Hej, du har en äldre version av webbläsare

För en bättre upplevelse på fotbollskanalen, vänligen byt till senare version

chrome
safari
ie
firefox
Fortsätt ändå

POPULÄRA LAG

POPULÄRA SPELARE

Annons

KILDO: Klassiska FA-cupfinaler - "Wembley One & Billy the White Horse"

Klassiska FA Cup-finaler är alltså temat på följetong nummer två i denna fotbollshistoriska djupdykning som Peter har gett mig utrymme att genomföra i form av gästbloggar. Som namnet antyder kommer jag att avhandla diverse olika klassiska finaler i denna klassiska turnering. Frågan som genast dyker upp är givetvis, vad innebär en klassisk final? Svaret är naturligtvis subjektivt, smaken är som baken helt enkelt.

Det jag har valt att göra är dock att plocka ut ett gäng finaler som på något sätt utmärkt sig. Det kan speciella matchförlopp, men även speciella förutsättningar osv. Precis som i den förra följetongen har jag valt att inte ta med finaler som spelats under Premier League-eran. Motiveringen är även den den samma, dvs. tanken är att lära sig något nytt.

Något som dock skiljer sig från förra följetongen är att jag denna gång inte kommer att ta upp dem i kronologisk ordning. I övrigt har jag så gott det går försökt få med så många olika lag som möjligt, inom ramarna för temat.

:::

1923 var året då Wembley Stadium slog upp sina dörrar för första gången. Premiärföreställningen var inget mindre än 1923-års FA Cup-final. Matchen stod mellan Bolton Wanderers och West Ham United, som endast spelade mot lag från Second Division och nedåt. Den nya nationalarenans kapacitet gav FA en hel del huvudbry.

De tidigare årens finaler hade inte end lyckats fylla Stamford Bridges 100,000 stolar så hur skulle det gå nu med över 125,000 stolar att fylla? En massiv reklamkampanj inleddes således och en effektiv sådan.

Tidningarna uppskattade att i runda slängar 120,000 personer väntades till Wembley, de kunde inte ha haft mer fel. Portarna öppnade klockan halv tolv och vid ett-tiden vällde folk fortfarande in, man tog beslutet att stänga grindarna kvart i två. Sagt och gjort, problemet var bara att man lämnade grindarna obevakade med en gigantisk folkmassa utanför. Så här berättade en åskådare:

Dad was very nonchalant about it. He said: ‘Let’s see if we can get in to see the match.’ When we got out at Wembley Park we were in a huge wave of humanity all going in the same direction. It was just a solid mass of people, though I don’t ever remember feeling scared because the crowd were so good-natured. There was a seething mass at the entrance. Dad said: ‘Look, everybody’s going over the turnstiles. Let’s follow them.’ They were locked. The staff had obviously just locked up and left. So we climbed over the fence and the turnstile and found ourselves inside the ground.

Siffror mellan 240,000 och 300,000 nämns på olika ställen som faktisk publiksiffra även om FA rapporterade 126,047. Stämningen var orolig och folk vällde in på planen för att undvika att klämmas mot staketen. Det krävdes att George V anlände för att massan skulle lugna ned sig och matchen kunde till slut starta.

:::

Bolton Wanderers

Grundades: 1874
Färger: Vitt och blått
Väg till finalen: Norwich 2-0, Leeds 3-1, Huddersfield 1-0 (omspel efter 1-1), Charlton 1-0, Sheffield U 1-0
Finallag: Dick Pym – Bob Haworth, Alex Finney – Harry Nuttall, Jimmy Seddon, Billy Jennings – Billy Butler, David Jack, Jack Smith, Joe Smith, Ted Vizard

West Ham United

Grundades: 1895
Färger: Vinröd och turkos
Väg till finalen: Hull 3-2, Brighton & Hove 1-0 (omspel efter 1-1), Plymouth 2-0, Southampton 1-0 (omspel efter 1-1 och 1-1), Derby 5-2
Finallag: Ted Hufton – Billy Henderson, Jack Young – Syd Bishop, George Kay, Jack Tresadern, – Dick Richards, Billy Brown, Vic Watson, Billy Moore, Jimmy Ruffell

:::

Båda lagen i denna match ställde upp i samma formation, pyramiden, men deras spelstil skiljde sig åt desto mer. Bolton var ett defensivt lag som satsade på kontringar medan West Ham var ett spelande lag som tyckte om att ha mycket boll.

:::

Matchen inleddes i ett högt tempo där Bolton pressade West Ham högt och bara två minuter in i matchen fick Bolton utdelning genom David Jack. Målet var inte helt utan sina kontroverser, inte bara det att skottet slog knock out på en åskådare som stod målet, chansen uppstod sedan Jack Tresadern tagit ett inkast och fastnat i publikhavet. West Ham fick snart en chans att kvittera genom Vic Watson men skottet gick över. Några minuter senare vällde publiken åter in på planen och spelet fick avbrytas men kunde snart återupptas. Utöver några ströchanser för West Ham dominerade Bolton matchen och 1-0 stod sig till halvtidsvilan. En halvtidsvila som i Phil Browns tecken hölls på planen eftersom publiken blockerade alla vägar ut från densamma.

Efter paus tog West Ham över och Vic Watson missade ännu en strålande kvitteringschans. Istället kunde Bolton åter göra ett kontroversiellt mål, denna gång genom Jack Smith. West Ham hävdade att bollen aldrig var inne i mål utan träffade stolpen men domaren hävdade bestämt att den var inne och träffade en åskådare. Dessutom hade en åskådare passat bollen till Ted Vizard. Målet blev det sista spännande som hände och matchen slutade således 2-0 till Bolton.

:::

I den här matchen kan man verkligen säga att publiken var en tolfte spelare. På den här bilden kan man i bakgrunden skymta hur stor publiken var.

:::

West Hams tränare Charlie Paynter hade följande att säga om förlusten:

”It was that white horse thumping its big feet into the pitch that made it hopeless. Our wingers were tumbling all over the place, tripping up in great ruts and holes.”

Så vem var den där vita hästen som Paynter lade skulden på? Billy, som hästen hette, ses ofta som den stora symbolen för denna match. När läget var som mest hopplöst publikmässigt rykte den ridande polisen in, ledda av George Scorey på sin ”vita” häst Billy. George och Billy kunde tvinga publiken bakåt och utan dem hade matchen kanske inte kunnat spelas. Så här sa George:

”As my horse picked his way onto the field, I saw nothing but a sea of heads. I thought,‘We can’t do it. It’s impossible.’But I happened to see an opening near one of the goals and the horse was very good – easing them back with his nose and tail until we got a goal-line cleared. I told them in front to join hands and heave and they went back step by step until we reached the line. Then they sat down and we went on like that … it was mainly due to the horse. Perhaps because he was white he commanded more attention. But more than that, he seemed to understand what was required of him. The other helpful thing was the good nature of the crowd.”

Varför kallar jag honom ”vit”, jo han var egentligen grå men ser på bilderna ut att vara vit. Idag finns en hyllning till Billy på nya Wembley, en av broarna heter ”White Horse Bridge”.

:::

Trots allt var det endast 10 personer som tvingades till några längre sjukhusvistelser.

:::

Matchen fick i övrigt en rad konsekvenser för både Wembley och generellt. Läktaren delades in i stängda sektioner och nya säkrare grindar sattes upp vid entréerna. Dessutom bestämdes att man inte skulle sälja biljetter på arenan på matchdagen för att undvika att stora folkmassor skulle dyka upp.

:::

Man kan med hjälp av publikbilderna konstatera att det här med kostymnissar på fotboll knappast är någon ny företeelse.

:::

Om ni undrar något eller vill veta mer finns jag i kommentarsfältet som Kildo samt på mail  – palmer89@gmail.com. Ni kan även följa mig på twitter – SweGoon, men känn inget tvång.

Till’ then

Martin Palmér

Publicerad 2012-02-14 kl 08:00

Senaste tweets

Arkiv

Annons
Annons
Annons

KOMMENTARER

SE KOMMENTARER
Annons