Då har det precis annonserats att QPR får ny ägare efter en längre tids konflikt och prokrastinering. Det är den malaysiske flygentreprenören Tony Fernandes som på en presskonferens för någon timme sedan meddelades ha köpt två tredjedelar av klubben (66%) från Bernie Ecclestone för i runda slängar £35m, vilket råkar vara vad Ecclestone och hans kumpan Flavio Briatore en gång i tiden betalade för ägarandelen.
Lakshmi Mittal, den indiske delägaren, behåller sin tredjedel (33%) av klubben och sitter i styrelsen som klubbens vice ordförande. Med honom följer även hans svärson Amit Bhatia, som avgick från Rangers efter att de annonserat en höjning av biljettpriserna.
Det här är naturligtvis stora nyheter för QPR, frågan är bara vad det mer konkret betyder för klubben. Det är vad jag tänkte försöka bena ut utifrån några olika aspekter.
https://www.guardian.co.uk/football/2011/aug/18/tony-fernandes-qpr-takeover
:::
QPR blir en del utav en bredare ekonomisk-geografisk trend
Det är ett samtida fenomen att ägandet av engelska fotbollsklubbar förflyttas i allt större utsträckning till södra och sydöstra Asien. Något som i sig betonar den regionens status som Premier Leagues ”andra hemmamarknad”.
Ägandet sker på i huvudsak affärsmässiga grunder. Att äga en engelsk fotbollsklubb blir en del utav det bakomliggande företagets varumärkesstrategi och förhoppningen är så klart att de respektive klubbarna blir till en symbol för ägarlandet. Tony Fernandes gör exempelvis ingen hemlighet av att han med köpet av QPR hoppas kunna marknadsföra sitt lågprisbolag AirAsia, eller Malaysian Airlines.
Hittills har Hongkong gett sig in i leken med Birmingham, Indien har aktiverat sig i Blackburn, Thailand i Leicester och nu alltså Malaysia i QPR. I och med att Man Utd planerar introducera sig på Singaporebörsen så förflyttas även en minoritetsdel av ägandet av den klubben till regionen.
Kvaliteten i ägandet är naturligtvis av varierande art, vilket erfarenheter i de nämnda klubbarna tydligt illustrerar.
Den här trenden väcker naturligtvis också funderingen om vilken eller vilka klubbar som står på tur att bli exempelvis kinesiskt, filipinskt, japanskt eller koreanskt ägd.
:::
QPR:s ägar- och styrelseförhållanden
Ägarsituationen i QPR har varit smått kaotisk under en längre tid, med tre olika ägare och intressenter och ett massivt intrigerande dem emellan inom styrelsen. Detta verkar enbart ha accentuerats under det senaste året, då de olika ägarnas olika grader av engagemang sattes på sin spets.
När två av de stökigaste elementen i styrelsen nu försvinner och ersätts med Tony Fernandes så stabiliseras situationen betänkligt med en situation där en ägare har ett tydligt majoritetsintresse i klubben med tillhörande kontroll. Det verkar även finnas en upprättad dialog mellan Fernandes och Mittal vad avser klubbens framtida riktning.
Förändringen kan bara leda till en mer handlingskraftig styrelse. QPR kan inte nödvändigtvis förvänta sig enorma investeringar, även om Fernandes sägs ha utlovat £10m utöver köpesumman för att förstärka laget, men det är är tveklöst bättre än alternativet som snarare var tärande på klubben.
:::
Hur påverkar det managern Neil Warnock?
Neil Warnocks ställning i klubben var tidigare ytterst problematisk. Han var ifrågasatt av styrelsen, trots förra säsongens seger i The Championship, inte minst av Flavio Briatore som inte dolde att han hellre ville se ett mer prestigefullt namn, helst italienskt, på managerposten.
Warnocks relation till den nya styrelsen ser bara ut att kunna bli bättre. Lakshmi Mittal var Warnocks allierade i den tidigare styrelsen, och han sitter nu som vice ordförande. Warnock sägs även ha en god relation och dialog med den nye ägaren Fernandes.
Vad Fernandes köp av klubben förmodligen gör är att skapa ett bättre och lugnare arbetsklimat i klubben samt ger Warnock en större auktoritet inom den, inte minst gentemot spelartruppen.
Warnock själv beskriver läget som följande: ”It’s a momentous day. Everybody connected with QPR should be excited.”
:::
Hur påverkar det QPR på fotbollsplanen?
I måndagens ”Hyllmans hörna” så kommenterade jag QPR:s situation med att ingen kedja är starkare än dess svagaste länk. Well, QPR:s svagaste länk blev plötsligt betydligt starkare.
Först och främst, som jag redan varit inne på, så gör det situationen i klubben betydligt mer stabil och ger dess manager klart mer auktoritet. Ordning och reda på ett område tenderar att föda ordning och reda inom andra områden, på samma sätt som kaos och oordning. Warnocks och hela lagets fokus kan nu ligga på fotbollsplanen utan att vara splittrat med anledning av saker som händer i dess periferi.
Det möjliggör för styrelsen att agera mer handlingskraftigt, till skillnad från kollektivt handlingsförlamat som varit fallet, vad avser att förstärka såväl klubbens infrastruktur som spelartruppens kvalitet. Detta kan möjliggöra för QPR att agera redan innan månadsskiftet, särskilt om Fernandes löfte om en £10m-investering upprätthålls.
QPR:s möjligheter att hålla sig kvar i Premier League har bedömts olika av olika analytiker. Inledningen av säsongen, med en 0-4-förlust på hemmaplan mot Bolton, såg djupt oroväckande ut och fick de flesta att börja röra sig i riktning mot nödutgången.
Men med dagens nyheter, och Tony Fernandes köp av klubben och utköp av Ecclestone och Briatore, så kan det här övertagandet vid slutet av säsongen visa sig vara det som räddade kvar Queens Park Rangers i Premier League.
Så betydelsefullt kan det vara på kort sikt.
…………………………………………………
Tweet, tweet – https://twitter.com/#!/pmophy17421
:::
Nyheten har precis sipprat ut att Peter Cech är skadad och förväntas bli borta i tre till fyra veckor.
Ett hårt slag för Chelsea naturligtvis, samtidigt som det ska kommas ihåg att det ligger över ett landslagsuppehåll också. Frågan är om klubben har en klausul i Courtois lånekontrakt som tillåter dem att hämta hem honom, och om man i så fall väljer att utnyttja den.
Be Champions!!