Hej, du har en äldre version av webbläsare

För en bättre upplevelse på fotbollskanalen, vänligen byt till senare version

chrome
safari
ie
firefox
Fortsätt ändå

POPULÄRA LAG

POPULÄRA SPELARE

Believe

Upplösningen av Slaget om England utspelar sig på Old Trafford ikväll när Man Utd och Chelsea drabbar samman för andra gången på en knapp vecka.

Man Utd tar med sig en 1-0-ledning in till returen på hemmaplan, vilket naturligtvis är ett väldigt bra resultat men samtidigt inte något resultat som avgör cupmötet på något vis.

Det är två klubbar som båda har en speciell relation till Europacupen, eller Champions League som det heter i cupens moderna format.

:::

Man Utd var förvisso den första engelska klubben som vann Europacupen, och klubbens hela historia och identitet är intimt kopplad till Europas främsta cupturnering, men Man Utds moderna storhetstid har inte översatts till sådan regelbunden framgång i Champions League som inte minst Alex Ferguson själv önskat.

Ferguson har för vana att poängtera att Man Utd borde ha vunnit turneringen lika många gånger som övriga europeiska storheter: Real Madrid, Milan, Ajax och Bayern München. Vilket han helt visst har en väldigt god poäng i.

Det är flera gånger genom åren som Man Utd har snubblat om inte över motståndarna så nästan över sig själva. 1994 misslyckades man med att ta sig förbi ett gruppspel före IFK Göteborg. 1997 föll man mot Borussia Dortmund i semifinalen trots enormt spelövertag. 1998 rök man på bortamål mot Monaco med David Trezeguet i laget. 2002 lyckades man på något vis förlora ännu en semifinal mot tyskt motstånd, den här gången Bayer Leverkusen. 2004 rök man i åttondelsfinalen mot Porto, ett mål felaktigt bortdömt för offside och Porto vidare på ett dramatiskt mål i slutminuterna. Förra säsongen mot Bayern München.

Vad man däremot aldrig har gjort (förr) är att åka ur Champions League efter att ha vunnit det första mötet.

:::

Champions League har blivit något utav en fix idé eller besatthet för Chelsea och inte minst klubbens ägare Roman Abramovich.

Det är Europacupen som är Abramovichs hela raison-d’être, själva anledningen till att han en gång i tiden köpte klubben. Det är turneringen han framför allt vill vinna, turneringen han flera gånger har varit så nära att vinna, men det är också turneringen han aldrig har lyckats vinna –trots alla de hundratals miljoner pund han har pumpat in i klubben sedan dess övertagande.

Det oväntade uttåget mot Monaco 2004, under Romans första säsong med klubben. Den ödesmättade och lätt oförklarliga förlusten mot Liverpool på Anfield 2005. De två raka strafförlusterna 2007 och 2008. Det dåliga norska domarskämtet 2009. Sammantaget har det fått Chelsea att tro att ödets makter konspirerar mot dem vad gäller just Champions League.

Det är likafullt den turnering som flera av Chelseas största, främsta och mest tongivande spelare allra helst vill vinna. Allt annat har de redan vunnit, vilket stundtals märks i deras inställning.

Därav Chelseas desperation och besatthet. Men Champions League är en oerhört svår turnering att vinna, marginalerna är så väldigt små och allt kan hända varje given kväll. En besatthet att vinna turneringen kan väldigt lätt förvandlas till en belastning.

:::

Ikväll, på Old Trafford, ska det avgöras vilket av de båda lagen som får fortsätta jaga sin europeiska cupdröm den här säsongen.

Kanske blir det laget som tror mest på uppgiften och på sin egen förmåga att lösa den.

…………………………………………………

Paul Hayward på The Guardian krönikerar mycket intressant om hur kvällens match är helt och hållet avgörande för Carlo Ancelottis vidare öden på Chelseas managerpost.

http://www.guardian.co.uk/football/2011/apr/10/carlo-ancelotti-chelsea-champions-league

Hayward väver en övertygande bild om hur brist på förändring och förnyelse, tillsammans med brist på självständighet gentemot Chelseas nyckfulle ägare, på mindre än en säsong har fört Chelsea från att ha vunnit The Double till att spela för sin fortsatta och framtida Champions League-existens.

Men kanske är den större poängen att vad Chelsea lider brist på är strategisk planering. Klubbens personalpolitik har varit turbulent, och man har sett till spelartruppen framför allt agerat kortsiktigt och inte vårdat truppens långsiktiga konkurrenskraft.

…………………………………………………

Liverpool verkar ha något av en faiblesse den här säsongen för att spöa lag från Manchester med 3-0 på Anfield.

Två mål från Andy Carroll som alltså gjorde sina första mål i Liverpooltröjan avgjorde matchen, tillsammans med ett tredje från Dirk Kuyt.

Det var sprudlande fotboll från Liverpool som verkar spela med en lättnad och en glädje som även bär frukt på planen. Den typ av lättnad och glädje som kommer av att kunna spela mer eller mindre helt utan press.

Kan de behålla den även under mer pressade förhållanden så ser det bra ut inför den kommande säsongen.

:::

För Man City var matchen på alla sätt något att glömma.

Rent taktiskt blev man överkörda av Liverpool och Roberto Mancini medgav efteråt att han begått ett taktiskt misstag när han placerade såväl Nigel De Jong som David Silva på bänken inför matchen.

Vad värre är för Man City så klev Carlos Tevez av efter en dryg kvart med en lårskada. Han får väl anses som tveksam inför lördagen.

Även om jag personligen skulle vilja vänta och se vad som händer med det.

:::

Det är för övrigt alltid lite roligt när ett bloggämne inför en match slår in så pass tydligt som det gjorde igår.

Några verkade däremot ha förstått ämnet som att jag menade att ingen av de två värvade anfallarna, Carroll och Dzeko, kunde göra mål, typ. Vad jag snarare ville göra var att lyfta fram att ingen av dem hade gjort mål men att det var om inte sannolikt så i alla fall fullt möjligt att en av dem skulle avgöra gårdagens match mellan Liverpool och Man City.

Och så blev det ju, till och med bättre och tydligare än vad jag hade kunnat föreställa mig.

:::

Sorry förresten, jag glömde bort i början där att Hernandez faktiskt reducerade till 3-1 på Anfield för någon månad sedan.

…………………………………………………

Matt Scott på The Guardian agerar djävulens advokat vad avser Arsenal och Stan Kroenke, vilket kan vara ett vettigt perspektiv att ha i åtanke.

http://www.guardian.co.uk/football/blog/2011/apr/11/stan-kroenke-arsenal-glazer-united

Huvudpunkten är att bara tiden kan utvisa om Stan Kroenke är som Glazers i Man Utd eller ej. Och att löftet att inte finansiera köpet av klubben genom skuldsättning egentligen inte behöver vara så betydelsefullt då det är fullt möjligt för Kroenke att finansiera köpet med hjälp av Arsenals kassa.

…………………………………………………

Det kommer att vara nervöst under mer eller mindre hela dagen, men det är ju sådana här fotbollskvällar som ändå gör en säsong så speciell.

Och stämningen på Old Trafford ikväll kommer vara fullständigt elektrisk.

Be Champions!!

Publicerad 2011-04-12 kl 10:04

Senaste tweets

Arkiv

Annons

KOMMENTARER

SE KOMMENTARER