Hej, du har en äldre version av webbläsare

För en bättre upplevelse på fotbollskanalen, vänligen byt till senare version

chrome
safari
ie
firefox
Fortsätt ändå

POPULÄRA LAG

POPULÄRA SPELARE

Hyllmans hörna: Mannen som drar snabbare än sin egen skugga

En i mina ögon tämligen intetsägande ligaomgång har precis avslutats i Premier League, där få om någon match höjde sig över någon form av abstrakt definierad massa. Ändå lyckades vi få både en kandidat till säsongens miss (Sinclair mot Man Utd) och kanske en kandidat till säsongens mål (Johnson mot Chelsea). Inte så illa.

Helgens tunga resultat är naturligtvis Liverpools vinst borta mot Chelsea, där Glen Johnson svarade för ett stycke magi i matchens slutskede och rullade in det avgörande 2-1-målet. Liverpool var annars satt under rejäl press i andra halvlek, men Chelseas försvar har ännu en gång en ytterst dålig dag.

Effekten på ligatabellen låter inte vänta på sig och det mönster vi inför den här omgången tyckte oss skönja blev ännu tydligare. Det lutar åt att ligatiteln blir till en Manchesteruppgörelse, samtidigt som fyra eller kanske fem lag kommer att göra upp i en egen minitabell om de två återstående Champions League-platserna.

En minitabell i vilken Tottenham just nu har ett tabellstrategiskt försprång.

:::

Chelsea verkar vara rädda för sin egen skugga

Det blev inte tredje gången gillt för Chelsea och Andre Villas-Boas i söndagens hemmamatch mot Liverpool. Istället blev det en tredje raka toppmatch där defensiva dåligheter ledde till en obönhörlig förlust, trots att Chelsea hade jobbat till sig övertaget under den andra halvleken.

Tabelläget börjar se ordentligt jobbigt ut för Chelsea. Titelstriden börjar bli till att i praktiken glömma, åtminstone för stunden, och nu börjar man även bli upphämtade eller distanserade i minitabellen om de två återstående Champions League-platserna. De ligger på samma poäng som Arsenal och Liverpool, och Tottenham ligger på samma poäng men har två matcher mindre spelade och kan alltså bygga upp ett försprång om sex poäng.

Det mer övergripande problemet är dock att Chelsea, till skillnad från övriga tre lag, känns som ett lag på nedgång. Detta alltså trots att laget i somras fick en ny, ung och dynamisk manager i Villas-Boas som förde med sig en känsla utav förnyelse. Eller är det kanske tack vare? Intrycket av Chelsea är att de försöker applicera en ny spelfilosofi men med ett gammalt spelarmaterial, och att gapet mellan filosofi och material visat sig alltför stort. I slutänden är det managerns problem, att försöka spela ett spel för vilket han inte har materialet.

Insikten eller i alla fall en oro för detta verkar ha spridit sig ner på fotbollsplanen. Chelsea ger nu för tiden ett närmast räddhågset intryck på planen och man spelar inte längre med tillnärmelsevis samma auktoritet som förr, allra helst i det defensiva spelet. Förnyelse kan vara svårt att genomföra och få förtroende för, allra helst om det har en negativ inverkan på ett lags resultat, och man kan fundera på vilket förtroende lagets äldre spelare har för sin managers nya spelidéer.

Villas-Boas pratar sig varm om en ny offensiv spelidé, men man får känslan av att detta är politiska uttalanden lika mycket som taktiska, att han säger vad han har fått väldigt tydligt besked vad Roman Abramovich vill se och höra. Han ger samtidigt ett tveksamt intryck när han inför helgens match, och efter ett antal sämre prestationer, kategoriskt menar att ”there are no questions regarding Chelsea’s defensive organisation.” Jag förstår konceptet att hålla en enad front utåt, men var sak har sin tid och sin trovärdighetsgräns.

Pressen på Villas-Boas tilltar. Kampen tätnar om Champions League-platserna och Chelsea framstår inte längre som garanterade en av dem, vare sig spelet eller resultaten går längre Chelseas väg och det börjar i allt större utsträckning kännas som ett mönster snarare än tillfälligheter. Det är svårt att tänka sig att Abramovich skulle tolerera en sådan utveckling, även om det kan finnas skäl att ifrågasätta hans fortsatta intresse för klubben sedan han gått på en rejäl mina i arenafrågan.

Managers som inte motsvarar Abramovichs högt ställda och inte alltid realistiska förväntningar brukar inte bli långvariga på posten. Det sägs att Villas-Boas vid anställningen förhandlade till sig en kontraktsklausul att han inte kan sparkas under sin första säsong, vilket i så fall kan visa sig väldigt slugt. Men en arbetssituation kan snabbt visa sig bli omöjlig, oavsett vad som står i diverse kontrakt. Och Guus Hiddink är inte längre förbundskapten i Turkiet. Och Roman Abramovich är känd för att dra snabbare än sin egen skugga, även om det inte alltid är så pricksäkert.

http://www.guardian.co.uk/football/blog/2011/nov/20/chelsea-liverpool-five-things-learned

:::

Stoke befinner sig i något utav en minikris

Det är tung period för Stoke som har förlorat fyra raka ligamatcher och under samma tidsperiod även åkt ut ur Ligacupen. Lagets spelare talar även om en form utav ångest i det egna omklädningsrummet, man vet med andra ord om spelet inte fungerar som det ska men man är inte riktigt säkra på vad man ska göra åt det.

Det är ändå tämligen anmärkningsvärt för ett lag som inledde säsongen starkt och som tippats som en kandidat för tabellens övre halva. Men samtidigt som ligaspelet går knackigt så går det europeiska cupspelet som på räls, där man leder sin grupp och förblir obesegrade. Kan det vara så att Stoke har svårt att balansera det inhemska ligaspelet och det kontinentala cupspelet? De har sannerligen ingen erfarenhet av det, då det är första säsongen i Europa för dem.

Viktig hemmamatch nästa helg mot Blackburn.

:::

Småklubbarna i nordväst har fortsatt stora problem

Nordväxtra England är en enastående fotbollsfabrik, inte minst sett till det antal klubbar på engelsk toppnivå som utvecklats i regionen, och man kan utan att överdriva benämna regionen för engelsk fotbolls maskinrum. Men under den här säsongen har de mindre klubbarna i regionen fått uppleva ordentliga problem.

Samtliga tre lag under nedflyttningsstrecket så här långt är lag från regionen, Wigan, Blackburn och Bolton. Samtliga tre lag som mellan 5-10 år varit etablerade i Premier League och som till viss del redan börjat hakas av och bilda en egen miniliga i botten av tabellen. Resultaten i helgen var nedslående för samtliga lag, Bolton förlorade och det oavgjorda resultatet i jumbomötet mellan Wigan och Blackburn var sämsta tänkbara resultat för båda lagen.

Kanske är det här den naturliga följdreaktionen av att regionens storklubbar växer sig allt mäktigare. Kanske fungerar de tre giganterna – Liverpool, Man City och Man Utd – rent ekonomiskt och sportsligt som svarta hål som suger upp energi och livsrum från övriga mindre klubbar i regionen. Ett fåtal växer sig enorma samtidigt som ett flertal sjunker samman. Den regionala fotbollen som en form utav nollsummespel.

:::

Helgens minst förvånande – att en match mellan två lag som har svårt att göra mål, Sunderland och Fulham, slutar 0-0.

Vad plockar ni själva med er från helgen?

…………………………………………………

Tweet, tweet – https://twitter.com/#!/pmophy17421

:::

Båda Liverpools mål var faktiskt små mästerverk på sitt sätt. Johnsons mål tämligen uppenbart, men även det första målet. Inte så mycket för de snabba direktpassningarna, även om det var både snyggt och konstruktivt, men för Adams prestation som skapar hela målet när han läser spelet på en hundradel och går upp i press på Mikel. Världsklass.

:::

Tung match ikväll mellan Tottenham och Aston Villa, där Tottenham har en god chans att spela hem sina första tre ”bonuspoäng” på sina rivaler i tabelltoppen, men Aston Villa blir inte någon lätt nöt att knäcka.

Många gillar inte ligamatcher på måndagskvällen – but I love it.

:::

Från och med nästa vecka så kommer jag försöka köra en “omgångens elva”, då det verkar vara något som många vill se och är intresserade av. Och eftersom det är Premier League så kommer jag något stereotypt att ta ut dem med 4-4-2 som modell, även om det inte längre är den allra mest aktuella spelmodellen.

:::

Stort att David Beckham fick vinna MLS inatt med sitt LA Galaxy. Därmed blir han en av endast tre engelsmän någonsin som vunnit ligatiteln i tre olika länder. Vilka är de andra två, undrar ni. Säg det, säger jag, och med vilka lag i vilka länder.

Be Champions!!

Publicerad 2011-11-21 kl 09:45

Senaste tweets

Arkiv

Annons

KOMMENTARER

SE KOMMENTARER