POPULÄRA LAG

POPULÄRA SPELARE

ANNONS

Sim City i The Football League

I början av förra veckan så sände brittiska Channel 4 programmet Dispatches: How To Buy A Football Club, en journalistisk belysning av några av de mer skumma aspekterna av dagens fotboll. Vad som kröp fram var kanske inte överraskande men inte desto mindre störande, vilket bloggen Two Footed Tackle tittar närmare på.

Men i slutänden var det förmodligen vad som inte sades i programmet som var det riktigt intressanta.

:::

Filmen fokuserade på det östasiatiska investmentbolaget London Nominees Football Fund, vars ena rådgivare är den förre kaptenen i Man Utd och England Bryan Robson, som efter programmet har hamnat i medialt och eventuellt legalt blåsväder.

Bolagets VD visade sig vara en thailändsk affärsman vid namn Joe Sim, som skröt om en nära vänskap med Alex Ferguson. Föga förvånande så visade sig Fergusons kommentar vara att hans relation med Sim nog inte riktigt var av den kaliber som Sim påstod.

:::

Men att fokusera på Robson och Ferguson, med god marginal de två mest bekanta figurerna i programmet, vore att missa den större poängen och den tid programmet lade på att utforska länken till Ferguson får nog mest ses som, utöver slöseri, ett utslag av journalistisk opportunism.

Robson å andra sidan framstod som det slitna, cyniska och förmodligen något naiva ex-proffset som nu är ute efter att tjäna pengar och som numer bryr sig föga om fotbollens rötter och dess fans. Om inte Robson varit med så hade något annat ex-proffs hamnat i samma skottglugg.

Även de klubbar som nämndes var egentligen vid sidan av den större poängen – nämligen att även om inga avtal ingicks så var det fullt möjligt för en part att äga mer än en klubb i The Football League, i direkt strid med The Football Leagues regler.

Och även om det är oklart hur mycket av Sims skryt som var äkta respektive överdrivet så väcks onekligen en hel del frågor om hur mycket inflytande London Nominees Football Fund egentligen har i styrelserum runt om i Englands fotbollsklubbar.

:::

Nio klubbar – Sheffield Wednesday och United, Crystal Palace, Derby County, Cardiff City, Leeds United, Leicester City, Birmingham City och Oxford United – nämndes specifikt I programmet och utan vidare eftertanke. Vilket inflytande har fonden i dessa klubbar?

Såväl Leicester som Cardiff har nyligen fått nya östasiatiska ägare, och även om programmet bara nämnde en koppling till Sim antydningsvis utan att gräva sig djupare, och att det inte alls är säkert att det är något skumt med dessa klubbars ägande, så undrar man om The Football League nu kommer att titta närmare på dessa ägararrangemang.

Även The Football Leagues ordförande, Greg Clarke, intervjuades I programmet och ett av dess mer störande ögonblick var när han medgav att det var ”svårt att veta exakt” vilka som ägde de 72 klubbarna under hans fögderi. Allra minst så implicerar ju det att deras eget Fit and Proper Person-test är tämligen misslyckat.

:::

En motsvarande intrig är kanske de svårgenomträngliga och förvirrande ägarstrukturer som många klubbar visar upp, där ägarskapet går via karibiska offshore-konton, postlådor på Kaymanöarna till dess att man inte har en aning om vem i hela friden som faktiskt äger klubben.

:::

Så även om Dispatches inte utgjorde något direkt bevis för någonting, så illustrerades ändå hur lätt det är att i vinstsyfte äga mer än en klubb. Fansen betraktades som en dålig eftertanke till dessa intressen. Otillbörligt samarbete på styrelsenivå mellan klubbar i form av transfers och resultat var något som det nickades i riktning åt, snarare än bevisades.

Men även om programmet knappast leder något i bevis så fyller ändå programmet en viktig funktion i att upprätthålla medvetenheten om dessa problem och frågeställningar.

Det visar också varför det är viktigt för fansen att veta vilka som äger deras klubb. Korthuset som utgjorde Munto Finances ägande av Notts County, tillsammans med Sims påståenden, visar varför det är viktigt att fortsätta fråga sig vilka som äger Leeds United och Crawley Town, som exempel. Eller varför Plymouth Argyles fans gör rätt i att oroa sig över att klubben ska tas över av ett mystiskt konsortium.

Det är inte en fråga om avundsjuka, som en del av en ljusnande framtid förledda fans ibland vill mena. Snarare är det fråga om att skydda sportens integritet och skydda klubbarna mot de som endast är ute efter att exploatera dem.

:::

Den som är intresserad av att se programmet i sin helhet borde inte ha några problem att kunna göra det.

…………………………………………………

Det här med tapping-up.

Jag måste säga att jag har lite svårt att själv bli så väldigt upprörd över det.

Jag kan i och för sig förstå att man finner det irriterande och tämligen frustrerande när det drabbar den egna klubben. Och visst, finns där regler så ska de ju så klart följas, annars bör ju regeln tas bort omedelbart.

Problemet är ju emellertid att det är svårt att veta var gränserna går och att leda brott mot regeln i bevis. Det finns i princip inga formella sanktionsmöjligheter.

Jag är snarare mer benägen att se det som en inskränkning i yttrandefriheten, ett sätt att reglera vad man får och vad man inte får säga.

Men framför allt är ju inte grundproblemet för den klubb som ”drabbas” att en annan klubb pratar i media. Förvisso kan det vara störande med ett ständigt mediabrus, men huvudargumentet mot tapping-up är ju att det på något sätt skulle ”förleda” spelaren in i frestelse. Typ.

Men det är ju nonsens. För om spelaren inte skulle vara i alla fall intresserad av ett som han uppfattar bättre alternativ någon annanstans så skulle inte tapping-up vara något praktiskt problem.

Det faktiska problemet återfinns alltså i relationen med spelaren. Och att försöka komma ifrån det genom att reglera vad man får säga och inte får säga liknar som jag ser det mest att stoppa huvudet i sanden och låtsas att om man inte ser problemet så existerar det heller inte.

Strunta i alla diffusa regler om tapping-up som ändå aldrig kan följas upp så slipper vi i alla fall en ständigt återkommande men alltid lika poänglös diskussion.

…………………………………………………

TRANSFERKOLLEN

Danny Gabbidon (QPR, försvarare) – Med beröm godkänd (+++)

QPR tillför behövlig Premier League-erfarenhet till ett redan stabilt försvar. Gabbidon har varit svårt skadedrabbad under senare år men den senaste säsongen svarade han för 22 ligamatcher i ett fritt fallande West Ham. I ett mer organiserat sammanhang kan han emellertid vara till stor nytta.

Pajtim Kasami (Fulham, mittfältare) – Godkänd (++)

Ännu en mittfältare till Fulham, den här gången 19-åringen från Palermo. Beskrivs som en mångsidig spelare vilket kan vara värdefullt för Fulham, men det är oklart i vilken utsträckning han kommer få någon speltid och inte heller den här gången var det först och främst mittfältet som Fulham behöver förstärka. Har Jol och Dalglish gått samma sommarkurs?

…………………………………………………

Jag tänkte se om det gick att göra något kul med mitt sedan tidigare vilande twitterkonto. Det kan väl bli någon eller några mer spontana reflektioner eller tankar om dagen. På fotbollstemat naturligtvis. Möjligen intressant för någon, vi får se.

https://twitter.com/pmophy17421

:::

Mario Balotelli befinner sig i blåsväder igen efter att till synes ha agerat nonchalant och respektlöst på fotbollsplanen när han försökte klacka in bollen i ett friläge mot LA Galaxy.

Huruvida han trodde det var offside eller ej går väl att ha olika uppfattningar om, Roberto Mancini såg hur som helst inte det minsta glad ut. Själv kommer man ju kanske inte riktigt ifrån känslan utav en storm i en tekopp.

Hade reaktionen blivit sådan här om det varit någon annan än Balotelli? Å andra sidan, hade det kunnat hända någon annan än Balotelli?

Be Champions!!

Publicerad 2011-07-26 kl 06:00

Senaste tweets

Arkiv

Annons
ANNONS
Nästa artikel
ANNONS

KOMMENTARER

SE KOMMENTARER
ANNONS

Hej, du har en äldre version av webbläsare

För en bättre upplevelse på fotbollskanalen, vänligen byt till senare version

chrome
safari
ie
firefox
Fortsätt ändå