Hej, du har en äldre version av webbläsare

För en bättre upplevelse på fotbollskanalen, vänligen byt till senare version

chrome
safari
ie
firefox
Fortsätt ändå

POPULÄRA LAG

POPULÄRA SPELARE

Domarna i gränslandet mellan fördomar, "respekt" och solidaritet

Jag tror det var när jag kollade på ett filmklipp från en match mellan Leeds och Man City som jag såg en Man City-spelare falla dramatiskt i straffområdet efter en enligt mig rätt tydlig fällning. Kommentatorn höll med mig i bedömningen att det nog var straff, men det var vad han sade därefter som blev kvar i minnet, vilket var rätt precis något sådant här: ”I thought that was a clear penalty, but the referee is in a much better position to see that than me.”

Det är ett rätt hyggligt uttalande mot domaren, som verkligen också visar på en respekt för domaren och för det svåra uppdrag han utför. Sant är också att något sådant hör vi väldigt sällan nu för tiden. Den aktuella matchen var från slutet av 1970-talet.

Till stor del beror det naturligtvis också på att uttalandets premiss inte längre stämmer, domaren befinner sig inte i en bättre position för att se vad som händer. Tvärtom är hans position och situation många gånger klart sämre. Definitivt har han inte tillgång till omedelbara repriser från alla tänkbara vinklar.

:::

Domarna har även under inledningen av den här säsongen befunnit sig i centrum. Definitivt på grund av att de placeras där av bevakande media, som sällan tar hänsyn till att domarna måste fatta sina beslut under betydligt svårare förhållanden än dem, men delvis också av managers som kritiserar domslut i matcher där de inte fått resultaten med sig.

Managers som klagar på domare är naturligtvis en universell företeelse, alla gör det när de upplever att deras lag blivit felaktigt eller orättvist behandlade. Till stor del är det ett utslag av den press som även managers befinner sig under, andra gånger kan det vara ett sätt att deflektera kritik och tryck mot det egna laget och spelarna eller att skapa en siege-mentalitet. Managers använder alla verktyg de har i lådan, det är deras jobb, och i det avseendet så är domarna föga mer än praktiska bondeoffer.

Något som emellertid stör mig är när managers kritiserar domare, eller skyller resultat på dem, utan att egentligen stå för det. När de klart och tydligt antyder eller menar att domarna gjort fel, i vissa fall till och med även systematiskt missgynnat deras lag, bara för att formellt nullifiera detta med en läpparnas bekännelse om att de inte kritiserar domarna. Det finns ett antal exempel på detta bara från de senaste dagarna, Kenny Dalglish och Andre Villas-Boas bland dem.

Irriterar gör även en viss form av inkonsekvens. När samme manager ska kommentera sin egen stjärnanfallares horribla målmiss så är inställningen att ”sådant händer och kan hända alla”. När han emellertid ska förhålla sig till att domarna missat att blåsa för två hårfina offsides så kritiseras det hårt och resulterar i en formell protest.

:::

Delvis är det här naturligtvis också FA:s fel. I ett missriktat försök att skydda domarna så har de dels förbjudit domarna att yttra sig om sina domslut i efterhand, dels har de gjort det närmast förbjudet för managers och spelare att över huvud taget kritisera domare. Vilket naturligtvis bidrar till den här typen av skenhelighet att ”kritisera men ändå inte” från deras sida. Bara ett fåtal personer med särskilt auktoritet vågar utmana systemet och kritisera ändå utan att bekymra sig om konsekvenserna.

Konsekvensen av detta förhållningssätt har blivit ett klimat där misstankar om bias såväl som rena konspirationsteorier frodas. Saklig kritik bör alltid tillåtas och om domarna gavs möjlighet att i efterhand redogöra för sina domslut, vad de uppfattade och inte uppfattade, kanske även öppet medge att de misstog sig, så skulle förmodligen också förståelsen och därmed även respekten för domarna växa.

De internationella fotbollsförbunden gör det heller inte lättare för domarna genom att inte tillåta de väldigt enkla tekniska hjälpmedel i form av videogranskning som ändå finns. Domarna förblir därmed handikappade jämfört med övriga granskare och ges inte verktygen att på bästa sätt utföra sina uppdrag i en modern fotboll där allt går så mycket snabbare nu för tiden.

:::

Hur brukar jag bedöma domarnas arbete?

Fotbollssupportrar brukar minst sagt ha väldigt bestämda uppfattningar om hur domare sköter sina jobb. Och dessa uppfattningar har en tendens att vara tämligen endimensionella. En domare dömer antingen rätt eller fel. Och om det är rätt så är det skitbra, och är det fel så är det uruselt.

Själv är jag mer benägen att se domarnas arbete som en fråga om en lång sekvens av enskilda och sammanhängande bedömningar, i vilka det existerar mycket breda gråzoner och så kallade tolkningsutrymmen. I grund och botten faller domslut in i tre kategorier, och därmed finns tre sätt på vilka jag väljer att betrakta dem:

Domaren dömer rätt. Den här kategorin innefattar egentligen två något skilda scenarion. Dels när domslutet klart och tydligt är rätt, spelaren är exempelvis onside med en meter eller mer. Dels när domslutet möjligen är tveksamt och kan gå åt båda håll, men där det i regelboken lämnas ett tolkningsutrymme som möjliggör för domaren att döma på det sätt han gör. När så är fallet går det inte att säga att domaren dömt fel.

Domaren gör ett misstag. Kategorin skulle kanske också kunna beskrivas som att domaren dömer ”lite fel”. I grund och botten så gör domaren ett misstag, men det ligger inom felmarginalen, det vill säga det är så lite fel att det givet domarens förutsättningar måste ses som förståeligt. Exempel på det här är så klart godkända offsidemål där offsiden är hårfin (Smalling i helgen, Kalou mot Tottenham förra säsongen som exempel), eller straffar i situationer i vilka det väldigt ofta döms straff. Här är det möjligt att konstatera att domaren gjort fel, men att detta fel inte motiverar någon direkt kritik.

Domaren begår ett grovt fel. Naturligtvis finns där även kategorin att domaren faktiskt gör ett grovt fel. Exempel kan inkludera när domarna missar offsides med flera meter, när man missar grova hands i straffområdet, när man dömer mål utan att man sett om bollen är över mållinjen, när man ser en vårdslös tackling men väljer att inte bestraffa den, när man bedömer identiska situationer på olika sätt, och så vidare. Det här är situationer där domaren förtjänar kritik, och där saklig kritik kan bidra till att utveckla domaryrket och dess förutsättningar.

:::

Av de här tre kategorierna kan man förmodligen läsa ut att jag tenderar att vilja ge the benefit of the doubt till domarna, det vill säga jag friar hellre än jag fäller i sådana här diskussioner.

Men det är inte en sådan inställning som driver media, som istället drivs av kommersiellt säljande konflikt och kontrovers; eller supportrar, som drivs av en känsla av den egna klubbens överlägsenhet och alla frånfall från den normen som en djup orättvisa; eller ens managers och spelare, som drivs av lagets egna särintressen.

Fotbollen var i det avseendet förmodligen långt mycket mer solidarisk i slutet av 1970-talet.

…………………………………………………

Tweet, tweet – https://twitter.com/#!/pmophy17421

:::

Straffsegrar för både Chelsea och Cardiff i Ligacupen igår. Segrar också för Liverpool, Man City, Southampton och Everton i onsdagens sex matcher från den tredje omgången.

På lördag lottas den fjärde omgången, tillika åttondelsfinalerna.

:::

Kul med Owen Hargreaves. En spelare som verkligen förtjänar att lyckas.

:::

Joey Barton avslöjar att det pågick samtal om en flytt till Arsenal i somras – innan bråket med Gervinho under ligapremiären. Arsenals fans anser förmodligen att Gervinho redan gjort rätt för såväl lön som köpesumma.

Be Champions!!

Publicerad 2011-09-22 kl 11:00

Senaste tweets

Arkiv

Annons

KOMMENTARER

SE KOMMENTARER