår från problem relaterade Glazers ägande av klubben och problem som en ligavinst riskerar sopa under mattan:

»  Enligt Netherton är Fergusons relation till Man Utds supportrar infekterad som en följd av hans försvar av Glazers ägande, och enligt Netherton vill ”många därför bli av med honom som manager”.

Exakt var Netherton finner grunden för det påståendet får stå för honom, han väljer klokt nog att inte redovisa det. Bilden att många Man Utd-supportrar vill bli av med Ferguson som manager för klubben faller på sin egen orimlighet. En del har kritiserat Ferguson för att ha försvarat Glazers ägande, det är inte samma sak.

»  Enligt Netherton så underinvesterar Man Utd i spelartruppen och argumentet om ”no value” på marknaden motbevisas av att spelare som Evra, Park, Vidic, Rafael, Fabio, Smalling och Hernandez visar att det finns spelare för de priserna tillgängliga på marknaden.

Här blir Netherton närmast parodisk. Han kritiserar Fergusons och Man Utds ovilja att köpa vad vi kan kalla för value players med exempel på sådana spelare som klubben faktiskt har köpt, ett par av dem dessutom väldigt nyligen. Man frågar sig vad Man Utd ska behöva göra för att Netherton ska se dem som villiga att göra sådana köp.

»  Netherton kritiserar Fergusons och Man Utds ovilja att spendera högre summor på spelare och lyfter fram Anderson, Nani, Rio Ferdinand och Wayne Rooney som exempel på där Ferguson valt att spendera högt tidigare säsonger men nu inte gör det på grund av Glazers ägarskap.

Till Nethertons uppräkning av spelare kan dessutom Dimitar Berbatov läggas. Berbatov, Anderson, Nani och även Owen Hargreaves är för övrigt tydliga exempel på spelare som värvats för vad Netherton anser vara höga summor efter det att Glazer tog över Man Utd.

»  Man Utd spelar taktiskt fegt enligt Netherton och därmed ”förtjänar” de i princip inte att vinna ligan.

Låt oss bortse från Nethertons personliga och estetiskt grundade uppfattningar om vilken typ av fotboll som förtjänar att vinna ligan. Man Utd leder ligan med fyra poäng, man har gjort flest mål i ligan med bara ett annat lag ens i närheten. Netherton verkar mest drömma sig tillbaka till 1990-talets ”hela havet stormar”-fotboll. Problemet är egentligen inte att Man Utd spelar taktiskt fegt, det är snarare att Netherton anser taktik vara fegt.

…………………………………………………

En nyhet värd att nämna är för övrigt att bloggen framgångsrikt överlevt sitt provspel och erbjudits en kontraktsförlängning.

Bloggen är naturligtvis väldigt nöjd med att fortsätta spela för en klubb med en fantastisk historia, som utmanar om titlar varje år, en fantastisk manager och självklart världens bästa fans.

De som känner för att delge sina tankar och åsikter om bloggens framtida utformning kan göra så i kommentarsfältet eller via mailen.

Bloggen lunkar vidare.

Be Champions!!

Peter Hyllman

The Crackpots And These Women

Sky Sports kommentatorspar Richard Keys och Andy Gray gav nyligen sexismen och fördomsfullheten inom den engelska toppfotbollen två väldigt tydliga ansikten.

Debatten som följde kan på många sätt vara bra och kan resultera i att fotbollen och dess bakomliggande värderingar förnyas och förlegade strukturer raseras.

Men likaväl som där finns virrpannor åt det mansgrisiga hållet så kan man vara säker på att den andra sidan levererar sin beskärda del av feministisk intolerans och cynisk opportunism.

Det är en typ av illa underbyggt reflexresonemang som tar död på trovärdigheten i fotbollsfeminismens fullt legitima argument. Som sådant är det helt och hållet kontraproduktivt.

:::

Helen Lewis Hasteley på New Statesman skriver en kolumn där hon frågar sig själv och sin omgivning hur någon med socialistisk eller socialliberal uppfattning kan gilla fotboll då den behandlar kvinnor skamligt och är helt och hållet styrd av pengar.

http://www.newstatesman.com/blogs/helen-lewis-hasteley/2011/02/football-women-money

Premissen för hennes resonemang ser jag inget fel med och jag nickar instämmande när jag läser hennes första stycken:

[“Correct me if I’m wrong but isn’t believing in equality a key part of being a leftie? So how on earth does anyone square this with supporting football — a game in which women are nothing more than baubles, gay people apparently don’t exist and money is thrown about in a way that would make Gordon Gekko blush?

Football is a man’s game — women aren’t really welcome, unless they’re wearing a low-cut top or serving the drinks. Never mind Andy Gray and Richard “Do me a favour, love” Keys implying that even women specifically trained for the purpose can’t understand the offside rule — what about the Soccerettes prancing round in their skimpies? What about the female commentators chosen for their cup size rather than their expertise?

A culture of disrespect for women permeates football, from the treatment of female workers to the obscene chants about players’ wives and mothers.”]

:::

Men därefter spårar det hela rätt snabbt ur och man märker att Lewis Hasteley helt enkelt inte har gjort sin hemläxa, hon hakar snarare på en aktuell het potatis.

För detta har hon fått tämligen frän kritik – inte minst och definitivt inte sämst av bloggen Twisted Blood.

Den här bloggen får utgöra mitt svar.

…………………………………………………

“HOW ON EARTH CAN LEFTIES LIKE FOOTBALL?”

[“Talking of the players, why idolise a group of young men who have apparently failed to undergo any kind of socialisation? By and large, it’s too kind to describe their relationship with women as being like something out of the 1950s. It’s more like something out of the 1650s — they are the omnipotent monarchs, surrounded by sycophants and flunkies, and they have their pick from among the poor damsels who clamour for their favour.”]

Lewis Hasteley beskriver grundsituationen tämligen väl skulle jag tro – även om de överdrivet rika fotbollsstjärnorna nog snarare är unga, dumma och bortskämda (och inte minst agentstyrda) snarare än allsmäktiga monarker. Men de omges tveklöst av jasägare och opportunistiska beundrare.

Men det är när hon beskriver kvinnorna i sammanhanget som ”poor damsels” som hon rimligtvis misstar sig tämligen gruvligt. Det är att grovt och oerhört stereotypt underskatta de som man i brist på bättre begrepp kan kalla för fotbollsfruar.

Situationen utgör ingen överraskning för dem och de har fattat ett kalkylerande beslut att underordna sig en viss relation för en särskild form av livsstil. De är inga utnyttjade offer i sammanhanget. Far from it. Vad Lewis Hasteley gör i ett enda brett svep är att avskriva dessa kvinnors fria vilja och förmåga till självständigt beslutsfattande – av inget annat skäl än att de är kvinnor.

Med sådana vänner, behöver verkligen fotbollsfeminismen fiender?

:::

[“Occasionally, they might instal a favoured waif in a mock-Tudor mansion and give her the obligatory Range Rover and small dog but she’s less a wife and more a maitresse-en-titre. Show me a football marriage that even vaguely approaches a partnership of equals and I’ll show you a look of profound surprise.”]

Lewis Hasteley kanske skulle ta sig en titt på paret Beckhams för ett exempel på det hon säger inte existerar men också ett bra exempel på två ansiktsuttryck av permanent förvåning.

Annars är det väl värt att poängtera att Sian Massey inte var den ende som hamnade i herrar Keys och Grays unkna blickfång – så gjorde även Karren Brady, vice ordförande för West Ham och före detta VD för Birmingham och tillika gift med den före detta fotbollsspelaren Paul Peschisolido, som spelat för en rad engelska klubbar.

Man kan undra vad hon tycker om att benämnas ”maitresse-en-titre” av Lewis Hasteleys ovanligt breda och svepande penseldrag.

:::

[“Then there’s the money. We carp about bankers’ bonuses but Liverpool FC has just spent £35m on Andy Carroll, who has little track record and is currently injured. Who is he? What wonderment is he going to weave to justify spending more than a thousand times the average salary on securing his services? It’s just part of a growing trend where even those who are only moderately good at kicking a bit of leather about are handsomely rewarded for the privilege.

You might argue that Liverpool is a private company and what it spends its money on is its own business. But it’s not their money — it’s yours. No Premiership club would be worth anything without thousands forking out for tickets for every match and millions more watching on television and snapping up all the replica that they shovel out on a regular basis.”]

Det är sannolikt ingen slump att synen på kapital och äganderätt blir lite luddig i en socialistiskt inspirerad kritik av fotbollen. När vi betalar för en viss tjänst så är det när köpet väl är genomfört inte längre våra pengar. När jag köper en hamburgare på Burger King så är det Burger Kings pengar när jag står där med Whoppern i handen.

På så vis har alla former av ekonomi fungerat sedan tidernas begynnelse. Men enligt Lewis Hasteley är jag tydligen i min fulla rätt att gå och kräva mina pengar tillbaka samtidigt som jag mumsar i mig den sista biten av Whoppern.

Det märks också här hur Lewis Hasteley med fotboll egentligen menar en otroligt liten del av fotbollen i stort – Premier League. Dessutom riktar hon kritik mot fotbollsspelare för beslut som är fattade av fotbollsklubbarnas ägare och tjänstemän.

Fotbollspyramiden är enorm och Premier League är dess absoluta topp. En fotbollsspelare på den nivån är inte ”moderately good at kicking a bit of leather about”. De är väldigt bra på det sett utifrån hela den stora bilden.

Och en fotbollsspelares lön baseras på vad han är värd för klubben i termer av framtida intäkter och sportslig framgång, inte på hur mycket hans fotbollsspelande är värt jämfört med en lärares eller sjuksköterskas insatser för samhället.

:::

[“Every time you buy an absurdly overpriced ticket, every time you buy a dubiously sourced replica shirt, every time you cough up for that Sky Sports subscription, you are propping up this whole edifice. You are using your spending power to say that the misogyny, the homophobia, the rewarding of people for a fluke of genetics rather than a worthwhile contribution to society — that’s all OK. Or, at least, that you don’t care enough about it to find something else to do with your Saturday afternoons.”]

För att försöka sig på en kritik av den moderna fotbollen utifrån ett socialistiskt perspektiv så är Lewis Hasteleys syn på fotboll väldigt konsumentstyrd. Hon bortser fullständigt från att det är möjligt att uppskatta och följa fotboll utan att köpa replikatröjor, dyra TV-abonnemang och dyra säsongsbiljetter. Det är även det ett exempel på hur Premier League i hennes resonemang får representera all fotboll.

Lewis Hasteley gör sig också i det närmaste löjlig när hon beskriver en fotbollsspelares skicklighet som en ”fluke of genetics” – som om någon professionell fotbollsspelare har kommit dit där han eller hon är utan en osannolik mängd träning och hårt arbete.

Socialism eftersträvar en form av jämlikhet. Fotboll är en sport där allt i slutänden handlar om talang, vad man kan göra snarare än vem man är. Det är en av ytterst få sfärer i det moderna samhället där vi kan se en spelare uppväxt i Rios favelor stå sida vid sida med en annan spelare uppväxt i engelsk medelklass – förenade i en gemensam strävan.

Olika försök att klassorganisera och segregera fotbollen har gjorts genom dess mångåriga historia – men fotbollen har alltid lyckats springa ifrån dessa reaktionära ingrepp. På så vis är fotbollen kanske ett av samhällets bästa exempel på lyckad socialism.

Fotbollen är måhända inte perfekt. Men lösningen är inte som Lewis Hasteley verkar tycka att helt och hållet överge sporten och därmed förkasta allt som är bra med den. Det perfekta får aldrig bli det godas fiende.

:::

[“And yes, you might have had a poster of Pele or Keegan or Cruyff on your wall as a teenager but you’re an adult now and you’re expected to justify your decisions. Even the Catholic Church — hardly the institution with the greatest regard for free thinking — requires its members to confirm that they want to honour the commitments made on their behalf as children.

So put down the remote. Tear up your season ticket. Welcome to the modern world.”]

Men Lewis Hasteley är envetet ihärdig i att göra just det perfekta till det godas fiende. Hennes defaitism är slående – fotbollen har avigsidor och alltså bör vi lämna den därhän. En sport som är skapad av och för folket ska med andra ord lämnas över till de som främst orsakar dess skada.

Fotbollen är en del av samhället och reflekterar därmed samhället. Alla olika industrier eller delar av samhället har den typ av ojämlikhet, sexism och fördomsfullhet som Lewis Hasteley rättvist dömer. Filmindustrin, musikindustrin, politiken som exempel. Ska vi ge upp film, musik och politik likaså eller är det bara fotbollen som ska påtvingas denna extrema form av avståndstagande?

Lewis Hasteley avfärdar fotbollssupportrar generellt som ansvarslösa och viljelösa kreatur och därigenom skjuter hon mer spektakulärt än John Terry vid sidan av det öppna målet.

Fotbollssupportrar organiserar i allt större utsträckning supporterägda och –styrda fotbollsklubbar i ett försök att kompensera den kommersialism och girighet vi ser prov på kanske främst i Premier League. FC United grundades exempelvis som en protest mot Malcolm Glazers övertagande av Man Utd 2005. 2007 grundades Ebbsfleet United av vanliga fans där en fotbollsklubbs alla beslut fattades enligt demokratiska principer.

Det är supportrarna som utgör frontlinjen mot den ohejdade fotbollskapitalismen. AFC Wimbledon grundades som en protest mot det cyniska beslutet att flytta Wimbledon till Milton Keynes.

När Red Bull köpte Austria Salzburg och ändrade dess tröjor och emblem deklarerade de stolt att ”this is a new club with no history” men supportrarna tvingade dem till reträtt.

Det är på supporterdrivna nätforum som fotbollsspelares överdrivna lyxkonsumtion först förlöjligas och kritiseras.

Kanske är det inte först och främst fotbollssupportrarna som ska kritiseras för fotbollens övergång från förmodat socialistiska ideal till alltmer kapitalistiska värderingar.

:::

Jag misstänker att det är som att sparka in öppna dörrar eller predika för de redan frälsta – men vad säger ni?

…………………………………………………

Om någon är intresserad av att fördjupa sig kring det här med fotboll och socialism så rekommenderar jag följande lite gamla bloggartikel av Barney Ronay på The Guardian.

http://www.guardian.co.uk/football/2007/apr/25/sport.comment1

…………………………………………………

När var den senaste säsongen som samtliga klubbar i Premier League eller Englands högsta division avslutade säsongen med samma manager som de hade vid säsongens början? – undrar ni.

1965/66 svarar jag – med lite hjälp av (läs: ren stöld från) de som har bättre koll på sådant än jag.

:::

För guds skull, kära Arsenalfans, om ni tycker att jag provocerar, gå då inte in och läs ett av de senare bidragen på Who Ate All The Pies.

:::

Richard Keys och Andy Gray fick rätt snabbt nya jobb för övrigt – på TalkSport där de ska leda ett eget dagligt radiomagasin.

Be Champions!!

Peter Hyllman

Gästblogg: Linhem’s Football League Watch

It’s … Linhem’s Football League Watch!

Plymouth ligger som sagt rejält illa till men än så länge lever man.

Paradoxalt var de målrekord i Premier League denna helgen medan i League 2 gjordes de ynka 21 mål på tio matcher, alltså i den divisionen som jag skämtsamt brukar säga har en obligatorisk sjumålsmatch.

It’s a funny old game, PHy.

::::

Alan Irvine sparkad av Wednesday – efter jag hyllat deras värvningar – och Paul Fletcher på BBC förklarar varför det var ett oundvikligt beslut.

http://www.bbc.co.uk/blogs/paulfletcher/2011/02/alan_irvine.html#282946

Sheff Wed har därefter gjort klart med Gary ”The Ginger Mourinho” Megson kanske mest känd som Bolton manager men inte att glömma är att han gjorde WBA till de jojo-laget de är idag, från att nästan åka ur Championship.

Men Megson är ju typexemplet på en som fått en bra plats i karusellen för att han lyckats i en av sina åtta klubbar men i detta fallet var faktiskt Megson på väg mot en bra tid i Leicester innan han blev köpt av Bolton.

Leicesters dåvarande ordförande är nuvarande Wednesdayordföranden Milan Mandaric vilket så klart förklarar saken. Det faktum att Megson som en uttalat defensiv tränare kanske kan stabilisera svängiga Wednesday spelar också in och gör det till ett ganska rationellt beslut, åtminstone på kort sikt.

Brentford har i sin tur valt att sparka Andy Scott, managern som gjorde en mycket bra tid i klubben där han tog dem från botten av League 2 till att som nykomlingar sluta nia i fjol. Nu har de haft den klassiska tunga andra säsongen men jag tycker inte en 14:e plats är en tillräckligt dåliga placering.

Med tanke på att Brentford spelade delfinal i Football League Trophy igår/måndags så blir de hela ganska svårförståeligt.

…………………………………………………

STILL HAVEN’T FOUND WHAT HE WAS LOOKING FOR

Dagenham och Redbridge, den yngsta klubben i de engelska professionella ligasystemet (som spelat sig dit) och klubben som gjort sammanslagningar till en sport.

I begynnelsen var de Leytonstone, Ilford, Walthamstow och Dagenham, fyra klubbar från de östra utkanterna av London som i sig inte var helt misslyckade men de var svårt att var så många klubbar på en liten yta, som man delade med Leyton Orient och West Ham.

Men historien om Dag och Red är också historien om John Still, som spelare gjorde han 1 match för Leyton Orient men ansågs inte räcka till och började spela i amatör lag som Bishop’s Stortford, Ilford och Dagenham innan han fick lägga av p.g.a en besvärlig knäskada. Hans tränarkarriär började därför redan innan han hann fylla 30 i Leytonstone.

1979 med en ung John Still som manager slog Leytonstone sig ihop med Ilford och redan året efter vann man Isthmian League div. 1. Han vann även Isthmian League Premier vilket på den tiden inte garanterade uppflyttning, därefter hade han en kort sejour i Dartford innan han flyttade tillbaka till Leytonstone och Ilford.

Men återigen var hans tid där kortvarig då han i stället flyttade till Maidstone United som han hjälpte upp till Football League men flyttade för att han inte ville tvingas jobba som manager på heltid.

Flyttade därför tillbaka till Leytonstone och Ilford som efter ha slagits ihop med Walthamstow döpts om till Redbridge Forest. Redbridge tog han till Conference och väl där slog man sig samman med Dagenham och bildade den nuvarande klubben Dagenham och Redbridge efter säsongen 1991/92.

Han lämnade inför säsongen 1994/95 för att ta över Peterborough i andradivisionen som året innan nådde sin högsta placering någonsin (10a) men  stannade knappt två månader innan han via Lincoln City hamnade i Barnet som manager.

I Barnet började de bra då man nästan lyckade ta sig till dåvarande League 1 men sparkades snett uppåt efter en dålig säsong när man i stället tog in spelande managern Tony Cottee (som gjorde nio mål på 16 matcher) som inte lyckades bättre och försvann snabbt, Barnet med Still tillbaka på bänken lyckades dock inte hålla sig kvar i Football League.

Var gick John Still nu då? Mannen som vars karriär ännu inte varit i stiltje gick vände förstås hemåt till Dag och Red efter 10 år, som efter Still lämnat fallit ner i Isthmian League igen men när Still kom tillbaka var de återigen i Conference med den gamle före detta Chelsea-anfallaren Mark Stein (bror till Luton legenden Brian) som bäste målskytt.

Under den tiden hade också Dag och Reds målvakt Tony Roberts lyckats med bli den första (och hittills enda) målvakten som gjort ett spelmål i FA-cupen. Mer sensationellt kan var det säsongen innan då man lyckades hålla ett oavgjort borta mot PL-laget Charlton.

När Still var tillbaka tog de två år av hyfsade resultat i Conference innan Dag och Red med hjälp utav Phillip Bensons 28 mål äntligen nådde Football League.

Förutom att de som skulle lägga upp schemat för Premier League nu var tvungna att ta i beaktning att West Ham inte kunde spela på hemmaplan samtidigt som dem var de som för många andra ett stort steg för en liten flerkvartersklubb.

Första säsongen slutade följaktligen med en 20e plats med 7 poängs marginal till nedflyttningstrecket. Andra säsongen var man bara 1 poäng i från playoff spel men tredje gången gillt för Stills mannar som tog den sista playoffplatsen denna gången och i första semifinal matchen slog Morecambe på hemmaplan med rekordsiffrorna 6-0 vilket man följde upp med att förlora sig vidare med 2-1. Finalen vann med 3-2 efter att Rotherham två gånger om direkt kvitterat deras ledning före Jon Nurse avgjorde matchen.

Det betydde alltså att Dag och Red denna säsongen skulle spela i League 1 och hur har de gått?

Föga oväntat sålde man skyttekungen Phillip Benson till Charlton och ligaspelet har blivit lidande. Man ligger sist i tabellen med sex poäng upp till säker mark, man har förvisso på grund av snöovädret ett par matcher tillgodo men de mesta talar för att Dag och Red åker ner.

En spelare värd att nämna är dock fransmannen Romain Vincelot, en ytterback som i Dag och Red omskolats till innermittfältare där han denna säsongen gjort åtta ligamål. Han är lagets bästa målskytt vilket är talande för lagets problem att göra mål och avsaknad utav Phillip Benson.

…………………………………………………

THE CHAMPIONSHIP Double Impact

QPR inledde som ni vet omgången med en 1-0-seger trots numerärt underläge mot Reading men de lyckades inte rycka då Bellamy avgjorde South Wales-derbyt med ett välplacerat långskott, framspelad av den unge nygamle Aaron Ramsey.

Forest som är inne i en furiös form med sex raka ligavinster (och fortfarande obesegrade på hemmaplan) vill inte vara värre och avgjorde matchen mot Watford redan i första minuten när Marcus Tudgay gjort matchens enda mål.

Viktigast att påpeka är förstås att transferfönstrets bästa (dubbel)värvning i Championship (enligt mig) Matty Fryatt och Aaron McLean med sina fem mål tillsammans slog Scunthorpe på bortaplan.

På Turf Moor tog Burnley emot Norwich, matchkvaliteten var inte den högsta tack vare ösregn men en spännande match där Burnley trots Grant Holts träbens konstspark lyckades vinna med 2-1, det avgörande målet gjordes utav nyblivne U21-landslagsanfallaren Jay Rodriquez.

Tung start för Phil Brown vars Preston varit väldigt bleka de senaste matcherna, fyra förluster och två oavgjorda under sångfågeln Browns tid i klubben. Den här helgen förlorade man med hela 4-0 mot ett Bristol City som lämnat sina nedflyttningsbekymmer bakom sig.

Ipswich som fått en viss Jewell-effekt fortsätter hålla sig undan bottenstriden efter en komfortabel 3-0 seger mot Sheffield United, just nu talar en del för ett Steel City-derby nästa säsong, i League 1! Behöver jag ens nämna att Bullard varit väldigt viktig för Ipswich sedan han lånades in? Och Wickhams 3-0 mål skulle jag beskriva som en East Anglian Gambeta.

Rekommenderar att ni kollar målen i Leicester – Barnsley, Möcke bra som Svennis säkert konstaterade på bänken.

…………………………………………………

LEAGUE  1Surely his fathers son

Jag och flera andra har nästan väntat på att Brighton skulle tappa sin klara serieledning men de verkar uppenbarligen som att de är ”The real deal”. I helgen vände man ett 0-1 underläge till 4-1 innan Will Hoskins fick göra ett andra tröstmål för Bristol Rovers.

League 1 hade i skuggan av Newcastles rekordupphämtning sin egen 4-4 match mellan P’Boro och Southampton.

Saints inledde målskyttet när Richard Chaplow dök upp som en läskigt skallig gubben i lådan och petade in 1-0 på en retur. 2-0 kom till efter att supertalangen Alex Chamberlain ordnat en straff som Rickie Lambert satte kliniskt. Därefter gjorde yrvädret Craig Mackail-Smith 1-2 innan Craig Whelpdale fallnickade in kvitteringen, detta hände alltså under första halvlek.

Saints 3-2 gjordes på en – enligt mig – felaktigt dömd straff utav Lambert. Därefter gjorde man 4-2 efter en ”cheeky” hörnvariant utav Alex Chamberlain där han serverade Dean Hammond. Därefter valde domaren att kompensera för Saints straffar och Grant McCann slog enkelt in 3-4. Domaren fortsatte på den inslagna vägen med att blåsa straff när bollen sköts på Alex Chamberlains arm när han var vänd med ryggen mot bollen, 4-4 utav Lee Tomlin.

Brentford började sin nya Andy Scott-fria era med en stabil 2-0 seger hemma mot Plymouth, båda målen av den irrationelle yttern Myles Weston.

Svårt att vara konkret gällande lagens playoff chanser i League 1 där snöovädret ställt in många matcher men ingen tvekan om att Charlton är att räkna med, förvisso bara 1-0 mot ett svagt Yeovil men målet gjordes utav nyss värvade skyttekungen Bradley Wright-Phillips.

Gary Megson har en del att jobba på, förvisso fick man med sig ett oavgjort mot MK Dons efter mål av knäsvage Neil Mellor och Clinton Morrison men den nuvarande 12e platsen behöver förbättras.

…………………………………………………

LEAGUE 2Carry on Reffing

Som sagt, var det en ganska lugna omgång i LEAGUE 2 med ett par matcher inställda på grund av för mycket regn eller ”Waterlogged Pitch” som de så vackert heter.

Chesterfield fick celebert besök i form av flaggvifterskan Sian Massey som var tillbaka på plan igen efter sin omskrivna dagsresa tillbaka till 70-talet.

Matchen slutade likt fem av de andra nio matcherna oavgjort efter att Dean Smalley gjort 1-0 och 2-2 för Chesterfield. De andra passande namnet Tim Sills som är en nygammal publikfavorit i Aldershot gjorde deras 2 mål.

Om vi kollar hur det ser ut i botten ligger Stockport efter ännu en förlust sist på samma poäng som Burton men med – grasp thyself – åtta matcher mer spelade. Hypotetiskt sett så skulle Burton med lika många matcher spelade som Stockport kunna ligga på en 3e plats i ligan men sannolikt nog kommer våren bli intensiv för Burton men de har en god chans att undvika nerflyttning.

Toppmöte mellan Rotherham och Crewe där hemmalaget tog hem alla tre poängen, Adam Le Fondre gjorde självklart mål och Crewe halkade nu ner under playoffstrecket.

…………………………………………………

ÖVRIGT

Är Charlton managern Chris Powell för trevlig för att lyckas som manager? Med tanke på hur de gått för luftballonger som Graeme Souness, Glenn Hoddle och Paul Ince så vore det åtminstone trevligt med något annorlunda.

Mycket läsvärt inlägg om karaktärspelaren Ian Ashbees tid i Hull City.

Reading, ett trevligt lag som tålmodigt bygger billigt och eget

::::

Oxford och Cheltenham har kommit till LEAGUE 2 från olika håll

Norwich, skvalpar stabilt kring uppflyttningsstrecket medan mer omtalade grannen försöker hålla sig undan nerflyttning.

::::

Lag döpta efter områden som spelar på andra ställen är ett problem när man ska försöka hitta i London.

Dougie Freedman har uppenbarligen skällt ut Palace försvar till perfektion, 0 insläppta de senaste 7 hemmamatcherna.

Vilka QPR-spelare kommer följa med upp?

Jag håller inte riktigt med honom, tror Taarabt om han fortsätter få vara lagets Big Cheese att han håller, Routledge tycker jag inte riktigt fick chansen i Toon under hösten och så var inte de där riktigt QPRs bästa startelva.

Vad tror ni?

::::

Nykomlingarna Rochdale har gjort en bra säsong, stabil 10e plats som nykomling där Gary Jones – mallen för en nr 8 dynamo i de lägre divisionerna – har gjort hela 14 mål hittills!

Blackpool, snarare ett undantag än en regel vilket lag som Doncaster och Barnsley får erfara.

::::

The Langham Court är en av få svenska bloggar om The Football League (och brittisk fotboll överlag) som uppdateras dagligen och deras senaste reserapport är härlig läsning , Får se om man själv tar sig över för en match senare i vår.

En liten överraskning i senaste U-21 landslagets trupp var Burnleys Jay Rodriguez som ni kan läsa om här.

…………………………………………………

Det var allt för mig denna veckan, om ni har något att säga så är det bara att kommentera nedan eller så mailar ni mig.

Ni kan även följa mig på Twitter, nu bör länken fungera.

//Peter A Linhem

Peter Hyllman

Why Aye Man

[“The manager was furious, shouting, and there were things thrown. He kept the same team because he said it was up to us.”]

Cheik Tioté beskriver situationen i Newcastles omklädningsrum rätt precis kl 16:50 under lördagseftermiddagen.

En dryg kvart senare inträffar situationen som föranleder den största kollapsen i Premier Leagues historia.

[”He has taken a bad touch and I have to win it. If I don’t go for the ball my manager, team-mates and the fans are going to nail me. I went in one-footed to win the ball and I just don’t understand his reaction.”]

Joey Barton sammanfattar situationen från sitt perspektiv på fotbollsplanen.

Vad som hände därefter är ett stycke engelsk fotbollshistoria

:::

Joey Barton är inte ens Newcastles kapten. Men vi har sett liknande kaptensinsatser tidigare i engelsk fotboll.

Steven Gerrards mot Olympiakos, Milan och West Ham. Roy Keanes mot Juventus. John Terrys mot Barcelona. Bara för att nämna några.

Dessa spelare hyllas för dessa insatser och de lyfts fram som lysande exempel på deras storhet.

Sådan är inte Joey Bartons lott. Det var hans tackling som galvaniserade laget efter paus. Det var hans spel och intensitet som satte press på och sådde tvivel i Arsenals lag. Det var han som tog ansvaret och satte de båda straffarna.

Hade Joey Barton spelat för en av Englands stora klubbar så hade den här prestationen varit föremål för barder och sagoberättare som lustfyllt höjt upp honom i evig ära.

Men Joey Barton spelar inte för någon av Englands stora klubbar och gör det inte av tämligen goda skäl. Hans berättelse är som mest en Tom Bombadillsk bisats i den större sagan om de stora titlarna som dagens fotbollsskalder är så besatta av.

Då insatsen kom mot en av Englands stora klubbar så är det långt mer troligt att det är skurkrollen som är hans lott.

Joey Barton har levt med det dilemmat i hela sin fotbollskarriär. Delvis självförvållat, delvis en produkt av den engelska fotbollens informella klassystem.

Det går grovt sammanfattat ut på att veta sin plats. Joey Barton vet om sin plats. Han bryr sig bara inte.

Det är sådana spelare som gör engelsk fotboll så rolig och intressant – det är sådana spelare som gör att ett lag som Newcastle kan hämta upp fyra mål på ett lag som Arsenal.

:::

En spelare som Joey Barton görs naturligtvis lätt till en form av pantomimskurk av de som så vill. Han har gjort många väldigt korkade saker genom åren, han har gjort det svårt för sig själv.

Men det vore helt fel och djupt orättvist att bedöma allt han gör nu utifrån vad han har gjort förut.

Ingen människa och ingen fotbollsspelare är helt och hållet ond eller dålig – lika lite som någon är helt och hållet god. Alla har vi en gråskala inom oss.

Vad Joey Barton gjorde i lördags var engelsk fotbollspoesi. Likaväl som Barton häcklas när han gjort något dumt så bör också en sådan insats hyllas.

:::

Steve Marshall-Barnes.

En av de sorgliga skepnader som lämnade St James’ Park efter ungefär en halvtimme i lördags berättar hur han först tänkte och därefter upplevde det hela.

http://www.telegraph.co.uk/sport/football/teams/newcastle-united/8307185/Newcastle-v-Arsenal-by-half-time-it-was-all-too-much-so-I-walked-out-and-went-to-the-pub.-Then-we-scored-four.html

[“After Arsenal made it 4-0, the guy next to me, who I love to bits and is a proper Newcastle fan, started rabbiting on about Robin van Persie getting him points for his fantasy football team.”]

Jösses – jag hade nog brukat våld mot fanskapet.

…………………………………………………

Roy Hodgson och Sam Allardyce är favoriterna som lyfts fram till att ersätta Roberto Di Matteo som West Broms manager.

Det är ju inte så att man inte förstår hur West Broms styrelse tänker – nu är det dags att skippa finliret och börja parkera bussen, brunka och hänga oss kvar i Premier League med näbbar och klor.

Men man undrar ju onekligen hur West Broms styrelse tänker – är det här verkligen rätt tillfälle och rätt anledning att panikändra lagets hela spelsätt, inför viktiga matcher i bottenstriden, ett spelsätt som tog er upp till Premier League och som gett er en god chans att stanna kvar?

…………………………………………………

Richard Williams på The Guardian menar efter gårdagens match att Fernando Torres gjorde den sämsta debuten för en dyr Chelseaanfallare sedan Chris Sutton anlände för en rekordsumma 1999.

A bit harsh maybe.

Men jämförelsen är ju intressant. Chris Sutton som gjorde så många mål för Blackburn Rovers i mitten av 1990-talet men vars målskörd sinade fullständigt när han anlände till Chelsea.

…………………………………………………

James Corrigan på The Independent skriver underhållande om spelare som svär och beter sig illa mot domare och hur han tycker att domarna borde börja svära tillbaka på spelarna.

http://www.independent.co.uk/sport/football/news-and-comment/james-corrigan-a-dissenting-view-how-about-referees-start-swearing-back-at-mouthy-players-2206414.html

…………………………………………………

Den redan uppskjutna matchen Chelsea vs Man Utd som är tänkt att spelas den 1:a mars riskerar att skjutas upp igen på grund av Chelseas FA-cupomspel mot Everton – vilket kan betyda att lagen får mötas två gånger i ligan i maj.

http://www.telegraph.co.uk/sport/football/teams/chelsea/8294042/Chelsea-fixture-crisis-could-force-them-to-play-Manchester-United-in-Premier-League-double-header.html

Om FA-cupomspelet mellan Chelsea och Everton spelas under den ordinarie cuphelgen den 19-20:e februari så kommer Chelsea, om de vinner, möta Reading i den femte omgången den 1:a eller 2:a mars. I så fall skjuts Chelsea vs Man Utd upp.

Det finns dock förhoppningar om att Chelsea vs Everton ska kunna spelas tisdagen den 14:e februari istället – men där är ännu inget klart.

Formalia möjligen – men det kan ju onekligen krydda till ligasituationen lite med ett dubbelmöte mellan Chelsea och Man Utd i maj.

…………………………………………………

Efter den här omtumlande ligahelgen är det nästan skönt att få vila upp sig lite och inte ha några matcher mitt i veckan.

Be Champions!!

Peter Hyllman

Clear Eyes, Full Hearts, Can’t Lose

Liverpool har historia, Chelsea har en framtid.

Ungefär så sa Fernando Torres inför söndagskvällens match på Stamford Bridge mellan sin nya klubb Chelsea och sin gamla klubb Liverpool.

Ett par timmar gav Liverpool honom och Chelsea en svidande lektion i att fotboll spelas i nutid.

http://www.telegraph.co.uk/sport/football/competitions/premier-league/7944007/Chelsea-0-Liverpool-1-match-report.html

:::

På planen spelade Liverpool för lagets stolthet mot den klubb som genom sitt köp av Torres utmanat deras ställning i Englands fotbollshierarki.

Deras ögon var öppna, deras hjärtan var fulla – de kunde inte förlora.

Spelarna låg rätt i sina positioner och fattade oftast korrekta beslut, de täckte upp för varandra när någon inte fattade korrekta beslut, de kämpade, de slet och framför allt trodde de att det var möjligt.

Vill man hitta den stora skillnaden mellan Liverpool med Kenny Dalglish och Liverpool utan Kenny Dalglish så får man nog leta där.

Liverpool med Kenny Dalglish tror att det är möjligt.

I och med segern går Liverpool upp på sjätte plats i tabellen – sex poäng från Champions League-spel.

Surely not.

Why not? – frågar förmodligen King Kenny Dalglish.

:::

Chelsea å sin sida hade en jättechans att följa upp sin titelutmaning på transfermarknaden med en seger på fotbollsplanen.

Särskilt som såväl Arsenal som Man Utd spektakulärt tappat poäng dagen innan.

Men allt prat blev inte mer än prat – och på planen såg det stelt och orörligt ut, den riktiga glöden saknades där.

Kanske tog de ut segern i förhand – men med sådana här prestationer vinner man inga matcher i Premier League.

Och med ett sådant försvar som Chelsea visar upp i match efter match så vinner man ingen liga. Missförståndet vid Raul Meireles mål var uppseendeväckande sig, desto värre som det inte var första gången i matchen.

Tidigare har försvarsbristerna kompenserats av ett potent anfallsspel. Så inte idag.

Redan dagen efter transferfönstrets stängande och då köpet av Torres stod klart sa jag att Chelseas problem med anfallsspelet inte hade något med kvaliteten på deras anfallsspelare att göra.

Det var ett problem relaterat till mittfältet.

Den här matchen illustrerade just detta – och behovet av att spela den dyrt inköpte Torres och då placera Malouda på bänken tror jag bara accentuerar det hela.

:::

Raul Meireles förresten – hur mycket kulthjälte börjar han bli längs med Anfield Road?

:::

Fyra saker tycker Dominic Fifield att vi lärt oss från den här matchen:

http://www.guardian.co.uk/football/blog/2011/feb/06/premier-league-chelsea-liverpool

…………………………………………………

Birmingham tog tidigare idag en livsviktig seger på bortaplan mot West Ham efter ett mål av den långe – Nikola Zigic.

http://www.guardian.co.uk/football/2011/feb/06/west-ham-united-birmingham-city-premier-league

Zigic värvades för £6m i somras från Valencia och det här var hans sjätte mål för säsongen. Rätt dyrt per mål – men det här målet kan som artikeln säger ha varit priceless.

…………………………………………………

Under söndagen valde också West Broms styrelse, med ordförande Jeremy Peace i spetsen, att avlägsna Roberto Di Matteo från posten som klubbens manager.

http://www.guardian.co.uk/football/2011/feb/06/roberto-di-matteo-west-brom

West Brom har förlorat sju av sina nio senaste ligamatcher, 13 av sina senaste 18 matcher i alla tävlingar – och man ligger just nu på 16:e plats, två poäng från jumboplatsen.

Det är svårt att se som något annat en standardmässig panikåtgärd från ägarna.

Beslutet kommer precis inför två livsviktiga möten med två andra klubbar runt nedflyttningsstrecket – West Ham och Wolves.

Jag kan inte tänka mig att det här hjälper lagets förberedelser.

Michael Appleton, West Broms tidigare first team coach, tar över som ställföreträdande manager till dess att en ny manager utsetts.

…………………………………………………

Först Neil Young (fotbollsspelaren), nu Gary Moore (musikern) – inom loppet av en knapp vecka har båda gått bort.

Tragik.

Be Champions!!

Peter Hyllman

Flippin’ Heck

Vilken fantastisk fotbollslördag!

Rent supportermässigt smärtade naturligtvis gårdagen för mig men som fotbollälskare är det naturligtvis stolthet och glädje som följer på den.

Det är sällan man får uppleva sådan glöd, sådan kämparanda och sådan dramatik.

:::

41 mål under en och samma fotbollslördag. Det har inte hänt sedan 1993.

:::

Aldrig tidigare under Premier Leagues historia har ett lag hämtat upp ett 0-4-underläge.

Det gjorde Newcastle igår.

:::

Steve Harper – Fabricio Coloccini, Jose Sanchez Enrique, Mike Williamson, Danny Simpson – Kevin Nolan, Joey Barton, Jonas Gutierrez, Cheik Ismael Tioté – Peter Lovenkrands, Leon Best

Med Nile Ranger och Danny Guthrie som inkommande avbytare.

De svarade igår eftermiddag inte bara för ett stycke Premier League-historia utan framför allt för ett stort stycke modern Toon-historia.

De var utspelade och värdelösa i en hel första halvlek. Delar av publiken hade börjat lämna St James’ Park redan efter en halvtimme.

Och hur måste de känna sig idag?

:::

Vad som sades i Newcastles omklädningsrum under halvtid vet vi inte ännu och vi får kanske aldrig riktigt veta.

Men det var ett nytt Newcastle som kom ut till andra halvlek. De spelade framför allt för sin egen och för supportrarnas stolthet.

Och javisst, självklart gick de in med målsättningen att med fysiskt spel få Arsenal ur balans tidigt i andra halvlek.

Det ingår i spelet och det är något som Arsenal måste ha varit beredda på.

Men fällan slog igen och det var Abou Diaby som föll i den i ett utbrott av kombinerad ilska och dumhet.

http://www.guardian.co.uk/football/2011/feb/05/newcastle-united-arsenal-premier-league

:::

Men det var ett jättearbete kvar och Arsenal ska naturligtvis inte tappa en fyramålsledning ens om de får tre spelare utvisade.

Joey Barton reducerade på straff, publiken vrålade fram spelarna och laget tittade aldrig bakåt en gång till under matchen.

Veckan som började med att de förlorade hemmasonen Andy Carroll till Liverpool slutade med en demonstration av stolthet och styrka – Toon Stands United!

…………………………………………………

Stolthet var också något som Wolves visade upp på Molineux när de blev det första laget att göra det som inget annat lag den här säsongen mäktat med.

De slog Man Utd.

http://www.guardian.co.uk/football/2011/feb/05/wolves-manchester-united-premier-league

Det var inte bara att de vann utan hur de vann. De spelade med en glädje och en kämpaanda och de krigade helt enkelt ned Man Utd.

Ronald Zubar – katastrofal i veckan mot Bolton – var helt outstanding för Wolves, och i mina ögon personifierade han hela Wolves insats.

Wolves är tunga att möta på sin hemmaplan. Den här säsongen har de nu slagit Man Utd, Chelsea och Man City på Molineux.

Trots detta ligger de fortfarande sist i tabellen. Mick McCarthy hade sin syn på varför:

”Because we were bobbins against West Ham, Wigan, Bolton and Blackpool. It’s all right lounging and basking in the sun after beating Man United, but we have to do it to other teams and make sure we stay up.”

…………………………………………………

DRAMAS

Mitt i all storlagsdramatik så utspelades också fotbollsdramer på andra håll.

Dock inte på Eastlands där födelsedagsbarnet Carlos Tevez firade med att stänka in ett hat-trick mot West Brom – varav två på straff.

http://www.guardian.co.uk/football/2011/feb/05/manchester-city-west-bromwich-albion-premier-league

[“This was a welcome to Manchester that West Bromwich Albion are already trying to forget. Roberto Mancini’s cadre lit up Eastlands as £350m-plus of thoroughbred playing personnel ought to and the chief host-from-hell was Carlos Tevez.”]

:::

Publiken på White Hart Lane såg ut att få nöja sig med ett oavgjort resultat hemma mot Bolton – men Niko Kranjcar ville annat på Fergietime och dundersköt in 2-1.

http://www.guardian.co.uk/football/2011/feb/05/tottenham-hotspur-bolton-wanderers-premier-league

[“Bolton, despite losing their past five away league matches, arrived intent on attacking rather than containing and that made for an open, madcap contest.”]

:::

Det var shoot-out på Goodison Park när Blackpool gästade Everton. Skillnaden mellan lagen var i slutänden Louis Saha – som nätade fyra mål i Evertons 5-3-viktoria.

http://www.guardian.co.uk/football/2011/feb/05/everton-blackpool-premier-league-football

[“Come the final whistle it was uncertain which was harder to remember: the last time an Everton player scored four goals at Goodison Park or the fact David Moyes had spent this week surrounded by rumours that he might walk away from his post. Buffeted by the jubilant roar of the home crowd, and with heads still spinning from six second-half goals, it was difficult to think clearly about anything. At least Louis Saha could grip the match ball to steady himself.”]

:::

Wigan och Blackburn hade en egen privat uppgörelse på DW Stadium som Wigan till sist vann med 4-3 efter bland annat två mål av James McCarthy.

http://www.guardian.co.uk/football/2011/feb/05/wigan-athletic-blackburn-rovers-premier-league

[“Wigan produced a goal flood on a quagmire of a DW Stadium pitch to clamber out of the relegation zone. After a season-long drought, Roberto Martínez’s team reached saturation point in the sodden conditions.”]

:::

Aston Villa och Fulham – ett möte mellan två lag som precis börjat hitta sin form – slutade till sist 2-2 efter tre mål under andra halvlek. Ett resultat som Fulham rimligtvis är mest nöjda med.

http://www.guardian.co.uk/football/2011/feb/05/aston-villa-fulham-premier-league

[”A game that fizzled and sputtered without ever really catching fire somehow produced four goals, three in the second half, as Aston Villa and Fulham belatedly sought something more than the point that leaves both still warily paddling above the relegation spots.”]

:::

Som om inte det var nog så inleddes dagen med ett riktigt fyrverkeri mellan Stoke och Sunderland. Sunderland tog ledningen två gånger om i början av respektive halvlek.

Men tre fasta situationer såg Stoke göra tre mål – och Robert Huth vände matchen med två mål under de sista tio minuterna.

http://www.guardian.co.uk/football/2011/feb/05/stoke-city-sunderland-premier-league

[“A last-minute goal from Robert Huth, his second of the game, and one from John Carew on his home debut, gave Stoke a win they just about deserved for their determination, if not the quality of their football.”]

…………………………………………………

EULOGIES

…gave Stoke a win they just about deserved for their determination, if not the quality of the football.

När Arsenal spelare, ledare och supportrar kritiserar lag som Stoke och tycker att de ”inte spelar fotboll” så bör de kanske istället eller åtminstone också fråga sig vad de har att lära av lag som Stoke.

Just det här skulle jag säga. Sheer determination. Pure and simple.

För det var vad som saknades igår. Det var vad som gjorde att man som första lag i Premier League-historien tappade ett 4-0-överläge.

Det går att skylla på domare Phil Dowd till dess rösten tar slut. Kanske borde Barton ha visats ut, den andra straffen var soft. Men domarinsatsen ingår i spelet och det är något ett topplag måste kunna hantera.

Blickarna måste riktas inåt. Laget får inte falla ihop på det där viset, inte ens med en spelare utvisad. Inte ens med tre-fyra spelare utvisade.

En spelare får inte ta en utvisning på det sätt som Abou Diaby gjorde igår – men laget får inte reagera på det sätt det gjorde.

Det här är ett resultat så demoraliserande och nedbrytande att det riskerar fallera hela Arsenals säsong – trots att man alltså tog in en poäng på Man Utd igår.

Beslutsamhet, övertygelse, självförtroende – allt det här föll i spillror på St James’ Park igår kväll. Ska Arsenals ligasäsong kunna räddas så måste bitarna plockas upp illa kvickt.

http://www.telegraph.co.uk/sport/football/teams/arsenal/8306709/Arsenal-manager-Arsene-Wenger-fears-clubs-meltdown-against-Newcastle-will-leave-irreparable-scars.html

:::

Man Utd har också ett jobb framför sig.

För första gången den här säsongen förlorade laget – och det riskerar så klart vara en törn för självförtroendet hos en del spelare som kanske började se sig som oslagbara.

Men förlusten var mer utav en dag på jobbet och med ett derby som nästa match så lär inte laddningen bli några större problem.

Själv har jag på senare tid sett vissa paralleller med våren 2009.

Man Utd hade då seglat upp i en tung serieledning över sina närmaste konkurrenter, där fanns en air av oslagbarhet runt laget, man vann matcher ofta med ren beslutsamhet, man spelade inte särskilt bra – tvärtom så spelade man faktiskt rätt dåligt under de senaste matcherna –

Sedan kom hemmamatchen mot Liverpool. Det pratades om att ”oavgjort räckte”, där fanns en bekvämlighet och en liknöjdhet runt laget. Det gick som det gick.

Nu kom uppvaknandet innan hemmamatchen mot Man City.

Jag är inte säker på att det var en dålig grej – för Man Utd.

…………………………………………………

SUNDAY

Dagens tidiga match blir en repris på Ligacupsemifinalen när West Ham tar emot Birmingham – två nedflyttningskandidater och med andra ord en rejäl sexpoängsmatch.

Dessutom har vi naturligtvis både Old Firm och ett Walesderby mellan Swansea och Cardiff på programmet idag.

:::

Men dagens tyngsta match – åtminstone sett med engelska ögon – är så klart den mellan Chelsea och Liverpool.

http://www.telegraph.co.uk/sport/football/competitions/premier-league/7944005/Chelsea-v-Liverpool-match-preview.html

Det är en match med stor betydelse för poäng och tabellposition – men det här är framför allt en match som handlar om stolthet.

Under veckan som gått har Chelsea sänt en tydlig signal till Liverpool och omvärlden om vilken av de två klubbarna som är den stora fisken i Premier League-dammen – åtminstone sett till spelarvärvningar och titelaspirationer.

Fernando Torres egna uttalanden i frågan har inte precis dämpat den brasan.

http://www.telegraph.co.uk/sport/football/teams/chelsea/8305965/Chelsea-v-Liverpool-silver-not-gold-is-the-real-reason-for-Fernando-Torress-acrimonious-move.html

Liverpool beger sig nu till Stamford Bridge med målsättningen att visa att det inte är fullt så enkelt – och för att hämnas en oförrätt.

Kenny Dalglish lär inte ha några problem att komma på vad han ska säga i omklädningsrummet inför match.

:::

Den som vill läsa lite historia runt det här mötet kan läsa The Guardians alltid lika intressanta Joy of Six-bidrag på temat:

http://www.guardian.co.uk/sport/blog/2011/feb/04/joy-of-six-chelsea-liverpool

:::

Mycket har naturligtvis gjorts kring Fernando Torres deltagande i den här matchen.

Själv är jag inte ens säker på att han får spela. Jag blir åtminstone förvånad om han spelar från start.

Chelseas försvar kan däremot vara rätt säkra på en sak. Luis Suarez kommer helt klart att spela.

:::

Fernando Torres senaste utspel i frågan runt sin övergång till en av Liverpools största rivaler och fiender handlar om att han blev ”bortkörd från klubben på grund av brutna löften” – och där han spelar det väldigt välbekanta kortet att lägga skulden på de tidigare ägarna och för all del också på Roy Hodgson.

http://www.telegraph.co.uk/sport/football/teams/liverpool/8304332/Fernando-Torres-driven-from-Liverpool-by-broken-promises.html

Jag kan inte föreställa mig att någon tar det där med ”bortkörd” på allvar.

Och oavsett hur illa man än tycker om Liverpools tidigare ägare eller hur sopig man än tyckte Roy Hodgson var – så kan jag inte föreställa mig att man ser igenom det billiga knepet.

Det som stör mig mest är nog att Torres och hans publicist på fullt allvar verkar tro att fotbollssupportrar är så dumma.

…………………………………………………

En sak är i alla fall säker – gårdagen bekräftade hur som helst varför engelsk fotboll är så fantastisk.

En del saker vi såg igår är jag inte säker på att vi hade kunnat få se på så många andra ställen, om något.

Till och med Cantona kan ta fel.

Be Champions!!

Peter Hyllman

The Show Goes On

Newcastle och Arsenal möts i eftermiddag på St James’ Park för tredje gången den här säsongen.

Hemmaplan har hittills inte varit någon fördel – Arsenal vann med 4-0 på St James’ Park i Ligacupen och Newcastle skrällde och vann med 1-0 på The Emirates.

Då var det Andy Carroll som gjorde målet för Newcastle – men vem ska göra målen för Newcastle nu?

Shola Ameobi är dessutom borta på grund av en käkfraktur.

Kanske Kevin Nolan säger någon – som trots allt är lagets främste målskytt. Men kan han komma fram till lika många chanser utan Carroll som håller uppe bollen i anfallet?

Kanske är det fasta situationer som är Newcastles främsta vapen mot ett titeljagande Arsenal – som har gjort minst antal mål på fasta situationer men släppt in flest.

Det är hur som helst en match från vilken jag har svårt att se Newcastle få med sig en enda poäng.

Men Cheick Tioté, Newcastles härligt dynamiske mittfältare, har en mer positiv syn på det hela än jag:

http://www.independent.co.uk/news/people/profiles/cheick-tiot-the-players-who-come-in-are-capable-ndash-well-cope-2204953.html

:::

Men det stora frågetecknet är så klart om det är möjligt att ta sig igenom den här matchen (eller för all del dagen) utan att kommentarsfältet svämmar över med klagomål på domare, motståndare och fans moster.

Ska vi göra ett allvarligt försök?

…………………………………………………

Roberto Mancini efterlyser lite lustigt en tillbakagång till ett tråkigt spel för Man City i syfte att få laget att sluta släppa in mål – den senaste nollan hölls borta mot Arsenal i januari.

http://www.guardian.co.uk/football/2011/feb/04/roberto-mancini-manchester-city

Det normala brukar annars vara att en manager efterlyser en tillbakagång till ett bra spel.

Jag skulle dessutom gissa att grundproblemet varit just det – att Man City inte spelat så bra defensivt som de kunnat, inte att de spelat ”roligt”.

Men kommentarerna kommer så klart en stabil vecka innan bortaderbyt mot Man Utd – de ska förmodligen betraktas som fällda i förebyggande syfte.

…………………………………………………

30

Är antalet ytterligare poäng som Sir Alex Ferguson tror Man Utd behöver för att vinna ligan den här säsongen.

http://www.telegraph.co.uk/sport/football/teams/manchester-united/8303951/Manchester-United-need-another-30-points-to-become-champions-says-manager-Sir-Alex-Ferguson.html

Man Utd har hittills den här säsongen tagit 2,25 poäng per match och håller de fast vid den nivån så kommer de klara det målet.

Men de återstående 14 matcherna bjuder också på i genomsnitt lite hårdare motstånd än de första 24.

Ferguson håller i alla fall ögonen på det enda som faktiskt är viktigt – att vinna ligan.

…………………………………………………

Jag tycker Dominic Fifield sammanfattar hela den här Fabregas-soppan rätt bra, och det går naturligtvis att fundera över varför den här typen av incidenter händer honom allt oftare på senare tid.

http://www.guardian.co.uk/football/blog/2011/feb/03/cesc-fabregas-arsenal-reputation

Något verkar i alla fall störa honom. Den senaste röran har lett till ett mindre ordkrig mellan Arsene Wenger och David Moyes.

Och självklart har han sagt något och sagt något dumt – annars hade hans egna uttalanden i efterhand låtit betydligt annorlunda.

:::

Lördagens stora The Guardian-intervju är gjord av David Hytner och med Arsenals unge målvakt Wojciech Szczesny.

http://www.guardian.co.uk/football/2011/feb/04/arsenal-wojciech-szczesny

Helt klart väldigt roligt att hans far har slagit Roberto Mancini i ansiktet under en kvartsfinal i Cupvinnarcupen. Ofattbart hur man kan bli utvisad för något sådant.

:::

Arsene Wenger kommenterar klubbens utvecklingsfilosofi i relation till den gångna veckans köpfrossa i Premier League.

http://www.telegraph.co.uk/sport/football/teams/arsenal/8304626/Arsene-Wenger-stands-by-Arsenals-policy-of-producing-their-own-players-despite-rivals-spending-spree.html

Och läs därefter, för en stark och rätt skön kontrast, den här artikeln där Harry Redknapp sammanfattar transferfönstret.

http://www.telegraph.co.uk/sport/football/teams/tottenham-hotspur/8304394/Harry-Redknapp-rues-missed-opportunities-to-bolster-Tottenham-squad-in-January-transfer-window.html

Apropå vad jag skrev i min ”Jag är nyfiken – Tottenham”-blogg om de stora skillnaderna i de båda klubbarnas respektive klubbkultur och managementfilosofi.

…………………………………………………

Och i The Championship så svarade i går kväll Queens Park Rangers för en mästarinsats och tog ett stort steg mot uppflyttning till Premier League genom att med bara tio man kvar på planen vinna med 1-0 borta mot Reading.

http://www.independent.co.uk/sport/football/football-league/qprrsquos-lsquoheroicrsquo-10-men-defy-the-odds-to-triumph-2205067.html

Neil Warnock var tydligen mer galen än vanligt på sidlinjen.

Men låt oss säga att han inte riktigt delade domarens uppfattning att Hogan Ephraim skulle visas ut i 42:a minuten och att han lugnt och sakligt framförde den uppfattningen till Herr Fjärdedomare.

Men Wayne Routledges vinstmål i den 82:a minuten gav QPR segern – vilket lån det har visat sig vara.

Jag tror vi får se ännu en stor managerprofil i Premier League nästa säsong.

…………………………………………………

Amatörgänget Crawley Town har åkt iväg på en femdagars semesterresa till Portugal som uppladdning inför deras tunga cupmöte på Old Trafford mot Man Utd.

Ännu ett tecken på en förändrad fotbollsvärld.

Hur kommer det sig att Fotbollskanalen inte skickar iväg mig på några dagars semester i Portugal?

Håhåjaja.

Be Champions!!

Peter Hyllman

Twits

På ytan framstår det ju som en härlig uppfinning.

Det har varit en tilltagande tendens att fotbollsnyheter alltmer avslöjas först på allas nya favoritmedia: Twitter. TV och tidningar dröjer ofta minst en timme längre innan de hakar på en ny story. Vi får veta allt vi behöver veta från lokala journalister, klubbrepresentanter eller till och med fans som eventuellt har bättre koll än genomsnittet.

Vi får veta vad som hänt sekunder efter att det hänt. Vi får det rätt ner i vår handflata och vi får det 24 timmar om dygnet. Vilken härlig ny teknik att leka med.

Men sedan inträffade något märkligt. Den intelligensbefriade idiotin bubblade än en gång upp till ytan. Sportjournalisterna, vår tids orakel som vi följer för att få en inblick i vad som sker inom fotbollen, började få för sig att via Twitter delge oss sina åsikter om vad som händer inom fotbollen.

Men dessa åsikter bemöts inte med väl underbyggda argument från världens alla Twitterföljare. Istället bemöts dessa åsikter, och ibland även fakta, med hån, förolämpningar och verbala hot.

:::

Ett tämligen oskyldigt exempel var när Ian Prior, Sports Editor på The Guardian, hade ryggraden att säga att något ”big, and I mean big” var på väg att avslöjas på tidningens website. Mitt under transferfönstret så fick det hela den samlade fotbollsvärlden att gå bananas.

Spekulationerna var vilda. Hade Fergie gått i pension? Hade Torres lämnat Anfield? Nej, det visade sig att Inter var typ intresserade av att köpa Gareth Bale i sommar. Kanske.

Raseriet visste inga gränser. Hur hade han mage att inte mata oss med världsomvälvande nyheter?! Hånet sköljde över honom. En del retade honom mer godhjärtat. Sedan kom hatet och idiotparaden.

”Unfollow Prior” blev till en kampanj. Kommentarsfältet på artikeln gick via vanliga ”fuck offs” till rena hot. Allt för att ha postat ett tämligen vagt transferrykte på sin egen sajt under ett transferfönster fyllt med vaga transferrykten.

:::

Dan Levene, som skriver för Chronicle i västra London, skulle kunna tycka att Prior kom lätt undan. Prior var på sitt sätt sin egen olyckas arkitekt genom att först bygga upp sin egen twitterhype av personliga karriärskäl. Levene fann sig snarare mitt i en blå och röd korseld.

Levene var korkad nog att våga antyda på sin Twitter att Fernando Torres faktiskt ville flytta till Chelsea. Det ledde till flera dagars oavbrutet hån från ett icke ringa antal Liverpoolsupportrar. Efter att ha tagit emot den salvan svarade Levene med ett förvisso olyckligt men förståeligt skämt på bekant och stereotypt tema: ”I’m trending in Liverpool, I hope I locked the house before leaving home!

Vissa finner det lite roligt, andra stötande. Levene själv hade nog tagit tillbaka kommentaren om han visste vad som väntade. Hot om misshandel, död, sexuella angrepp på hans fru, hela menyn till rent sjukliga nivåer.

Tony Barret, The Times Liverpoolkorrespondent, som sannolikt själv fått utstå ett och annat hårt ord, spred Levenes konto till sina följare och eldade på massorna, bland annat genom att mycket innovativt kalla honom för en ”knobhead”.

Det här var alltså någon vecka innan Fernando Torres faktiskt lämnade Liverpool för Chelsea.

:::

Matt Law på Daily Express slapp de värsta av dödshoten när han antydde att Cesc Fabregas, som många har påpekat, är en måltavla för kritik på grund av sitt beteende mot domare den sista tiden.

Laws artikel är inte någon blogg, personlig krönika eller ett annat åsiktsdokument. Det är en blandning av fakta och funderingar från andra baserad på Fabregas agerande den senaste tiden. Artikeln som sådan fokuserar till stor del på Fabregas egna ord, postade på Arsenals egen website.

Många av er kan gissa resten av historien. Law anklagades för att bedriva en ”häxjakt” (det är för övrigt intressant att Wenger nu använder just det ordet) mot Fabregas.

Några menade att han bara skrev en sådan artikel för att Fabregas inte var engelsman, trots att Law skrev en exakt motsvarande artikel om Wayne Rooney och hans beteende mindre än sex månader tidigare. En klok själ valde att bara posta ”moron” som var om och om igen.

:::

Den gemensamma nämnaren för dessa löjeväckande överreaktioner mot journalister för att de vågar bete sig som journalister är följande: De kommer samtliga från fotbollsfans, som är arga och upprörda över något verkligt eller inbillat negativt som sagts om deras klubbar.

Där finns ingen rimlighet eller logik – bara ett idiotiskt stambeteende som alldeles för ofta snurrar ned till hån och verbala hot. Allt från personer som oroväckande nog väljer att följa personer de tydligen känner sådant förakt för, förmodligen i någon perverterad förhoppning om att bli upprörd och få ett tillfälle att spy sin galla.

Där finns ingen källkritik eller sunt förnuft – varenda tänkbart litet rykte snurrar runt och ges sitt eget liv av fotbollsfans som tror vad de vill tro, och gränsen mellan dikt och verklighet löses upp alltmer. Vad spelare eller andra partiska aktörer säger tas på face-value och framställs som sanning.

Det är det som är journalisters uppgift och det är därför vi behöver dem. De kan sålla i myllan, värdera och källgranska uttalanden som görs och ge oss en rimlig tolkning om hur de ska förstås – såväl i sig själva som i ett större sammanhang.

De utgör en ovärderlig del av fotbollens värdekedja – en mediator som möjliggör rationellt samtal om fotboll och inte enbart partisanska känsloyttringar.

Det är kombinationen av detta journalistiska perspektiv med den stora tillgång till information och åsikter som vi får genom Twitter, Facebook och andra sociala medier som skänker mångfald till vårt samtal och våra upplevelser av fotboll.

Det är synd att det så ofta bemöts av enfald.

…………………………………………………

Cancer har tagit Neil Young – en av Man Citys stora hjältar från 1960- och 1970-talen:

http://www.guardian.co.uk/football/2011/feb/03/neil-young-manchester-city-died

Neil Young gjorde två mål när Man City slog Newcastle med 4-3 i slutet av 1967/68 års säsong och säkrade ligatiteln – Man Citys senaste ligatitel och mitt framför näsan på sina lokalrivaler.

Han gjorde också det första målet och slog den avgörande straffen i Cupvinnarcupfinalen mot Gornik Sabrsze två år senare.

…………………………………………………

Två rivaler – Martin Keown och Jamie Redknapp – berättar om sina personliga intryck av Gary Neville.

http://www.dailymail.co.uk/sport/football/article-1353437/So-Gary-Neville-really-like.html

…………………………………………………

Sheffield Wednesday har sparkat sin manager Alan Irvine efter bara ett år på Hillsborough.

http://www.independent.co.uk/sport/football/football-league/sheffield-wednesday-sack-manager-alan-irvine-2202987.html

Wednesday har inte vunnit på sex matcher, och styrelsen fick nog efter tisdagens förlust mot Peterborough som lämnar klubben på 12:e plats i League 1 – åtta poäng från en playoff-plats.

…………………………………………………

Helgens största och mest intressanta match är Chelsea vs Liverpool på söndag – både på gund av dess betydelse för toppstriden men också dess silly-bakgrund.

Den matchen avslutar en förhållandevis anonym omgång utan några riktiga profilmöten – men eftersom det är ligaspel så förblir den naturligtvis betydelsefull oavsett.

Be Champions!!

Peter Hyllman

New Red & Red Nev

Drömdebut på Anfield för Luis Suarez – som fick en öronbedövande mottagning av sina nya supportrar.

Okej, målet kanske i slutänden skrivs som ett självmål – men det var tveklöst ändå han som ”gjorde” det.

I slutänden avfärdades Stoke tämligen bekvämt med 2-0 på hemmaplan.

Och matchen var något av en bekräftelse på mina misstankar. Att med Torres ut och nya spelare in så kanske Liverpool äntligen kan få en nystart och börja om med färska kort.

Den röta som infekterat klubben i samband med Hicks och Gilletts ägarskap försvann inte av sig själv. Den satt kvar i Torres och omöjliggjorde för laget som helhet att tillfriskna.

Och för att få en blomma att växa och frodas så måste man ibland knipsa bort sjuka och döda knoppar och kvistar.

http://www.guardian.co.uk/football/blog/2011/feb/02/kenny-dalglish-liverpool-luis-suarez

:::

Samtidigt så tvärdog Man Citys eventuella förhoppningar om ligatiteln på en undermålig fotbollsplan i Birmingham.

http://www.guardian.co.uk/football/2011/feb/02/birmingham-city-manchester-city-premier-league

Och bakifrån närmar sig Tottenham.

:::

Enorm sexpoängare för West Ham borta mot Blackpool med mål av Obinna och nyförvärvet Robbie Keane.

Matchen slutade 1-3 och Blackpool ser ut att ha riktiga problem just nu.

Nedflyttningsstriden hettar till – själv tror jag det står mellan Wolves, Wigan, Birmingham, West Ham och Blackpool vilka tre lag som åker ned i The Championship.

…………………………………………………

GARY NEVILLE, RED LEGEND 1991-2011

Åtta Premier League-titlar, en Champions League-titel, tre FA-cuptitlar, två Ligacuptitlar och två VM-titlar för klubblag. 85 landskamper, den mest landslagsmeriterade högerbacken i Englands historia.

Det är meriter som placerar alla andra fotbollsspelare i England (utom två) så långt efter honom att de är fullständigt osynliga i backspegeln. Men det är inte främst titlarna som definierar Gary Nevilles spelarkarriär för Man Utd.

Han var aldrig den mest naturligt begåvade fotbollsspelaren – det är han den förste att medge, kort före hans manager under hela sin professionella seniorkarriär.

Andra egenskaper definierar honom. En enorm kämpaglöd, en ständig vilja att bli bättre, principfasthet, lojalitet med den egna klubben och dess supportrar – han är själv en av dem.

Det har gjort honom älskad av sina egna och hatad av många andra. Det är en typ av spelare som polariserar – som väcker känslor. På gott och på ont.

Men Gary Neville som fotbollsspelare måste respekteras av samtliga. Det är spelare med den attityden, med den lojaliteten och det engagemanget som gör fotbollen bättre.

Det kommer en dag, den är snart här, när sådana här spelare inte längre finns på fotbollens högsta nivåer. Då kommer vi alla att sakna en spelare som Gary Neville.

Neville går nu vidare i livet och ser ut att bli en studioexpert i TV. Det passar honom väl. Han har åsikter, han är inte rädd för att uttrycka dem, och han klarar av att formulera dem väl.

Alan Hansen gör bäst i att se upp – en av ”kidsen” är på väg att täppa till truten på honom också i TV-rutan och inte bara på fotbollsplanen.

http://www.independent.co.uk/sport/football/news-and-comment/ferguson-hails-loyal-nevilles-lasting-legacy-to-united-cause-2202409.html

…………………………………………………

MONEY TALK

Arsene Wenger beskriver Chelseas agerande som motsägelsefullt när de spenderar £73m på spelarköp samma dag som de rapporterar en årlig förlust om ca £70m – samtidigt som klubben är en förespråkare av UEFA:s nya regler om financial fair play.

http://www.guardian.co.uk/football/2011/feb/02/arsene-wenger-chelsea-transfer

Men det är inte omöjligt att Chelseas agerande under transferfönstret ändå går att få ihop med dessa nya regler.

De av er som vill få en bra översikt av reglerna, dess tillämpning hur klubbarna påverkas av dem kan läsa följande utmärkta artikel av Jeremy Wilson på Telegraph:

http://www.telegraph.co.uk/sport/football/competitions/premier-league/8297380/Chelsea-and-Manchester-City-confident-they-will-meet-Uefa-financial-fair-play-rules.html

Martin Samuel på Daily Mail dissar inte bara dessa nya regler utan också tanken bakom dem rätt hårt.

http://www.dailymail.co.uk/sport/football/article-1352649/Martin-Samuel-Fair-play-Roman-75m-reaches-needy.html

Samuel inleder med att beskriva fotbollens egen trickle-down effect – hur de stora summor som Abramovich och Mansour pumpar in på spelarköp kommer många och mindre klubbar till godo.

Men där jag tycker att Samuel börjar säga riktigt intressanta saker är när han avfärdar kritiken mot dessa spelarköp med att det är recession och att det är osmakligt att spendera sådana summor samtidigt som folk får sparken, och skolor och sjukhus läggs ner.

Det är inte samma pengar. Det ena har inte med det andra att göra.

Sjuksköterskorna i Manchester får inte behålla sina jobb om Man City inte värvar Edin Dzeko. Lärarna i London får inte behålla jobben om Chelsea struntar i att värva Torres.

Den avskedade fabriksarbetaren i Liverpool blir inte lyckligare eller får det inte bättre om Liverpool FC dessutom går dåligt. Tvärtom.

Den typen av argument är föga mer än populistiskt trams.

…………………………………………………

Jag har blivit inbjuden att se på Ligacupfinalen på O’Learys i Stockholm tillsammans med Arsenal Sweden.

Det kan ju bli en intressant upplevelse.

Det är Pelle som är initiativtagaren. Själv misstänker jag så klart ett skamlöst marknadsföringsknep. The boy is a bit sneaky.

Men om där finns möjlighet så vore det i och för sig lite kul att träffa inte bara Pelle utan också några andra av våra nätlokala gooners: Kerstin, D90, Kildo, OtbaG, Isaksson med flera. Om ni är i krokarna.

Så kanske jag känner mig lite mindre vilsen och förvirrad i fiendeland.

:::

Be Champions!!

Peter Hyllman

Gästblogg: Linhem’s Football League Watch

It’s … Linhem’s Football League Watch!

Visst, maskotar som gör bort sig under match är kanske lite uttjatat men jag har svårt att motstå denna maskoten och hans känsliga vänsterfot.

http://www.youtube.com/watch?v=qHlkMc4OhCoochfeature=player_embedded

…………………………………………………

STRIKES AND GUTTERS

Nu när transferfönstret har stängt har jag med hjälp av min Magic 8 ball förutspått vilka som kommer bli hjälpta eller stjälpta av vinterns övergångar.

I varje rubrik finns de en länk till divisionens övergångar.

Championship – Bästa (dubbel)värvningen

Kommer Matty Fryatt och Aaron McLean att fungera tillsammans?
Magic 8 ball – ”Outlook good”

Hull som haft en ganska ljummen höstsäsong där Bullard varit väldigt skadedrabbad, försvaret har på hemmaplan vart otroligt men skakigt på bortaplan och framåt har man knappt gjort en fluga förnär.

Deras bästa målskyttar är evige 20-åringen Nick Barmby och Robert Koren på 6 mål vardera (inkl. cupspel) därför kommer anfallarna Fryatt och McLean som dominerat i L1 tidigare att vara väldigt viktiga om Hull ska lyckas utmana om en playoffplats. Jag tror de kommer nära den siste playoffplatsen men att Fryatt och McLean blir ett lyckat anfallspar som gör Hull väldigt farliga inför nästa säsong.

Utmanare – En (enligt utsago) frisk Jimmy Bullard utlånad till Ipswich säsongen ut.

::::

Winner of the window

Kommer Leicester nå playoffspel?
Magic 8 ball – ”Don’t count on it”

Med hjälp av Svennis kohandlande har Leicester förstärkt laget rejält.
Sol Bamba, Yakubu, Kyle Naughton, Patrick Van Aanholt och Darius Vassell är alla spelare som förstärker laget och Svennis är en mästare när de gäller att bygga ett lag.

Man kan klart ifrågasätta de att laget kommer behöva rejäla förstärkningar nästa år då detta är främst inlånade ynglingar och Darius Vassells men de är starkt att på kort tid ta dem från bottenträsket till att ha en bra chans på playoffspel. Nja, men han har uppenbarligen lyft Leicester och jag har en enorm respekt för Svennis som blivit orättvist smutskastad under en längre tid.

Utmanare – QPR men snarare att gjort ett symboliskt 3-0 mål i och med ett par kvalificerade lån och breddvärvningar.

::::

Fönstrets förlorare

Kommer Phil Brown att lyckas hålla kvar Preston i Championship?
Magic 8 ball – ”My reply is no”

Preston ligger 6 poäng från säker mark så de kanske är sparka in öppna dörrar men de har tappat Jon Parkin till Cardiff, de lyckades inte värva Chris Iwelumo som inte Eddie Howe uppskattar och de har värvat in Ian Hume, Leon Clarke och Nathan Ellington som alla 3 är ganska mediokra anfallare.

Man har också tappat den lovande försvararen Eddie Nolan och Richard Chaplow som gjort Southamptons mål mot Man Utd i FA-cupen.

Men de som talar för Preston är köpet utav Ian Ashbee.

Som är den ende som varit kapten för ett lag i de fyra högsta divisionerna i England och de var i Hull där Phil Brown var den som sensationellt tog dem upp och höll dem kvar i Premier League. Spelmässigt sådär men en ledargestalt som kan behövas i Preston i nuläget. Tror dock tyvärr att de åker ur denna säsongen.

Utmanare – Scunthorpe, har tappat 2 viktiga spelare i Martyn Woolford och Jonathan Forte utan att ha ersatt dem.

…………………………………………………

LEAGUE 1 – Bästa värvningen

Kommer Bradley Wright-Phillips lyckas i Charlton?
Magic 8 ball – ”Not a chance”

Charlton som under hösten levt på Johnnie Jacksons vänsterfot i målväg har för ca 300,000 £ värvat skytteligaledaren BWP från Plymouth.

Om han lyckas är chansen stor att Charlton till slut klarar att ta sig upp till Championship, om de vinner sina hängmatcher skulle de ligga på playoffplats.

Risken är dock att Bradley Wright-Phillips höstform inte håller i sig, för han har bara 1 säsong tidigare gjort fler än 10 mål på en säsong.

Jag tror han kommer att lyckas och de når playoffspel, han är trots allt en Wright.

Utmanare – Gary Madine till Sheffield Wednesday, lång yngling som äntligen fått igång målskyttet i Carlisle.

::::

Winner of the window

Kommer Sheffield Wednesday knipa en playoffplats?
Magic 8 ball – ”My sources say no”

Sheff Wed värvade en del före säsongen nu och nu värvar man ännu mer, risken är la att truppen blir lite för bredd utan spets.

Men mittbacken Reda Johnson (ännu en Plymouth-plundring), lovande allround-försvararen Michael Morrison från Leicester , nämnde Gary Madine som har hög potential, lån av Isaiah Osbourne som har förstalags erfarenhet från Aston Villa och skotske vänsterbacken Mark Reynolds som trots låg ålder gjort över 150 matcher för Motherwell.

De är alla unga spelare som kommer bli viktiga i framtiden för Wednesday vars ålderman i försvaret Darren Purse inte vart särskilt lyckad och Madine ska ersätta åldrande Clinton Morrison och/eller ständigt skadedrabbade Neil Mellor.

Ja, jag tror de kommer ta en playoffplats där som vanligt de kan gå hur som helst.

Utmanare – Notts County har efter man tog in Paul Ince använt hans rykte för att låna in spelare i från PL och den rutinerade Andy Todd från A-league.

::::

Fönstrets förlorare

Kommer Plymouth klara sig kvar i L1?
Magic 8 ball – ”It is certain”

Som ni förstått få finns en överlägsen förlorare bland L1 klubbarna, Plymouth som riskerar likvidation har för 3e månaden i rad inte betalat spelarna sina löner. I fönstret har man tappat skyttekungsarvingen Wright-Phillips till Charlton, den lovande yttern Craig Noone till Brighton och den imponerande Reda Johnson som är född i Frankrike av en Algerisk mamma och en Amerikansk pappa med ursprung från Benin. Peter Odemwingie eat your heart out!

BWP, Noone och Johnson har tillsammans gjort över hälften av Plymouths ligamål denna säsongen vilket säger en del om hur tunga förluster de är för Plymouth där Peter Reid till och med fått skära ner på sin banan-diet.

De ligger 3 poäng ovanför strecket med 2 matcher mer spelade än Yeovil under strecket och har alltså kommit ur fönstret utan 3 nyckelspelare.

Tror tyvärr Plymouth kommer åka ur, oavsett om man hamnar i administration eller inte. Chansen finns att Pompey, Plymouth och Stockport under samma säsong relegeras 2 säsonger i rad, förvisso ser de bättre ut för Pompey efter ha inlett uselt.

Utmanare – Swindon tappade i fjol sin bäste målskytt Billy Paynter och nu efter en usel första halva av säsongen tappar man hans radarpartner Charlie Austin till Burnley.

League 2 – Bästa värvningen

Kommer Ian Thomas-Moore föra Rotherham till promotion?
Magic 8 ball – ”Outlook not so good”

Spelaren med dubbelnamnet är son till Rotherhams manager Ronnie Moore men även fast transfern var förutsedd eftersom spelaren lämnat transfer request inför säsongen så är de inte bara p.g.a emotionella band mellan far och son som han Rotherham värvat honom.

Då känd som Ian Moore var han en stortalang i Tranmere i mitten på 90-talet då de faktiskt utmanade om en PL plats och värvades för 1 miljon £ av Forest när de säsongen 97/98 skulle ta sig tillbaka till PL.

Karriären blev inte som han tänkt men ett par U-21 landskamper och mycket rutin från spel i The Football League är han trots sin höga ålder (4 dagar äldre än Mr Hyllman) en bra spelare för denna nivån.

15 mål i L1 i fjol och utsedd till Tranmeres bäste spelare säger en del och då han ska spela tillsammans med Adam Le Fondre har jag svårt att tänka mig att de kan bli något annat än succé.

Utmanare – Shaun Harrad, stabil 15-mål per säsong anfallare för Burton som i ett bättre lag säkerligen kommer fortsätta producera med tungviktaren Adebayo Akinfenwa bredvid sig.

::::

Winner of the window

Kommer Oxford ta en playoffplats?
Magic 8 ball – ”Definitely

Som succénykomling har man förstärkt laget med rutinerade Football League spelare som Paul McLaren, intressant Non-league fynd i Djoumin Sangare och man har köpt loss Hammers-produkten Josh Payne som vart en nyckelspelare för Oxford under då han var på lån under första halvan av säsongen.

Laget behöver breddas och att man fick behålla anfallsdoun Tom Craddock och James Constable bör ses som en värvning i sig som gör att Oxford är en het kandidat för en playoffplats och jag tror de kommer klara det.

Utmanare – Northampton, Shaun Harrad som sagt och en bra innermittfältare i Josh Walker som kommer från Middlesbroughs talangfabrik.

::::

Fönstrets förlorare

Kommer Burton hänga kvar i L2 med hjälp av Calvin Zola?
Magic 8 ball – ”My sources say no”

Få om någon som man kan kalla förlorare men Shaun Harrad lämnar ett hål efter sig i Burton som de tänkt fyllt med Crewe-lånet Calvin Zola och gamlingen Bryan Hughes som bara spelat en handfull matcher de senaste 3 säsongerna.

Harrad gjorde under 4 säsonger 15-20 mål per säsong i Burton och visst för att Zola gjort en del mål för Crewe när han väl spelat så är de en tung förlust som kommer påverka laget på lång sikt. Jag tror att de klarar sig kvar (förvisso p.g.a att andra lag är sämre) och att Zola gör det okej under sin lånetid i klubben.

Utmanare – Hereford har sålt sin bäste målskytt Mathieu Manset för 200,000 till Reading vilket är en bra affär men alltid ett frågetecken gällande hur man ska ersätta en så bra spelare på denna nivån.

…………………………………………………

CHAMPIONSHIP och LEAGUE  1

Matcherna var för få i Championship för att få så mycket utrymme men jag rekommenderar en reserapport från matchen Cardiff – Watford.

http://europeanfootballweekends.blogspot.com/2011/01/cardiff-city-v-watford.html

Dessutom har f.d stjärnskottet Darren Huckerby skrivit en matchrapport om Norwich match borta mot Crystal Palace.

http://www.dh6.co.uk/s14a1n102p1/Crystal-Palace-v-Norwich-City.html

Även matcherna i L1 anser jag vara för få för att verkligen påverka men värt att nämna är att Lee Bradbury fått jobbet som Bournemouth manager på permantent basis.

Hur gick det i hans första match efter fick jobbet?
Jo, 2-1 efter att den spelande assisterande managern(som inhoppare) avgjort i 84e minuten, Super Steve Fletcher!

Och Walsalls 6-1 kölhalning av Bristol Rovers är dock ett otroligt resultat som förtjänar ett omnämnande även med tanke på att de båda lagen nyss gjort sig av med sina managers.

…………………………………………………

LEAGUE 2

Först och främst – Adam Le Fondre har gjort sitt första mål detta året.
De satt långt inne men när man mötte krisklubben Stockport hemma så var de bara en tidsfråga.

Stockport? Ja, de och Barnet ligger hopplöst till i L2. De har 24 respektive 25, ovanför dem har Hereford och Burton samma poäng men Barnet och Stockport har spelat 28 matcher medan Hereford bara har spelat 24 och Burton p.g.a vädret har bara spelat 21 matcher.

För Stockport är de väldigt oväntat att ligga i denna positionen, man är nämligen nykomlingar efter ha åkt ur L1 men att man tillbringade hela förra säsongen under administration och efter ha gjort sig av med den lyckade Jim Gannon enbart för att minska kostnader har de störtdykt och frågan är om de ens klarar sig kvar i Conference nästa år?

…………………………………………………

ÖVRIGT

På The 72 har man illustrerat toppstriden i Championship med bland annat Ken Bates som Dick Dastardly, Briliant!

På bloggen ”A [Sheffield] United view on Football” får ni en bra utvärdering av vilka som utmärkt sig i Championship under hösten.

Jag nämnde förra veckan att Dag och Red hade ett speciellt erbjudande där man sålde biljetter för ynka 99 pence och här kan ni läsa mer om det.

Eftersom Champions League final till våren spelas på Wembley kommer playoff finalerna för League 1 och 2 som annars skulle spelas där den helgen att flyttas till Old Trafford, För Crewe, Bury och Rotherham-fans är det nog en välkommen förändring.

Championships dito spelas som vanligt på den sista måndagen i Maj som är en helgdag i England.

Guardian journalisten tillika Blades-supportern John Ashdown berättar om sitt första fotbollsminne, från en Division 2 match våren -88.

Glöm inte att kolla igenom kommentatarsfältet där, som innehåller mycket nostalgi.

På samma tema rekommenderar jag en bokrecensionen av My favourite year , en bok som den fenomenale Nick Hornby har hjälpt till med och bidragit till.

Southampton imponerade i FA-cupen där man inte var långt ifrån att slå ut mäktiga Man United men en särskild Saints-spelare var förstås i fokus och att Alex Oxlade-Chamberlain kom fram i Southampton är verkligen ingen slump.

Huddersfield som likt Saints jagar uppflyttning till Championship var de ännu närmare ett FA-cup avancemang och här har ni en längre intervju med den lovande managern Lee Clark toppat med en Huddersfield-supporters syn på deras framtid.

I och med senare års tillkomst av rika ägare i fotbollen har de supporterägda idealet vuxit fram och blivit en realitet i flera mindre engelska klubbar.

…………………………………………………

De var allt för mig denna veckan, om ni har något att säga så är de bara att kommentera nedan eller så mailar ni mig.

Ni kan även följa mig på Twitter.

//Peter A Linhem

Peter Hyllman

Silly Symphonies

Sista dagen av transferfönstret blev något av det galnaste vi någonsin upplevt i engelsk fotboll – och till sist fick vi se några ordentliga storaffärer gå igenom.

Fernando Torres till Chelsea var naturligtvis den stora dealen, som Liverpool plockade hem runt £50m för.

Av vilka man snabbt satte sprätt på £35m för att värva Andy Carroll från Newcastle.

:::

Och givetvis är det här ett slag i magen på de som vill hävda att spelarpriserna är rationellt bestämda av marknaden.

Så många andra faktorer spelar in. Tidsutrymmet, de olika parternas förhandlingsposition och så vidare.

Jag förstår alltså hur man tänker när man resonerar till exempel som så att om Andy Carroll är värd £35m så är Fabregas värd £80m – men den logiken håller tyvärr inte, eftersom marknaden inte är logisk på det viset.

:::

Många verkar tycka att Liverpool agerade korkat (eller berusat) igår.

Det tycker inte jag. I alla fall inte igår, det är möjligt att de gjort något fel tidigare i den här soppan.

Men ser vi hela den stora bilden så konstaterar vi att Liverpool i det här transferfönstret har köpt anfallare för runt £58m (Suarez och Carroll) och sålt anfallare för runt £50m (Torres).

För £8m så har man alltså förstärkt sin anfallsuppsättning betänkligt – som jag ser på det. Och med försäljningen av Ryan Babel så går man i princip noll.

Ser vi på det utifrån det lilla perspektivet – bara gårdagen – så vet alltså Liverpool med sig att de har £50m och måste ersätta Fernando Torres. Problemet är att det vet alla andra klubbar, i det här fallet Newcastle, också.

Självklart trissas då priserna upp något makalöst, Liverpools förhandlingsläge är obefintligt.

Liverpool har – med £15m plus på affären – ersatt en omotiverad spelare som inte längre presterar för klubben med ett av Englands allra tyngsta och för framtiden mest lovande anfallsvapen.

Kort sagt – Andy Carroll kan bli samma köp för Liverpool som Wayne Rooney var för Man Utd.

Och ingen människa i världen kan säga att det var en dålig affär.

Sedan kan man naturligtvis fråga sig om Liverpool verkligen behövde ersätta Fernando Torres igår – eller om man inte redan hade gjort det i och med köpet av Suarez.

Å andra sidan – det här med att bara ha en slagkraftig anfallare i truppen har vi ju sett vad det kan leda till.

:::

Chelseas agerande får också anses som anmärkningsvärt.

Romans tidigare uttalanden om att klubben enbart ska köpa för pengar som genererats genom spelarförsäljning och klubbintäkter är nu slängda på historiens skräphög.

Fernando Torres för £50m och David Luiz för £23m.

På samma dag som klubben rapporterade en förlust för det senaste räkenskapsåret om £70m – en försämring med £30m från förra räkenskapsåret.

Och köpen av Torres och Luiz drar naturligtvis upp lönekostnaderna ytterligare och kontraktsavskrivningarna sjunker inte längre i den utsträckning som tidigare var tänkt.

Hur var det nu med strategin att gå break-even ”nästa” år?

Med UEFA:s financial fairplay-regler lurandes runt hörnet så ser situationen lätt problematisk ut för klubben.

Det är naturligtvis bra spelare och därmed bra värvningar klubben nu gjort rent sportsligt – men hur mycket en akt av desperation var det här från Romans och klubbledningens sida?

…………………………………………………

SÅ HUR HAR SPELBRÄDET FÖRÄNDRATS?

Vilka klubbar som värvar vilka spelare är ju vad det mesta av silly season-pratet handlar om. Journalister och supportrar blir fuktiga i ljumsken av alla rykten och lösa spekulationer.

Men den intressanta och relevanta frågan är ju egentligen en annan – nämligen hur styrkeläget mellan lagen i Premier League faktiskt förändras under våren av gjorda transfers?

Med andra ord – hur påverkar det sluttabellen?

Så låt oss för all del kolla på den frågan genom att granska de lag som på ett eller annat sätt varit aktiva under januarifönstret.

Och här struntar jag i transfersummorna. Jag tittar enbart på spelare in och spelare ut och funderar på hur förändringarna påverkar lagets styrka. Om det var ekonomiskt smart är en annan diskussion.

:::

Aston Villa

En av fönstrets stora aktörer. Stirrandes nedflyttningsstrecket i vitögat så har de värvat Jean II Makoun och Darren Bent. Agerade kraftfullt och tidigt i januari. De har därefter släppt ett par trupperifera spelare som Curtis Davies och Steve Sidwell samt Stephen Ireland och John Carew på lån. Kanske bäst av allt så ”lyckades” de behålla Ashley Young.

Omdöme: Hausse. Med värvningarna har man kompletterat en ungdomligt lovande trupp på längre sikt, och garanterat en säker midtable-placering och nytt kontrakt på kort sikt.

:::

Blackburn Rovers

Kycklingpengarna på Ewood Park har sett Roque Santa Cruz, Mauro Formica, Jermaine Jones och Ruben Rochina anlända till klubben. Det är en bra värvning framför allt anfallsmässigt där Blackburn kan behöva en extra spets. Klubben stod också för några skamlösa publicitetsstunts som att säga att de ville köpa Ronaldinho med flera. Men det får man leva med.

Omdöme: Lätt hausse. Laget är förstärkt på mittfältet och i anfallet. Det kommer inte leda till några höga höjder men det var ett bra första steg.

:::

Stoke

Tony Pulis har säkrat Jermaine Pennants och John Carews tjänster under våren. Pennant tror jag kan vara ett kvalitetsköp för en klubb som Stoke. Vad John Carew bidrar med till en  redan stor och tung anfallslinje borde vara oklart – men han besitter också lite högre individuell flair än Stokes övriga anfallare.

Omdöme: Lätt hausse. Stoke är ett tungt och jobbigt lag att möta, och det förändras inte i vår. Med Pennant får man ännu en bolleverantör in i motståndarnas straffområde.

:::

West Ham

Bra värvningar av West Ham. Wayne Bridge förstärker backlinjen, Gary O’Neil mittfältet och Demba Ba och Robbie Keane skänker tyngd åt anfallet. West Ham gör ett sista tappert försök att hålla sig kvar i Premier League.

Omdöme: Lätt hausse. West Ham förstärker, men är det tillräckligt?

:::

Man City

Bridge, Adebayor och Santa Cruz har lånats ut (dock sannolikt kraftigt lönesubventionerade) och Edin Dzeko har köpts in. Det var ett oväntat lugnt transferfönster för Man City.

Omdöme: Business-as-Usual. Dzeko är en förstärkning på sikt, på kort sikt måste han acklimatisera sig till Premier League samt Man Citys anfallsspel anpassas.

:::

Sunderland

Darren Bent är ett tungt tapp men Asamoah Gyan kommer kunna hålla fanan högt för Sunderland. Sunderland har annars förstärkt mittfältet med Stephane Sessegnon och Sulley Muntari på lån från Inter.

Omdöme: Business-as-Usual. Sunderland hade ett hyfsat stabilt mittfält och jag tror inte riktigt att Sunderlands anfallslinje behöver lida så mycket av Darren Bents frånvaro.

:::

Birmingham

Birmingham har köpt in Curtis Davies från lokalrivalerna Aston Villa samt lånat in Obefeme Martins och David Bentley från Tottenham. För att vara ett lag som krigar för överlevnad så är det förvånansvärt fattigt agerat, något som kanske tyder på att ägaren inte vill belasta klubben med en tung lönebudget när risken för nedflyttning är så hög. De båda lånen kan bli både succé och flopp.

Omdöme: Lätt baisse. Fler spelare har kommit in men jag undrar om de volatila personligheter som Martins och Bentley är i slutänden inte stjälper mer än de hjälper.

:::

Bolton Wanderers

Ett lugnt och stilla transferfönster för Bolton. Daniel Sturridge har lånats från Chelsea och David Wheater har köpts från Middlesbrough. Laget förstärker med andra ord försvaret och anfallet. Klokt agerat.

Omdöme: Lätt hausse. Owen Coyle visar gott omdöme under januarifönstret och gör inga större förändringar med en spelartrupp som presterat mycket väl hittills under säsongen.

:::

Liverpool

Ett riktigt livligt första transferfönster för Liverpools nya amerikanska ägare. Men i vad som i princip varit ett nollsummespel så har man ersatt Torres och Babel med Suarez och Carroll – det är inte illa pinkat.

Omdöme: Hausse. Jag tror Liverpool rent sportsligt har gått vinnande från det här transferfönstret. De blir av med problembarnet Babel och en omotiverad Torres. De får in två etablerade anfallare och ökar i ett svep truppens spets såväl som bredd.

:::

Everton

Moyes gör några småköp främst eftersom han helt enkelt inte har pengarna att göra något mer – trots att klubben sålt Steven Pienaar till Tottenham för £3m, vilket givet några andra transfersummor naturligtvis känns som ett reapris.

Omdöme: Business-as-Usual. Pienaar har inte varit någon framträdande spelare alls för Everton den här säsongen, så jag tror inte Everton som lag förlorar något på kort sikt.

:::

Fulham

Mark Hughes har plockat in Steve Sidwell samt Gael Kakuta och Eidur Gudjohnson på lån. Det är offensiva värvningar vilket är den del av laget som brustit mest under säsongen.

Omdöme: Lätt hausse. Fulhams svaghet under hösten har varit offensiven, Hughes agerande under januarifönstret reflekterar detta.

:::

Newcastle

Andy Carroll är en tung förlust för Newcastle och inlånet av Stephen Ireland kommer naturligtvis inte i närheten av att kompensera för detta. Det är svårt att klandra Mike Ashley för att sälja när han får £35m för härligheten, men det slår hårt mot Newcastles sportsliga ambitioner den här säsongen.

Omdöme: Baisse. Utan sin anfallsdynamo så är Newcastles enda uppgift under återstoden av säsongen att säkra Premier League-spel även nästa säsong.

:::

West Brom

Vid sidan av ett antal utlån så lånar West Brom också Carlos Vela från Arsenal – ett grepp som jag tror kan förstärka klubbens anfallslinje betänkligt. Carlos Vela passar väl in i West Broms anfallsspel. Samtidigt är det i backlinjen som West Brom har sina stora problem.

Omdöme: Lätt hausse. En ökad målproduktion kan öka marginalerna på hemmaplan och kanske rädda några fler poäng på bortaplan – det kan räcka till nytt kontrakt.

:::

Chelsea

Två dundervärvningar och ett par utlån av unga spelare. Klubben förstärker försvaret vilket nog var nödvändigt. Därtill värvas Fernando Torres in för anfallet – men Chelseas problem var aldrig kvaliteten på lagets anfallare. Torres kvalitet är obestridlig, men köpet av honom kan också betyda att Chelsea måste anpassa sitt anfallsspel.

Omdöme: Lätt hausse. Laget förstärks framför allt defensivt och offensivt kommer det nog se bra ut på lite sikt. Men Chelseas offensiva problem den här säsongen härstammar från mittfältet.

:::

Tottenham

Värvningen av Pienaar sticker ut – men annars var det ett lugnt transferfönster för Spurs. Harry Redknapp gjorde sitt bästa för att smida Champions Leauge-järnet medans det varmt och värva en anfallare av internationell rang, men misslyckades. Tottenham är helt enkelt inte den klubben riktigt ännu.

Omdöme: Business-as-Usual. Steven Pienaar tillför möjligen lite mer bredd till en redan bred trupp.

:::

Man Utd

Formellt räknas Anders Lindegaard till det här fönstret även om han i praktiken är värvad tidigare. Men det är ingen värvning som påverkar något den här säsongen. Sir Alex Ferguson ser likt Arsene Wenger inga skäl att förstärka en etablerad spelartrupp. Och givet tabelläget så är det svårt att hävda att det är något fel med det.

Omdöme: Business-as-Usual. Det fanns några platser där Man Utd hade kunnat förstärka, men där finns inget skäl och ingen poäng att göra något förhastat i ett januarifönster.

:::

Wolverhampton

Wolves värvar Adam Hammill från Barnsley och lånar Jamie O’Hara från Tottenham. Det tror jag kan vara två bra värvningar. Men frågan är om det är tillräckligt för att hålla klubben kvar i Premier League.

Omdöme: Business-as-Usual. Laget är inblandad i nedflyttningsstriden, men Wolves betraktar jag som hyfsat grundstarkt från början och jag ser inte att Hammill och O’Hara egentligen förändrar så mycket.

:::

Wigan

Ingen action precis för Wigan i det här transferfönstret. Något småköp och några lån in och ut.

Omdöme: Business-as-Usual. Wigan ligger i farozonen för nedflyttning och bristen på aktivitet i transferfönstret tyder nog mest på att klubben inte har resurser att förstärka.

:::

Arsenal

Ingen action alls. Några småbarn in och några småbarn ut. That’s all. Arsene Wenger ser inga skäl att röra upp en redan bred och stark trupp vilket jag tror är i huvudsak klokt. Frågetecknet gäller försvaret, men det är svårt, mycket svårt, att värva framgångsrikt till försvaret i januari.

Omdöme: Business-as-Usual. Finns inget skäl att ha några större synpunkter på Arsene Wengers agerande under transferfönstret.

:::

Blackpool

Den stora grejen för Blackpool var naturligtvis en icke-grej – man lyckades behålla Charlie Adam. Frågan är om Man Utd framgångsrikt lyckats kapa den dealen genom att intimera att större summor väntar i sommar. Blackpool har annars förstärkt med James Beattie, Sbai på lån från Nimes, Andy Reid från Sunderland och Sergei Kornilenko från Zenit.

Omdöme: Business-as-Usual. Ett par värvningar för Blackpool, men anfallare. Var det verkligen vad klubben behövde?

…………………………………………………

MATCHER

Ikväll har vi Arsenal vs Everton, Sunderland vs Chelsea, Man Utd vs Aston Villa och West Brom vs Wigan.

Vilka matcher så här i skuggan av transferfönstrets stängande. Betydelsefullt både i toppen och i botten av tabellen.

…………………………………………………

Andy Carroll hävdar att han blev tvingad bort från Newcastle av ägaren Mike Ashley.

Ekonomiskt kan jag ju förstå Ashley, budet är för bra att säga nej till – men vad känner Toonfansen om det här?

Be Champions!!

Peter Hyllman

Senaste tweets

Arkiv