Hej, du har en äldre version av webbläsare

För en bättre upplevelse på fotbollskanalen, vänligen byt till senare version

chrome
safari
ie
firefox
Fortsätt ändå

POPULÄRA LAG

POPULÄRA SPELARE

Annons

Generella strategier för att etablera sig som topplag i Premier League

Det diskuteras eller kommenteras nu för tiden rätt ofta vad som egentligen krävs för att etablera sig som ett topplag i England och Europa. Till stor del tar det sig uttryck i försök att så att säga ursäkta Man City, som i veckan rapporterade en brittisk rekordförlust om närmare £200m, och rationalisera och rättfärdiga deras ägarbidrag* om cirka £800m under tre år med att de i stort sett inte haft något val, att de därtill varit nödda och tvungna. Inte minst med anledning av Tottenhams framfart den här säsongen så känns det som ett såväl aktuellt som relevant bloggämne.

(*Ägarbidrag är termen jag använder, eftersom bidrag är just vad det är frågan om. Andra väljer att kalla det för investering, men det är ett ekonomiskt begrepp som implicerar att ägaren agerar affärsmässigt och vill ha pengarna tillbaka med avkastning inom en ekonomiskt överskådlig framtid.)

Scenariot är klart förenklat, vilket inte minst Tottenham alltså är ett tydligt exempel på. Det är en produkt av antingen en överdriven cynism (”pengar styr allt”) eller en ekonomisk-teoretisk inskränkthet (”ekonomiska modeller leder föga förvånande till ekonomiska slutsatser”). Vad det kort och gott gör är i mina ögon att ”avmoralisera” först och främst Man Citys agerande, det vill säga att försöka avföra de moraliska aspekterna från fotbollsagendan.

Det ena är lika fel som det andra. Att pengar inte styr allt illustreras av att lag som Tottenham kan etablera sig i toppen utav Premier League på samma villkor som ett flertal andra klubbar med överlägsna resurser. Det illustreras av att det under den senaste femårsperioden faktiskt inte varit laget med överlägsna resurser som har vunnit ligan flest gånger. Det illustreras av att vi pratar om att lag överpresterar respektive underpresterar.

Slutsatsen måste alltså bli att där finns andra generella strategier för att etablera sig som ett topplag i Premier League än enbart att besitta överlägsna finansiella resurser.

:::

Michael Porter, en känd nationalekonom med fokus på industriers konkurrenskraft, har definierat tre generella strategier för företag som går att använda även i fotbollssammanhang – pris, kvalitet och geografi. Om vi översätter dessa till football speak så kan vi säga att där finns tre generella strategier för en fotbollsklubb att etablera sig i Premier League: Money, Management och Marketing.

Poängen är inte att någon klubb ägnar sig exklusivt åt den ena strategin eller den andra, samtliga klubbar måste ha ett inslag av alla tre strategier för att nå långvarig framgång. En klubb kan alltså inte vinna med bara Money och inget Management, men lika omöjligt är det att vinna med bara Management men inga Money. Däremot är det möjligt att tala om dominanta strategier, alltså en mix där en av dessa generella strategier är tydligt betonad.

Pengar är med andra ord väldigt viktigt, men de betyder inte allt. Därmed framträder en mer helhetlig och mer nyanserad bild av det strategiska vägval som varje engelsk fotbollsklubb står inför.

:::

En Money-strategi

Med den här strategin så ligger fokus klart och tydligt på att kunna arbeta med överlägsna finansiella resurser. Har man ett problem eller ett behov så kommer den första och automatiska lösningen vara att spendera pengar för att åtgärda det hela, det vill säga man köper sig fri från problemet. Betoningen ligger med andra ord huvudsakligen på att köpa (”buy”) snarare än att skapa (”make”).

Det är knappast någon hemlighet vilka två engelska topplag i England som framför allt tillämpat och tillämpar den här strategin – först Chelsea och därefter Man City. Och till stor del har det varit framgångsrika strategier, även om skälet till framgången inte bara har varit tillgången till pengar utan också hur dessa pengar faktiskt använts.

Granskar vi emellertid de båda projekten närmare i sömmarna så framträder en delvis annorlunda bild. Åtminstone vad gäller Chelsea. Givet att de under åtta år har varit Englands mest resursstarka klubb så kan man vara av uppfattningen att de nu borde ha mer att visa upp i termer av titlar. Deras nuvarande ställning borde också vara mer stabil. En alltför renodlad Money-strategi har underminerat klubbens förmåga till långsiktighet, och försvagat dess Management.

Chelsea har så här långt tenderat att ösa på med finansiellt kapital när de istället borde ha fokuserat på att bygga upp mer utav strukturkapital i klubben. En form utav kapital som de istället haft en benägenhet att rasera. Det som får Man City att kännas som ett långsiktigt mer formidabelt hot mot sina rivaler än Chelsea är inte först och främst att ägarna öser på med ännu mer finansiellt kapital, utan att de dessutom verkar vara begåvade nog att bygga upp ett starkt strukturkapital inom klubben.

:::

En Management-strategi

En alternativ strategi till att köpa in externa lösningar är att försöka bygga upp strukturer, rutiner och kompetens internt. Att organiskt bygga upp klubbens förutsättningar inifrån och över tid, och försöka konkurrera helt enkelt genom att göra saker bättre än sina rivaler. Betoningen ligger här i den andra änden utav ”make or buy”-skalan.

Tottenham är ett i nuläget klart lysande exempel på en klubb som satsat medvetet och envetet på en Management-strategi, i den enkla vetskapen att enbart i termer av pengar är de ingen match för mer kapitalstarka konkurrenter. Tottenham är inte utan resurser, men dem har man byggt upp på egen hand genom lagets framgångar, och lagets framgångar bygger på bra scouting, bra värvningar, bra coachning och en framgångsrik taktik.

Värdet med en Management-strategi kan man även se på andra håll. Såväl Arsenal som Man Utd har baserat sina respektive framgångar på denna hörnsten. Många har länge menat att Arsenal inte skulle klara av att hålla sig kvar i Champions League, men tack vare bra Management har man i ett flertal år distanserat finansiellt mer hårdsatsande rivaler. Man Utd har vunnit flest ligatitlar och gått bäst i Champions League under en tidsperiod när man varit resursmässigt underlägsna sin huvudsakliga inhemska konkurrent.

Begränsningarna i en Management-strategi kan man emellertid se om man tar klubbar som Everton och Aston Villa i åtanke. Två klubbar som båda haft eller har ett enormt bra Management, men där Money i tillräcklig utsträckning helt enkelt har saknats. Slutsatsen förblir således att det ena utan det andra är dömt att misslyckas, åtminstone på sikt.

:::

En Marketing-strategi

Förmodligen är det här mer utav en sub-strategi än de två övriga mer generella strategierna, en form utav strategi som är ett komplement till dem snarare än ett självständigt substitut. Kort och gott är det en strategi för klubbarna att skapa sig konkurrensfördelar genom att nischa sig mot eller specialisera sig på ett speciellt geografiskt område, eller marknad.

Det är inte minst en utmärkt strategi för mindre resursstarka klubbar för att etablera sig på en medelhög nivå i Premier League, då de kan koncentrera sina begränsade resurser på en specifik måltavla och därmed få högre avkastning på sitt arbete.

De stora toppklubbarna tenderar att behöva vara mer globala i sitt arbete, men även där har vi exempel på klubbar som byggt mycket av sin styrka på specifik geografisk kännedom. Arsenal har till exempel fått ut mycket av sitt franska nätverk, och Liverpool hävde sig åtminstone tillfälligt tillbaka till världseliten genom sin spanska koppling.

:::

Om vi då återvänder till bloggens inledning och pratet om det nödvändiga med enorma kapitaltillskott eller ägarbidrag för att etablera sig som en toppklubb i Premier League. Även om man för det första skulle acceptera grundpremissen så har ännu ingen därmed slagit fast att omfattningen på kapitaltillskotten därmed också måste vara så extrem. Men för det andra så visar sig alltså inte grundpremissen riktigt hålla, där finns tydligen fungerande alternativ.

Vad de som pratar om nödvändigheten med enorma kapitaltillskott för att etablera sig i toppen av Premier League missar är egentligen en rätt viktig bisats. Vad de menar är egentligen att det är nödvändigt med enorma kapitaltillskott, eller ägarbidrag, för att etablera sig som ett topplag i Premier League, om man vill göra det mer eller mindre på en gång och över natten. Men inga andra klubbar har etablerat sig över natten, i de flesta fall är det en process som pågått under flera decennier och är en produkt av disciplin, kompetens och hårt eget arbete. Vilket rätt många anser därför har ett större värde och är mer i enlighet med idrottens anda.

Och det är ju där den moraliska diskussionen tar vid. Jag tänker inte gå så långt som att säga att det ena är mer moraliskt rätt än det andra. Men jag kan tröttna rätt rejält på de som vill försöka ”avmoralisera” diskussionen genom att förenklat och felaktigt hävda att det inte finns fungerande alternativ. Det finns alternativ, men naturligtvis tar de mycket längre tid och kräver mycket mer arbete.

Ekonomer är ofta blinda för de underliggande moraliska värderingarna i sina egna modeller, och vill gärna tro sig själva om att vara värdeneutrala, men för fotbollens bästa bör man försöka hålla den moraliska diskussionen vid liv genom att acceptera att varje enskild aktör har och gör ett självständigt val. För dör fotbollens moral så dör till slut också dess själ.

:::

Det finns emellertid en politisk omständighet som gör mig mer benägen att ha en moralisk förståelse för exempelvis Man Citys Money-strategi, och det är UEFA:s införande av reglerna för så kallat financial fair play.

Många ser ju positivt på dessa regler som att de kommer att sätta stopp för den typ av ägarbidrag vi sett prov på i Chelsea och Man City, och på senare tid också Malaga och Paris Saint-Germain, men baksidan av myntet är förmodligen att införandet av dessa regler förmodligen också har ökat på ägarbidragen innan dess införande och bidragit till dess extremism.

En viss sanning ligger förmodligen i en sådan uppfattning då det är rimligt att tänka sig att Man Citys ägarbidrag hade haft en mer sansad omfattning om de inte stressats till att genomföra allt på kort tid innan UEFA:s regelverk rullar igång. Den sanningen skall emellertid heller inte överdrivas då vi med Chelsea såg samma typ av extrema ägarbidrag, innan det ens börjat andas om något finansiellt regelverk.

Men perspektivet att UEFA med sina regler till viss del har skapat det monster de säger sig vilja förgöra är väl värt att bära med sig i den fotbollsmoraliska diskussionen.

…………………………………………………

Tweet, tweet – https://twitter.com/#!/pmophy17421

:::

Ajajaj Chelsea, helt avgörande match hemma nu mot ett Valencia som ser ut att ha ruggig form. Den matchen blir go den. Kan det vara så att Villas-Boas skägg hänger på den matchen?

Och ursäkta mig, men vem f-n hade på förhand trott att Arsenal skulle visa sig vara Englands mest stabila lag i Champions League? Football, bloody hell. Men kul att förhandstipsen inte alltid stämmer.

:::

Har The Guardians sportredaktion finansiella problem eller är det bara normal mobilitet på arbetsmarknaden? Men de har alltså tappat sin stjärna Paul Hayward till The Telegraph.

Hayward hördes senast mumlandes något om att han inte bytte klubb för pengarna, utan för en chans att vinna titlar.

:::

Manchesterderby i Europa League-finalen? Ha!

:::

Favorit i repris…

Be Champions!!

Publicerad 2011-11-24 kl 06:00

Senaste tweets

Arkiv

Annons
Annons
Annons

KOMMENTARER

SE KOMMENTARER
Annons