Det är inte helt lätt att bedöma Sunderlands säsong, eftersom den så tydligt och uppenbart består av två vitt skilda delar. Dess uppladdning och första tredjedel under Steve Bruce, och säsongens sista två tredjedelar under Martin O’Neill.
Likaså var förväntningarna på Sunderland något delade inför säsongen. Å ena sidan genomförde Steve Bruce en rejäl utrensning av spelartruppen samtidigt som han värvade ett flertal spelare, och nya lag brukar behöva tid på sig för att anpassa sig. Å andra sidan så brukar också reformer utav den omfattningen, både i termer av gjord investering och grad av spelaromsättning, leda till att kraven på prestation ökar.
Prestationerna var likaså tudelade. Ligamässigt så lyckades Steve Bruce endast leverera totalt två vinster med ett Sunderland tippat att kriga på tabellens övre halva. Vid tiden för avsked parkerade Sunderland på 16:e plats, strax ovanför nedflyttningsstrecket. Det tog Martin O’Neill endast tio dagar att replikera Bruces vinstskörd, och Sunderland marscherade stadigt uppåt i tabellen. Under februari och mars sniffade Sunderland på tabellens åttondeplats, innan laget mot slutet av säsongen föll tillbaka till 13:e plats.
Cupspelet visar på samma trend. Under Steve Bruce kraschade Sunderland ut ur Ligacupen i andra omgången, den första som Sunderland deltog i, med 0-1 borta mot Brighton. FA-cupen, under Martin O’Neill, var en mer positiv historia där Sunderland tog sig till kvartsfinal innan det blev respass mot Everton efter omspel. På vägen dit knäckte man såväl lokalrivalerna Middlesbrough som Arsenal.
Säsongsinledningen var tveklöst katastrofal. Med Martin O’Neill fick Sunderland helt klart en positiv ”ny manager”-effekt, men det sätt på vilket Sunderland mot slutet av säsongen återföll till sin tidiga tendens att spela oavgjort visar att det finns mycket kvar att jobba med för O’Neill.
Betyg: 2
:::
Säsongens bäste spelare: SEBASTIAN LARSSON. Hård kamp med Stephane Sessegnon, som verkligen visat sig betydelsefull för Sunderlands anfallsspel under våren. Men Larsson är en av de få spelare som faktiskt presterat bra, regelbundet och konsekvent för Sunderland under hela säsongen, och det måste vara värt något.
Säsongens överraskning: JAMES MCCLEAN. Utplacerad i reservlaget under Steve Bruce. Men att Martin O’Neill har öga för lovande unga spelare vet vi sedan hans tid i Aston Villa, och visst var det något av ett genidrag som gav omedelbar frukt när han plockade upp den raspige yttern till a-laget. Inte illa pinkat.
Säsongens besvikelse: LEE CATTERMOLE. Mje, börjar det inte bli dags snart att växa upp för Cattermole, en gång i tiden en av sin generations mer lovande engelska mittfältare. Ja, han är ett rivjärn på mittfältet, men hans omdöme, svaga beslutsförmåga och brist på disciplin ställer till fler och större problem för laget än vad hans spel i övrigt bidrar med. En spelartyp som håller de värsta stereotypa nidbilderna om engelska fotbollsspelare vid liv.
:::
Sunderland @ The Movies: JULES ET JIM. Truffauts otroligt finstämda berättelse om relationen mellan tre människor, två män och en kvinna, och hur den utvecklas och varierar med tiden, men där vänskapen och respekten förblir bestående. Sunderland påminner mycket om detta förhållande. På en och samma gång bestående som flyktig. Mycket känns som alltid med Sunderland, även om klubben har svårt att finna harmoni. Jules och Jim, och Sunderland, är sökande själar i en värld och i en liga som värderar stabilitet.
:::
Be Champions!!