Det går en hårfin gräns mellan succé och fiasko, mellan framgång och misslyckande. I både Chelseas och Arsenals fall så var känslan efter de första två-tre omgångarna att de hade om inte gruppsegern så i alla fall gruppavancemanget säkert som i en liten ask.
Nu, inför den näst sista omgången, så befinner sig båda lagen i en situation där en förlust i kvällens matcher kommer att göra sista omgången mer än lovligt nervös för båda lagen, då det försätter båda lagen i en situation där de faktiskt riskerar åka ut ur Champions League eller, vilket inte heller vore idealt, där de slutar tvåa i gruppen.
Arsenal har kanske det mest komplicerade läget. En förlust mot Dortmund på hemmaplan, samtidigt som Marseille vinner på hemmaplan mot Olympiakos, kommer tvinga Arsenal att åka till Aten i sista omgången och behöva åka därifrån med en vinst. Samma situation gäller om Olympiakos vinner mot Marseille, med den skillnaden att Arsenal då inte längre möter ett avhängt Olympiakos utan ett Olympiakos med slutspelsvittring. Idealt för Arsenal vore ett oavgjort resultat i Marseille ikväll. Arsenals stora fördel är naturligtvis att man har hemmaplan i kvällens nyckelmatch mot Dortmund.
Chelsea har å andra sidan bortamatch mot Bayer Leverkusen, och det skojar man inte bort hur som helst, särskilt inte med Chelseas nuvarande formkurva. Förlorar man den matchen, samtidigt som Valencia då troligtvis vinner mot Genk, så kommer Chelsea få svårt att sluta bättre än tvåa i gruppen. Därtill ställs man i så fall i sista omgången i ett rent playoff mot Valencia om den andra slutspelsplatsen. Chelseas fördel i det läget är naturligtvis att man då har hemmaplan, men som vi sett under säsongen så är inte det den här säsongen någon garanti för Chelsea.
:::
Om å andra sidan Chelsea och Arsenal vinner sina matcher ikväll så säkrar de med 11 poäng gruppavancemanget med en omgång tillgodo. Att jämföra med till exempel Man Utd som mycket väl kan hamna i situationen att man slutar gruppen på 11 poäng men ändå åker ur Champions League. Vilket får sägas vara hyfsat unikt.
:::
Men är det egentligen en fördel eller en nackdel att ha damoklessvärdet utav en Champions League-exit hängandes över huvudet under de två sista gruppspelsomgångarna, jämfört med att kunna gå in i dem med vetskapen att man allra minst i praktiken är vidare från gruppen?
Vad jag generellt brukar betrakta som fördelar med att matcherna inte betyder något, utöver det uppenbara med att man faktiskt är kvalificerad för slutspelet i Champions League, är dels att det ger laget ett andrum och en möjlighet att fräscha upp sig inför vad som alltid är den mest hektiska och fysiskt utmanande perioden utav den engelska ligasäsongen. Dessutom kan det, beroende på motståndet, vara en god möjlighet att efter eventuellt tunga ligaresultat hitta tillbaka till det egna spelet och reparera ett sargat självförtroende. Det är också matcher som utan risk går att använda till att lufta tidigare skadade spelare.
Man kan naturligtvis se fördelar med det motsatta också. Risken med att klämma in matcher i schemat utan någon betydelse är att de uppfattas nästan som träningsmatcher, och att dessa har en dränerande effekt på lagets spel i termer av intensitet och energinivåer. Man riskerar falla in i ett matchtempo som inte fungerar i ligan, laget slappnar helt enkelt av. Den risken undviker man om varje match man spelar faktiskt är av betydelse.
Vad skulle ni själva helst välja?
:::
Hur kommer det sig då att Chelsea och Arsenal befinner sig i dessa i alla fall något prekära situationer?
En förklaring kan naturligtvis vara att det helt enkelt gick lite för lätt och bekvämt i början, och att man därför slappnade av. Och det har man helt enkelt inte råd med på den här nivån. Alla lag i Champions League är kanske inte formidabla motståndare med Premier League-mått mätt, men alla lag är tillräckligt bra för att ställa till problem för vilken som helst motståndare som inte är hundraprocentigt koncentrerade och fokuserade.
De två oavgjorda resultaten i förra omgången är kanske den tydligaste indikatorn på det. Inte minst för att de känns så onödiga. Chelsea ska helt enkelt inte tappa poäng borta mot Genk, men kände förmodligen att de hade råd med det. Kanske tog glädjen överhanden i Arsenal efter att de något oväntat plockade med sig samtliga tre poäng på tilläggstid borta mot Marseille, för insatsen på hemmaplan mot samma motståndare såg allt annat än helhjärtad ut. Och vips så blev det som borde varit två bonuspoäng och säkrat avancemang helt plötsligt föga mer än ”as expected”.
Arsenal borde dessutom ha lärt sig läxan, deras Champions League-äventyr förra säsongen kortades av betänkligt till stor del som en följd av att man på grund av slarv inte lyckades sluta bättre än tvåa i sin grupp.
:::
Hur som helst borde det vara rätt länge sedan som samtliga fyra engelska lag faktiskt ligger i en tämligen konkret farozon att inför sista gruppspelsomgången åka ur Champions League.
Man kan aldrig känna sig riktigt säker i Champions League trots allt, till och med när allt ser så väldigt givet ut.
…………………………………………………
Tweet, tweet – https://twitter.com/#!/pmophy17421
:::
Det var riktigt länge sedan jag såg ett sådant systematiskt filmande av ett helt lag som jag såg av Benfica igår kväll.
Jorge Jesus sa i och för sig inför matchen att Benfica hade en plan. Och den funkade ju, även om det krävdes defensiv harakiri av Man Utd för att uppnå det.
:::
Briljant twittercitat igår kväll: ”Possession? Manchester City had 70,4% of it tonight. Possession’s becoming an excuse for teams which don’t know what to do with the ball.”
På samma tema, Jimmy Murphy, legendarisk assistant manager i Man Utd: ”Football is a simple game. You win the ball, you pass the ball, you score a goal. All else is embellishment.”
:::
Rubrikcitatet, passande nog med italiensk koppling en dag som denna får man väl ändå lov att säga.
Be Champions!!